F

FAMILIES IN MY ANCESTRY IN THE LETTER OF F:

Av Peter Liliequist.


Släktnamn: von Falck, av Falkenstein, Fastesdotter, Fiesco, Fink, Finsta-Ätten, av Flandern, Folkesdotter(båt), Folkunga-Ätten, av Forcalquier, Forstena-Släkten, Forzate, av Frankrike, Friberg(se Liliequist), Fries(Elias-släkten), av Frontenhausen, Fånö-Ätten, Färla.

VON FALCK. Tillbaka till toppen »

Tysk släkt.(1)

I.1) JOHANN VON FALCK. - G m SIBYLLE BROCKMAN.(1)(2)

Dotter:

II.a) ANNA VON FALCK, f 1543, d 1614. - G m THOMAS MEVIUS, f 1524 i Stargard, d 21/10 1580.(1)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Johann von Falck
|
Anna von Falck (1543-1614)
|
Sibylle Mevia
|
Regina Völschow (1582-1630)
|
Christian Schwartz (1610-1679)
|
Johan Fredrik von Schwarzer (1643-1716)
|
Margareta Eleonora von Schwarzer ( ? -1720)
|
Eleonora von Platen
|
Margareta von Staffeld (1745-1819)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = HTML created by GED2HTML v3.1a-UNREGISTERED (8/20/97) on Tue Mar 10 22:11:55 1998.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farfars mormors morfar.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farfars mormors mor.

AV FALKENSTEIN. Tillbaka till toppen »

I.1) VOLRAD AV FALKENSTEIN, greve, d 1306/1312. – G m NN AV SCHRAPELAU.(1)

Dotter:

I.1) LUITGARD AV FALKENSTEIN. - G 1327 m GEBHARD III AV MANSFELD, greve, f ca 1308, d 1329/1330, nämnd 1314-1331.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

FASTESDOTTER. Tillbaka till toppen »

I.1) KRISTINA FASTESDOTTER, bosatt i Landsjö, Kimstad sn, levde ännu 1289. - G m HOLMGER FOLKESSON(HAMA), riddare, nämnd 1248-1254.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

FIESCO. Tillbaka till toppen »

I.1) TEDESIO FIESCO, greve av Lavagna, nämnd 1213-1231. - G m SIMONA DELLA VOLTA, änka 1248.(1)

Son:

II.a) FEDERICO FIESCO, bosatt i Genua, nämnd 1271-1298.(1)

Dotter:

III.1) ELIANA FIESCO. - G ca 1275 m BERNABO DORIA, f 1254, d 1325.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

FINK. Tillbaka till toppen »

Tysk släkt.(1)

I.1) ELISABETH FINK. - G m MARTIN BRAUN.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Elisabeth Fink
|
Baltzar Braun
|
Joachim Braun ( -1606)
|
Peter von Braun ( -1657)
|
Margareta von Braun (1616-1683)
|
Johan Fredrik von Schwarzer (1643-1716)
|
Margareta Eleonora von Schwarzer ( ? -1720)
|
Eleonora von Platen
|
Margareta von Staffeld (1745-1819)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = HTML created by GED2HTML v3.1a-UNREGISTERED (8/20/97) on Tue Mar 10 22:11:55 1998.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farmors farfars farmor.

FINSTA-ÄTTEN. Tillbaka till toppen »

I.1) ISRAEL, d före 1269, vallfärdade till Jerusalem.(8)

Barn:

II.a) NN ISRAELSDOTTER(FINSTA-ÄTTEN). - G m ANDERS AND.(1)

II.b) PETER ISRAELSSON(FINSTA-ÄTTEN), d 1269/1280, riddare, vallfärdade till Jerusalem. - G m NN BIRGERSDOTTER.(8)

Son:

III.1) BIRGER PERSSON(PETERSSON)(FINSTA-ÄTTEN), riddare och medlem av kung Birgers råd 1291, riksråd 1297, samt lagman i Uppland 1301-1315, medlem av hertigarnas råd 1312 och deltog i kungavalet 1319, dog 3/4 1327 och är begravd i S:t Nicolai kapell i Uppsala domkyrka, lagman i Finsta, Skederid sn, nämnd 1280-1327. Vallfärdade till Compostella. - G 1:o m Kristina Johansdotter(Elofs-sönernas Ätt). - G 2:o m INGEBORG BENGTSDOTTER(FOLKUNGAÄTTEN), d natten mellan 20-21/9 1314, och begravdes i Uppsala domkyrka, dtr t Bengt Magnusson lagman i Östergötland(till Ulfåsa; d 1294; Folkunga-ätten) och Sigrid den fagra(d 1289). Hon var moder till den heliga Birgitta.(1)(3)(4)(8)

Barn:

IV.a) ISRAEL BIRGERSSON(FINSTA-ÄTTEN), d 1351, lagman i Uppland 1334-1350, riddare 1343 och riksråd 1344. Var 1348 konungens högste ämbetsman(officialis generalis). Följde konung Magnus på hans andra krigståg mot Ryssland och dog i Riga före 10/5 1351. Yngsta bror till den heliga Birgitta. - G m BENGTA KARLSDOTTER(ORESTE KELDERSSONS ÄTT).(1)(3)(5)

Döttrar:

V.1) HELENA ISRAELSDOTTER(FINSTA-ÄTTEN). - G m herr CARL ULFSSON(TOFTA-ÄTTEN)(sparre), till Tofta.(1)(6)

V.2) I.1) RAMBORG ISRAELSDOTTER(FINSTA-ÄTTEN), d 1382. - G m ANUND JONSSON LEJONANSIKTE(i hans 1:a gifte;G 2:o m Agneta Nipertz, d 1397), riddare och riksråd, d 1397, var konung Albrekts råd och lagman på Öland 1381, d 1397. Fick genom sitt första giftermål en betydande godsmassa både i Småland och i Uppland.(2)(7)

IV.b) BIRGITTA BIRGERSDOTTER(FINSTA-ÄTTEN)(DEN HELIGA BIRGITTA), f 1302, d 1373.(1)

IV.c) KATARINA BIRGERSDOTTER(FINSTA-ÄTTEN), f ca 1300, levde 1352, syster till den heliga Birgitta. - G 1315/1316 m MAGNUS GUDMARSSON(ULVÅSA-ÄTTEN), d 1357/1363, riddare, riksråd i Lo, Långareds sn, nämnd 1316-1357.(8)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE: Birger Petersson(Finsta-Ätten), riddare, riksråd (död 1327) | Israel Birgersson, riddare, riksråd, lagman (död 1351) - syster - Den heliga Birgitta | _____________________________________________________________________________ Helena Israelsdotter Ramborg Israelsdotter (död 1382) | | Margareta Carlsdotter(Tofsta-Ätten) ( ? -1429) Christina Anundsdotter(Lejonansikte) | | Birgitta Stensdotter(Bielke) (1400-talet) - gifta - Gustaf Anundsson Sture, riksråd, hövitsman _________________________________________________________________________________________ | Birgitta Gustafsdotter Sture ( ? -1472) | Erik Johansson(Vasa), riddare, riksråd (ca1470-1520) | Gustav I Vasa, svensk konung (1496-1560) | Erik XIV, svensk konung (1533-1577) | Virginia Eriksdotter, svensk prinsessa (1559-1633) | Catharina Hand (levde änka 1646) | Virginia Rytter ( ? -1688) | Christina Stierna (död före 1687) | Margareta Hierta (före 1687-1743) | Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787) | Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793) | Ulrika Stierngranat (1785-1845) | Amalia Mellin (1812-1848(50)) | Sofia Wennerbom (1838-1904) | Lisa Skårman (1861-1951) | Astrid Stagh (1895-1952) | Gunnar Liliequist, försäkringstjänsteman (1924-1996) | Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- ) | Alexandra Liliequist (1989- )

KÄLLOR:

(1) = Svenska Ättartal 1889, s 10, 15.
(2) = Nordisk Familjebok, bd XIV, sp 112.
(3) = Enligt min farbror Bengt Liliequist.
(4) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars farmors mormors morfars farfars far. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars farmors farmors morfars farfars far.
(5) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars farmors mormors morfars farfar. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars farmors farmors morfars farfar.
(6) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars farmors mormors morfars far.
(7) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars farmors farmors morfars far.
(8) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

AV FLANDERN. Tillbaka till toppen »

I.1) BALDUIN I JÄRNARMEN, d 878 eller 879, vilken kommit sig upp genom att enlevera Karl den skalliges dotter JUDIT, änka efter den angelsaxiske konungen Ethelwulf. Som greve, fick han omkring 864 Flandern som ärftligt län.(1)(3)

Son:

II.a) BALDUIN II DEN SKALLIGE, d 918, greve av Flandern, efterträdde sin fader, stred tappert mot nordmännen och inledde förbindelser med det angelsaxiska väldet genom att äkta en dotter till Alfred den store, ETHELSVIDA(dotter av hans mors styvson och svåger).(1)(3)

Son:

III.1) ARNULF I, d 964, regerande 918-964, antog titeln markgreve, var en av sin tids mäktigaste furstar och stred i förening med kejsar Otto den store mot hertigarna av Normandie, som hindrade hans makttillväxt västerut. - G m ALISA AV VERMANDOIS.(1)(3)

Son:

IV.a) BALDUIN III, d 962, greve av Flandern. - G m(sin 4-männings, Mathildas av Frankrike, dotter) MATHILDA AV BURGUND.(1)(2)(3)

Son:

V.1) ARNULF II, d 988, greve av Flandern. - G m SUSANNA AV ITALIEN.(2)(3)

Son:

VI.a) BALDUIN IV, d 1036, greve av Flandern, regerade 989-1035, inledde länsförhållandet till Tyskland. - G m ELEONORA AV NORMANDIE(sonsons sondotter av Gånge Rolf och faster till Wilhelm Erövraren).(1)(3)

Son:

VII.1) BALDUIN V AV LILLE, d 1067, greve av Flandern, regerade 1036-1067, erhöll de Zeeländska öarna som tyskt län, var under åren 1060-1065 under Filip I:s minderårighet Frankrikes regent. - G 1028 m ADELHEID (KAPETINGISKA ÄTTEN), d 1079, dtr t konung Robert II av Frankrike.(1)(3)

Barn:

VIII.a) MATHILDA. - G m Wilhelm Erövraren.(1)

VIII.b) ROBERT I "FRISERN" AV FLANDERN, f ca 1035, d 3/10 1093, greve av Flandern, efter strider med sin svägerska Richeldis, änka efter brodern Balduin VI, lyckades han, med hjälp av länderna i kusttrakten, besegra henne och erövra Flandern. Han regerade 1071-1093. Förlade tyngdpunkten i sitt välde, som även omfattade de Zeeländska öarna, upp till Bruges, lyckades utsträcka den flandriska handelns inflytande till Östersjön och förmälde i detta syfte sin dotter Edel med konung Knut den helige i Danmark. - G 1063 m GERTRUD AV SACHSEN, f ca 1030, d 4/8 1113.(1)(3)(6)

Dotter:

IX.1) ADELE(EDEL)AV FLANDERN, dansk drottning, f ca 1060, d ?/4 1115, äktade 1082 konung KNUT IV "DEN HELIGE" AV DANMARK(ESTRIDSKA ÄTTEN)(d 10/7 1086 i Odense) och var moder till Karl den danske och till Cecilia och Ingegärd, vilken blev folkungarnas stammoder. Efter dråpet på Knut(1086) flydde Edel till Flandern, äktade 1092 hertig Roger av Apulien(d 1111) och dog 1115.(3)(4)(5)(6)

Tillhör släkten:

I.1) THIERRY I AV FLANDERN, greve, f ca 1100, d 17/1 1168. - G 1134 m SIBYLLE AV ANJOU(Se ENGLAND), f 1116, d 1165 i Betlehem.(1)

Dotter:

II.a) MARGUERITE AV FLANDERN, f 1145, d 15/11 1194. - G ?/4 1169 m BAUDOUIN V AV HAINAUT & FLANDERN, greve, f 1150, d 17/12 1195 i Mons.(6)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Nordisk Familjebok, bd VIII, sp 540.
(2) = Svensk Slägtkalender - Svenska Ättartal.
(3) = Svenska Ättartal 1889, s 32-46.
(4) = Nordisk Familjebok, bd VI, sp 1332.
(5) = Genom dem härledde åtskilliga släktforskare på 1500- & 1600-talen Wasaätten och andra svenska släkter från kejsar Karl den store. Men att konung Knut den heliges dotter Ingrid även var dotter av Edla, måste tillsvidare betvivlas.(3)
(6) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

FOLKESDOTTER(båt?). Tillbaka till toppen »

I.1) CHRISTINA FOLKESDOTTER(båt?). - G m riddaren och riksrådet GUSTAF ULFSSON(SPARRE).(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Christina Folkesdotter
|
Ramborg Gustafsdotter ( ? -1492)
|
Bengt Gregersson(Lillie af Greger Mattssons Ätt), riddare, riksråd ( ? -ca 1500)
|
Brita Bengtsdotter ( ? -ca 1560)
|
Anna Gylta ( ? -1579)
|
Metta Ribbing (1545- ? )
|
Margareta Kafle (1583-1658)
|
Anna Lindelöf af Kedom (levde 1676)
|
Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors farmors mor.

FOLKUNGA-ÄTTEN. Tillbaka till toppen »

Denna i Sveriges historia så ryktbara släkt, föres av Bureus("Sumlen") tillbaka till en Folke Fylbyter, hedning, som skall ha haft sönerna Ingemund, Halstan och Ingevald, vilken sistnämnde åter var fader till Folke den tjocke. Såsom stöd för denna släktledning anföras anteckningar av en Varnhemsmunk, men då dessa ej tyckas vara äldre än från slutet av 1400-talet, torde man knappast ha rätt att lämna dem någon större tilltro. - Folkungaättens med säkerhet kände förste medlem är en Folke, efter vilken släkten ock sannolikt erhållit sitt namn och som levde omkring år 1100 och, enligt vittnesbörd av den ett århundrade senare levande danske hävdatecknaren Saxo, var "den mest högborne man i Sverige". Enligt samme författare förmälde sig Folke med Ingegärd, en dotter till den 1086 mördade danske konungen Knut den helige. Att denne Folke var farfader till jarlen Birger Brosa och hans bröder, säges också uttryckligen av Saxo. Däremot känner han ej Folkunga-namnet såsom släktnamn, vilket först några årtionden senare användes av en svensk kronist. Att utröna sambandet mellan alla de stormän, , som enligt Rimkrönikan och andra handlingar räknades till "Folkunga-roten", är dock numera omöjligt, och troligt är, att flera av dem endast på kvinnolinjen kunna föras dit. Någon gemensam vapenbild tyckes ej heller ha förts av ättens alla medlemmar. Såsom Folkungavapnet betecknas i allmänhet ett lejon över tre snedbjälkar eller ginbalkar, men denna vapenbild fördes endast av den kungliga grenen samt den östgötska lagmansätten. Stamfadern Folke själv tyckes ha fört en liljeliknande figur, och hans sonson Västgötalagmannen Eskil förde ett lejon, men utan snedbjälkar eller ginbalkar. Släktens stamhåll tyckes från början ha varit Götaland, särskilt landskapet Östergötland, där Bjälbo gård redan i 12:e århundradet var fäst vid Magnus Minniskiölds namn. Mem ätten har säkerligen redan långt tillbaka i tiden haft besittningar i andra landskap; så t ex ägde Birger Brosa gods i Värmland. Dess höga börd, rikedom och inflytande visas bäst därav, att jarlvärdigheten från senare hälften av 1100-talet stannade inom släkten och att Birger Brosa tyckes ha varit den förste jarlen för hela riket(åtminstone funnos två jarlar, Ulf och Guttorm, samtidigt under konung Karl Sverkersson). Släkten var ock genom flera giftermålsförbindelser knuten till de nordiska konungahusen och banade sig även därigenom slutligen väg till Sveriges tron. Den betydande del, som den tog i Sverkerska och Erikska husens strider(samtiden tillskrev Folkungarna Sverkers fall), och än mera den inbördes strid, som utbröt inom släkten, sedan Birger jarl lyckats lyfta sin ättegren på tronen(1250), bidrog dock att småningom föröda den fordom så vitt utgrenade ätten, och omkring 1400 försvinner den egentliga Folkungaätten ur Sveriges historia. Från de tre bröderna Birger Brosa, Magnus Minniskiöld och Karl Döfve, Folkes sonsöner, härstammade tre linjer, tillsammans utgörande den egentliga Folkungasläkten. Till Folkungaätten hörde däremot antagligen icke Knut Holmgersson, även kallad Knut Långe, som 1229-34 bar Sveriges krona. Han tyckes nämligen ha tillhört en sidogren av den Erikska ätten.(1)

I.1) FOLKE FILBYTER, 900-talet.(1)(16)(18)

Söner:

II.1) INGEMUND FOLKESSON.(1)

II.2) HALSTAN FOLKESSON.(1)

II.3) INGEVALD FOLKESSON.(1)(18)

Son:

III.1) FOLKE den digre("den tjocke"), levde omkring år 1100, jarl, var enligt Saxo "den mest högborne man i Sverige". - G m INGEGÄRD KNUTSDOTTER AV DANMARK(ESTRIDSKA ÄTTEN) av Danmark, dtr t den danske konungen Knut den helige(Estridska ätten) o Edel(Adela) av Flandern.(1)(2)(16)(18)

Söner:

IV.a) BENGT SNIVILIS,den danske hävdatecknaren Saxo, som levde i slutet av 12:e århundradet, nämner som Folkungaättens stamfar Folke den tjocke och säger, att denne förmälde sig med Ingegerd, dotter till den 1086 mördade danske konungen Knut den helige. Folke hade med henne sönerna Bengt och Knut och genom någon av dem(Saxo nämner ej vilkendera) sonsönerna Birger Brosa jarl och hans bröder(Karl jarl döfve och Magnus Minniskiöld). En svensk källa, tre hundra år yngre än Saxo, den s k "Genealogia folkungorum", som dock åberopar en gammal uppteckning i Varnhem, säger, att Bengt, med tillnamnet Snivilis, var son till Folke den tjocke och fader till Birger Brosa och hans bröder. Huruvida Bengt varit jarl eller icke, därom ha källorna intet att förmäla, och även om hans övriga förhållanden iaktaga de fullkomlig tystnad.(1)(2)(16)(18)

Söner:

V.1) BIRGER BROSA, en son av Bengt Folkesson och medlem av folkungarnas mäktiga ätt. I urkunder kallas han än svears och götars, än blott svears jarl. Hela landet tyckes ha utgjort område för hans förvaltning. Han upphöjdes till jarl under konung Knut Erikssons tid och bibehöll ämbetet under dennes efterträdare, Sverker II, ända till sin död, 9/1 1202. Birger var gift med BIRGITTA AV NORGE(änka efter Erik den heliges mördare, Magnus Henriksson), dtr t den norske konungen Harald Gille och förut gift först med den svenske jarlen Karl Sunesson och sedan med den danske inkräktaren Magnus Henriksson, vilken regerade i Uppsala 1160-61. Jarl Birger synes ha i väsentlig mån bidragit till lugnets upprätthållande i Sverige, under det Danmark och Norge söndersletos av inbördes strider. Många bland tronpretendenterna i dessa riken sökte skydd och stöd hos den svenske jarlen, bl a birkebeinarnas hövdingar Eystein Meyla och Sverre, vilka voro fränder till fru Birgitta. Denna överlevde mannen och lär ha tillbragt sina sista år i Riseberga kloster. Deras son Filip jarl(d 1200) var en av Sverres trognaste anhängare. En annan son, Knut jarl, var gift med Knut Erikssons dotter Sigrid. Dottern Ingegerd var gift med Sverker II och moder till konung Johan Sverkersson. Det uppror mot konung Valdemar, som 1251 fick ett blodigt slut, var till en väsentlig del anställt av Birger Brosas ättlingar. - Birgers sigill visar en på en springande häst sittande krigare med svärd i handen.(1)(3)(16)(18)

Barn:

VI.a) FILIP, jarl i Viken, stupade i Norge 1200 och efterlämnade endast en dotter. Från henne härstammar an- tagligen den s k Blå-släkten(ätten).(1)(16)

Dotter:

VII.1) KATARINA. - G m LARS av Runby(BLÅ-ÄTTEN).(16)(17)

