B

FAMILIES IN MY ANCESTRY IN THE LETTER OF B:

Av Peter Liliequist.


Släktnamn: av Babenberg, Bagge af Berga, Balk, Banér, von Bardenflete, av Bayern-Landshut, Bechmann, von Behr, av Beichlingen, Bengtsdotter(bjelke), Bengtsdotter1(vingad pil), Bengtsdotter2, Bengtsdotter3, Bengtsdotter4, Bengtsdotter5, Bengtsson, av Berg, von Bergen, Bergin, Bergquist, av Berg-Schelklingen, Bielke, Bielkenstierna(Wijnman), Birgersdotter, Birgersson(en sjuuddig stjärna), Birgersson(tre sjöblad), Bjerchenius, Björnsdotter(ett sjöblad), Björnsdotter(tre vingar), Blancke, av Blois-Champagne, Blå-ätten, Boberg, von Bohlen, Bonde, Borri, Bosdotter(tjurhufvud), av Boulogne, Bragde, av Brandenburg, Brant, Braun, av Braunschweig, av Brehna, Brockman, av Bronkhorst, Brummer, Brun1, Brun2, Bryntesdotter, Budde, Buhre, av Bulgarien, av Burgund, Buzzacarini, Bydelsbach, Bülow, Bünsow, av Bysans, Bårman, Bååt, av Böhmen.

AV BABENBERG. Tillbaka till toppen »

Babenberg, gammal tysk grevesläkt, som hade sitt namn av slottet Babenberg i närheten av Bamberg och härstammade från en greve Poppo, vars yngre son, Henrik av Nordgau, som var bosatt i Ober-Franken(Bajern), 886 stupade utanför Paris mot nordmännen. I ett släktkrig mot en annan mäktig familj, Konradinerna i Thüringen(den s k Babenbergsfejden, 902-906), omkom Henriks tre söner Adalbert, Adalhard och Henrik. Som en avkomling av dessa äldre babenbergare har man ansett Leopold(Luitpold) I, vilken av Otto II år 976 upphöjdes till markgreve av Österrike och vars ätt utslocknade 1246 med Fredrik den stridbare. Hans ätt kan dock ej uppvisas ha härstammat från de äldre babenbergarna och kallas därför stundom den ny-babenbergska. Markgrevskapet Östmark(Österrike) lydde under babenbergarna 976-1246.(2)(3)

I.1) LEOPOLD(LUITPOLD) I AV BABENBERG, markgreve av Östmark 976-994, tillträdde den berömda babenbergska ättens herravälde över Östmark, närmast som län under Bajern. Residenset var till en början den från ungrarna erövrade staden Melk.(2)

Söner:

II.a) HENRIK I AV ÖSTERRIKE, markgreve 994-1018, utvidgade landet till Wiener wald. I en urkund från 996 finner man för första gången Österrike("Ostarichi") som benämning på babenbergarnas land.(2)

II.b) ADALBERT AV ÖSTERRIKE, markgreve 1018-1055. Flyttade gränsen till Leitha och March.(2)

Son:

III.1) ERNST AV ÖSTERRIKE, markgreve 1055-1075. Utvidgade markgrevskapet ytterligare.(2)

Son:

IV.a) LEOPOLD II AV ÖSTERRIKE, markgreve 1075-1096. Utvidgade markgrevskapet ytterligare.(2)

Son:

V.1) LEOPOLD III "DEN HELIGE" AV ÖSTERRIKE, markgreve 1096-1136, f 1073, d 15/11 1136, tillhörande det babenbergska huset, blev 1096 markgreve efter sin fader Leopold II. Under det uppror, som 1104 påbörjades mot kejsar Henrik IV av dennes egen son, Henrik (V), övergick Leopold på den segrande sonens sida. 1106 äktade han den sistnämndes syster Agnes, änka efter hertig Fredrik I av Schwaben, och hade med henne 18 barn. Den ansenliga förmögenhet hon medförde använde han till stor del till välgörenhet samt byggande av kyrkor och kloster. Han kanoniserades 6/6 1485 och gäller som ärkehertigdömet Österrikes skyddspatron. Många kyrkor är uppkallade efter honom. Han byggde en borg på Leopoldsberg invid Wien. - G m AGNES AV TYSKLAND, f 1074, d 24/9 1143, kejsar Henrik V:s syster, änka efter den hohenstaufenske hertigen Fredrik av Schwaben, varigenom babenbergarna blev nära befryndade med den nya kejsarätten.(1)(2)(4)

Barn:

VI.a) JUDITH AV ÖSTERRIKE, f ca 1115, levde 1168. - G ca 1130 m GUGLIELMO VI "IL VECCHIO" AV MONFERRATO, markis, f ca 1110, d 1191.(1)

VI.b) LEOPOLD IV AV ÖSTERRIKE, markgreve 1137-1141. Konung Konrad III gav åt sin halvbroder, babenbergaren Leopold Bajern, vilket land fråndömdes welferna; dock återlämnades det till welfern Henrik Lejonet av Leopolds broder Henrik i samband med, att Österrike blev hertigdöme och befriades från sitt gamla beroende av Bajern(1156).(2)

VI.c) HEINRICH(HENRIK) II JASOMIRGOTT AV ÖSTERRIKE, markgreve 1141-1156, hertig 1156-1177, f 1112, d 13/1 1177. Henrik gjorde Wien till sitt residens. - G 1149 m THEODORA KOMNENA, d 2/1 1184.(1)(2)

Son:

VII.1) LEOPOLD V "DEN DYGDIGE" AV ÖSTERRIKE, hertig 1177-1194, f 1157, d 31/12 1194. Han vann Steiermark, sedan den hertliga ätten där utslocknat 1192. Han deltog i tredje korståget, men återvände redan 1191, sedan han råkat i tvist med Rikard Lejonhjärta. När Rikard i slutet av 1192 på sin hemresa från Palestina for genom Österrike, greps han av Leopold och insattes på klippborgen Dürnstein samt utlämnades året därpå till kejsar Henrik VI mot en betydlig penningsumma.- G 1172 m ILONA AV UNGERN, f 1158, d 25/5 1199.(1)(2)

Söner:

VIII.a) FREDRIK I "DEN KATOLSKE" AV ÖSTERRIKE, hertig 1194-1198, företog även han ett korståg, på vilket han dog.(2)

VIII.b) LEOPOLD VI "DEN ÄRORIKE" AV ÖSTERRIKE, hertig 1198-1230, d 28/7 1230 i S. Germano. Han är den mest lysande av babenbergarna. Under tronstriderna efter kejsar Henrik VI:s död höll han sig alltid till den starkare parten och slutade sålunda som vän till kejsar Fredrik II. Han företog korståg till Spanien 1212 och(med Andreas av Ungern) till Palestina 1217 samt därifrån 1219 på egen hand till Egypten. För sina länders inre utveckling arbetade han med iver och framgång. Handeln uppblomstrade, och samtidigt var hans hov en bildningens medelpunkt. - G 1203 m THEODORA AV BYSANS, d 23/6 1246 i Kahlenberg.(1)(2)

Barn:

IX.1) FREDRIK II "DEN STRIDBARE" AV ÖSTERRIKE, hertig 1230-1246. Låg i ständiga krig mot sina grannar, mot kejsaren och även mot sina undersåtar. Han förklarades 1236 i riksakt och fråndömdes sina länder, men lyckades till sist behålla dem och försonade sig 1240 med med kejsaren, vilken 1245 förlänade honom Krain, som han ärvt 1234 efter den dåvarande markgrevesläktens utslocknande. Fredrik stupade i ett krig mot konung Bela IV av Ungern och var den siste av sin ätt.(2)

IX.2) AGNES AV ÖSTERRIKE, f 1206, d 29/8 1226. - G 1222 m ALBREKT I AV SACHSEN, hertig, d 8/11 1261.(1)

IX.3) KONSTANZE AV ÖSTERRIKE, f 6/5 1212, d 1243. - G 1/5 1234 i Stadlau m HEINRICH "DER ERLAUCHTE" AV MEISSEN, markgreve, f 1215, d 1288.(1)

Tillhör släkten:

I.1) GERTRUD AV ÖSTERRIKE, f 1122, d 5/8 1151. - G 1140 m WLADISLAW II AV BÖHMEN, konung.(1)

I.1) AGNES AV ÖSTERRIKE, f ca 1110, d 25/1 1163. - G ca 1125 m WLADYSLAW II "WYGNANIEC" AV KRAKAU & SCHLESIEN(PIASTERNAS ÄTT), f 1105, d 30/5 1159.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.
(2) = Nordisk Familjebok, bd XXXIV, sp 237-238.
(3) = Nordisk Familjebok, bd II, sp 563. Jmfr Juritsch, "Gesch. der Babenberger 976-1246"(1894).
(4) = Nordisk Familjebok, bd XVI, sp 209.

BAGGE AF BERGA. Tillbaka till toppen »

Adliga ätten Bagge Af Berga nr. 118. Frälsesläkt från Småland(sparre över blad), känd sedan 1344, upptog vid mitten av 1500-talet namnet Bagge efter en mödernesläkt, utgrenad i adliga ätten Bagge af Söderby, med vilken den introducerades 1627, under gemensamt nummer. Ätterna skildes 1642, då Berga-ätten erhöll nytt (lägre) nummer och Söderby-ätten behöll det ursprungliga. Adliga ätten Bagge af Söderby, N:o 147. Härstammar på fädernet från adliga ätten Bagge af Berga. Adlad 1590, introducerad 1627. Fick adelskap genom Måns Pedersson, som var gift med Karin av gamla Bagge-ätten, efter vilken sonen Halsten upptog namnet. Ätten fortlever än, liksom även den från densamma utgångna ätten Bagge af Söderby. (2)(8)

I.1) ABJÖRN NOCKESSON(sexuddig stjärna), utfärdar brev 2/1 1344. - G före nämnda år m N.N. LINDORMSDOTTER, som i vapnet förde sparren över ett blad.(1)(3)(11)

Son:

II.a) JÖNS ABJÖRNSSON, sigillvittne 1368, synes ha ägt Hjälmaryd i Ljungby sn(Kron.), vilkrt han 1373 bortbytte mot Vä i Reftele sn(Jönk.), kallas väpnare 11/7 1390 och bevistade såsom sådan Nyköpings möte 20/9 1396, levde ännu 1417 vid hög ålder. Förde stjärna i vapnet först. Han upptog omkring 1390 mödernevapnet. Hade sammanlagt 24 barn! - G (flera ggr) 1) m CHRISTINA MAGNUSDOTTER, syster till Hans Ulf och sannolikt dotter till den Magnus Nilsson i Tovaryd, efter vilken Jöns Abjörnsson tog arv.(1)(4)(9)(12)

