H

FAMILIES IN MY ANCESTRY IN THE LETTER OF H:

Av Peter Liliequist.


Släktnamn: av Habsburg, av Hadmersleben, Hagemeister, av Hainaut & Flandern, av Halicz, Hama, Hammarstads-Ätten, Hand, Hansdotter, Haraldsdotter, Hartman, av Haspen, av Heinsberg, Helgesdotter, Hemmingsson(två stjärnor), av Henneberg-Schleusingen, Herrlund(Lagerberg), av Hessen, Hierta, av Hohenberg, av Hohenstaufen, av Hohnstein-Heldrungen, av Holland, Holmér, Holmgren, av Holstein, von Holtz, Hunstede, Hvide-Ätten, Håkansdotter, Håkansdotter2, Håkansson(leopard-halv lilja), Håkonsdotter, Hård af Segerstad, Hård, Hårfager, Hörling.

AV HABSBURG. Tillbaka till toppen »

I.1) RUDOLF II AV HABSBURG, greve. - G m AGNES AV STAUFEN.(1)

Son:

II.a) ALBRECHT IV AV HABSBURG, greve, d 22/11 1240 i Ascalon. - G 1217 m HEDWIG AV KYBURG, d 30/4 1260.(1)

Son:

III.1) RUDOLF I AV HABSBURG, greve, tysk konung, f 1/5 1218, d 15/7 1291 i Speyer. - G 1245 m GERTRUD AV HOHENBERG, f 1225, d 16/2 1281.(1)

Barn:

IV.a) ALBRECHT I AV ÖSTERRIKE, hertig, tysk konung, f ?/7 1248, d 1/5 1308 i Bruck. – G 1274 m ELISABET AV GÖRZ & TYROLEN, f 1262, d 28/10 1313 i Königsfeld.(1)

Dotter:

V.1) ANNA AV ÖSTERRIKE, f 1278, d 19/3 1328. - G ?/9 1295 m HERMANN I AV BRANDENBURG, markgreve, f ca 1275, d 1/2 1308.(1)

IV.b) MATILDA AV HABSBURG, f 1251, d 23/12 1304 i Wien. - G 3/10 1273 i Aachen m LUDWIG II "DER STRENGE" AV BAYERN, hertig, f 13/4 1229 i Heidelberg, d 2/2 1294 i Heidelberg.(1)

IV.c) AGNES AV HABSBURG, f ca 1258, d 11/10 1322. – G 24/10 1273 m ALBRECHT II AV SACHSEN-WITTEMBERG, hertig, f ca 1250, d 25/8 1298.(1)

Tillhör släkten:

I.1) ADELHEID AV HABSBURG, d 1313. "Nichte von Rudolf I". - G 1283 m NIKLOT I AV TROPPAU(BÖHMEN), hertig, f 1255, d 5/7 1318.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

AV HADMERSLEBEN. Tillbaka till toppen »

I.1) BOTHO AV HADMERSLEBEN, d 1277/1280, nämnd 1269-1277. – G m IRMGARD AV BEICHLINGEN, nämnd 1268-1280.(1)

Dotter:

II.a) JUTTA AV HADMERSLEBEN, levde 1347. - G m HEINRICH IV AV STOLBERG(Se HOHNSTEIN), greve, d 1329/1333, nämnd 1291-1329.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

HAGEMEISTER. Tillbaka till toppen »

Tysk släkt.(1)

I.1) MARTINUS HAGEMEISTER.(1)(2)

Son:

II.a) HEINRICH HAGEMEISTER, f 1493, d 1545 i Grimmen. - G m ILSABE VON DER LIPPE.(1)(3)

Son:

III.1) MATTIAS HAGEMEISTER. - G m GESA(GERTRUD) SCHWARTE, d ?/4 1584.(1)(4)

Dotter:

IV.a) GERTRUD HAGEMEISTER. - G m JOACHIM BRAUN(VON BRAUN), d 24/10 1606 i Stralsund.(1)(5)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Martinus Hagemeister
|
Heinrich Hagemeister (1493-1545)
|
Mattias Hagemeister
|
Gertrud Hagemeister
|
Peter von Braun ( -1657)
|
Margareta von Braun (1616-1683)
|
Johan Fredrik von Schwarzer (1643-1716)
|
Margareta Eleonora von Schwarzer ( ? -1720)
|
Eleonora von Platen
|
Margareta von Staffeld (1745-1819)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = HTML created by GED2HTML v3.1a-UNREGISTERED (8/20/97) on Tue Mar 10 22:11:55 1998.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farmors farmors farfars far.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farmors farmors farfar.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farmors farmors far.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farmors farmor.

AV HAINAUT OCH FLANDERN. Tillbaka till toppen »

I.1) BAUDOUIN IV AV HAINAUT, greve, f 1108, d 8/11 1171. - G ca 1130 m ADELAIDE AV NAMUR, f 1110, d ?/7 1169.(1)

Son:

II.a) BAUDOUIN V AV HAINAUT & FLANDERN, greve, f 1150, d 17/12 1195 i Mons. - G ?/4 1169 m MARGUERITE AV FLANDERN, f 1145, d 15/11 1194.(1)

Döttrar:

III.1) YOLANDE AV HAINAUT & FLANDERN, f 1175, d 26/8 1219 i Konstantinopel. - G 1/7 1193 i Soissons m PIERRE II DE COURTENAY, kejsare av Konstantinopel, f 1155, d 1219 i Epirus.(1)

III.2) ISABELLE AV HAINAUT & FLANDERN, f ?/4 1170 i Valenciennes, d 15/3 1190 i Paris. - G 28/4 1180 i Bapaume m PHILIPPE II AUGUSTE AV FRANKRIKE(Se NEAPEL), konung, f 22/8 1165 i Gonesse, d 14/7 1223 i Mantes.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

AV HALICZ. Tillbaka till toppen »

I.1) MSTISLAV JAROSLAVITJ AV HALICZ, d 1228.(1)

Dotter:

II.a) NN AV HALICZ. - G m KUTJEN KHAN AV KUMANIEN, d 1242.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

HAMA. Tillbaka till toppen »

I.1) HOLMGER FOLKESSON(HAMA), riddare, nämnd 1248-1254. - G m KRISTINA FASTESDOTTER, bosatt i Landsjö, Kimstad sn, levde ännu 1289.(1)

Son:

II.a) ULV HOLMGERSSON(HAMA), riddare, riksråd, nämnd 1276-1290. – G m HELENA SIGGESDOTTER.(2)(3)

Dotter:

III.1) NN ULVSDOTTER(HAMA). - G m TORKEL ANDERSSON(Se TORKELSDOTTER), nämnd 1311-1335.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Ulv Holmgersson(Hama), riddare, riksråd
|
NN Ulvsdotter(Hama)
|
NN Torkelsdotter
|
Sten Haraldsson Gren
|
Harald Stensson Gren
|
Cecilia Haraldsdotter Gren
|
Sigrid Eskilsdotter ( ? -1527)
|
Cecilia Månsdotter(Eka-Ätten) (1400/1500-talet)
|
Gustaf I Vasa, svensk konung (1496-1560)
|
Erik XIV, svensk konung (1533-1577)
|
Virginia Eriksdotter, svensk prinsessa (1559-1633)
|
Catharina Hand (levde änka 1646)
|
Virginia Rytter ( ? -1688)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars mormors morfars farmors mor.
(2) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars mormors morfars farmors morfar.

HAMMARSTADS-ÄTTEN. Tillbaka till toppen »

En efter godset Hammarstad(nu Hammersta) i Ösmo sn, Södertörn, i Stockholms län, uppkallad betydande medeltidssläkt, som av äldre genealoger även benämnes Natt och Dag på längden, till följd därav att ätten förde en på längden tudelad sköld, med vitt och svart. En avkomling av släkten, Bo Nilsson(d 1464 eller 1465), upptog sin moders vapen, ett svart griphuvud med röd tunga och näbb i gyllene fält, på hjälmen ett dylikt griphuvud, omgivet av påfågelsfjädrar, och blev stamfader för den yngre ätten Grip, vilken 1561 upphöjdes i friherrligt stånd. Äldste kände stamfadern för ätten är konungens råd och riddaren Ingevald Estridsson(1312-1327).(1)

I.1) INGEVALD ESTRIDSSON, omnämnes i handlingar från 1312-1327 som konungens råd och riddare och vilken deltog i granskningen av Södermannalagen.(1)(5)

Son:

II.a) NILS INGEVALDSSON. - G m KATARINA GREGERSDOTTER(LÄMA), dtr t Gregers Gregersson(Läma), drots, lagman i Västmanland 1318-1348, o Birgitta Bryniulfsdotter(Folkungaätten).(1)(4)(6)

Son:

III.1) ERENGISLE NILSSON D Ä, till Hammarstad, var den förste som skrev sig till Hammarstad, d 1406, han var riddare 1365, konungens råd 1386, lagman i Södermanlad och en bland verkställarna av drotsen Bo Jonssons testamente. - G 1:o m MARGARETA BENGTSDOTTER(BIELKE), 2:o m Kristina Röriksdotter (Bonde).(1)(4)(7)

Son:

IV.a) NILS ERENGISLESSON, till Hammarstad, d 1440, var konungens råd och riddare 1396, lagman i Södermanland efter fadern samt hövitsman å Faxaholm 1419 och å Ringstadaholm 1434. Han var 1435 föreslagen till riksdrots. - G m KATARINA KNUTSDOTTER(GRIPHUFVUD), dtr t Bo Jonssons son Grip(Hon G 2:o m Ragvald Gustafsson(tre rosor)).(1)(4)(8)

Söner:

V.1) ERENGISLE NILSSON D Y, till Hammarstad, d 1469, omtalas som väpnare 1427 samt konungens råd och hövitsman i Östergötland 1435. Han var en av Engelbrekts anhängare. Han sattes 1437 till hövitsman å Axevall, blev 1441 riddare och lagman å Öland och var 1442 medlem av den tillförordnade regeringen. 1442-44 var han hövitsman å Stäkeborg och 1450 å Örebro. Han var å svärdsidan den siste, som i Sverige förde ättens ovan beskrivna gamla vapen. 1442 ingick han å Juleberg äktenskap med den beryktade Brita Olofsdotter, dotter av den namnkunnige danske riddaren Olof Axelsson(Tott). Hon dömdes för brevväxling med Karl Knutssons fiender till bålet 1452, men benådades och insattes i Kalmar nunnekloster, därifrån hon dock efter någon tid utsläpptes. Måhända för att försona sitt brott lät hon förse Ösmo kyrka - vars väggar målats redan omkring 1434 på bekostnad av ovan nämnde Nils Erengislesson - med valv och målningar, sannolikt före 1453. Fru Brita begick emellertid snart åter nya bovstreck samt dömdes 1479 för förfalskning av brev och sigill. Sedan hon ånyo erhållit nåd, framlevde hon sina sista dagar i Danmark och omtalas ännu 1498. 1494 sålde hon Ham-marstad till Sten Sture.(1)

V.2) BO NIKLISSON, till Vinäs, den föregåendes halvbroder, upptog moderns förut omnämnda vapen, till följd varav att ätten sedermera antog namnet Grip(se Grip 1).(1)(9)

Tillhör släkten:

I.1) CATHARINA ERENGISLEDOTTER. - G m riddaren GREGER BENGTSSON(BLÅÄTTEN).(3)(10)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE 1:
Ingevald Estridsson, riddare, riksråd (1300-talet)
|
Nils Ingevaldsson
|
Erengisle Nilsson, riddare, riksråd, lagman ( ? -1406)
|
Nils Erengislesson, riddare, riksråd, lagman, hövitsman ( ? -1440)
|
Bo Niklisson, riksråd ( ? -ca1465)
|
Nils Bosson Grip, riddare, riksråd, lagman (ca1460-1522)
|
Marina Grip (gift 1548)
|
Göran Claesson, ståthållare, riksråd, marskalk (1552-före 1622)
|
Maria Stiernsköld (1600-talet)
|
Göran Stierna, assessor (161(1)-1652)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustav Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


SLÄKTFÖRHÅLLANDE 2:
Catharina Eringislesdotter
|
Ingeborg Gregersdotter(Blå-Ätten) (gift 1416, levde 1455)
|
Greger Mattsson, riddare, riksråd, lagman ( ? -1494)
|
Bengt Gregersson, riddare, riksråd ( ? -ca 1501)
|
Brita Bengtsdotter(Lillie af Greger Mattssons Ätt) ( ? -ca1560)
|
Anna Gylta ( ? -1579)
|
Metta Ribbing (1545- ? )
|
Margareta Kafle (1583-1658)
|
Anna Lindelöf af Kedom (levde 1676)
|
Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Nordisk Familjebok, bd X, sp 1254-1255.
(2) = Nordisk Familjebok, bd X, sp 321.
(3) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(4) = Eksjö - Socken och stad under medeltiden och Vasatiden/J. Silfving.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farfars farfars far.
(6) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farfars farfar.
(7) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farfars far.
(8) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farfar.
(9) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars far.
(10) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors farfars mormor.

HAND. Tillbaka till toppen »

Gammal svensk adelssläkt, utdöd före 1656, vars mest bekante medlem var fältöversten Knut Håkansson Hand till Attorp och Hagelsrum, vilken 1554 blev befallningsman över Östbo, Västbo och Sunnerbo och 1564-65 innehade flera viktiga befäl i kriget mot Danmark. Han ledde i januari 1564 ett härjningståg till Halland, stred i juli mot Daniel Rantzau i Småland och blev i september fältöverste i Blekinge. 1565 tjänstgjorde Hand först som "fältmarskalk"(rytteribefälhavare) i Småland och företog på sommaren som fältöverste ett infall i Halland, där han(16 augusti) brände Falkenberg. Sedan den övriga svenska hären kommit dit ned, deltog Hand i erövringen av Varberg(15 september) och anförde en division fotfolk i det för svenskarna olyckliga slaget vid Axtorna, där han stupade under återtåget(20 oktober 1565). - En av hans söner, Arvid Knutsson, upptog mödernenamnet Drake och blev stamfader till adliga ätten Drake af Hagelsrum, en annan, Håkan Hand, d 1633 som landshövding i Kronobergs län och ståthållare på Kronobergs slott, var gift med Erik XIV:s oäkta dotter Virginia. Dennes son Erik Hand, 1625 introducerad på riddarhuset, dog som överstelöjtnant 1632 i Ingolstadt av de sår han erhållit vid stormningsförsöket mot Alte Veste invid Nürnberg. Denna ättegren slöts på svärdssidan av hans yngre broder, häradshövding Johan Hand.(1)(7)

I.1) PEDER HÅKANSSON, väpnare, nämnes bland annat i en handling, dat. Länghen(i Kinds härad) 11/8 1488 jämte sin svåger riksrådet Arvid Knutsson till Torpa m.fl. - G m KARIN GUSTAFSDOTTER(Ä. STENBOCK), dtr t riddaren och riksrådet Gustaf Olofsson(ä. Stenbock), till Tofta och Erikstad, o hans 1:a fru Ingrid Bengtsdotter(Vinstorpsätten).(1)(2)

Son:

II.a) HÅKAN PEDERSSON, till Attorp i Säms sn, Årem i Daltorps sn, Trantorp i Örby sn, m.m.(alla i Älvsb.), beseglade jämte sin svåger, häradshövdingen i Kind Knut Håkansson(Tun) tvenne av denne utfärdade pergamentsbrev, daterat Göråkra 26/2 1514 och s.å. 26/3, erhöll 20/3 1521 faste- brev på gården Bulem i Kinds härad, som han köpt av konungens fogde Staffan Bagge, upp- räknas regelbundet under 1520-talet bland den rusttjänsgörande Västgöta-adeln, erhöll 13/5 1525 i förläning av konung Gustaf Limmared i Tranemo sn(Älvsb.) och andra gårdar, som väpnaren Lasse Nilsson Skume haft som län av kronan, bevistade riksdagen i Västerås 1527, levde ännu 1529, men var död sannolikt 14/2 1531, då annan person erhöll ovannämnda förläning. - G 1:o m före 1514 m CHRISTINA HÅKANSDOTTER(TUN), dtr t väpnaren Håkan Karlsson(Tun), till Attorp och Erikstad som i vapnet förde en upprättstående halvmåne emot tvenne stjärnor, o Ingrid Knutsdotter(Drake af Intorp).(1)(3)

Son:

III.1) KNUT HÅKANSSON, till Attorp och Årem, Måssaberg i Åsle sn, Hannarp i Örby sn, Mårhult och Flohult i Holtsljunga sn(alla i Älvsb.), Vret i Odensjö sn och Dörarp i likan. sn(båda i Kron.), samt Hagelsrum och Ekenäs i Målilla sn(Kalm.), m.m., knekthövidsman för 400 västgötaknektar 20/9 1555, med vilka han deltog i ryska kriget s.å. och 1556, fogde över Sunnerbo härad och tillika över kyrko- landborna i Västbo härad 15/9 1556, befallningsman över Sunnerbo 5/3 1558 - s.å. i december, un- derskrev bland adeln konung Gustaf I:s testamente 30/7 1560 och ständernas bevillning 1561, innehade 1563-1565 flera viktiga befäl i kriget mot Danmark, överbefälhavare(fältmarskalk) för samtliga ryttarefanor i Småland 1564 i juni och fältöverste för ockupationsarmén i Blekinge s.å. 12/9, åter fältmarskalk i Småland 1565 i april, fältöverste för den häravdelning, som i augusti s.å. inryckte i Halland med uppdrag att intaga Varberg, vilket uppdrag fullbordades s.å. 15/9, stupade s.å. 20/10 i slaget vid Axtorna, där han anförde en division av fotfolket, samt begraven i Handska släktens gravkor i Gällstads gamla kyrka(Älvsb.). Hans konstnärligt utförda gravsten med hans bild i pansarutrustning finnes bevarad i Gällstads(nya) kyrka. Han var en av de mest framstående fältöverstarna under nordiska sjuårskriget, utkämpade en ärofull strid mot den danska huvudarmén under Daniel Rantzau vid Tofta bro 26/7 1564, ehuru han slutligen måste vika för den flerdubbla övermakten, besegrade i grund en dansk styrka vid Falkenberg 13/10 1565 och ödelade staden, erhöll till belöning för sina bedrifter det gamla folkungagodset Hagelsrum till ervärdlig ägo för sig och sin ätt. - G omkring 1550 m MÄRTA ARVIDSDOTTER(DRAKE), d omkring 1595, dtr t väpnaren Arvid Olofsson Drake, av de s k Västbo-Drakarne, som i vapnet förde en flygande drake, o Brita Pedersdotter(Hård af Segerstad, nr 17).(1)(4)(8)

Son:

IV.a) ARVID KNUTSSON HAND, upptog mödernenamnet Drake och blev stamfader till adliga ätten Drake af Hagelsrum.(7)

IV.b) HÅKAN KNUTSSON HAND, till Bjerkenäs och Vret i Odensjö sn, Rangelsbo och Själsarp i Unnaryds sn(alla i Jönk.), Ekenäs i Målilla sn(Kalm.), m.m., d 1633, var den förste av ätten som efter vapnet kallade sig Hand. Ståthållare på Kronobergs slott med Allbo m.fl. härader i Småland 1588, underskrev 5/9 1589 i Reval det rådslag med böneskrift, som då överlämnades till konung Sigismund i rådets, adelns och krigsbefälets namn, var 1591 häradshövding i Södra Vedbo härad, underskrev Uppsala mötes beslut 1593, d 1633 på Vret och begr. i eget gravkor i Odensjö gamla kyrka, där ett epitafium över honom och hans fru fanns ännu i mitten av 1760-talet. Arvsskifte hölls efter honom 10/1 1634 mellan de då levande barnen Carin, Sofia, Johan och Elisabet. - G 1585 eller 1586 m VIRGINIA E- RIKSDOTTER(VASA), f 1/1 1559 på Kalmar slott, d 1633 efter mannen. Hon blev 1566 av sin fader, konung Erik XIV, tillbuden till gemål åt ryska storfursten Ivan Ivanovitj, var naturlig dotter av konung Erik XIV och Agda Persdotter. Virginia Eriksdotter erhöll 7/5 1585 av konung Johan sex gårdar i Västergötland och 14/4 1589 av hertig Carl fem hemman i Vadsbo härad(Skarab.).(1)(5)(7)

Barn:

V.1) ERIK HÅKANSSON HAND, 1625 introducerad på riddarhuset, dog som överstelöjtnant 1632 i Ingolstadt av de sår han erhållit vid stormningsförsöket mot Alte Veste invid Nürnberg.(7)

V.2) CATHARINA HÅKANSDOTTER HAND, f på Bjerkenäs, levde änka 1646, begr. i Levene kyrka(Skarab.). - G 1615 m landshövdingen JOHAN HENRIKSSON, adlad RYTTER(REUTER AF SKÄLBOÖ), f 1585, d 1644.(1)(2)(6)

V.3) JOHAN HÅKANSSON HAND, häradshövding, slöt denna ättegren på svärdsidan.(7)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Peder Håkansson, väpnare (1400-talet)
|
Håkan Pedersson ( ? -ca1531)
|
Knut Håkansson, fältöverste (1500-talet)
|
Håkan Knutsson Hand, ståthållare ( ? -ca 1634)
|
Catharina Hand (levde änka 1646)
|
Virginia Rytter ( ? -1688)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors morfars farfars far.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors morfars farfar.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors morfars far.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors morfar.
(6) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mor.
(7) = Nordisk Familjebok, bd X, sp 1298.
(8) = Om Knut Håkanssons krigsbedrifter och släktförbindelser se Westling, "Det nordiska sjuårskrigets historia"(i "Hist. bibl.", 1879-80), "Knut Håkansson(Hand). En af nordiska sjuårskrigets fältöfverstar" (i "Ny ill. tidn.", 1899) och K. H. Karlsson, "Knut Håkansson Hands och hans hustru Märta Arvidsdotter Drakes släkt"(i "Personhist. tidskr.", III, 1901).(7)

HANSDOTTER. Tillbaka till toppen »

I.1) BRITA HANSDOTTER. - G på 1580-talet m fogden HENRIK NILSSON(REUTER AF SKÄLBOÖ) i hans 1:a gifte.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Brita Hansdotter
|
Johan Henriksson Rytter(Reuter af Skälboö), överstelöjtnant, ståthållare (1685-1544)
|
Virginia Rytter ( ? -1688)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors farmor.

HARALDSDOTTER. Tillbaka till toppen »

II.c) MAJA LISA HARALDSDOTTER, f 1735 i Flisby sn, d 1799. - G m ZACHRIS ERICSSON, f 11/4 1730 i Täringstorp, Bälaryd sn, d 23/4 1811 i Forserum sn, av hög ålder. Bosatt till 1765 i Bälaryd sn. Bosatt från 1765 till 1811 i Tryggarp, Forserum sn.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Maja Lisa Haraldsdotter (1735-1799)
|
Eric Zachrisson, mjölnare (1764-1842)
|
Isak Ericsson, hemmansbrukare (1797- )
|
Johan Sven Wilhelm Grip, soldat (1828-1899)
|
Kristina Grip (1853-1921)
|
Ottilia Bergquist (1873-1943)
|
Isa Bergquist (1894-1976)
|
Isa Holmér (1925-1987)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Geni.com. Håkan Carlsson.
(2) = Alexandras farmors mormors morfars farfars mor.

HARTMAN. Tillbaka till toppen »

I.1) LORENS HARTMAN D Ä, d 1617(1619?). Inkom 1582 från Mecklenburg. Guldsmed i Stockholm. - G m MARGARETA PEHRSDOTTER(PEDERSDOTTER) SKUTHE, från Linköping, f i februari 1560 i Linköping, d 1657 20/2 i Stockholm, dtr t borgmästaren i Linköping Peder Eriksson o Karin Olofsdotter.(1)(2)

Dotter:

II.a) MARGARETA HARTMAN. - G m BENEDICTUS OLAI CRUSIUS. Professor i Uppsala och assessor i Svea Hovrätt.(1)(3)

Tillhör släkten:

I.1) SARA ELISABETH HARTMAN, f 1775, d 1798. - G 1796 m JOHAN GEORG (G Ö R A N) REHN i hans 2:a gifte (gift 1:o1779 med Anna Brita Westman; gift 3:o 1799 med Christina L o v i s a Oldenburg), f 1752, d 1819, son av handelsmannen Johan Rehn och Brita Christina Remander, hovbryggare och rådman i Stockholm, bisittare i brygg.emb, ryttmästare vid borgerskapets kavalleri, fastighetsägare i Stockholm.(4)

Tillhör släkten:

I.1) ANNA MARGARETA HARTMAN. - G m LARS BERGGRAF, handlanden och tullinspektor i Gävle.(5)

Tillhör släkten:

I.1) FRANS JAKOB HARTMAN, manrichter. - G m ELISABET VON VEGESACH.(6)

Dotter:

II.a) MARGARETA HARTMAN. - G 1678 m JAKOB VON ERTMAN, f 1646, d 1717, son av Erdtvin Ertman och Margareta Elisabet Jernstedt, licentöverdirektör i Livland.(6)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Lorens Hartman d.ä., guldsmed ( ? -ca1617)
|
Margareta Hartman
|
Katarina Crusia (gift 1645)
|
Margaretha Möller ( ? -1694)
|
Charlotta Polus (1689-1751)
|
Anna Werdenhoff (1729-1800)
|
Anna Charlotta Thorséen (1769-1800)
|
Johan Justus Wennerbom, kronofogde (1799-1892)
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Alexandras farfars mormors morfars mormors mormors mormors far.
(3) = Alexandras farfars mormors morfars mormors mormors mormor.
(4) = Svenska Ättartal 1889, s 392.
(5) = Svenska Ättartal 1889, s 139. Deras dotter Catharina Margareta Berggraf, f 1739, d 1781.
(6) = Svenska Ättartal 1890, s 28-31.

AV HASPEN. Tillbaka till toppen »

I.1) ERMEGARD AV HASPEN. - G m LUDVIG I "DEN FROMME" AV FRANKRIKE(KAROLINGISKA ÄTTEN), tysk konung, romersk kejsare.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = HTML created by GED2HTML v3.1a-UNREGISTERED (8/20/97) on Tue Mar 10 22:11:55 1998.

AV HEINSBERG. Tillbaka till toppen »

I.1) GOSWIN II AV HEINSBERG, greve, d 1167/1179, nämnd 1117-1167. - G m ALEDIS AV SOMMERSCHENBURG.(1)

Dotter:

II.a) MATHILDA AV HEINSBERG, d 20/1 1189. - G m DEDO V AV NIEDERLAUSITZ(Se MEISSEN), markgreve, d 16/8 1190.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

HELGESDOTTER. Tillbaka till toppen »

Släkt från Levene sn i Västergötland.(1)

I.1) KJERSTIN HELGESDOTTER. - G m BENCT SIGGESSON(LEVRÉN). Familjen levde 1714 i Stengrinden, Levene.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Kjerstin Helgesdotter(levde 1714)
|
Nils Bengtsson, torpare (?-1781)
|
Bengt Levrén, handlanden (1759- ? )
|
Brita Maria Levrén (1792-1835)
|
Anders Skårman, kyrkoherde (1821-1899)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Siggesson, Benct. Familjen bodde i 1714 Stengrinden, Levene (R). (Barn IV:5, s ) Gift med efterföljande ana. V:10 fm ff m Helgesdotter , Kjerstin. (Barn IV:5, s ) Gift med föregående ana.
(2) = Alexandras farfars mormors farmors farfars mor.

HEMMINGSSON(2 stjärnor snett över skölden). Tillbaka till toppen »

I.1) PETER HEMMINGSSON(2 stjärnor snett över skölden). - G m SIGRID MAGNUSDOTTER(kluven sköld).(1)(2)

Dotter:

II.a) CATHARINA PETERSDOTTER(2 stjärnor snett över skölden). - G m NILS JÖNSSON(BAGGE AF BERGA).(1)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Peter Hemmingsson
|
Catharina Petersdotter
|
Peder Nilsson, väpnare (1300/1400-talet)
|
Carin Pedersdotter (1400-talet)
|
Peder Månsson, väpnare, häradshövding, sven (1400/1500-talet)
|
Måns Pedersson, fogde, häradshövding ( ? -ca 1575)
|
Göran Månsson Stierna, överste, ståthållare ( ? -1617)
|
Anders Stierna, överste ( ? -1641(5))
|
Göran Stierna, assessor (161(1)-1652)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farfars farfars morfars morfar.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farfars farfars morfars mor.

AV HENNEBERG-SCHLEUSINGEN. Tillbaka till toppen »

I.1) BERTHOLD I AV HENNEBERG, greve, d 1157. - G m BERTHA AV SACHSEN, d 1190.(1)

Son:

II.a) POPPO VI AV HENNEBERG, greve, d 1190/1191. - G m SOFIA AV ANDECHS, d 2/1 1218.(1)

Son:

III.1) POPPO VII AV HENNEBERG, greve. - G 1) m ELISABETH AV WILDBERG, d 1220. - G 2) 3/1 1223 m JUTTA AV THÜRINGEN, f 1183, d 6/8 1235.(1)

Barn i 1:a giftet:

IV.a) LUITGARD AV HENNEBERG, d 1267. - G ca 1230 m JOHANN I AV MECKLENBURG, furste, f 1211, d 1/8 1264.(1)

IV.b) HEINRICH III AV HENNEBERG, greve, d 17/3 1262. - G m SOFIA AV MEISSEN, d 17/3 1280.(1)

Son:

V.1) BERTHOLD V AV HENNEBERG-SCHLEUSINGEN, greve, f 1248, d 13/2 1284. – G m SOFIA AV SCHWARZBURG, d 13/2 1279.(1)

Son:

VI.a) BERTHOLD VII AV HENNEBERG-SCHLEUSINGEN, greve, f 1272, d 14/4 1340. – G 1284 m ADELHEID AV HESSEN, f 1268, d 7/12 1317.(1)

Barn:

VII.1) HEINRICH VIII AV HENNEBERG-SCHLEUSINGEN, greve, f ca 1300, d 10/9 1347. – G ?/8 1317 m JUTTA AV BRANDENBURG, f ca 1301, d 1/2 1353.(1)

Dotter:

VIII.a) KATARINA AV HENNEBERG-SCHLEUSINGEN, f 1328, d 15/7 1397 i Meissen. - G 1346 m FRIEDRICH III "DER STRENGE" AV MEISSEN(Se SACHSEN), markgreve, f 14/10 1332 i Dresden, d 25/5 1381 i Meissen.(1)

VII.2) ELISABET AV HENNEBERG-SCHLEUSINGEN, d 1377/1391. – G m JOHANN II AV NÜRNBERG, borggreve, f ca 1310, d 7/10 1357.(1)

Barn i 2:a giftet:

IV.c) MARGARETA AV HENNEBERG. – G m HEINRICH II AV STOLBERG(Se HOHNSTEIN), greve, nämnd 1242-1272.(1)

IV.d) HERMANN I AV HENNEBERG, greve, d 18/12 1290. - G 1249 m MARGARETA AV HOLLAND, d 26/3 1277.(1)

Dotter:

V.1) JUTTA AV HENNEBERG, d 8/5 1327. – G 22/10 1268 m OTTO V "DER LANGE" AV BRANDENBURG, markgreve, f ca 1245, d 23/7 1299.(1)

Tillhör släkten:

I.1) IRMGARD AV HENNEBERG, d 1197. - G 1159 m KONRAD AV SCHWABEN(Se HOHENSTAUFEN), Pfalzgreve av Lothringen, f 1135, d ?/11 1195.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

HERRLUND(LAGERBERG). Tillbaka till toppen »

Adliga ätten Lagerberg, N:o 1112. Från Västergötland. Adlad 1687, introducerad 1689. Har utgrenat sig i grevliga ätten Lagerberg. Grevliga ätten Lagerberg, N:o 75. Utgrenad ur adliga ätten Lagerberg. Friherrlig 1719, introducerad samma år; grevlig 1731, introducerad samma år. Svensk adlig ätt, härstammar från häradshövdingen och hauptmannen över Visingsborgs grevskap Lars Jonsson(f 1608, d 1688), vilken 1687 adlades med namnet Lagerberg. Tillnamnet Herrlund bars av dennes söner före ättens adlande. Den yngste sonen, Sven Lagerberg, blev 1719 friherre och 1731 greve samt är stamfader för den grevliga ätten Lagerberg. En brorson till den sistnämnde, Karl Lagerberg, erhöll 1758 friherrlig värdighet, men efterlämnade ingen son. Från Lars Jonssons son ryttmästaren Håkan Lagerberg (f 1661, d 1708) härstammar den nu levande adliga ätten Lagerberg.(6)(7)(8) Adliga ätten Lagerberg, N:o 1112.(8) Grevliga ätten Lagerberg, N:o 75.(8)

I.1) LARS JONSSON D Ä till Herrtorp i Bjärklunda(Skaraborgs län), f 1515, d 1594. Häradshövding i Visingsborgs grevskap.(1)(2)

Son:

II.a) JON LARSSON till Herrtorp, f 10/8 1570. Häradshövdings domhavande, sk lagläsare, häradshövding i Visingsborgs grevskap, d 19/10 1638. - G m GERTRUD NILSDOTTER.(1)(3)

Son:

III.1) LARS JONSSON HERRLUND, f 1608, d 1688, häradshövding och hauptman över Visingsborgs grevskap, adlades 1687 med namnet Lagerberg. - G 1:o 1640 29/11 m ANNA HÅKANSDOTTER SVÄRDSKÖLD, d 12/11 1651, dtr t majoren Håkan Larsson Svärdsköld o Märta Krabbe. - G 2:o m ANNA ÖRNEVINGE.(1)(4)(6)(12)

Barn:

IV.a) INGEBORG JONSDOTTER HERRLUND, f 1645 15/8. - G m HANS TORBJÖRNSSON(BJERCHENIUS), häradsdomare, från gården Heden i Bjercha sn.(1)(5)

IV.b) HÅKAN LAGERBERG, f 1661, d 1708, ryttmästare. Från honom härstammar den nu levande adliga ätten Lagerberg. Hette för adlandet 1687 Herrlund.(6)

Son:

V.1) JOHAN EMANUEL LAGERBERG, kapten.(6)(8)

Son:

VI.a) LARS HERMAN LAGERBERG, kvartermästare.(6)(8)

Son:

VII.1) EMANUEL LAGERBERG, kapten.(6)(8)

Söner:

VIII.a) JOHAN PONTUS LAGERBERG, major.(8)

Son:

IX.1) PONTUS AUGUST LAGERBERG, kapten. - G m AUGUSTA HENRIKA PRINTZENSKÖLD.(8)