VI.b) KNUT BIRGERSSON, jarl i Norge, d 31/1 1208 vid Lena, hade med svenske konungen Knut Erikssons dotter Sigrid en son, Magnus Broke. - G m SIGRID KNUTSDOTTER av Sverige.(1)(16)(18)

Barn:

VII.1) CECILIA KNUTSDOTTER(FOLKUNGA-ÄTTEN). - G m FILIP BIRGERSSON(BLÅ-ÄTTEN), d före 1279.(18)

VII.2) MAGNUS BROKE. - G m SIGRID, dtr t Knut Långe.(1)(16)

Son:

VIII.a) KNUT, avrättad 1251 för upproret mot Birger jarl, då släktgrenen utgick.(1)(16)

Son:

IX.1) LARS, lagman.(16)

VI.c) INGEGÄRD, vilken såsom Sverker II:s gemål blev moder åt konung Johan. Dotter till jarl Birger Brosa och den norske konungen Harald Gilles dotter Birgitta, blev konung Sverker II Karlssons gemål i hans 2:a gifte och bidrog att stärka konungens förbindelse med den mäktiga Folkungaätten. Ingegärd överlevde sannolikt sin gemål(d 1210) och var moder till konung Johan I Sverkersson. - G m konung SVERKER II.(1)(13)(16)

VI.d) FOLKE JARL BIRGERSSON, är möjligen den Folke jarl, som 17/7 1210 stupade vid Gestilren.(1)(16)(18)

Söner:

VII.1) SUNE FOLKESSON(FOLKUNGA-ÄTTEN), d 1247, jarl. - G m HELENA(ELIN) SVERKERSDOTTER AV SVERIGE(SVERKERSKA ÄTTEN), nämnd 1237-1240, dtr t Sverker II.(1)(9)(16)(18)

Döttrar:

VIII.a) KATARINA SUNESDOTTER, svensk drottning, dotter till Sune Folkesson och Helena, konung Sverker den yngres dotter, förmäldes 1244 med konung Erik Eriksson och blev änka 1250. Till Gudhems kloster, i vilket hon haft för avsikt att taga doket, skänkte hon en stor del av sin egendom. Död 1252. - G 1244 m konung ERIK (Läspe)ERIKSSON.(1)(14)(16)

VIII.b) BENEDIKTA SUNESDOTTER, d ca 1261, som 1244 bortrövades av Östgötalagmannen Lars Pedersson. - G ca 1250 m lagmannen i Östergötland SVANTEPOLK KNUTSSON(ESTRIDSKA ÄTTEN), f ca 1230, d 1310, riddare, riksråd, nämnd 1245-1310, son till hertig Knut av Reval(Valdemar Sejrs naturlige son).(1)(16)(18)

VII.2) HOLMGER FOLKESSON. Från honom härstammar släkten Hama, som i vapnet förde en stengavel. Den utdog omkring år 1300.(1)(18)

V.2) MAGNUS MINNESKIÖLD, bosatt i Bjälbo, Bjälbo sn. - G m INGRID YLFVA(SVERKERSKA ÄTTEN), d 1251.(1)(16)(18)

Barn:

VI.a) NN MAGNUSDOTTER(FOLUNGA-ÄTTEN). - G m SIGTRYGG BENGTSSON(BOBERG), levde 1219.(18)

VI.b) ESKIL MAGNUSSON, som var lagman i Västergötland i början av 1200-talet. - G m KRISTINA, dtrdtr t Erik den helige, änka efter norske jarlen Håkon Galen.(1)(10)(16)

VI.c) KARL MAGNUSSON, biskop i Linköping, d 1220 på korståget mot esterna.(1)(16)

VI.d) BENGT MAGNUSSON, Karls efterträdare som biskop i Linköping, d 1237, nämnd 1219-1237. Biskop i Linköping 1220-37, var son till Magnus Minniskiöld, äldre än Birger jarl, men yngre än brodern biskop Karl, vilkens plats han intog, när denne nedlade sin värdighet för att dra på korståg mot esterna. Under denna färd blev både Karl och hans farbroder Karl(döfve), konung Johans jarl, dräpta vid Rotala 8/8 1220. Eventuell son se nedan(VIII.a))!(1)(2)(16)(18)

VI.e) BIRGER JARL MAGNUSSON, f ca 1200, d 21/10 1266 i Bjälbo, Bjälbo sn, Jarl, riksföreståndare, grundade Stockholm, son av folkungen Magnus och Ingrid, blev 1248 jarl hos sin svåger konung Erik Eriksson. Han var den egentlige regenten i Sverige såväl under Eriks regeringstid(denne dog 1250) som efter det att hans egen son Valdemar hade blivit Sveriges konung, och har Birger jarls styrelse i flera avseenden varit av synnerligen stor vikt för Sverige. Birger upptog Erik den heliges plan att göra Finland till ett svenskt land och grundade ett värn för det svenska väldet på andra sidan Östersjön genom anläggningen Tavastehus(1250). Åt upphjälpandet av Sveriges handel ägnade han mycken uppmärksamhet. Handelsfördraget med Lübeck stadfästes, och hamburgarna fingo sedemera samma privilegier som lübeckarna, varjämte Birger inledde underhandlingar med Henrik III i England om avslutandet av ett vänskaps- och handelsfördrag. Den goda tanken att vid Mälarens mynning anlägga staden Stockholm ävensom ett kungligt fäste tillskrives än konung Knut Eriksson, än Birger. Under Birgers tid stiftades även flera nyttiga lagar. Seden att giva sig till träl under en annan man förbjöds. I överensstämmelse med de kyrkliga myndigheternas önskan avskaffades bruket att bevisa sin oskuld medelst järnbörd eller s k gudsdom. Genom lag bestämdes, att dotter skulle, vid fördelning av arv efter föräldrarna, erhålla hälften mot son. Genom de sedemera s k edsörelagarna sökte Birger giva ökad helgd åt äldre lagstadganden om frid och säkerhet i landet. Död 21/10 1266. - G 1) 1235 m INGEBORG(AV SVERIGE), f 1214, d 17/6 1254, dtr t konung Erik(Läspe) Knutsson. - G 2:o m MECHTILD AV HOLSTEIN, (änka efter den danske konungen Abel (d 1252)), de hade inga barn. Hans barn i 1:a giftet var: sönerna Valdemar och Magnus, som blev konungar i Sverige, Erik och Bengt, av vilka den senare blev biskop i Linköping, samt döttrarna Rikissa(gift först med norske tronföljaren Håkon Håkonsson, d 1257, och sedan med en slavisk furste) och Kristina(gift med Sigge Guttormsson till Ljunom). - Birger jarl förde i sin sköld folkungarnas vapenmärke: ett stående lejon över tre barrer(snedbjälkar). På Riddarholmen står hans staty, gjuten efter modell av B. E. Fogelberg och rest 1854 av Stockholms borgerskap. Han hade även en oäkta son Greger Brigersson(Läma-Ätten).(1)(4)(11)(16)(18)

Barn i 1:a giftet:

VII.1) I.1) INGEBORG BIRGERSDOTTER, f ca 1245, d 30/6 1302. - G ca 1270 m JOHANN I AV SACHSEN-LAUENBURG, hertig, f ca 1248, d 30/7 1286.(18)

VII.2) KATARINA BIRGERSDOTTER, f ca 1245. - G ca 1259 m SIEGFRIED I AV ANHALT-ZERBST, f 1230, levde 1298.(18)

VII.3) VALDEMAR, konung 1250-78. - G 1:o m SOFIA av Danmark, dtr t danske konungen Erik Plogpenning. - G 2:o m LUCRARDIS AV SCHWERIN.(1)(16)

Barn i 1:a giftet:

VIII.a) ERIK, riddare, vilken dog som enskild person 1330. - G m en dotter till drotsen Knut Jonsson.(1)(16)

Son:

IX.1) VALDEMAR ERIKSSON, riddare, riksråd.(1)(16)

Son:

X.a) ERIK VALDEMARSSON, väpnare, d barnlös ca 1400, med honom utgick denna ättegren omkring år 1400.(1)(16)

VIII.b) INGEBORG. - G m GERHARD II AF HOLSTEIN.(1)

VIII.c) RIKISSA. - G m PRZEMYSLAV, hertig av Polen.(1)

VIII.d) MARINA. - G m greven AV DIEPHOLTZ.(1)

VII.4) MAGNUS LADULÅS, svensk konung 1275-90, andre son till Birger jarl och Ingeborg, konung Erik Knutssons dotter, f 1240, d 18/12 1290 på Visingsö, nämnes som hertig och erhöll efter faderns död(1266) Södermanland som län, varjämte han synes i egenskap av Sveahertig innehaft en makt liknande de forne jarlarnas. Ett spänt förhållande inträdde snart emellan Magnus äldre broder konung Valdemar å ena sidan samt Magnus och hans yngre broder Erik å den andra. Tvedräkten slog ut i full låga, då Valdemar 1274 kom hem från en pilgrimsfärd till Rom. Understödda av en dansk här, inträngde nämligen Magnus och Erik i Västergötland, slog Valdemar vid Hova(1275) och tvang honom att fly till Norge. Magnus hyllades därefter s å vid Mora stenar som konung och kröntes 1276 i Uppsala. Han råkade emellertid sedermera i oenighet med konung Erik Klipping i Danmark, som understödde Valdemar, och måste 1277 avstå södra delen av riket till Valdemar. Redan 1279 återtog dock Magnus(som 1278 slutit fred med Danmark) denna del, troligen på grund av att Valdemar varit delaktig i Folkungarnas uppror. 1278 hade nämligen några av rikets stormän, som uppgivas ha tillhört Folkungaätten, begynt uppror, dödat en konung Magnus gunstling, tillfångatagit konungens svärfader och belägrat Jönköping. Magnus ingick visserligen förlikning med dem, men 1280 lät han halshugga resningens huvudmän. Sedermera förde han regeringen i fred och ro. I det krig, som ägde rum emellan Norge och Danmark, intog han en medlande ställning och utsågs även(1285) till skiljedomare i en tvist emellan Norge och Lübeck. - Med gottlänningarna, som länge intagit en viss självständig hållning till Sverige, träffades 1285 en överenskommelse, varigenom de gjordes mer beroende av den svenske konungen, och då en tvist uppstått emellan borgarna i Visby och de gottländske bönderna, gjorde Magnus med kraft sin höghetsrätt gällande. I likhet med sin fader upprätthöll han på det strängaste friden i landet och erhöll därför det hedrande tillnamnet "Ladulås"(emedan han liksom satt lås för bondens lada). Genom Alsnöstadgan, från maj 1279, förnyade han sin faders edsöreslagar och förbjöd våldgästning. Genom Skeninge stadga(1284) sökte han stävja blodshämnden, särskilt genom förordnandet om konungsfriden. Alsnöstasdgan innehöll vidare medgivande av skattefrihet för dem, som gjorde krigstjänst till häst, och i detta stadgande har man att se en av de första grunderna till det svenska adliga frälsets uppkomst. Magnus blev begraven i Stockholms franciskankyrka (nuvarande Riddarholmskyrkan; den i denna kyrka befintliga gravvården över Magnus, lät Johan III uppföra). Magnus hade 1276 förmält sig med Helvig(d på 1320-talet), en dotter till greve Gerhard I av Holstein. Med henne hade han sönerna Erik(d 1276), Birger, som efterträdde honom på tronen, Erik och Valdemar samt döttrarna Ingeborg, g m konung Erik Menved i Danmark, och Rikissa, abbedissa i Klara kloster i Stockholm. En av S. Curman 1911 upptäckt bild i Riddarholmskyrkan i Stockholm anses av Curman härstamma från 1300-talet och föreställa Magnus. - G 11/11 1276 i Kalmar m HELVIG(HEDVIG) AV HOLSTEIN, f 1262, d 1325, syster till greve Gerhard av Holstein.(1)(12)(16)(18)

Barn:

VIII.a) BIRGER MAGNUSSON, konung i Sverige 1290-1318, fördriven 1318, med Birgers död, 1321, utgick ättegrenen. Son av Magnus Ladulås och drottning Helvig, f 1280, och valdes 1284, redan under faderns livstid, till dennes efterträdare. Vid tio års ålder uppsteg han på faderns tron. Tyrgils Knutsson förestod regeringen under hans minderårighet. Birger kröntes 1302, och Tyrgils utövade även sedermera såsom marsk ett stort inflytande på styrelsen. Ganska snart uppstod ett spänt förhållande mellan konungen och hans bröder Erik och Valdemar. Av konungen misstänkta för att hysa förrädiska planer, vände sig bröderna 1304 till den norske konungen, men måste redan året därpå underkasta sig och ingick en förlikning med Birger, vars förstfödde son, Magnus, de erkände som faderns efterträdare. Konungen, sårad av deras låtsade vänskap, lät hösten 1305 fängsla och i början av 1306 avliva marsk Tyrgils, men skördade lönen för sin trolöshet mot en hängiven tjänare, när han i slutet av september s å på Håtuna gård i Uppland överfölls av sina bröder, vilka sedan intill början av 1308 höll honom i fängelse på Nyköpings slott. För att återvinna friheten måste han med bröderna ingå en förödmjukande förlikning, genom vilken dessa blev herrar i landet, men ovillig att hålla de avtvungna löftena, flydde han kort därefter till Danmark, med vars konung, Erik Menved, gift med hans syster Ingeborg, han 1309 företog ett krigståg i Sverige ända upp till Nyköping, vars slott han förgäves belägrade. 1310 ingicks åter förlikning mellan bröderna; riket delades, och på Birgers lott föll Hälsingland, en mindre del av Uppland ävensom en liten del av Västmanland, hela Södermanland, Närike och Östergötland, Småland(utom Kalmar län), Gottland och en del av Finland. Över detta område regerade han, under svåra ekonomiska förhållanden, vilka icke förbättrades genom härtåget till Gottland 1313. År 1317 fick han på Nyköpings slott besök av bröderna, vilka han - på inrådan av drotsen Johan Brunkov - lät fängsla, natten mellan 10 och 11/12. Sedan hertigarna avlidit eller bragts om livet, reste sig nästan allt folket emot konungen, som nu måste fly(1318) och sedan tillbragte sin återstående tid i Danmark. Han dog 1321 och begrovs i Ringsteds kyrka. Birger var förmäld med Märta(Margareta), en dotter av den danske konungen Erik Glipping, med vilken han hade tre söner och en dotter. Drottning Märta avled 1341 och är begraven vid mannens sida. Konung Birger präglade såväl brakteater med en bokstav(E, M) som mynt, med å ena sidan en bokstav(B, E, I, L, M, S), å den andra en krona. Konungens sigill visar honom sittande, med spira och riksäpple i händerna, på en utsirad tron. Kontrasigillet visar folkungarnas släktvapen. - G m MÄRTA(MARGARETA) av Danmark, dtr t konung Erik Klipping.(1)(3)(16)

Söner:

IX.1) MAGNUS BIRGERSSON, svensk prins, halshuggen i Stockholm 1320. Son till konung Birger Magnusson och prinsessan Märta av Danmark, f 1300, utsågs till tronföljare 1304 och erkändes som sådan även av sina farbröder, hertigarna Erik och Valdemar. Då hans föräldrar vid den s k Håtunaleken(1306) fängslades, räddades han av en Arvid Smålänning och fördes till Danmark, varest han sedermera synes ha vistats, till dess han hemkallades av sin fader till hjälp, då hela svenska folket efter Nyköpings gästabud(1317) reste sig. Åtföljd av en liten dansk här, inträngde Magnus i Sverige, men måste efter sin faders flykt till Gottland(1318) innesluta sig i Stäkeborg(Stegeborg) och till sist ge sig åt de belägrande svenskarna. Han hölls därefter fängslad på Stockholms slott och avrättades 1320. Hans lik nedsattes i samma grav i Stockholms Franciskankyrka (nuvarande Riddarholmskyrkan), vari hans farfader, Magnus Ladulås, vilade.(1)(12)(16)

IX.2) ERIK BIRGERSSON, ärkediakon.(16)

VIII.b) ERIK MAGNUSSON, hertig av Södermanland, f 1282, d 1318 i Nyköpingshus. - G 29/9 1312 i Oslo m INGEBORG AV NORGE, f 1301, d 17/6 1361, dtr t norske konungen Håkan V.(1)(12)(16)(18)

Barn:

IX.1) EUFEMIA ERIKSDOTTER AV SVERIGE, f 1317, d 16/6 1370. - G 10/4 1336 i Rostock m hertig ALBREKT II AV MECKLENBURG, hertig, f 1318, d 18/2 1379 i Schwerin. Hon blev moder till konung Albrekt av Mecklenburg.(1)(16)(18)