Son:

III.1) NILS JÖNSSON, förekommer i brev mellan åren 1377-1383, d mellan 11/7 1390 och 10/6 1391, samt begraven i Nydala kloster. Han ihjälslog jämte Nils Eriksson(sparre) sin vapenfrände och antagligen nära släkting Peter Knoppe. Förde stjärna i vapnet. - G m CATHARINA PETERSDOTTER, dtr t Peter Hemmingsson(2 stjärnor snett över skölden) och Sigrid Magnusdotter(kluven sköld). (1)(5)(9)

Son:

IV.a) PEDER NILSSON, till Berga i Högsby sn(Kalm.), var barn 1399, men fullmyndig 18/4 1412, då han, bosatt i Västbo, pantsatte jord till farbrodern Tord Jönsson, gjorde jordabyte med vapenfränden Mikael Magnusson 1418, var väpnare 1423 och då bosatt på Vrankunge i Skatelövs sn(Kron.), bodde där 1429, men från 1432 på Berga, bekräftade 25/3 1444 sin farbroder Magnus Jönssons gåva till Vadstena kloster och levde ännu 4/12 1463, då han gav Draghö(Drafö) i Ås sn i Västbo till Nydala kloster för sin lägerstad och sina föräldrars själar. Förde sparre över blad i vapnet. - Hans gifte är okänt.(1)(6)(9)

Barn:

V.1) MÅNS PEDERSSON. - G m KARIN PERSDOTTER(BAGGE).(9)

Son:

VI.a) HALSTEN BAGGE, stamfar för släkten Bagge af Berga.(9)

V.2) CARIN PEDERSDOTTER. - G m hövidsmannen MÅNS NILSSON(STIERNA).(1)(7)

III.2) TORD JÖNSSON.(1)

III.3) ABJÖRN JÖNSSON(Sparre över blad). - G m KARIN DANIELSSON, syster till hustru Gunnil gift med västgöta-lagmannen Amund Hatt d.y.(9)(10)(13)

Barn:

IV.a) JOHAN ABJÖRNSSON(sparre över blad), belagd 1412-1427.(9)

IV.b) KRISTINA ABJÖRNSDOTTER(Sparre över blad). G m BJÖRN NIKLISSON(Vinge), lagman i Värmland.(9) (10)(14)

Tillhör släkten:

Adliga ätten Bagge af Berga, N:o 118:

I.1) NN BAGGE AF BERGA.(2)

Söner:

II.a) NN BAGGE AF BERGA.(2)

Son:

III.1) HJALMAR HERIBERT EMIL BAGGE AF BERGA, agent. - G m CHRISTINE MARGARETA SAMUELSSON.(2)

Barn:

IV.a) C A R L EMIL CONRAD BAGGE AF BERGA, f 6/12 1878, f d tågmästare vid statens järnvägar, SMnor. Bosatt i Hjältevad. - G 2:o 5/12 1928 m E M M A KRISTINA NORDSTRÖM, f 5/9 1889.(2)

IV.b) S I G N E MARIA ELISABETH BAGGE AF BERGA, f 4/6 1882. - G 2:o 31/7 1920 m J O H A N ALFRED BERG, f 10/5 1875, mejerist. Bosatt i Malmö.(2)

IV.c) A L L V A R WILHELM FREDRIK BAGGE AF BERGA, f 13/2 1885, ångbåtsledare. Bosatt i Hjältevad.(2)

II.b) OTTO CHRISTIAN HENRIK BAGGE AF BERGA, d 1890, fanjunkare. - G m IDA GUSTAFVA ELISE LINDVALL, d 1927.(2)

Son:

III.1) CARL GUSTAF H E N R I K BAGGE AF BERGA, f 6/7 1883, fanjunkare i Norra Smålands regementes reserv, svärdsman. Bosatt i Vissefjärda. - G 1921 m THEKLA CATHARINA CARLSSON, d 1947.(2)

Adliga ätten Bagge af Söderby, N:o 147:

I.1) CARL JAKOB AUGUST BAGGE AF SÖDERBY, disponent. - G m SOFIE MARIA PETERSSON.(2)

Son:

II.a) CARL G E O R G WILHELM BAGGE AF SÖDERBY, f 23/4 1876, ingenjör. Bosatt i Wolfeboro, N. H., USA. - G 1:o 1903 m LILY ANDERSON, d. - G 3:o 27/11 1945 m FRANCES E. DURGIN, f 26/4 1881.(2)

Barn i 1:a giftet:

III.1) C A R L GEORGE WILLIAM BAGGE AF SÖDERBY, f 30/5 1904, ingenjör. Bosatt i Stoneham, Mass., USA. - G 1:o 1925 m EVA YVONNE WASHINGTON, d 1936. - G 2:o 1945 m LOUISE FLORENCE DYER, d 1951. - G 3:o m ELIZABETH WILSON, f 30/4 1901.(2)

Barn i 1:a giftet:

IV.a) A L L A N CLYDE BAGGE AF SÖDERBY, 28/2 1929, ingenjör. Bosatt i Stoneham, Mass., USA. - G 4/4 1948 m L O U I S E THERESA MEUSE, f 11/8 1926.(2)

Dotter:

V.1) YVONNE E V A LOUISE BAGGE AF SÖDERBY, f 13/8 1950.(2)

Barn i 2:a giftet:

IV.b) CAROL L O U I S E BAGGE AF SÖDERBY, f 9/9 1946.(2)

I.2) KNUT WILHELM GOTTHOLD BAGGE AF SÖDERBY, konsulatstjänsteman, d 1914. - G 1:o m ALMA CARLSSON, d 1890. - G 2:o m HELÉNE ELISABETH NORGREN, d 1933.(2)

Dotter i 1:a giftet:

II.a) A N I T A KARIN BAGGE AF SÖDERBY, f 3/3 1887. - G 1/10 1912 m A L B E R T OLOF WILSON, f 2/12 1887, ingenjör, stålfabrikör. Bosatt i Boston, Mass., USA.(2)

Dotter i 2:a giftet:

II.b) H E L É N E SOFIA ELISABETH BAGGE AF SÖDERBY, f 20/3 1897. - G m J A M E S EDWARD KNOWLTON, f 13/12 1889, d:r. Bosatt i Winchester, Mass., USA.(2)

Tillhör släkten:

I.1) HELENA CATHARINA BAGGE(AF BERGA). - G m CARL MANNERFELT.(15)

SLÄKRFÖRHÅLLANDE 1: Abjörn Nockesson (levde 1344) | Jöns Abjörnsson, väpnare (1300-talet - död efter 1417, vid hög ålder) | Nils Jönsson (1300-talet) | Peder Nilsson, väpnare (1300/1400-talet) | Carin Pedersdotter (1400-talet) | Peder Månsson, väpnare, häradshövding, sven (1400/1500-talet) | Måns Pedersson, fogde, häradshövding ( ? -ca1575) | Göran Månsson Stierna, överste, ståthållare ( ? -1617) | SLÄKRFÖRHÅLLANDE 2: Abjörn Nockesson (levde 1344) | Jöns Abjörnsson, väpnare (1300-talet - död efter 1417, vid hög ålder) | Abjörn Jönsson (1300-talet) | Kristina Abjörnsdotter | Lindorm Björnsson(Vinge), riksråd ( ? -ca1499) | Märta Lindormsdotter | Anna Kafle | Ingeborg Gustafsdotter(Forstena-släkten) | SLÄKRFÖRHÅLLANDE 3: Abjörn Nockesson (levde 1344) | Jöns Abjörnsson, väpnare (1300-talet - död efter 1417, vid hög ålder) | Abjörn Jönsson (1300-talet) | Kristina Abjörnsdotter | Lindorm Björnsson(Vinge), riksråd ( ? -ca1499) | Märta Lindormsdotter | Lars Kafle, häradshövding (död ca 1570) | Erland Kafle, slottsloven(gift 1577) |

SLÄKTFÖRHÅLLANDE 2:
Abjörn Nockesson (levde 1344)
|
Jöns Abjörnsson, väpnare (1300-talet - död efter 1417, vid hög ålder)
|
_____________________________________________________________________________
Nils Jönsson (1300-talet)                                                       Abjörn Jönsson (1300-talet)
|                                                                                           |
Peder Nilsson, väpnare (1300/1400-talet)                                                        Kristina Abjörnsdotter
|                                                        |
Carin Pedersdotter (1400-talet) Lindorm Björnsson(Vinge), riksråd ( ? -ca1499) | | Peder Månsson, väpnare, härads- Märta Lindormsdotter hövding, sven (1400/1500-talet) | | _________________________ _________________________________________ Måns Pedersson, fogde, Anna Kafle Lars Kafle, härads- häradshövding ( ? -ca1575) hövding (död ca 1570) | | | Göran Månsson Stierna, överste, Ingeborg Gustafsdotter Erland Kafle, slottsloven ståthållare ( ? -1617) (Forstena-släkten) (gift 1577) | | | Anders Stierna, överste Hans Joensson(Lindelöf - gifta - Margareta Kafle ( ? -1641(5)) af Kedom) ( ? -1652) (1583-1658) ______________________________________________ | | Göran Stierna, assessor Anna Hansdotter Lindelöf (161(1)-1652) (levde 1676) | | Christina Stierna - gifta - Bengt Hierta, ryttmästare (död före 1687) (1638-1696) _______________________________________________________________________ | Margareta Hierta (före 1687-1743) | Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787) | Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793) | Ulrika Stierngranat (1785-1845) | Amalia Mellin (1812-1848(50)) | Sofia Wennerbom (1838-1904) | Lisa Skårman (1861-1951) | Astrid Stagh (1895-1952) | Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996) | Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- ) | Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR: (1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Sveriges adelskalender 1955, s 32-34.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farfars farfars morfars farfars far.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farfars farfars morfars farfar.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farfars farfars morfars far.
(6) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farfars farfars morfar.
(7) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farfars farfars mor.
(8) = Nordisk Familjebok, bd II, sp 657.
(9) = Släkt & Hävd, nr. 3-4 1981, s 391-394.
(10) = Nordisk Familjebok, band XXXII, spalt 673.
(11) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors farmors mormors farmors farfars far. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars farmors farmors farfars far.
(12) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors farmors mormors farmors farfar. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars farmors farmors farfar.
(13) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors farmors mormors farmors far. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars farmors farmors far.
(14) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors farmors mormors farmor. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars farmors farmor.
(15) = Svenska Ättartal 1893, s 24-25.