Son:

X.a) SVEN CARL ADAM LAGERBERG, vice häradshövding. - G m GERDA AMALIA EKLUND.(8)

Barn:

XI.1) AUGUSTA M Ä R T A LOUISE LAGERBERG, f 6/9 1895, FMM. Bosatt i Stockholm. Änka 1954. - G m CARL GÖRAN WAHLSTRÖM, konteramiral, d 1954.(8)

XI.2) S V E N OTTO PONTUS SVENSSON LAGERBERG, f 18/3 1899, civilekonom, innehar firman Sven Lagerberg, FFrK4kl. Bosatt i Stockholm. - G 20/12 1931 m VERA DE CHAMPS, f 1/1 1902.(8)

Son:

XII.a) JOEN SVENSSON LAGERBERG, f 2/7 1937.(8)

X.b) ADAM JOHAN WILHELM LAGERBERG, försäkringstjänsteman, d 1951. - G 1903 m JENNY ERIKA L I N N É A NATALIA DE BESCHE, f 20/11 1877. Bosatt i Bromma.(8)

Söner:

XI.1) P O N T U S GERHARD ADAM LAGERBERG, f 10/12 1903, tjänsteman i försäkrings AB Skandia, Skandia-Nordstjernan, SM. Bosatt i Stockholm. - G 22/9 1934 m K A R I N HILMA CHARLOTTA ERICSDOTTER SEGERDAHL, f 7/3 1910.(8)

Barn:

XII.a) K L A S JOHAN PONTUS LAGERBERG, f 12/4 1937.(8)

XII.b) B A R B R O LINNÉA KRISTINA LAGERBERG, f 2/6 1938, stiftsjungfru.(8)

XII.c) M A R G A R E T A ERIKA KRISTINA LAGERBERG, f 23/7 1942, stiftsjungfru.(8)

XII.d) A N N A KARIN CHARLOTTA LAGERBERG, f 13/9 1944, stiftsjungfru.(8)

XI.2) L A R S SVEN ADAM LAGERBERG, f 11/8 1907, reseombud. Bosatt i Bankesta, Järna. - G 17/5 1930 m B R I T A ELLEN INGEGERD LILJEGREN, f 29/4 1908.(8)

Barn:

XII.a) P E R LARS WILHELM LAGERBERG, f 10/8 1932.(8)

XII.b) ANNA B I R G I T T A LINNÉA CHRISTINA LAGERBERG, f 21/3 1935, stiftsjungfru.(8)

XII.c) GUNNEL C H R I S T I N A VIOLA FREDRIKA LAGERBERG, f 5/11 1936, stiftsjungfru.(8)

XII.d) F R E D R I K LARS ADAM LAGERBERG, f 24/5 1941.(8)

XII.e) G U S T A F LARS INGVAR LAGERBERG, f 26/10 1952.(8)

VIII.b) CARL JULIUS LAGERBERG, handlande, d 1863.(6)(8)

Son:

IX.1) ADAM M A G N U S EMANUEL LAGERBERG, numismatiker, museiman, f 13/3 1844 på Rörstrand, d 1920, studerade vid Malmö tekniska skola 1856-61, blev redan 1862 anställd som intendent för myntkabinettet vid det då nybildade Göteborgs museum och 1864 som ombudsman vid museet samt var under en följd av år sekreterare vid Göteborgs konstförening. Han blev 1865 kammarjunkare(1869 tjänstgörande) och 1871 kammarherre vid K. M:ts hov. 1887 tog han avsked från intendentsbefattningen och 1889 från ombudsmannabefattningen vid museet; 1890 kallades han till korresp. ledamot av Vet. hist. och ant. akademien. Lagerberg, som från 1880 under en följd av år var ägare av säteriet Råda nära Göteborg, valdes efter Andra kammarens upplösning 1887 till ledamot av densamma för Askims och Säfvedals härad för majriksdagen s å. Lagerberg har nyskapat Göteborgs museums mynt- och medaljkabinett, och detta nådde under hans ledning en högst aktningsvärd utveckling, bl a därigenom, att med detsamma införlivades flera berömda samlingar(Strokirks 1873, Snoilskys 1879 och Oldenburgs 1883). Han har även verkat till främjande av andra museets avdelningar liksom för besläktade kulturintressen i Göteborg. Lagerberg har lämnat många bidrag till tidningar och facktidskrifter och har författat bl a "Bref från Söderns länder"(1872), närmast som korrespondenser från arkeologkongressen i Bologna(vilken skrift gav anledning till en mycket beaktad strid mellan V. Rydberg och L. Dietrichson), och "Om minnespenningar slagna i anledning af svenska konungahusets giftermålsförbindelser"(1882) samt utgivit "Swen Lagerbergs dagbok under vistelsen hos tartar-chan Dowlet-Gherey 1710-1711"(1896). - G m THECLA WAHLSTRÖM, d 1896.(6)(8)

Barn:

X.a) KARIN LAGERBERG, f 2/7 1877, porträttmålarinna. Bosatt i Gränna. - G 1912 m AXELWOLTER REINHOLD LOUIS STACKELBERG, reservunderlöjtnant, d 1914, son av majoren greve Fritz Axel Adolf Wilhelm Loius Stackelberg och Ida Thekla Desirée Bogeman.(8)(9)

X.b) SVEN MAGNUSSON LAGERBERG, konsul, d 1946. - G 1:o 1914-1928 m grevinnan HELLEVID KATARINA CECILIA POSSE i hennes 1:a gifte. - G 2:o 1934 m W I V A KRISTINA LEVANDER, f 4/8 1899. Bosatt i Stockholm.(8)

Söner i 1:a giftet:

XI.1) H Å K A N MAGNUS ÖRNEVINGE SVENSSON LAGERBERG, f 12/8 1919, inspektör vid försäkringsAB Svea-Nornan. Bosatt i Stockholm.(8)

XI.2) G Ö R A N HERMAN EMANUEL SVENSSON LAGERBERG, f 13/2 1921, tjänsteman i utrikesdepartementet. Bosatt i Stockholm.(8)

IX.2) AXEL JULIUS LAGERBERG, d 1936. - G m HELEN LUCINDA BROWN, d 1943.(8)

Söner:

X.a) L A R S GASTON AXELSSON LAGERBERG, f 11/5 1887, arkitekt. Äger farm. Bosatt i Wading River, Long Island, N. Y., USA. - G 26/3 1931 m LUCY WALLACE, f 13/11 1884, artist(målarinna).(8)

X.b) G U Y EUGEN AXELSSON LAGERBERG, f 22/7 1890, BA, affärsman. Bosatt i Shoreham, Long Island, N. Y., USA. - G 13/5 1944 m R U T H HELEN ROGERS, f 24/3 1915.(8)

VI.b) SVEN LAGERBERG, kapten.(6)(8)

Son:

VII.1) SVEN LAGERBERG, fänrik, d 1840.(6)(8)

Son:

VIII.a) OTTO LAGERBERG, konteramiral, d 1907. - G m THURINNA ULRIKA HELENA SCHMITERLÖW, d 1909.(6)(8)

Son:

IX.1) SVEN K A R L PONTUS LAGERBERG, museiman, f 16/9 1859 i Karlskrona, d 1922, inskrevs efter avlagd studentexamen 1879 vid Karlbergs krigsskola, men måste på grund av sjuklighet avstå från officersbanan och blev anställd vid flottans civilstat i Karlskrona samt deltog som förvaltare i en del avlägsna expeditioner. 1886 ingick han som amanuens vid Göteborgs museum, blev 1887 intendent för myntkabinettet, 1888 t f och 1889 ordinarire ombudsman för museet och 1891 intendent för museets historiska avdelning. 1887 blev han tjänstgörande kammarjunkare och 1895 kammarherre. Som tjänsteman vid museet har Lagerberg ådagalagt vaket intresse, mycken energi och administrativ duglighet, egenskaper, som även kommit andra institutioner, styrelser och företag i Göteborg till godo. Sålunda är han sedan 1893 sekreterare i Göteborgs konstförening samt var en följd av år sekreterare i Sällskapet Gnistan, är ledamot och vice ordförande i styrelsen för Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening samt styrelseledamot i Röhss´ska konstslöjdmuseet. Lagerberg, en av stiftarna av Svenska museimannaföreningen, är sedan 1900 korresp. ledamot av Vitt. hist. och ant. akademien. Lagerberg har från trycket, utom en del kataloger samt beskrivningar över Göteborgs museums samlingar, utgivit "Ätterna Lagerberg"(1894), "Göteborgs stads vapen"(1896), "Göteborgs Musei byggnads historia"(s å), "Aschebergska grafkoret"(1899), "Göteborg i äldre och nyare tid"(1902), "Ur Göteborgs konstsamlingar"(1903), "S:t Johannes Logens Salomon à trois Serrures 150-års historia"(1904), "Frimurarebarnhusets i Göteborg 150-års historia"(1906), "Anders Nilsons kulturhistoriska samlingar"(s å), "Göteborgs Ciceronen"(s å), "Ätterna Lagerbergs anherrar"(1910) och "Bidrag till belysningsredskapens historia"(s å). - G 1888 m JENNI HEYMAN, f 10/5 1867, målarinna. Bosatt i Stockholm.(6)(8)

Barn:

X.a) JOEN CARLSSON LAGERBERG, f 26/12 1888, jur och fil kand, överceremonimästare, envoyé i disp, KmstkNO, StkDDO, StkEtMenO, StkFinlLO, StkItKrO, StkMexÖO, StkNedONO, StkNS:tOO, StkPolRest, StkTjslVLO, StkUngRFO, IranHYO1kl, EgyptIO2kl, IrakRO2kl, StOffTunNI, KBulgCfO, OffBKrO, OffFrHL, OffFrSvSO, OffSerbS:tSO, ÖRKOffHt, NedKrönM. Bosatt i Stockholm. - G 1930 m VALBORG CLARA AGNES HOLTERMANN, d 1954.(8)

X.b) THURINNA HILDA M A R G A R E T A CARLSDOTTER LAGERBERG, f 7/10 1891. Änka 1941. - G m SIGURD ELLIGERS, disponent, d 1941. Bosatt i Oslo.(8)

IX.2) SVEN OTTO LAGERBERG, borgmästare, d 1922. - G 1:o m RUTH AMALIA CHARLOTTA NORLIN, d 1899. - G 2:o 1901 m A N N A CHARLOTTA BERGMANSON, f 6/11 1876. Bosatt i Växjö.(8)

Barn i 1:a giftet:

X.a) S T I N A HEDVIG THURINNA SVENSDOTTER LAGERBERG, f 21/2 1897. - G 2/9 1927 m NILS G U N N A R ÅSTRAND, f 12/7 1893, kamrer i Stockholms enskilda bank AB. Bosatt i Stockholm.(8)

Barn i 2:a giftet:

X.b) CARL HÅKAN (L A R S) SVENSSON LAGERBERG, f 5/1 1902, kommendörkapten av 2:a graden i marinen, kapten i flottans reserv, kanalinspektor vid Falsterbokanalen, RSO, RVO. Bosatt i Ljunghusen. - G m R O S A INGEBORG ANDRELL, f 19/6 1902.(8)

Dotter:

XI.1) ANNA M A R G A R E T A LAGERBERG, f 17/6 1926.(8)

X.c) RUTH C A R I N HELENA SVENSDOTTER LAGERBERG, f 9/10 1904, rektor vid Fortsättningsskolan i Växjö för talundervisade dövstumma flickor. - G 26/12 1943 m KARL A X E L MAGNUS BERGSTRAND, f 19/3 1894, med lic, förste provinsialläkare i Kronobergs län, RNO. Bosatt i Växjö.(8)

X.d) SWEN-ADOLF SWENSSON LAGERBERG, f 18/10 1907, sjökapten, anställd i rederiAB Nordstjernan. Bosatt i Tokio. - G m M A R Y THERESE CONNOR från Nya Zeeland, f 31/8 1917.(8)

Barn:

XI.1) M A R Y A N N E CARLOTTE LAGERBERG, f 21/1 1945.(8)

XI.2) CARL-HÅKAN LAGERBERG, f 7/1 1949.(8)

IX.3) ADOLF OTTO LAGERBERG, överstelöjtnant, d 1931. - G 1902 m OCTAVIA (V I V A) HAY, f 12/5 1878. Bosatt i Stockholm.(8)

Söner:

X.a) S T I G OTTO BERNHARD LAGERBERG, f 13/5 1905, civilekonom, kamrer i Svenska tändsticksAB. Bosatt i Jönköping. - G 29/12 1934 m BRITA HERSLOW, f 8/12 1903.(8)

Söner:

XI.1) C A R L - O T T O BERNHARD LAGERBERG, f 23/5 1937.(8)

XI.2) SVEN H Å K A N LAGERBERG, f 5/3 1939.(8)

X.b) SVEN-ADOLF LAGERBERG, f 29/9 1907, direktörsassistent hos Emil R. Boman AB, löjtnant i Svea livgardes reserv. Bosatt i Stockholm. - G 26/10 1942 m M A J - L I S INGEGERD SÖDERHOLM, f 20/12 1912.(8)

IX.4) A N N A THURINNA LAGERBERG, f 14/12 1869. Änka 1923. Bosatt i Stockholm. - G m LARS THEODOR LINDHAGEN, kyrkoherde, d 1923.(8)

VIII.b) SVEN EMANUEL LAGERBERG, kapten, d 1905. - G m ANNA MARIA ELISABETH BAGGE, d 1899.(8)

Söner:

IX.1) SWEN OTTO LAGERBERG, överste, d 1939. - G 1904 m K A R I N SOPHIA KULLBERG, f 21/12 1879. Bosatt i Stockholm.(8)

Söner:

X.a) S W E N PONTUS EMIL LAGERBERG, f 26/8 1905, överste i kustartilleriet, chef för Norrlandskustens marindistrikt, Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands kustartillerikår, överadjutant hos H M Konungen, GV:sJmtII, RSO, RVO, KDDO, LKrVA, LÖS. Bosatt i Härnösand. - G 31/7 1937 m E V A ELISABET KJELLMARK, f 22/2 1912.(8)

Barn:

XI.1) K A R I N ELISABETH LAGERBERG, f 25/6 1938.(8)

XI.2) S W E N OTTO LAGERBERG, f 2/5 1940.(8)

XI.3) P E R MAGNUS LAGERBERG, f 9/9 1945.(8)

X.b) P E R OTTO LAGERBERG, f 9/11 1906, civilingenjör, SVR, verkställande direktör i byggnadsAB Svenska betong, vice verkst direktör i Nya asfaltAB. Bosatt i Stockholm. - G 24/10 1941 m S O N J A GUNVOR VIOLA HERTWIGH, f 17/4 1911.(8)

Son:

XI.1) L A R S HÅKAN OTTO LAGERBERG, f 29/10 1951.(8)

IX.2) P E R GUSTAF PONTUS LAGERBERG, f 28/7 1878, f d trafikdirektör och vice verkställande direktör vid Trafikförvaltningen Götenorg-Dalarne-Gävle, f d kapten i förutvarande Skaraborgs regementes reserv, RSO, RNO, RVO, RDDO, RNS:tOO1kl. Bosatt i Kultomten, Prässebo. - G 26/6 1913 m S I G R I D MARIA ELISABETH PIRA, f 4/8 1890.(8)

Barn:

X.a) S I G R I D EBBA ANNA MARIA LAGERBERG, f 23/5 1914. - G 17/4 1943 m O L O F CARL HENRIK BENGTSSON, f 23/4 1909, köpman. Bosatt i Göteborg.(8)

X.b) SWEN EMANUEL P E R LAGERBERG, f 11/7 1916, kapten vid försvarsstaben, militärassistent vid järnvägsstyrelsen. Bosatt i Stockholm. - G 17/6 1944 m B R I T A GUNHILD MARGARETA EKMAN, f 4/11 1922.(8)

Döttrar:

XI.1) BRITA C H A R L O T T E LAGERBERG, f 27/6 1950.(8)

XI.2) E B B A HELENA MARGARETA LAGERBERG, f 18/8 1952.(8)

X.c) KERSTIN LAGERBERG, f 31/10 1920, textilkonstnärinna. - G 4/12 1943 m P E R O L O F ERNFRID OLAUSSON, f 3/10 1916, trafikflygare i SAS, kapten i flygvapnets reserv. Bosatt i Stockholm.(8)

X.d) BIRGIT LAGERBERG, f 31/10 1920. - G 17/4 1943 m ALF E S K I L HALLÉN, f 22/2 1904, civilingenjör, innehar firma Marinkonstruktioner. Bosatt i Göteborg.(8)

VIII.c) CARL PONTUS LAGERBERG, häradshövding, d 1898. - G m EMMA AUGUSTA FOLLIN, d 1927.(8)

Döttrar:

IX.1) H E D V I G AUGUSTA LAGERBERG, f 7/9 1873, f d handarbetslärarinna. Bosatt i Skövde.(8)

IX.2) K E R S T I N ELISABETH LAGERBERG, f 5/12 1885. Bosatt i Skövde. Änka 1950. - G m GUNNAR OLOF WIBERG, vice krigsdomare, d 1950.(8)

IV.c) NN LAGERBERG, hette före adlandet 1687 Herrlund.(6)

Son:

V.1) KARL LAGERBERG, friherre, riksråd, f 14/6 1708 på Brunntorp i Värsås sn, Skaraborgs län, d 7/3 1767 i Stockholm, blev 1736 advokatfiskal och 1737 sekreterare i Kammarrevisionen. Vid 1738-39 års riksdag gjorde han sitt inträde på riddarhuset och insattes i justitiedeputationen, vars förslag om inrättandet av en särskild högsta domstol författades av Lagerberg 1742; 1742-43 och 1746 fick han plats i sekreta utskottet. Lagerberg räknades som en trogen anhängare av hattpartiet, men var icke någon utpräglad partiman och ådagalagde såväl i sin riksdagsmannaverksamhet som sedermera vid rådsbordet stor hovsamhet och kärlek till laga former. Som ledamot av ständernas kommission över Springer och Åkerhielm m m. 1747 förde han rättvisans talan. 1747 blev Lagerberg assessor i Svea hovrätt, 1748 revisinssekreterare, 1753 justitiekansler och 31/10 1755 riksråd. Inom rådet intog Lagerberg en självständig hållning och sökte i likhet med Löwenhjelm i det längsta hindra angreppet mot Preussen; han avrådde den olagliga skuldsättningen under kriget och det nya fördraget med Frankrike 1758 samt röstade efter krigets slut mot den bekanta uppgörelsen med denna makt angående subsidiernas betalning 1764. Den stränga överflödsförordningen av 4/11 1756, som betydligt skärpte den strax förut avslutade riksdagens bestämmelser i detta avseende, var utarbetad av Lagerberg jämte Löwenhjelm. 1758 erhöll Lagerberg friherrlig värdighet, men tog ej introduktion. 1765 förordnades han att presidera i Lagkommissionen.(6)

Barn i 2:a giftet:

IV.d) SVEN LAGERBERG, greve, riksråd, krigare, f 28/3 1672 på Stora Kärr i Skaraborgs län, d 7/10 1746 i Stockholm, hette före adlandet 1687 Herrlund, trädde 1690 i krigstjänst, deltog i alla Karl XII:s krig och hade 1710 avancerat till överstelöjtnant. Vid Poltava blev han svårt sårad, men räddades från fångenskap av en dragon samt åtföljde sedan Karl XII till Turkiet. 1710 sändes han två gånger till tatarkanen för att förmå denne att angripa ryssarna, vilket ock lyckades honom. Under kanens vinterfälttåg 1711 och sedermera på sommaren åtföljde Lagerberg den förenade turkisk-tatariska hären, men efter freden mellan Ryssland och Turkiet s å förvisades Lagerberg ur lägret av storvesiren, som fann hans närvaro besvärlig. Lagerberg deltog i kalabaliken i Bender. 1714 blev han överste för Kronobergs regemente, med vilket han bevistade Wismars belägring, utnämndes 1717 till generalmajor och överste för Skaraborgs regemente samt deltog 1718 i norska fälttåget. Han tog framstående del i krigsbefälets beslut att erkänna Ulrika Eleonora som drottning och insattes vid riksdagen 1719 både i grundlagsutskottet, i sekreta utskottet och dess deputerade över statsverket. Här visade han sådan insikt och flit, att han på ständernas begäran anmodades att efter riksdagens slut stanna i Stockholm och "biträda Statskontoret", till vars president han 1720, likaledes efter ständernas uttryckliga hemställan, utnämndes. Lagerberg upphöjdes 1719 i friherrligt stånd. Vid 1723 års riksdag var Lagerberg lantmarskalk, utnämndes s å till president i Göta hovrätt, men hann icke tillträda denna plats, emedan han s å utnämndes till riksråd. Som riksråd slöt sig Lagerberg till holsteinska partiet och röstade mot Sveriges tillträde till Hannoverska alliansen. Han var dock egentligen aldrig partiman och försonade sig snart med Arvid Horn. Vid 1731 års riksdag betygade ständerna Lagerberg sin tillfredställelse och tacksamhet för hans arbete med statsverket och lämnade honom en löneförhöjning av 3.000 daler silvermynt, så länge han ville fortfara att sitta i Statskommissionen, där han ansågs omistlig. S å blev han greve. Vid underhandlingarna i Stockholm om ett förbund med Frankrike 1734 och 1738 var Lagerberg en av kommissarierna. Vid riksdagen 1738-39 fick han jämte andra riksråd av Mindre sekreta deputationen uppbära klander för regeringens hållning i utrikes-politiken. Vid samma riksdag uppsattes han på förslag till kanslipresident, men besegrades av K. Gyllenborg. Svenska akademien lät 1864 slå en medalj över honom. "Swen Lagerbergs dagbok under vistelsen hos tartar-chan Dowlet-Gherey 1710-1711" utgavs 1896 av M. Lagerberg. - G 1722 m OTTILIANA WELLINGK, f 1697, d 1766, dtr t Otto Vellingk och Johanna Margareta von Tiesenhausen.(6)(12)

Barn:

V.1) EVA MARGARETA LAGERBERG, f 1725, d 1779. - G 1744 m CARL JOHAN CRONSTEDT, f 1709, d 1777, son av Jacob Cronstedt och Margareta Beata Grundel.(12)

V.2) NN LAGERBERG, greve.(6)

Son:

VI.a) NN LAGERBERG, greve.(6)

Son:

VII.1) NN LAGERBERG, greve.(6)

Son:

VIII.a) KARL S V E N AXEL LAGERBERG, greve, militär, f 26/1 1822 i Göteborg, d 25/3 1905 i Stockholm, blev 1839 underlöjtnant vid Andra livgardet, 1849 generalstabsofficer, 1862 överste i armén och chef för Landtför-svarsdepartementets kommandoexoedition, 1866 överste och sekundchef för Andra livgardet(nuvarande Göta livgarde), 1867 generalmajor, 1880 generalbefälhavare i Fjärde militärdistriktet och generallöjtnant, 1882 därjämte överkommendant i Stockholm och ordförande i Krigshovrätten samt 1889 chef för Femte arméför-delningen och general. Lagerberg tog avsked från chefskapet för Femte arméfördelningen 1890, men kvarstod som överkommendant till sin död. Under loppet av många år tillhörde Lagerberg konungens närmaste omgivning. Sålunda anställdes han redan 1850 som adjutant hos kronprinsen, sedermera konung Karl XV, 1859 blev han chef för dåvarande hertigens av Östergötland stab och 1867 förste adjutant hos konung Karl XV. 1872-1905 var han förste adjutant hos konung Oskar II och chef för konungens stab. Lagerberg var 1866-84 ledamot av Första kammaren för Älvsborgs län och under denna tid ledamot av statsutskottet(1878-84) samt av särskilda utskottet för behandling av försvarsfrågan(1883). Som riksdagsman tog han verksam del i behandlingen av alla frågor och förslag rörande lant- och sjöförsvarets ombildning och förstärkning, varvid han i allmänhet understödde regeringen. Även i andra på dagordningen stående frågor hade han många anföranden. Av övriga uppdrag märkas ordförande- eller ledamotskap i åtskilliga kommittéer, bl a exercis-reglementskommittén 1860, svensk-norska exercisreglementskommittén 1873-75, lantförsvarskommittén 1880-82, tjänstgöringsreglementskommittén 1886-88 och fankommittén 1888-92. Lagerberg blev 1864 ledamot av Krigsvet.-akademien. Lagerberg var genom kvickhet och slagfärdighet samt vinnande egenskaper i övrigt en av huvudstadens populäraste personligheter och spelade inom dess sällskapsliv en stor roll. Mångfaldiga är de infall och "bon mots", som härröra från(eller tillskrivas) honom.(6)

Son?:

IX.1) CLAËS THOMAS GUSTAF LAGERBERG, greve, kammarherre. - G m friherrinnan ANNA CAROLINA BEATA LEUHUSEN.(8)

Barn:

X.a) CATHARINA FREDRIKA HENRIETTA AUGUSTA BEATA (C A R I N) LAGERBERG, f 24/11 1894, målarinna. Grevinna Lagerberg. Bosatt i Stockholm.(8)

X.b) S V E N CARL CLAËSSON LAGERBERG, greve, f 28/8 1897, kapten i Svea livgardes reserv, RSO, FFrK4klmsv, LandstSM, SM. Bosatt i Stockholm.(8)

X.c) M A R I A N N E ANNA OTTILIANA LAGERBERG, f 26/12 1903. Grevinna Lagerberg. Bosatt i Stockholm.(8)

Tillhör släkten:

I.1) OTTO LAGERBERG.(10)

Dotter:

II.a) MARIA A U G U S T A CORALDINA LAGERBERG, grevinna, f 1821. - G 1848 m(sin 8-männing) CARL F R E D R I C WAERN, f 1819, son av brukspatronen C a r l Fredric Waern och Gustava Elisabeth (B e t t y) Melin, fil dr, t f president i kommerskollegium(Statsråd och chef för finansdepartementet 1870-74), ordförande i styrelsen för Köping-Hults järnväg och för Dalslands kanal, ledamot av riksdagens 1:a kammare(1867-nu(1889))(förut riksdagsman för Göteborg 1847, 1850, 1853, 1859 och 1865), KmstkNO, KWO1kl, KNS:tOO, StkDDO, StkSpCIII:sO, ledamot WA, hedersledamot WH & AA, hedersledamot LA, hedersledamot V & VS i Göteborg m m, bosatt i Stockholm.(10)

Tillhör släkten:

I.1) EVA MARGARETA LAGERBERG. - G m CARL JOHAN CRONSTEDT.(11)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Lars Jonsson dä, häradshövding (1515-1594)
|
Jon Larsson, häradshövding (1570- ? )
|
Lars Jonsson Herrlund häradshövding
|
Ingeborg Jonsdotter Herrlund (1645- ? )
|
Sven Bjerchenius, lektor, prost (1653-1708)
|
Elisabeth Bjerchenia (1687-1782)
|
Elisabeth Victorin (1713-1765)
|
Anna Lidborg (1741-1827)
|
Jonas Mellin, prost (1768-1843)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors farmors mormors farmors farfars far.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors farmors mormors farmors farfar.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors farmors mormors farmors far.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors farmors mormors farmor.
(6) = Nordisk Familjebok, bd XV, sp 827-831.
(7) = Jämför K. Lagerberg, "Ätterna Lagerberg, slägtanteckningar"(1894), och "Ätterna Lagerbergs anherrar" (i Västergötlands fornminnesförenings tidskrift, bd III, 1910).(6)
(8) = Sveriges Adelskalender 1955, s 536-540.
(9) = Sveriges Adelskalender 1955, s 959-961.
(10) = Svenska Ättartal 1889, s 439.
(11) = Svenska Ättartal 1893, s 20-21.
(12) = Svenska Ättartal 1893, s 26-27, 30-31.

AV HESSEN. Tillbaka till toppen »

I.1) GOTTFRIED I AV BRABANT, hertig, f ca 1060, d 25/1 1139. - G ca 1105 m IDA AV CHINY, f ca 1083, d ca 1120.(1)

Son:

II.a) GOTTFRIED II AV BRABANT, hertig, f 1105, d 1142. - G 1139 m LUITGARD AV SULZBACH.(1)

Son:

III.1) GOTTFRIED III AV BRABANT, hertig, f 1142, d 10/8 1190. - G 1155 m MARGARETE AV LIMBURG, f 1138, d 1172.(1)

Son:

IV.a) HEINRICH I AV BRABANT, hertig, f 1165, d 5/11 1235 i Köln. - G 1179 m MATHILDA AV LOTHRINGEN, d 1211.(1)

Barn:

V.1) MECHTILD AV BRABANT, f ca 1195, d 22/12 1267. - G 5/12 1214 m FLORIS IV AV HOLLAND, greve, f 24/6 1210, d 19/7 1234.(1)

V.2) HEINRICH II AV BRABANT, hertig, f 1187, d 1/2 1248 i Löwen. - G 1240 m SOFIA AV THÜRINGEN, f 20/3 1224 i Wartburg, d 29/5 1275 i Marburg(1)

Son:

VI.a) HEINRICH I "DAS KIND" AV HESSEN, lantgreve, f 24/6 1244, d 21/12 1308 i Marburg. – G 1263 m ADELHEID AV BRAUNSCHWEIG-LÜNEBURG, f ca 1245, d 12/6 1274.(1)

Döttrar:

VII.1) ADELHEID AV HESSEN, f 1268, d 7/12 1317. - G 1284 m BERTHOLD VII AV HENNEBERG-SCHLEUSINGEN, greve, f 1272, d 14/4 1340.(1)

VII.2) SOFIA AV HESSEN, f ca 1266, d 1331/1340. – G 1281 m OTTO I AV WALDECK, greve, f ca 1255, d 11/11 1305.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

HIERTA. Tillbaka till toppen »

Adliga ätten Hierta, nr. 121. Frälsesläkt från Halland, enligt traditionen ursprungligen från Norge, gick efter 1565 i svensk tjänst. Introducerad 1627. Med ätten sammanhör friherrliga ätten Hierta, nr. 381(Av adliga ätten Hierta. Friherrlig 1832 jämlikt 37§ regeringsformen, innebärande att endast huvudmannen innehar friherrlig värdighet, introducerad 1833.). Svensk-finsk adlig ätt, härstammar från den danske krigaren Lars Ragvaldsson, som ägde gods i Halland; hans son Bengt Hierta blev 1565 vid Varbergs intagande svensk krigsfånge och gick i svensk tjänst. 1627 introducerades dennes bror Torsten på riddarhuset. Torsten dog barnlös. Från Bengt Hiertas son Lars Hierta, krigare, d 1642, härstamma såväl den adliga som två friherrliga ätter Hierta. Hans ättlingar i fjärde led, Lars Hierta och Karl Hierta, erhöll 1771 och deras kusins son, generallöjtnanten Gustaf Adolf Hierta, 1832 friherrlig värdighet. Lars ättegren fortlever i Sverige och immatrikulerades även som friherrlig på finska riddarhuset 1818. Denna sistnämnda gren av ätten är numera bosatt i Ryssland. Karls ättegren fortlever även som ofrälse, under namnet Järta, vilket namn Karls son Hans antog, då han 1800 av politiska skäl avsade sig adelskapet.(2)(10)

I.1) RAGVALD MATTSSON HIERTA, till Segered i Kollereds sn (Göt. & B.), var 1530 ryttmästare för en fana ryttare i dansk tjänst. - G 1:o m KERSTIN MATTSDOTTER(KAFLE), dtr t Matts Larsson den äldre (Kafle) o Märta Winge. 2:o m MÄRTA CARLSDOTTER(STORE), dtr t Carl Tordsson(Store, nr. 79) o Märta Knutsdotter Ribbing(nr. 15).(1)(3)(14)

Son i 1:a giftet:

II.a) LARS HIERTA, till Ölmanäs i Ölmevalla sn(Hall.) samt Tuna och Lunnagården, stupade 1565 vid Varbergs intagande av svenskarna. Slottsloven. - G m ELIN CARLSDOTTER HÅRD, dtr t Carl Hård, till Ölmanäs och Lunnagården.(1)(4)(14)

Son:

III.1) BENGT HIERTA, till Halla i Västergötland, f på Ölmanäs, fördes 1565 jämte brodern fången till Sverige och gick sedan i svensk tjänst, löjtnant vid Västgöta kavalleriregemente 1579-1597, ryttmästare vid adelns rusttjänst. - G m MARIA GRIJS, dtr t Torkel Arildsson Grijs(nr. 192) o Brita Krumme.(1)(5)(14)

Son:

IV.a) LARS HIERTA, till Kålsholmen i Essunga sn(Skarab.), var fänrik vid Västgöta kavalleriregemente 1623, löjtnant därstädes 1627, ryttmästare 1633, d 1642 i juni och begraven i Essunga kyrka. - G 1:o m sin systers svägerska ANNA LILLIEBIELKE, d 21/5 1634 och begraven på samma ställe, dtr t Jöns Henriksson(nr. 273) o Metta Lilliehöök. - G 2:o m INGEBORG LINDELÖF AF KEDOM, d 1661.(1)(6)(14)

Söner i 1:a giftet:

V.1) BENGT HIERTA, till Åsaka i likan. sn i Västergötland, var fänrik vid Västgöta kavallerigegemente 1636, löjtnant därstädes, ryttmästare 23/1 1642, d 23/6 1644(sotdöd) i Skrävlinge sn(Malm.), och ligger jämte sin fru begraven å Vedums kyrkogård(Skarab.). Han kallas även i regementets handlingar Bengt Larsson Grijs. - G m sin styvmors syster ANNA LINDELÖF AF KEDOM, levde änka 1676, dtr t Hans Joensson af Rylanda och Häggetorpssläkten eller Lindelöf af Kedom(nr. 129) o Margareta Kafle(nr. 70).(1)(7)

Son:

VI.a) BENGT HIERTA, till Åsaka samt Ginkalunda i Kinna sn(Älvsb.), f 21/2 1638, korpral vid Västgöta kavalleriregemente 1655, kornett därstädes 1658 i september, löjtnant 23/2 1672, kaptenlöjtnant 18/2 1676, ryttmästare 23/1 1677, avsked för sjukdom 1678, d 27/9 1696. - G 1:o 1659 m ANNA LILLIEHÖÖK AF GÄLARED OCH KOLBÄCK. - G 2:o 1667 m CHRISTINA STIERNA, d 1687 i Ginkalunda, Kinna sn, dtr t assessorn Göran Stierna(nr. 77) o Virginia Rytter(Reuter af Skälboö, nr. 158). 3:o 1687 m ANNA MARGARETA STAKE, f 1664, d 1737.(1)(8)(18)

Barn i 1:a giftet:

VII.1) ELISABETH HIERTA, d 20/7 1723 i Sjötorp, Lervs sn.(18)

Barn i 2:a giftet:

VII.2) GÖRAN HIERTA. Ryttmästare. Sekundärmästare.(18)

VII.3) BENGT HIERTA. Kapten i fransk tjänst. Död ogift 1690 vid belägringen av Namur.(18)

VII.4) ANNA CHRISTINA HIERTA, f 1667, d 1752.(18)

VII.5) MARGARETA HIERTA, f 1676, d 28/12 1743 på Björsgården i Häggums sn. - G 31/5 1713 på Kjällstorp, i Örslösa sn m kaptenen OLOF HJERPE, adlad STIERNGRANAT, i hans 2:a gifte(G 1:o 1687 m Elisabeth Grau), f 1661, d 1737, son av bonden Jon o Carin.(1)(9)(17)(18)

VII.6) METTA HIERTA, d 1742. Ogift.(18)

Barn i 3:e giftet:

VII.7) HANS HIERTA, f 3/5 1688, d 27/1 1754 i Högbo bruk och begravd i Ovansjö kyrka (Gävleb). Han fick 1706 vid Fraustadt en kula i högra låret vilken sedermera icke kunde uttagas. Blev vid Hlovzin 1708 killa kväst av en kula i livet samt slutligen vid Poltava fången, varefter han måste utstå en svår 13-årig fångenskap i städerna Moskva, Petersburg, Voöodga, Tobolsk,och Solvytjegodsk varifrån han hemkom 6/3 1722.(18)

V.2) PER HIERTA, f 1613, d 1693, generalmajor. - G m MÄTTA LINDELÖF.(14)

Son:

VI.a) LARS HIERTA, f 1648, d 1711, generalmajor. - G 1673 m MAGDALENA UGGLA, d 1693.(14)(15)

Barn:

VII.1) MARGARETA HIERTA, f 1676, d 1740. - G 16(98) m LARS FÄGERSKÖLD, f 1664, d 1719, son av friherre Fromhold Fägersköld och Catharina Lillie(af Aspenäs), friherre, överstelöjtnant.(15)

VII.2) LARS HIERTA, f 1688, d 1732, överste och kabinetsskammarherre. - G m EMERENTIA SPARRE.(14)(16)

Barn:

VIII.a) KARL HIERTA, friherre, militär, f 1/1 1719, d 6/12 1793 på Lagmansholm i Fullestads sn, Västergötland, deltog som fänrik i slaget vid Villmanstrand, 1741, och föll där i ryssarnas händer. Efter sin återkomst ur fångenskapen befordrades han 1743 till löjtnant. Som överstelöjtnant deltog han i pommerska kriget (1757-62), men blev även därunder tillfångatagen, vid Passewalk 1760. 1766 utnämndes han till överste för Jämtlands regemente och 1768 för Dalregementet samt blev 1771 friherre. Hierta deltog livligt i det politiska livet under frihetstidens slut på hattpartiets sida, till vars bättre talare på riddarhuset han räknades. Han närmade sig alltmera hovet, vars sak han ivrigt försvarade under riksdagen 1771-72. 1773 blev Hierta generalmajor och 1778 generallöjtnant. 1788, då under svensk-ryska kriget ett anfall från Danmark hotade, erhöll han befälet över den s k "västra armén", som hade i uppdrag att försvara Värmland, Dalsland och Bohuslän. På grund av truppernas fåtal(ej fullt 3.700 man) och genom att han därtill splittrade dem på flera ställen kunde Hierta ej hindra danskarnas inryckande i Bohuslän i september s å, och en avdelning av hans armé, under befäl av överste Tranefelt, blev i hans egen närvaro tillfångatagen av danskarna vid Kvistrum. - G m MARIA CHARLOTTA PLOMGREN.(10)(14)

Son:

IX.1) HANS JÄRTA(HIERTA), friherre, kallade sig Järta, statsman, författare, hette ursprungligen Hierta, var son till generallöjtnanten friherre Karl Hierta och yngst bland 11 syskon, f 11/2 1774 på överstebostället Näs i Husby sn i Dalarna, d 6/4 1847 i Uppsala. Modern var Maria Charlotta Plomgren, dotter av den begåvade partiledaren under frihetstiden, Tomas Plomgren. Utrustad med ovanligt lyckliga naturgåvor, stod Hierta redan vid 17 års ålder färdig att efter avslutade universitetsstudier(1787 hade han inskrivits som student vid Uppsala universitet) bryta sig en bana. Han vann genast anställning vid Utrikesexpeditionen av konungens kansli, där han 1792 befordrades till andre sekreterare. Kvicka infall och "jakobinska" visor spridde snart hans namn i vida kretsar, på samma gång de gjorde honom mindre väl anskriven hod höga vederbörande. Sålunda var det ej underligt, att han länge fåfängt sökte vinna diplomatisk anställning i utlandet. Då äntligen 1796 en plats vid beskickningen i Berlin erbjöds honom, föredrog han att ändra levnadsbana. Utnämnd s å till protokollsekre-terare i Justitierevisions-expeditionen, gjorde han sig snart ett namn som skarpsinnig jurist. Sina lediga stunder offrade han nu, såsom förr, med förkärlek åt vitter idrott, underhöll genom besök då och då i Uppsala gemenskapen med meningsfränderna i "Juntan" och lämnade bidrag, oftast klädda i ironiens dräkt, till dansken Kragh Hösts "Nordia", till G. A. Silverstolpes "Läsning i ett och annat" och G. Adlersparres "Läsning i blandade ämnen". 1799 utgav han(anonymt) sin bekanta satir: "Några tankar om sättet att upprätta och befästa den urgamla franska monarchien"(ny uppl. 1871), vilken väckte stort uppseende och hann vinna utomordentlig spridning, innan censuren kom på det klara med, att den ej var allvarligt menad. Vid 1800 års riksdag i Norrköping slöt han sig till det av G. Adlersparre, D. von Schulzenheim och N. Silfverschöld ledda oppositions-partiet och deltog livligt i de heta striderna om riksgäldsverkets publicitet, om bondeståndets deltagande i bankens förvaltning samt om realisationsplanen och bevillningen. Sistnämnda fråga bragte till fullt utbrott det på Riddarhuset länge jäsande missnöjet med den oduglige lantmarskalken, envåldsregeringens handgågne man, och Hierta var en bland dem, som gav sina protester form i avsägelse av adelskap. Han skrev sig från denna tid Järta. Vid den rättegång, som kort därefter vid Göta hovrätt anhängiggjordes mot några av hans politiska vänner, vilka ansågs ha fällt förgripliga utlåtelser mot lantmarskalken, uppträdde Järta som deras rättegångsbiträde, och i enahanda egenskap hjälpte han vännerna i Uppsala vid den samtida, beryktade "Musikprocessen", utvecklande vid dessa tillfällen en överlägsen förmåga att leka med de juridiska formerna och att krydda de torra rättegångsakterna med kostlig humor och skarp ironi. Som en följd av det misshag Järtas förhållande vid riksdagen och inför domstol väckte å högsta ort utfärdades till Kanslikollegium en skrivelse av innehåll, att "all verkan af Vår för f. d. friherre Hans Hierta utfärdade fullmagt på protokollsekreterarebeställningen komme att förfalla". Den ekonomiska förlust, som avsättningen tillskyndat honom ersattes rikligen genom enskilda, juridiska och kommersiella, uppdrag, bl a av Falu bergslag, samt genom hans utnämnande till sekreterare i Stockholms stads brandförsäkringskontor. I övrigt tillhörde han under de närmaste åren mera uteslutande familjelivet; men sina gamla förbindelser höll han dock vid makt och betraktades alltid som en av de självskrivne ledarna vid den stora brytning, som långsamt, men säkert framkallades av enväldets missgrepp. Men Järta ville ha väl förberedda garantier för revolutionens framgång i ordningens tecken. Mot hans fasta uppträdande strandade två förflugna planer; och då just därav den s k Värmländska fördelningens marsch emot Stockholm föranleddes och inbördeskriget hotade, gick ock från dess befälhavare till Järta den hälsningen, att "det svenska blod, som kommer att flyta, varder rinnande öfver hans hufvud". Händelserna 13/3 1809(Gustaf IV Adolfs avsättning) möjliggjorde en lugnare lösning av den kinkiga frågan. - I det nya statsskickets skapande tog Järta stor och livlig del, ehuru han bestämt vägrade att åter intaga en plats på Riddarhuset. Honom tillkommer, i hans egenskap av sekreterare hos 1809 års konstitutionsutskott, väsentligen äran av den nya författningens utarbetande, och ur hans penna flöt ock till största delen det mästerliga memorial, som beledsagade utskottets förslag till ny regeringsform. Omedelbart efter(den ännu gällande) regeringsformens antagande(juni 1809) utnämndes Järta till statssekreterare för finansärenden. Sin huvudsakliga historiska betydelse torde hans korta verksamhet på denna plats hämta från de av framgång krönta åtgärderna för upprätthållandet av Sveriges handelsförbindelser med England under en tid, då politiska skäl nödgade regeringen att officiellt spärra sina hamnar för dess fartyg och varor och till sist på Napoleons befallning förklara detsamma krig. Det har uppgivits, att hans avgång från statssekretariatet (mars 1811) föranleddes av sistnämnda regeringsbeslut. Vida troligare är den förmodan, att den orsakades av hans missnöje med kronprinsens förordnande att förestå riksstyrelsen under konungens sjukdom - en åtgärd, som då nämligen var stridande mot R. F. och därför måste stöta den stränge grundlagsvårdaren. Efter att någon tid ha vistats i Falun som enskild person utnämndes Järta(november 1912) till landshövding i Stora Kopparbergs län, börjande sålunda en ämbetsutövning, som blev honom synnerligen kär, liksom den ock i allo var för provinsen välsignelserik. Han kom därvid att få åtskilligt att bestyra med dispositioner berörande norska kriget och föreningen med Norge, för vilken han var livligt intresserad, om han också önskade en fastare gestaltning därav än den slutligen genomförda. Den stora ekonomiska kris, som inbröt nästan omedelbart efter krigens slut, kallade honom åter, men blott för en kort tid(november 1815-mars 1816), till rådsbordet i egenskap av tillförordnad statssekreterare för finansärenden. Hans modiga uppträdande räddade, ehuru visserligen blott för några år, de hotade diskonterna och därmed även den vacklande svenska krediten. Mot prosten Schwerins och 1815 års Särskilda utskotts mångahanda finansprojekt, liksom ock mot kronprinsens välmenta försök att styra växelkursen, kämpade Järta manligen. Men då hans vän G Fr. Wirsén flyttades från hans sida till Statskontoret och ett ombyte av system alltmer ohöljt förbereddes, drog sig Järta åter tillbaka till sitt län. Ett nytt bevis på det ytterligt ömtåliga ämbetsmannasamvete, som mer än mycket annat var för Järta karakteristiskt, gav hans avskedstagande jämväl från landshövdingebefattningen(mars 1822), ty det föranleddes närmast av den omständigheten, att till Stora Tun gäll, "den kanhända svårast styrda församlingen af länet", mot hans förord utnämndes en person, med vilken han ansåg sig omöjligen kunna samarbeta. Ett slags avskedshälsning blev sålunda hans bekanta "Underdånig berättelse om Stora Koppar-bergs län"(1823; ny uppl. 1826), vilken på sin tid väckte stor uppmärksamhet och med skäl prisats som ett mönster för landshövdingeberättelser. Även åtskilliga av hans ämbetsutlåtanden, liksom av hans anföranden till statsrådsprotokollet, är av högt litterärt värde. Järta hade nu för alltid utträtt ur statens tjänst och levde som privatman, den närmaste tiden i Falun. Han erhöll en årlig pension å 2.000 rdr som uttryck för statsmakternas erkänsla för hans insatser i Sveriges offentliga liv. Han ville nu helt ägna sig åt studier och författarskap och utgav 1823-24 tidskriften "Odalmannen", som dock efter ett par häften, fyllda nästan uteslutande av alster - i bunden och obunden form - från hans egen penna, upphörde. Med nyromantikerna hade han redan dessförinnan råkat i polemik, och det försök han i tidskriften gjorde att uppträda som en förmedlande "neuter" i de vittra striderna, rönte intet gynnsamt mottagande hos dem. Järtas litterära strävan inriktades emellertid framför allt annat på politiska mål, på strid mot statsteorier, som han benämnde "materialistiska" och "mekaniska", d ä de grundåskådningar han fann genomanda oppositionen i riksdag och press; den gemensamma motviljan mot dessa sammanförde omsider de forne vittre fienderna. Särskild uppmärksamhet bland uppsatserna i "Odalmannen" tillvann sig den kvicka och paradoxala artikeln "Om statistik" samt den om "Allmänna undsättningsanstalter", vars politiska principsatser - berörande samhällsfördragsteorien - framkallade bl a en kritik i "Almänna journalen", skriven av Wallmark på själva Karl Johans tillskyndelse. Järtas antikritik, riktad såväl mot denna som mot en i samma journal införd granskning av uppsatsen "Om statistik", kom i form av en bok, "Svar på allmänna journalens anmärkningar", Järtas främsta politiska arbete. Från Falun flyttade Järta 1825 till Uppsala, där han under en tolvårig vistelse(till 1837) genom pressartiklar fortsatte sin under inflytande av en avtagande hälsa allt mera bittra kamp mot liberalismen. Även vidlyftigare alster av politisk och social innebörd flöt denna tid ur hans penna. Sådana är "Om rätta förståndet af 106 och 107 §§ i Sveriges Regeringsform"(i "Svea", 1826), "Om Sveriges läroverk"(1832; 2:a uppl. 1846), en recension af M. F. F. Björnstjernas bok om den engelska statsskulden(i "Svenska Litteraturföreningens tidning", 1833). Sin mesta tid ägnade han emellertid åt historisk forskning och författarskap. Bland hans arbeten må nämnas "Inträdestal, hållet i Svenska akademien"(över G. J. Adlerbeth; 1826; Sv. akademiens handlande ifrån år 1796, bd 12. Redan 1819 hade Järta kallats till medlem av denna akademi), "Svenska lagfarenhets utbildningen ifrån kon. Gustaf I:s anträde till regeringen intill slutet af 17:de århundradet"(prisbelönt av Vitt. hist. och ant. akademien 1832; tr. 1838 i d. 14 av denna akademies handlingar), "Om svenska kyrkans yttre skick och förhållande till staten efter reformationen och intill slutet af 16:de århundradet"(1836; inträdestal i Vitt. hist. och ant. akademien; denna akademies handlingar 16:e d.), "Tal i Vetenskapsakademien d. 31 Mars 1839 på hundrade årsdagen af akademiens instiftelse"(1843; Järta var då akademiens preses), "Minne af riksrådet Gustaf Cronhielm"(Sv. akademiens handlingar ifrån år 1796, bd 23, 1850) samt i Vet. akademiens handlingar (1839) teckningen av dess hundraårs-historia. Efter att flera gånger ha avböjt erbjudna höga förtroendeupp-drag mottog han 1837 chefsplatsen vid Riksarkivet, i vars historia Järtas ämbetsutövning, för vilken han utöver sin pension icke uppbar någon lön och som varade till 1844, är tecknad med storverk, ja han kan sägas ha bragt denna viktiga institution till den ståndpunkt den nu innehar. Sjuttioårig, sökte han åter ro i det tysta Uppsala, där han allt fortfarande, ända till slutet, bedrev vetenskaplig forskning. - G 1:o 1801 m MARIA C H A R L O T T A LEWIS, f 1775, d 1805. - G 2:o 1806 m FREDRICA CHRISTINA HOCHSCHILD, f 1783, d 1839. (10)(11)(14)

Söner i 1:a giftet:

X.a) KARL TOMAS JÄRTA, universitetslärare, historiker, f 2/9 1802 i Stockholm, d 8/11 1841 i Uppsala, blev 1818 student i Uppsala och 1827 filos. magister. S å utnämndes han till lektor i historia vid Västerås gymnasium, och 1839 erhöll han Skytteanska professuren i politik och vältalighet i Uppsala. Järta erhöll 1824 Sv. akademiens stora pris för "Försök att utreda orsakerna till drottning Christinas afsägelse af svenska kronan"(Sv. akademiens handlingar ifrån år 1796, 11:e d.) och 1836 ett av Karl XIV Johan utfäst pris för "Äreminne öfver konungarna Gustaf II Adolf och Carl X Gustaf"(Sv. akademiens handlingar ifrån år 1796, 17:e d.). Professor i Uppsala. - G 1833 m S O P H I A ALBERTINA KUYLENSTJERNA(född Enebom, i dess 2:a gifte), f 1800, d 1839.(11)(14)

Söner:

XI.1) H A N S GUSTAF JÄRTA, f 1836, kapten i armén, RSO, bosatt i Kopparberg sn(Dalarna). - G 1868 m M A R I A FREDRICA HELLBERG, f 1844, d 1873, dtr t kaptenen Carl Gustaf Hellberg och Marie Alin.(14)

Barn:

XII.a) CARL F R E D R I C JÄRTA, f 1869, student, volontär vid Dalregementet.(14)

XII.b) MARIA S O P H I A JÄRTA, f 1871, d 1873.(14)

XII.c) M A R I A AUGUSTA JÄRTA, f 1873.(14)

XI.2) CARL F R E D R I C JÄRTA, f 1838, d 1866, kunglig sekreterare.(14)

X.b) HANS JÄRTA, f 1804, d 1825, kunglig sekreterare.(14)

Söner i 2:a giftet:

X.c) F R E D R I C RUTGER JÄRTA, f 1808, d 1882, hovrättsråd i Svea hovrätt.(14)

X.d) CARL A U G U S T JÄRTA, f 1810, d 1865, envoyé e o & ministre plenipot. i Berlin, KmstkNO.(14)

VIII.b) ANNA MAGDALENA HIERTA, f 1727, d 1802. - G 174? m CLAES FREDRIC UGGLA, son av Knut Uggla och Maria Magdalena Soop.(16)

Yillhör släkten:

I.1) JOHAN GUSTAF HIERTA, militär, publicist, f 25/10 1791 i Göteborg, d 16/12 1859 i Stockholm, genomgick krigsakademien på Karlberg och blev 1808 underlöjtnant vid Göta artilleri. Som sådan tillhörde han i mars 1809 den avdelning av "västra armén", som kvarstannade vid gränsen, samt gjorde även fälttågen i Tyskland och Norge(1813-14). Han befordrades 1816 till löjtnant, s å till kapten i generalstaben, 1818 till major vid Västgöta-Dals regemente samt 1821 till bataljonschef vid Livbeväringsregementet och överstelöjtnant i armén. Därmed slöt raden av Hiertas befordringar, något, som var helt naturligt, då han vid 1823 års riksdag började uppträda som medlem av riddarhusoppositionen och i allmänhet alltmer av håg och förhållanden drogs över på det politiska området, där hans senare verksamhet föll. 1823 blev han fullmäktig i rikets ständers bank och utgav 1828 avhandlingen "Om mynt, banker och riksgäld", genom vilken hans anseende som skicklig finansman befästes. Till följd av sin egen ekonomis dåliga ställning nödgades Hierta 1829 taga avsked från regementet, 1830 från armén och 1832 från bankofullmäktigskapet. Hierta använde därefter sin stora förmåga i publicitetens tjänst. Han uppsatte tidningen "Medborgaren", som begynte utgivas i juni 1829 och såsom sin förnämste medarbetare offentligt uppgav C. H. Anckarsvärd. Tidningens färg var avgjort "oppositionell"; den blev ett av indragningsmaktens mest ansatta offer och slöt sin motgångsrika bana i juli 1832. - Hierta var därefter till 1851 medarbetare i sin frändes L. J. Hiertas tidning "Aftonbladet" och ägnade sig därjämte åt en art skaldskap, som då var nytt i vårt land, det s k politiska. Hierta översatte "Valda sånger af Béranger"(1833), och han synes även som originalskald ha bildat sig efter detta mönster, men utan att uppnå Bérangers blixtrande kvickhet eller lekande och friska godlynthet. Han utgav "Tryckfrihetsharpan"(2 samlingar, 1838), "Czarens besök"(s å), "Bragurs-harpan"(1840) m fl, alla anonymt. Större uppseende väckte dock den artikelföljd av honom, som "Aftonbladet" innehöll 1839-40 och som han ugav under titeln "Återblick på det förflutna med afseende på det tillkommande"(1840). Däremot hade Hierta fortfarande otur med sina egna tidningsföretag, "Stockholmsbladet"(tills. med Th. Sandström, 1838-39) och "Stockholms Veckoblad"(s å). Med 1840-talet uppträdde Hierta som en av de inflytelserikaste "skifkunnige" inom bondeståndet, och detta hans inflytande fortfor ända in i de sista åren av hans liv. Flera av de mest uppseendeväckande motionerna och inläggen i bondeståndets plena härrörde från den gamle riddarhusledamoten. Från detta skede härröra häftena "De af bondeståndet till konstitutionsutskottet hänvisade förslag till representation"(1845), "Reservation af B. Gudmundsson i fråga om nationalrepresentationens ombildning"(1848, förf. av Hierta), "Bondeståndet och bränvinsbevillningen"(1855) o s v. I "Aftonbladets" första uppträdande mot det liberala regeringsförslaget 1848 i representationsfrågan, som till god del orsakade dettas fall, hade Hierta ett stort medansvar. Ännu en gång frestade Hierta fåfängt försöket att uppträda med ett eget organ: veckoskriften "Budbäraren"(1851-52) upplevde ej ett år. Dessförinnan och sedermera fortsatte emellertid Hierta sitt medarbetarskap i Stockholms tidningar samt sina korrespondenser till landsorten, särskilt "Göteborgs Handels- o. sjöf. tidning". Hierta var en ypperlig, om än något deklamatorisk talare och en talangfull skriftställare, en man med hjärta i kynnet som i namnet, varmblodig, uppfinningsrik och kunnig; tyvärr bragte en olycklig och obotlig passion - spelets - honom på obestånd och tvang honom att uppträda bakom politikens kulisser i stället för å dess scen.(10)

Tillhör släkten:

Syssling till Johan Gustaf Hierta(se ovan):

I.1) LARS JOHAN HIERTA, publicist, riksdagsman, affärsman, f 23/1 1801 i Uppsala, d 20/11 1872 i Stockholm, blev(efter privat undervisning; han gick aldrig i skola) student i Uppsala 1814 samt filos. doktor och juris kandidat 1821. S å blev han auskultant i Bergskollegium, där han 1825 befordrades till notarie, länge tjänstgjorde som t f sekreterare och vid flera tillfällen förrättade bergmästarsyssla inom olika bergmästardömen, sista gången 1830. Samtidigt hade han som e o tjänsteman haft anställning i åtskilliga andra ämbetsverk och bestritt domarförordnanden, men från denna verksamhet mer och mer funnit sig dragen till den politiska och publicistiska. Vid 1823 års riksdag antagen till riddarhuskanslist, var han vid den följande riksdagen, 1828-30(sedan han vunnit riddarhusets pris för ett stenografiskt system för svenska språket), notarie och röstägande ledamot av ståndet, till vars liberala parti han från början slöt sig. I "Conservations-bladet"(1823), i "Argus"(1824-26), någon gång även i "Stockholmsposten"(1826-28) hade han övat sin penna, först som humorist, sedan som meddelare av nyheter och slutligen med politiska artiklar. Under den långa riksdagen 1828-30 utgav han själv, i förening med M. J. Crusenstolpe, en "riksdagstidning". 1829 inköpte han boktryckeri och ägnade sig från s å jämväl åt förlagsverksamhet. Kännedom av de politiska förhållandena och av den svenska pressens otillräcklighet för fyllande av publikens anspråk bragte snart till mognad hans beslut att söka fylla den befintliga luckan. I slutet av 1830 utgav han, i förening med några vänner, prospekten till "Aftonbladet", vars första nummer utkom den 6/12 s å. Ehuru redan från början häftigt angripen av de äldre pressorganen, vann Hierta icke dess mindre ovanligt fort en betydande publik. Hans skärpa i såväl försvar som anfall var parad med gott lynne, hans kvickhet, icke mindre än hans påpasslighet, gav bladet kredit hos allmänheten, och hans betänksamma försiktighet, av motståndarna utbasunad som räddhåga, gav honom från början en väsentlig överlägsenhet över såväl vänner som fiender på det politiska stridsfältet. Han var genom-trängd av åstundan att göra grundlagarna till en sanning i livet, att väcka folkets håg för ett livligare deltagande i samfundsarbetet, att för detta bereda lämpligare former än ståndsrepresentationen och att så fort som möjligt åt de liberala strävandena inom landet bereda stöd och ledning av ett tidningsorgan, som i alla samfundslager ägde läsare. Därför övergav han det lärda maneret("deduktionen") och tålde hellre förebråelsen att "locka till sig läsare med pojkaktigheter, slarf och konditorikram"(N. Arfwidsson) och att "göra lättläshet i pig- och barnkammaren till högsta regel för stil"(J. Johansson) eller begabberiet att "många tyckte, Lilla Lasse var rolig, och han gjorde sin fortune på detta tycke"(Askelöf). Redan vid 1834 års riksdag visade många tecken, att "Aftonbladet" var en samhällsmakt, ehuru ännu representerande minoriteten, men en stark och stundom segrande minoritet. Den styrelseregim Hierta närmast bekämpade var det efter 1830 mer och mer utvecklade s k "Braheväldet", eller "sängkammarregeringen", som gjorde den konstitutionella konseljen till en formalitet. Laglig ordning i målens behandling yrkades, favoritväldet persiflerades, befordringssytemet klandrades, maktmissbruk blottades, ävensom "hofpartiets" riksdagsmanövrer, övergrepp i fråga om riksdagens budgetbestämmelser m m. Därunder kom ofta överdrivna beskyllningar fram, men så möttes Hierta av ännu mera överdrivna och hätska anklagelser. I synnerhet under tiden mellan riksdagarna 1835 och 1840 var polemiken bitter, och tidningsstriden urartade ofta till personliga gräl. En av de verksammaste faktorerna i denna förbistring av polemik och politik var indragningsmakten, vilken av regeringen vida oftare användes än laga åtal, då en tidning ansågs ha gjort sig skyldig till överträdelse av tryckfrihetsförordningen. Indragning verkställdes, utan att orsaken gavs till känna, vare sig för delikventen eller allmänheten, och utan någon annan anledning än höga vederbörandes tycke. För 14 sådana indragningar var Hierta utsatt(1835-38), däremot endast för 8 officiella åtal som tidningsutgivare. Dessa kunde endast före den första indragningen riktas mot honom personligen, ty han ägde icke sedermera rätt att själv lagligen framstå som sin tidnings ansvarige utgivare. Hiertas strid med indragningsmakten ådrog honom väl kostnad och möda att ständigt äga tillgång till å andra personer utfärdade "tillståndsbevis" att utgiva "Det nya", "Det 3:dje", "Det 4:de" o s v "Aftonbladet", men gjorde faktiskt slut å indragningsmakten flera år, innan den utmönstrats ur grundlagarna. Frikännelse eller penningeböter var de officiella åtalens följder, såväl då de riktades mot Aftonbladsutgivaren som mot Hierta som förläggare. Intet av dem var av natur att kasta skugga på hans vare sig politiska eller moraliska karaktär. - Vid riksdagen 1834-35 hade Hierta ivrigt yrkat på utvidgad närings- och handelsfrihet, på offentlighet vid underdomstolar, på representationens ombildning m m, men det var först vid den följande riksdagen(1840-41) Hierta intog en mera framstående plats, såväl bland oppositionens ledare som bland riddarhusets talare. Representationsreform, avskaffande av protektionistiska tullar och skråtvång, införande av folkskolor, den lärda skolans ombildning m fl av framåtskridandets önskningsmål hade i Hierta en varm förkämpe såväl inom riksdagen som i "Aftonbladet", och i "Aftonbladsfursten" var nu själv en makt i samhället. Segern syntes verkligen en tid luta åt den opposionella sidan, regeringen led flera kännbara nederlag i anslagsfrågor, förslag till ändrad nationalrepresentation blev förklarat vilande, statsrådets nya organisation genomfördes, och en i dubbel mening ny konselj kom till styret. Men riksrättsåtalen lyktade med frikännelse, och i flera av sina ivrigaste yrkade planer stannade oppositionen i minoritet. Efter riksdagens slut tycktes nästan en reaktion inträda, och en mot Hierta av högt stående aktieägare uppsatt tidning, "Svenska biet", syntes ha satt sig till mål att lära Hierta, vad personlig smädelse vill säga. Reformens fana bars dock alltjämt högt av "Aftonbladet", och efter Karl Johans död, 8/3 1844, var tikll en tid rollerna av oppositionell och regeringsvänlig ombytta. Hierta kallades nu "regeringens självständige bundsförvant". Men hatet emot honom å motståndarnas sida klädde sig aldrig i hätskare ord än under 1844 års strid om den vilande representations-förändringens antagande. Då förslaget fallit, bildades genast ett sällskap för reformstridens fortsättande. Hierta deltog som ledarna såväl i detta som i de varandra efterträdande reformsällskap, vilka under de återstående 20 stridsåren verkade för reformens seger. Men ännu mera verkade han genom sin tidning, som med 1847 återtagit en oppositionell hållning, nu icke mera som förr mot "systemet", utan mot "bristen på system". 1848 års välvningar förde åter reformen i förgrunden, under en ny ministär, men det från tronen utgångna förslaget var föga ägnat att vinna de liberalas sympatier. Hierta intog - påverkad från skilda håll - till detsamma en obestämd hållning, vacklade mellan reformmötenas förslag och det kungliga förslaget samt kände ingalunda sin ställning angenämare, då han övergått till att giva detta sitt understöd. En rå polemik framkallades nu emot honom; han framhölls som en avfälling, en plutokrat, en vinningslysten fabrikant, som "gjorde" i politik som i andra affärer. Till följd av den almquistska katastrofen tog sig den konservativa och den låga pressen i förening anledning att smutskasta Hierta och sökte göra honom medansvarig för den olycklige skaldens verkliga eller förmenta brott. Utledsen på tidningsmannaskapet och längtande efter annan verksamhet, drog sig Hierta tillbaka från den framstående plats han så länge intagit inom Sveriges politiska liv och sålde "Aftonbladet", som från 1852 års början erhöll annan ledning. Vid riksdagarna 1847 och 1850 hade Hierta verkat för humanistiska reformer samt för tullnedsättningar, och i dylika frågor fortfor han att kämpa från sin riddarhusbänk(1853-58) och i borgarståndet(1859-66) vid de följande ståndsriksdagarna. Mildring i lagar, utvidgande av kvinnans medborgerliga rättigheter, avskaffande av speciella förmånsrättigheter på allmänhetens bekostnad hade fortfarande i Hierta en oförtröttad kämpe, liksom representationsreformen och sparsamhet med statsmedel, den senare i synnerhet yrkad i fråga om krigsbudget och järnvägsbyggande. När slutligen reformen vunnit seger valdes Hierta(1866) till en av Stockholms representanter i Andra kammaren, i vilken han deltog intill sitt sista år, kammarens ålderspresident, ledamot av stats- eller konstitutionsutskott, verksam talare och ihärdig motionär i de frågor, som låg honom på hjärtat. Det är också icke få samhällsför-bättringar, vilka leda sitt upphov från Hiertas initiativ vid riksdagarna. Hiertas förläggarverksamhet fortgick från 1829 till 1871. Genom sitt "Läsebibliothek" och andra billiga skrifter skapade han nya läsekretsar även utanför tidningspubliken. Närmare 1.000 olika skrifter ha utgått från hans förlag. Sitt boktryckeri utvidgade och utvecklade han flerfaldigt samt har därigenom förvärvat ett namn även inom denna industri. Kemiska till-verkningar av olika slag hörde alltifrån slutet av 1830-talet till Hiertas verksamhetsområde. Främst bland dem står fabricerandet av det förut hos oss okända lyset stearin. Skeppsredare och importör var Hierta en tid på 1840-talet, deltog länge i försöken att av Gottlands myrar göra odlingsbar mark, uppehöll i nära 20 år en sidenfabrik, deltog i sågverksrörelse m m samt verkade i många riktningar för industriell utveckling. Den ekonomiska framgång han rönte i sina alltid klokt beräknade företag skaffade honom tidigt den oberoende ställning han för sin politiska verksamhet behövde och ville vinna samt gjorde honom på äldre dagar till en rik man. 1881 lät Publicistklubben i Stockholm prägla en guldmedalj över honom. Medel är insamlade till uppresande av en minnesfond över Hierta. - G m VILHELMINA FRÖDING, f 1805, d 1878, utförde hans avsikt att till allmän nytta ägna en del av den vunna rikedomen. Först skänkte hon 100.000 kr till Stockholms högskola för upprättande av en professur i nationalekonomi, därefter(23/1 1878) 400.000 kr till fond för en stiftelse: "Lars Hiertas minne", vilken under särskild styrelse och i enlighet med(1879) upprättad reglemente skall "verka för det mänskliga framåtskridandet och detta huvudsakligen genom att framkalla och befordra sådana vetenskapliga upptäckter och uppfinningar, sociala förbättringar och frisinnade reformer, som kunna blifva till välsignelse för mänskligheten i allmänhet och särskildt för Sveriges folk". På 100-årsdagen av Hiertas födelse stiftades av hans döttrar en resestipendiefond å 25.000 kr för svenska publicister.(10)

Dotter:

II.a) ANNA VILHELMINA HIERTA, f 24/8 1841 i Stockholm, ärvde sin faders intresse för uppfostringsfrågor och social verksamhet samt förmåga av intitiativ. Fru Retzius har utvecklat en livlig och välsignelsebiringande verksamhet i den praktiska kvinnosjälvhjälpens, den sunda välgörenhetens och den rätt förstådda kvinno-sakens tjänst väl förberedd genom studieresor och eftertanke. Hon uppfostrades, med undantag av 1 1/2 år i en tysk pension, i hemmet; redan vid 16 års ålder genomgick hon den 3-åriga lärokurs för fruntimmer, som var en föregångare för Högre lärarinneseminarium och fick, något den tiden oerhört för kvinnor, undervisning i de exakta vetenskaperna. Mångsidigt begåvad, lärde hon samtidigt skulptur för Fr. Kjellberg. 1864 stiftade hon en skola(torsdagsskolan) för kvinnor av den tjänande klassen och flickor, som slutat folkskolekursen. I "Bikupans" tillkomst 1870 hade hon största andel. Hon började tidigt verka för samskoleidén, som hon 1876 väsentligt främjat genom att upprätta(jämte G. Laurin, R. von Koch och L. Törngren) den sedan s k Palmgren-ska samskolan. 1882 stiftade hon den första matlagningsskolan för folkskoleflickor och unga arbeterskor samt 1890 det första organiserade skolköket med lärarinnekurs och examen. Sin matlagningsskola över-lämnade hon till Högre lärarinneseminarium, där sålunda, sedan av henne ecklesiastikministern G. Wennerbergs intresse för saken väckts, undervisning i huslig ekonomi blev införd. 1886 gav hon uppslag till en istitution, som skulle bli särdeles följdrik: hon stiftade nämligen då den första arbetsstugan för barn och har alltjämt medverkat till upprättande av ett 100-tal arbetsstugor i Sverige. 1892 tillkom på hennes initiativ den första metallslöjdskolan för folkskolegossar. Hon gav 1886 första uppslaget till Föreningen för välgörenhetens ordnande och 1889 till upprättande av arbetarbostäder efter Octavia Hills system. Redan 1880 hade hon upprättat Hygieniska museet. Tio år förut hade hon stiftat den första kvinnoföreningen i Sverige, den för gift kvinnas äganderätt. I Svenska kvinnornas nationalförbund var hon ordförande 1899-1909 och i 5 år vice ordförande i Internationella kvinnoförbundet samt är styrelseledamot i "Lars Hiertas minne" sedan 1877 och dess vice ordförande sedan 1911. Fru Retzius har författat ett större verk, "Arbetsstugor för barn"(1897), och ett stort planschverk med text, "Modellsamlingar från svenska arbetsstugor"(1901; tysk öv. 1904; belönad med guldmedalj i Paris 1900 och i Liège 1905) samt flera smärre skrifter och kongressföredrag och utgett Efterlämnade skrifter af Fredrika Bremer(1902), m m. - G 1876 m professor MAGNUS GUSTAF RETZIUS, f 17/10 1842 i Stockholm.(10)(12)

Tillhör släkten:

I.1) PER GUSTAF ABRAHAM HIERTA, friherre, fil kand, d 1924. - G 1894 m friherrinnan S I G R I D GUSTAFVA REINHOLDINA RUDBECK, f 31/1 1873. Bosatt i Stockholm.(2)

Barn:

II.a) HANS HIERTA, friherre, ingenjör. - G m ANNA EBBA ELISABETH ASCHAN.(2)

Barn:

III.1) MARGARETA HIERTA, f 12/9 1919. - G 11/10 1939 m HAROLD BULLARD, f 9/7 1918, ingenjör vid Kaiser-Frazer corp. Bosatt i Dearborn, Mich., USA.(2)

III.2) HANS MAGNUS HIERTA, friherre, f 2/9 1922, ingenjör vid General Motors, löjtnant i Förenta staternas flygvapens reserv. Bosatt i Birmingham, Mich., USA. - G 31/10 1942 m Y O L A N D A LEE AHNE, f 14/12 1924.(2)

Döttrar:

IV.a) E B B A LEE HIERTA, f 8/8 1943.(2)

IV.b) HELEN MARGARET HIERTA, f 15/11 1947.(2)

III.3) LARS JOHAN HIERTA, , f 10/6 1926, ingenjör vid General Motors. Bosatt i Center Line, Mich., USA. - G 2/5 1933 m CONSTANCE MARION (C O N N I E) BUCK, f 24/4 1931.(2)

Dotter:

IV.a) SUSAN MARGARET HIERTA, f 31/3 1954.(2)

II.b) ELSA HIERTA, f 27/4 1897. - G 20/10 1924 m NILS IVARSSON HAEGGSTRÖM, f 4/10 1885, major i armén, kapten i Västerbottens regementes reserv, RSO. Bosatt i Umeå.(2)

II.c) FREDRIK HIERTA, f 26/5 1900, driftsingenjör vid Domneåns kraft AB Jönköping. Bosatt i Bankeryd. - G 27/6 1925 m H A R R I E T ELISABETH KJELLBERG, f 1/6 1904.(2)

Döttrar:

III.1) E V A HARRIET ELISABETH HIERTA, f 6/3 1926. - G 29/3 1947 m K A R L - A X E L JOHANNES KLINKER, f 16/4 1920, lantmästare. Arrenderar och bebor kronogården Åkesholm. Bosatt i Vallberga.(2)

III.2) B R I T A SIGRID ELISABETH HIERTA, f 1/10 1927. - G 13/11 1948 m MOGENS SEEDORF-ULDALL-JÖRGENSEN, f 14/5 1918, lantmästare. Förvaltar och bebor Kronetorp samt arrenderar Kronovall, Arlöv.(2)

III.3) U L L A HEDVIG ELISABETH HIERTA, 17/1 1935, anställd vid Junex konfektionsfabrik. Bosatt i Huskvarna.(2)

II.d) BENGT HIERTA, f 14/6 1906, förste kammarskrivare vid Stockholms stadsbibliotek. Bosatt i Stockholm.(2)

II.e) IDA HIERTA, f 25/6 1912, stiftsjungfru. Bosatt i Stockholm.(2)

Tillhör släkten:

I.1) H A N S EDVARD HIERTA, f 1809, d 1840, länsnotarie i Jönköpings län. - G 1835 m U L R I C A EUPHROSYNE VON LÖWENADLER, f 1808, d 1889, dtr t häradshövdingen Lars von Löwenadler och Christine L o u i s e Pauli.(13)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Ragvald Mattsson Hierta, ryttmästare (1500-talet)
|
Lars Hierta ( ? -1565)
|
Bengt Hierta, ryttmästare (1500-talet)
|
Lars Hierta, ryttmästare ( ? -1642)
|
Bengt Hierta, ryttmästare ( ? -1644)
|
Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Sveriges Adelskalender 1955, s 439-440.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farfars farfars farfar.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farfars farfars far.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farfars farfar.
(6) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farfars far.
(7) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farfar.
(8) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors far.
(9) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmor.
(10) = Nordisk Familjebok, bd XI, sp 664-669.
(11) = Nordisk Familjebok, bd XIII, sp 463-467. Mer uppgifter finns om hans person i källan!
(12) = Nordisk Familjebok, bd XXIII, sp 4-6.
(13) = Svenska Ättartal 1889, s 333.
(14) = Svenska Ättartal 1889, s 287-288.
(15) = Svenska Ättartal 1892, s 40-45.
(16) = Svenska Ättartal 1893, s 22-25.
(17) = Hierta, Margareta. Född 1676. Död 1743-12-28 i Björsgården. Begravd 1744-01-18 i Björsgården, Häggum (Häggum C:3). (Barn V:29, s , Far VII:115, s , Mor VII:116, s ) Gift 1713-05-31 i Kjällstorp, Örslösa sn(R) (GW) med föregående ana.
(18) = Hierta, Bengt. Ryttmästare. Född 1638-02-21 i Åsaka sn (R), Åsaka (GW). Döpt 1638-02-23. Död 1696-09-27. Bengt Hierta till Åsaka och Ginkalunda i Kinna sn (P). Korpral vid Västgöta infanterireg. 1655; kornett 1658; löjtnant 23/2 1672; kaptenlöjtnant 18/2 1676; ryttmästare 23/1 1677; avsked för sjukdom 1678. (Barn VI:58, s , Far VIII:229, s , Mor VIII:230, s ) Gift 1:o 1659 med Lilliehöök av Gälared och Kolbäck, Anna .
Barn:
Hierta, Elisabeth. Död 1723-07-20 i Sjötrop Lervs sn.
Gift 2:o 1667 med efterföljande ana.
Barn:
Hierta, Catharina. Född 1689-01-16 i Lekåsa sn (Skarab).
Hierta, Göran Ryttmästare. sekundärryttmästare.
Hierta, Bengt. Kapten i fransk tjänst. Död 1690. Död ogift 1690 vid belägringen av Namur.
Hierta, Anna Christina. Född 1667. Död 1752.
Hierta, Margareta. Född 1676. Död 1743-12-28 i Björsgården. Begravd 1744-01-18 i Björsgården, Häggum (Häggum C:3). (Se VI:58, s ).
Hierta, Metta. Död 1742. ogift
Gift 3:o 1687 med Stake, Anna Margareta. Född 1664. Död 1737.
Barn:
Hierta, Hans. Överste. Född 1688-05-03. Död 1754-01-27 i Högbo bruk och begravd i Ovansjö kyrka (Gävleb). Han fick 1706 vid Fraustadt en kula i högra låret vilken sedermera icke kunde uttagas. Blev vid Hlovzin 1708 killa kväst av en kula i livet samt slutligen vid Poltava fången, varefter han måste utstå en svår 13-årig fångenskap i städerna Moskva, Petersburg, Voöodga, Tobolsk,och Solvytjegodsk varifrån han hemkom 6/3 1722. VII:116 mm mf fm m Stierna, Christina. Död 1687 i Ginkalunda, Kinna sn (P). Stierna nr 77. Död före 1687 i Ginkalunda, Kinna sn (P) (Barn VI:58, s , Far VIII:231, s , Mor VIII:232, s ) Gift 1667 med föregående ana.

AV HOHENBERG. Tillbaka till toppen »

Fordom grevskap, uppkallat efter borgen Hohenberg, vid Tuttlingen, i württembergska Schwarzwaldkretsen med Rottenburg till huvudstad. Dess grevar tillhörde en linje av huset Hohenzollern, som utgick 1486. Därefter innehades grevskapet genom köp av Österrike till 1805.(2)

I.1) BURCHARD II AV HOHENBERG, greve, d 1217/1225. - G m WILLIPURG AV AICHELBERG.(1)

Son:

II.a) BURCHARD III AV HOHENBERG. greve, d 14/7 1253. - G m MECHTILD AV TÜBINGEN.(1)

Barn:

III.1) GERTRUD AV HOHENBERG, f 1225, d 16/2 1281. - G 1245 m RUDOLF I AV HABSBURG, greve, tysk konung, f 1/5 1218, d 15/7 1291 i Speyer.(1)

III.2) ALBRECHT II AV HOHENBERG, greve, f 1235, d 17/4 1298. - G m NN.(1)

Dotter:

IV.a) AGNES AV HOHENBERG, f ca 1265, levde 1293. - G m ALBRECHT II AV GÖRZ, greve, f ca 1260, d 24/4 1292.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.
(2) = Nordisk Familjebok, bd XI, sp 946.

AV HOHENSTAUFEN. Tillbaka till toppen »

Hohenstaufen(Hoher Staufen). En 684 m hög, brant bergkägla i Rauhe Alb i württembergska Dounaukretsen, nära Göppingen, med ruiner av den hohenstaufenska kejsarsläktens stamborg, som uppfördes 1070 och förstördes i bondekriget 1525. Hohenstaufen("Staufer"). Tysk fursteätt, som 1138-1208 och 1215(1212)-1254 innehade tyska konungatronen. Dess stamfader var Friedrich von Büren(d 1094), vilkens son, Fredrik I(d 1105) 1079 erhöll hertigdömet Schwaben i förläning samt förmäldes med kejsar Henrik IV:s dotter Agnes. Fredrik byggde borgen "Stauffen" eller "Hohenstaufen", efter vilken ätten fick sitt namn. Fredrik I hade två söner, av, vilka den äldre, Fredrik II(1105-47), blev hertig av Schwaben och den yngre, Konrad III, av sin morbroder, kejsar Henrik V, 1115 erhöll hertigdömet Franken. Vid Henrik V:s död, 1125, gjorde Fredrik II, ehuru utan framgång, anspråk på tyska konungatronen. Till konung valdes hertig Lothar av Sachsen. Denne låg nu, understödd av Bajerns hertig, welfen Henrik den stolte, i en långvarig fejd med hohenstanferna, och härigenom föddes den mångåriga kampen mellan "guelfer"(welfer) och "ghibelliner"(hohenstaufer). Konrad valdes i Mainz 1127 till motkonung, men de båda bröderna måste 1135 underkasta sig Lothar, vilken lät dem behålla sina besittningar. Då Lothar 1137 avled, blev Konrad, med förbigående av Henrik den stolte, vald till tysk konung (1138), och han efterträddes, 1152 av sin brorson, den berömde Fredrik I Barbarossa, vilken i sin ordning 1190 följdes av sin son Henrik VI. Denne var förmäld med Konstantia, arvinge till Sicilien och Neapel, samt utvidgade 1194 det hohenstaufenska husets besittningar med detta konungarike. Efter hans död, 1197, ärvde hans treårige son, Fredrik II, Sicilien, medan Henriks broder, Filip av Schwaben, av hohenstaufenska partiet valdes till tysk konung. Till motkonung valde welferna Henrik Lejonets son, Otto IV, och denne blev, sedan Filip 1208 mördats, ensam konung och 1209 kejsare, men redan 1212 uppställde påven Innocentius III den unge Fredrik af Sicilien som motkonung, och han blev 1215 allmänt erkänd i Tyskland. 1220 kröntes han såsom Fredrik II till romersk kejsare och 1229 till konung av Jerusalem. Vid hans död föll det hohenstaufenska huset från den höga maktställning, som det i mer än hundra år intagit. Visserligen efterträddes han 1250 som tysk konung av sin son, Konrad IV, och denne lyckades i början något så när hävda sin ställning gentemot motkonungen Vilhelm av Holland, men lämnade 1251 Tyskland för att söka rädda sina italienska besittningar. Han lyckades häri och stod just i begrepp att åter vända sig norrut, då han 1254 plötsligt avled. Till hans efterträdare som Siciliens konung valdes hans halvbroder, Manfred, men denne stupade 1266 vid Benevento i strid mot den av påven inkallade Karl av Anjou, vilken därefter tog riket i besittning. Konrad IV:s son, Konradin, gjorde 1267 ett försök att återtaga sitt fädernerike, men blev 1268 slagen vid Tagliacozzo och s å avrättad. Med honom utslocknade hohenstaufenska ättens legitima linje på svärdssidan. 1272 dog kejsar Fredrik II:s naturliga son konung Enzio i bolognesernas fängelse och 1279 Fredriks sista dotter Katarina som nunna i ett fransk kloster. Hohenstaufernas anspråk på Sicilien övergingo till konung Peter III av Aragonien, gift med en dotter till Manfred.(2)

I.1) FREDRIK(FRIEDRICH) VON BÜREN, d 1094.(2)

Son:

II.a) FRIEDRICH I AV SCHWABEN, hertig, av den hohenstaufska ätten, f 1050, d 6/4 1105. Schwaben förlänades 1079 av Henrik IV åt greve Fredrik I av Hohenstaufen. - G 1089 m AGNES AV TYSKLAND, f 1074, d 24/9 1143.(3)(4)(12)

Son:

III.1) FRIEDRICH II AV SCHWABEN, hertig, f 1090, d 1147. - G1) 1121 m JUDITH AV BAYERN(WELFISKA ÄTTEN), f ca 1100, d 1130/1135. - G2) 1135 m AGNES AV SAARBRÜCKEN.(3)(12)

Son i 1:a giftet:

IV.a) FREDRIK(FRIEDRICH) I "BARBAROSSA"("RÖDSKÄGG"), Tysk konung, Romersk kejsare 1152-1190, f omkr. 1121(1122 enligt källa ), d 10/6 1190, var son till konung Konrad III:s broder hertig Fredrik II den enögde av Schwaben och welfen Henrik den stoltes syster Judit - alltså ättling av båda de tävlande furstehusen. Efter att en tid ha stått på welfernas sida i deras kamp mot Konrad III(1143) åtföljde han denne på korståget 1147. Genom den skickligt medlande hållning han under Konrads senare år intog i striden med welferna var han vid dennes död situationens herre, valdes 5/3 1152 enhälligt till konung och kröntes 9/3 s å i Aachen. Vidsträckta var de uppgifter, som förelåg Fredrik: det gällde att återerövra åt kungadömet den maktställning inom Tyska riket, som genom Konrads svaghet gått förlorad, ej mindre än att återställa fred och endräkt i landet. Och i övre Italien hade städerna alltmera utvecklat sig till självständiga republiker utan samband med riket, ja Milano sökte att uppnå hegemonien i Lombardiet. Det gällde alltså även att reorganisera det italienska konungariket. I påven och det mormandiska riket på Sicilien hade den tysk-romerska kejsaren härvidlag mäktiga vedersakare. De sex första åren av sin regering ägnade Fredrik – frånsett ett tåg till Italien 1154-1155, varunder han gjorde slut på den av Arnold av Brescia ledda rörelsen och kröntes til1 kejsare 18/6 1155 - helt åt den första uppgiften. Med kraft hävdade han sin maktställning på alla områden. För att helt kunna ägna sig åt sin rikspolitik undanröjde han det främsta fröet till oron inom riket genom att 1156 till Henrik Lejonet återställa Baiern, varvid dock Östmark avskildes såsom särskilt hertigdöme(Österrike) och med vidsträckta privilegier gavs åt Henrik av Babenberg. Även inom kringliggande länder gjorde han sitt inflytande gällande: på en riksdag i Merseburg 1152 erkände han sålunda Sven Grade såsom Danmarks konung. Vid sitt reorganisationsarbete i Tyskland liksom senare i Italien hade Fredrik sina förnämsta medhjälpare dels i riksministerialerna dels - liksom Otto I - i den högre hierarkien. Själen i hans politik var till sin död 1167 kansleren, slutligen ärkebiskopen av Köln Rainald av Dassel. Från 1158 var Italien huvudfältet för Fredriks verksamhet. Han företog då sitt andra tåg öfver Alperna. Milano förklarades i akt och tvangs till en förlikning, varigenom det avstod från sina expansionsplaner, och på en riksdag på de ronkaliska fälten fastställde kejsaren i samråd med representanter för Bolognas rättsskola de kejserliga rättigheterna("jura regalia"), över vilka en förteckning uppgjordes. De skulle bilda det rättsliga och finansiella underlaget för Fredriks maktställning i Italien. Utförandet av det sålunda fastställda programmet ledde till nya strider med Milano och dess bundsförvanter. Crema erövrades efter sju månaders belägring och jämnades med jorden. Och 1162 gav sig det uthungrade Milano, varefter staden och dess befästningar förstördes. Kungarikets styrelse reorganiserades därefter på grundval av Roncaglia-besluten. Till påvestolen hade Fredrik från början kommit i ett spänt förhållande genom sina strävanden att göra biskoparna till de främsta verktygen för sin politik. Efter Hadrianus IV:s död(1159) kom det till ett dubbelval: en del av kardinalerna utsåg till påve det mot kejsaren gunstigt sinnade partiets ledare Octavianus, som antog namnet Viktor IV, en annan och mera betydande del av kollegiet valde kardinal Roland, den ultrakyrkliga riktningens ledare, såsom påve känd under namnet Alexander III. Fredrik sammankallade 1160 till Pavia ett av tyska och italienska prelater besökt kyrkomöte samt erkände i enlighet med dess beslut såsom den rätte påven Viktor IV och efter honom Paschalis III och Calixtus III, varemot Alexander fann stöd hos Frankrike och England. Därmed började striderna i Italien ånyo. 1164 bildade Venezia tillsammans med Padua, Verona och Vicenza ett förbund mot Fredrik. Alexander å sin sida lyckades 1165 med Siciliens stöd bliva herre i Rom. 1166 anträdde Fredrik efter att ha förmått den tyska hierarkien att hålla fast vid Paschalis III ett nytt tåg till Italien för att föra denne till Rom, och 30/7 1167 introniserades han i Peterskyrkan. Fredrik tvangs emellertid inom kort av en pestepidemi, som bl. a. bortryckte Rainald av Köln, att anträda återfärden till Tyskland. Den kejserliga härens avtåg gav signalen till bildandet av en ny, mot kejsarmakten riktad koalition av de lombardiska städerna. Men i Tyskland var Fredriks maktställning ej rubbad. 1169 lät han till sin efterträdare välja sin son Henrik. 1174 företog Fredrik ett nytt tåg till Italien för att krossa städerna. Sedan hans försök att intaga Alessandria misslyckats och de därefter inledda fredsunderhandlingarna strandat, drog Fredrik till sig förstärkningar från Tyskland, men förlorade i trots därav slaget vid Legnano (29/5 1176). Fredrik inledde nu med påven och städerna underhandlingar, som 1177 ledde till fördraget i Venezia. Fredrik erkände Alexander såsom påve, varemot denne avstod från efterräkningar mot det kejserliga sinnade tyska prästerskapet. Med städerna avtalades ett stillestånd för sex år. Den definitiva freden slöts i Konstanz 1188, varvid städerna visserligen erkände kejsarens överhöghet, bl. a. hans rätt att bekräfta konsulerna i deras ämbete, men i gengäld erhöll stora friheter. Vid återkomsten till Tyskland 1178 fann Fredrik Henrik Lejonet i strid med ärkebiskopen av Köln. Då Henrik icke brydde sig om kejsarens stämningar, förklarades han 1180 i akt, miste alla sina besittningar utom Braunschweig och Lüneburg samt gick i landsflykt till England. Folkfantasien har häri velat se en vedergällning från kejsarens sida för utebliven hjälp under det italienska kriget. I själva verket föll Henrik för den ovilja han genom sin utvidgnings- och erövringspolitik ådragit sig från de sachsiska grevarna och biskoparna. 1184 företog Fredrik sitt sista tåg till Italien, kringjublad såsom fredsfursten. Under detta tåg lyckades han 1186 till brud åt sin son Henrik vinna Roger II:s dotter Konstantia, arvtagerska till konungariket Sicilien. Sedan Jerusalem 1187 fallit i de otrognas händer, tog han 1188 korset. Med vanlig omsorg rustade och ledde han tåget, men drunknade 10/6 1190 i floden Saleph i Mindre Asien. Fredrik är en av den tyska medeltidens glansfullaste gestalter, en av dem, som sökte återuppliva kejsartidens stora traditioner. Detta var att i själva verket kämpa mot tiden och kunde blott uppskjuta det sammanstörtande, som följde efter sonsonens död 1250. Fredrik hade 1152 förmält sig med Beatrix, arvtagerska till Burgund. - G 16/6 1156 m BEATRIX AV BURGUND, f 1144, d 15/111184.(1)(3)(5) (12)

Söner:

V.1) HENRIK(HEINRICH) VI AV SICILIEN, konung av Sicilien, Tysk-Romersk kejsare 1190-1197, f ?/11 1165, d 28/9 1197, äldste son till kejsar Fredrik I och Beatrix av Burgund, valdes 1169 till tysk konung och förmäldes 1186 med Konstantia, dotter till konung Roger II av Sicilien. Då Fredrik I 1189 drog på korståg, förde Henrik regeringen i Tyskland och blev efter faderns död 1190 tysk konung. 14/4 1191 kröntes han i Rom till kejsare. Däremot misslyckades hans s å gjorda försök att erövra Sicilien, till vilket rike hans gemål efter Vilhelm II:s död (1189) var närmaste arvinge; en ättling på sidolinjen av den gamla kungaätten, Tancred, som i stället blivit vald till Siciliens konung, lyckades hävda sin ställning. Sedan Henrik i Tyskland bragt till slut striden med Henrik Lejonet och genom att utpressa en stor lösepenning av den år 1192 på återvägen från sitt korståg tillfångatagna Rikard Lejonhjärta skaffat sig erforderliga penningmedel, företog han ett nytt tåg till Italien och lyckades nu erövra Sicilien, till vars konung han kröntes 25/12 1194. Henrik stod nu på höjden av sin :makt och uppgjorde omfattande planer: mot erkännande av lånens ärvtlighet sökte han förmå furstarna att göra kronan ärvtlig inom hans hus, varjämte Sicilien skulle förenas med Tyskland. Furstarnas bifall till dessa förslag vann han ej, men hans son valdes till tysk konung. Henrik förmälde sin broder Filip med en bysantinsk prinsessa och hyste tankar på att göra bysantiska riket skattskyldigt, liksom han även förberedde ett korståg. Mitt under alla dessa högtflygande planer nåddes han av döden. - G 27/1 1186 m CONSTANTIA AV SICILIEN, f 2/11 1154, d 27/11 1198.(1)(6)(9)(12)

Son:

VI.a) FREDRIK(FRIEDRICH) II AV SICILIEN, konung av Sicilien, Tysk-romersk kejsare 1215-1250, f 26/12 1194 i Jesi i Mark Ancona, d 30/12 1250 i Firenzuola, sonson till Fredrik Barbarossa, son till kejsar Henrik VI och Konstantia av Sicilien. Vid tre års ålder förlorade han 1197 sin fader, och det hohenstaufiska husets många fiender med den påvliga kurian i spetsen ansåg nu tiden kommen att störta det från dess forna maktställning. Fredriks moder tvangs att taga Sicilien såsom län av påven, och i Tyskland måste hans farbroder Filip låta 1198 välja sig till konung för att rädda kronan åt ätten. Det antihohenstaufiska partiet valde till sin konung Henrik Lejonets son Otto, och kampen mellan de båda tronpretendenterna fyller de närmaste åren i Tysklands historia. Konstantia avled redan 1198. Hon hade insatt till förmyndare för Fredrik påven Innocentius III, vilken lika litet som modern förmådde upprätthålla ordningen i det sicilianska konungariket. Fredrik hade en glädjelös barndom; han ägde av naturen en lysande begåvning, förvärvade vidsträckta insikter på olika områden, särskilt i språk, och blev för sin lärdom berömd både i Öster- och Västerlandet. Men hos honom grundlades under intrigerna och förvirringen i landet misstro mot människor, opålitlighet och maktbegär, egenskaper, som prägla hela hans statsmannabana. 1208 blev Fredrik myndig, och 1209 äktade han enligt påvens önskan den ungerska konungen Emeriks änka, Konstantia av Aragonien, som var mycket äldre än honom. Under de båda följande åren lyckades Otto IV erövra en del av konungariket Siciliens besittningar på fasta landet. Sedan han emellertid blivit bannlyst och av oroligheterna i Tyskland tvungits att lämna Italien, erbjöd det hohenstaufiska partiet bland de tyske furstarna kronan åt Fredrik. Planen understöddes av påven, dåmera Ottos fiende, och franske konungen Filip II August. Efter att ha låtit kröna sin späde son Henrik till Siciliens konung, begav Fredrik sig i hemlighet över Alperna samt kröntes i Mainz 9/12 1212. Följande år stadfäste han genom "gyllene bullan" de medgivanden Otto IV på sin tid gjort påvemakten både i avseende på dess territoriella anspråk i Italien och i avseende på kapitlens valrätt, den kyrkliga rättskipningen o s v. Genom Filip Augusts seger vid Bouvines 1214 var Fredriks tyska krona betryggad. Han kröntes ånyo 1215 i Aachen och avgav vid detta tillfälle ett korstågslöfte, vars uppfyllande senare beredde honom stora svårigheter. Grundtankarna i den nye kejsarens politiska system var väsentligen olika de äldre tysk-romerska kejsarnas. För Fredrik var det sicilianska konungariket jämte övriga italienska besittningar själva kärnan i hans välde; Tyska riket och kejsarkronan var endast en tillökning i hans makt. För att få fria händer till att konsolidera sin makt i Italien måste han genom eftergifter eller gunstbevisningar söka hålla de tyske furstarna vid ett gott lynne. Medan Fredrik sålunda i Italien skapade ett av samtidens stramast centraliserade välden, var det under hans regering som Tyska rikets upplösning i småstater tog sin början. Fredriks italienska politik bragte honom i en oupplöslig motsats till påvedömet. 1216 måste Fredrik lova Innocentius att, så snart han vunnit kejsarkronan, upphöra att kalla sig konung av Sicilien samt att under Henriks minderårighet lämna styrelsen över nämnda rike åt en i samförstånd med påven utsedd förmyndare. Efter Innocentius död utnämnde Fredrik emellertid Henrik till hertig av Schwaben, i avsikt att själv såsom kejsare handha Siciliens förvaltning. I april 1220 lät han, trots sin förnyelse av löftet från 1216, välja sonen till tysk konung och belönade samtidigt de andlige riksfurstarna med privilegier, som lade grunden till deras territoriella suveränitet. S å kröntes Fredrik, efter att förut ånyo ha erkänt sitt länsförhållande till påven, till kejsare och tog samtidigt korset. De följande åren ägnade Fredrik i trots av korstågslöftet åt att omskapa Siciliens styrelse och förvaltning. Detta arbete, som kulminerade i konstitutionerna av 1231, förvandlade det anarkiska rike Fredrik mottagit till en stat med en nästan enväldig centralmakt, en strängt reglementerad förvaltning och ett effektivt skattesystem. På Sicilien, där den muhammedanska och den kristna kulturen möttes, samlade han i Palermo ett hov, som utmärktes lika mycket genom bildningens och förfiningens glans som genom sedernas förskämning. Korståget lyckades Fredrik undan för undan få påvens tillstånd att uppsjuta; genom fördraget i San Germano 25/7 1225 - samma år som han genom sitt äktenskap med drottning Jolanta av Brienne förvärvade anspråk på konungariket Jerusalem - förband han sig omsider att i augusti 1227 vid äventyr av bannlysning anträda tåget. Då Fredrik s å av sjukdomar inom sin här hindrades att infria sitt löfte, blef han av den nye påven Gregorius IX bannlyst. I trots, därav anträdde han 1228 sitt korståg och lyckades 18/2 1229 genom ett fördrag för en period av något över 10 år vinna Jerusalem. I mars s. å. satte han själv konungarikets krona på sitt huvud. Under kejsarens frånvaro löste påven Fredriks undersåtar från deras trohetsed samt öppnade i förening med städerna i övre Italien, med vilka Fredrik tidigare råkat i misshälligheter, fientligheter mot hans sicilianska besittningar. Efter sin hemkomst tillbakaslog Fredrik de förbundnes anfall, men inledde därefter underhandlingar och löstes genom fördraget i Ceperano(28/8 1230) från bannet mot vissa medgivanden åt kyrkan i konungariket Sicilien. Vid denna tid började förhållandena i Tyskland att tillvinna sig Fredriks uppmärksamhet. 1228 hade hans son Henrik gjort sig myndig. Han gjorde vittgående eftergifter åt furstarna(Wormsprivilegiet 1/5 1231), men ställde sig avvisande mot faderns mot städerna fientliga politik. Spänningen växte, då Henrik skilde sig från Margareta av Babenberg för att gifta sig med en bömisk prinsessa, och då han ej infann sig vid en till Ravenna utlyst riksdag 1231, utbröt striden i full låga; Henrik tillfångatogs och dog i fångenskap 1242. 1235 firade Fredrik sitt biläger med Isabella av England, och s å höll han i Mainz en riksdag, som bildar utgångspunkten för följande landsfredslagstiltning, liksom också reformer genomfördes i riksrättskipningen. Två år senare valdes Fredriks son Konrad till tysk konung. Förhållandet till de lombardiska städerna hade efter fredsslutet 1230 varit ömtåligt, och 1236 utbröt kriget i full låga. Fredrik tillfogade städerna 1237 avgörande nederlag vid Cortenuova, och 1238 erövrade han så gott som hela Lombardiet. Han stod nu nära sina planers förverkligande; genom erövringen av norra Italien var det sicilianska maktområdet förbundet med det tyska, och Fredrik började redan i det erövrade landet ordna en kejserlig förvaltning. Då trädde påvedömet ånyo i spetsen för kampen mot Fredrik. Han bannlystes 1239. I anledning härav utspann sig en hältig pennfejd mellan det påvliga och kejserliga kansliet, varunder Fredrik beskylldes för de grövsta hädelser, en beskyllning, som vann stöd i hans bekanta förkärlek för orientalisk vetenskap liksom i hans sedeslösa liv. Påven sökte också, ehuru förgäves, att uppsätta en motkonung i Tyskland och förband sig med de lombardiska städerna samt med Frankrike. 1240 hade Fredrik och hans naturliga son Enzio i trots härav så betydande militära framgångar, att påven såg sig tvungen att predika korståg mot Fredrik. Denne hotade Rom, när Gregorius 1241 afled. Under efterträdaren, Innocentius IV, skärptes striden. Konsiliet i Lyon(1245) förklarade Fredrik avsatt. I Tyskland uppsattes 1246 Henrik Raspe, lantgreve av Hessen, och efter hans död 1247 greve Vilhelm av Holland såsom motkonungar. Även i Italien led Fredrik motgångar: hans försök att återerövra Parma misslyckades, och hans här led 1249 vid Fossalta ett nytt nederlag, varvid Enzio tillfångatogs. Småningom förbättrades dock Fredriks ställning genom segrar till lands och sjöss, påvens anhängare började avfalla, och en vändning syntes förestående, då Fredrik avled 13/12 1250 i Fiorentino, på dödsbädden försonad med kyrkan. Fredriks regering betecknar en vändpunkt i både kejsardömets och påvedömets historia. Det gamla av Otto I grundade tysk-romerska keisardömet med dess ideala anspråk och verkliga maktställning i Tyskland och Italien var krossat; men under kampen hade påvedömet tvungits till att söka stöd hos Frankrike, och det fördes därigenom in på den väg, som förde till "fångenskapen" i Avignon och den stora schismen. Få medeltida regentpersonligheter ha satt folkfantasin i livligare rörelse än Fredrik. För sin samtid var han ett under av lärdom, och hos den följande tiden anknöts till hans person drömmarna om Tyska rikets förnyelse. Ty Fredrik II, ej Fredrik Barbarossa, är Kyffhäuser- sagans slumrande kejsare, som en gång skall vakna och föra sina skaror till seger. - G1) m KONSTANTIA AV ARAGONIEN. - G2) m BIANCA LANCIA. - G3) YOLANDA AV BRIENNE. - G4) 20/7 1235 i Worms m ISABELLA AV ENGLAND, f 1214, d 1/12 1241 i Foggia.(1)(8)(10)(12)

Son i 1:a giftet:

VII.1) HENRIK VII, tysk konung, f 1211, d 1242, son till kejsar Fredrik II och Konstantia av Aragonien, kröntes 1212 till konung av Sicilien och blev på en riksdag i Frankfurt i april 1220 vald till tysk konung Då Fredrik II s å drog till Italien, blev Henrik till namnet Tysklands styresman under förmynderskap först av ärkebiskop Engelbert av Köln(d 1225) och sedan Ludvig av Bajern. Sedan Henrik 1228 frigjort sig från den sistnämnda förmyndaren, vilken stått i hemlig förbindelse med påven, sökte han styra på egen hand. I följd av sin mot städerna gynnsamma politik kom han emellertid snart på spänd fot med sin fader. 1231 var öppen strid nära att utbryta, men då de tyska furstarna ställde sig på kejsarens sida, måste Henrik 1232 göra avbön. 1234 rustade han sig ånyo till strid med fadern, men nödgades redan följande år åter underkasta sig. Den återstående delen av sin levnad tillbragte Henrik i fängelse och avled 12/2 1242 av ett fall från hästen på sin väg till borgen Martirano i Kalabrien. 1225 hade Henrik blivit förmäld med Margareta av Österrike. - G 1225 m MARGARETA AV ÖSTERRIKE.(9)(12)