IX.2) MAGNUS ERIKSSON, svensk och norsk konung 1319-65, f i april eller maj 1316, d 1374(genom drunkning) i Bömmelfjorden i Norge, hyllades endast tre år gammal efter sin morfaders död(1319) till konung i Norge och valdes 8/7 s å, sedan ett unionsfördrag blivit upprättat emellan de två rikena, till konung även i Sverige. Till en början erhöll hans moder, hertiginnan Ingeborg, ett övervägande inflytande på regeringen i de båda rikena, men 1322 slöt sig de svenska stormännen tillsammans, fråntog henne styrelsen och överlämnade den åt rådet, i vars spets stod drotsen Knut Jonsson(Blå). Detta exempel följdes 1323 av norrmännen, som till riksföreståndare utsåg herr Erling Vidkunssön. Unionen emellan de båda rikena inskränktes därefter enligt unionsfördraget till ett försvarsförbund. Med Ryssland, till vilket land förhållandet länge varit spänt, ingicks en märklig fred i Orechovets(Nöteborg) 1323. År 1332 blev Magnus myndig, och s å vände sig Skånes inbyggare till honom med begäran om beskydd mot de holsteinske pantinnehavarna. Magnus visade sig villig att ge det, och för att ytterligare försäkra sig om besittningen av Skåne köpte han det formligen av pantinnehavarna för 34.000 mark silver. När danske konungen Valdemar Atterdag sedermera vägrade erkänna konung Magnus äganderätt till Skåne och Magnus, som vänt sig till påven med begäran om bekräftelse på köpet, av denne erhöll endast ett undvikande svar, invecklades Magnus, närmast på grund av sin moders panträtt till vissa slott i Danmark, i krig med konung Valdemar. Fred dem emellan slöts först på hösten 1343 i Varberg, varvid Valdemar formligen avträdde Skåne och Halland. Då från förmyndarregeringen inga penningar fanns hopsparade, vållade anskaffandet av ovannämnda köpesumma ävensom utbetalandet av hans syster Eufemias brudskatt betydlioga svårigheter, och flera av rådet måste ikläda sig ansvarsförbindelse samt nödgades även själva utbetala stora summor. Därav tvingades även konungen att förpanta stora delar av riket. Detta väckte allmänt missnöje, i synnerhet som konungen och hans gemål trots penningbristen synas ha fört ett yppigt och slösande liv. Också klagades, att konungen förbigick sina gamla och erfarna rådgivare. Samtidigt härskade stark jäsning även i Norge, som Magnus, med förbigående av rådet och utan att tillsätta kansler, sökte till stor del styra från Sverige. En överenskommelse med de missnöjde där träffades visserligen 1339; men missnöjet fortfor, och 1343 valdes Magnus yngre son, Håkan, till konung i Norge, visserligen tills vidare under sin faders förmynderskap, men den egentliga styrelsen kom dock därefter i rådets hand. Följande året(1344) valdes Magnus äldste son, Erik, till tronföljare i Sverige. På ryska gränsen hade förhållandena länge varit osäkra, och Magnus övergick därför 1348 med en här till Finland. Till en början hade han framgång. Men hans fördelar gick snart förlorade; och då digerdöden 1350 började rasa i Sverige, upphörde kriget småningom, utan känt fredsslut, av sig självt. Samtidigt var Magnus även betänkt på att förskaffa sig besittningar i Estland och Livland. Till följd av dessa planer och den avvoghet Magnus under ryska kriget visat Novgorodfararna kom han i fientligt förhållande till hansestäderna, mot vilka han icke heller förut någonsin visat sig särdeles vänligt stämd. Stilleståndet ingicks visserligen med dem, men ständigt på kort tid. Vid dessa förhandlingar tjänstgjorde alltid Magnus svåger, hertig Albrekt av Mecklenburg, som fredsmäklare. Under ryska kriget hade Magnus måst upptaga ett lån av de penningar, som för påvestolens räkning hopsamlades i Sverige, och då han icke på utsatt tid kunde återbetala dessa, hotades såväl han som hans löftesmän(flera av rikets store) med bannlysning. Det härav alstrade missnöjet ökades genom den gunst Magnus visade hertig Bengt Algotsson. Troligen på inrådan av denne sökte konungen inskränka stormännens ofog att slå under sig skattegods, varjämte han även återkallade flera av de andliges friheter. Det av allt detta närda missnöjet fick sitt utbrott i den resning, som Magnus äldste son, junker Erik, i förening med flera av rikets stormän 1356 företog. Genom denna tvangs hertig Bengt att fly ur landet, och Magnus måste(1357) till sin son avstå en stor del av riket. Oenigheten dem emellan upplågade emellertid snart ånyo, och Magnus vände sig då till konung Valdemar i Danmark med begäran om hjälp samt ingick med honom ett fördrag 1359. Emellertid avled konung Erik helt plötsligt(juni s å), och Magnus blev därigenom åter ensam härskare över hela Sverige. Konung Valdemar ansåg sig vara bedragen av Magnus samt började ett fälttåg mot Skåne och lyckades, troligen genom förräderi av hertig Albrekt av Mecklenburg, komma i besittning av Hälsingborgs slott(1360). Inom kort intogs hela Skåne. 1361 erövrades Öland med Borgholms slott och plundrades Visby. Magnus hade emellertid utsänt flera av sina rådgivare till Tyskland för att sluta förbund med hansestäderna emot konung Valdemar. Ett sådant blev också ingånget, i Greifswald(september 1361), men på för Sverige ytterst hårda villkor, och de svenska sändebuden överskred därvid sina instruktioner. Då Magnus därför ej ville ratificera fördraget, uppkom oenighet emellan Magnus och hans son, konung Håkan, och denne lät till och med fängsla sin fader(november 1361). I februari 1362 blev Håkan formligen vald till konung även över Sverige; men kort därpå ingicks en förlikning emellan honom och hans fader, varefter de förfde regeringen över Sverige gemensamt. Det mot Valdemar började kriget ledde ej till något resultat, och redan hösten 1362 börjades fredsunderhandlingar. På vintern förändrades ställningen helt och hållet, i det att Håkan, troligen i förhoppning att därigenom återfå Skåne, äktade Valdemars dotter, Margareta(april 1363). Därigenom bröts den av stormännen å hans vägnar ingångna förlovningen med Elisabet av Holstein. Samtidigt blev även flera av de svenska stormännen drivna i landsflykt. Dessa vände sig då till hertig Albrekt av Mecklenburg och erbjöd svenska kronan åt hans son, hertig Albrekt. I november 1363 ankom denne med en här till Stockholm, hyllades av dess borgare och valdes i februari 1364 vid Mora stenar till konung. Magnus och hans son kunde icke göra något verksamt motstånd, så att de redan i juli s å av det egentliga Sverige ej innehade mera än Västergötland, Värmland och Dal. På våren 1365 sökte de visserligen återta det förlorade, men blev slagna(i mars) på Gata skog, nära Enköping, varvid Magnus även blev tillfångatagen. Han satt därefter fången till 1371, då han vid den till hans förmån företagna resningen frogavs mot en dryg lösensumma. Han levde sedermera hos sin son i Norge. Man vet ej, var han ligger begraven. Magnus hade 1335 förmält sig med Blanche(se dito) av Namur och hade med henne de ovan nämnda sönerna Erik och Håkan. Ehuru Magnus såsom allför svag, lättledd och godtrogen ej var vuxen de stormiga tider, under vilka han levde, är hans regeringstid minnesvärd för den storartade verksamhet, som då utövades på lagstiftningens och rättsskipningens områden. Magnus utfärdade nämligen en mängd stadgar, genom vilka han avlyste träldomen, sökte förebygga våldsgästning och övervåld samt närmare bestämde utövandet av den kungliga domsrätten. Till största delen ingick dessa sedermera i den omkring år 1350 utarbetade, för hela landet gällande landslagen, den s k "konung Magnus Erikssons landslag", och kan betraktas som förarbeten till denna. Otvivelaktigt är vidare, att han utfärdat flera andra stadgar, vilka även införlivats i landslagen. Om hans verksamhet på rättskipningens område vittna de ej få ännu i behåll varande domar, som utfärdats av honom eller å hans vägnar. - G m BLANCHE AV NAMUR.(1)(12)(16)

Söner:

X.a) ERIK XII MAGNUSSON, vald konung i Sverige 1356-59, d 1359. - G m BEATRIX AF BRANDENBURG. Makan och den efter faderns död födde sonen avled s å.(1)(16)

X.b) HÅKAN MAGNUSSON, vald konung i Norge 1355-80, i Sverige 1362-64, d 1380. - G m MARGARETA VALDEMARSDOTTER, dtr t Valdemar Atterdag av Danmark, regerade i Sverige 1389-1412.(1)(16)

Son:

XI.1) OLOF HÅKANSSON, konung i Danmark och Norge, d 1387, då Magnus Minniskiölds ättegren utgick.(1)(16)

VIII.c) RIKISSA.(1)

VIII.d) INGEBORG. - G m ERIK MENVED av Danmark.(1)(16)

VIII.e) VALDEMAR, hertig av Finland. - G m KRISTINA TYRGILSDOTTER, dtr t Tyrgils Knutsson.- G 2:o m INGEBORG av Norge.(16)

Son:

IX.1) ERIK.(16)

VII.5) ERIK, hertig, död 1276.(1)(16)

VII.6) BENGT, biskop i Linköping 1286-91, var Birger jarls yngste son, f 1254, samma år som modern, Ingeborg, konung Erik Knutssons dotter, avled. Bestämd för det andliga ståndet, blev han först ärkedjäkne i Linköping och slutligen, vid 32 års ålder, biskop. I den brödrastrid, som utbröt 1275, tog han parti för Magnus Ladulås, vars kansler han blev. När denne konung sedemera på mötet i Skeninge 1284 lät giva sin äldre son, Birger, konunganamn och den yngre, Erik, hertigtitel, upphöjdes brodern Bengt till hertig av Finland. Han eller en halvbroder till honom var möjligen fader till Magnus(Se VI.d)).(1)(2)(16)(18)

Son:

VIII.a) MAGNUS BENGTSSON, lagman i Östergötland, d 1263, nämnd 1247-1263. Denne förde i likhet med sonen, folkungalejonet över tre ginbalkar. - G m RAGNHILD, d 1262.(1)(9)(18)

Barn:

IX.1) ULFHILD MAGNUSDOTTER. - G m BIRGER FILIPSSON, som avrättades 1280 för upproret mot Magnus Ladulås och som av Rimkrönikan räknas till släkten.(1)

IX.2) BENGT MAGNUSSON(FOLKUNGA-ÄTTEN), d 1294, riksråd, lagman i Östergötland, nämnd 1269-1292, svensk storman under medeltiden, riddare, lagman i Östergötland och en av rikets råd. Liksom sin 1263 avlidne fader, lagman Magnus Bengtsson, vars plats han troligen genast intog, förde han i vapnet det uppresta folkungalejonet. 1289 begav han sig på en pilgrimsfärd till det heliga landet, från vilken resa han återkom 1291. Under hans frånvaro skötte sonen Magnus lagmansämbetet och tyckes 1293, året före faderns död, ha övertagit det helt och hållet. Bengt var gift två gånger: 1:o m MARGARETA, som dog före 1275, och 2:o m SIGRID"den fagra", som avled 1289 och begrovs i Skeninge(Skänninge) predikarekloster.(1)(5)(9)(18)

Barn:

X.a) INGEBORG BENGTSDOTTER, d 21/9 1314. - G 1293/§301 m lagmannen i Uppland BIRGER PETERSSON(FINSTA-ÄTTEN), riddare, riksråd, till Finsta, Skederid sn, nämnd 1280-1327, vallfärdade till Compostella.(1)(8)(18)

X.b) KATARINA BENGTSDOTTER, levde ännu 1350. - G före 1319 m riksdrotset, östgötalagmannen och riddaren KNUT JONSSON(BLÅ-SLÄKTEN), d 1346, nämnd 1292-1345, bosatt på Aspenäs, Malexander sn.(1)(6)(7)(18)

X.c) MAGNUS BENGTSSON, lagman i Östergötland.(1)

X.d) BRYNIULF BENGTSSON, se Hammarstadsätten. - G m INGEGÄRD SVANTEPOLKSDOTTER(ESTRIDSKA ÄTTEN).(9)

Dotter:

XI.1) BIRGITTA BRYNIULFSDOTTER. - G m GREGERS GREGERSSON(LÄMA), drots, lagman i Västmanland 1318-1348.(9)

VII.7) RIKISSA BIRGERSDOTTER(FOLKUNGA-ÄTTEN), d före 1288. - G 1:o m HÅKAN HÅKANSSON, konung i Norge. - G 2:o 1262 m HENRIK(HEINRICH) I AV WERLE-GÜSTROW(MECKLENBURG), furste av Werle i Mecklenburg, d 8/10 1291.(1)(16)(18)

VII.8) KRISTINA BIRGERSDOTTER(FOLKUNGA-ÄTTEN). - G m SIGGE GUTTORMSSON(Se SIGGESDOTTER), bosatt i Ljuna, Hogstad sn.(1)(18)

VI.f) ELAVUS MAGNUSSON.(1)

Son:

VII.1) FILIP ELAVUSSON.(1)

Son:

VIII.a) PETER FILIPSSON.(1)

V.3) KARL DÖFVE, nämnes redan under konung Knut Erikssons tid och var under Johans regering jarl. Han stupade 8/8 1220 under korståget mot esterna i slaget vid Rotalia, nu Riddali-kirrik.(1)(8)(16)(18)

Söner:

VI.a) ULF FASI, jarl, d 1248.(1)(16)

Son:

VII.1) KARL ULFSSON, junker, stupade 1260 vid Durben i Svärdsriddarnas strid med hedningarna.(1)(16)

VI.b) KARL KARLSSON(ULV), f 1220(1), d 1253?, riddare, levde 1251.(1)(15)(18)

Son:

VII.1) ULF KARLSSON(ULV), riddare, en av Magnus Ladulås förnämste anhängare. Död 1281. Sannolikt var denne Ulf stamfader till den s k Ulf-släkten, som i vapnet förde en tillbakaseende ulv. Denna ätt utdog först på 1500-talet.(1)(15)(18)

III.2) KNUT. - G m en syster till Ragnhild, Inge d.y:s 1:a gemål.(16)

Son:

IV.a) FILIP.(16)

Son:

V.1) JOHAN.(16)

Son:

VI.a) KNUT LÅNGE, d 1234. - G 1:o m HELENA ERIKSDOTTER, dtr t Erik X. - G 2:o m BIRGITTA av Norge, dtr t Harald Gille.(16)

Barn i 1:a giftet:

VII.1) HOLMGER, d 1248.(16)

VII.2) FILIP, d 1251.(16)

Barn i 2:a giftet:

VII.3) SIGRID. - G m MAGNUS BROK.(16)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE 1: Folke den tjocke(levde 1100) "mest högborne man i Svea rike" | Bengt Snivilis | ___________________________________________________________________________________________ Birger Brosa, svears och Magnus Minniesköld Karl Döfve, jarl ( ? -1220) götars jarl ( ? -1202) | | | _________________________ _________ _____________ Filip jarl Folke jarl Birger jarl Karl Karlsson, ( ? -1200) ( ? -1210) ( ? -1266) riddare | | | | NN Filips- Sune Folkes- Bengt Birgers- Ulf Karlsson, dotter son ( ? -1247) son, biskop riddare (1254-1291) ( ? -1281) | | | | (Blå-ätten) Benedikta Sun- Magnus Bengtsson Filip Ulfsson, riddare nesdotter lagman ( ? -1293) (1296-1331) | | | | (Estridska ätten) Bengt Magnusson Bengt Filipsson, rid- riddare, riksråd, dare (1341-1381) lagman ( ? -1294) | | _____________________________ ___________________ Katarina Bengts- Bryniulf Gotskalk Bengtsson, dotter Bengtsson riddare, riksråd (1300/1400-talet) | | | Cecilia Knuts- dotter(Blå-ätten) Birgitta Bry- Bengt Gotskalksson (levde ännu 1350) niulfsdotter (1400-talet) | | | ____________________________ Bo Bosson(Natt Ingeborg Bos- Katarina Gre- Arendt Bengtsson, & Dag), riddare, dotter(Natt & gersdotter riddare, riksråd hö- riksråd(levde Dag) (Läma) vidsman (gift 1453) ännu 1389) | | | | ______________________________ Sten Bosson, Bo Jonsson Erengisle Nils- Karin Arendts- Märta Arendts- riddare, riks- Grip, Drottsete son, riddare, dotter dotter råd, härads- ( ? -1386) riksråd, lagman ( ? -ca1514) hövding( ? - ( ? -1406) 1411) | | | | | ________________________________ Bengt Stensson Bo Stensson Knut Bosson Nils Erengis- Peder Eriksson Bengt Gre- Riddare, riksråd, Riddare (Grip) lesson, riddare, (Örnflycht) hä- gersson(Lil- lagman( ? -1451) riksråd, lagman, radshövding lie), riddare, hövitsman ( ? -ca 1510) riksråd ( ? -1440) ( ? -ca1500) | | | | | | ______________________ Brita Måns Märta Katarina Bo Niklis- Anna Pe- Brita Bengts- Bengts- Bosdot- Knuts- son(Grip) dersdot- Bengts- dotter son, ter dotter Riksråd ter dotter (död före Riddare, (Grip) ( ? -ca ( ? -ca 1462) riksråd 1465) 1560) | | | | | | | _________________ Karin Märta Kerstin Måns- Knut Ribbing Bo Niklis- Nils Bosson Margareta Anna Gylta Arendts- Arendts- dotter(levde Väpnare, son(Grip) Grip, riddare, Kagge (gift ( ? -1579) dotter dotter änka 1519) Häradshöv- Riksråd riksråd, lagman före 1535) (d 1514) ding(levde ( ? -ca (ca1460-1522) 1507) 1465) | | | | | | | | Nils Bosson Marina Grip Erland Kafle Metta Grip, riddare (gift 1548) (gift 1577) Ribbing riksråd, lagman (1545- ? ) (ca1460-1522) ____________________ | | Göran Claesson, Margareta Kafle ståthållare, riks- (1583-1658) råd, marskalk (1552-före 1622) | | Maria Stiernsköld Anna Lindelöf af Kedom (1600-talet) (levde 1676) | | Göran Stierna, Bengt Hierta, ryttmästare assessor (1638-1696) (161(1)-1652) | | Christina Stierna Margareta Hierta (död före 1687) (före 1687-1743) | | Margareta Hierta Lars Stierngranat, (före 1687-1743) sekundmajor (1715-1787) | | Lars Stierngranat, Gustav Stierngranat sekundmajor löjtnant (1749-1793) (1715-1787) | | Gustav Stierngranat, Ulrika Stierngranat löjtnant (1749-1793) (1785-1845) | | Ulrika Stierngranat Amalia Mellin (1785-1845) (1812-1848(50)) | | Amalia Mellin Sofia Wennerbom (1812-1848(50)) (1838-1904) | | Sofia Wennerbom Lisa Skårman (1838-1904) (1861-1951) | | Lisa Skårman Astrid Stagh (1861-1951) (1895-1952) | | Astrid Stagh Gunnar Liliequist, försäk- (1895-1952) ringsdirektör (1924-1996) | | Gunnar Liliequist, försäk- Peter Liliequist, sälj- ringsdirektör (1924-1996) konsulent (1952- ) | | Peter Liliequist, sälj- Alexandra Liliequist konsulent (1952- ) (1989- ) | Alexandra Liliequist (1989- )

SLÄKTFÖRHÅLLANDE 2: Cecilia Knutsdotter (levde ännu 1350) | ______________________________________________________________________________________________ Bo Bosson(Natt & Dag), riddare, riksråd (levde ännu 1389) Ingeborg Bosdotter(Natt & Dag) | | Sten Bosson, riddare, riksråd, häradshövding ( ? -1411) Bo Jonsson Grip Drottsete( ? -1386) | | ____________________________________________________________ Bengt Stensson, riddare, Bo Stensson, Knut Bosson(Grip) Riksråd, lagman ( ? -1451) Riddare | | | ____________________________________________ _______________ Brita Bengtsdotter Måns Bengtsson, Märta Bosdotter Katarina Knutsdotter (död före 1462) riddare, riksråd (Grip) | | | | __________________________ __________________ ____________________ Karin Arents- Märta Arents- Kerstin Månsdotter Knut Ribbing, väpnare Bo Niklisson(Grip) dotter dotter (d 1514) (levde änka 1519) Häradshövding Riksråd( ? -ca 1465) (levde 1507) | | | | | _____________ ___________ ________________ ___________________________ Anna Peders- Brita Bengts- Ingeborg Sigges- Sven Ribbing, Nils Ribbing Nils Bosson Grip dotter(Örnflycht) dotter(Lillie) dotter(Sparre) mönstrings- Ståthållare Riddare, riksråd (d ca 1560) (d 1544) herre( ? -1577) ( ? -1580) (ca 1460-1522) | | | | | | Margareta Anna Gylta Claes Göransson Metta Ribbing Anna Ribbing Marina Grip Kagge(gift före ( ? -1579) (Stiernsköld) (1545- ? ) (d 1561) (gift 1548) 1535) ( ? -1583) | | | | | | Erland Kafle Metta Ribbing Göran Claesson Margareta Kafle Carin Anders- Göran Claesson Slottsloven (1545- ? ) Ståthållare (1583-1658) dotter(Lillie- Ståthållare (gift 1577) (1552-före 1622) hök)(d ca 1623) (1552-före 1622) ___________________________ | | | | | Margareta Kafle Maria Stiernsköld Anna Hansdotter Anders Stierna Se till vänster! (1583-1658) (1600-talet) Lindelöf(levde Överste 1676) ( ? -1641(5)) | | | | Anna Hansdotter Göran Stierna Bengt Hierta Göran Stierna Lindelöf(levde Assessor Ryttmästare Assessor 1676) (161(1)-1652) (1638-1696) (161(1)-1652) | | | | Bengt Hierta Christina Stierna Margareta Hierta Se till vänster!ästare (död före 1687) (före 1687-1743) (1638-1696) ____________________________________________ | | Margareta Hierta Lars Stierngranat (före 1687-1743) Sekundmajor (1715-1787) | | Lars Stierngranat Gustaf Stierngranat Sekundmajor Löjtnant(1749-1793) (1715-1787) | | Gustaf Stierngranat Ulrika Stierngranat Löjtnant(1749-1793) (1785-1845) | | Ulrika Stierngranat Amalia Mellin (1785-1845) (1812-1848(50)) | | Amalia Mellin Sofia Wennerbom (1812-1848(50)) (1838-1904) | | Sofia Wennerbom Lisa Skårman (1838-1904) (1861-1951) | | Lisa Skårman Astrid Stagh (1861-1951) (1895-1952) | | Astrid Stagh Gunnar Liliequist (1895-1952) Försäkringsdirektör (1924-1996) | | Gunnar Liliequist Peter Liliequist Försäkringsdirektör Säljkonsulent (1924-1996) (1952- ) | | Peter Liliequist Alexandra Liliequist Säljkonsulent (1989- ) (1952- ) | Alexandra Liliequist (1989- )

KÄLLOR:

(1) = Nordisk Familjebok, bd VIII, sp 791-794.
(2) = Nordisk Familjebok, bd II, sp 1350.
(3) = Nordisk Familjebok, bd III, sp 442-445.
(4) = Nordisk Familjebok, bd III, sp 443-444.
(5) = Nordisk Familjebok, bd II, sp 1352.
(6) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(7) = Hennes systerdotter var den heliga Birgitta.
(8) = Nordisk Familjebok, bd XIII, sp 1056.
(9) = Eksjö - Socken och stad under medeltiden och Vasatiden/J. Silfving.
(10) = Från honom torde, om ock blott på kvinnolinjen, härstamma flera med Västergötland förbundna stor- män, som i sitt vapen förde ett lejon. Av dessa må nämnas Västgötalagmannen PETER NÄF(1251-53), den från omkring 1300 kände Västgötalagmannen BENGT HAFRIDSSON, farfarsfar till den ryktbare hertigen BENGT ALGOTSSON, som dödades 1360, och med vars broder riddaren KNUT ALGOTSSON denna släktgren något senare utgick; vidare marsken och riksföreståndaren TYRGILS KNUTSSON, avrättad 1306, samt hans brorson KNUT MAGNUSSON, som var lagman först i Värmland och sedan i Västergötland. Genom hans dotter BIRGITTAS gifte med norske riddaren Jon Haftorsson ärvdes lejonvapnet av en i Norge bosatt ätt. Vidare KARL ULFSSON, som 1305 för lejonet, och MARGARETA ULFSDOTTER, gift med Västgötalagmannen Gudmar Magnusson, vars son Ulf Gudmarsson(gift med den heliga Birgitta) upptog lejonvapnet.(1)
(11) = Från jarl Birgers naturlige son, Gregers, härstammar högst sannolikt en släkt, som i vapnet förde två snedbjälkar och oriktigt kallats Lämaätten. Den utdog först mot slutet av 1400-talet.(1)
(12) = Nordisk Familjebok, bd XVII, sp 499-504.
(13) = Nordisk Familjebok, bd XII, sp 628.
(14) = Nordisk Familjebok, bd XIII, sp 1267.
(15) = Enligt min farbror Bengt Liliequist.
(16) = Stamträd över Europas Furstehus/Åke Ohlmarks, s 298.
(17) = Deras barn:(Jämför Blå-Ätten)(16)