BALK. Tillbaka till toppen »

I.1) BENGT GÖTSSON(BALK), d 1414. Frälseman. - G m KRISTINA NILSDOTTER KRUMME, f 1375, d 1415 i Lindstad, Värnamo, dtr av Nils Krumme och Gunnild Svensdotter Bäk(f 1350 i Riddarholmens kyrka, Stockholm, d 1414 i Hinneryd, Markaryd.(1)(2)(4)

Barn:

II.a) MARGIT BENGTSDOTTER(BALK), d 1518 i Värnamo, dtr av frälsemannen Bengt Götsson(Balk)(d 1414) och Kristina Nilsdotter Krumme(f 1375, d 1415 i Lindstad, Värnamo). - G m ANDERS ATTESSON(EKA AF HINSEKIND-ÄTTEN), nämnd 1475. Häradshövding i Östbo härad.(1)(2)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

Bengt Götsson(Balk), frälseman (d 1414)
|
Margit Bengtsdotter(Balk) (d 1518)
|
Anders Andersson(Eka Af Hinsekind-Ätten), nämnd 1500-1518
|
Anna Andersdotter(Eka Af Hinsekind-Ätten)
|
Estrid Gustafsdotter Stiernbielke (1525-1564)
|
Peder Nilsson(Silfversparre), grevskapsfogde 1598
|
Samuel Petri Drysenius, kontraktsprost (1600-1672)
|
Petrus Drysenius, kontraktsprost (1636-1693)
|
Helena Drysenia(1668-1719)
|
Brita Wrethelia (1711-1800)
|
Anna Helena (Lena) Nicander (1740-1799)
|
Gustaf Nilsson(Jonsson) (1762-1839)
|
Luchretsia Gustafsdotter (1793-1850)
|
Axel Ahlberg, lantbrukare (1826-1908)
|
Maria Ahlberg (1853-1941)
|
Carl Holmér, läroverksadjunkt (1883-1936)
|
Isa Holmér (1925-1987)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Geni.com. Christer Lyrholm. Svante Martin Julius. Myheritage.com. Rootsweb.ancestry.com.
(2) = Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.
(3) = Alexandras farmors farmors farmors farmors mormors farfars farmors morfars mor.
(4) = Alexandras farmors farmors farmors farmors mormors farfars farmors morfars morfar.

BANÉR. Tillbaka till toppen »

Friherrliga ätten Banér nr. 22. Frälsesläkt från Uppland, känd sedan 1375. Adlad 1625; friherrlig 1651, introducerad 1652. Svensk adlig ätt. Dess förste historiskt märklige medlem var riksrådet Eskil Isaksson till Vengarn, vilken var samtida med Karl Knutsson och Sten Sture d ä. Han blev omkring 1440 riksråd, var hövitsman på Stäkeholms slott 1446 och på Raseborgs 1454-63, deltog i flera av sin tids viktigaste förhandlingar och möten samt levde ännu 1489(originalättartavlornas dödsår, 1465, år oriktigt). Hans dotter Sigrid var mormoder till Gustaf I Vasa. Den ene av hans söner, riksrådet Nils Eskilsson till Djursholm (vilket gods sedermera ända till 1813 innehades av släkten Banér), var en tapper hövding, vilken 1520 i spetsen för Närkes allmoge började en resning emot Kristian II. På uppmaning av biskop Mattias i Strängnäs inlät han sig dock i underhandling med denne konung samt blev vid Stockholms uppgivande inbegripen i den frid och förlikning, som då kom till stånd. Därefter begav han sig till Finland, men blev där s å, jämte Hemming Gadd, på Kristians befallning halshuggen vid Raseborg. Hans broder, Knut Eskilsson till Vengarn, Skedenäs och Lindö, var lagman efter vartannat i Västmanland och Dalarna, i Västergötland och i Uppland. Redan 1476 var han riksråd och omtalas 1497 såsom riddare. Han nämnes ofta i tidens handlingar samt tillhörde det nationella partiet. 1515 var han hövitsman i Stockholm, där han blev ett av offren vid blodbadet 1520. Nils Eskilssons son, riksrådet Axel Nilsson, dog 1554. Dennes barn antog släktnamnet Banér(i början skrivet Banner och Baner). Av hans fyra söner blev Sten och Gustaf halshuggna i Linköping 1600. Den förre dog barnlös; från den senares andre son, Per, härstammar den ännu levande, sedan 1651 friherrliga grenen av ätten. Gustaf Banérs fjärde son, Johan, efterlämnade sonen Gustaf Adam, vilken 1651 blev greve; men den grevliga ätten utdog med stiftaren själv 1681.(1)(4) Friherrliga ätten Banér, N:o 22.(1)

I.1) ISAK BJÖRNSSON(BANÉR), väpnare, häradshövding i Olands härad i Uppland 1375, levde 5/11 1388. - G m GERTRUD ANDERSDOTTER(AF LISA; ÅRBY-ÄTTEN), bosatt i Lisa, Länna sn, levde änka 1405.(16)(18)

Son:

II.a) ISAC ISACSSON(BANÉR), väpnare, häradshövding, nämnd 1398-1429, medlem av riksrådet 1398-1429. - G före 13/5 1398 m MÄRTA SIGGESDOTTER(BRUN)(i hennes 1:a gifte), d omkring 1452, bosatt i Rycklinge, Faringe sn.(3)(5)(18)

Son:

III.1) ESKIL ISAKSSON, riddare, riksråd, till Vengarn, S:t Olof sn, d 1481/1488, nämnd 1438-1481. Han blev omkring 1440 riksråd, var hövitsman på Stäkeholms slott 1446 och på Raseborg 1454-63, deltog i flera av sin tids viktigaste förhandlingar och möten samt levde ännu 1489(originalättartavlornas dödsår, 1465, är oriktigt). Hans dotter Sigrid var mormoder till Gustaf I Vasa. - G 1:o 1440 m CECILIA HARALDSDOTTER GREN, levde ännu 1465.(2)(4)(6)(18)

Barn:

IV.a) NILS ESKILSSON, riksråd, till Djursholm(vilket gods sedermera ända till 1813 innehades av släkten Banér), var en tapper hövding, vilken 1520 i spetsen för Närkes allmoge började en resning emot Kristian II. På uppmaning av biskop Mattias i Strängnäs inlät han sig dock i underhandling med denne konung samt blev vid Stockholms uppgivande inbegripen i den frid och förlikning, som då kom till stånd. Därefter begav han sig till Finland, men blev där s å, jämte Hemming Gadd, på Kristians befallning halshuggen vid Raseborg. - G m INGEBORG LARSDOTTER(TOTT).(4)(12)

Son:

V.1) AXEL NILSSON, riksråd, d 1554. Dennes barn antog släktnamnet Banér(i början skrivet Banner och Baner).- G m MARGARETA PERSDOTTER(BIELKE).(4)(12)

Söner:

VI.a) PEDER AXELSSON BANÉR, amiral, f 1540 eller 1541, tog som underamiral ärofull andel i Jakob Bagges sjöseger vid Bornholm 1563 och i hans olyckliga kamp emellan Öland och Gottland 1564 samt bidrog till Klas Kristersson Horns seger vid Buchow 1565. I slaget emellan Bornholm och Rügen s å stupade Banér ombord på sitt skepp "Svanen". Erik XIV lät i Uppsala domkyrka över honom uppsätta en präktig minnestavla.(4)

VI.b) STEN AXELSSON BANÉR, halshuggen i Linköping 1600. Dog barnlös. Statsman, f 1546. Han sändes tidigt utrikes för att förvärva den högre utbildning, som på hans tid börjat bliva ett behov för den svenska adeln, och vistades en tid(1558) vid Rostocks universitet. Redan under Erik XIV:s regering intog han en framstående plats i samhället, men ådrog sig denne konungs misstankar. Under förföljelserna mot Sturarna(1567) undgick han endast genom en slump att dela dessas öde. Erik hade nämligen befallt, att alla de i Uppsala fångne herrarna, utom "herr Sten", skulle dödas, och vakten, som var oviss om därmed menades Sten Banér eller Sten Leijonhufvud, vilka båda befann sig i fängelset, lät båda leva. 1568 deltog Sten Banér i det danska kriget, men blev tillfångatagen vid Flishult. Efter Eriks fall steg hans inflytande ännu mer. Vid Johans kröning(1569) blev han slagen till riddare och erhöll därefter även plats i rådet samt fick flera förtroendeuppdrag. Banér hyllade strängt aristokratiska grundsatser och var en verksam medlem i den krets av framstående och mäktiga stormän, som vid denna tid tävlade med Gustaf Vasas söner om inflytande på fäderneslandets öden. Till några brottsliga stämplingar mot konungahuset och arvföreningen synas dock varken han eller hans vänner ha gjort sig skyldiga; men däremot låter det sig ej förnekas, att dessa herrar för medeltidens stormansvälde hyste en förkärlek, som kunnat bli farlig för den nya samhällsordning, som Gustaf Vasa grundat. Under början av Johans regering var förhållandet mellan konungen och herrarna det bästa, enär Johan förnämligast hade dem att tacka för sin krona och behövde deras stöd under sina tvister med hertig Karl. Denne, som ansåg sig tillbakasatt för dem och harmades över det stöd, som de lämnade konungen mot honom, fattade åter tidigt till dem misstroende och ovilja. Genom mötet i Reval 1589 förlorade Banér och hans vänner även Johans ynnest, då de vid detta tillfälle omintetgjorde hans plan att till Sverige återföra sin son Sigismund, vilken 1587 blivit konung i Polen. De utstöttes nu ur rådet och anklagades för att ha vållat oenigheten mellan konungen och hans broder samt att ha stämplat till Vasa-husets fördärv m m, men de kunde ej överbevisas. Först på sin dödsbädd lät Johan förmå sig att meddela dem sin förlåtelse, varpå även hertig Karl, som vid Johans död trädde i spetsen för regeringen till Sigismunds hemkomst, med dem ingick förlikning samt återinsatte dem i deras ämbeten. Under den närmast följande tiden stod Sten Banér, liksom hela det högadliga partiet, troget på hertigens och ständernas sida under dessas strävan att förebygga Sigismunds katolska omvändelseplaner, och då Sigismund 1594 återvänt till Polen utan att nöjaktigt ha ordnat regeringen under sin frånvaro, var Banér en av de rådsherrar, som överenskom med hertig Karl, att han och de skulle tillsammans förestå regeringen, med hertigen såsom riksföreståndare. S å utnämnd till underhandlare med Ryssland, deltog Banér 1595 i avslutandet av freden i Teusina, men hemkom därifrån nog tidigt för att övervara den riksdag, som hertigen s å sammankallat till Söderköping. Från denna tid började emellertid Banér och hans vänner, som med oro såg hertigens växande makt och djärva åtgöranden, att närma sig konungen, och då Karl på grund av Söderköpings riksdagsbeslut ville med vapenmakt betvinga Sigismunds trogne anhängare Klas Fleming, vilken såsom ståthållare i Finland ej rättade sig efter den svenska regeringen, uppstod mellan hertigen och herrarna en fullständig brytning. Slutligen, då Karl mot konungens och rådets vilja 1597 hållit en ny riksdag i Arboga, flydde Sten Banér jämte flera andra rådsherrar till Polen, uppmanade Sigismund att med vapenmakt göra slut på hertigens välde. Genom slaget vid Stångebro, 1598, misslyckades likväl detta, och Banér tillika med de övriga avvikna rådsherrarna utlämnadesÜ till hertigen, för att av honom hållas i förvar, tills deras sak blev avdömd på en riksdag, inför främmande, av båda parterna inkallade sändebud. Då Sigismund i strid med sitt löfte återvänt till Polen, infann sig väl ej några sändebud på hans vägnar, men Karl var dock ej därför hugad att låta de fångna herrarna bli ostraffade, enär han ansåg dem såsom den egentliga orsaken till det inbördes kriget och den därav uppkomna faran för rikets protestantiska tro. På en riksdag i Linköping 1600 nedsattes en domstol över Sigismunds förnämste anhängare; de, som erkände sig brottsliga, fick nåd, men Sten och Gustaf Banér, Erik Sparre och Ture Bielke, som protesterade mot domstolens befogenhet, dömdes - förnämligast såsom de där fört utländsk här mot sitt fädernesland - att mista liv, ära och gods. Fåfänga var alla försök att hos hertigen utverka deras benådning, och 20/3 1600 föll Sten Banérs huvud för bödelssvärdet.(4)