Söner:

VIII.a) FREDRIK.(12)

VIII.b) HENRIK.(12)

Söner i 2:a giftet:

VII.2) ENZIO(ty. Heinz, Heinrich), konung av Sardinien, d 1272, naturlig son av kejsar Fredrik II. föddes i Palermo, säkerligen under 1220-talets förra hälft. Fadern bortgifte honom 1238 med Sardiniens och Corsicas arvtagarinna, Adelasia(Ubaldo Viscontis änka, från vilken Enzio skildes 1246), gav honom titeln Sardiniens konung och utnämnde honom(1239) till sin ståthållare över Italien. Från denna tid tog Enzio en lysande del i sin faders kamp mot påvemakten och guelfiska partiet. Han hade till en början framgångar i Mark Ancona, men till sjöss vann han sin största seger: i förening med pisanerna slog han(enl. Matthaeus Parisiensis) 3/5 1241 en genuesisk flotta vid Meloria(nära Livorno), varvid ett ofantligt byte togs. (Enligt Grossman deltog Enzio ej i slaget, utan befann sig då i Pisa). Därefter blev Lombardiet hans egentliga stridsplats. Omsider besegrades han av bologneserna, vid Fossalta(26/5 1249), tillfångatogs och inspärrades i fängelse(i en "järnbur", säger Villani, som föddes vid tiden för Enzios död). Berättelser från 15:e och huvudsakligen 16:e århundradet förtälja, att kejsaren förgäves bjöd en stor lösepenning för sin mest älskade son, att några av Enzios vänner förgäves sökte rädda honom(han skall ha gömts i ett fat, men röjts av sitt guldgula hår, som stack ut genom sprundet), att den sköna och högättade Lucia Viadagola(från Bologna) i sin glödande kärlek förgäves uppbjöd alla krafter till hans befrielse. Tjugutre år måste Enzio tillbringa i fängelse till sin död, 14/3 1272. - Bologneserna, som förbittrat hans liv, klädde hans lik i konungaskrud och reste i San-Dominico-kyrkan i Bologna en marmorvård på hans grav. Den ridderlige, för sin manliga skönhet, sina musikaliska och poetiska gåvor prisade Enzios sorgliga öde har lämnat flera skalder, bl a italienaren Tassoni(i "La secchia rapita") och svensken K. A. Nicander, , stoff till sång. Minoritmunken Salimbene från Parma, jämnårig med Enzio, har ehuru en fiende till kejsar Fredrik, i sin "Chronica"(tr. 1857) endast gott att säga om Enzio.(12)(13)

VII.3) MANFRED(MANFREDO) AV SICILIEN, konung av Sicilien, f 1232, d 26/2 1266, var naturlig, sedermera legitimerad son av kejsar Fredrik II av Hohenstaufen och Bianca(dotter till en greve Lancia). 1250 erhöll han genom sin faders testamente furstendömet Tarent, förde styrelsen över de hohenstaufska länderna i södra Italien till 1252, då hans halvbroder Konrad IV övertog regeringen, och blev efter dennes död 1254 av rikets store utsedd till regent. I kamp med påvestolen lyckades Manfred, till en del med bistånd av sarasenerna i Luceria, återerövra såväl fastlandet som Sicilien och lät i augusti 1258 kröna sig i Palermo. Bannlyst av påven, hemsökte han dennes stater och intog 1260 hela Tunisien. Sedermera, 1263, gav Urban IV Manfreds land som påvligt län åt Karl av Anjou, och denne angrep 1266 hans rike. I kamp mot honom stupade Manfred vid Benevento. Manfreds änka, Helena, blev på flykten jämte sin dotter gripen i Trani och dog i fängelse; dottern, Beatrix, befriades 1283 av den sicilianske amiralen Roger da Loria. Manfreds dotter i första giftet, med Beatrix av Savojen, Konstantia, var förmäld med Peter III av Aragonien. Manfred var en i andligt och kroppsligt avseende rikt utrustad, ädel personlighet. Vid hans glänsande hov fann skalder, sångare och konstnärer huld och skydd. - G 1248 m BEATRIX AV SAVOJEN.(1)(7)

Dotter:

VIII.a) KONSTANTIA(CONSTANTIA) AV SICILIEN, f 1249, d 1302 i Barcelona, dotter till Manfred av Sicilien, kejsar Fredrik II:s naturlige son, förmäldes 1262 med konung Peter III av Aragonien, som därigenom fick anspråk på Sicilien och efter resningen 1282 satte sig i besittning av ön. Efter Peters död(1285) lät Konstantia, trots påvens fientlighet, kröna sin son Jakob till Siciliens konung. – G 13/6 1262 i Montpellier m PEDRO III "EL GRANDE" AV ARAGONIEN & SICILIEN, konung, f 1239, d 2/11 1285 i Villafranca del Penedes.(1)(6)(12)

Barn i 3:e giftet:

VII.4) KONRAD IV, tysk-romersk kejsare 1250-1254, f 25(27 ?)/4 1228 i Andria i Apulien, d 21/5 1254 i Lavello nära Melfi, var son av kejsar Fredrik II i hans andra äktenskap, med konungariket Jerusalems arvtagerska Jolanta eller Isabella av Brienne, och valdes till romersk konung 1237 efter sin upproriska broder Henriks avsättning. Först efter 1245 började han dock personligen taga del i styrelsen. Han fick att kämpa mot den 1246 till motkonung valde lantgreven Henrik Raspe, som i augusti 1246 slog honom mellan Main och Nidda, och dennes efterträdare, Vilhelm af Holland; hjälp fann han hos städerna och hertig Otto av Bajern. Elter sin faders död(1250) övergav Konrad striden i Tyskland för att rädda sitt arvrike Sicilien. Han drog 1251 till Italien, erövrade jämte sin halvbroder Manfred Apulien samt intog(10/10 1253) även Neapel. Då han avled, ämnade han i spetsen för en stor här återställa sitt välde i Tyskland. Han var sedan 1/9 1246 förmäld med Elisabet av Bajern och efterlämnade en tvåårig son, Konradin. - G 1/9 1246 m ELISABET AV BAJERN.(10)(12)

Son:

VIII.a) KONRADIN(it. Corradino), konung av Jerusalem och Sicilien, hertig av Schwaben, den siste hohenstaufern(frånsett kejsar Fredrik II:s son Enzio, d. 1272), f 26/3 1252 i Wolfstein vid Landshut, d 29/10 1268 i Neapel, hette egentligen Konrad och var son till Konrad IV, konung av Tyskland och Sicilien(d 1254). Då hans faders halvbroder, Manfred, som tagit konungariket Sicilien i besittning, stupat i slaget vid Benevento, 1266, och hans motståndare Karl al Anjon af påven krönts som konung av Sicilien, drog Konradin med en här och sin vän Fredrik af Baden hösten 1267 över Alperna. Ehuru bannlyst af påven och öfvergiven av flera anhängare, vann han på sin sida övrre Italiens städer och mottogs i Rom under jubel, men blev på grund av sin oförsiktighet slagen av Karl av Anjou vid Tagliacozzo eller Scurcola i Abruzzo 23/8 1268. Konradin flydde, men greps i början av sept. s. å. jämte Fredrik av Baden, varpå båda avrättades. Sin handske sände Konradin till Peter av Aragonien, närmaste arvtagaren till hans anspråk på Siciliens krona, som också 1282 kom i besittning av Sicilien, sedan den s. k. sicilianska aftonsången s. å. gjort slut på fransmännens välde. Konradin, vilken enligt krönikan var vacker som Absalon, ligger begraven i Neapel i klosterkyrkan Santa Maria del Carmine, där hans av Thorvaldsen modellerade marmorstaty uppställdes 1847. Hans sorgliga öde har lämnat stoff till flera dramatiska arbeten.(10)(12)

VII.3) MARGARETA AV SICILIEN, f 2/3 1237 i Graz, d 8/8 1270 i Frankfurt am Main. – G 1254 m ALBRECHT II "DER ENTARTETE" AV MEISSEN, markgreve, f 1240, d 20/11 1315 i Erfurt.(1)(12)

V.2) FREDRIK AV SCHWABEN, hertig, d 1191.(12)

V.3) OTTO, greve av Palatine.(12)

V.4) FILIP(PHILIPP) AV SCHWABEN, hertig, Tysk konung 1198-1208, f 1176, d 21/6 1208 i Bamberg, yngste son av kejsar Fredrik I och Beatrix av Burgund. Ursprungligen uppfostrad för andliga ståndet, blev han 1191(eeler 1190) biskop av Würzburg, men lämnade 1193 efter sin broder Fredriks död det andliga ståndet, blev 1195 markgreve av Toscana och 1196 hertig av Schwaben samt äktade 1197 den grekiska prinsessan Irene(Maria), dotter till kejsar Isak Angelos. Efter sin broder kejsar Henrik VI:s död 1197 sökte han genomdriva erkännandet av dennes son Fredrik, som under faderns livstid blivit vald till tronföljare. Då detta ej lyckades, lät han själv av det hohenstaufska partiet välja sig till konung på en riksdag i Mühlhausen 8/3 1198. Det welfiska partiet valde till motkonung Otto av Braunschweig; denne vann 1201 påven Innocentius III:s erkännande, kröntes av honom till kejsare och vann på sin sida de mest betydande furstarna, liksom han även fann stöd i England. Filip, som i början haft framgång, blev 1201 av påven bannlyst och var en tid i svårt trångmål, som nådde sin höjdpunkt 1203, då han av sina motståndare inneslöts i Erfurt. Men sedan vände sig lyckan(1204). Filip lyckades för sig vinna flera av de avfallna furstarna; 1206 erövrade han Köln, löstes 1207 från bannet och försonades med påven. Däremot ledde de med Otto inledda underhandlingarna ej till något resultat. 21/6 1208 mördades Filip av pfalzgreven Otto av Wittelsbach, som han vägrat sin dotters hand. - G 25/5 1197 i Bari m EIRENE ANGELA AV BYSANS, f 1181, d 27/8 1208 i Hohenstaufen.(1)(3)(11)

Döttrar:

VI.a) BEATRICE AV SCHWABEN. - G m OTTO IV, tysk-romersk kejsare 1198-1215.(12)

VI.b) BEATRICE AV SCHWABEN. - G m FERNANDE III AV KASTILIEN.(12)

VI.c) KUNIGUNDA AV SCHWABEN, f 1200, d 13/9 1248. - G 1228 m WENZEL I AV BÖHMEN, konung, d 23/9 1253.(3)

Barn i 2:a giftet: IV.b) KONRAD AV SCHWABEN, Pfalzgreve av Lothringen, f 1135, d ?/11 1195. - G 1159 m IRMGARD AV HENNEBERG, d 1197.(3)

Dotter:

V.1) AGNES AV SCHWABEN, f 1176, d 7/5 1204 i Stade. - G 1193 i Burg Stahleck m HEINRICH I AV BAYERN(Se BRAUNSCHWEIG), Pfalzgreve vid Rhen, f 1173, d 28/4 1227.(3)

IV.c) JUTTA AV SCHWABEN, f 1135, d 7/7 1191. - G 1150 m LUDWIG II "DER EISERNE" AV THÜRINGEN, lantgreve, f 1128, d 14/10 1172.(3)

III.2) KONRAD III AV FRANKEN, hertig, den förste konungen av ätten Hohenstaufen, f 1093, d 15/2 1152 i Bamberg, var son av hertig Fredrik av Schwaben och kejsar Henrik IV:s dotter Agnes. Redan efter Henrik V:s död(1125) tävlade Konrad med Lothar av Supplinburg om tyska kronan och utropades 1127 till konung, kröntes 1128 i Italien med den lombardiska järnkronan samt återvände först efter ett par år till Tyskland, där hans motståndare emellertid vunnit övervikt. 1135 uppgav också Konrad striden och erkände Lothar samt följde denne 1136 på hans andra tåg till Rom. Med Lothars död(1137) började striden om kronan på nytt. Med förbigående av Bajerns och Sachsens mäktige hertig, Henrik den stolte(af huset Welf), valdes Konrad 7/3 1138 till tysk konung av det kyrkliga partiet; det skedde på formvidrigt sätt, av blott några få furstar, men Konrad blev dock allmänt erkänd. Då Henrik den stolte, vars makt var konungen farlig, ej ville lämna ifrån sig ett av sina hertigdömen, förklarade Konrad honom dom bägge förlustig och tände så gnistan till den långvariga striden mellan welfer(guelfer) och hohenstaufer(ghibelliner), som i hög grad bidrog att hindra återupprättandet av den genom investiturstriden försvagade konungamakten. Efter Henriks död(1139) fortsatte hans broder Welf VI striden. Han blev dock slagen av Konrad vid Weinsberg(21/12 1140); men ehuru på riksdagen i Frankfurt am Main 1142 Sachsen tillförsäkrades Henriks son, Henrik Lejonet, bar Welf fortfarande ont i sinnet. På enträgen uppmaning av Bernhard av Clairvaux deltog Konrad i det andra korståget(1147-1149), från vilket han återvände med oförrättat ärende och bruten hälsa. Welf skyndade före Konrad hem till Tyskland och började nya fientligheter. Han tvangs dock till fred genom det nederlag, som Konrads äldre son Henrik tillfogade honom vid Flochberg(8/2 1150); i stället reste sig nu Henrik Lejonet. Konrad var förmäld med Gertrud av Sulzbach. Såväl hon som Konrads son Henrik hade dött före honom. På grund av sin yngre son Fredriks barndom bestämde Konrad till efterträdare sin brorson Fredrik(sedermera kejsar Fredrik Barbarossa). - G m GERTRUD AV SULZBACH.(2)(10)(12)

Söner:

IV.a) HENRIK, d 1150.(10)(12)

IV.b) FREDRIK AV SCHWABEN, hertig, d 1167.(10)(12)

Tillhör släkten:

I.1) NN AV HOHENSTAUFEN. - G m ISJASLAV II AV KIEV(RURIKSKA ÄTTEN), storfurste, f 1096, d 13/11 1154.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.
(2) = Nordisk Familjebok, bd XI, sp 951-953. Litt.: Jastrow och Winter, "Deutsche geschichte im zeitalter der hohenstaufen"(2 bd, 1897-1901).
(3) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.
(4) = Nordisk Familjebok, bd XXIV, sp 1232-1234.
(5) = Nordisk Familjebok, bd VIII, sp 1298-1300. Se Prutz, "Kaiser Friedrich I" (3 bd, 1871), samt Jastrow och Winter, "Deutsche geschichte im zeitalter der Hohenstaufen" (2 bd, 1897).
(6) = Nordisk Familjebok, bd XIV, sp 830.
(7) = Nordisk Familjebok, bd XVII, sp 755. Litt.: Schirrmacher, "Geschichte der letzten Hohenstaufen"(1871), Karst, "Geschichte Manfreds 1250-58"(1897), Hampe, "Urban IV und Manfred"(1905), del Giudice, "La famiglia di re Manfredi"(2:a uppl. 1896).
(8) = Nordisk Familjebok, bd VIII, sp 1300-1303. Litt.: Huillard- Bréholles, "Historia diplomatica Friderici II" (11 bd, 1852-61), Schirrmacher, "Kaiser Friedrich II" (4 bd. 1859-65), Winkelmann, "Geschichte k. Friedrichs II und seiner reiche" (1863-65) och "Kaiser Friedrich II" (2 bd, 1889-97), Blondel, "Étude sur la politique de I'empereur Frédéric II en Allemagne ..." (1892), samt Jastrow och Winters under Fredrik I omnämnda arbete.
(9) = Nordisk Familjebok, bd XI, sp 453-454.
(10) = Nordisk Familjebok, bd XIV, sp 793-797. - Litt.: Jaffé, "Geschichte des deutschen reiches unter Konrad III"(1845), och Bernhardi, "Jahrbücher des deutschen reiches under Konrad III"(2 bd, 1883). - Litt.: Schirrmacher, "Die letzten Hohenstaufen"(1871), och Böhmer-Ficker, "Regesta imperii", bd V:2(1882). Jmfr för Konrad 3-4 Jastrow och Winter, 'Deutsche geschichte im zeitalter der Hohenstaufen"(2 bd, 1897-1904), för Konrad 2-4 Hampé, "Deutsche kaisergeschichte im zeitalter der Salier und Staufen" (1909), och för Konrad 1-4 Gebhardts "Handbuch der deutschen geschichte", 4:e uppl. av F. Hirsch m fl(bd I, 1909, med litteraturuppgifter). Litt.: - Shirrmacher, "Die letzten Hohenstaufen"(1871), del Giudice, "Il giudizio e la condanna di Corradino"(1876), Hampe, "Geschichte Konradins von Hohenstaufen" (1897).
(11) = Nordisk Familjebok, bd VIII, sp 221-222.
(12) = Antavla på internet: The Welf And The Hohenstaufen Families(1999).
(13) = Nordisk Familjebok, bd VII, sp 669.

AV HOHNSTEIN. Tillbaka till toppen »

I.1) ELGER I AV HOHNSTEIN, greve, d 28/2 1190. - G m BERTRADA AV KIRCHBERG.(1)

Söner:

II.a) ELGER II AV HOHNSTEIN, greve, d 6/9 1219. - G m ODA AV MAGDEBURG.(1)

Son:

III.1) HEINRICH I AV HOHNSTEIN, greve, d 23/7 1249. - G m HEDWIG AV BREHNA.(1)

Son:

IV.a) HEINRICH II AV HOHNSTEIN, greve, d 24/1 1284. - G m MECHTILD AV REGENSTEIN.(1)

Söner:

V.1) DIETRICH II AV HOHNSTEIN, greve, d 1309, nämnd 1254-1303. – G m SOFIA AV ANHALT-BERNBURG, f ca 1260, d 1330.(1)

Son:

VI.a) DIETRICH III AV HOHNSTEIN, greve, d 1329/1330, nämnd 1286-1329. – G m ELISABET AV WALDECK, f ca 1288, levde 1371.(1)

Dotter:

VII.1) NN AV HOHNSTEIN-HELDRUNGEN. - G m OTTO I AV STOLBERG(Se HOHNSTEIN), greve, f ca 1305, d 1338.(1)

V.2) HEINRICH III AV HOHNSTEIN, greve, d 1305. - G m JUTTA AV RAVENSBERG.(1)

Son:

VI.a) HEINRICH V AV HOHNSTEIN, greve, f ca 1290, d 1356. - G m MATHILDA AV BRAUNSCHWEIG, f ca 1305, levde 1356.(1)

Dotter:

VII.1) ELISABET AV HOHNSTEIN, levde 1381. – G m GÜNTHER XXV AV SCHWARZBURG-BLANKENBURG, greve, d 6/6 1368.(1)

II.a) FRIEDRICH AV HOHNSTEIN, d 1201.(1)

Son:

III.1) HEINRICH I AV STOLBERG, greve.(1)

Son:

IV.a) HEINRICH II AV STOLBERG, greve, nämnd 1242-1272. – G m MARGARETA AV HENNEBERG.(1)

Son:

V.1) HEINRICH IV AV STOLBERG, greve, d 1329/1333, nämnd 1291-1329. – G m JUTTA AV HADMERSLEBEN, levde 1347.(1)

Son:

VI.a) OTTO I AV STOLBERG, greve, f ca 1305, d 1338. – G m NN AV HOHNSTEIN-HELDRUNGEN.(1)

Son:

VII.1) HEINRICH XVI AV STOLBERG, greve, f ca 1335, d 1401/1403, nämnd 1343-1401. – G m ELISABET AV MANSFELD, nämnd 1380-1391.(1)

Son:

VIII.a) BOTHO I AV STOLBERG, greve, f ca 1390, d 15/3 1455. – G 17/6 1431 m ANNA AV SCHWARZBURG-BLANKENBURG, f 26/1 1416, d 24/12 1481.(1)

Dotter:

IX.1) ELISABET AV STOLBERG, f 7/5 1444, d 2/6 1520. – G 7/5 1454 m WILHELM II AV BRAUNSCHWEIG-WOLFENBÜTTEL, hertig, f 1426, d 7/7 1503 i Burg Hardegsen.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

AV HOLLAND. Tillbaka till toppen »

I.1) DIRK VI AV HOLLAND, greve, d 5/8 1157. - G m SOFIA AV RHEINECK, d 1176, gift före 1137.(1)

Dotter:

II.a) FLORIS III AV HOLLAND, greve, d 1/8 1190 i Tyrus. - G 1162 m ADA AV SKOTTLAND.(1)

Son:

III.1) WILLEM I AV HOLLAND, greve, d 4/2 1222. - G 1197 m ADELHEID AV GELDERN, d 4/2 1218.(1)

Son:

IV.a) FLORIS IV AV HOLLAND, greve, f 24/6 1210, d 19/7 1234. - G 5/12 1214 m MECHTILD AV BRABANT(Se HESSEN), f ca 1195, d 22/12 1267.(1)

Dotter:

V.1) MARGARETA AV HOLLAND, d 26/3 1277. - G 1249 m HERMANN I AV HENNEBERG, greve, d 18/12 1290.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

HOLMÉR. Tillbaka till toppen »

Se Holmér i huvudmenyn ovan!

HOLMGREN. Tillbaka till toppen »

Släkt från Högaholma, Hishults socken.

I.1) PEDER HANSSON, d i Högaholma, Hishults sn. - G m INGRID JEPPESDOTTER, f 1607, d 17/3 1689 i Högaholma, Hishults sn, dtr t Jeppe Larsson o Elna Olsdotter.(1)

Son:

II.a) TORKEL PERSSON, f 1654, d 4/4 1723 i Högaholma, Hishults sn. - G m NN.(1)

Barn:

III.1) PER TORKELSSON, f 2/4 1684 i Högaholma, Hishults sn.(1)

III.2) HANS TORKELSSON HOLMGREN, f 20/11 1687 i Högaholma, Hishults sn, d 7/3 1749 i Hishult, Hishults sn. Klockare i Hishult. - G 1712 i Hishult m SISSA BENGTSDOTTER, f 27/7 1696 i Sjöboholm, Hisjults sn, d 10/10 1767 i Hishult, Hishults sn, dtr t Bengt Jeppesson o Lutza Örjansdotter.(1)

Barn:

IV.a) CHRISTINA HOLMGREN, f 2/1 1717 i Hishult, Hishults sn, d 5/9 1776 i Hishult 1, Hishults sn.(1)

IV.b) BENGT HOLMGREN, f 4/10 1719 i Hishult, Hishults sn.(1)

IV.c) KARL PETER HOLMGREN, f 1719 i Hishult, Hishults sn.(1)

IV.d) PERNILLA HOLMGREN, f 1723(enligt källa 13 1720) i Hishult Hishults sn, d 1784 7/4 i Hishult "af slag 61 år", begr 14/4, dtr t klockare Hans Holmgren. - G 1749 8/10 i Hishult m KARL KILLBERG, f 1721, d 1805 2/7 i Hishult "84 år gl", begr 9/7. Klockare i Hishult 1749-1785. Var vid giftermålet klockare i Hishult.(1) (38)(39)(83)(87)(97)(102)

IV.e) PER HOLMGREN, f 13/7 1722 i Hishult, Hishults sn, d 1/5 1749 i Hishult, Hishults sn.(1)

IV.f) TORKEL HOLMGREN, f 11/3 1728 i Hishult, Hishults sn.(1)

IV.g) LUCIA HOLMGREN, f 20/7 1729 i Hishult, Hishults sn.(1)

III.3) NILS TORKELSSON.(1)

III.4) JEPPE TORKELSSON.(1)

III.5) PER TORKELSSON.(1)

III.6) PERNILLA TORKELSDOTTER.(1)

III.7) BOEL TORKELSDOTTER.(1)

SLÄKTSKAPSFÖRHÅLLANDE:

Peder Hansson i Högaholma(1600-t)
|
Torkel Persson i Högaholma(1654-1723)
|
Hans Torkelsson Holmgren, klockare i Hishult(1687-1749)
|
Pernilla Holmgren(1723-1784)
|
Johan Peter Killberg, klockare (1761-1805)
|
Hans Peter Killberg, klockare (1788-1845)
|
Jubelina Killberg (1830- ?)
|
Lydia Ljunggren (1865-1916)
|
Eric Liliequist, 1:e länsnotarie (1894-1972)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgiter och källor sammanställt av Peter Liliequist. Jämför Killberg.

AV HOLSTEIN. Tillbaka till toppen »

I.1) ADOLF II AV HOLSTEIN, greve, d 6/11 1164. - G 1158 m MECHTILD AV SCHWARTZBURG.(1)

Son:

II.a) ADOLF III AV HOLSTEIN, greve, f ca 1160, d 3/1 1225. - G m ADELHEID AV QUERFURT, gift före 1189, levde 1201.(1)

Son:

III.1) ADOLF IV AV HOLSTEIN, greve, f ca 1195, d 8/8 1261. - G 1223 m HEDWIG AV LIPPE, d ca 1250.(1)

Barn:

IV.a) MECHTILD AV HOLSTEIN, d 1288. - G 25/4 1237 m ABEL AV DANMARK(ESTRIDSKA ÄTTEN), konung, f 1218, d 29/6 1252.(1)

IV.b) GERHARD I AV HOLSTEIN, greve, f 1232, d 21/12 1290. – G ca 1250 m ELISABET AV MECKLENBURG, f ca 1235, d ca 1280.(1)

Barn:

V.1) GERHARD II AV HOLSTEIN, greve, f 1254, d 25/10 1312. – G 1293 m AGNES AV BRANDENBURG, f 1257, d 29/9 1304.(1)

Son:

VI.a) JOHANN III AV HOLSTEIN, greve, f ca 1297, d 27/9 1359. – G 9/8 1327 m MIROSLAWA AV SCHWERIN-WITTENBERG, f ca 1300, levde 1368.(1)

Dotter:

VII.1) AGNES AV HOLSTEIN, f ca 1328, d ca 1387, levde 1387. – G före 1342 m ERICH II AV SACHSEN-LAUENBURG, hertig, f ca 1320, d 11/12 1368.(1)

V.2) HEINRICH I AV HOLSTEIN, greve, f 1258, d 5/8 1304. – G 1289 m HEDWIG AV BRONKHORST, d 1324/1331.(1)

Son:

VI.a) GERHARD III AV HOLSTEIN, greve, hertig av Schleswig, f 1292, d 1/4 1340 i Randers. Riksföreståndare i Danmark. – G 1315 m SOFIA AV WERLE(MECKLENBURG), f 1298, levde 1339.(1)

Son:

VII.1) HEINRICH II "DEN JÄRNHÅRDE" AV HOLSTEIN, greve, f 1317, d 1384/1389. – G 1366 m INGEBORG AV MECKLENBURG, f ca 1345, d 1395/1403.(1)

Dotter:

VIII.a) SOFIA AV HOLSTEIN, f ca 1375, d 1448 i Kammin. - G 1398 m BOGISLAW VIII AV POMMERN I STOLP, hertig, f 1364, d 11/2 1418.(1)

V.3) I.1) HEDWIG AV HOLSTEIN, f 1262, d 1325. – G 11/11 1276 i Kalmar m MAGNUS LADULÅS(FOLKUNGA-ÄTTEN), konung av Sverige, f ca 1240, d 18/12 1290 i Visingsö.(1)

V.4) ADOLF VI AV HOLSTEIN, greve, f 1256, d 1315.(1)

Son:

VI.a) ADOLF VII AV HOLSTEIN, greve, f 1297, d 9/10 1353. – G 1322 m HEDWIG AV LIPPE, f ca 1300, levde 1369.(1)

Dotter:

VII.1) ANNA AV HOLSTEIN, f ca 1326, d 3/1 1358. – G ca 1346 m JOHANN I AV MECKLENBURG-STARGARD, hertig, d 1392.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

VON HOLTZ. Tillbaka till toppen »

Se släkten Von Holtz i huvudmenyn ovan!

HUNSTEDE. Tillbaka till toppen »

Tysk släkt.(1)

I.1) GERTRUD HUNSTEDE. - G m MARTIN VÖLSCHOW, d 1546.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Gertrud Hunstede
|
Martin Völschow
|
Joachim Völschow ( -1597)
|
Regina Völschow (1582-1630)
|
Christian Schwartz (1610-1679)
|
Johan Fredrik von Schwarzer (1643-1716)
|
Margareta Eleonora von Schwarzer ( ? -1720)
|
Eleonora von Platen
|
Margareta von Staffeld (1745-1819)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = HTML created by GED2HTML v3.1a-UNREGISTERED (8/20/97) on Tue Mar 10 22:11:55 1998.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farfars morfars farmor.

HVIDE-ÄTTEN. Tillbaka till toppen »

Var på 1100-talet och 1200-talet Danmarks mäktigaste adels-släkt och i synnerhet på Själland rik på gods samt länge nära förbunden med konungaätten.(1)

I.1) SKJALM HVIDE, omnämnes redan 1062 som deltagare i slaget vid Nisaa mellan Sven Estridsson och Harald Hårdråde. Omkring 1090 tågade han på egen hand mot venderna i Julin(Pommern) för att kräva hämnd på några sjörövare, som överfallit och dräpt hans broder. Under Erik Ejegod blev han hövding på Rügen och var 1102-1107 fosterfader till konungens son Knut Lavard. Han dog omkring 1113.(1)

Son:

II.a) EBBE SKJALMSSEN, d 1150.(1)(5)

Son:

III.1) SUNE EBBESEN, dansk storman, sonson till Skjalm Hvide, d 1186, var sedan 1154 tillika med sina kusiner, Absalon och Esbern Snare, konung Valdemar den stores troman såväl i striden mot Sven Grade, vilken han förr hade tjänat, som mot venderna; efter Valdemars död intog han en liknande ställning till dennes son Knut VI. Sune byggde den märkliga rundkyrkan i Bjernede nära Sorö. Sune hade 7 söner, de berömde Sunessönerna.(2)(5)

Söner:

IV.a) PEDER SUNESSON, prelat, d 29/10 1214, fick sin utbildning i Paris som kanik i Genovevaklostret och efterträdde 1191 Absalon som biskop i Roskilde samt 1201 brodern Andreas som konungens kansler. 1192 tog han den upproriske biskop Valdemar i Slesvig till fånga och förde 1193 ordet för den beskickning, som medföljde prinsessan Ingeborg till Frankrike. 1198 anförde han danska hären på ett tåg mot markgreven Otto av Brandenburg, men förlorade slaget. Hans broder Thorbjörn Sunesson stupade och själv blev han tillfångatagen, men lyckades 1199 fly. 1208 deltog han jämte sina bröder i ett tåg till Sverige för att hjälpa Sverker II, men led ett avgörande nederlag vid Lena, där både Ebbe(Sverkers svärfar) och Lars Sunesson ljöt döden. Han återuppbyggde i större form Roskilde domkyrka och uppförde därjämte den äldsta Vor Frue kirke i Köpenhamn.(2)

IV.b) THORBJÖRN SUNESSON, stupade 1198.(2)

IV.c) EBBE SUNESSON(HVIDE), d 1208, bosatt i Knardrup, deltog 1208 i ett tåg till Sverige för att hjälpa Sverker II, men led ett avgörande nederlag vid Lena, där han stupade.(2)(5)

Dotter:

V.1) BENEDIKTA(BENGTA) EBBESDOTTER, svensk drottning, SVERKER II KARLSSONS(SVERKERSKA ÄTTEN) gemål, var dotter till den danske stormannen Ebbe Sunesson av Hvide-ätten. Med Benedikta hade Sverker dottern Helena(Elin), som rövades ur Vreta kloster av Sune Folkesson och med honom blev moder till döttrarna Katarina, konung Erik Erikssons gemål, och Benedikta, gift med lagman Svantepolk Knutsson i Östergötland.(3)(5)

IV.d) LARS SUNESSON, deltog 1208 i ett tåg till Sverige för att hjälpa Sverker II, men led ett avgörande nederlag vid Lena, där han stupade.(2)

IV.e) ANDERS SUNESSON, , den yppersta av bröderna, ärkebiskop, f omkring 1167, d 24/6 1228, studerade i Paris, där han vann djupa insikter i skolastisk filosofi, samt i Bologna och Oxford, där han särskilt ägnade sig åt rättsvetenskap. 1194-95 förde han i Rom och Paris prinsessan Ingeborgs talan emot hennes gemål, konung Filip II August. Han blev domprost i Roskilde och konungens kansler samt efterträdde 1201 sin frände Absalon som Lunds ärkebiskop. 1206 utverkade han, att biskop Valdemar i Slesvig lössläpptes ur fängelset, och åtföljde 1219 konung Valdemar Sejr på hans korståg till Estland, där enligt sägnen på hans böner Gud sände Dannebrog till danskarnas uppmuntran i striden. Han stannade i Estland för att arbeta för att arbeta på folkets omvändelse och de kyrkliga förhållandenas ordnande. Men 1223 nedlade han sitt ämbete, emedan han angripits av en obotlig sjukdom(spetälska) och vistades sedan som eremit på Ifö(Skåne), där han avled. Hans grav i norra sidokoret av Lunds domkyrka återfanns 1833. Anders Sunesson åtnjöt det största anseende även i utlandet, blev 1204 påvlig legat för Norden och inkallades 1215 till laterankonsiliet. Han hade stor betydelse för kyrkoväsendets befästande, lyckades införa biskopstionde i Lunds stift, vilket Absalon ej förmått, och starkt inskränka prästernas äktenskap. 1222 grundlade han svartbrödraklostret i Lund, det första i Danmark. Han var en av sin tids lärdaste män, översatte Skånelagen till latin och diktade både latinska sånger(sekvenser till Jungfru Marias ära) och "Hexaëmeron", en framställning i 12 avdelningar på 8.040 latinska hexametrar av de sex skapelsedagarna och av kristendomens väsen m m(lärodikten utgavs först 1892 av M. Gertz); ett motstycke härtill om de sju sakramentena har däremot gått förlorat. Se Fr. Hammerich, "En skolastiker og en bibeltheolog for Norden"(1865).(2)

IV.f) JAKOB SUNESSON, d 1246, var under Valdemar Sejr Danmarks mäktigaste storman och bidrog väsentligen till konungens utlösning ur fångenskapen 1225.(2)

Son:

V.1) PEDER JAKOBSSON, d 1225, efterträdde 1214 sin farbroder, Peder Sunesson, som biskop i Roskilde.(2)

IV.g) JOHANNES SUNESSON, dog 1202 som pilgrim i Heliga landet.(2)

IV.h) MARGRETE SUNESDOTTER, från henne härstammade de tre upproriske prelaterna Jakob Erlandsson, Peder Bang och Jens Grand.(2)

II.b) TOKE SKJALMSEN(HVIDE), d ca 1145. - G m GYDA.(5)

Son:

III.1) STIG TOKESEN(HVIDE), d 1151 i Gedbaeck vid Viborg. - G m MARGARETA KNUTSDOTTER AV DANMARK(ESTRIDSKA ÄTTEN).(4)(5)

Dotter:

IV.a) KRISTINA STIGSDOTTER HVIDE, Karl Sverkerssons gemål, svensk drottning, skall omkring 1164 ha blivit gift med denne. Hon var dotter till den skånske stormannen Stig Hvide(Hvitaleder) och Knut Lavards dotter Margareta. - G 1163 m KARL SVERKERSSON(SVERKERSKA ÄTTEN), konung av Sverige, d 12/4 1167 i Visingsö.(4)(5)

SLÄKTSKAPSFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Nordisk Familjebok, bd XI, sp 1417-1418.
(2) = Nordisk Familjebok, bd XXVII, sp 748-749.
(3) = Nordisk Familjebok, bd II, sp 1335.
(4) = Nordisk Familjebok, bd XIV, sp 1415.
(5) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

HÅKANSDOTTER. Tillbaka till toppen »

I.1) BENEDIKTA HÅKANSDOTTER, som 6/5 1334 gör sitt testamente, däri hon nämner sin son Sune. - G m ANDERS(LILLIE AF GREGER MATTSSONS ÄTT).(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Benedikta Håkansdotter (1200/1300-talet)
|
Sune Andersson, väpnare (gift 1345)
|
Ödgisle Sunesson, faste ( ? -ca1384)
|
Matts Ödgislesson, riddare, lagman, ståthållare ( ? -1442)
|
Greger Mattsson, riddare, riksråd, lagman ( ? -1494)
|
Bengt Gregersson, riddare, riksråd ( ? -ca 1501)
|
Brita Bengtsdotter(Lillie af Greger Mattssons Ätt) ( ? -ca1560)
|
Anna Gylta ( ? -1579)
|
Metta Ribbing (1545- ? )
|
Margareta Kafle (1583-1658)
|
Anna Lindelöf af Kedom (levde 1676)
|
Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors farfars farfars farmor.