I.1) FILIP, d 1251. - G m HELENA KNUTSDOTTER, änka efter Knut Lange.(16)

Barn:

II.a) JOHAN, d 1250.(16)

II.b) HELENA. - G m HOLMGER KNUTSSON.(16)

I.2) PETER.(16)

Son:

II.a) FILIP, d 1251.(16)

(18) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

AV FORCALQUIER. Tillbaka till toppen »

I.1) GUILLAUME IV AV FORCALQUIER, greve, d 1208/1209.(1)

Dotter:

II.a) GERSINDA AV FORCALQUIER. - G m RAIMOND I DE SABRAN, Sgn de Castellar, d 1224.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

FORSTENA-SLÄKTEN. Tillbaka till toppen »

Gammal västgötsk frälsesläkt, uppkallad efter sätesgården Forstena; dess medeltidsgenealogi är emellertid ganska osäker. Som släktens äldste med visshet kände stamfader uppger Kröningsvärd Sven Hansson i Todene, väpnare, vilken levde vid 1400-talets mitt. Hans son Hans Svensson till Saleby omtalas 1490 som häradshövding i Vartofta härad. Dennes son Peder Hansson d ä slöt sig under befrielsekriget tidigt till Gustaf Vasa och var under de första åren av dennes regeringstid medlem av riksrådet. Dennes sonson, Peder Hansson d y, var på 1590-talet kunglig befallningsman i Arboga och Kungsörs län samt blev 1602 ståthållare på Nyslott och över dess län. Från en annan son till Sven Hansson, Brun Svensson till Häggetorp, vilken omtalas 1489, härstammar den sedermera på riddarhuset introducerade ättegrenen. Han hade sönerna Lindorm Brunsson till Bronäs och Torsten Brunsson till Forstena, av vilka den förre omtalas som riksråd åren 1510-15 och den senare 1524 och 1532 innehade slottsloven på Älvsborg, 1534 var lagman i Västergötland och vid förvaltningens nyorganisation 1540 blev ett av Gustaf Vasas regementsråd. Den sistnämndes son Lennart Torstensson till Forstena var knekthövitsman i Västergötland och stupade 1564 vid belägringen av Bohus slott. Såväl hans broder Kristofer Torstensson som dennes son Torsten Kristoferson omtalas som befälhavare på Älvsborg; den senare blev 1621 ståthållare i Älvsborgs län och på Dal samt introducerades jämte sin kusin Torsten Lennartsson 1625 på riddarhuset under N:o 2 bland adliga ätter. En gren av Forstena-släkten blev grevliga ätten Torstenson, fick sin grevliga värdighet 1647 med Lennart Torstenson och utslocknade 1727 på svärdssidan med dennes sonson Karl Ulrik Torstenson, överste för Närkes och Värmlands regemente.(6)(8)

I.1) SVEN BRYNJULFSSON(HANSSON ?), till Tådene och Salesby i Slota sn(båda i Skarab), som han fick i arv med sin hustru, väpnare, levde 1450. - G efter 1418 men före 15/2 1440 m ELIN LINDORMSDOTTER, dtr t väpnaren Lindorm Jönsson(sparre över ett blad) och Margareta Sixtensdotter(en bjälke)(6)

Söner:

II.a) HANS SVENSSON, till Saleby, d 1506 eller 1507, omtalas 1490 som häradshövding i Kåkinds och Vartofta härad. - G m ELIN TOMASDOTTER, till Häggatorp, som förde en sexuddig stjärna i vapnet.(1)(2)(6)

Barn:

III.1) RAGNHILD HANSDOTTER. - G m SVEN INGESSON(LINDELÖF AF KEDOM), levde på 1500-talet.(1)(3)

III.2) PEDER HANSSON D Ä, slöt sig under befrielsekriget tidigt till Gustaf Vasa och var under de första åren av dennes regeringstid medlem av riksrådet.(6)

Son:

IV.a) HANS PEDERSSON.(6)

Son:

V.1) PEDER HANSSON D Y, var på 1590-talet kunglig befallningsman i Arboga och Kungsörs län samt blev 1602 ståthållare på Nyslott och över dess län.(6)

II.b) BRUN SVENSSON, till Häggetorp, vilken omtalas 1489, från honom härstammar den sedermera på riddarhuset introducerade ättegrenen.(6)

Söner:

III.1) LINDORM BRUNSSON, till Bronäs, omtalas som riksråd åren 1510-15..(6)

III.2) TORSTEN BRUNSSON, till Forstena, omtalas som riksråd 1524 och 1532 innehade slottsloven på Älvsborg, var 1534 lagman i Västergötland och vid förvaltningens nyorganisation 1540 blev ett av Gustaf Vasas regementsråd.(6)

Son:

IV.a) LENNART TORSTENSSON, till Forstena, var knekthövitsman i Västergötland och stupade 1564 vid belägringen av Bohus slott. Omtalas som befälhavare på Älvsborg.(6)

Söner:

V.1) ANDERS LENNARTSSON(LINDERSSON), till Restad, krigare, kom vid unga år till hertig Karls hov, omtalas 1593 bland dennes fältöverstar och hade som sådan väsentlig andel i Karls seger vid Stångebro (25/9 1598), där han och Samuel Nilsson anförde de trupper, som stred vid Stora Stång. Anders Lennartsson fick 1599 befälet på Älvsborg, satt vid Linköpings riksdag i domstolen över de anklagade herrarna och utnämndes s å till marsk. 1602-03 förde han jämte Arvid Stålarm högsta befälet över den svenska styrkan i Livland samt deltog som krigsöverste även i 1605 års fälttåg. Han slog sig då med 4.000 man fram från Reval till Pernau, där Karl IX landstigit, samt åtföljde sedan denne på tåget söderut. Efter lysande tapperhetsprov stupade han 17/9 s å i det olyckliga slaget vid Kirkholm. Före drabbningen hade den erfarne krigaren, efter vad Meissner berättar, tillrått konungen att med hänsyn till truppernas trötthet uppskjuta anfallet.(6)

V.2) TORSTEN LENNARTSSON(LINDERSSON), till Forstena, blev vid unga år "kammardräng" i Sigismunds hov, följde honom till Polen och omtalas vid konungens återkomst 1593 som kammarherre och stående i hög gunst trots sin lutherska tro. 1598 stred han på Sigismunds sida i slaget vid Stångebro, följde den besegrade konungen ur landet och skall ha med livsfara räddat honom vid skeppsbrottet vid Hele utanför Danzig. Genom sin broders bemedling fick han 1599 hertigens tillstånd att återvända hem. 1602 blev han fogde över Väne, Flundre och Ale härad samt ståthållare på Älvsborg efter brodern Anders Lennartsson, vilken då sändes som fältöverste till Livland. Året därpå var Torsten Lennartsson inblandad i de stämplingar i Västergötland, vilka förehades av de båda Göran Posse(Nilsson och Knutsson). Då deras av Jens Bonde förmedlade förbindelser med Polen upptäcktes, flydde Possarna och Torsten Lennartsson över Danmark ut till Polen. Hans gods Forstena överlämnades då av Karl IX åt brodern och hotades, då denne 1605 stupade ogift, med indragning, men skyddades för hans son av styvfadern Anders Olofsson(Oxehufvud). Genom dennes och sonen Lennart Torstensson bemedling erhöll landsflyktingen, som varit bosatt i Danzig, omsider av Gustaf Adolf tillåtelse att återvända hem(sannolikt sommaren 1624). Han avled på Restad, nära 70 år gammal, 3/3 1631.(6)(7)

Son:

VI.a) LENNART TORSTENSON, (skrev sig alltid Linnardt Torstenson), fältherre, greve av Ortala, f 17/8 1603 på Forstena i Västergötland, d 7/4 1651 i Stockholm. Han tillhörde en av hertig Karl hårt förföljd familj, vilket dock ej hindrade sonen att under efterträdarna stiga till rikets högsta värdigheter. Då hans föräldrar av Karl IX drivits i landsflykt, lämnades Torstenson redan som späd åt anhöriga, som gav honom omsorgsfull vård. Vid 15 år anställdes han som kammarpage hos Gustaf II Adolf, vilken fann behag i hans hurtiga väsen, och fick han sålunda tillfälle att åtfölja konungen på hans fälttåg till Livland, varest han bl a bevistade Rigas erövring 1621. Vid 20 års ålder gjorde han den sedvanliga resan i främmande länder, vilken på den tiden ansågs nödvändig som avslutning på unga adelsmäns uppfostran, men skyndade därefter tillbaka till konungen och krigstjänsten. Som fänrik vid livfanan deltog han i Gustaf Adolfs sista lysande vapenbragd i Livland, slaget vid Wallhof, i januari 1626. Under den period av Gustaf Adolfs krigshistoria, som betecknas av de preussiska fälttågen (1626-29), erhöll Torstenson sin egentliga krigiska utbildning och förbereddes för den stora roll han sedermera skulle komma att spela i Tyskland. 1628 blev han överstelöjtnant vid G. Horns norrländska storregemente och 1629 chef för det därur utbrutna Hälsinge regemente. Ett slags slutpunkt på detta hans utvecklingsskede var hans utnämning 1630 till överste för artilleriet, ett vapen, för vilket Gustaf Adolfs och Torstensons tid bildar en ny epok. Det är allmänt bekant, huru artilleriets nya organisation var en bestämmande faktor vid Gustaf Adolfs segrar. Det var under Torstensons ledning och tillsyn de nya förändringarna skedde. I spetsen för artilleriet bidrog Torstenson också väsentligen till segrarna vid Breitenfeld(1631) och Lech(1632) samt vid en mängd fästningars intagande. 1632 utnämndes Torstenson till "general af artilleriet", men blev s å strax därefter under striderna vid Alte Veste av fienden tillfångatagen och hölls till 1633 fången i ett fuktigt fängelse i Ingolstadt, där grunden lades till hans stora sjuklighet under återstoden av hans liv. Strax efter sin utväxling bidrog han till erövringen av fästningen Landsberg i Bayern, men återvände redan s å med Gustaf Adolfs lik hem till Sverige, varest han 1634 utnämndes till rikstygmästare. Under den nu följande perioden av tyska kriget, under Johan Banérs överbefäl(1634-41), var Torstenson till en början utsedd att som J. De la Gardies närmaste man i Preussen föra befälet i det krig, som syntes hota från Polens sida. Men sedan 1635 stillestånd med Polen avslutits, kallades han åter till den tyska krigsskådeplatsen för att bistå den av fienden hårt ansatta överbe-fälhavaren, med vilken han i slutet av 1635 förenade sig. För de svenska vapnens från denna tid ånyo börjande framgång delar otvivelaktigt Torstenson i hög grad äran med Johan Banér. Banér och Torstenson i förening räddade under de mest förtvivlade omständigheter Sveriges ställning i Tyskland. I slaget vid Wittstock 1636, i Pommerns energiska försvar 1637 och 1638, i den segerrika framryckningen och segern vid Chemnitz samt infallet i Böhmen 1639 tog Torstenson lysande del. 1640 erhöll han emellertid för tilltagande sjuklighet permission att återvända till fäderneslandet, dit han dock ej anlände förr än våren 1641. Han ifrågasatte emellertid redan nu att för sjukdomens skull helt erhålla sitt avsked. Omedelbart efter hemkomsten utnämndes han till riksråd(april 1641). Han hade emellertid endast några veckor varit hemma, då underrättelsen kom om Banérs död. Med största motvilja övertog han nu den plats som dennes efterträdare, vartill allmänna meningen inom regering och folk kallade honom. 31/8 1641 utnämndes han till fältmarskalk och generalguvernör i Pommern, men, ehuru redan tidigt segelfärdig, kvarhölls han hemma av sjukdom långt in i september. Torstensons befälstid, 1641-45, utgör emellertid, såsom bekant, ett bland de mest glänsande skedena i Sveriges krigshistoria. Hans skarpa fältherreblick, hans stora skicklighet och erfarenhet i belägringskriget, hans förmåga att begagna fiendens felsteg och förbrylla denne genom låtsade rörelser, hans oförlikneliga snabbhet i yrförande av fattade planer gjorde hans fälttåg till en oavbruten rad av lysande framgångar, oaktat han själv för sjukdoms skull ofta måste låta bära sig på bår. Hans krämpor var under de år han förde befälet så överväldigande, att han gång på gång begärde avsked. 1643 skrev han till Axel Oxenstierna: "När jag understundom blifver så, att jag kan för nöds skull sitta en timme eller några på hästen, dock med stort besvär, så är jag intet mäktig med någon hand regera hästen, så att jag mången gång af otålighet önskar mig hällre döden än lifvet". 1642 års fälttåg förde honom genom Brandenburg och Schlesien in i Mähren, där den ena fästningen föll efter den andra, främst bland dem Olmütz. För att ej av de kejserlige bli avskuren från återtåget gick han emellertid tillbaka till Sachsen och levererade 23/10 1642 slaget vid Breitenfeld, där hela den fientliga hären blev så gott som uppriven. Sedan han därefter intagit Leipzig och låtit armén vila i vinterkvarter vid Elbe, ryckte han på våren 1643 ånyo in i Mähren, undsatte garnisonen i Olmütz, men ilade helt oväntat på regeringens befallning mot Danmark. Den utomordentliga säkerhet och snabbhet, med vilka han utförde den av regeringen åsyftade diversionen mot denna makt i Jylland, på samma gång den angreps med all kraft från svenska sidan, bestämde väsentligen krigets utgång. Visserligen hotades Torstensons armé genom den kejserlige generalen Gallas ett ögonblick med att innestängas på jylländska halvön, men den fientlige överbefälhavarens oskicklighet och Torstensons kloka anordningar räddade honom. På eftersommaren 1644 tågade han åter till Tyskland, överföll och förstörde i spetsen för sitt rytteri det fientliga kavalleriet mellan Niemeck och Jüterbogk(23/11) samt stod i början av 1645 åter i ett kejserligt arvland, Böhmen. Den lysande segern vid Jankow 6/3 1645 öppnade för honom vägen till Wien. Ehuru ena brohuvudet å Donaubryggan föll i hans händer, kunde han dock ej, hindrad av pest och andra vidriga omständigheter, framtränga längre, utan måste småningom draga sig till Mähren, där den långa och fåfänga belägringen av Brünn 23/4-13/8 satte en gräns för framgångarna. Efter att småningom ha dragit sig tillbaka till Sachsen lämnade han, då hans egen sjuklighet alltmer tog överhanden, slutligen armén(i december 1645) samt återvände till Sverige senhösten 1646. Efter hemkomsten mottogs han av Kristina med de största ynnestbevis. 5/2 1647 upphöjdes han i friherrligt och grevligt stånd med Virestad(i Småland) till friherreskap samt Ortala till grevskap. - Under det sista skedet av sitt liv, 164851, innehade Torstenson den viktiga posten som generalguvernör över gränsprovinserna Västergötland, Dal, Värmland och Halland. Hans brevväxling och andra skrivelser från denna tid, i Riksarkivet ännu bevarade, vittna om den livliga fredliga verksamhet han under dessa sista år utvecklade. Hans "Bref till Rikskanslern A. Oxenstierna", omfattande åren 1634-49, utgavs 1897 av Vitt. hist. och ant. akademien genom P. Sondén(i "Rikskansleren A. Oxenstiernas skrifter och brefvexling. Senare afd.", bd 8). Torstenson var en fint bildad samt för sitt ädla väsen och sin humanitet i hög grad älskvärd personlighet. Han ligger begraven i Riddarholmskyrkan. Om Torstensons hus i Stockholm se Arvfurstens palats. Med ett "Äreminne öfver L. Torstenson"(Sv. akademiens handlingar I, 1787) var det, som bekant, Gustaf III, okänd, 1786 erövrade Svenska akademiens stora pris, då detta första gången efter akademiens instiftande utdelades. Ett monument över Torstenson vid Forstena avtäcktes 3/9 1903.(6)(8)

Son:

VII.1) ANDERS TORSTENSON, greve av Ortala, riksråd, f 20/1 1641 i Stralsund, d 8/11 1686 i Stockholm, blev 1664 överstelöjtnant vid livgardet och 1668 riksstallmästare. 1673 inkallades han i rådet och var 1674-81 generalguvernör i Estland samt utnämndes 1685(eller 1684?) till president i hovrätten i Åbo, men kom på grund av sjuklighet icke att tillträda detta ämbete. Torstenson vann sina höga poster uteslutande på grund av faderns förtjänster. Han saknade visserligen förmåga, men var en man av heder.(8)

Son:

VIII.a) KARL ULRIK TORSTENSON, greve av Ortala, d 1727, överste för Närkes och Värmlands regemente.(6)

IV.b) KRISTOFER TORSTENSSON, Omtalas som befälhavare på Älvsborg.(6)

Son:

V.1) TORSTEN KRISTOFERSON, omtalas som befälhavare på Älvsborg, blev 1621 ståthållare i Älvsborgs län och på Dal samt introducerades 1625 på riddarhuset under n:r 2 bland adliga ätter.(6)

Tillhör släkten:

I.1) GUSTAF OLOFSSON till Degeberg(Forstena-släkt), Häradshövding i Barne härad. - G m ANNA KAFLE, nr 70.(1)(4)

Barn:

II.a) INGEBORG GUSTAFSDOTTER. - G m sin frände JOEN SVENSSON(LINDELÖF AF KEDOM), till Kedom, son till Sven Ingesson och Ragnhild Hansdotter(Forstena-släkten).(1)(5)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE: Sven Brynjulfsson(Hansson?), väpnare, (1400-talet) | Hans Svensson, häradshövding | Ragnhild Hansdotter (1500-talet) Gustaf Olofsson(Forstena-Släkten) | | Joen Svensson(Lindelöf af Kedom), ryttmästare gifta Ingeborg Gustafsdotter ________________________________________________________________________ | Hans Joensson ( ? -1652) | Anna Hansdotter Lindelöf (levde 1676) | Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696) | Margareta Hierta (före 1687-1743) | Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787) | Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793) | Ulrika Stierngranat (1785-1845) | Amalia Mellin (1812-1848(50)) | Sofia Wennerbom (1838-1904) | Lisa Skårman (1861-1951) | Astrid Stagh (1895-1952) | Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996) | Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- ) | Alexandra Liliequist (1989- )

KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors farfars morfar.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors farfars mor.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors farmors far.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors farmor.
(6) = Nordisk Familjebok, bd VIII, sp 911-912.
(7) = Jämför Ödberg, "Om fältmarskalken Lennart Torstenssons föräldrar"(i "Minnen från Västergötland", 1900).(6)
(8) = Nordisk Familjebok, bd XXIX, sp 469-472.

FORZATE. Tillbaka till toppen »

I.1) LIETA FORZATE. - G 1318 m IACOPO DI CARRARA, d 21/12 1356.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

AV FRANKRIKE. Tillbaka till toppen »

I.1) HERSENT DE FRANCE(AV FRANKRIKE). - G m REGNIER I "LONGHALS" DE HAINAUT(Se LORRAINE).(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = HTML created by GED2HTML v3.1a-UNREGISTERED (8/20/97) on Tue Mar 10 22:11:55 1998.