VI.c) GUSTAF AXELSSON BANÉR, halshuggen i Linköping 1600. Statsman, f 1547 på Banérarnas gamla stamgods, Djursholm, på vilket han sedermera vanligen bodde. Jämte sin broder Sten var han 1558 inskriven vid Rostocks universitet. I det uppror, varigenom Erik störtades, deltog Banér verksamt såsom hertigarnas anhängare, och alltifrån den tiden spelade han en framstående roll i det politiska livet. Redan 1569 kallar Johan honom i en skrivelse sitt råd och sin hovmarskalk, och vid kröningen s å mottog han riddarslaget. Under den tid av Johans regering, då rådsherrarna åtnjöt dennes ynnest, användes Banér i flera viktiga uppdrag och sändes bl a 1573, jämte Hogenskild och Klas Bielke, till Polen för att utverka Johans eller hans sons val till konung i detta land, vilket dock misslyckades. Såväl genom sin börd som genom sitt giftermål(1581) med Kristina Sture tillhörde Gustaf Banér blomman av landets aristokrati och delade även de politiska åsikter, som vid denna tid gjorde sig gällande inom den svenska högadeln. Genom händelserna i Reval 1589, i vilka han tog en livlig andel, ådrog han sig Johans onåd och måste under de återstående åren av dennes regering utstå åtskilliga förföljelser. Efter Johans död blev han medlem i den av hertig Karl och rådet bestående regering, som under Sigismunds frånvaro i Polen utgjorde den svenska riksstyrelsen. Vid den slutliga brytningen mellan hertigen och rådet efter Söderköpings riksdag motsatte han sig väl Karls planer, men kvarstannade dock i Sverige även efter Arboga möte, i den förhoppning att han, genom att hålla sig på avstånd från händelserna, skulle kunna undvika det svåra valet mellan att uppträda mot sin konung eller mot sitt fädernesland. Detta hopp omintetgjordes dock. Hertigen och ständerna utsåg honom nämligen på riksdagen i Uppsala 1598 att avgå såsom sändebud till Sigismund, och då flydde även han till Polen. Återkommen med Sigismund, utlämnades Gustaf Banér, efter slaget vid Stångebro, till hertigen, dömdes till döden och avrättades på Linköpings torg 20/3 1600. För sin redlighet, sin lärdom och sin vältalighet stod Gustaf Banér i högt anseende hos sin samtid, och såväl hans efterlämnade brev som den rörande berättelse, vilken man av hans dotter Kristina äger om hans sista stunder, vittna om en varm gudsfruktan och de ädlaste tänkesätt. Oaktat dessa egenskaper var han dock ej vuxen de svåra förhållanden, som blev en följd av den nödvändiga brytningen mellan Sigismund och dennes protestantiske undersåtar. Genom att sluta sig till den förre förband han sitt öde med en sak, som kunnat medföra de svåraste olyckor för fäderneslandet, men som nu ledde till hans egen undergång. - G 1581 m CHRISTINA STURE, f 1559, d 1619, dtr t Svante (Stensson)Sture till Hörningsholm och Märta Ericsdotter(Leijonhufvud). Därifrån friherrliga och grevliga ätterna Banér, m fl släkter.(4)(8)(11)(12)

Barn:

VII.1) ANNA BANÉR, f 1585, d 1656. - G 1610 m GABRIEL BENGTSSON OXENSTIERNA AF KORSHOLM OCH VASA, f 1586, d 1656, son av Bengt Oxenstierna och Sigrid Gustafsdotter(Tre Rosor).(12)

VII.2) PER BANÉR, från honom härstammar den ännu levande, sedan 1651 friherrliga grenen av ätten. Statsman, f 1588 på Djursholm, blev 1611 kammarjunkare hos Gustaf Adolf och följde denne vid hans infall i Skåne 1612. Då konungen därvid på Vittsjöns is överraskades och angreps av en dansk strövkår(11/2) samt var nära att drunkna, räddades han av Banér och upplandsryttaren Tomas Larsson. Till belöning för sin modiga handling fick Banér sin farbroder Stens förverkade gods och blev vid kröningen 1617 slagen till riddare. 1621 följde han såsom krigskommissarie med på tåget till Livland och var under åren 1622-24 dels guvernör över Estland, dels tjänstgörande hemma, i kammarkollegium. 1625 blev han riksråd och inträdde året därpå som rikskansliråd i det då nyorganiserade kansliet, där han sedermera i tio år med få avbrott - såsom t ex en del av sommaren 1627, då han av Gustaf Adolf sändes till norra Tyskland för att underhandla med de protestantiske furstarna - tjänstgjorde som kansliets hemmavarande chef under Axel Oxenstiernas frånvaro i diplomatiska värv. Denna plats kunde han dock icke fylla till sin store förmans belåtenhet. Han var visserligen både lärd och insiktsfull, men lyckades till rföljd av sin beständiga sjuklighet och missmodiga lynnesart aldrig att sköta sitt ämbete med den kraft, som den tiden krävde, och kanslisakerna sades under hans ledning vara "illa beställda" och "satta mest på reträtten". I rådet påstods han "tillbringa tiden med fåfänga disputationer". Han stod jämväl i spänt förhållande till många av sina ämbetsbröder, även till Axel Oxenstiernas gamle motståndare Johan Skytte, och ansågs vara huvudman för det mot kanslerens utrikespolitik och statshushållning fientliga parti, som av den franske residenten d´Avaugour benämndes "la caballe des Banniers", och vars kraftigaste medlem var Per Brahe. Sedan kansleren hemkommit, 1636, fortsattes väl denna opposition inom rådet, men den kunde sällan göra sig gällande mot den lysande statsmannen, och minst var Per Banér mannen att föra dess talan, i synnerhet sedan Brahe 1637 avgått till Finland såsom generalguvernör. Väl återvände denne efter tre år och återupptog då delvis striden, men Per Banér synes då föga ha deltagit i densamma. Han dog i Stockholm 13/7 1644.(4)

Söner:

VIII.a) GUSTAF PERSSON BANÉR, friherre, krigare, ämbetsman, f 1618, var 1648-50 landshövding på Gottland, blev 1651 friherre och riksråd samt var 1654-57 landshövding i Uppland. Banér deltog i Karl Gustafs fälttåg, bl a vid stormningen av Köpenhamn, och blev 1658 general av kavalleriet. 1663 blev han fältmarskalk och 1664 generalguvernör över Skåne, Halland och Blekinge, från vilken post han återkallades 1669. Då kriget med Danmark 1674 var överhängande, anförtroddes åt honom försvaret av gränsen mot Norge. Banérs ekonomiska ställning underminerades genom en process om gårdar med kusinen Gustaf Adam Banér och förstördes alldeles genom reduktionen. Han avled 1689.(4)

VIII.b) KLAS BANÉR, friherre, riksjägmästare. - G m EBBA SPARRE.(4)(10)

Söner:

IX.1) JOHAN KLASSON BANÉR, friherre, krigare, f 1659 på Lidboholm, Kronobergs län, tjänade i de kejserliges här i Ungern på 1680-talet och utmärkte sig vid Neuheusels och Budas erövring från turkarna. Såsom major åtföljde Banér den kår, som Sverige 1690 sände holländarna, gick 1692 i fransk tjänst, varunder hamn såsom generaladjutant deltog i slaget vid Neerwinden(1693), sedermera i sachsisk och åter i kejserlig, där han för sin tapperhet vid Zenta(1697) utnämndes till chef för ett kavalleriregemente och generalmajor(1698). Efter sin frände Johan Gabriel Banér blev han 1707 holsteinskt geheimeråd och arbetade i denna ställning på främjandet av Sveriges intressen, icke minst genom att utforska och motarbeta Danmarks anslag mot vårt land, med sådan hängivenhet, att Karl XII, hos vilken han förut stått i ogunst, 1717 utnämnde honom till generallöjtnant "för betygadt nit och trogna tjänster". 1719 blev Banér holsteinsk överhovmästare, begav sig till Sverige och blev en av holsteinska partiets ivrigaste förkämpar i riksdagen. 1723 tog han avsked ur den holsteinska tjänsten. Död på Djursholm 1736. Banér, från vilken de nu levande medlemmarna av ätten Banér härstamma, gjorde 1731 Djursholm till fideikommiss för sina efterkommande. - G 1705 m MARGARETA CHARLOTTA BANÉR, f 168(5), d 1706, dtr t Gustaf Carl Banér och Ebba Charlotta Lewenhaupt.(4)(10)

Dotter:

X.a) HEDVIG SOPHIA BANÉR, f 1706, d 1780. - G 1726 m GUSTAF U L F BONDE, f 1698, d 1772, son av Claes Bonde och Beata Märta Sparre.(10)