HÅKANSDOTTER2. Tillbaka till toppen »

I.1) MARTHA HÅKANSDOTTER, 14/7 1796 i Fröderyd sn. - G m JOHAN NILSSON, f 12/8 1784.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Martha Håkansdotter (1796- )
|
Maja Stina Johansdotter (1816- )
|
Nils Peter Johannesson Bergquist, trädgårdsmästare (1845-1910)
|
Ottilia Bergquist (1873-1943)
|
Isa Bergquist (1894-1976)
|
Isa Holmér (1925-1987)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Geni.com. Jukka R. Blomqvist. Håkan Carlsson.
(2) = Alexandras farmors mormors farmors mor.

HÅKANSSON(leopard-halv lilja). Tillbaka till toppen »

I.1) MAGNUS HÅKANSSON(Kluven sköld, i högra fältet en leopard, i vänstra en halv lilja), riddare. - G m MARGARETA.(1)(2)

Dotter:

II.a) KRISTINA MAGNUSDOTTER, som försvarade Tälje slott 1435 mot Erik Puke, men måste, sedan slottet börjat brinna, överlämna det åt honom. - G före 1399 m riddaren BENGT STENSSON(NATT & DAG), i hans 1:a gifte, d 1451, son av riddaren Sten Bosson o Ingeborg Karlsdotter(en sjuuddig stjärna).(1)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE: Magnus Håkansson, riddare | Kristina Magnusdotter (gift före 1399) | ________________________________________________________________________________ Brita Bengtsdotter (död före 1462) Måns Bengtsson, riddare, riksråd | | Karin Arendtsdotter(Ulf-släkten) Kerstin Månsdotter (levde änka 1519) | | Anna Pedersdotter(Örnflycht) Ingeborg Siggesdotter(Sparre Af Rossvik) ( ? -1544) | | Margareta Kagge (gift före 1535) Claes Göransson(Stierna), ståthållare ( ? -1583) | | Erland Kafle (gift 1577) Göran Claesson, ståthållare, riksråd, marskalk (1552-före 1622) | | Margareta Kafle (1583-1658) Maria Stiernsköld (1600-talet) | | Anna Lindelöf af Kedom (levde 1676) Göran Stierna, assessor (161(1)-1652) | | Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696) - gifta - Christina Stierna (död före 1687) ____________________________________________________________________________________ | Margareta Hierta (före 1687-1743) | Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787) | Gustav Stierngranat, löjtnant (1749-1793) | Ulrika Stierngranat (1785-1845) | Amalia Mellin (1812-1848(50)) | Sofia Wennerbom (1838-1904) | Lisa Skårman (1861-1951) | Astrid Stagh (1895-1952) | Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996) | Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- ) | Alexandra Liliequist (1989- )

KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors morfar. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars morfar.
(3) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors mor. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars mor.

HÅKONSDOTTER. Tillbaka till toppen »

I.1) HÅKON FINNSSON.(1)

Dotter:

II.a) ULVHILD HÅKONSDOTTER. - G m SVERKER I "DEN ÄLDRE" AV SVERIGE(SVERKERSKA ÄTTEN), konung.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

HÅRD AF SEGERSTAD. Tillbaka till toppen »

Adliga ätten Hård af Segerstad, nr. 17. Frälsesläkt från Småland, känd sedan 1490. Introducerad 1625. Delades 1650, då den äldre grenen, Hård af Segerstad, uppflyttades i riddarklassen och erhöll eget nummer på grund av den då rådande men oriktiga föreställningen, att grenen härstammade från ett riksråd. Den under det ursprungliga numret kvarstående yngre grenen är den nu levande adliga ätten Hård af Torestorp. Svensk adlig ätt, härstammar enligt äldre släktböcker från en Erland Jönsson. Dennes son, Johan Erlandsson, levde 1420. Sonen Per Jönsson skall ha skrivit sig till Nässja. Dennes son Olof Pedersson, som 1490 var fogde på Kalmar, gifte sig med Gunilla Hård, och deras söner, Peder och Bengt, bortlade fädernevapnet samt antogo mödernevapen(ett oxhufvud) och mödernenamn. Peder Hård (riksråd 1524, d 1534) blev stamfader för den ännu levande adliga ätten Hård af Segerstad; den yngre brodern, Bengt Hård, stiftade den likaledes kvarlevande ätten Hård af Torestorp. En gren av ätten Hård af Segerstad upphöjdes med Karl Gustaf Hård af Segerstad 1710 i friherrligt och 1731 i grevligt stånd.(2)(7)

I.1) PEDER JÖNSSON, till Böjeryd i Gryteryds sn(Jönk.). Har ej påträffats i medeltida handlingar, men är möjligen den släktmedlem, som(enl. ett k. brev av år 1530) några år före Karl Knutssons räfst 1454 till alla kyrkor i Västbo donerade Övra Böjeryd i nämnda sn "att köpa vin med". - G m. ?BRITA CARLSDOTTER.(1)(3)(7)

Son:

II.a) OLOF PEDERSSON, till Böjeryd, som han bebodde 22/2 1491, mänes även i ett brev av år 1490, då han bevistade byteshandel rörande gården Timmershult i Gryteryds sn, synes vara d 1501. - G m GUNNIL LAURENSDOTTER HÅRD, dtr t Laurens Joansson Hård till Kallset i Villstads sn(Jönk.), vilken förde sparren i vapnet(och Kerstin Olofsdotter).(1)(4)(7)

Son:

III.1) PEDER HÅRD, till Segerstad i Reftele sn(Jönk.), som troligen var hans möderne, väpnare, nämnes redan 1501, då han efter fadern inträtt som part i ett bördsrättsmål om godset Landbotorp i Håksviks sn(Älvsb.), förde två korslagda färlor som sköldemärke 28/8 1521 och 24/6 1532, nämnes bland det rustande smålandsfrälset("gamble Per Hard") 1526, d efter 24/6 1532, riksråd 1524, d 1534. Stamfader för adliga ätten Hård af Segerstad. - G m CARIN TORDSDOTTER(STORE), dtr t hövidsmannen Tord Björnsson (Store) o Kerstin Bengtsdotter Krabbe.(1)(5)(7)

Dotter:

IV.a) BRITA PEDERSDOTTER, till Hammar(nu Liljenäs) i Torskinge sn(Jönk.) ochy St. Kolltorp i Gerums sn(Skarab.), vilka hon erhållit genom sitt första gifte, levde ännu 2/8 1558, men var d 1573. - G 1:o m fogden i Allbo och Östbo härader ARVID OLOFSSON DRAKE, av de s k Västbo-drakarne, som i vapnet förde en flygande drake, till Toftanäs, Hammar, Fylleryd, St. Kolltorp m fl, d efter 24/6 1532.(1)(6)

III.2) BENGT HÅRD, stamfader för den adliga ätten Hård af Torestorp.(7)

Tillhör Hård af Segerstad-grenen:

I.1) KARL GUSTAF HÅRDH, greve, krigare, riksråd, f 11/6 1674, d 10/1 1744, var en tid i fransk tjänst, blev 1700 korpral vid livdrabanterna, följde Karl XII i fält samt vann hans ynnest genom oförvägen tapperhet och blind lydnad. Han utnämndes 1703 till generaladjutant samt 1706 till överste för Västgöta ståndsdragoner och löjtnant vid livdrabanterna. Han blev sårad vid Poltava, följde konungen till Turkiet, utnämndes 1710 till generalmajor och kaptenlöjtnant vid livdrabanterna, deltog i kalabaliken vid Bender 1713, där han ånyo blev sårad, samt utnämndes s å till generallöjtnant. Han anförde en avdelning("indelning") av den från Turkiet till Stralsund 1714-15 återtågande truppen och förordnades efter hemkomsten till generalguvernör i Skåne och blev 1717 general. När skånska guvernementet delades, blev Hårdh 1719 landshövding över Malmöhus län. 1727 utnämndes han till riksråd. I rådet tillhörde Hårdh Arvid Horns anhängare och blev därför vid riksdagen 1738-39 "licentierad", d v s avsatt. Hårdh fick 1710 friherrlig och 1731 grevlig värdighet.(7)

Son:

II.a) JOHAN LUDVIG HÅRD, greve, krigare, konspiratör, f 1719, d 21/8 1798 i Berlin, bevistade som löjtnant vid Dalregementet 1741-42 års fälttåg i Finland och befordrades 1745 till kapten vid samma regemente. 1747 gick Hård i holländsk krigstjänst, slogs under furstens av Waldeck befäl samt blev s å överstelöjtnant och överste i holländska armén. Han tog verksam del i den statsvälvning, som s å störtade den aristokratisk-republikanska styrelsen och återgav ståthållarmakten åt prinsen av Oranien. 1748 blev han överste i svensk tjänst. Efter Adolf Fredriks tronbestigning(1751) deltog Hård med iver och drift i hovpartiets planer till konungamaktens utvidgande och uppgjorde 1756 en skriftlig plan till statsvälvning, som dock till följd av konungens sjukdom ej kunde verkställas. Han skall ock ha varit upphovsman till den senare revolutionsplanen, vars upptäckt bragte flera av de sammansvurna i fördärvet. Hård lyckades emellertid genom flykten 25/6 1756 rädda sig undan till Danmark. Han blev frånvarande dömd från liv, ära och gods, men erhöll vid 1765-66 års riksdag nåd. Emellertid hade han, efter en tids vistelse i Tyskland, Schweiz och Holstein, 1757 inträtt som överste i preussisk tjänst, där han utmärkte sig för duglighet och tapperhet. 1759 blev han tillfångatagen av ryssarna och frigavs först 1762. Han deltog sedan åter i kriget på preussisk sida, utnämndes 1763 till preussisk generalmajor och besökte 1766 Sverige i uppdrag att åstadkomma ett närmande mellan Sverige å ena sidan samt Preussen och Ryssland å den andra, vilket dock ej lyckades. När drottning Lovisa Ulrikas broder prins Henrik 1770 besökte Stockholm, var Hård i hans följe. Hård befordrades 1772 till preussisk generallöjtnant och guvernör på Spandau, bevistade det korta bajerska successionskriget 1779 och erhöll på begäran avsked 1780. Gustaf III erbjöd honom 1788 att taga befälet över svenska armén i Finland. - Hård nedskrev på ålderdomen anteckningar om sitt liv, utgivna under titeln "Mémoires d´un gentilhomme suédois"(Berlin, 1788, utdrag därav är utgivna i svensk översättning).(7)

Tillhör Hård af Segerstad-grenen:

I.1) JOHAN HÅRD AF SEGERSTAD, major.(2)

Söner:

II.a) ERIK JOHANSSON HÅRD AF SEGERSTAD, överjägmästare, d 1692. - G 1648 m ANNA GUSTAFSDOTTER KRABBE, d 1676.(2)(11)

Son:

III.1) GUSTAF HÅRD AF SEGERSTAD, hovstallmästare, f 1654, d 1714. - G m BRITA STAKE, dtr t friherre Eric Haraldsson Stake och Ebba Johansdotter Ulfsparre.(2)(11)

Söner:

IV.a) LENNART HÅRD AF SEGERSTAD, kapten.(2)

Son:

V.1) JOHAN GUSTAF HÅRD AF SEGERSTAD, löjtnant.(2)

Söner:

VI.a) JOHAN LUDVIG HÅRD AF SEGERSTAD, kapten.(2)

Son:

VII.1) CARL JOHAN HÅRD AF SEGERSTAD, läkare.(2)

Son:

VIII.a) WILLIAM HÅRD AF SEGERSTAD, köpman. - G m JULIA STENDEMAN.(2)

Barn:

IX.1) HARRIET HÅRD AF SEGERSTAD, f 20/7 1878. - G 1907 m GEORGE CLARKE, skådespelare.(2)

IX.2) GEORGIANNA HÅRD AF SEGERSTAD, f 8/8 1888. Änka 1936. Bosatt i St. Louis, Mo., USA. - G m HARRY SCHERER, d 1936.(2)

IX.3) W I L L I A M EDWARD HÅRD AF SEGERSTAD, f 15/11 1890, fabrikör. Bosatt i St. Louis, Mo., USA. - G 7/11 1910 m EDNA HAUMUELLER, f 24/6 1892.(2)

Son:

X.a) R U S S E L EDWARD HÅRD AF SEGERSTAD, f 2/8 1912, köpman. Bosatt i St. Louis County, Mo., USA. - G 7/11 1945 m KATHRYN GOODWIN, f 13/7 1914.(2)

Dotter:

XI.1) K R I S T I N E ANN HÅRD AF SEGERSTAD, f 14/4 1947.(2)

VII.2) GÖRAN LUDVIG HÅRD AF SEGERSTAD, major, d 1892.(2)

Son:

VIII.a) VIKTOR LUDVIG HÅRD AF SEGERSTAD, major, d 1911. - G m MÄRTA KATARINA NEMOFILA JOHANSSON, d 1946.(2)

Dotter:

IX.1) INGA HÅRD AF SEGERSTAD, f 3/12 1881. Bosatt i Stockholm. Änka 1918. - G m WILLIAM KARL LINDEGAARD, gymnastikdirektör, d 1918.(2)

VI.b) ROLOF HERMAN HÅRD AF SEGERSTAD, kapten.(2)

Son:

VII.1) JOHAN GUSTAF HÅRD AF SEGERSTAD, handlanden, d 1879.(2)

Söner:

VIII.a) HENNING AXEL HÅRD AF SEGERSTAD, köpman, d 1920. - G m KARIN OLSSON, d 1945.(2)

Barn:

IX.1) A N N A LINNÉA HÅRD AF SEGERSTAD, f 9/5 1905. - G 27/3 1932 m O S C A R JOSUA HOLM, f 7/3 1899, folkskollärare. Bosatt i Rörvik.(2)

IX.2) K A R I N INGEBORG HÅRD AF SEGERSTAD, f 29/3 1907. - G 27/10 1934 m K N U T CORNELIUS BERGHOLTZ, f 5/3 1907, skogsarbetare. Bosatt i Mangskog.(2)

IX.3) HENNING E R I K HÅRD AF SEGERSTAD, f 14/4 1909, pol mag, fil kand, tjänsteman hos AB Stockholms-systemet. Bosatt i Stockholm. - G 1/7 1939 m GERD B I R G I T T A NORDLUND, f 10/10 1914.(2)

Söner:

X.a) CLAES ERIK C H R I S T E R HÅRD AF SEGERSTAD, f 4/3 1942.(2)

X.b) SVEN OLOF G Ö R A N HÅRD AF SEGERSTAD, f 31/3 1945.(2)

VIII.b) NILS HERMAN HÅRD AF SEGERSTAD, d 1922. - G 1895 m CAROLINA ANDERSSON, f 14/11 1867. Bosatt i Minneapolis, Minn., USA.(2)

Barn:

IX.1) A M Y ALIDA HÅRD AF SEGERSTAD, f 15/12 1896. - G 7/9 1935 m SIGFRID ERIC ERICKSON, f 15/2 1900, telefonreparatör. Bosatt i Minneapolis, Minn., USA.(2)

IX.2) A N N A CHRISTINA HÅRD AF SEGERSTAD, f 1/2 1898. - G 24/6 1922 m HENRY WILLIAM JUST, f 23/3 1899, affärsbiträde. Bosatt i Minneapolis, Minn., USA.(2)

IX.3) AGNES H E D V I G HÅRD AF SEGERSTAD, f 5/5 1901. - G 10/9 1927 m N O R M A N ROY GUSTAFSON, f 25/11 1902, revisor. Bosatt i Aurora, Illinois, USA.(2)

IX.4) M A B E L CAROLINA HÅRD AF SEGERSTAD, f 15/3 1905. Bosatt i Minneapolis, Minn., USA. Änka 1947. - G m ELOF JOHNSON, affärsföreståndare, d 1947.(2)

IX.5) E D I T CHARLOTTA HÅRD AF SEGERSTAD, f 11/12 1906. - G 10/1 1947 m COREY RALSTON OLSON, f 8/12 1911, försäljningschef. Bosatt i Alhambra, Cal., USA.(2)

VIII.c) FRIDOLF LEOPOLD HÅRD AF SEGERSTAD, stationsinspektor, d 1936. - G 1906 m H I L D A ELISABETH ANDERSON-THOMTE, f 3/5 1879. Bosatt i Stockholm.(2)

Son:

IX.1) CARL-GUSTAF HÅRD AF SEGERSTAD, f 17/9 1907, civilingenjör, chef för driftstekniska forsknings-avdelningen vid Sandvikens jernverk, flygingenjör av 1:a graden i flygvapnets reserv. Bosatt i Sandviken. - G 4/4 1937 m E L S A ANNA CLARA GÉRARD, f 3/6 1908.(2)

Söner:

X.a) J O H A N GUSTAF HENRIK HÅRD AF SEGERSTAD, f 1/8 1938.(2)

X.b) BENGT A N D E R S GÖRAN HÅRD AF SEGERSTAD, f 27/5 1942.(2)

X.c) C A R L GUSTAF LEOPOLD HÅRD AF SEGERSTAD, f 20/6 1945.(2)

X.d) HANS O L O F PEDER HÅRD AF SEGERSTAD, f 17/10 1949.(2)

IV.b) AXEL HÅRD AF SEGERSTAD, fänrik, f 170(5). - G 1729 m BEATA KAFLE, d 1743, dtr t kornetten Erland Kafle och Margareta Ribbing.(2)(11)

Son:

V.1) NILS HÅRD AF SEGERSTAD, ryttmästare, f 1734, d 1791. - G 1768 m ULRICA ELEONORA (U L L A) CEDERHOLM VON SCHMALENSEE, f 1750, d 1811, dtr t löjtnanten Casper Adolph Cederholm von Schmalensee och Margareta Fägersköld.(2)(11)(12)

Söner:

VI.a) CARL MAGNUS WILHELM HÅRD AF SEGERSTAD, löjtnant.(2)

Son:

VII.1) CARL NIKLAS ALEXANDER HÅRD AF SEGERSTAD, sergeant.(2)

Son:

VIII.a) CARL ALFRED ALEXANDER HÅRD AF SEGERSTAD, hemmansbrukare, lantmätare. - G m KARIN ELF, d 1891.(2)

Barn:

IX.1) ANDERS HENNING HÅRD AF SEGERSTAD, disponent, d 1953. - G m ANNA ANDERSSON.(2)

Dotter:

X.a) EDITH ELLEN B E R G L I O T HÅRD AF SEGERSTAD, f 29/6 1904. - G 9/11 1939 m HJALMAR BERG, f 22/9 1891, klarerare hos Oskar Knudsen A/S. Bosatt i Oslo.(2)

IX.2) H U L D A AMALIA HÅRD AF SEGERSTAD, f 6/4 1875. Fru Hård af Segerstad. Bosatt i Göteborg.(2)

VI.b) G A B R I E L ALEXANDER HÅRD AF SEGERSTAD, löjtnant, f 1781, d 1855. - G 1810 m CATHARINA MARGARETA ELISABETH (K A R I N) LILLIE(AF ASPENÄS), f 1784, d 1852, dtr t överjägmästaren Carl Lillie(af Aspenäs) och Hedvig Elisabeth (H e d d a) de Bruce.(2)(11)(12)

Barn:

VII.1) E M M A CHRISTINA MARGARETA HÅRD AF SEGERSTAD, f 1813, d 1884. - G 1844 m PER HENRIC MALMSTEN, f 1811, d 1883, med. professor i Stockholm, son av prosten i Flo H a n s Georg Malmsten och S a r a Christina Ekelund.(11)(12)

VII.2) ADAM FREDRIK ROBERT HÅRD AF SEGERSTAD, brukspatron, d 1897. - G m OTTILIA ANNA ELEONORA GYLLENBERG, d 1939.(2)

Söner:

VIII.a) KARL ADAM NILS GABRIEL HÅRD AF SEGERSTAD, arkitekt, d 1931. - G 1898 m MARIA LANDTMAN, f 1/6 1879. Bosatt i Stockholm.(2)

Barn:

IX.1) I N G E R JOHANNA HÅRD AF SEGERSTAD, f 10/6 1901. Bosatt i Stockholm. Änka 1949. - G m BJÖRN RUNEBERG, ingenjör, d 1949.(2)

IX.2) J A N ADAM HÅRD AF SEGERSTAD, f 3/8 1903, vet d:r, veterinärmajor, stadsveterinär, FFrK2kl, 4klmeklöv och 4klmsv, FMM. Bosatt i Jakobstad, Finland. - G 24/6 1932 m ANNA MARIA E L I S A B E T LÖF, f 15/5 1904.(2)

Barn:

X.a) LARS ADAM G U N N A R HÅRD AF SEGERSTAD, f 17/11 1933, stud vid Åbo akademi.(2)

X.b) INGER MARIA C H R I S T I N A HÅRD AF SEGERSTAD, f 13/9 1936, stiftsjungfru.(2)

X.c) JAN O L O F GABRIEL HÅRD AF SEGERSTAD, f 23/5 1938.(2)

X.d) ANDERS C A R L MAGNUS HÅRD AF SEGERSTAD, f 12/4 1946.(2)

IX.3) E L L I - L I T A MARGARETA MARIA HÅRD AF SEGERSTAD, f 4/9 1913. - G 7/11 1936 m JOHN ALLAN T O R S T E N LILLSUNDE, f 7/5 1901, diplomingenjör. Bosatt i Skogby, Finland.(2)

VIII.b) STEN HARALD B E R T E L HÅRD AF SEGERSTAD, f 9/1 1884, f d major i armén, f d kapten vid Göta artilleriregemente, f d besiktningsofficer vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, RSO, LandstSM. Bosatt i Eskilstuna. - G 25/5 1917 m HEDVIG ELISABETH L O U I S E TOLL, f 9/8 1892.(2)

Barn:

IX.1) A X E L CARL BERTELSSON HÅRD AF SEGERSTAD, f 12/12 1918, kapten vid Svea livgarde, FFrK3klmeklöv, 3klmsv, 4klmeklöv och 4klmsv, FFrM2kl, TyskJrk, FMMmsv. Bosatt i Stockholm. - G 6/8 1944 m U L L A HELENA DAMÉN, f 5/6 1919.(2)

Barn:

X.a) K R I S T E R KARL AXELSSON HÅRD AF SEGERSTAD, f 18/8 1948.(2)

X.b) H E L E N A KRISTINA AXELSDOTTER HÅRD AF SEGERSTAD, f 6/6 1953.(2)

IX.2) N I L S GUSTAF BERTELSSON HÅRD AF SEGERSTAD, f 6/10 1920, tjänsteman i AB statens skogsindustrier. Bosatt i Stockholm. - G 24/3 1950 m ELSIE I R E N E STENLUND, f 12/1 1925.(2)

Dotter:

X.a) K A T A R I N A IRENE NILSDOTTER HÅRD AF SEGERSTAD, f 26/5 1954.(2)

IX.3) B R I T A ELEONORA LOUISE HÅRD AF SEGERSTAD, f 17/7 1922, rödakorssyster. - G 13/8 1949 m BROR G E O R G SJÖGREN, f 23/4 1917, med lic, leg läkare, förste underläkare vid S:t Görans sjukhus. Bosatt i Stockholm.(2)

IX.4) K E R S T I N ANNA ELISABETH HÅRD AF SEGERSTAD, f 22/6 1927, fil kand, BA. - G 31/10 1953 m G E O R G E ALEXANDER SHIROKOW, f 16/9 1922, college-instructor vid Army language school. Bosatt i Monterey, Cal., USA.(2)

II.b) LARS HÅRD AF SEGERSTAD, ryttmästare.(2)

Son:

III.1) ERIK HÅRD AF SEGERSTAD, löjtnant.(2)

Son:

IV.a) JAKOB HÅRD AF SEGERSTAD, löjtnant, d 1782.(2)

Söner:

V.1) CARL WILHELM HÅRD AF SEGERSTAD, livmedikus, d 1817.(2)

Söner:

VI.a) AUGUST LEOPOLD HÅRD AF SEGERSTAD, fängelsedirektör, d 1871.(2)

Söner:

VII.1) BROR AUGUST DENIS HÅRD AF SEGERSTAD, rådman, d 1900. - G m JOHANNA SJÖBERG, d 1905.(2)

Döttrar:

VIII.a) S I G R I D ELISABETH JOHANNA HÅRD AF SEGERSTAD, f 14/7 1871, stiftsjungfru, f d fabrikschef. Bosatt i Stockholm.(2)

VIII.b) K E R S T I N AUGUSTA SOFIA HÅRD AF SEGERSTAD, f 25/5 1873, stiftsjungfru, fil d:r. Bosatt i Salstad.(2)

VII.2) BROR JAKOB ALBRECHT HÅRD AF SEGERSTAD, bandirektör, d 1901. - G m FREDRIKA REGINA HÅRD AF SEGERSTAD, d 1900.(2)

Söner:

VIII.a) BROR JAKOB FREDRIK HÅRD AF SEGERSTAD, domänintendent, d 1922. - G m ANNA HELENA AHLSTRÖM, d 1948.(2)

Barn:

IX.1) CARL O L O F HÅRD AF SEGERSTAD, f 19/11 1896, agronom. Arrenderar Borrud, Mariestad. - G 11/6 1925 m INGRID LUNDQUIST, f 26/6 1899.(2)

Barn:

X.a) ANNA-KARIN HÅRD AF SEGERSTAD, f 9/3 1926. - G 5/3 1949 m K A R L - E R I C OSCAR HAMMAR i hans 2:a gifte, f 16/10 1918, byggnadsingenjör, löjtnant i pansartruppernas reserv. Bosatt i Stockholm.(2)

X.b) INGRID (I N G A) HÅRD AF SEGERSTAD, f 11/2 1929. - G 14/7 1951 m INGEMAR J O N A S YMSJÖ, f 16/12 1926. Äger 1/2 och bebor Ymsjöholm, Töreboda.(2)

X.c) G Ö R A N OLOF JAKOB HÅRD AF SEGERSTAD, f 15/6 1932.(2)

IX.2) B R O R - J A K O B ALFRED HÅRD AF SEGERSTAD, f 1/7 1898, filialchef hos AB Addo. Bosatt i Jönköping. - G 28/12 1927 m S I G R I D ELISABET WESTMAN, f 8/12 1901.(2)

Söner:

X.a) BROR JAKOB L E N N A R T HÅRD AF SEGERSTAD, f 22/8 1929, tjänsteman hos byggnads AB Larco. Bosatt i Skellefteå. - G 9/12 1951 m RUT K E R S T I N HEDENSTRÖM, f 4/1 1927.(2)

Dotter:

XI.1) KERSTIN E V A MARIA HÅRD AF SEGERSTAD, f 2/3 1953.(2)

X.b) BROR Å K E ALFRED HÅRD AF SEGERSTAD, f 14/2 1932. Bosatt i Jönköping.(2)

IX.3) E L S A ANNA FREDRIKA HÅRD AF SEGERSTAD, f 20/9 1902. - G 22/10 1920 m OTTO B E R T I L EKBERG, f 6/7 1886, f d domänintendent i Skaraborgs län, ryttmästare i kavalleriets reserv, KVO, RNO, Patr SällskstGM, korrespLHA. Äger och bebor Dagsnäs, Stora Bjurum.(2)

IX.4) BROR E R I K GUSTAF HÅRD AF SEGERSTAD, f 30/1 1906, tjänsteman i Skaraborgs ensk bank AB. Bosatt i Stockholm. - G 14/5 1933 m K A R I N BERNHARDINA OLSON, f 10/2 1905.(2)

Barn:

X.a) C L A E S - E R I K BERTIL HÅRD AF SEGERSTAD, f 15/4 1934, teknolog.(2)

X.b) BROR G U N N A R JAKOB HÅRD AF SEGERSTAD, f 13/2 1937.(2)

X.c) C A R I N CHRISTINA HÅRD AF SEGERSTAD, f 12/7 1941.(2)

X.d) A N N A B E L L A BIRGITTA HÅRD AF SEGERSTAD, f 15/4 1947.(2)

IX.5) BROR I V A R MAGNUS HÅRD AF SEGERSTAD, f 28/3 1912, köpman. Bosatt i Stockholm. - G 1939-52 m MAGDA MARIA JANSSON.(2)

Dotter:

X.a) L E N A ANN-MARI HÅRD AF SEGERSTAD, f 26/9 1940.(2)

VIII.b) BROR ERIK AUGUST HÅRD AF SEGERSTAD, baningenjör, d 1912. - G m EVA SOFIA LINDSTRÖM, d 1943.(2)

Söner:

IX.1) BROR NILS GUSTAF HÅRD AF SEGERSTAD, d 1951. - G 1945 m L I N N É A WILHELMINA HÖGSTRÖM, f 8/3 1907, sjuksköterska. Bosatt i Stockholm.(2)

IX.2) BROR KARL S T U R E HÅRD AF SEGERSTAD, f 1/7 1908, kontrollassistent vid Kohlswa jernverks AB. Bosatt i Skogsborg, Köping.(2)

VIII.c) BROR JOHAN ARVID HÅRD AF SEGERSTAD, fattigvårdsdirektör, d 1928. - G 1901 m L Y D I A ELISABETH LILJEBLAD, f 5/3 1882. Bosatt i Stockholm.(2)

Döttrar:

IX.1) G U N N E L MARGARETA HÅRD AF SEGERSTAD, f 20/10 1908, gymnastikdirektör. - G 5/7 1932 m H E N D R I K WILLEM DUNNEWOLT, f 19/10 1904, elektr ingenjör, direktör för avd-kontoret för Comp. générale d´Electricité. Bosatt i Haag.(2)

IX.2) INGER HÅRD AF SEGERSTAD, f 19/11 1910. - G 26/11 1933 m STEN LARSSON, f 29/8 1908, konstnär. Bosatt i Göteborg.(2)

IX.3) BRITTA HÅRD AF SEGERSTAD, f 2/5 1913, gymnastikdirektör. - G 4/9 1937 m CARL-EINAR BORGSTRÖM, f 13/5 1914, konstnär. Bosatt i Stockholm.(2)

VIII.d) BROR KARL EMIL HÅRD AF SEGERSTAD, kamrer, d 1927. - G 1908 m A N N A MARIA ERICSSON, f 17/2 1885. Bosatt i Falun.(2)

Söner:

IX.1) BROR U L F JAKOB HÅRD AF SEGERSTAD, f 30/9 1915, fil kand, medarbetare i Svenska dagbladet, KMexÖO. Bosatt i Stockholm. - G 17/8 1941 m M A R G O T HILDEGARD NÖJD, f 25/7 1915.(2)

Söner:

X.a) BROR NILS P E D E R HÅRD AF SEGERSTAD, f 3/2 1943.(2)

X.b) BROR ULF T H O M A S HÅRD AF SEGERSTAD, f 9/5 1944.(2)

IX.2) BROR K A R L GUSTAF HÅRD AF SEGERSTAD, f 15/3 1919, kapten vid Dalregementet. Bosatt i Stocksund. - G 23/10 1943 m L A L L A MARIE-LOUISE EKWALL, f 8/9 1920.(2)

Söner:

X.a) BROR KARL M A G N U S HÅRD AF SEGERSTAD, f 19/7 1944.(2)

X.b) BROR GUSTAF S T A F F A N HÅRD AF SEGERSTAD, f 10/2 1947.(2)

IX.3) BROR B E N G T ARVID HÅRD AF SEGERSTAD, f 29/12 1920, försäljningsassistent vid Grycksbo pappersbruks AB. Bosatt i Grycksbo. - G 24/5 1947 m M A R I A N N E ELISABETH JOHANSSON, f 3/6 1927.(2)

Barn:

X.a) ANNA C A T H A R I N A ELISABETH HÅRD AF SEGERSTAD, f 1/4 1948.(2)

X.b) EVA BIRGITTA E L I S A B E T H HÅRD AF SEGERSTAD, f 9/7 1950.(2)

X.c) En son HÅRD AF SEGERSTAD, f 23/7 1954.(2)

IX.4) BROR L A R S ERIK HÅRD AF SEGERSTAD, f 13/7 1922, tjänsteman vid statens handels- och industri-kommission. Bosatt i Stockholm. - G 13/1 1950 m U L L A GYRITHE FORSBERG BERTHELSEN, f 13/7 1926.(2)

VIII.e) BROR NILS HJALMAR HÅRD AF SEGERSTAD, civilingenjör, d 1941. - G 1914 m VICTORIA (T O R A) NILSSON, f 9/10 1883. Bosatt i Arvika.(2)

Dotter:

IX.1) SYSTER D O R A REGINA HÅRD AF SEGERSTAD, f 12/2 1916. - G 1/4 1944 m G U S T A F OSKAR ARVID VON SYDOW, f 6/3 1919, bildredaktör i Europa-press AB. Bosatt i Stockholm.(2)

VII.3) BROR CARL AXEL DANIEL HÅRD AF SEGERSTAD, kamrer, d 1943. - G m ELEONORA SOFIE-LOUISE STÅLHAMMAR, d 1926.(2)

Barn:

VIII.a) SYSTER A G N E S HÅRD AF SEGERSTAD, f 17/8 1878. Bosatt i Uppsala. Änka 1949. - G m EMIL FRIDOLF ALMGREN, tandläkare, d 1949.(2)

VIII.b) SYSTER B E R T A HÅRD AF SEGERSTAD, f 23/6 1880. Bosatt i Uppsala. Änka 1932. - G m OTTO FREDRIK GEORG BJÖRKMAN, med d:r, d 1932.(2)

VIII.c) BROR N I L S JOHAN ADOLF HÅRD AF SEGERSTAD, f 31/7 1883. Bosatt i Lund. - G 5/11 1910 m E S T E R MARIA HOLMQVIST, f 18/7 1884.(2)

VIII.d) SYSTER MARGARETA (G R E T A) HÅRD AF SEGERSTAD, f 11/9 1885. Fru Örner. Bosatt i Uddevalla. Änka 1940. - G m JOHAN OSCAR JOHANSSON, komminister, d 1940.(2)

VIII.e) SYSTER I N G R I D HÅRD AF SEGERSTAD, f 24/11 1886. - G 10/9 1912 m WILHELM LOTHIGIUS, 7/10 1878, f d länsjägmästare i Jönköpings län, RNO, RVO, RDDO, RFinlVRO1kl, FMpbh, PatrSällskstGM, HushGM. Bosatt i Stockholm.(2)

VIII.f) BROR A R V I D LEOPOLD HÅRD AF SEGERSTAD, f 4/7 1889, ingenjör. Bosatt i Stockholm. - G 1:o 1920-49 m GUNHILD ANNA ELISABETH SJÖGREN, d 1953. - G 2:o 26/8 1950 m MARGARETA GRÄHS, f 12/6 1905.(2)

Dotter i 1:a giftet:

IX.1) SYSTER E L S E BARBRO HÅRD AF SEGERSTAD, f 21/9 1922. - G 20/6 1942 m B E N G T HERMAN LINDVALL, f 11/10 1918, ingenjör. Bosatt i Stockholm.(2)

VIII.g) BROR B E R T I L HÅRD AF SEGERSTAD, f 13/7 1894, förrådsförvaltare. Bosatt i Spånga. - G 18/7 1942 m K A R I N SOFIA HELMÉR i hennes 2:a gifte, f 19/3 1891.(2)

VI.b) JOHAN ALBRECHT HÅRD AF SEGERSTAD, bruksläkare, d 1882.(2)

Söner:

VII.1) CARL GUSTAF ALBRECHT HÅRD AF SEGERSTAD, civilingenjör, d 1880. - G m LETTY LOVISA SVANTEA EKSTRÖM, d 1930.(2)

Son:

VIII.a) JOHAN ELIS GERHARD HÅRD AF SEGERSTAD, grosshandlare, d 1937. - G m ANNA EHNSTRÖM, f 13/10 1875. Bosatt i Stockholm.(2)

Barn:

IX.1) JOHN-KURT HÅRD AF SEGERSTAD, f 23/6 1910, tjänsteman hos AB Atlas Diesel. Bosatt i Nacka. - G 23/3 1940 m L I L L I E MARIANNE BENGTSSON, f 22/3 1914.(2)

IX.2) ANNA-GRETA (A N N - M A R G R E T) HÅRD AF SEGERSTAD, f 8/5 1913. - G 10/10 1937 m L E N N A R T ERIK HJALMAR ÖSTERMAN, f 27/2 1914, köpman. Bosatt i Norrtälje.(2)

VII.2) JOHAN ALBRECHT HÅRD AF SEGERSTAD, bankkamrer, d 1942. - G m ELLEN JOHANNA DAHL, d 1922.(2)

Döttrar:

VIII.a) D A G M A R ELLEN CHARLOTTA HÅRD AF SEGERSTAD, f 11/11 1889, stiftsjungfru, fil mag. Bosatt i Paris.(2)

VIII.b) E I V O R HEDVIG MARGARETA HÅRD AF SEGERSTAD, f 7/1 1894, stiftsjungfru. Bosatt i Råda.(2)

VIII.c) E L L E N JOHANNA HÅRD AF SEGERSTAD, f 21/2 1896. Änka 1946. - G m ERNST OLOF RAGNAR CHÖLER, d 1946, godsägare, löjtnant. Bosatt i Gårdsjö, Östra Ämtervik.(2)

VII.3) KARL WILHELM KOSSUTH HÅRD AF SEGERSTAD, bruksdisponent, d 1917. - G m THERÉSE HEDELIUS, d 1943.(2)

Döttrar:

VIII.a) E L S A THERESIA HÅRD AF SEGERSTAD, f 18/5 1886. - G 17/10 1911 m CARL AUGUST V I L H E L M HERNLUND, f 10/2 1888, fil lic, f d överdirektör och chef för rikets allmänna kartverk, KNO1kl, KVO, LingJubM, KFinlLO1kl, KDDO, S:tEM, FMM, LKrVA. Bosatt i Stockholm.(2)

VIII.b) M Ä R T A KAROLA HÅRD AF SEGERSTAD, f 7/10 1888. - G 1/8 1908 m S I G U R D EDVARD SCHREIBER, f 29/8 1878, f d major vid Wendes artilleriregemente, RSO, RVO, SkmG, IdrmG, 2GM. Bosatt i Stockholm.(2)

V.2) ERIK GUSTAF HÅRD AF SEGERSTAD, sergeant, d 1812.(2)

Son:

VI.a) JAKOB MAGNUS HÅRD AF SEGERSTAD, löjtnant, d 1837.(2)

Söner:

VII.1) GUSTAF MAGNUS HÅRD AF SEGERSTAD, konsul, godsägare, d 1898. - G m EMELIE CATHARINA CHRISTINA WIKSTRÖM, d 1908.(2)

Barn:

VIII.a) BROR GUSTAF HÅRD AF SEGERSTAD, tandläkare, d 1934. - G 1:o m ALMA AUGUSTA SOFIA BJÖRKLUND i hennes 1:a gifte, d 1925. - G 2:o m ELISABETH BROCK, d 1929.(2)

Barn i 1:a giftet:

IX.1) B E R T I L CLAËS GUSTAF HÅRD AF SEGERSTAD, f 16/9 1897, med kand, tandläkare. Bosatt i Stockholm. - G 1:o 1926-38 m ELISABET EMELIE INGEBORG DAGMAR HALLBERG i hennes 1:a gifte. - G 2:o 18/11 1939 m MAJ BRITTA P I A HOLMGREN i hennes 2:a gifte, f 14/5 1909, journalist.(2)

Barn i 1:a giftet:

X.a) B A R B R O LIESEL NANNY BERTILSDOTTER HÅRD AF SEGERSTAD, f 9/7 1929, student. Bosatt i Stockholm.(2)

X.b) P E D E R ALBERT GUSTAF BERTILSSON HÅRD AF SEGERSTAD, f 20/2 1932, student. Bosatt i Stockholm.(2)

Barn i 2:a giftet:

X.c) TOM HÅRD AF SEGERSTAD, f 30/7 1942.(2)

X.d) NILS HÅRD AF SEGERSTAD, f 20/4 1944.(2)

Barn i 2:a giftet:

IX.2) G U R I ELISABETH GUSTAFSDOTTER HÅRD AF SEGERSTAD, f 26/4 1912. Fru Lundgren. Bosatt i Stockholm.(2)

IX.3) BROR S T I G GUSTAF GUSTAFSSON HÅRD AF SEGERSTAD, f 31/10 1916, med lic, 1:e underläkare vid karolinska sjukhuset. Bosatt i Stockholm. - G 9/2 1940 m SARA HEDVIG I N G E B O R G UDDENBERG, f 6/9 1903, med lic, prakt läkare.(2)

Barn:

X.a) ELISABETH STIGSDOTTER HÅRD AF SEGERSTAD, f 21/3 1941.(2)

X.b) M A D E L E I N E BIRGITTA STIGSDOTTER HÅRD AF SEGERSTAD, f 8/12 1942.(2)

X.c) HJALMAR GUSTAF O R V A R STIGSSON HÅRD AF SEGERSTAD, f 16/6 1946.(2)

VIII.b) G U L L Y ELISABETH HÅRD AF SEGERSTAD, f 25/10 1872. Änka 1927. - G m ISAK JOHAN EMERIK GUSTAF STENBERG, professor. Bosatt i Ullvi, Leksand.(2)

VII.2) CARL WILHELM LEOPOLD HÅRD AF SEGERSTAD, flottningschef, d 1898. - G m MARIA MATILDA SÖDERBERG, d 1908.(2)

Söner:

VIII.a) GUSTAF MAGNUS HÅRD AF SEGERSTAD, handlande, d 1927. - G m MATHILDA ANDERSON, d 1946.(2)

Barn:

IX.1) H E L E N MARIE HÅRD AF SEGERSTAD, f 9/4 1884. - G 9/9 1917 m JOHN T H E O D O R E BLOMQUIST, f 28/6 1880, f d köpman. Bosatt i Chesterton, Ind., USA.(2)

IX.2) E M M A LOUISE HÅRD AF SEGERSTAD, f 23/3 1886. Bosatt i East Lansing, Mich., USA. Änka 1942. - G m HAROLD GUSTAF PETERSON, verkmästare, d 1942.(2)

IX.3) A L M A CHRISTINE HÅRD AF SEGERSTAD, f 20/7 1888. - G 1/7 1908 m G U S T A V E EMANUEL WALBERT, f 23/4 1888, sekreterare. Bosatt i Chicago, Illin., USA.(2)

IX.4) I D A VICTORIA HÅRD AF SEGERSTAD, f 12/3 1891. - G 20/3 1915 m CARL E D W I N NEWLANDER, f 11/9 1886, maskinist. Bosatt i Erie, Pa., USA.(2)

IX.5) B E R T H A MATHILDA HÅRD AF SEGERSTAD, f 30/8 1893. - G 24/4 1915 m H E R B E R T ALGOT HELSTROM, f 11/5 1893, speditör. Bosatt i Chicago, Illin., USA.(2)

IX.6) A U G U S T A MARGARET HÅRD AF SEGERSTAD, f 29/11 1896. - G 14/11 1917 m C H A R L E S EDWARD SMITH, f 27/8 1888, farmare. Bosatt i Potter, Nebr., USA.(2)

IX.7) C A R L GUSTAVE ADOLPH HÅRD AF SEGERSTAD, f 22/5 1901, ingenjör. Bosatt i Chicago, Illin., USA. - G 29/12 1923 m C O R I N N E HEDVIG LARSON, f 4/2 1903.(2)

Barn:

X.a) S H A R O N LEATRICE HÅRD AF SEGERSTAD, f 9/6 1925. - G 9/6 1945 m L E O N A R D JOHN PETRAITIS, f 3/4 1924, elektroingenjör. Bosatt i Chicago, Illin., USA.(2)

X.b) CARL W A R R E N HÅRD AF SEGERSTAD, f 13/11 1928, musiker vid US Navy. Bosatt vid USS, Yosemite, Cal., USA. - G 26/4 1952 m BETTE AILEEN CLAYTON, f 2/9 1927.(2)

IX.8) HUGO R U D O L P H MAGNUS HÅRD AF SEGERSTAD, f 8/8 1904, ritingenjör. Bosatt i Camden, N. J., USA. - G 1:o 1925 m EVELYN LOGUE. - G 2:o 25/2 1950 m A D A LORRAINE HAUCK, f 26/2 1904.(2)

Barn i 1:a giftet:

X.a) K A Y RUDOLPH HÅRD AF SEGERSTAD, f 4/8 1928, litograf. Bosatt i Chicago, Illin., USA.(2)

X.b) CHARMAINE J O Y HÅRD AF SEGERSTAD, f 22/3 1930. - G 22/12 1951 m RICHMOND SALCHERT, f 2/5 1928, litograf. Bosatt i Chicago, Illin., USA.(2)

VIII.b) JOHN HÅRD AF SEGERSTAD, verkmästare, d 1928. - G m ELISE ANDERSON, d 1951.(2)

Söner:

IX.1) J O H N EUGENE HÅRD AF SEGERSTAD, f 7/8 1891, konstruktionsingenjör. Bosatt i Santa Ana, Cal., USA. - G 18/1 1941 m MADELEINE MAY SCULLIAN, f 14/2 1897.(2)

IX.2) C A R L GUSTAF HÅRD AF SEGERSTAD, f 30/9 1892, färgeriförman. Bosatt i Southbridge, Mass., USA. - G 30/6 1924 m LEOCADIA ZURWELL, f 9/2 1902.(2)

Son:

X.a) C A R L GUSTAF JR HÅRD AF SEGERSTAD, f 17/12 1925, geolog(Narragansett Marine Laboratory). Bosatt i Kingston, R. I., USA. - G 26/12 1952 m N A N C Y JOAN DARLING, f 26/1 1933.(2)

V.3) LARS FREDRIK HÅRD AF SEGERSTAD, kvartermästare, d 1834.(2)

Söner:

VI.a) JAKOB PETER HÅRD AF SEGERSTAD, tullöverinspektor, d 1895.(2)

Son:

VII.1) JAKOB PETER WALDEMAR HÅRD AF SEGERSTAD, kontraktsprost, d 1925. - G m ANNA MARIA CHRISTINA RAMBERG, d 1935.(2)

Barn:

VIII.a) JAKOB CARL GUSTAF HÅRD AF SEGERSTAD, länsassessor, d 1951. - G m JULIA ROSENQUIST AF ÅKERSHULT, d 1950.(2)

Söner:

IX.1) N I L S JOHAN GUSTAF HÅRD AF SEGERSTAD, f 16/7 1914, jur och fil kand. Bosatt i Stockholm.(2)

IX.2) O L O F LENNART HÅRD AF SEGERSTAD, f 17/10 1915, fil mag, e adjunkt vid Kalmar högre allmänna läroverk. Bosatt i Stockholm. - G 26/10 1952 m SIRI KERSTIN M A R G A R E T KEY, f 18/6 1928.(2)

Son:

X.a) C A R L MAGNUS GUNNAR HÅRD AF SEGERSTAD, f 27/2 1953.(2)

VIII.b) KNUT F R E D R I K HÅRD AF SEGERSTAD, f 10/5 1887, fil d:r, f d docent vid Göteborgs högskola, f d lektor vid hägre allmänna läroverket för flickor i Göteborg, RNO, LVVS. Bosatt i Göteborg. - G 10/6 1915 m I N E Z JULIA MARIA BECK, f 29/3 1888.(2)

Son:

IX.1) G Ö R A N JAKOB FREDRIK HÅRD AF SEGERSTAD, f 28/1 1917, med lic, förste underläkare vid Beckomberga sjukhus. Bosatt i Bromma. - G 1947 m A S T R I D SOFIA PETERSON, f 6/3 1920.(2)

Barn:

X.a) KARL HÅRD AF SEGERSTAD, f 5/6 1948.(2)

X.b) MARIANNE HÅRD AF SEGERSTAD, f 6/12 1949.(2)

X.c) PER FREDRIK HÅRD AF SEGERSTAD, f 21/3 1952.(2)

VIII.c) S I G R I D MARGARETA HÅRD AF SEGERSTAD, f 7/7 1889, stiftsjungfru. Bosatt i Dångebo.(2)

VIII.d) E L I S A B E T H MATHILDA HÅRD AF SEGERSTAD, f 2/5 1892. Fru Ahlström. Bosatt i Stockholm.(2)

VIII.e) G E R T R U D MARIA HÅRD AF SEGERSTAD, f 1/12 1893. - G 24/6 1917 m AUGUST H A L V A R OLOVSSON, f 28/5 1891, fil d:r, lektor vid högre allmänna läroverket i Uddevalla, RNO. Bosatt i Uddevalla.(2)

VIII.f) E S T R I D KATARINA HÅRD AF SEGERSTAD, f 10/8 1896. - G 1918 m CHARLES HJALTE LORENTZ GEORGE HENRY HUMPHREYS STÅLHAMMAR, fältveterinär, d 1953, son av majoren Carl Hjalte Fredrik Stålhammar och Adèle Beate Frederique Freidenfelt. Bosatt i Kristianstad.(2)(8)

VIII.g) LARS E R I K HÅRD AF SEGERSTAD, f 15/6 1899, teol och jur kand, VDM, stiftsnotarie vid Växjö domkapitel. Bosatt i Växjö. - G 14/7 1935 m S I G R I D FREDRIKA DANELL, f 25/8 1899, teol kand.(2)

VI.b) JOHAN FREDRIK HÅRD AF SEGERSTAD, kronolänsman, d 1883.(2)

Son:

VII.1) PER FREDRIK LEOPOLD HÅRD AF SEGERSTAD, godsägare, d 1920. - G m HEDVIG ELEONORA CHARLOTTA ERICSSON, d 1923.(2)

Barn:

VIII.a) ANNA HÅRD AF SEGERSTAD, f 9/1 1875. Bosatt i Norrköping. Änka 1953. - G m GUSTAF EDVARD NORDIN, stadsmäklare, d 1953.(2)

VIII.b) FREDRIK HÅRD AF SEGERSTAD, major, d 1949. - G m INGRID OLIVIA WALLIN, d 1944.(2)

Söner:

IX.1) F R E D E R I K CARL GUNNAR HÅRD AF SEGERSTAD, f 12/10 1903, överste och chef för Bodens artilleriregemente, RSO, RVO. Bosatt i Boden. - G 18/10 1930 m E V A MARIA REGINA MOLANDER, f 3/1 1907.(2)

Barn:

X.a) LILIAN EVA MARGARETA (L I L) HÅRD AF SEGERSTAD, f 11/12 1931, folkskollärarinna, timlärarinna vid Bodens högre allmänna läroverk. - G 12/9 1953 m KURT FILIP A R N E ANDERSSON, f 2/5 1926, löjtnant vid Bodens artilleriregemente. Bosatt i Boden.(2)

X.b) INGRID EVA BIRGITTA (G I T) HÅRD AF SEGERSTAD, f 7/8 1933.(2)

X.c) F R E D R I K CARL HELGE HÅRD AF SEGERSTAD, f 15/1 1942.(2)

IX.2) FREDRIK OLOF I N G V A R HÅRD AF SEGERSTAD, f 14/12 1904, kapten i pansartruppernas reserv, RSO, SkytteM, SkmG, IdrmG. Bosatt i Skövde. - G 5/1 1937 m SIGRID M A R I E - A N N AUGUSTA CHARLOTTA ANKARCRONA, f 5/7 1913.(2)

Söner:

X.a) FREDRIK L E N N A R T HUGO HÅRD AF SEGERSTAD, f 23/6 1938.(2)

X.b) FREDRIK H A N S GUSTAF HÅRD AF SEGERSTAD, f 22/6 1941.(2)

IX.3) FREDRIK ADOLF B E R T I L HÅRD AF SEGERSTAD, f 20/9 1906, överstelöjtnant vid Bergslagens artilleri-regemente, adjutant hos H M Konungen, GV:sJmtII, RSO, RVO, KNS:tOO, LKrVA. Bosatt i Kristinehamn. - G 20/5 1939 m B E L L ELISABETH RINMAN, f 2/7 1917.(2)

Barn:

X.a) AGNETA HÅRD AF SEGERSTAD, f 6/7 1941.(2)

X.b) CECILIA HÅRD AF SEGERSTAD, f 20/10 1943.(2)

X.c) BARBRO HÅRD AF SEGERSTAD, f 22/2 1948.(2)

X.d) ERIK HÅRD AF SEGERSTAD, f 28/2 1951.(2)

IX.4) FREDRIK LARS T O R O L F HÅRD AF SEGERSTAD, f 28/10 1907. tandläkare. Bosatt i Stockholm. - G 20/11 1932 m M Ä R T A INGEGERD BIRGITTA FLODÉN, f 2/1 1909.(2)

Barn:

X.a) TOROLF L A R S FREDRIK HÅRD AF SEGERSTAD, f 10/9 1933, odont kand.(2)

X.b) TOROLF J A N BERTIL HÅRD AF SEGERSTAD, f 21/6 1936.(2)

X.c) TOROLF B O LENNART HÅRD AF SEGERSTAD, f 31/3 1938.(2)

X.d) MÄRTA I N G R I D BIRGITTA HÅRD AF SEGERSTAD, f 20/2 1943.(2)

VIII.c) GUNNAR HÅRD AF SEGERSTAD, lantbrukare, d 1952. - G m EDITH DOROTHEA ABRAHAMSSON, d 1940.(2)

Barn:

IX.1) HEDVIG G U N N E L CHRISTINA HÅRD AF SEGERSTAD, f 13/8 1922, anställd vid flygvapnet. Bosatt i Uppsala.(2)

IX.2) S T E N FREDRIK SIGVARD HÅRD AF SEGERSTAD, f 28/3 1924, anställd i möbelfirma. Bosatt i Jönköping.(2)

VIII.d) GERTRUD HÅRD AF SEGERSTAD, f 21/3 1879. Bosatt i Gränna.(2)

VIII.e) ELIAS HÅRD AF SEGERSTAD, f 5/4 1880, f d överstelöjtnant i armén, f d major vid intendenturkåren, RSO. Bosatt i Uppsala. - G 18/9 1909 m A N N A ELEONORA LAGERQUIST, f 2/5 1886.(2)

Barn:

IX.1) E B B A ANNA NORAH HÅRD AF SEGERSTAD, f 12/3 1918. - G 2:o 11/2 1951 m R O L F VALFRID ERIKSSON, f 19/11 1919, diplomekonom, syssloman vid centralsjukhuset i Mariehamn. Bosatt i Mariehamn.(2)

IX.2) LARS L E N N A R T HÅRD AF SEGERSTAD, f 21/10 1926, konstnär, fil stud vid universitetet i Uppsala. Bosatt i Uppsala. - G 19/6 1954 m KERSTI M A R G A R E T H A OHLSSON, f 28/10 1934.(2)

VIII.f) JOHAN HÅRD AF SEGERSTAD, f 17/4 1883, f d flottningschef i Piteå flottningsförening, PatrSällskstGM. Innehar firma Jans Konst & Antikviteter. Bosatt i Gränna. - G 1910-27 m INEZ HELENA LINDER.(2)

Barn:

IX.1) BIRGIT HÅRD AF SEGERSTAD, f 19/12 1911, fil mag, lärarinna vid Luleå handelsgymnasium. - G 2:o 1/3 1952 m FOLKE WESTESSON, f 24/9 1912, jur kand, stiftsamanuens vid domkapitlet i Luleå. Bosatt i Luleå.(2)

IX.2) ARNE HÅRD AF SEGERSTAD, f 30/10 1913, med lic, provinsialläkare i Älvsereds distrikt. Bosatt i Älvsered. - G 1:o 1940 m BIRGIT ELSA LOVISA WERNSTRÖM. - G 2:o m I N G E R MARGARETA FLODIN, f 15/2 1918.(2)

Barn i 1:a giftet:

X.a) U L L A BIRGITTA HÅRD AF SEGERSTAD, f 30/6 1941.(2)

Barn i 2:a giftet:

X.b) JENNY M A R G A R E T A HÅRD AF SEGERSTAD, f 8/5 1945.(2)

X.c) PER ARNE B E R T I L HÅRD AF SEGERSTAD, f 2/5 1947.(2)

X.d) B O ARNE HÅRD AF SEGERSTAD, f 21/9 1951.(2)

IX.3) JAN-ERIK HÅRD AF SEGERSTAD, f 11/5 1917, civilingenjör, lektor vid tekn gymnasiet i Skellefteå. Bosatt i Skellefteå. - G 14/10 1942 m K E R S T I N MARGARETA ÖHLUND, f 7/1 1918.(2)

VIII.g) ELIN HÅRD AF SEGERSTAD, f 8/9 1884. - G 24/6 1914 m JOHN QVARNSTRÖM, f 24Ä/6 1877, f d disponent. Bosatt i Lidingö.(2)

VIII.h) BERTIL HÅRD AF SEGERSTAD, redaktör, d 1942. - G 1937 m ANNA MARIA (M A J A) SVANBERG, f 8/2 1898, rödakorssyster. Bosatt i Söderfors.(2)

VIII.i) HEDVIG HÅRD AF SEGERSTAD, f 1/4 1890. Änka 1932. - G m CARL HENRIK FRODELL, kapten, d 1932. Bosatt i Gränna.(2)

Tillhör släkten: Hård af Torestorp(se ovan). Adliga ätten Hård af Torestorp, N:o 60. Av gemensamt ursprung med adliga ätten Hård af Segerstad. Introducerad 1625. För att skilja de båda ätterna Hårds vapen insattes 1771 i Torestorpsättens en fransk lilja mellan hornen på oxhuvudet i skölden.(2):

I.1) CARL OSKAR HÅRD AF TORESTORP PALM, torpare. - G 1:o m LOTTA KARLSDOTTER. - G 2:o m JOSEFINA POTENTIA AUGUSTSDOTTER.(2)

Barn i 1:a giftet:

II.a) CARL L U D V I G HÅRD AF TORESTORP, f 5/3 1888, snickare. Kallar sig Palm. Bosatt i Agnesberg. - G 17/3 1928 m E S T E R MANDORIA KARLSSON, f 26/8 1904.(2)

Döttrar:

III.1) E L S A LINNÉA HÅRD AF TORESTORP, f 17/4 1928, affärsbiträde. - G 22/11 1952 m BROR V A L T E R NILSSON, f 23/2 1930, lantbrukare. Bosatt i Hulan, Mofalla.(2)

III.2) G Ö T A RAGNHILD HÅRD AF TORESTORP, f 22/1 1932, lagerbiträde. - G 28/10 1950 m S T I G ERIK NILSSON, f 23/6 1926. Bosatt i Hulan, Mofalla.(2)

III.3) R U T H VIOLA HÅRD AF TORESTORP, f 22/8 1933, lagerbiträde.(2)

II.b) HILMA HÅRD AF TORESTORP, f 11/11 1889. Änka 1939. - G m AUGUST JOHNSSON, d 1939. Bosatt i Windsor, Conn., USA.(2)

II.c) BEDA HÅRD AF TORESTORP, f 7/4 1894. Bosatt i Göteborg. Änka 1952. - G m WILHELM PFEIFFER, målare, d 1952.(2)

II.d) E M M A CHARLOTTA HÅRD AF TORESTORP, f 24/12 1897. Bosatt i Reutershov, Björketorp. Änka 1953. - G m ANDERS JOHAN BÖRJESSON, d 1953.(2)

Barn i 2:a giftet:

II.e) C A R L BRYNOLF HÅRD AF TORESTORP, f 7/4 1905, järnvägsarbetare. Kallar sig Palm. Bosatt i Björke-torp.(2)

II.f) GUSTAF H A R R Y HÅRD AF TORESTORP, f 25/5 1911, banvakt. Kallar sig Palm. Bosatt i Berghem. - G 1940 m ELIN CHARLOTTA WILHELMINA ANDREASSON, d 1953.(2)

Son:

III.1) L E I F ROLAND HÅRD AF TORESTORP, f 12/4 1945.(2)

II.g) R U T H INGEBORG LINNEA HÅRD AF TORESTORP, f 27/2 1918. - G 2:o 29/8 1952 m ELLER STEIN, textilarbetare. Bosatt i Bergdalen, Fritsla.(2)

Kusin till I.1):

I.1) CARL ANDREASSON HÅRD AF TORESTORP, åbo, d 1890.(2)

Dotter:

II.a) B E A T A ALBERTINA HÅRD AF TORESTORP, f 14/3 1859. Änka 1934. - G m SVANTE GOTTFRID JOHANSSON, hemmansägare, d 1934. Bosatt i Hindås.(2)

Tillhör släkten:

I.1) CLAES KNUTSSON(HÅRD AF TORESTORP), till Mellunge. - G m BIRGITTA ERICSDOTTER(ROOS), dtr t Eric Gustafsson(Roos) till Hjälmsäter och Märta Haraldsdotter(Soop).(9)

Tillhör släkten:

I.1) ELISABETH HÅRD AF SEGERSTAD. - G 1:o m NN GJÖK. - G 2:o 1717 m GABRIEL PERSSON NORDBERG, kapten.(10)

Tillhör släkten:

I.1) GUSTAF CARLSSON HÅRD AF SEGERSTAD, d 1688, överste. - G m ANNA HARALDSDOTTER STAKE, f 1646, d 1730.(11)

Son:

II.a) LENNART HÅRD AF SEGERSTAD, f 1683, d 1747, överjägmästare. - G 17(17) m MARGARETA DOROTHEA VON PLATEN, f 1698, dtr t Baltzar von Platen och Elisabeth Hedvig von Rhaden.(11)

Dotter:

III.1) HEDVIG CATHARINA HÅRD AF SEGERSTAD, f 1719, d 1807. - G 1746 m ERIC DE BRUCE, f 1720, d 1784, son av krigskommisarie Eric Bruce och Maria Christina Nordenberg, överstelöjtnant.(11)

Tillhör släkten:

I.1) CATHARINA HÅRD AF SEGERSTAD. - G m BERNDT DIDRIC MÖRNER(AF TUNA), f 1639, d 1710, friherre, landshövding.(11)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Peder Jönsson (1400-talet)
|
Olof Pedersson ( ? -ca1501)
|
Peder Hård, väpnare ( ? -1532)
|
Brita Pedersdotter ( ? -ca1573)
|
Märta Arvidsdotter ( ? -ca1595)
|
Håkan Knutsson Hand, häradshövding, ståthållare ( ? -1633)
|
Catharina Hand (levde änka 1646)
|
Virginia Rytter ( ? -1688)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Sveriges Adelskalender 1955, s 460-471.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors morfars mormors farfars far.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors morfars mormors farfar.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors morfars mormors far.
(6) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors morfars mormor.
(7) = Nordisk Familjebok, bd XII, sp 61-62.
(8) = Sveriges Adelskalender 1955, s 998.
(9) = Svenska Ättartal 1889, s 18-31.
(10) = Svenska Ättartal 1890, s 24-25.
(11) = Svenska Ättartal 1892, s 40-45.
(12) = Svenska Ättartal 1893, s 18-19.

HÅRD. Tillbaka till toppen »

I.1) CARL HÅRD, till Ölmanäs och Lunnagården.(1)(2)

Dotter:

II.a) ELIN HÅRD. - G m LARS HIERTA, d 1565, son av ryttmästaren Ragvald Mattsson Hierta.(1)(3)

Tillhör släkten:

I.1) LAURENS JOANSSON HÅRD, till Kallset i Villstads sn(Jönk.), vilken förde sparren i vapnet. - G m (KERSTIN OLOFSDOTTER).(1)(4)

Dotter:

II.a) GUNNIL LAURENSDOTTER HÅRD. - G m OLOF PEDERSSON(HÅRD AF SEGERSTAD).(1)(5)

Tillhör släkten:

I.1) BRITA HÅRD. - G m GÖRAN JOHANSSON POSSE.(6)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE 1:
Carl Hård, till Ölmanäs
|
Elin Hård (1500-talet)
|
Bengt Hierta, ryttmästare (1500-talet)
|
Lars Hierta, ryttmästare ( ? -1642)
|
Bengt Hierta, ryttmästare ( ? -1644)
|
Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


SLÄKTFÖRHÅLLANDE 2:
Laurens Joensson Hård, till Kallset
|
Gunnil Laurensdotter Hård
|
Peder Hård, väpnare ( ? -1532)
|
Brita Pedersdotter ( ? -ca1573)
|
Märta Arvidsdotter ( ? -ca1595)
|
Håkan Knutsson Hand, häradshövding, ståthållare ( ? -1633)
|
Catharina Hand (levde änka 1646)
|
Virginia Rytter ( ? -1688)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farfars farfars morfar.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farfars farfars mor.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors morfars mormors farmors far.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors morfars mormors farmor.
(6) = Svenska Ättartal 1892, s 46-47.