FRIES(Elias-släkten). Tillbaka till toppen »

Namnet skrevs i slutet av 1600- och början av 1700-talet omväxlande Fries, Friis, Frijs, Fris och Friese. I Sverige har funnits och finns ännu flera släkter med dessa namn men utan kännt eller sannolikt ge- mensamt ursprung. Här nedan upptagna släkt, som skänkt oss den frejdade Elias Fries, härstammar enligt sägen från Friesland, varifrån en Johan Friesius skall 1630 ha av konung Gustav Adolph inkallats och blivit pastor i Narva. Till Sverige inflyttade släkten senast i slutet av 1600-talet samt var under hela förra och början av detta århundrade(1800-talet) företrädesvis bosatt i Norrköping, Linköping och Jönköping. Min morfars mor, Maria Ahlberg, stammar från denna släkt.(1)(2)

I.1) JOEN BRYNIELSSON FRIES, d i februari 1679 i Stockholm. Tjänstgjorde från 22/2 1640 vid Livgardet som "uppvaktare", 1642 blev han förare, 1644 sergeant, 1667 fältväbel. - G 1) m MAGDALENA MIKELLSDÅTTER SEPSARES. - G 2) m Margareta Larsdotter. - G 3) m Margareta Larsdotter, d barnlös 1669. - G 4) 21/10 1669 m pigan Sara Matzdotter.(2)

Barn i 1:a giftet:

II.a) ADAM JONSSON FRIES, f 1640, d 5/12 1710 i Linköping, begr. 7/12. Sporrmakare i Norrköping, flyttade 1708 till Linköping. - G 29/4 1669 i S:t Olai i Norrköping m GUNNILLA THORESDOTTER(i hennes 2:a gifte, G 1) 1661 m mässingsslagaren i Norrköping Kilian Schilling(son av en från Tyskland inflyttad mässingsbrännare, d 1667; en son och dotter) f 1641 i Norrköping, döpt 24/8, d 1715, dtr t klädmakaråldermannen "nordantill" i Norrköping Thore Mårtensson och Malin Pålsdotter(d ca 1645). Förutom två styvbarn hade de åtta egna barn. Av dessa avled fyra i späd ålder, däribland tre små flickor med namnet Magdalena.(2)(13)(14)(15)

Barn:

III.1) MAGDALENA FRIES, f 1669, d 1677.(2)

III.2) JONAS ADAMSSON FRIJS (FRIES), f 1672 i S:t Olai församling i Norrköping, d 1711 i Linköping i pesten och begraven på Campen(pestkyrkogården). Spårsmed eller sporrmakare i Linköping, dit han antagligen kort innan giftermålet inflyttat. - G 1693 i Linköping m CHRISTINA (KERSTIN) OLOFSDOTTER, som i morgongåva erhöll 12 dukater, d 1717.(2)

Barn:

IV.a) ADAM FRIES, f 1695, d 1698.(2)

IV.b) JOHANNES FRIES, f 1697, d 1700.(2)

IV.c) MARIA FRIES, f 1700, d 1711.(2)

IV.d) OLAUS (OLOF) FRIES, f 1702, d 1761. Han var intill sin död handelsman och borgare i Linköping, i boupp-teckningen kallas han även krögare. Han tycks ha varit en grälsjuk herre, som väckte rättegångar mot sina släktingar. Även dömdes han till böter, för att en landstrykerska, med vilken han blev konfronterad, flera nätter haft sitt härbärge hos honom. - G 1) m MARGARETA BERG, d 1725. - G 2) m MARIA LUNDELIA, d 1745. - G 3) ANNA KELLGREN.(2)

Barn i 1:a giftet:

V.1) LARS (LORENTZ) ADAM FRIES. f antagligen 1724, d före 1768, då hans änka ingick nytt gifte. Blev "inrikes handlande i köpingen Hellestad"(= Hellesta kyrkoby i Östergötland). Sedermera blev han bosatt på Hälla i Godegårds socken och kallas 1761 bruksbokhållare. - G m ANNA MARGARETA RUNBERG(i hennes 1:a gifte; G 2:o m en Lundborg). De hade tre döttrar, som fick faddrar av högre social ställning, såsom t ex brukspatron Burén på Grytgöl, pastorskan Yckenberg samt personer med namnet De Geer.(2)

Döttrar:

VI.a) MARGARETA ELISABET (GRETA LISA) FRIES, f 1751. Tycks en tid ha varit hushållerska i Stockholm, men kallas 1783 "madame" och synes alltså då varit gift. År 1793 var hon fortfarande bosatt i Stockholm. - G m löjtnant LAURENTIUS (LARS) TELLER.(2)

VI.b) ANNA CATHARINA FRIES, f 1754, dog antagligen ung, i varje fall före 1784.(2)

VI.c) JOHANNA CHARLOTTA FRIES, f 1759. Blev hushållerska hos rådmannen J.J. Westerberg i Norrköping. Hon dog ogift 1783 i Norrköping genom drunkning.(2)

V.2) CHRISTINA CATHARINA FRIES, f 1725, d ogift i Hellesta kyrkoby 1793 av halssvulst. Erhöll 1781 genom Kungl. Maj:ts resolution rätt att idka handel, antagligen i Hellesta.(2)

Barn i 2:a giftet:

V.3) FREDRIK (FREDERICUS, FRIEDRICH) FRIES, f 1730. Levde ännu 1761, men i övrigt är om honom intet med säkerhet känt.(2)(7)

Barn i 3:e giftet:

V.4) ERIK FRIES, f 1747, d s å.(2)

IV.e) CHRISTINA FRIES, d 1738 i Linköping. Hon var antagligen sinnesjuk, ty då sämskmakaren Sven Blädring, som sedemera blev gift med en hennes kusin, år 1717 inköpte hennes föräldrars gård, måste han förbinda sig att hava henne hos sig, till dess hon fyllt 20 år, och sedan inlösa henne på hospitalet. I dödboken är om henne antecknat, att hon var "ett odygdigt och fånot qvinfolk, födt här i staden". (2)(8)

IV.f) ANNA FRIES, f 1708, d 1711.(2)

IV.g) CATHARINA FRIES, f 1710, d 1711.(2)

III.3) JOHAN ADAMSSON FRIES, f antagligen i Norrköping 1673 eller 1674, d 1711 i Linköping. Han blev handelsman och borgare i Linköping, dit han och hustrun inflyttade 1695. - G m DOROTHEA (DORDIS) MÅNSDOTTER SPÅNGBERG(i hennes 1:a gifte; G 2:o 1713 m skomakarmästaren Herman Schacht, som var gift förut och lämnat hustru efter sig i Köpenhamn. I anledning härav dömd för tvegifte och för detta sitt brott 1722 absolverad).(2)

Barn:

IVa) ANNA CHRISTINA FRIES, f 1696, d 17/1 1700.(2)

IV.b) MAGDALENA FRIES, f 1698, d 13/1 1700.(2)

IV.c) ANNA CHRISTINA FRIES, f 1700, d antagligen i barnsäng, vid 36 års ålder. - G 1) m sämskmakare SVEN BLÄDRING. - G 2) m sämskmakare MATTHIAS BECKMAN.(2)(9)

IV.d) ADAM FRIES, f 1703, d 1704.(2)

IV.e) GUNNILLA (JOHANSDOTTER) FRIES, f 1705 i Linköping, d där 1743. - G 1:o 1722 i biskopsgården med snusfaktorn JOHAN CHRISTIAN GABRIEL SCHMITT från Eisenach i Thüringen, en "from och kortvillig man", som dog 1733. - G 2:o 1734 med borgaren JOHAN BORGBOM.(2)(10)

IV.f) MARIA FRIS (FRIES), f 1708 i Linköping, d där 1744. - G m skomakaren, sedermera hökaren SAMUEL KINDGREN(i hans 1:a gifte; G 2:o m Catharina Christiansdotter Hult).(2)(11)

III.4) Ett barn o. FRIES, f 1675, d 1677.(2)

III.5) MARIA ADAMSDOTTER FRIES, f 1679 i Norrköping, d 1756 i Linköping av "skysfeber". Efter lysning i Norrköping, "där bruden var hemma", blev hon gift i Linköping. - G 1) 1705 m färgaren ANDERS ANDERSSON. - G 2) m sämskmakaren JOHAN HUSS(HUUS).(2)(12)

III.6) MAGDALENA FRIES, f 1681, d 1682.(2)

III.7) THORE ADAMSSON FRIES, f 1683 i Norrköping, d 1732 i Linköping. Sporrmakarei Linköping. Bosatt redan som 20-åring i Linköping. Var 1714 ålderman för klensmedsämbetet, kallas även "spårsmed". Icke mindre än 22 gånger stod han fadder, åt både släktingar och oskylda, och var även förmyndare för sin broder Johans döttrar. Vid sin död efterlämnade han ej mer än 2.000 daler kopparmynt. - G 1706 m CATHARINA BERGES(BÖRJES-)DOTTER, d 1755 av lungsot, dtr t färgaren i Linköping Berge(Börje) Svens-son(d 1714) o h h Ingeborg Persdotter(d 1711 av pesten).(2)(16)

Barn:

IV.a) MAGDALENA FRIES, f 1706, d s å.(2)

IV.b) INGEBORG FRIES, f 1707, d 1743. - G m krukomakaren i Linköping GUNNAR BERG, "en stilla och snäll man".(2)(17)

IV.c) BÖRJE (BERGE) FRIES, f 1710, d 1756. Sporrsmed i Linköping. - G m ANNA MARGARETA EKEBECK (sedermera omgift Norrman).(2)

Barn:

V.1) CHRISTOFER FRIES, f 1734, d 1736.(2)

V.2) THORE FRIES, f 1737, d s å.(2)

V.3) ADAM FRIES, f 1738, d 1800, vid 62 års ålder av ålderskrämpor! Blev ålderman för klen- och sporr-smederna i Linköping, såsom "infött stadsbarn" otillbörligen gynnad framför en medtävlare. - G m änkan ANNA MARGARETA LJUNGGREN, f Kant, som i boet medförde sin dotter Elisabet Maria.(2)(18)

Barn:

VI.a) S A M U E L DANIEL FRIES, f 1761, d 1813 av lungsot, barnlös. Sporrsmed i Linköping. - G m ANNA KÄRNANDER(KERNANDER).(2)

V.4) HELENA CATHARINA FRIES, f 1740, d före 1745.(2)

V.5) MAGNUS FRIES, f 1742, d 1743.(2)

V.6) HELENA CATHARINA (LENA CAJSA) FRIES, f 1744, d 1802. - G 1:o m kvinnfolksskräddaren MAGNUS HULTGREN. - G 2:o m snickareåldermannen DANIEL TORNGREN.(2)(19)

V.7) ANNA CHRISTINA FRIES, f 1747, d s å.(2)

IV.d) MAGDALENA FRIES, f 1712, d s å.(2)

IV.e) GUNNILA FRIES, f 1714, d 1715.(2)

IV.f) ADAM FRIES, f 1716-1717.(2)

IV.g) CATHARINA FRIES, f 1718, d 1723.(2)

IV.h) ELIAS THORESSON FRIES, f 1720 i Linköping, d 1791 i Jersnäs, klockgjutare och rådman i samt på 1760-talet riksdagsman för Jönköping. År 1752 8/8 avlade han i Jönköping borgare-ed och erhöll burbrev som klock- och styckgjutare. Stadens fullmäktig var han vid riksdagarna 1765-66 och 1771-72, där han tillhörde mösspartiet. Installerades som rådman i Jönköping och avlade domareed 1771 8/4. Från 1785 synes han mest varit tjänstledig från uppdraget på grund av sjukdom. - G 1:o 1753 m ANNA CHRISTINA WALLIN, d omkring 1763, dtr t kopparslagareåldermannen i Jönköping Jonas Wallin(d 1756) och Sara Persdotter Ekerot(tidigare gift Drosander). - G 2:o m HELENA MOBECK, d 1796, dtr t vice fiskalen i Göta Hovrätt Magnus Gustaf Mobeck o h h Anna Elisabeth Lindencrona.(1)(2)(25)(26)

Barn i 1:a giftet:

V.1) SARA CATHARINA FRIES, f 1754, d s å.(2)

V.2) SARA HELENA FRIES, f 1756, d 1806. - G m spegelfabrikören i Jönköping NIKLAS FALKENGREN.(2)(27)

V.3) ELISABET FRIES, f 1758, d s å.(2)

V.4) J O N A S MAGNUS FRIES, f 1761, d 1820 av kallbrand, klockgjutare i Jönköping. Inskrevs 1770 i Jönköpings skola. Blev antagligen 1787 mästare och var sedan till sin död klockgjutare. Han var en av stiftarna till Jönköpings borgarkassa. - G 1) m ELISABETH SVEDMAN, f 1768, d 1802. - G 2) m ANDRIETTE MARGARETA WESTBERG, d 1849.(1)(2)(28)

Barn i 1:a giftet:

VI.a) ELIAS FRIES, f 1789, d 1790.(2)

VI.b) JOHAN (J A N) FILIP FRIES, f 1791, d 1809.(2)

VI.c) ELIAS FRIES, f 1792, d s å.(2)

VI.d) THEODOR FRIES, f 1794, d 1828 av nervfeber. Efter att ha arbetat som gesäll i Stockholm, blev han klockgjutare och borgare i Jönköping. - G m(sin syssling; hans farmors systers doterdotter) CATHARINA REBECKA GRELL, f 1798, d 1840. Hon idkade efter makens död sockerbagerirörelse i Jönköping.(2)

Barn:

VII.1) MAGNUS THEODOR FRIES, f 1819, vilkens öden efter 1833 är okända. Han var fosterson, kanske en son utom äktenskapet.(2)

VII.2) MARGARETA ELISABET (ELISE) FRIES, f 1821. Enligt dopboken: Lisa Margareta. - G 1864 m grosshand-lare BECKMAN.(2)(29)

Söner:

VIII.a) BROR THEODOR FRIES, f 1839, d 1914 i Jönköping. Sjöman, underofficer i amerikanska flottan. - G 1895 m AUGUSTA VIKTORIA VAHLIN, d 1929.(2)(30)

VIII.b) CARL AUGUST FRIES, f 1841, d i Stockholm genom olyckshändelse som 14-årig kajutvakt.(2)

VI.e) J O N A S MAGNUS FRIES, f 1795, d s å.(2)

VI.f) MAGNUS FRIES, f 1797, d 1799.(2)

VI.g) ANNA CHRISTINA (STINA) FRIES, f 1801, d 1886. - G m PER ADOLPH BERGDAHL, f 1798, d 1858, hökerihandlanden i Jönköping, änka 1858, bor i Falköping.(1)(2)(31)

Barn i 2:a giftet:

VI.h) GUSTAF LORENTZ FRIES, f 1805, d 1806.(2)

VI.i) HELENA MARIA FRIES, f 1807, d s å.(2)

VI.j) ANDERS LORENTZ FRIES, f 1808, d 1810.(2)

VI.k) P A U L I N A TERESIA FRIES, f 1810, d 1811.(2)

VI.l) Dödfödd son FRIES, f 1812, d s å.(2)

V.5) THEODOR (T H O R E) FRIES, f 27/12 1762, d 21/7 1839, fil. jubeldoktor, kyrkoherde i Femsjö 1793-1839, prost 1816 i Femsjö i Växjö stift. Vid 8 års ålder inskrevs han i Jönköpings trivialskola, varifrån han 1780 avgick direkt till Lunds universitet, utan att ha gått på något gymnasium. Fil mag vid 22 års ålder. Prästvigd 1785. - G 1793 m SARA ELISABETH WERNELIN, f 1769, d 1837, dtr t kyrkoherden i Femsjö Bengt Wernelin och Brita Christina Bolin.(1)(2)

Barn:

VI.a) E L I A S MAGNUS FRIES, f 15/8 1794 i Femsjö prästgård, d 1/2 1878, fil. jubeldoktor, professor i Upsala m.m. Undervisades i hemmet av fadern till 1803, då han inskrevs i Växjö skolas andra klass. Redan 1808, då han uppflyttades på gymnasiet, började han, delvis under faderns ledning, men mest på egen hand studera botanik. År 1811 lämnade han Växjö gymnasium och blev student i Lund. Efter examina theologicum, philologicum och philosoficum promoverades han 1814 till filosofie magister. Samma år utnämndes han till botanices docens vid Lunds universitet. Han förestod den botaniska professuren från höstterminen 1817 (23 år gammal!) t o m år 1821. Utnämndes 1819 till botanices adjunkt, och 1824 professors namn, samt 1828 till botanices demonstrator vid Lunds universitet. Under åren 1811-24 företog han resor till de flesta landskapen i Göta- och Svealand(1818 med 100 riksdalers understöd från Kronobergs läns hushållningssällskap) samt besökte Köpenhamn. År 1824 ådrog han sig under sina färder i Roslagens skärgård för insamlandet av lavar en sjukdom, som under ett helt år fjättrade honom vid sängen. Tiden använde han till att författa sitt stora verk "Systema orbis vegetabilis". Deltog antagligen i naturforskarmötet i Berlin 1828. Utnämndes 15/9 1834 till innehavare av den s k Borgströmianska professuren vid Uppsala universitet. 1852 innehavare av professuren i botanik och praktisk ekonomi samt prefekt för universitetets trädgård och museum(till hösten 1863). 1859 professor emeritus. Han var Uppsala universitets rektor vårterminen 1839 och läsåret 1853-54 samt inspektor för Smålands nation 1842-49 och 1853-58. 1847 invald i Svenska Akademien. Var Uppsala universitets ombud vid riksdagarna 1844-45 och 1847-48 och därvid medlem av konstitutionsutskottet. - G 28/1 1832 i Odensjö m CHRISTINA WIESLANDER, f 1809 i Stora Törnestorp i Dannäs sn, d 3/11 1862 i hemmet i Botaniska trädgård-en, dtr t kyrkoherden i Odensjö Petrus Nicolaus Wieslander och Susanna Andersdotter Berggren.(1)(2)(87)

Barn:

VII.1) THEODOR MAGNUS (T H O R E) FRIES, f 28/10 1832 i Femsjö, d 29/3 1913, fil. doktor, professor i botanik i Uppsala, L.W.A. m.m. - G m G U S T A V A CATHARINA ANJOU, f 8/11 1844, d 31/10 1927.(1)(2)(87)

Barn:

VIII.a) E L I A S AUGUST FRIES, f 28/5 1875, d 20/8 1922. Provinsialläkare i Alfta, Hälsingland. - G m I N G R I D MARGRETA LUNDQUIST, f 10/12 1883,(omgift Uhr). Bosatt i Uppsala.(1)(2)

Barn:

IX.1) RIGMOR FRIES, f 19/11 1906. - G m kyrkoadjunkt H A N S O L O F EMANUEL J:SON FERENIUS, f 23/9 1905. Bosatt i Viggbyholm, Uppland. Senare i Näsbypark.(2)(32)

IX.2) TORE FRIES, f 27/10 1907, d s å 4/11.(2)

IX.3) CARL-THORE FRIES, f 23/1 1909. Bibliotekarie. Bosatt i Uppsala. - G m SIGRID BORG, f 24/7 1906.(2)

Barn:

X.a) SIGRID A N N A - L E N A FRIES, f 18/4 1942.(2)

X.b) E L I A S ERIK FRIES, f 2/12 1944.(2)

IX.4) EINAR FRIES, f 2/9 1911. Banktjänsteman. Näsbypark, Uppland. - G m GUNVOR (G U N) MARIA ADOLFSDOTTER TOLLSTÉN, f 4/12 1915.(2)

Barn:

X.a) E I N A R ELIAS FRIES, f 10/9 1941.(2)

X.b) MONICA FRIES, f 29/3 1943.(2)

X.c) D A G ELIAS FRIES, f 29/4 1947.(2)

IX.5) INGVAR FRIES, f 14/3 1919, d 13/2 1939.(2)

VIII.b) CLAES R O B E R T ELIAS FRIES, f 11/7 1876. Prof. Bergianus. Stockholm. - G m N A N N A BRYNHILDA CURMAN, f 12/1 1884.(1)(2)

Barn:

IX.1) CARL M A G N U S ELIAS FRIES, f 28/3 1917. Fil. mag., docent i botanik, Uppsala. - G m ELSA M A R I A - N N E GEJROT, f 25/5 1923. Gymnastikdirektör.(2)

Barn:

X.a) CALLA M A D E L E I N E FRIES, f 24/3 1947.(2)

X.b) CARL R O B E R T ELIAS FRIES, f 23/6 1952.(2)

IX.2) CLAES S I G U R D ELIAS FRIES, f 22/4 1924. Fil. lic., Uppsala.(2)