IX.2) AXEL KLASSON BANÉR, greve, riksråd, f 1661, tjänstgjorde först som hovjunkare, sedan som kammarherre hos riksänkedrottningen Hedvig Eleonora, blev 1710 landshövding i Kronobergs län och förflyttades 1718 i samma egenskap till Stockholms län. I december 1718 inkallades Banér av Ulrika Eleonora i rådet och insattes i juni 1719 i kansliet. Han blev s å upphöjd till greve(till Åkerö), men tog aldrig introduktion. Då genom 1720 års regeringsform riksrådens antal i kansliet inskränktes till ett utom presidenten, blev Banér detta rikskansliråd. I diplomatiska angelägenheter utmärkte han sig för mycken försiktighet och slöt sig nära till Horn. Han och Horn var de enda, som i rådet röstade emot Cederhielms äventyrliga beskickning till Ryssland 1725. Banér medverkade även kraftigt till Sveriges anslutning till hannoverska alliansen 1726. År 1731 nedlade han sitt ämbete inom kansliet, och på grund av ålder och ohälsa uteblev han sedan allt oftare från rådssammanträdena. Vid 1738-39 års riksdag hörde han till de riksråd, som av det segrande hattpartiet utsattes för anmärkningar på grund av obenägenhet mot Frankrike m m. Jämte två andra slapp Banér emellertid undan, på grund därav att de ej varit tillstädes vid beslutet om att förnya förbundet med Ryssland.(4)

VII.3) AXEL GUSTAFSSON BANÉR, riksråd, f 1594 på Djursholm, blev 1623 riksstallmästare, 1629 ståthållare på Västerås, 1633 riksråd samt ståthållare över Västmanland och västra Dalarna, 1634 riksmarskalk och drottning Kristinas guvernör samt sedermera lagman över Kalmar län och Öland. Banér var Gustaf II Adolfs förklarade gunstling och hans kammarherre samt av honom utsedd till Kristinas guvernör. I rådet slöt han sig till oxenstiernska partiet. På bokliga kunskaper ägde han ej något överflöd, och han var ej mäktig något främmande språk, men för övrigt var han "en perfekt hofman, den mest fulländade, som på den tiden fanns, samt i ridderliga idrotter väl förfaren". Han dog 1642(i augusti, ej i april).(4)

VII.4) JOHAN BANÉR, fältherre, f 23/6 1596 på Djursholm. Han blev 1615 page hos Gustaf II Adolf och s å volontär vid sin broder Svantes "norrländska knecktar", 1617 kammarherre och s å kornett, 1620 överste för östgöta fotfolk och 1625 kommendant i Riga. 1629 var han kommissarie vid avslutandet av stilleståndet med Polen. 1630 utnämndes han till riddare, riksråd och general av infanteriet, och 1634 blev han fältmarskalk. - Banér gjorde sina lärospån som krigare under Gustaf II Adolfs ryska krig, deltog med ära i det polska samt förvärvade sig under det trettioåriga kriget namn som en av tidens förnämste fältherrar. I slaget vid Breitenfeld anförde han den högra flygelns andra linje och bidrog i ej obetydlig mån till segern. Sedan opererade han med en egen kår mot Magdeburg, förenade sig efter denna stads intagande med konungens här och deltog i tåget in i Bajern. Då Gustaf Adolf ryckte mot Wallenstein, fick Banér i uppdrag att fortsätta Schwabens erövring, men kallades sedan till konungen vid Nürnberg, där han deltog i stormningen mot Wallensteins läger och därunder sårades. I slaget vid Lützen deltog Banér ej; han stod då i södra Tyskland med en avdelning av den svenska hären. Sedan kämpade han, dels ensam och dels i förening med Gustaf Horn, med framgång mot den bajerske generalen Aldringen, men, ännu besvärad av sitt sår från Nürnberg, lämnade han snart sitt befäl och ville missmodig helt och hållet draga sig ifrån kriget; Axel Oxenstiernas föreställningar förmådde honom dock att stanna i Tyskland. I slutet av 1633 mottog Banér befälet över en här vid Elbe, erövrade i förening med brandenburgska trupper Landsberg och Frankfurt 1634, ämnade så bemäktiga sig Schlesien, men förekoms av sachsarna under Arnim och förenade sig nu med denne om ett infall i Böhmen för att skaffa luft åt den svenska huvudarmén vid Donau. I juli 1634 stod de båda fältherrarna framför Prag, men kunde till följd av ömsesidigt misstroende intet väsentligt uträtta och drog sig efter slaget vid Nördlingen ur landet. Banér förde sin här till Thüringen, men tvangs genom Kur-Sachsens hotande hållning att i början av 1635 draga den därifrån till Magdeburg. Det var nu Sveriges enda här i Tyskland; på dess öde berodde Sveriges och protestantismens sak. Kur-Sachsen slöt Pragfreden med kejsaren och hotade Sverige med krig, om detta ej drog sina trupper ur Tyskland. De flesta bland norra Tysklands protestantiska ständer följde Sachsens exempel, och därjämte utbröt ett av den sachsiske kurfursten underblåst myteri bland de tyske överstarna inom Banérs här. Banér samlade nu omkring sig de pålitliga trupperna och drog sig med dem undan de förföljande sachsarna - som i oktober 1635 började kriget - uppför Elbe till Mecklenburg, där hans återtåg tryggades genom Ruthwens seger vid Dömitz. Nu fick han förstärkningar från Preussen och inföll, januari 1636, i Sachsen. För en förenad kejserlig-sachsisk här måste han åter dra sig mot nordväst, men lyckades i september s å slå den överlägsne fienden vid Wittstock. Nu rensade Banér Hessen från fiender, vände sig därpå till Thüringen och Sachsen och lade sig i början av 1637 i ett fast läger vid Torgau, där han i fyra månader höll fiendens krafter bundna. Allt större fientliga skaror samlades emellertid omkring honom, och hans belägenhet, med 14.000 man mot fiendens 40.000, blev till sist ytterst svår. Då företog Banér sin "underliga retirade" till Pommern, vilken bragd mer än någon annan gjort hans namn berömt. Utspridande att han tänkte dra sig åt Erfurt, bröt han 19/6 upp mot nordöst, gick över Elster, Spree och Oder och stod redan 26/6 vid Landsberg för att övergå Warthe. Han väntade att där möta en svensk här under Herman Wrangel, men i stället fann han på andra stranden den kejserlige generalen Gallas med hela hans här, som på en kortare väg lyckats genskjuta honom. De kejserlige anförarna ansåg sig "hafva Banér i säcken"; men denne skulle visa, att de "glömt knyta till den". Han sände sin egen hustru jämte andra förnäma fruar in på polskt område och lät fienden veta, att han själv med hären tänkte följa efter för att öster om Landsberg gå över Netze; sedan Gallas så förmåtts att skicka starka skaror österut och återkalla sina trupper vid Oder, förde Banér sin här åt väster, gick för andra gången över Oder, ilade åt nordväst och förenade sig 4/7 med Herman Wrangel, varpå båda härförarna undan Gallas drog till Stettin. Genom detta lysande återtåg var Banérs här räddad, men de svenska erövringarna utom Pommern gick nu till största delen förlorade, och även detta land kunde Banér endast med största möda bibehålla mot Gallas övermakt. Först sedan Banér 1638 från Sverige fått penningar och nya trupper, kunde han åter gripa till offensiven. I juli s å öppnade han fälttåget, rensade Pommern och Mecklenburg från fiender och tvang Gallas att med en upplöst här gå tillbaka till Böhmen. I början av 1639 trängde Banér in i Thüringen och Sachsen, slog i april en kejserlig-sachsisk här vid Chemnitz och bröt in i Böhmen, där han under härjningar och brandskattningar stannade hela året. I mars 1640 drog han därifrån och förenade sig vid Erfurt med den forna weimarska hären under hertigen av Longueville; tvedräkt och brist nödgade de förenade härarna att vika tillbaka steg för steg, till dess de i mitten av november stod vid mellersta Weser. Nu beslöt Banér sig för en djärv kupp, nämligen att överrumpla den i Regensburg samlade tyska riksdagen. I december 1640 skyndade han i ilmarscher söderut och stod i början av januari, förenad med weimarska hären, framför staden. Kejsaren vidtog emellertid kraftiga försvarsanstalter, och då den tillfrusna Donau till följd av töväder gick upp, var planen tillintetgjord. Skild ifrån den franska hären, lade Banér sina trupper i kvarter mellan floden Naab och Böhmerwald. Där låg han i två månader. Under tiden samlades i tysthet de kejserliga härarna och bragte honom i yttersta fara, men ånyo räddade han sig genom ett mästerligt återtåg, över Böhmerwald och Erzgebirge till Sachsen. Därifrån fortsatte han mot nordväst, men insjuknade och dog 10/5 1641 i Halberstadt. När det såg som mörkast ut för Sveriges sak i Tyskland, återställde Banér den svenska vapenlyckan och beredde vägen för Torstensons lysande segrar. Såsom fältherre utmärkt i synnerhet för rådighet i faran och av fienden fruktad för de snabba och oväntade rörelser, med vilka han överraskade och gäckade sina motståndare, skall Banér enligt Gustaf Adolfs eget omdöme varit den skickligaste bland de många utmärkta härförare denne konung bildade. Ingen hade efter Gustaf Adolfs död hären så i sin makt som han. Men däruti var han den store konungen olik, att han lämnade sina soldaters rovlystnad alltför fria tyglar, och han bidrog därigenom att ge kriget den förfärliga gestalt, som det även på svenska sidan fick efter Gustaf Adolfs död. Hans fel som människa var övermod och stark benägenhet för sinnliga njutningar, vilken också till sist blev hans död. - Viktigaste upplysningar om Banér vinnas i hans brev till Axel Oxenstierna(utg. i dennes skrifter och brevväxling II, VI, 1893) samt hos Chemnitz, "Der kön. schwedische in Teutschland beführte krieg".(4)

Son:

VIII.a) GUSTAF ADAM BANÉR, vilken 1651 blev greve; men den grevliga ätten utdog med stiftaren själv 1681. F 1624, känd under namnet "Dulle-Banér"(av "toll, dull", tokig), vilket hans samtid gav honom för hans otyglade uppförandes skull. På grund av sin faders förtjänster blev han greve 1651, anställdes 1653 som överkammarherre vid Kristinas hov och blev sedermera överste för gardet samt riksstallmästare. Hans obändliga våldsamhet och fullkomliga brist på hyfsning gjorde honom emellertid snart omöjlig till viktigare offentliga värv. Även hans enskilda liv var i hög grad tadelvärt. Han blev genom sina galenskaper en visa över hela landet och vann sålunda en ryktbarhet av helt annat slag, än den hans store fader äger. Tillfälligtvis kom Banér att spela en politisk roll under riksdagen i Uppsala 1675, då han användes såsom redskap av det parti, som ville störta rikskansleren(M. G. De la Gardie), ehuru det icke lyckades däri. Det var nämligen Banér, som i adelns sammanträdesrum 13/9 "hittade" en anonym och med förvänd stil skriven sedel, vari De la Gardie beskylldes för att ha fällt förgripliga yttranden om konungens person, en händelse, som bildade uppslaget till en följd av intriger, vilka dock alldeles förfelade sitt syfte. Om Banérs misstänkta roll i denna mystiska sak se O. Varenius, "Högförräderimålet mot Magnus Gabriel De la Gardie år 1675"(i "Historiska studier, festskrift tillegnad C. G. Malmström", 1897). Banér beskrives under de följande åren som "en högst tvetydig mellanlöpare mellan Gyllenstierna och De la Gardie". Han dog i Stockholm 1681 och slöt själv sin grevliga ätt.(4)

VII.5) KARL GUSTAFSSON BANÉR, ämbetsman, f 1598 på Segersjö, i faderns fängelse, blev 1625 överkammarherre och avgick s å såsom legat till Frankrike. 1626 blev han guvernör i Marienburg och 1628 statssekreterare, sändes såsom legat s å till Danmark och hansestäderna, 1630 till hertig Bogislaw av Pommern samt deltog i avslutandet av traktaten i Bärwalde 1631. S å förordnades han till vice guvernör i Preussen. Död i Elbing 1632. Under största delen av Gustaf II Adolfs deltagande i tyska kriget synes den maktpåliggande befattningen med härens proviantering ha vilat på Banér.(4)

VII.6) KRISTINA BANÉR.(4)

VII.7) SVANTE BANÉR, ledde 1615 regementet "norrländska knecktar". - G m EBBA GRIP, dtr t Mauritz Grip och Edla Leijonhufvud.(4)(9)(11)

Barn:

VIII.a) CHRISTINA ANNA BANÉR, f 1614, d 1652. - G 1643 m THURE BIELKE, f 1606, d 1648, son av Nils Bielke till Salsta och Ingeborg Oxenstierna.(11)

VIII.b) SVANTE SVANTESSON BANÉR, friherre, riksråd, f 1624, d 1674. - G 1649 m MARGARETA SPARRE, f 162(9), d 1686, dtr t Per Sparre och Elsa Posse.(4)(9)(13)

Söner:

IX.1) GUSTAF CARL BANÉR, f 1652, d 1697. - G 1680 m E B B A CHARLOTTA LEWENHAUPT, f 1654, d 1720, dtr t Gustaf Adolph Lewenhaupt och Christina Catharina De la Gardie.(9)(13)

Döttrar:

X.a) MARGARETA CHARLOTTA BANÉR, f 168(5), d 1706. - G 1705 m JOHAN BANÉR, f 1659, d 1736, son av Claes Banér och Ebba Sparre.(10)

X.b) EDLA BRITA BANÉR, d 1727. - G 1712 m GÖRAN GUSTAF ROSENHANE, f 1678, d 1754, son av Axel Rosenhane och Beata Bonde.(9)

X.c) ELSA ELISABETH BANÉR, f 1692, d 1778. - G 1716 m LENNART RIBBING, f 1676, d 1732, son av Leonard Ribbing och Catharina Falkenberg.(13)

IX.2) JOHAN GABRIEL BANÉR, friherre, krigare, f 1662 i Stockholm, deltog i de kejserliges krig mot turkarna i Ungern(stormningen av Buda 1686 och slaget vid Mohács 1687) samt i de allierades fälttåg mot fransmännen i Nederländerna. Efter slaget vid Fleurus(1690), där av hans 900 man endast 216 blev åter, utnämndes han till överste och efter sitt utmärkta uppträdande vid Liège till brigadjär. Han undsatte fästningen Oudenaarde(1695) och skar nya lagrar vid Bruxelles och Namur. 1697 gick Banér i hertigens av Holstein tjänst. För sitt framgångsrika, ryktbara försvar från 21/4 till 4/6 1700 av fästningen Tönning emot de till antalet överlägsna danskarna utnämndes han till geheimeråd och generallöjtnant samt ej långt därefter till överhovmästare. 1706 bevistade Banér vid de allierades armé fälttåget i Nederländerna. Som vittnesbörd om hans militära anseende må nämnas, att republiken Venezia 1701 och 1704 erbjöd honom befälet över sina trupper. Han avled 1706 i Gottorp, Slesvig.(4)

IV.b) KNUT ESKILSSON, till Vengarn, Skedenäs och Lindö, var lagman efter vartannat i Västmanland och Dalarna, i Västergötland och i Uppland. Redan 1476 var han riksråd och omtalas 1497 såsom riddare. Han nämnes ofta i tidens handlingar samt tillhörde det nationella partiet. 1515 var han hövitsman i Stockholm, där han blev ett av offren vid blodbadet 1520.(4)

IV.c) SIGRID ESKILSDOTTER, d hösten 1527 troligen på Gäddeholm(nu Tureholm) i Trosa landsförsamling(Söd.) och begraven i Trosa kyrka. Fru Sigrid fängslades av konung Kristian II 7/11 1520 och fördes 1521 jämte dottern Christina och flera andra förnäma kvinnor till Köpenhamn, där hon kvarhölls till början av år 1524. Hon blev genom sitt gifte(1:a) mormoder till konung Gustaf I. - G 1:o 1475 15/1 m riddaren och riksrådet MAGNUS KARLSSON(EKA-ÄTTEN), till Eka, d 1484, häradshövding i Eka, Lillkyrka sn.. - G 2:o NILS ERICSSON(GYLLENSTIERNA), till Fogelvik, d 1495, son av Eric Ericsson(Gyllenstierna) till Fogelvik och Christina Carlsdotter(Bonde)(dotter till konung Karl Knutsson Bonde).(2)(7)(8)(18)

Tillhör släkten:

I.1) ESKIL JOHAN HELGE BANÉR, friherre, överste, d 1930. - G 1915 m AGDA G U N H I L D WESTERLUND, f 14/12 1883, änka 1930. Bosatt i Stockholm.(1)

Barn:

II.a) S T E N JOHAN ESKIL BANÉR, f 2/5 1920, löjtnant i kavaklleriets reserv, friherre. Innehar och bebor Sjöö fideikommiss i Uppland, Hjälstaby. - G 11/8 1945 m grevinnan HEDVIG C H R I S T I N A ANNA ANTONIA HÉLÈNE DOUGLAS, f 30/9 1923.(1)

Barn:

III.1) C A R L ESKIL JOHAN BANÉR, f 5/1 1947.(1)

III.2) G U S T A F STEN JOHAN BANÉR, f 1/5 1948.(1)

III.3) M A R G A R E T A CHRISTINA BANÉR, f 1/4 1952.(1)

II.b) MARGARETA BANÉR, f 14/1 1918, fil kand. - G 27/4 1947 m KARL G U N N A R LINNANDER i hans 2:a gifte, f 27/3 1914, jur kand, assessor vid Stockholms rådhusrätt. Bosatt i Lidingö.(1)

I.2) PER JOHAN GUSTAF STEN BANÉR, lantbrukare, d 1916. - G m EBBA SIGRID MARIA FREDRIKA SILVERSKIÖLD, d 1926.(1)

Son:

II.a) JOHAN GUSTAF CARL SVANTE (J A N) BANÉR, f 16/5 1912, kapten i flygvapnets reserv. Äger och bebor Hjulsta säteri, Enköpings-Näs. - G 5/5 1937 m E W A ANNA ULRIKA VON ECKERMANN, f 7/4 1916.(1)

Son:

III.1) JAN P E D E R BANÉR, f 23/12 1937.(1)

III.2) EBBA G U N I L L A BANÉR, f 12/6 1939.(1)

III.3) CARL JOHAN S V A N T E BANÉR, f 18/9 1942.(1)

III.4) S I G R I D MARGARETA BANÉR, f 30/6 1946.(1)

Tillhör släkten:

I.1) JOHAN BANÉR. - G m ULRICA CHRISTINA WELLINGK.(14)

Dotter:

II.a) EBBA MARGARETA BANÉR, f 1710, d 1731. - G 1730 m GUSTAF FREDRIC VON ROSEN, f 1688, d 1769, son av Johan Hans von Rosen och Brita Stenbock.(14)

Tillhör släkten:

I.1) CHRISTINA DOROTHEA BANÉR. - G m ERIC LEIJONHUFVUD.(15)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Isak Björnsson, häradshövding
|
Isac Isacsson (1400-talet)
|
Eskil Isaksson, riddare, riksråd (levde ännu 1489)
|
Sigrid Eskilsdotter ( ? -1527)
|
Cecilia Månsdotter(Eka-Ätten) (1400/1500-talet)
|
Gustaf I Vasa, svensk konung (1496-1560)
|
Erik XIV, svensk konung (1533-1577)
|
Virginia Eriksdotter, svensk prinsessa (1559-1633)
|
Catharina Hand (levde änka 1646)
|
Virginia Rytter ( ? -1688)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Sveriges Adelskalender 1955, s 38.
(2) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(3) = Svenska Ättartal 1889, s 62.
(4) = Nordisk Familjebok, bd II, sp 830-839.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars mormors farfar.
(6) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars mormors far.
(7) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars mormor.
(8) = Svenska Ättartal 1889, s 18-31.
(9) = Svenska Ättartal 1889, s 70-71.
(10) = Svenska Ättartal 1889, s 72-73.
(11) = Svenska Ättartal 1889, s 74-75.
(12) = Svenska Ättartal 1889, s 88-89.
(13) = Svenska Ättartal 1889, s 90-91.
(14) = Svenska Ättartal 1889, s 94-95.
(15) = Svenska Ättartal 1892, s 52-53.
(16) = Enligt min farbror Bengt Liliequist.
(17) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors farfars mormors farfars far. = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

VON BARDENFLETE. Tillbaka till toppen »

I.1) GESEKE FREDRIKSDOTTER VON BARDENFLETE. - G m DANIEL GÖEBE, levde 1474.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Geseke Fredriksdotter Von Bardenflete(1400-talet)
|
Basilius von Göben (1400-talet)
|
Augustin von Göben (1400/1500-talet)
|
Berthold von Göben, arvherre till Allwördern (1500-talet)
|
Jakob von Göben, arvherre till Allwördern (1500/1600-talet)
|
Berthold von Göben, arvherre till Doese, löjtnant (levde 1656)
|
Juliana von Göben ( ? -1687)
|
Claes Jakob Werdenhoff, överstelöjtnant (1652-1710)
|
Claes Johan Werdenhoff, premiärkapten (1691-1753)
|
Anna Werdenhoff (1729-1800)
|
Anna Charlotta Thorséen (1769-1800)
|
Johan Justus Wennerbom, kronofogde (1799-1892)
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Alexandras farfars mormors morfars mormors farfars morfars farfars farfars mor.