HÅRFAGER. Tillbaka till toppen »

SKILFINGARNA(HÅRFAGRINGARNA) I NORGE TILL C:A 1050. HÅRFAGRES - HÅRDRÅDESÄTTEN I NORGE C:A 1050-1150.(4)

I.1) INGJALD ILLRÅDE, i Uppsala, d c:a 655.(4)

Son:

II.a) OLAV TRÄTÄLJA, av Värmland, c:a 675. - G m SOLVEIG HARALDSDOTTER AV SOLEYJAR.(4)

Son:

III.1) HALVDAN VITBEN, c:a 710. - G m ÅSA, dtr t Eystein onde.(4)

Barn:

IV.a) EYSTEIN FJÄRT, c:a 730. - G m HILD, dtr t Erik Agnarsson.(4)

Son:

V.1) HALVDAN MILDE, konung på Vestfold. - G m LIV, dtr t Dag på Vestmar.(4)

Son:

VI.a) GUDRÖD VEIDEKONUNG, d 810, av Vestfold-Hedemark-Toten-Hadaland-Jylland.(4)

Barn:

VII.1) äldste son.(4)

Son:

VIII.a) GUTTORM, d 854.(4)

VII.2) OLAV GEIRSTADALF på Vestfold, d 840.(4)

Son:

VIII.a) RAGNVALD HEDERHÖG, d 855.(4)

VII.3) ERIK I AV JYLLAND.(4)

Son:

VIII.a) son.(4)

Son:

IX.1) ERIK II AV JYLLAND.(4)

Dotter:

X.a) RAGNHILD. - G m HARALD HÅRFAGER.(4)

VII.4) HALVDAN SVARTE, av Agder-Vestfold och Sogn, d 860.(4)

Son:

VIII.a) HARALD I HÅRFAGER, f omkr 850, d efter 930, konung av Norge 863-933. Han enade Norge 872. Med sin frilla Tora Mostrarstang hade han sonen Håkon den gode. - G 1:o m RAGNHILD AV JYLLAND, dtr t Erik II av Jylland. - G 2:o m ÅSA AV TRÖNDELAGEN. - G 3:o m SVANHILD AV VIKEN. - G 4:o m ALFHILD AV HEDEMAR-KEN. - G 5:o m SNAEFRID AV HADALAND-RINGERIKE.(3)(4)

Son i 1:a giftet:

IX.1) ERIK BLODYX, överkonung av Norge 933-35, d 950. - G m GUNNHILD, dtr t Assur Totes.(4)

Barn:

X.a) RAGNVALD, d 934.(4)

X.b) GUTTORM, d 953.(4)

X.c) GAMLE, norsk konung 951-55.(4)

X.d) HARALD GRÅFÄLL, överkonung av Norge 961-65.(4)

X.e) ERLING, d 963.(4)

X.f) SIGURD SLEVA, d 961.(4)

X.g) RAGNFRED, d 967.(4)

X.h) RAGNHILD. - G m jarl ARNFINN AV ORKNEYS.(4)

Barn i 2:a giftet:

IX.2) HALVDAN VITE.(4)

IX.3) HALVDAN SVARTE, d 934.(4)

IX.4) SIGFRID, d 934.(4)

Barn i 3:e giftet:

IX.5) OLAV i Viken, d 934.(4)

Son:

X.a) TRYGGVE, d 963.(4)

Barn:

XI.1) INGEBORG. - G m RAGNVALD, jarl i Skara.(4)

XI.2) ASTRID. - G m Erling Skjalgs son.(4)

XI.3) OLAV TRYGGVASON, norsk konung 995-1000.(4)

Söner:

XII.a) TRYGGVE.(4)

XII.b) HARALD.(4)

IX.6) BJÖRN FARMAN i Vestfold, d 927.(4)

Son:

X.a) GUDRÖD, d 963.(4)

Son:

XI.1) HARALD GRENSKE, d 995. - G m ÅSTA. Omgift med Sigurd Syr.(4)

Son:

XII.a) OLAV DEN HELIGE, norsk konung 1015-28.(4)

Barn:

XIII.1) ULFHILD AV NORGE, d 1070. - G 1042 m ORDULF AV SACHSEN, hertig, f ca 1020, d 28/3 1072.(4)(6)

XIII.2) MAGNUS DEN GODE, norsk konung 1035-47.(4)

IX.7) SIGTRYGG.(4)

Barn i 4:e giftet:

IX.8) RING.(4)

Son:

X.a) DAG.(4)

Söner:

XI.1) HRÖREK, d 1021.(4)

XI.2) RING.(4)

Söner:

XII.a) DAG i Vatsbo.(4)

XII.b) EYMUND VÄRING.(4)

IX.9) DAG.(4)

IX.10) RAGNAR.(4)

Söner i 5:e giftet:

IX.11) HALVDAN, d 890.(4)

IX.12) SIGURD RESE, konung på Ringerike.(3)(4)

Son:

X.a) HALFDAN SIGURDSSON, konung på Oplanden.(3)(4)

Son:

XI.1) SIGURD SYR, d 1018. Konung på Ringerike. - G m ASTA GUDBRANDSDOTTER(änka efter Harald Gränske, d 995; med vilken hon hade sonen Olav den helige, norsk konung 1015-28, och sonsonen Magnus den gode, norsk konung 1035-47).(3)(4)

Söner:

XII.a) HARALD HÅRDRÅDE, f omkr 1015, d 1066, norsk konung 1047-1066. - G 1:o m ELLISIV, dtr t Jaroslav I av Ryssland. Med henne hade han döttrarna Maria(G m Eystein Orre, d 1066) och Ingegerd(G 1:o m Oluf Hunger av Danmark; G 2:o m Filippus Hallstensson av Sverige). - G 2:o 1048 m TORA TORBERGSDOTTER av Giske. (3)(4)

Döttrar i 1:a giftet:

XIII.1) MARIA. - G m EYSTEIN ORRE, d 1066.(4)

XIII.2) INGEGERD. - G 1:o m OLUF HUNGER av Danmark. - G 2:o m FILIPPUS HALLSTENSSON av Sverige.(4)

Söner i 2:a giftet:

XIII.3) MAGNUS HARALDSSON, norsk konung 1066-69.(4)

Son:

XIV.a) HAKON III TORESFORSTRE, norsk konung 1093-95.(4)

XIII.4) OLOF KYRRE, d 1093, norsk konung 1067-1093. - G m INGRID, dtr t Sven Ulfsson av Danmark. Med sin frilla TORA ARNADOTTER hade han sonen Magnus Barfot.(3)(4)

Son utanför giftet:

XIV.a) MAGNUS BARFOT, f 1073, d 24/8 1103, norsk konung 1093-1103. - G m MARGARETA FREDKULLA, dtr t Inge d ä av Sverige. Med en irisk frilla hade han sonen Harald Gille.(3)(4)(6)

Barn(med okänd frilla 1):

XV.1) EYSTEIN, norsk konung 1103-23. - G m INGEBORG GUTTORMSDOTTER.(4)

Dotter:

XVI.a) MARIA. - G m GUDBRAND SKAVHUGGSSON. De hade sonen Olav ogäva.(4)

XV.2) RAGNHILD. - G m HARALD KEJSA av Danmark.(4)

XV.3) TORA. - G m LOPT SÄMUNDSSON på Island.(4)

Son(med frillan Tora):

XV.4) SIGURD JORSALAFAR, norsk konung 1103-30. - G 1:o m MALMFRID MSTISLAVSDOTTER AV RYSSLAND. - G 2:o m CECILIA.(4)

Son(med frillan Borghild Olavsdotter):

XVI.a) MAGNUS BLINDE, norsk konung 1130-39. - G m CHRISTINA, dtr t Knut Lavard.(4)

Son(med frillan Sigrid Saxesdotter):

XV.5) OLAV, norsk konung 1103-15.(4)

Son(med irisk frilla):

XV.6) HARALD GILLE, konung i Norge 1130-1136, var född på Irland och påstod sig vara son till konung Magnus Barfot och hette ursprungligen Gilchrist, d 14/12 1136 i Bergen. Mot slutet av Sigurd Jorsalafares regering kom han till Norge och blev, sedan han med järnbörd bevisat sin härkomst, med vänlighet mottagen av konungen, sin broder, samt antog då namnet Harald Gille(till minnet av sitt förra namn). Dock måste han lova att icke göra anspråk på Norges krona, så länge Sigurd eller hans son, Magnus, levde. Detta löfte bröt han dock strax efter Sigurds död(1130) och tvang Magnus att avstå halva riket. Denne sökte sedemera fördriva, sin medtävlare, som då begav sig till Danmark, varest han erhöll hjälp av konung Erik Emune. Därefter vände han tillbaka till Norge. Magnus övergavs av sitt folk, blev blän- dad och lemlästad samt insatt som munk i Nidarholms kloster, i närheten av Trondheim(1135). Så blev Harald ensam konung i Norge. Kroppsligen var han mycket väl utrustad, men i andligt hänseen- de var han klent begåvad. En ny tronpretendent, Slembe, klockare, vilken likaledes utgav sig för att vara Magnus Barfots son och antog namnet Sigurd Slembe, överföll honom i Bergen och dödade honom i en älskarinnas armar(1136). Harald var gift med svenske konungen Inge d.ä. sondotter INGRID, dt t Ragnvald Ingesson av Sverige. Med en frilla hade han dottern Birgitta.(1)(2)(4)(6)

Son i giftet:

XVI.a) INGE, norsk konung 1131-36.(4)

Son(med frillan Tora Guttormsdotter):

XVI.b) SIGURD (II) MUND, norsk konung 1133-37, f 1133, d 10/6 1155, oäkta son till Harald Gille, efter vars död(1137) han jämte brodern Inge Krokrygg blev tagen till konung; 1142 blev även Öystein, en tredje broder, erkänd som konung. I barnkonungarnas namn styrde emellertid rikets mäktigaste stormän. Som vuxen visade sig Sigurd våldsam och obändlig. Han och brodern Öystein förenade sig om att söka undanröja Inge. Men Sigurd blev överfallen och dräpt i Bergen av dennes partigängare. Sigurd efterlämnade flera oäkta söner; två av dessa, Håkan Herdebred och Sverre, blev konungar. - G m CHRISTINA, dtr t Sigurd Jorsalafar.(4)(5)(6)

Son(med frillan Tora):

XVII.1) HÅKAN(HÅKON) II HERDEBRED(HÄRDABRED;"axelbred"), norsk konung 1157-62, son av konung Sigurd Mund, togs redan vid tio års ålder(1157) till konung av ett upprorsparti, som var missnöjt med Inge Krokryggs regemente. 1159 blev detta parti utanför Konghäll slaget av Gregorius Dagssön, men drog om vintern med Håkan till Ttrondhjem, där han jämte Inge togs till konung över den tredjedel av landet, som tillkom honom i fädernesarv. Vid ryktet därom drog Inge och Gregorius Dagssön strax norrut; men Håkan seglade deras flotta förbi och anlände till Gautälven. Där kom det till ett slag, i vilket Håkans parti blev fullständigt besegrat, men 1161 lyckades Håkan fälla Gregorius Dagssön vid Bäverån(i närheten av nuvarande Uddevalla) och en månad senare i ett slag vid Oslo konung Inge. Så blev Håkan ensam konung i Norge, men de hövdingar, som förut stått på Inges sida, valde Erling Skakkes femårige son Magnus till konung. Med en dansk flotta drog Erling upp till Norge, och vid ön Säkken i Romsdalsfjorden kom det till ett slag, i vilket Håkan stupade(1162), ej fullt femton år gammal.(4)(8)

Son i giftet:

XVII.2) HARALD, d 1177.(4)

Son(med frillan Gunhild):

XVII.3) SVERRE SIGURDSSON, norsk konung 1177(1184)-1202, f 1152, d 9/3 1202 i Bergen, var enligt egen uppgift son av konung Sigurd; hans moder Gunhild, en kvinna av bondsläkt från Vestlandet, var gift med en kammakare Unas från Färöarna, bosatt i Bergen. Han uppfostrades sedan 1156 på Färöarna, där han vigdes till präst, och återkom 1176 till Norge, där birkebeinarna stod i uppror mot konung Magnus Erlingsson. Han stannade ej, utan gästade jarl Birger Brosa i Östergötland och sin syster Cecilia, som var gift med lagman Folkvid i Värmland. Dit kom 1177 en hop flyende birkebeinare efter nederlaget vid Re och kallade Sverre till sin nye ledare. Han antog förslaget, och med den lilla skaran äventyrare drog han åstad att erövra Norge. Redan s å hyllades han som konung på Öreting vid Nidaros. Han lyckades med sina från ett rövarband till en disciplinerad trupp förvandlade birkebeinare i slag efter slag besegra konung Magnus, som 1184 föll i sjöslaget vid Fimreite. Med honom föll blomman av Norges aristokrati. Sverre begagnade sin seger till att införa djupgående reformer i fråga om förvaltning(landets indelning i "sysler" under av konungen avlönade och beroende "sysselmaend") och lagskipning m m, som gick ut på att centralisera all makt i konungens hand, och det nivelleringsarbete mot adel och prästerskap, som energiskt igångsatts, blev av genomgripande betydelse för landets utveckling ända in till nyaste tid. Hans på principen av konungadömets gudomliga ursprung stödda anspråk på herraväldet över landskyrkan fyllde återstoden av hans liv med bittra strider med prelaterna. Bland de mot honom kämpande partierna(kuvlungarna 1185-1188, vårbelgerna 1190 och öskäggerna 1193-1194) var farligast det av biskop Nikolaus Arnessön 1196 bildade, baglerna. Sverre låg då i strid med ärkebiskop Erik i Nidaros, som, emedan Sverre hävdat sin rätt till avgörande inflytande på biskops- och prästvalen, lämnat landet och, med påvens tillstånd, fått Sverre bannlyst(1194). Även biskoparna, som kort förut nödgats kröna konungen, träffades av bannlysningen och lämnade efter hand landet för att söka påvens förlåtelse. Just vid den tiden organiserades kyrkans anhängare i baglerpartiet, och härtill kom, att påven 1198 belade landet med interdikt. Men i följd av Sverres starka inflytande fortsatte det lägre prästerskapet sin verksamhet, så att folket föga kände av interdiktet. Med birkebeinarna slog Sverre 1198 spridda flockar av baglerna och offentliggjorde 1199 sitt märkliga "Tal mot biskoparna", vari han, först bland alla monarker, gjorde sig till talman för teorien om "konungadömet av Guds nåde" till värn för folkets rätt mot hierarkiens övergrepp. Emellertid fortsattes inbördeskriget med ständig framgång för Sverre, som slutligen tvang baglernas kärntrupper att efter lång belägring 1201-1202 i Tönsberg ge sig. Men kort därpå avled Sverre, i klokhet, statsmannagåvor och härförartalang en av Norges yppersta konungar, därjämte en sann folkets man, god mot vänner och skonsam mot fiender. Han grundlade ett starkt arvrike, och Norge nådde under hans efterkommande stor blomstring. I en tidig förbindelse hade Sverre sönerna Sigurd Lavard(d 1201) och Håkan, vilken efterträdde honom(1202-1204), samt döttrarna Cecilia, gift med svenske konungen Karl Sverkersson, och Ingeborg. Sedan 1185 var han gift med Erik den heliges dotter Margareta; deras dotter Kristina blev gift med "baglerkonungen" Filip Simonsson, som 1208 bragte striden till slut. - G 1:o m ASTRID, dtr t biskop Hroe. - G 2:o 1185 m MARGARETA, dtr t Erik den helige av Sverige.(4)(6)(7)

Barn i 1:a giftet:

XVIII.a) SIGURD LAVARD.(4)

Son:

XIX.1) GUTTORM, d 1254.(4)

XVIII.b) HÅKAN(HÅKON) III SVERRESSON, norsk konung 1202-04, d 1/1 1204, konung Sverres son, valdes efter faderns död till konung på Öreting(1202). Han började, enligt faderns råd, sin regering med att försona sig med prästerskapet och återkalla de landsflyktiga biskoparna. Det bann, som under faderns sista levnadsår vilat över riket, löstes, och det såg ut, som om partistridigheterna, vilka så länge söndrat Norge, skulle upphöra. Håkan dog i Bergen nyårsdagen 1204, såsom ryktet berättade, förgiven av sin styvmoder, drottning Margareta, Erik den heliges dotter, som var missnöjd över att nödgas uppehålla sig i Norge. - G m INGA FRÅN VARTEIG, d 1234.(4)(6)(7)(8)

Son:

XIX.1) HÅKAN(HÅKON) HÅKANSSON(HÅKONARSON) DEN GAMLE, norsk konung 1217-63, f 1204 i Borgesyssel efter faderns död, d 1263, till skillnad från sin son kallad den gamle, oäkta son till konung Håkan Sverresson och Inga från Varteig, hyllades efter konung Inges död 1217 både på Öreting och i Gulatingslagen. Det spända förhållandet mellan Håkan och Inges halvbroder, den äregirige Skule Baardsson, utjämnades därigenom, att Skule, under namn av jarl, blev satt att råda över en tredjedel av landet. Ungefär samtidigt med konung Inge dog även de mot Sverre och hans ätt kämpande baglernas konung, Filip, och de gamle baglerhövdingarna slöt sig därefter till Håkan, ja bistod honom t o m att kuva ett nytt upprorsparti i Viken, slitungarna. Men 1218 fick Håkan att strida mot ett annat parti i Viken, ribbungarna(rövare), som anfördes av Sigurd Ribbung, en son till baglerkonungen Erling Steinvegg, och fick understöd från Värmland. 1225 måste Håkan med härsmakt kuva detsamma. Ehuru Håkan gjort allt för att vinna den mäktiga och äregiriga Skule Bbaardsson(han ingick äktenskap med dennes dotter Margareta och gav honom hertigtitel), var denne ändock icke nöjd. Han lät 1239 utropa sig till konung på Öreting i Nidaros, slog vid Laaka i Romerike Håkans här, som anfördes av Knut jarl, men blev någon tid därefter på staden Oslos gator slagen av Håkan samt måste fly till Nidaros, där han(1240) dräptes av birkebeinarna(Håkans anhängare). Med Skules fall slutade de inbördes krig, som i mer än hundra år hade sönderslitit Norge, och 1247 lät Håkan kröna sig i Bergen av påvliga legaten Vilhelm av Sabina. Under Håkans milda och visa styrelse gick Norge framåt i välstånd och makt, och de djupa sår, som de inbördes krigen tillfogat landet, läktes efter hand. Även i utlandet åtnjöt Håkan mycket stort anseende. Franske konungen Ludvig IX önskade erhålla hans bistånd vid det korståg, som han 1248 ämnade företaga, ja erbjöd honom t o m befälet över deras förenade härar, men Håkan vägrade. Påven Innocentius IV uppfordrade honom att bekämpa hans fiende kejsar Fredrik II och erbjöd honom romerska kejsarkronan till lön därför. Kastilianske konungen Alfons anhöll om hans dotter Kristina till brud åt sin broder Filip. 1261 lyckades Håkan lägga Grönland under sin spira, och 1262 uppgav det av inre oroligheter svårt hemsökta Island sin självständighet samt slöt sig till Norge. Håkan ägnade sig även med iver åt lagarnas förbättring och avskaffade vid sin kröning järnbörden som bevisningsmedel. De norska städerna - i synnerhet Bergen och Nidaros - tillväxte betydligt, och Marstrand anlades. Då den skotske konungen Alexander III sökte med vapenmakt lägga Suderöarna(nuvarande Hebriderna) under sitt välde, påbjöd Håkan 1263 leding över hela Norge och drog till Suderöarna. Där kämpade han med framgång mot skottarna, men under vintern blev han sjuk i Kirkjuvåg, på Orkenöarna, och dog där 15/12 1263. Året därefter fördes hans lik till Norge och jordades i Kristkirken i Bergen. Håkan var en av Norges bästa konungar. Han var vältalig och glad till lynnet, blid mot den fattige och värdig bland hövdingar, förstod latin och sökte efter bästa förmåga att främja sin tids litteratur. - Håkan är huvudpersonen i Ibsens drama "Kongsemnerne". - G 25/5 1225 m MARGARETA SKULESDOTTER, d 1270, dtr t hertig Skule.(4)(6)(8)

Barn(med frillan Kanga):

XX.a) SIGURD, d 1254.(4)

XX.b) CECILIA. - G 1:o m GREGORIUS av Stavreim. - G 2:o m kung HARALD av Suderöarna.(4)

Barn i giftet:

XX.c) OLAV, d 1230.(4)

XX.d) HÅKON, norsk konung 1240. - G m RICHIZA, dtr t Birger Jarl av Sverige.(4)

XX.e) CHRISTINA, d 1262. - G m infanten DON FILIP, regent av Kastilien.(4)

XX.f) MAGNUS LAGABÖTER, norsk konung 1260-80, f 1/5 1238, d 9/5 1280. - G 11/9 1261 m INGEBORG AV DANMARK(ESTRIDSKA ÄTTEN), f 1244, d 26/3 1287, dtr t Erik Plogpenning av Danmark.(4)(6)

Barn:

XXI.1) OLAV, d 1264.(4)

XXI.2) MAGNUS, d 1264.(4)

XXI.3) ERIK MAGNUSSON, norsk konung 1280-99. - G 1:o m MARGARETA AV SKOTTLAND. - G 2:o m ISABELLA BRUCE.(4)

Dotter i 1:a giftet:

XXII.a) MARGARETA, d 1290, tronarvinge av Skottland.(4)

Dotter i 2:a giftet:

XXII.b) INGEBORG. - G m hertig VALDEMAR MAGNUSSON av Sverige, d 1318.(4)

XXI.4) HÅKAN(HÅKON) V MAGNUSSON, norsk konung 1299-1319, f 10/4 1270 i Tönsberg, d 8/5 1319 i Tönsberg, kallad "Haalaegg"("högben"), Magnus Lagabötes son, fick redan under faderns levnad titeln hertig och förde under sin broder Erik Magnussons regering nästan självständigt styrelsen över en del av södra Norge. Vid broderns död(1299) besteg han tronen och fortsatte kriget med Danmark, till dess fred slöts i Köpenhamn(1309). Sedermera blandade han sig i striden mellan Magnus Ladulås söner. Håkan regerade med mycken kraft samt sökte höja konungamakten på lendermannaväldets och folkfrihetens bekostnad. Han upphävde lendermannavärdigheten samt tillsatte i stället tid efter annan lagmän och sysselmän, vilkas åligganden han noga bestämde. Med klokhet begagnade han sig av de stridigheter, som uppstått mellan ärkebiskop Jörund och hans kapitel, för att inskränka prästerskapets makt. Mindre framgång hade han i sina försök att stävja hanseaternas välde i Norge, och under kriget mot Danmark hemsöktes landets nordligare delar av ryssar och kareler. Håkan avled 1319, och med honom utslocknade Harald Hårfagers ätt på svärdssidan. Hans gemål var den genom de s k Eufemiavisorna bekanta Eufemia; hans dotter Ingeborg var gift med svenske hertigen Erik Magnusson. Enligt den tronföljdsordning, som bestämts under Håkans regering, efterträddes Håkan av deras son Magnus Eriksson, som s å blev vald till konung i Sverige och sålunda föranledde den första unionen mellan Sverige och Norge. - G 1299 i Oslo m EUFEMIA AV RÜGEN(Enligt källa 4 ARNSTEIN), d 1/5 1312.(4)(6)(8)

Dotter(med frilla):

XXII.a) AGNES. - G m HAVTOR JONSSON.(4)

Dotter i giftet:

XXII.b) INGEBORG HÅKANSDOTTER, f 1301, d 17/6 1361. - G 29/9 1312 i Oslo m hertig ERIK MAGNUSSON AV SÖDERMANLAND(FOLKUNGA-ÄTTEN), f 1282, d 1318 i Nyköpingshus.(4)(6)

XXI.5) en dotter.(4)

XVIII.c) CECILIA. - G m EINAR präst.(4)

XVIII.d) INGEBORG. - G m KARL SVERKERSSON AV SVERIGE.(4)

Dotter i 2:a giftet:

XVIII.e) CHRISTINA, d 1213. - G m FILIP SIMONSSON.(4)

Barn(med andra frillor):

XVII.4) SIGURD MARKUSFOSTRE, d 1163.(4)

XVII.5) ERIK JARL, d 1190. - G m ÅSA.(4)

Son:

XVIII.a) MAGNUS, d 1190.(4)

XVII.6) CECILIA. - G 1:o m FOLKVID jarl, lagman i Sverige. - G 2:o m BÅRD GUTTORMSSON.(4)

XVII.7) HELGE.(4)

Son:

XVIII.a) SIGURD KUNGSFRÄNDE, d 1219.(4)

Son(med frillan Bratbach):

XVI.c) EYSTEIN, norsk konung 1142-57.(4)

Barn(med 4 andra frillor):

XVI.d) MAGNUS, norsk konung 1142-45.(4)

XVI.e) BIRGITTA(BRIGIDA) AV NORGE. - G 1:o m Magnus Henriksson, konung av Sverige. - G 2:o m BIRGER BROSA(FOLKUNGA-ÄTTEN), jarl av Sverige, d 9/1 1202.(1)(4)(6)

XVI.f) MARIA. - G m SIMON SKÅLP. De hade sonen Nikulas.(4)

XVI.g) MARGARETA. - G m JON HALLKELSSON.(4)

Son(med frillan Tora Saxesdotter):

XV.7) SIGURD SLEMMEDJÄKNE, d 1139. - G m AUDHILD AV SKOTTLAND.(4)

Dotter:

XVI.a) INGEGERD. - G m HÅKON KLO på Orkneys.(4)

Son(med okänd frilla):

XV.8) MAGNUS RÖDE.(4)

XII.b) GUTTORM.(4)

XII.c) HALVDAN.(4)

Dotter:

XIII.1) GUNNHILD. - G m KETTIL på Ringanäs. De hade sonen Gunnar.(4)

IX.13) RAGNVALD RETTILBEINE.(4)

Son:

X.a) son.(4)

Son:

XI.1) EYVIND KELDA, d 998.(4)

Son(oäkta):

IX.14) HÅKON DEN GODE, överkonung av Norge 935-51.(4)

Dotter:

X.a) TORA.(4)

IV.b) GUDRÖD.(4)

Son:

V.1) OLAV.(4)

Son:

VI.a) HELGE.(4)

Son:

VII.1) INGJALD.(4)

Son:

VIII.a) OLAV VITE AV DUBLIN.(4)

Son:

IX.1) son.(4)

Son:

X.a) HEMMING AV SÖNDERJYLLAND.(4)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Ingjald Illråde (död ca 655)
|
Olaf Trätälja (ca 675)
|
Halvdan Vitben (ca 710)
|
Eystein Fjärt (ca 730)
|
Halvdan Milde, konung
|
Gudröd Veidekonung ( ? -810)
|
Halvdan Svarte ( ? -860)
|
Harald Hårfager, konung ( ? -933)
|
Sigurd Rese, konung
|
Halfdan Sigurdsson, konung
|
Sigurd Syr ( ? -1018)
|
Harald Hårdråde, konung (ca1015-1066)
|
Olav III Kyrre, konung ( ? -1093)
|
Magnus Barfot, konung (1073-1103)
|
Harald Gille, konung ( ? -1136)
|
Birgitta Haraldsdotter
|Hon var gift med Birger Brosa(Folkunga-Ätten) Se denna! Färdigställ!


KÄLLOR:

(1) = Nordisk Familjebok, bd X, sp 1443.
(2) = Son till Magnus Barfot, f 1073, d 1103, konung av Norge. Sonson till Olof Kyrre, d 1093, konung av Norge. Sonsons son till Harald Hårdråde, f omkr. 1015, d 1066, konung av Norge. - G 1048 m Thora Thorbergs- dotter. Sonsons sonson till Sigurd Syr, d 1018, konung på Ringerike. - G m Asta Gudbrandsdotter(änka efter Harald Gränske). Sonsons sonsons son till Halfdan Sigurdsson, konung på Oplanden. Sonsons sonsons sonson till Sigurd Rese, konung på Ringerike. Sonsons sonsons sonsons son till Harald I Hårfager, f omkr. 850, d efter 930, konung av Norge.(3)
(3) = Svenska Ättartal 1889, s 47-61.
(4) = Stamträd över Europas furstehus/Åke Ohlmarks, s 325-329.
(5) = Nordisk Familjebok, bd XXV, sp 457-458.
(6) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.
(7) = Nordisk Familjebok, bd XXVII, sp 1286-1287. Litt.: Med Sverre samtida sagor, särskilt "Sverrissaga", som behandlade honom med ovanlig utförlighet, vidare G. Cederschjöld, "Konung Sverre"(1901), J. E. Sars, "Kong Sverre"(1902), L. Daae, "Var Sverre kongesön?" (i norsk "Hist. tidsskr.", IV r., bd 3, 1904-1905), Fr. Paasche, "Sverre prest" (i"Edda", bd 3, 1915). Som "läsning för folket" betecknar sig H. J. Darre, "Kong Sverre og Norge på hans tid"(1869). I B. Björnsons ungdomsdrama "Kong Sverre"(1861) är Sverre hjälten.
(8) = Nordisk Familjebok, bd XII, sp 41-45.

HÖRLING. Tillbaka till toppen »

Släkt från Eksjö i Småland.

I.1) CARL JACOB HÖRLING, f 17/9 1766 i Eksjö, kopparslagare i Eksjö. - G 1797 i Gränna m ELISABET (LISA) CATHARINA (K A R I N) FRIES, f 24/1 1769 i Jönköping, d 1840, dtr t klockgjutaren i Jönköping Elias Thoresson Fries och h h Helena Mobeck. Inflyttade 1796 från Gränna till Eksjö.(4)(12)(13)(14)

Barn:

II.a)CHARLOTTA ELEONORA HÖRLING, styvdotter, f 1796 i Gränna. Inflyttade med modern 1796 från Gränna till Eksjö.(13)

II.b) JOHAN OLOF HÖRLING,fosterson, f 1783 i Stockholm.(13)

II.c)? Kan vara Charlotta. En dotter HÖRLING?. - G m ? AHLBERG. Kanske var Karin Fries tidigare gift Ahlberg. Eller med en Johan, som hade dottern Karolina Johansdotter(gift med Axel Ahlberg).(4)

Tillhör släkten:

CATHARINA HÖRLING. - G 27/1 1760 m JOHAN STROBAEUS, f 1710, d 1/3 1760, fil m:r, skolrektor i Kalmar, i hans 2:a gifte(G 1:o m Margareta Helena Schenck, d 1756), son av se källan.(1)

GESKA MÅRTENSDOTTER HÖRLING, d 10/3 1714. - G m ANDREAS STOBAUES, f 1642, d 25/12 1714, fil m:r, rektor i Kristianstad, professor och akad. bild. i Lund, i hans 2:a gifte(G 1:o m Ursula Maria Wode).(2)

JOHAN GUSTAF HÖRLING, f 1759, d 1819, kyrkoherde i Gryt(Östergötland). - G 1791 m MARGARETA ELISABETH RYDELIUS, f 1760, d 1803, dtr t(se källan).(3)

PETER HÖRLING, Inspector, bodde under 1720-talet på Kieddabo, Utvängstorps sn. - G m SARA ?.(11)

Tillhör släkten:

I.1) MARTIN HÖRLING, d 1683 i juni i Stockholm, kamrerare hos riksrådet greve Nils Brahe. - G m ANNA JONSDOTTER HEDRAEA(HEDREAUS), d 1668 i Stockholm.(5)(8)

II.a) JOHAN MARTINI HÖRLING, f 164(9), bokhållare, Häradsskrivare i Tunaläns härad 1669, student i Uppsala 7/3 1679, dessförinnan i Åbo, kammar-skrivare 1/6 1686 i tredje provinskontoret, bokhållare i Västerbottens län 28/11 1691, upprätthöll sin tjänst vid tredje provinskontoret över Västerbottens län och bodde i Umeå. År 1699 skänkte befallningsman Sven Håhl sin halvgård i Bäckhult i Södra Vi till dotterdottern Maria Hörling. Hon hade vuxit upp hos morfadern med sina tre syskon medan fadern bodde i Västerbotten. Vilka personliga förhållanden i familjen Hörling som var anledningen till detta arrangemang är inte klarlagda. Uppgifterna är svåra att få fram då Umeå saknar kyrkböcker före 1725. Hade 4 barn. - G m NN SVENSDOTTER HÅHL, f i Södra Vi.(5)(10)

Barn:

III.1) MARIA HÖRLING, från Kåreda i Södra Vi, levde 1734 i Skärstad och 1737 i Bäckhult, d 1757 i Bäckhult, begr. 2/2 1757(74 år gammal). - G 1) 1698 i Södra Vi med mönsterskrivaren vid Kalmar regemente, löjtnanten vid Kalmar inf. regemente Hans Falck, d 2/7 1716 i Tobolsk, i Sibirien, i Ryssland, begr. där 4/7, sergeant därstädes 1702, regementsadjutant därstädes 1705, premiärlöjtnant därstädes 3/5 1708, fången 1709, son till korpralen och rusthållaren i Tobo rusthåll(1718) i Vimmerby landsförsamling Nils Larsson Falck, i Eckornatorp, Vena socken, och NN Cristophersdotter från Vimmerby. - G 2) m föraren, rustmästaren, fätlväbels avsked 1731 vid Kalmar inf. reg., V:a Härads kompani, bonde på 1/2 mtl Bäckhult, Johan Lindgren, f 1677 i Östergötland?(enl. Lewenhaupt), d i Bäckhult, begr. 8/4 1750(78 år). 4 barn. Premiärkornett vid Östgöta kavalleriregemente 1708, löjtnants avsked 1723 då han återkom till Sverige efter 14 års fångenskap i Ryssland.(5)(6)(7)(9)

III.2) GUSTAF HÖRLING, mönsterskrivare i Ål, Södra Vi, som förekommer i Södra Vis kyrkoböcker alltsedan 1717, står där vara född i Umeå 66 år tidigare och son till Johan Hörling, där benämnd landskamrerare. Sambandet upptäckt av Nils Bremberg, Stockholm.(5)

III.3-4) Två barn HÖRLING.(5)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Carl Jacob Hörling, kopparslagare
|
?
|
Karolina Johansdotter
|
Maria Ahlberg (1853-1941)
|
Carl Holmér, läroverksadjunkt (1883-1936)
|
Isa Holmér (1925-1987)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Ättartal 1892, s 396.
(2) = Svenska Ättartal 1892, s 392.
(3) = Svenska Ättartal 1892, s 368.
(4) = Elias-Fries-Släktens Historia/Tore Almén. + Tillägg Till Elias-Fries-Släktens Historia/Gunhild Friesia Almén.
(5) = Släkt och Hävd, Nr 2 1981, s 338-351.
(6) = Nils Larsson Falcks mor var dotter till Cristopher Månsson, död "utfattig" i Vimmerby 22/9 1662 och hans hustru Karin Månsdotter Phoenix, död i Vimmerby 8/3 1699.(5)
(7) = Deras barn: 1. Johan Falck, f i Bäckhult 17/9 1700, som återfinns i Västerviks skolmatrikel 1712, samt 2. Catarina Falck, som gifte sig med Johan Holming. Paret Holming bodde tidvis i Bäckhult - han står som brukare av 1/2 mantal i mantalslängden 1731 - men de flyttade till Kisa i Östergötland och återkom i samband med Maria Hörlings död 1757. Fler uppgifter finns i källan.(5)
(8) = Enligt bouppteckningen 1668 behållning 10.128 riksdaler inklusive fastighet i Ladugårdsgärdets försam- ling, kvarteret Krabaten.(5)
(9) = Johan Lindgren hade varit med om en imponerande rad slag, vid Klissow, Thorn, Warschawa, Fraustadt, Meskowitz, Rajevka och Poltava. Han hade suttit i fångläger i både Tobolsk och Tomsk.(5)
(10) = Dotter till Sven Svensson Håhl, f i Skärstad, Södra Vi, d 18/4 1725 i Södra Vi. Befallningsman vid Ålhults säteri, son till länsman Sven Sonesson, som 1624 fick fasta på sin hustrus fädernegård i Skärstad, Södra Vi, hon dotter till länsman Måns Svensson, belagd i Skärstad 1581-1612. - G m Sara Hansdotter Dyk, f i Södra Vi, d 1/3 1718 i Kåreda, Södra Vi.(5)
(11) = Släkt och Hävd 1985, Nr 3-4, s 452.
(12) = Sannolikt Alexandras farmors farmors mor???s far.
(13) = HFL Eksjö.
(14) = VIGDA I GRÄNNA STAD OCH SOCKEN 1686-1845. Vigde 1797 Kopparslag. o borgaren i Eksjö, Karl Jakob Hörling m mad.Elisabet Fries i staden.

Tillbaka till toppen »

Uppdated by Peter Liliequist. Copyright (c) 1970 - 2017 By Peter Liliequist, Sweden Roots Hunter & Peter´s Web World.

No comments:

Post a Comment