VIII.c) OTTO H J A L M A R ELIAS FRIES, f 24/7 1877. Prakt. läkare. Stockholm. - G m I N G R I D SOFIA CAROLINA CURMAN, f 11/8 1881.(1)(2)

Barn:

IX.1) EIVOR FRIES, f 15/11 1904. - G m förste driftsingenjör ALVAR EKSTRÖM, f 18/8 1901. Älvkarleby, Uppland. Senare Gävle.(2)(33)

IX.2) G Ö S T A ELIAS FRIES, f 23/7 1907. Bankdirektör. Malmö. - G m E L S E M A R G R E T E CORINNA JOSEPHA BECH, f 8/8 1907.(2)

Barn:

X.a) INGEGERD FRIES, f 23/9 1934.(2)

X.b) H J A L M A R ELIAS FRIES, f 10/6 1937.(2)

X.c) V I B E K E MARGRETE FRIES, f 29/5 1942.(2)

X.d) B J Ö R N ELIAS FRIES, f 29/9 1944.(2)

IX.3) VERA FRIES, f 26/12 1911. - G m Forpagter C A R L ADOLF REISZ BECH, f 16/7 1909. Godsarrendator. Vallö, Danmark.(2)(34)

VIII.d) CARL T O R S T E N ELIAS FRIES, f 21/8 1878, d 20/7 1880.(2)

VIII.e) E I N A R ELIAS FRIES, f 5/9 1879, d s å 18/9.(2)

VIII.f) A N N A CHRISTINA ELISABET FRIES, f 23/11 1880, d 16/4 1885.(2)

VIII.g) GUSTAF T H O R A L F ELIAS FRIES, f 12/3 1882. Akademiräntmästare. Uppsala. - G m A G N E S VIKTORIA CHRISTENSSON, f 24/8 1882.(1)(2)

Barn:

IX.1) N I L S THORSTEN ELIAS FRIES, f 17/7 1912. Docent i botanik. Uppsala. - G m MÄRTA ELISABETH (L I S B E T H) JONASSON, f 9/2 1916.(2)

Barn:

X.a) K A R I N ELISABETH FRIES, f 6/5 1943.(2)

X.b) AGNES U L L A VERONICA FRIES, f 11/5 1946.(2)

X.c) E R I K OLOF ELIAS FRIES, f 16/3 1949.(2)

IX.2) H I L L E V I ALFHILD VIKTORIA FRIES, f 4/1 1916. Fil. mag. i Uppsala. Folkhögskolelärarinna. Påskallavik.(2)

VIII.h) G U N N A R MAGNUS ELIAS FRIES, f 8/12 1883. Länsjägmästare. Karlstad. Senare Nussviken, Edane. - G m E L S A MALIN MARIA HERIN, f 29/2 1888.(1)(2)

Barn:

IX.1) ALMA G R E T A GUSTAVA FRIES, f 22/7 1912, d 27/1 1917.(2)

IX.2) CARL T H O R S T E N ELIAS G:SON FRIES, f 15/7 1914. Ingenjör. Hagfors, Värmland. - G m MARIA M A R G A R E T A CECILIA HULLBERG, f 20/7 1912.(2)

Barn:

X.a) E V A MALIN MARGARETA FRIES, f 10/9 1947.(2)

IX.3) K U R T ELIAS G:SON FRIES, f 31/5 1917. Fiskerikonsulent(fiskeriinstruktör). Wilhelmina, Lappland. - G m SARA KRISTINA (S T I N A) ELISABETH SANDSTRÖM, f 20/11 1915. Distriktssköterska.(2)

Barn:

X.a) ELSA G U N I L L A KRISTINA FRIES, f 15/3 1947.(2)

X.b) GUNNEL K R I S T I N A ELISABET FRIES, f 4/7 1949.(2)

X.c) KURT P E D E R ELIAS FRIES, f 28/5 1952.(2)

IX.4) ELSA G U N N E L G:DOTTER FRIES, f 27/1 1920. - G m Distriktsveterinär R O L F ERIK GUNNARSSON DALÉN, f 29/3 1916. Stockholm. Senare i Överkalix.(2)(35)

IX.5) G U N N A R ROBERT ELIAS G:SON FRIES, f 7/6 1926. Vet. kand. Stockholm. - G m U L L A ELSA CHARLOTTA LINDMAN, f 3/11 1921. (Tidigare gift Forsgren).(2)

VIII.i) P Y R O L A JUNIA GUSTAVA FRIES, f 27/4 1885, d s å 6/7.(2)

VIII.j) T H O R E CHRISTIAN ELIAS FRIES, f 2/11 1886, d 31/12 1931. Prof. i botanik Lund. - G m F E N N I A MARIA ROSBERG, f 29/5 1897.(2)

Barn:

IX.1) ANNA U L L A FENNIA FRIES, f 17/10 1918. - G m Auditör PER ADOLF G U N N A R VON HOFSTEN, f 23/2 1907. Stora Liden, Skövde, Västergötland.(2)(36)

IX.2) T O R A KARIN MARIA FRIES, f 19/2 1924. - G 1945 m godsarrendatorn O L O F ALFRED CARLANDER, f 16/6 1916. Hökatorp, Götene, Västergötland.(2)(37)

IX.3) JOHAN E L I A S FRIES, f 26/8 1925. Löjtnant. Göteborg. - G m MARGITA SETHSDOTTER SANDBERG, f 21/5 1928.(2)

VII.2) ELIAS PETRUS FRIES, f 14/10 1834 i Femsjö, d 17/12 1858. Disputerade pro gradu över "Anteckningar över svamparnas geografiska utbredning" och promoverades till fil. mag. 5/6 1857 vid endast 22 års ålder. Därefter medicinska studier. Uppsala.(2)

VII.3) SARA LOVISA ULRICA (S A L L Y) FRIES, f 21/8 1836, d 30/3 1905, änka. - G 1861 m greve C A R L ROBERT STELLAN MÖRNER, f 12/11 1833, d 20/3 1875, godsägare m.m., äger och bebor Marieberg i Björkviks sn i Södermanland. Hofsta, Bettna, Södermanland.(1)(2)(38)

VII.4) JOHAN O T T O FRIES, f 29/9 1838, d 7/1 1931, "deputy u.s. surveyor for the district of Florida and notary public", bor i Orlando, Orange co., Florida. U.S.A. - G m C H R I S T I N A SOFIA MAGDALENA FREDRIKA SUNDBORG, f 2/8 1834, d 5/1 1917.(1)(2)

Barn:

VIII.a) SARA CHRISTINA (K I N A) SOFIA FRIES, f 30/10 1868, d 16/1 1945. Florida. U.S.A.(1)(2)

VIII.b) E V A THORA LOVISA FRIES, f 6/10 1870, d 19/8 1949. - G m prof. vid Naturhist. Riksmuseet AXEL JOHAN E I N A R LÖNNBERG, f 24/12 1865, d 21/11 1942. Stockholm.(1)(2)(69)

VII.5) OSCAR R O B E R T FRIES, f 5/4 1840, d 18/6 1908, med. doktor, praktiserande läkare i Göteborg, R.N.O. m.m. - G m SOPHIA E L I S A B E T H BERGMAN, f 12/4 1853, d 2/8 1895.(1)(2)

Barn:

VIII.a) L I N N E A MARGARETA FRIES, f 29/10 1873, d 10/6 1945. - G m C A R L THORE MÖRNER, f 24/8 1864, d 7/9 1940. Prof. i medic. och fysol. kemi. Uppsala.(1)(2)(39)

VIII.b) ELIAS THEODOR (T H O R E) FRIES, f 9/7 1875, d 11/10 1951. Regementsläkare. Visby. - G m H A N N A AUGUSTA BERGMAN, f 30/12 1881.(1)(2)

Barn:

IX.a) V E R A MARIA ELISABETH FRIES, f 14/9 1913. - G m styrman T O R S T E N ADOLF AUGUST SMITTER-BERG, f 24/7 1909. Sedermera sjökapten. Visby.(2)(73)

IX.b) G E R D MARGARETA FRIES, f 16/5 1919. - G m jur. stud. CARL WILHELM B E R T I L MALMf 11/10 1917. Lund. Sedermera tingssekr. Simrishamn.(2)(74)

VIII.c) ELIAS L E N N A R T FRIES, f 19/4 1877, d 30/10 1938. Järnvägstjänsteman. Stockholm.(1)(2)

VIII.d) ELIAS H A R A L D FRIES, f 27/12 1878. Prakt. läkare. Göteborg. - G m A N N A SOFIA CARLANDER, f 1/3 1881, d 23/7 1946. (Förut gift Hasselblad).(1)(2)

VIII.e) ELIAS B E R T I L FRIES, f 8/10 1880, d 14/3 1897. Sjökadett.(1)(2)

VIII.f) ELIAS R A G N A R FRIES, f 27/8 1882, d 15/8 1922. Apotekare. Falun. - G m VALBORG ANDERSSON, f 11/4 1891. Apotekare. Varberg (Sedermera farm. kand., Laholm).(1)(2)

Barn:

IX.1) VALBORG M A R G A R E T A FRIES, f 24/7 1913. - G m kapten Y N G V E KARL OLOF HAGLUND, 27/10 1912. Enskede, Stockholm.(2)(75)

IX.2) ELIAS G U N N O FRIES, f 30/8 1916. Jur. stud. Sedermera Advokat. Lund. - G m K A R I N SIGRID ELEONORA GRAUERS, f 13/2 1918.(2)

Barn:

X.a) INGEL FRIES, f 4/9 1944.(2)

X.b) MARIANNE FRIES, f 28/12 1945.(2)

X.c) HELEN FRIES, f 26/5 1953.(2)

IX.3) ELIAS S T A F F A N FRIES, f 16/12 1920. Fänrik. Hälsingborg. Sedermera löjtnant, Hässleholm. - G (1946-52) m K A R I N ELISABET LINDSTRÖM, f 3/10 1914.(2)

VIII.g) ELIAS A R N E FRIES, f 22/10 1887, d 12/10 1909. Banktjänsteman. Stockholm.(2)

VIII.h) GERTRUD V E R A ELISABETH FRIES, f 19/7 1890, d 20/4 1893.(2)

VIII.i) HILDUR S I G N E MARIA FRIES, f 19/4 1894. - G m landshövding B O GUSTAF HJALMAR HAMMAR-SKJÖLD, f 3/6 1891. Nyköping.(2)(76)

VII.6) SUSANNA CHRISTINA (S A N N A) FRIES, f 21/8 1841, d 26/6 1919. - G 1862 m professorn A U G U S T THEODOR ALMÉN, f 24/1 1833, d 24/11 1903, med. och fil. doktor, generaldirektör i medicinalstyrelsen, R.N.O., L.W.A. m.m., bo i Stockholm.(1)(2)(79)

VII.7) L I N N E A JOHANNA FRIES, f 30/7 1842, d 2/11 1846.(2).7) J U N I A ELISABETH GUSTAVA FRIES, f 6/6 1845, d 25/2 1906, bor i Stockholm. Sedermera Uppsala.(1) (2)

V.6) ANNA CATHARINA FRIES, f 28/10 1763, d s å.(2).

Barn i 2:a giftet:

V.7) PER MAGNUS FRIES, f 1765, d 1832.(2)

V.8) ANNA CATHARINA FRIES, f 1765, d s å.(2)

V.9) GUSTAF ADOLF FRIES, f 1766, d s å.(2)

V.10) LISA CATHARINA (K A R I N) FRIES, f 1768, d 1840. - G m kopparslagaren i Eksjö CARL JACOB HÖRLING.(2)(3)

V.11) GUSTAF HENRIK FRIES, f 1769, d s å.(2)

V.12) JOHAN HENRIK FRIES, f 1770, d 1772.(2)

V.13) B E A T A DOROTHEA FRIES, f 1773, d 1805. - G m WICKLANDER.(2)

V.14) JOHAN (J A N) HENRIK FRIES, f 1777, d 1826.(2)

Barn:

VI.a) H E L E N A CHRISTINA FRIES, f 1800, d efter 1840. - G m FRIBERG.(2)

VI.b) SOFIA WILHELMINA FRIES, f 1801, d 1819.(2)

VI.c) ERIK M A G N U S FRIES, f 1803, d 1836.(2)

Barn:

VII.1) ELIAS THEODOR FRIES, f 1836, d s å.(2)

VI.d) CARL FREDRIK FRIES, d 1821.(2)

VI.e) MARIA ELISABETH FRIES, f 1805, d 1806.(2)

VI.f) Dödfödd dotter FRIES, f 1807, d s å.(2)

VI.g) CHARLOTTA FRIES, f 1808, d 1880. - G m GRIPENSKÖLD.(2)

IV.i) HELENA FRIES, f 1723, d s å.(2)

IV.j) MAGDALENA FRIES, f 1724, d 1775. - G m sadelmakaren i Norrköping JONAS EKVALL.(2)(20)

IV.k) MAGNUS FRIES, f 1727 i Linköping, d före 1773(?). År 1757 var han "boende vid Riga och idkade klensmedshantverket". - G m MARGARETA HARTMANN.(2)(21)

Barn:

V.1) MAGNUS GOTTFRID FRIES, f 1754 i Riga, d 1801 i Norrköping. Han återbördades till Sverige redan i 20-års åldern och blev slutligen ålderman för klensmedsämbetet i Norrköping. - G m MARIA GRETA KÖHLER, d 1802 av "Schwindsucht". (153-157, 168).(2)(22)

Barn:

VI.a) JOHAN MAGNUS FRIES, f 1782, d före 1802(?).(2)

VI.b) VALENTIN G U S T A F FRIES, f 1782, d efter 1812(?).(2)

VI.c) HELENA GRETA FRIES, f 1784, d 1785.(2)

VI.d) DAVID JEREMIAS FRIES, f 1787, d 1801(02)(?).(2)

VI.e) A D A M FREDRIK FRIES, f 1790 i Norrköping, d 1833 i Stockholm. Kopparslagaremästare i Stockholm från senast 1818. - G m ULRIKA ELEONORA ENGLUND.(2)(23)

Barn:

VII.1) JOHAN ADOLF FRIES, f 1813, d 1857. Kallas omväxlande kopparslagarelärling, kopparslagaregesäll, kopparslagarearbetare, bleck- och plåtslagare, styckmästare, arklihantlangare(arkli = förvaringsrum för vapen och krigsfårråd) och fabrikör. Lika omväxlande som titlarna är mantalsskrivningsorterna: han flyttade ideligen mellan Stockholmsförsamlingarna. - G 1:o m MARIA CATHARINA ERIKSSON. - G 2:o m GUSTAVA JACOBINA LANGBORG. - G 3:e m BRITA CHRISTINA LUNDBERG.(2)

Barn i 1:a giftet:

VIII.a) JOHANNA CHARLOTTA FRIES, f 1836, d efter 1864. Blev tvätterska och var på 1860-talet mantalsskriven i Katarina distrikt.(2)

VIII.b) JOHAN JAKOB LUDVIG FRIES, f 1837, d före 1839.(2)

VII.2) FRANS RUDOLF FRIES, f 1815, d 1855. Synes ha ärvt släktens kärlek till metaller: 1835 är han "guldar-betarelärogosse" och 1840 guldsmedsgesäll. Även han irrade mellan församlingar i Stockholm. - G m CATHARINA CHARLOTTA ZETTERBLOM.(2)

Barn:

VIII.a) JULIA AMANDA AUGUSTA CHARLOTTA FRIES, f 1839, d omkr. 1870(?).(2)

VIII.b) AMALIA E M M A THEKLA FANNY FRIES, f 1841, d efter 1873(?). - G m en kassör MALMSTRÖM.(2)

VIII.c) OSCAR RUDOLF FRIES, f 1843, d 1874. Glasmästargesäll. - G m JULIA VILHELMINA HOLMGREN. De var barnlösa.(2)

VIII.d) ALBERT RUDOLF FRIES, f 1850, d före 1875(?)). Synes ha dött före 24 års ålder.(2)

VIII.e) ULRIKA ALBERTINA HILDEGARD CHARLOTTA FRIES, f 1852, d före 1857(?).(2)

VII.3) ULRIKA ALBERTINA FRIES, f 1817, d efter 1842.(2)

VI.f) E V A CHRISTINA FRIES, f 1794, d efter 1812(?).(2)

IV.l) JOHANNES FRIES, d 1729.(2)

IV.m) MARGARETA FRIES, f 1730, d 1765. - G 1:o m garvaren i Norrköping JEREMIAS HÄHNE. - G 2:o m logarvaren därstädes ARVID ERIK LUNDGREN.(2)(24)

III.8) MAGDALENA FRIES, f 1688, d 1692.(2)

Barn i 2:a giftet:

II.b) JOHAN (JAHN) FRIES, var vid faderns död(1679) kock hos Herr Erich Flemmingh.(2)

II.c) CARL MAGNUS FRIES, f 5/12 1650 i Hovförsamlingen, Stockholm, var d 1669.(2)

Barn i 3:e giftet:

II.d) MARIA FRIES, döpt 23/11 1669, död före fadern 1669.(2)

II.e) HELENA FRIES, döpt 7/1 1671, avled också före fadern eller före 1680.(2)

II.f) MARGARETA FRIES, döpt 6/12 1676, d efter 1678.(2)