AV BAYERN-LANDSHUT. Tillbaka till toppen »

Huset Wittelsbach.(2)

I.1) OTTO IV AV WITTELSBACH, Pfalzgreve, d 4/3 1156. - G m EILIKA AV LENGENFELD, d 1170.(1)

Son:

II.a) OTTO I AV BAYERN, hertig, f 1117, d 11/7 1183. Bajerns förste hertig av det där ännu regerande huset Wittelsbach, efterträdde 1156 sin fader, Otto, som som bajersk pfalzgreve. Han visade sig städse som en av kejsar Fredrik I:s trognaste män samt vann stor berömmelse för sin krigiska käckhet och sin klokhet i rådslag. 1180 erhöll han hertigdömet Bajern(varifrån dock bl. a. Steiermark avsöndrades), sedan kejsar Fredrik förklarat Henrik Lejonet förlustig detsamma. Pfalzgrevskapet övergick då till Ottos yngre broder, vilken likaledes hette Otto. - G m AGNES AV LOON, d 1191.(1)(2)

Barn:

III.1) SOFIA AV BAYERN, d 1238. - G 1196 m HERMANN I AV THÜRINGEN, lantgreve, d 25/4 1217.(1)

III.2) LUDWIG I AV BAYERN, hertig, f 23/12 1174 i Kelheim, d 15/9 1231 i Kelheim. - G 1204 m LUDMILLA AV BÖHMEN, f 1170, d 5/8 1240 i Landshut.(1)

Son:

IV.a) OTTO II AV BAYERN, hertig, f 7/4 1206 i Kelheim, d 29/11 1253 i Landshut. - G 1222 i Worms m AGNEZ AV PFALZ(BRAUNSCHWEIG), f 1201, d 16/8 1267 i München.(1)

Barn:

V.1) ELISABET AV BAYERN, f 1227, d 9/10 1273. - G 6/10 1259 m MEINHARD IV AV GÖRZ & TYROLEN, greve, f 1238, d 1/11 1295.(1)

V.2) LUDWIG II "DER STRENGE" AV BAYERN, hertig, f 13/4 1229 i Heidelberg, d 2/2 1294 i Heidelberg. – G 3/10 1273 i Aachen m MATILDA AV HABSBURG, f 1251, d 23/12 1304 i Wien.(1)

Barn:

VI.a) AGNES AV BAYERN, f ca 1280, d 22/7 1345. – G 1298 m HEINRICH I AV BRANDENBURG, markgreve, f ca 1260, d 14/2 1318.(1)

VI.b) LUDWIG IV "BAJRAREN", Tysk-Romersk konung och kejsare, f 1/4 1282, d 11/10 1347 i Fürstenfeld, (ty, Ludwig der Bayer, av willelsbachska huset, var son till hertig Ludvig II av Övre Bajern(d 1294) och Mektild, en dotter till habsburgska dynastiens stiftare, Rudolf I. 1302 tillträdde han regeringen i sitt stamland vid sidan av sin äldre broder Rudolf I, som efter långvariga tvister slutligen trädde tillbaka(1317). 1340 hemföll även Nedre Bajern genom arv under Ludwigs välde. Tyska kronan vann han genom sin glänsande seger vid Gammelsdorf nära Landshut 9/11 1313 över hertigarna Fredrik och Leopold av Österrike, med vilka han kommit i krig om inflytandet i Nedre Bajern. 20/10 1314 valdes Ludvig av luxemburgska husets parti med flertalet kurfursteröster till tysk konung, medan det habsburgskt sinnade motpartiet valde hertig Fredrik, som Ludvig omsider i förening med konung Johan av Böhmen lyckades slå och tillfångataga vid Mühldorf 28/12 1322. Fredrik, som återfick friheten 1325, förde dock konungatiteln till sin död, 13/1 1330. – G 1309 m BEATRIX AV GLOGAU(PIASTERNAS ÄTT), f 1294, d 24/8 1322 i München.(1)

Barn:

VII.1) MATHILDA AV BAYERN, f 1309, d 2/7 1346 i Wartburg. - G 1/7 1328 m FRIEDRICH II "DER ERNSTHAFTE" AV MEISSEN, markgreve, f 30/11 1310 i Gotha, d 18/11 1349 i Wartburg.(1)

VII.2) STEFAN II AV BAYERN, hertig, f 22/12 1316, d 10/5 1375. – G 27/6 1328 m ELISABETTA AV SICILIEN, f 1310, d 31/3 1349.(1)

Son:

VIII.a) FRIEDRICH AV BAYERN-LANDSHUT, hertig, f 1339, d 4/12 1393 i Budweis. – G 2/9 1381 m MADDALENA VISCONTI, d 17/7 1404.(1)

Dotter:

IX.1) ELISABET AV BAYERN-LANDSHUT, f 1383, d 13/11 1442 i Ansbach. - G 18/9 1401 i Schöngau a. Lech m FRIEDRICH I AV BRANDENBURG, kurfurste, f 1371 i Nürnberg, d 21/9 1440 i Kadolzburg.(1)

Tillhör släkten:

I.1) JUDITH AV BAYERN, f ca 1100, d 1130/1135. - G 1121 m FRIEDRICH II AV SCHWABEN(Se HOHENSTAUFEN), hertig.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.
(2) = Nordisk Familjebok, bd XX, sp 1098.

BECHMANN. Tillbaka till toppen »

Tysk släkt. Från Hamburg.

I.1) BARTHOLD BECHMANN. Borgmästare i Hamburg.(1)(2)

Dotter:

II.a) ELISABETH BECHMANN. - G m VICENTIUS MOLLERUS(MÖLLER), juris utr. doktor, syndikus i Hamburg.(1)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Barthold Bechman, borgmästare
|
Elisabeth Bechman
|
Vincent Möller, svenskt hovråd (1615-1668)
|
Margaretha Möller ( ? -1694)
|
Charlotta Polus (1689-1751)
|
Anna Werdenhoff (1729-1800)
|
Anna Charlotta Thorséen (1769-1800)
|
Johan Justus Wennerbom, kronofogde (1799-1892)
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Alexandras farfars mormors morfars mormors mormors farmors far.
(3) = Alexandras farfars mormors morfars mormors mormors farmor.

VON BEHR. Tillbaka till toppen »

Tysk släkt från Pommern.(1)

I.1) MARGARETA VON BEHR. - G m lantfogden på Rügen WILKEN VON PLATEN, till Granskovitz i Trents sn.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Margareta von Behr (1500-talet)
|
Henrik von Platen, till Dornhof och Silentz ( ? -1595)
|
Jürgen von Platen, till Dornhof och Silentz (levde 1626)
|
Henrik von Platen, till Dornhof och Silentz (död före 1673)
|
Baltzar von Platen, till Dornhof (1642-1716)
|
Pribbert von Platen, premiärkapten (1680-1759)
|
Eleonora von Platen
|
Margareta von Staffeld (1745-1819)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors mormors morfars farfars farfars mor.

AV BEICHLINGEN. Tillbaka till toppen »

I.1) IRMGARD AV BEICHLINGEN, nämnd 1268-1280. - G m BOTHO AV HADMERSLEBEN, d 1277/1280, nämnd 1269-1277.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BENGTSDOTTER(bjelke, belagd med 3 stjärnor). Tillbaka till toppen »

I.1) MÄRITA BENGTSDOTTER(bjelke, belagd med 3 stjärnor), som levde änka 1/8 1430, då hon med sonens samtycke sålde gårdarna Hägrilla och Valla i Svanhals sn, men var d 1432, då arvsskifte hölls mellan Karl Lake och hans systrar, måhända var hon dotter till en Bengt i Valla. - G före 1392 m HARALD LAKE.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Märita Bengtsdotter (död före 1432)
|
Karl Lake, väpnare (var död 1463)
|
Harald Lake, häradshövding ( ? -1509)
|
Karin Lake (levde 1516)
|
Anna Olofsdotter(Stenbock) (150(4)-1579)
|
Anna Ribbing ( ? -1561)
|
Carin Andersdotter(Liliehöök af Fårdala) (död före 1623)
|
Anders Stierna, överste (död före 1645)
|
Göran Stierna, assessor (161(1)-1652)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustav Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors mormors morfars farmor.

BENGTSDOTTER1(Vingad Pil:Folkunge?). Tillbaka till toppen »

I.1) MARGARETA BENGTSDOTTER(Vingad Pil;Folkunge?), levde 1334. - G m ERIK TURESSON(BIELKE), riddare, riksråd, lagman, levde 1328.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BENGTSDOTTER2. Tillbaka till toppen »

I.1) BENGT BOSSON, d 1335/1336, riddare, riksråd, nämnd 1283-1335. - G m RAGNHILD, levde 1292.(1)

Dotter:

II.a) MARGARETA BENGTSDOTTER, d före 1335. - G m GISLE ELINESSON(SPARRE AV ASPNÄS), riddare, riksråd i Aspnäs, Östervåla sn, nämnd 1310-1350.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BENGTSDOTTER3. Tillbaka till toppen »

I.1) BENGT JEPPESSON. - G m LUTZA ÖRJANSDOTTER.(1)(3)

Barn:

II.a) SISSA BENGTSDOTTER, f 27/7 1696 i Sjöboholm, Hisjults sn, d 10/10 1767 i Hishult, Hishults sn, dtr t Bengt Jeppesson o Lutza Örjansdotter. - G 1712 i Hishult m HANS TORKELSSON HOLMGREN, f 20/11 1687 i Högaholma, Hishults sn, d 7/3 1749 i Hishult, Hishults sn. Klockare i Hishult.(1)(2)

SLÄKTSKAPSFÖRHÅLLANDE:

Bengt Jeppeson
|
Sissa Bengtsdotter (1696-1767)
|
Pernilla Holmberg (1723-1784)
|
Johan Peter Killberg, klockare (1761-1805)
|
Hans Peter Killberg, klockare (1788-1845)
|
Jubelina Killberg (1830- ?)
|
Lydia Ljunggren (1865-1916)
|
Eric Liliequist, 1:e länsnotarie (1894-1972)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgiter och källor sammanställt av Peter Liliequist. Jämför Killberg.
(2) = Alexandras farfars farmors morfars farmors mor.
(3) = Alexandras farfars farmors morfars farmors morfar.