II.g) ? FRIES, Sara väntade ett barn vid faderns död.(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Joen Brynielsson Fries ( ? -1679)
|
Adam Jonsson Fries, sporrmakare (1640-1710)
|
Thore Adamsson Fries, sporrmakare (1683-1732)
|
Elias Thoresson Fries, klockgjutare, rådman, riksdagsman (1720-1791)
|
Karin Fries (1768-1840)
|
?
|
Maria Ahlberg (1853-1941)
|
Carl Holmér, läroverksadjunkt (1883-1936)
|
Isa Holmér (1925-1987)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svensk Slägtkalender 1886, s 142-144.
(2) = Elias-Fries-Släktens Historia/Tore Almén. + Tillägg Till Elias-Fries-Släktens Historia/Gunhild Friesia Almén.
(3) = Av dessa makar finnas avkomlingar även med namnen Modée(Modigh), Hultstein, Hammar, Hjertquist, Röing, Sjöstrand, Unge, Sundberg och Ahlberg. Ingifta ha burit namnen Perman, Paulin, Nilsson, Granquist, Karlsson och Körner. Om över femtio avkomlingar(intill 1919) finnas uppgifter i Tore Alméns anteckningar. Följande titlar förekomma bl a: fanjunkare, kronofogde, länsman, advokat, sergeant, lantmätare, jägmästare och olika slag av bankfolk. Ett par ha hamnat i Brasilien som lantbrukare och plantageägare. Sannolikt fortlever grenen även i Sverige.(2)(4)
(4) = En av dessa ättlingar är: Alfred Emil Modée, f 1822, d 1882, 1:e lantmätare i Kristianstads län, RWO, ägare av Qvänjorp Norregården i Småland, bor i Ljungby i Småland. - G 1847 m M a t h i l d a Charlotta Perman, 1825, dtr t apotekaren(1824-38) i Ljungby(Småland) Jacob Perman(f 1794, d 1850; handlanden och post- mästare där) och(gift 1824) M a r i a Christina Svensson(f 1798, d 1867).(5) Ytterligare en är: N i l s Wilhelm Nilsson, f i Kristianstad 12/5 1889. Föräldrar: Sven Nilsson, handlande, och Ida Wilhelmina Hammar. Mogenhetsexamen vid Karolinska katedralskolan i Lund 1909, student vid Lunds universitet 1910, kansliexamen där 1913. Antogs efter omkring ett års tjänstgöring vid lands- kontoren i Växjö och Gävle till e.o. landskontorist i Gävleborgs län 7/6 1915, landskontorist där 31/12 1917, landskontorist och extra länsbokhållare i Norrbottens län 9/8 1923, länsbokhållare av första klassen i Norrbottens län 30/6 1927, innehaft förordnande ss. landskamrerare, länsassessor, lanträntmästare och häradsskrivare. Längdförare hos prövningsnämnder i Gävleborgs län 1917-22, protokollförare hos prövningsnämnder i Norrbottens län 1924, 1926, 1928-32 samt hos fastighetsprövningsnämnden 1928 i Norrbottens län, ordförande i taxerings-nämnder sedan 1917 och i beredningsnämnden 1927-28 och 1932-33. - G 31/12 1924 m Agnes Matilda Birgitta (B r i t t a) Pihlblad, f 11/2 1888, dotter av Nils August Pihlblad, handlande, och Maria Katarina Nilsson.(6)
(5) = Svenska Ättartal 1890, s 323.
(6) = Landstatsmatrikel 1933, s 498.
(7) = Enligt Örnberg(Svenska Ättartal XIII s 132 not 5) blev denne Fredrik Fries "kanske" murmästare och klensmed samt far till en brandvakt vid namn Adam Fries. Allt detta betvivlades emellertid av Tore Almén.(2)
(8) = Hon blev moder till Carolus, f 1734. Fadern sade hon vara en ung officer "Rxdf"(antagligen Roxendorff) på Malmen(Malmslätt) vid mönstring.(2)
(9) = Hon blev emellertid stammoder för avkomlingar med namnen Blädring, Beckman, Sjöstedt, Sandberg, Grönberg, Strandberg, Gezelius, Lindhagen, Wallenquist, Forsselius, Ahlstedt, Peterzén, Sernander, Erlandsson, Svensson och Åkerberg. Ingifta i dessa släkter ha burit namnen Moselius, Wall, Åkerblom, Nylin, Carlsson, Wärner, Löfgren, Waernström, Vesterlund, Köhler, Blom, Holmstrup, Zetterwall, By- ström, Djurberg, Pettersson, Lagerberg, Martin, Struwe, Aschan, Bystedt, Schönmeyer, Raae, Helén, Frisell m m. Tore Almén har uppgifter om över 120 av denna Anna Christina Fries avkomlingar, och antalet kanske fördubblats sen år 1919! Hennes döttrar gifte sig uteslutande med män inom läder- yrket. Äldsta dottern, som var gift tre gånger, efterlämnade vid sin död(1767) en förmögenhet på över 116.000 daler. Dennas yngsta barn, Lars Timon Grönberg(1761-90), blev efter studier i Uppsala och Greifswald med. d:r i Jena(1783) och sedermera praktiserande läkare i Linköping med assessors titel. Han dog ogift vid 29 års ålder. Anna Christina Fries andra vuxna dotter, Helena Blädring(1724-86), hade med sin make, sämskmakareåldermannen Isak Strandberg, icke mindre än tolv barn, av vilka det första dog vid 29 års ålder såsom ogift musikant, det tredje, fjärde, tionde, elfte och tolfte avledo samma år de föddes, det femte dog året efter födelsen samt det sjunde, åttonde och nionde voro dödfödda. Den arma modern tycks emellertid ha tagit prövningarna på det rätta sättet, ty det heter om henne i Linköpings dödbok, att hon var "en god kristen". Trots alla dödsfallen fortlever emellertid alltjämt ett stort antal avkomlingar av Helena Blädring. Hennes dotter Maria Margareta Strandberg (1750-1803) blev nämligen gift med sedermera kyrkoherden i Askeby Daniel Lindhagen och härigenom stammoder inom släkten Lindhagen. De hade sonen Carl Israel Lindhagen(1789-1839), komminister i Askeby. Han hade sonen Claes Albert Lindhagen(1823-1887), justitieråd. Han hade sonen Arthur Lind- hagen(1884- ), justitieråd.(2)
(10) = Med sin första man hade hon fem, med sin andra man fyra barn. Dessa barn erhöll synnerligen förnäma faddrar såsom domprostinnan Ihre, biskopinnan Benzelia, landshövdingen Erencrona, lagmannen Hederhielm, borgmästaren Kindberg, biskopinnan Rudenschöld och jungfru Magdalena Rudenschöld. Detta förhindrade emellertid ej, att sex av barnen dog späda och att de tre flickor, som växte upp, aldrig tycks ha blivit gifta.(2)
(11) = Deras avkomlingar bar även namnen Linman, Ågren och Höijer, och en ingift hette Lindgren.(2)
(12) = Endast det yngsta av hennes sju barn, Johan Huss, erbjuder något av intresse. Han var född 1720, blev student 1744 i Uppsala, där han tillhörde Östgöta nation, prästvigdes 1751(svag i examen), tjänstgjorde därefter i olika församlingar av Linköpings stift, och blev slutligen 1761 komminister i Normlösa och Härbärga. Död barnlös 1771. Hans hustru, Helena Catharina Schilliin, överlevde mannen (omgift Fogelstrand).(2)
(13) = Namnet Fries användes av honom bevisligen först 1688, då han var 50 år gammal.(2)
(14) = Dottern Gunnila Kiliansdotter Schilling, som blev gift med en pistolmakare Ljungberg, tycks ha avlidit utan bröstarvingar före modern. Sonen Kilian Kiliansson Schilling(1664-1711), blev ålderman för sporr- makarämbetet i Linköping, dit han flyttade från Norrköping redan 1686. Om hans första hustru heter det i dödboken, att hon "fört ett vackert leverne". Med sina tvenne hustrur hade han inalles sexton barn, av vilka en blev "ihielkvafd i sömnen", nio andra även dog som späda och fem avled i pesten 1711. Av alla de sexton återstod alltså endast en, som överlevde farmodern. Denne, Henrik Schilling (d 1733), blev smed och handelsman i Linköping, men tycks ha vansläktats: vid hans död heter det, att han var "en af sig kommen borgare" och om hustrun att hon var "sjuk och eländig". Deras son Kilian Schilling, blev också sporrmakare i Norrköping. Hans maka måtte icke varit vidare behaglig: i bouppteckningen efter mannen uppges nämligen, att "enkan var vidrig och nekade till allt, som efterfrågades". Ej heller kunde någon av grannarna förmås att såsom god man bevaka de omyndiga barnens bästa. Beträffande övriga avkomlingar kan nämnas, att om en av dem det i kyrkoboken heter, att hon dog som "gammal jungfru", och detta ehuru hon endast var 52 år och moder till ett barn u.ä. År 1710 5/12 dog hennes make, Adam Jonsson, omkr. 70 år, År 1711 dog 1/2 hennes son, Johan Adamsson Fries, omkr. 38 år, 4/6 dog hennes barnbarn Anna Kilansdotter Schilling, 4 1/2 år, 16/6 dog hennes barnbarn, Magdalena Kiliansdotter Schilling, 15 år, 17/6 dog hennes sonhustru, Anna Görans- dotter Schilling, omkr. 40 år, 18/6 dog hennes son, Kilian Kiliansson Schilling, 47 år, 18/6 dog hennes barnbarn, Christina Kiliansdotter Schilling, 6 år, 20/6 dog hennes barnbarn, Georgius Kiliansson Schilling, 11 år, 20/6 dog hennes barnbarn, Helena Kiliansdotter Schilling, 1 år, 16/8 dog hennes barn- barn, Ingeborg Andersdotter, 6 år, 27/8 dog hennes måg, Anders Andersson, omkr. 33 år, 14/10 dog hennes barnbarn, Maria Jonasdotter Fries, 11 år, 28/10 dog hennes barnbarn, Catharina Jonasdotter Fries, 1 år, 30/10 dog hennes son, Jonas Adamsson Fries, 39 år, 31/10 dog hennes barnbarn Anna Jonasdotter Fries, 3 år.(2)
(15) = Bland hennes faddrar var Elin, hustru till Peter Speet, i vilkens gård Gunnilas föräldrar bodde 1641. Denne Peter Speet var Dragfabrikens grundare enl. W. Carlgren "Drags yllefabriker 1642-1942". Stock- holm 1942.(2)
(16) = Efter Thores död gifte Catharina Bergesdotter om sig med sedermera åldermannen för klensmeds- ämbetet Lars Westerman, d 1765 av lungsot. I detta äktenskap föddes en son, antagligen död ung. Ingeborg Persdotter var genom ett föregående äktenskap svärmoder till Maria Adamsdotter Fries, och Berge Svensson blev efter Ingeborgs död omgift med Catharina Bengtsdotter, änka efter överskäraren Anders Svensson.(2)
(17) = Av makarnas fyra barn, därav ett par tvillingar, avled minst tre som späda.(2)
(18) = Denna medförda dotter tyckes i kyrkoböckerna kallas icke endast Elisabet Maria (Lisa Maja) utan även Christina Maria, Sara Maria, Brita Maria och Beata Elisabet samt dessutom Fries efter styvfadern i stället för Ljunggren, vilket namn till på köpet förvanskats till Torngren. Hon blev gift med klensmeden Orup i Linköping.(2)
(19) = Hon hade ett enda barn, som dog månadsgammalt.(2)
(20) = Deras åtta barns öden är ännu outredda, men avkomlingar bar namnen Loose, Willing(Witting) och Tyblin. Okänt om grenen fortlever.(2)
(21) = Tore Almén lät genomsöka kyrkoböckerna för Rigas fem tyska församlingar för tiden 1700-85 utan att mer än en enda gång Magnus Fries eller hans hustru påträffades. Antagligen har familjen flyttat från Riga. Av arvsskiften i gamla hemlandet framgår emellertid att Magnus Fries sannolikt var död före 1773.(2)
(22) = De hade sex barn, däribland ett par tvillingar. Tre av barnen dog i unga år. Om två andra vet man endast, att de antagligen före 1813 flyttade till Stockholm i sällskap med den yngste brodern.(2)
(23) = Äktenskapet upplöstes genom skilsmässa. Makarna hade två söner(den äldre möjligen mannnens barn u.ä.) och en dotter. Den senare tycks ej fått avkomlingar.(2)
(24) = I vartdera äktenskapet föddes en son. Den yngre dog späd. Den äldre, Jeremias Hähne(1757-1804), blev handelsman i Norrköping.(2)
(25) = Uppkallades efter sin mosters man. Hans mor, Catharina Bergesdotter, hade nämligen en äldre syster, Helena, som var gift först med Elias Arenhardt och sedan med Magnus Hultman, båda klockgjutare i Norrköping. Han upptogs som fosterson av henne och hennes andre man, klockgjutaren Hultman, som 10-åring. Gick först i stadsskolan och sedan i tyska skolan. Därefter kom han i morbroderns klockgju- tareverkstad "till att lära profession". Han forsatte med detta dels i stockholm och dels i olika perioder som gesäll hos morbrodern, tills han 1746 på våren anträdde en resa och vandring till utrikes orter och arbetade på gjuthusen i Köpenhamn, Lybeck och Hamburg. I Danzig kunde han ej få arbete, utan måste låna pengar av morbrodern för att komma hem och anlände "lyckligen till Stockholms brygga" som- maren 1747.(2)
(26) = Sara Persdotter Ekerot, var dtr t kopparslagaren i Jönköping Per Arvidsson(Ekerot)(d 1711) och Mag- dalena Olofsdotter(d 1711).(2)
(27) = Makarna fick talrika avkomlingar, vilka burit även namnen Kexerus, Hoff, Kindlund, Johansson, Lindblom, Hall, Palmer, Thun, Magnusson, Hagvall, Ekberg, Lundgren, Senell och Allvin. Ingifta ha hetat Lundvall, Berg, Wester, Bergendahl, Gillgren, Fyhrvall, Jeanson, Ringdahl, Heurlin, Dahlström, Schar- man, Falk, Elert, Gunnarsson och Westberg. I Tore Alméns anteckningar, som dock sluta 1919, finns uppgifter om bortåt 90 av Sara Helenas avkomlingar, av vilka några hamnat i Amerika och Australien. Falkengrenarna var länge trogna sitt yrke: där finns fyra spegelfabrikörer och två glasmästare, i Jönköping, Lidköping, Värnamo och New Orleans. En brylling till Tore Almén, Vilhelmina Falkengren, f 1843, var gift med ordföranden i Lidköpings stadsfullmäktige, Johan Magnusson(1832-1908), och en annan, Josefina Falkengren, f 1858, med hovrättsrådet A.L. Senell(1836-1901).(2)
(28) = Han efterlämnade en ganska stor förmögenhet: mer än 25.000 riksdaler banko.(2)
(29) = Det enda i äktenskapet födda barnet. Tycks ha ärvt åtskilligt av sin faders äventyrlighet. Vid 18 års ålder fick hon ett barn utom äktenskapet med en 19-årig löjtnant Tisell, och två år senare ännu en son u.ä.(2)
(30) = I barndomen var han i olika fosterhem, och gick i Jönköpings storskola, fick en obetvinglig lust att gå till sjöss. Först reste han emellertid till modern i Stockholm, som då hade ett schweizeri vid Norr- landsgatan "framför Berzelii park". Han gjorde en massa resor till Kap, Ostindien, Brasilien m m och råkade ut för flera skeppsbrott. År 1862, efter nordamerikanska inbördeskrigets utbrott, tog han mönstring i nordstaternas flotta och deltog i den stora sjöstriden vid Hampton Roads mellan Merrimac och Monitor(1862). Han befordrades, antagligen 1863, efter avlagd examen till "Acting Master´s Mate", en slags underofficersbefattning. Såsom sådan tjänstgjorde han under fem års tid ombord på ett förrådsfartyg, som låg på Charlestowns redd under bombardemanget av Fort Sumter och efter krigets slut avgick på en två års expedition till Kina och Japan. Han erhöll efter återkomsten från denna expedition avsked ur krigstjänsten och reste hem till Sverige, där han tillbragte vintern 1868-69 i Jönköping och Stockholm. Våren 1869 reste han åter till Amerika, nu som tolk för 1200 skandinaviska emigranter. Sedan blev han löjtnant i republiken Haiti och togs till fånga under ett inbördeskrig, men fick behålla sin plats hos den nya regeringen. Han återvände därefter till Förenta staterna, blev amerikansk medborgare 1871 och bosatte sig i New York. Där hade han plats som "superintendent" i en stenkols- och vedaffär, men då dess innehavare 1876 gjorde konkurs, tog han ånyo anställning som underofficer(petty officer) i Förenta staternas flotta. Under ett tiotal år tjänstgjorde han nu som lärare på ett skolskepp och blev slutligen 1899 pensionerad som Chief-Yeoman efter 30 års tjänst i flottan.(2)
(31) = Bodde som änka hos sin måg, Peter Jansson, bryggare i falköping. Hon fick talrika avkomlingar, bl a ett barnbarn(son till grosshandlaren i stockholm Arvid Rudolf Bergdahl), som 1886 döptes till Thore Elias(d 1887). Ett annat barnbarn blev gift Thorell. Ingifta ha hetat Höök m m.(2)
(32) = Deras barn: 1. J o n a s Olof Ferenius, f 30/12 1935. 2. S t a f f a n Olof Ferenius, f 1/8 1938. 3. C a t h a r - i n a Ingrid Maria Ferenius, f 12/3 1942.(2)
(33) = Deras barn: 1. Allan Ekström, f 22/3 1927. Tingsnotarie. Halmstad. - G m Gunnel Jacobsson, f 19/10 1931. 2. Lars Ekström, f 8/11 1928. Jur. stud. Uppsala. 3. Calla A n n - S o f i Ekström, f 13/2 1935. 4. Gunvor Ekström, f 11/5 1937. 5. Christina Ekström, f 27/8 1942.(2)
(34) = Deras barn: 1. A n n e t t e Ingrid Margrete Bech, f 13/3 1937. 2. L i s e l o t Corinna Bech, f 13/4 1939. 3. Marianne Bech, f 21/10 1942. 4. August Jörgen P e t e r Bech, f 1/10 1946.(2)
(35) = Deras barn: 1. G u n n a r Erik Dalén, f 30/8 1944. 2. T o r e Erik Dalén, f 8/6 1948. 3. K a r i n Elsa Rolfs- dotter Dalén, f 21/10 1951, d s å 28/10.(2)
(36) = Deras barn: 1. Jan E r l a n d Thore von Hofsten, f 23/5 1940. 2. Carin Hedvig G u n i l l a von Hofsten, f 2/10 1943.(2)
(37) = Deras barn: 1. L o u i s e Fennia Carlander, f 5/3 1946. 2. Ulla M a r g a r e t a Carlander, f 9/10 1947. 3. Marianne K e r s t i n Carlander, f 19/11 1950. 4. Per O l o f Thore Carlander, f 24/12 1952.(2)
(38) = Deras barn: 1. Knut E l i a s Mörner, f 16/9 1862, d 9/4 1866. 2. C a r l Thore Mörner, f 24/8 1864, d 7/9 1940. Prof. i medic. o. fysiolog. kemi. Uppsala. - G m L i n n é a Margareta Fries, f 29/10 1873, d 10/6 1945(se nedan).(39) 3. R o b e r t Fredrik Mörner, f 28/2 1866. Rektor. Strängnäs. - G m S v e a Hilma Emilia Palm, f 24/7 1872, d 8/3 1952.(43) 4. G e r t r u d Hilda Christina Mörner, f 16/2 1868, d 28/2 1953. - G m rektor Johan D a n i e l Viotti, f 17/8 1865, d 21/2 1912. Uppsala.(50) 5. Maria E l i s a b e t h Mörner, f 6/2 1869, d 27/2 1949. - G m major C a r l - O t t o August von Sydow, f 18/4 1859, d 23/4 1946. Saltsjö- baden.(51) 6. Sara T h y r a Margareta Mörner, f 19/11 1870. - G m godsägare E r n s t Maximilian Hermelin, f 13/4 1865. Marieberg, Bettna, Södermanland.(56) 7. Anna Ulrika (U l l a) Mörner, f 13/6 1873. - G 1:o m generaldir. i Norsk Hydro Samuel (S a m) Eyde, f 29/10 1866, d 21/6 1940.(62) - G 2:o m godsägare Alexander Gustav Reinhold O t t o von Arnold, f 11/6 1865, d 13/7 1926. Hofsta, Bettna, Södermanland.(2)(39)(43)(50)(51)(56)(62)
(39) = Deras barn: 1. Linnéa Mörner, f 24/11 1893. d s å 25/11. 2. Ulla Elisabeth (B e t h) Mörner, f 2/3 1895. - G m lantbrukare D a v i d Harald Larberg, f 24/2 1895. Larberg. Hammarö.(40) 3. C a r l Robert Mörner, f 28/6 1896, d 9/7 1952. Heminredningsarkitekt. Stockholm. - G (1944-48) m Siv I n g a - M a j a Berg- man, f 16/1 1906. 4. O t t o Elias Mörner, f 20/4 1898, d 15/5 1899. 5. A n n a Margareta Aurora Mörner, f 1/1 1900. - G m provinsialläkare A d o l f Hilding Rappe, f 10/9 1895. Varberg. 6. Eva C a r o l a Louise Mörner, f 15/6 1904. Barnträdgårdslärarinna. Uppsala. 7. Sally D a g m a r Carmen Mörner, f 3/9 1905. Distriktssköterska. Kungsör. 8. Stellan A r n e Mörner, f 3/9 1905, d 28/12 1931. 9. A s t r i d Hilda Saima Mörner, f 29/8 1907. - G m överstelöjtnant Axel V a l t e r Tillaeus, f 11/9 1902. Sollefteå.(42).(2)(40)(42)
(40) = Deras barn: 1. Hilda M a r g a r e t a Larberg, f 8/5 1929. - G m konditor I n g v a r Arnold Schützer, f 9/4 1920. Larberg, Hammarö.(41) 2. L a r s Arne Larberg, f 8/2 1933.(2)(41)
(41) = Deras barn: 1. L a r s Ingvar Schützer, f 9/2 1948. 2. S v e n David Schützer, f 27/9 1949.(2)
(42) = Deras barn: 1. Carl Axel A r n e Tillaeus, f 30/10 1935. 2. C l a e s Olof Stellan Tillaeus, f 31/10 1938. 3. I n g u n Margareta Elisabeth Tillaeus, f 27/9 1942. 4. J a n Robert Valter Tillaeus, f 8/1 1946.(2)
(43) = Deras barn: 1. S v e a Maria Linnéa Mörner, f 19/4 1901. - G m rektor C a r l Gerhard Ringmar, f 2/11 1893. Birka, Ås.(44). 2. Margit E v a Viola Mörner, f 3/12 1902. - G m kyrkoherde Per H o l g e r Abra- hamsson, f 7/3 1894. Torshälla.(47). 3. Karin M a r g a r e t a Gullviva Mörner, f 7/12 1903. - G m folk- högskolelärare Erik Nilsson, f 19/5 1894. Önnestad.(48). 4. Åslög Ulrika Brunkulla (U l l a) Mörner, f 5/8 1907. Sjuksköterska. Norrtälje. 5. Barbro Elisabet Blåsippa (B i s s e) Mörner, f 8/1 1909. - G m lasa- rettsläkare Karl G u n n a r Odén, f 1/3 1908. Kisa.(49) 6.(2)(44)(47)(48)(49)
(44) = Deras barn: 1. Carl - Ivar Ringmar, f 16/7 1924. Arkitekt. Vällingby, Stockholm. - G m G u d r u n Kers- tin Marika Olsson, f 19/8 1928. Handarbetslärarinna.(45). 2. U l l a Maria Ringmar, f 28/11 1926. - G m med. lic. Karl-Erik Fichtelius, f 29/3 1924. Uppsala.(46). 3. Anna M a r g a r e t a Ringmar, f 14/12 1929. Fil. stud. Uppsala.(2)(45)(46)
(45) = Deras barn: 1. Carl S v e n Olof Ringmar, f 25/12 1952.(2)
(46) = Deras barn: 1. B j ö r n Erik Fichtelius, f 15/12 1949. 2. M a r i a Elisabeth Fichtelius, f 27/5 1952.(2)
(47) = Deras barn: 1. Lars-Einar Abrahamsson, f 31/7 1928. Folkskollärare. Sörbygden. - G m K a r i n Mar- garetha Persson, f 11/6 1926. 2. Sven-Anders Abrahamsson, f 21/5 1930. Ingenjör. Torshälla. 3. Eva Elisabeth (E v a - L i s a) Abrahamsson, f 3/1 1935. 4. U l l a Margareta Abrahamsson, f 22/9 1945.(2)
(48) = Deras barn: 1. B e r t i l Erik Robert Nilsson Mörnås, f 25/10 1935. Ingenjör. Stockholm. 2. A s t r i d Margareta Nilsson Mörnås, f 25/10 1935.(2)
(49) = Deras barn: 1. Anna E l i s a b e t h Odén, f 15/2 1937. 2. U l l a Margareta Odén, f 23/3 1939. 3. G u n - n e l Catharina Odén, f 8/12 1940. 4. N i l s Allan Gunnar Odén, f 19/2 1948. 5. Karl Å k e Odén, f 4/4 1952.(2)
(50) = Deras barn: 1. Carin Viotti, f 14/6 1896. Prakt. läkare. Karlskoga. 2. Elsa Viotti, f 15/5 1898, d 1/5 1925. 3. Gösta Viotti, f 22/8 1901. Folkskollärare. Björnlunda. - G m Lilli V i v e k a Ehnbom, f 4/5 1910.(51). 4. T o r d Mörner Viotti, f 3/2 1908. Forstmästare. Sveg. - G m Anna-Märta Alftrén, f 16/4 1906.(2)(51)
(51) = Deras barn: 1. U l l a Lilli Marianne Viotti, f 20/11 1933. 2. K l a s Daniel Viotti, f 4/12 1935. 3. Anders Viotti, f 17/9 1946.(2)
(52) = Deras barn: 1. Ida Elisabeth (I s a) Ulrika von Sydow, f 11/5 1892, d 9/1 1907. 2. C a r l Fredrik von Sy- dow, f 27/12 1893. Ryttmästare, Saltsjöbaden. - G m G u n h i l d Margareta Boy, f 8/10 1903.(53). 3. O t t o Reinhold von Sydow, f 27/12 1893. Major. Saltsjöbaden. - G m B l e n d a Maria Molin, f 7/5 1915.(54). 4. E r n s t Vilhelm von Sydow, f 23/6 1901. Agronom. Stockholm. - G (1941-49) m Marianne Asker, f 1/12 1922. (Omgift Åkerlund).(55).(2)(53)(54)(55)
(53) = Deras barn: 1. Hedvig Elisabeth M a r i a n n e von Sydow, f 4/3 1925, d 25/1 1929. 2. C a r l - O t t o Gillis von Sydow, f 9/3 1927. Fänrik, fil. stud. 3. E b b a Gunhild Sally Von Sydow, f 6/8 1928.(2)
(54) = Deras barn: 1. Greta E l i s a b e t h von Sydow, f 31/7 1944. 2. C a r l Vilhelm Claes von Sydow, f 6/11 1945.(2)
(55) = Deras barn: 1. M a r i e - L o u i s e Elisabeth von Sydow, f 28/5 1942.(2)
(56) = Deras barn: 1. Carl E l i a s Hermelin, f 5/10 1895. Bergsingenjör. Eskilstuna. - G 1:o m C a r i n Elisabeth Hermelin, f 19/11 1899(omgift Törnblom).(57) - G 2:o m I n e z Elisabeth Asplund, f 23/3 1895. 2. Knut O l o f Hermelin, f 8/7 1898. Lantbrukare. Kulltorp, Katrineholm. - G m E s t e r Anna Sofia Melander, f 16/5 1901.(59) 3. S v e n August Hermelin, f 12/12 1900. Trädgårdsarkitekt. Stockholm. - G m Hulda K e r s t i n Margareta Haglund, f 16/4 1903.(60) 4. Ulla B i r g i t t a Hermelin, f 7/10 1903. - G m gods- ägare P e r Gustaf Vilhelm Bråkenhielmn, f 26/10 1901. Vallby, Skirö.(61). 5. K a r i n Sally Elisabeth Hermelin, f 2/6 1906. Marieberg, Bettna, Södermanland.(2)(57)(59)(60)(61)
(57) = Deras barn: 1. B r i t t a Thyra Margareta Hermelin, f 10/9 1922, d 10/2 1932. 2. Märta C h r i s t i n a Hermelin, f 6/9 1924. Modetecknerska. - G m journalist, fil. kand. D i e t r i c h Karl Richard Müller-Winter, f 16/4 1921. Berlin.(2)(58)
(58) = Deras barn: 1. J a n Carl Maximilian Müller-Winter, f 28/8 1950. 2. D a g Olof Magnus Müller-Winter, f 4/7 1953.(2)
(59) = Deras barn: 1. I n g a Birgitta Hermelin, f 3/6 1925. Trädgårdsarkitekt. - G m konstnär Matts Jungstedt, f 10/6 1924. Stockholm. 2. B e n g t Olofsson Hermelin, f 9/4 1927. Inspektor. Haneström, Göta. 3. E v a Margareta Hermelin, f 26/5 1930. Idrottsinstruktör. 4. L a r s Gustaf Hermelin, f 28/2 1937.(2)
(60) = Deras barn: 1. Ernst G ö r a n Patrik Hermelin, f 4/8 1931. Skogspraktikant.(2)
(61) = Deras barn: 1. Ulrica (U l l a) Birgitta Thyra Elisabeth Bråkenhielm, f 6/6 1931. New York, USA. 2. Anna Maria Magdalena (L e n a) Bråkenhielm, f 18/2 1934. Reklamtecknerska. Stockholm. 3. C h r i s t i n a Margareta Bråkenhielm, f 1/8 1935. 4. P e d e r Reinhold Skragge Bråkenhielm, f 3/3 1937. 5. S v e n Gustaf Skragge Bråkenhielm, f 22/7 1938. 6. Katarina Bråkenhielm, f 3/3 1942. 7. B i r g i t t a Sally Friesia Bråkenhielm, f 25/12 1943.(2)
(62) = Deras barn: 1. A s t r i Mörner Eyde, f 10/9 1896. - G m kanslisekr. H a n s Baltasar Reinhold von Arnold, f 26/10 1890, d 20/12 1937. Hofsta, Bettna, Södermanland.(63) 2. S i g u r d Mörner Eyde, f 16/7 1898. Godsägare. Semb hovedgård, Horten, Norge. - G 1:o m Eva Wilhelmsen, f 13/1 1907, d 29/2 1944.(65) - G 2:o m Kate Schröder, f 28/9 1928.(66) L i v Mörner Eyde, f 4/7 1902. - G m överste N i l s Hjalmar Alexan- der Leuhusen, f 24/9 1897. Stockholm.(67).(2)(63)(65)(66)(67)
(63) = Deras barn: 1. H a n s - G ö r a n Reinhold Baltasar von Arnold, f 5/2 1921. Godsägare. Jordberga, Skåne och Dyrehavegård, Knabstrup, Danmark. - G m C l a r a Charlott Wanda Maria Grön Stjernswärd, f 1/10 1928.(64) 2. Hans C a r l - R e i n h o l d Samuel von Arnold, f 26/7 1925. Civilingenjör. Västerås. - G m U l l a Marianne Persson, f 9/9 1929.(2)(64)
(64) = Deras barn: 1. O t t o Gustaf Reinhold Grön von Arnold, f 3/9 1950.(2)
(65) = Deras barn: 1. Liv Eyde, f 14/8 1939. 2. Ulla Eyde, f 14/8 1941. 3. Eva Eyde, f 28/2 1944.(2)
(66) = Deras barn: 1. Christine Eyde, f 14/9 1947. 2. Marianne Eyde, f 24/6 1949. 3. Sam-Christian Eyde, f 3/1 1951.(2)
(67) = Deras barn: 1. U l l a Liv Elisabeth Adelaide Leuhusen, f 3/8 1926. - G m andre sekr. i utrikesdep. W i l h e l m Hans Fredrik Wachtmeister, f 29/4 1923. Stockholm. 2. S t i g Nils Fredrik Velam Leuhusen, f 13/10 1929. Oslo.(2)(68)
(68) = Deras barn: 1. A n n a Ulla Margaretha Wachtmeister, f 26/6 1948. 2. C h r i s t i n a Elisabeth Wachtmeis- ter, f 3/10 1949.(2)
(69) = Deras barn: 1. Otto Einar I n g v a r Lönnberg, f 4/7 1895, d 29/4 1948. Ingenjör. Stockholm. - G m A n n e Henriette Auguste Helene Hennings, f 6/4 1897.(70). 2. Karl Johan T o r v a l d Lönnberg, f 15/11 1896. Affärsman. Cuba. - G m Consuelo Paradinas y Medina, f 15/5 1901. 3. Anders S v e r k e r Elias Lönn- berg, f 2/1 1903. Redaktör. Stockholm. - G 1:o m M a j a Ottilia Beselin, f 27/6 1906. Barnlösa. - G 2:o m S i g r i d Emma Regina Rettig, f 16/9 1896.(71). 4. T o r e Fredrik Styrbjörn Lönnberg, f 27/2 1906. Kapten. Bromma. - G m Ruth M ar g a r e t h a Rydin, f 8/7 1909.(72).(2)(70)(71)(72)
(70) = Deras barn: 1. Tore S i g v a r d Einar Lönnberg, f 10/7 1922. Jur. kand.. Stockholm. 2. Eva I n g r i d Louise Lönnberg, f 2/4 1924, d 6/5 1934.(2)
(71) = Deras barn: 1. Eva Sigrid K a t a r i n a Lönnberg, f 12/2 1936. 2. M a r g a r e t h a Dagmar Beate Christina Lönnberg, f 1/3 1939.(2)
(72) = Deras barn: 1. Ruth E v a Margaretha Lönnberg, f 20/5 1937. 2. Ingrid C h r i s t i n a Margaretha Lönnberg, f 24/3 1943.(2)
(73) = Deras barn: 1. M a r i a n n e Elisabeth Smitterberg, f 21/9 1938. 2. L e n n a r t Thore Torsten Smitterberg, f 13/8 1939. 3. L a r s Torsten Smitterberg, f 29/8 1941. 4. B j ö r n Torsten Smitterberg, f 17/5 1948.(2)
(74) = Deras barn: 1. I n g r i d Margareta Malm, f 3/7 1946. 2. E v a Margareta Malm, f 19/11 1949. 3. S u s a n n e Margareta Malm, f 14/7 1953.(2)
(75) = Deras barn: 1. B e r i t Margareta Elisabeth Haglund, f 10/6 1937. 2. Valfrid M a g n u s Haglund, f 31/5 1942. 3. B a r b r o Valborg Kristina Haglund, f 20/10 1945. 4. M a t s Ragnar Haglund, f 7/2 1948. 5. B o d i l Karin Maria Haglund, f 11/1 1950.(2)
(76) = Deras barn: 1. A g n e t a Sofia Elisabeth Hammarskjöld, f 15/4 1921. - G m leg. läkaren Carl-Fredrik (F r e d) Richter, f 22/3 1917. Lidingö.(77). 2. C l a e s Åke Hjalmar Hammarskjöld, f 8/9 1924. Jur. kand., Norrköping. - G m I n g r i d Christina Söderberg, f 17/12 1925.(78). 3. Agnes Vendla Elisabeth (B e t h) Hammarskjöld, f 5/9 1928. - G m jur. kand. B e n g t Johan Martin Kastengren, f 4/11 1924. Stockholm.(2)(77)(78)
(77) = Deras barn: 1. B o Carl Fredrik Richter, f 20/9 1948. 2. C l a e s Helge Christian Richter, f 22/8 1951.(2)
(78) = Deras barn: 1. J a n Bo Hjalmar Hammarskjöld, f 21/8 1952.(2)
(79) = Deras barn: 1. Christina (I n a) Maria Almén, f 3/4 1863, d 10/10 1938. Förest. för Vanföreanstalten. Stockholm. 2. A n n a Elisabeth Almén, f 31/5 1865, d 21/1 1870. 3. E l i a s Alfred Almén, f 8/11 1867, d 15/4 1875. 4. Sally J u n i a Augusta Almén, f 3/4 1869, d 6/4 1875. 5. T o r e August Almén, f 14/10 1871, d 14/3 1919. Justitieråd. Stockholm. 6. H i l m a Elisabet Almén, f 27/1 1878. - G m krigsrådet C a r l E d v a r d Theodor Sterky, f 23/6 1871, d 19/4 1946. Stockholm.(80). 7. S a n n a Augusta Almén, f 13/8 1879, d 23/1 1880. 8. G u n h i l d Friesia Almén, f 21/8 1882. Skolföreståndarinna. Stockholm.(2)(80)
(80) = Deras barn: 1. H å k a n Karl August Sterky, f 7/4 1900. Generaldirektör i Telegrafstyrelsen. Stockholm. - G m K e r s t i n Hedvig Valborg Tottie, f 29/12 1903.(81). 2. U l l a Elisabeth Sterky, f 5/11 1901. Husmor. Sigtuna. 3. R a g n h i l d Sofia Sterky, f 30/6 1903. - G m major Nils E r i k Björling, f 15/9 1890. Bromma. (83). 4. Gustaf (G ö s t a) Ludvig Teodor Sterky, f 22/6 1905. Överingenjör. Långshyttan. - G m E i v o r Margareta Fredriksson, f 22/4 1914.(84). 5. I r m a Augusta Sterky, f 24/5 1909. Fil. kand., Stockholm. 6. V e r a Kristina Sterky, f 24/5 1909. Stockholm. 7. L u d v i g Tore Edvard Sterky, f 8/3 1919. Civil- ingenjör. Bofors. - G m G e r t r u d Sofia Margareta Montén, f 9/8 1917.(85).(2)(81)(83)(84)(85)
(81) = Deras barn: 1. Barbro Sterky, f 3/11 1928. Ingenjör. - G m ingenjör Olof Jungstedt, f 22/5 1922. Stock- holm.(82). 2. G ö r a n Carl Gustaf Sterky, f 10/4 1930. Med. kand. Stockholm. 3. R a g n a r Carl Håkan Sterky, f 13/2 1932. Teknolog. Stockholm.(2)(82)
(82) = Deras barn: 1. K l a s Olof Håkan Jungstedt, f 21/9 1952.(2)
(83) = Deras barn: 1. B e r t i l Karl Erik Johan Björling, f 8/10 1927. Tingsnotarie. Jönköping. 2. M a r g a r e t a Ragnhild Elisabet Björling, f 13/8 1930. Sekreterare. - G m civilekonom Tryggve Daelander, f 8/11 1926. Stockholm. 3. E v a Ragnhild Gunilla Björling, f 13/4 1934.(2)
(84) = Deras barn: 1. Jenny E l i s a b e t h Sterky, f 5/4 1939. 2. Eivor M a r i a n n e Sterky, f 19/9 1940. 3. Eva C e c i l i a Sterky, f 6/12 1942. 4. Sophie M a r g a r e t a Sterky, f 21/2 1946. 5. Ulla C h r i s t i n a Sterky,
(85) = Deras barn: 1. Helga A g n e t a Sterky, f 8/5 1944. 2. Carl M a g n u s Ludvig Sterky, f 6/6 1946. 3. Ingrid U l r i k a Sterky, f 12/9 1951.(2)
(86) = (2)
(87) = Fler uppgifter finns i Nordisk Familjebok, bd VIII, sp 1393-1398.

AV FRONTENHAUSEN. Tillbaka till toppen »

I.1) HEINRICH II AV FRONTENHAUSEN, greve.(1)

Dotter:

II.a) UTA AV FRONTENHAUSEN, d 1254. - G 1211 m ADALBERT III AV TYROLEN, greve, d 22/7 1253, nämnd 1190-.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

FÅNÖ-ÄTTEN. Tillbaka till toppen »

I.1) KARL TJELVESSON(FÅNÖ-ÄTTEN), bosatt i Fånö, Löt sn, levde 1274. - G m INGEGÄRD FILIPSDOTTER.(1)

Dotter:

II.a) NN KARLSDOTTER(FÅNÖ-ÄTTEN), d före 1293. - G m FILIP FINVIDSSON(RUMBY-ÄTTEN), riddare i Rumby, Ed sn, nämnd 1276-1307.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

FÄRLA. Tillbaka till toppen »

Svensk släkt, utdöd på svärdsidan 1578.(2)

I.1) BENGT KARLSSON FÄRLA. - G m BRITA BJÖRNSDOTTER(TRE VINGAR).(1)(3)

Dotter:

II.a) MARGARETA BENGTSDOTTER FÄRLA. - G m väpnaren SIGGE LARSSON(SPARRE AF ROSSVIK).(1)(4)

Tillhör släkten:

I.1) BENGT NILSSON(FÄRLA), riksråd. - G m BENGTA ÅKESDOTTER(TOTT).(2)

Son:

II.a) ÅKE BENGTSSON FÄRLA, till Eka och Bergshammar, hövitsman, d 9/12 1578, son till riksrådet Bengt Nilsson(Färla) och Bengta Åkesdotter(Tott), företog i sin ungdom resor i främmande länder och var 1551 inskriven vid Rostocks universitet. 1562 sattes han till befälhavare på det av svenskarna i juni s.å. erövrade Pernau, utnämndes 1563 till fältöverste i Livland och erövrade Hapsal och Leal, men hade även åtskilliga motgångar. I oktober 1563 efterträddes han i befälet i Livland av Henrik Horn och användes i danska kriget. Han inföll i augusti 1564 i Blekinge och erövrade Lyckeby, men kal- lades i oktober s.å. till rikets västra gräns. Då han misslyckades i försöken att intaga Älvsborg och Bohus, avsattes han från befälet, mars 1565, men anförde s.å. jämte Hog. Bielke fotfolket i slaget vid Axtorna, efterträdde i slutet av året Mornay såsom kommendant på Varberg(till september 1566) och var utsedd till fältöverste i 1567 års tillämnade, men inställda sommarfälttåg. Under upproret mot Erik, som vid Karin Månsdotters kröning 1568 slog honom till riddare, var han konungen trogen till slutet. Hos Johan III var han av denna och andra anledningar tidtals icke väl anskriven, men han användes dock stundom även av honom i viktiga värv. Så sändes han t ex såsom ombud till mötena vid Knäred 1569 och i Rostock 1574. Han omtalas redan 1573 såsom riksråd. Han var en lärd och förfaren, men ganska egenmäktig herre. Med honom utdog hans ätt på svärdssidan.(2)

Tillhör släkten:

I.1) TYRGILS CLEMENSSON(FÄRLA), 1302-37, riddare. - G m INGRID NILSDOTTER(BIELKE), är 1346 änka, arvsskifte efter henne hölls 1351, dtr t Nils Kettilsson(Bielke) och Benedikta.(5)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Bengt Karlsson Färla
|
Margareta Bengtsdotter Färla (1400-talet)
|
Lars Siggesson, häradshövding, riksråd ( ? -1473)
|
Sigge Larsson d y, riddare, riksråd ( ? -1509)
|
Ingeborg Siggesdotter(Sparre Af Rossvik) ( ? -1544)
|
Claes Göransson, ståthållare ( ? -1583)
|
Göran Claesson, ståthållare, riksråd, marskalk (1552-före 1622)
|
Maria Stiernsköld (1600-talet)
|
Göran Stierna, assessor (161(1)-1652)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustav Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Nordisk Familjebok, bd VIII, sp 71.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors farfars morfar.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors farfars mor.
(5) = Svenska Ättartal 1889, s 147-155.

Tillbaka till toppen »

Uppdated by Peter Liliequist. Copyright (c) 1970 - 2017 By Peter Liliequist, Sweden Roots Hunter & Peter´s Web World.

No comments:

Post a Comment