BENGTSDOTTER4. Tillbaka till toppen »

I.1) BENGT ANDERSSON, bonde i Stommen, Saleby sn. - G m LENA BRYNGELSDOTTER.(1)(2)(3)(4)(5)(6)(7)(8)(9)(10)(11)(12)(13)(14)(15)(16)(17)(18)

Barn:

II.a) CATHRINA BENGTSDOTTER, f 6/10 1795 i Lanna, Saleby sn, d 24/7 1844 i Fattigstugan, Saleby sn(dit hon utflyttade 1840), dtr av bonden i Stommen, Saleby Bengt Andersson o h h Lena Bryngelsdotter. Inflyttade från Stommen 1815 till Lanna Skattegård, Saleby sn. - G 1814 m ANDERS ANDERSSON, f 17/12 1791 i Hästhagen, Synnerby sn, döptes 18/12, d 3/10 1838 i Lanna Skattegård, Saleby sn, hemmansägare i Lanna Skattegård, Saleby. Faddrar: F. Löfgren, Carl Andersson, Chr. Cederoth, Sara Möller. Inflyttade från Stenbrona 1815 till Lanna Skattegård, Saleby sn.(1)(2)(3)(4)(5)(6)(7)(8)(9)(10)(11)(12)(13)(14)(15)(16)(17)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

Bengt Andersson, bonde i Stommen, Saleby
|
Cathrina Bengtsdotter (1795-1844)
|
Bengt Andersson, byggmästare (1823- )
|
Birger Stagh, överlantmätare (1857-1939)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Skaraborg Saleby Födde (Births) 1791 - 1830 (C:3).
(2) = Skaraborg Saleby Husförhör (Household examination) 1825 - 1830 (AI:8).
(3) = Alexandras farfars morfars farmor.
(4) = Saleby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13450/A I/6 (1809-1819), bildid: C0052151_00042.
(5) = Saleby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13450/A I/7 (1819-1825), bildid: C0052152_00031.
(6) = Saleby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13450/A I/9 (1831-1834), bildid: C0052154_00036.
(7) = Saleby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13450/A I/10 (1835-1844), bildid: C0052155_00062.
(8) = Synnerby kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13523/C/3 (1784-1839), bildid: C0052697_00020.
(9) = Saleby kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13450/C/3 (1791-1830), bildid: C0052166_00108.
(10) = Saleby kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13450/C/3 (1791-1830), bildid: C0052166_00114.
(11) = Saleby kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13450/C/3 (1791-1830), bildid: C0052166_00118.
(12) = Saleby kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13450/C/3 (1791-1830), bildid: C0052166_00178.
(13) = Saleby kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13450/C/3 (1791-1830), bildid: C0052166_00181.
(14) = Saleby kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13450/C/3 (1791-1830), bildid: C0052166_00186.
(15) = Saleby kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13450/C/4 (1830-1850), bildid: C0052167_00009.
(16) = Saleby kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13450/C/4 (1830-1850), bildid: C0052167_00017.
(17) = Saleby kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13450/C/4 (1830-1850), bildid: C0052167_00032.
(18) = Alexandras farfars morfars farmors far.

BENGTSDOTTER5. Tillbaka till toppen »

I.1) SEGRED BENGTSDOTTER. - G m PER NILSSON, i Foglebo, Högsby sn.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

Segred Bengtsdotter i Foglebo, Högsby
|
Maria Persdotter (1643- )
|
Per Gunnarsson (1670-1746)
|
Nils Persson (1715-1783)
|
Gustaf Nilsson (1762-1839)
|
Luchretsia Gustafsdotter (1793-1850)
|
Axel Ahlberg, lantbrukare (1825- ? )
|
Maria Ahlberg (1853-1941)
|
Carl Holmér, läroverksadjunkt (1883-1936)
|
Isa Holmér (1925-1987)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Genealogi.se. Anbytarforum. Bo Persson. Geni.com. Håkan Carlsson, Thorleif Malm.
(2) = Alexandras farmors farmors farmors farfars farmors mor.

BENGTSSON. Tillbaka till toppen »

I.1) ARVID BENGTSSON, häradshövding.(1)(2)

Dotter:

II.a) INGEBORG ARVIDSDOTTER. - G m riddaren BIRGER TROLLE.(1)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Arvid Bengtsson, häradshövding (1300-talet)
|
Ingeborg Arvidsdotter (1300-talet)
|
Birger Trolle, riddare, riksråd, hövitsman (ca1400-1471)
|
Arvid Trolle, riddare, riksråd (ca 1440-1505)
|
Anna Trolle
|
Marina Grip (gift 1548)
|
Göran Claesson, ståthållare, riksråd, marskalk (1552-1611)
|
Maria Stiernsköld (gift 1614)
|
Göran Stierna, assessor (161(1)-1652)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustav Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Ättartal - Svensk Slägtkalender.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors farmors morfars farmors far.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors farmors morfars farmor.

AV BERG. Tillbaka till toppen »

I.1) RICHSA AV BERG, d 27/9 1125. - G m WLADISLAW I AV BÖHMEN, hertig, d 12/4 1125.(1)

Tillhör släkten:

I.1) MATHILDE AV BERG. - G m BURCHARD II AV QUERFURT, f ca 1122.(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.
(2) = HTML created by GED2HTML v3.1a-UNREGISTERED (8/20/97) on Tue Mar 10 22:11:55 1998.

VON BERGEN. Tillbaka till toppen »

Svensk släkt, som härstammar från Livland. Äldste kände stamfadern överflyttade på 1600-talet till Sverige. En sonson till honom var kyrkoherden Karl von Bergen, från vilken den nu levande ätten härstammar. - Under medeltiden nämnes i vår historia en Anders von Bergen, norskt riksråd, gift med Mätta Ivarsdotter, som senare blev omgift med Svante Sture. Hans släkt har dock intet samband med den svenska.(3)

I.1) KERSTIN ANDERSDOTTER VON BERGEN. - G m riksrådet AXEL LAURENTZSON(TOTT).(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Kerstin von Bergen (1400/1500-talet)
|
Karin Axelsdotter(Tott) (1500-talet)
|
Kerstin Hansdotter(Bielkenstierna) (gift 1575, levde änka 1622)
|
Maria Stiernsköld (gift 1614)
|
Göran Stierna, assessor (161(1)-1652)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Ättartal - Svensk Slägtkalender.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars mormors mormor.
(3) = Nordisk Familjebok, bd II, sp 1444-1445.

BERGIN. Tillbaka till toppen »

I.1) GUNNAR ERICI BERGINUS. Domprost i Skövde. F 1589 6/5 i Berghems prästgård i Mark, fil. mag. i Wittenberg. - G 1620 m ANNA MOLITAEA, d 1644 20/1, dtr t superintendenten i Mariestad Mathias Molitaeus o Malin.(1)(3)

Dotter:

II.a) ELISABETH GUNNARSDOTTER BERGIN, f 1623, d 1658 4/3, från Skövde. - G 1641 7/11 m ANDERS OMOENIUS, f 1608 25/3, d 1684 6/9. Biskop i Skara, son t Ambjörn Andersson o Karin Jönsdotter.(1)(2) (4)

Tillhör släkten:

I.1) CHARLOTTA BERGIN, f 1815, d 1886. - G 1839 m A D O L P H LORENS VON ZWEIGBERGK, f 1812, d 1866, son av sergeanten L a r s Anton von Zweigbergk och Christina Siberg, handlanden i Borås.(5)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Gunnar Erici Berginus, domprost (1589-efter 1623)
|
Elisabeth Bergin (1623-1658)
|
Catharina Omoenia (1648-1723)
|
Andreas Victorin, lektor, prost riksdagsman (1671-1751)
|
Elisabeth Victorin (1713-1765)
|
Anna Lidborg (1741-1827)
|
Jonas Mellin, prost (1768-1843)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Svenska Ättartal 1892, s 501.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors farmors morfars morfar.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors farmors morfars mor.
(5) = Svenska Ättartal 1889, s 464.

BERGQUIST. Tillbaka till toppen »

Se Bergquist i huvudmenyn ovan!

AV BERG-SCHELKLINGEN. Tillbaka till toppen »

I.1) HEINRICH AV BERG-SCHELKLINGEN, greve.(1)

Son:

II.a) SALOME AV BERG-SCHELKLINGEN, f ca 1095, d 27/7 1144. - G 1115 m BOLESLAW III "KRZYWOUSTY" AV POLEN(PIASTERNAS ÄTT), furste, f 20/8 1086, d 28/10 1138.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BIELKE. Tillbaka till toppen »

Grevliga ätten Bielke, N:o 29. Frälsesläkt från Småland, känd sedan 1283. Utgången i adlig värdighet 1647. Friherrlig 1608, introducerad 1625, utgången i friherrlig värdighet 1792; tysk riksgrevlig och svensk grevlig 1687, introducerad 1689. En av Sveriges äldsta och förnämligaste adliga ätter. Den är känd från slutet av 1200-talet och spelade under flera århundraden en synnerligen framstående roll i Sveriges historia. Släktnamnet, som upptogs först i senare hälften av 1500-talet, härleder sig från vapenbilden: två gyllene bjälkar i blått fält. De förste, om vilka man med säkerhet vet, att de förde detta vapen, var bröderna Nils och Ture Kettilsson, den förre omtalad redan 1279, den senare några år därefter. Bröderna var riddare, Ture tillika riksråd. Ättens ursprungliga hemort var Småland, där den ägde godset Kråkerum och flera av dess medlemmar innehade lagmansämbetet. Redan under medeltiden delade den sig i flera grenar och spred sig till andra landskap. Sålunda innehade under 1400-talet en gren Räfvelsta i Uppland tillika med lagmansämbetet där och i Västmanland. I senare tider har ätten innehaft Herrsäter i Östergötland, Vik och Salsta i Uppland samt Åkerö i Södermanland m fl gårdar och innehar nu såsom fideikommiss Sturefors i Östergötland. Vid konung Johan III:s kröning(1569) erhöll ätten genom Hogenskild Bielke, som skrev sig friherre till Läckö, första gången friherrlig värdighet. Den på riddarhuset introducerade friherrliga ätten härstammar dock från en annan gren, som erhöll denna värdighet 1608. Från denna härstammar även den grevliga grenen, som utgår från fältmarskalken Nils Bielke. Denna kvarlever ännu och innehar även romersk riksgrevlig värdighet. Jämför om släktens första framträdande K. H. Karlsson, "Svenska Bjelkesläkten under medeltiden"(i "Svenska ättartal", V, 1889, s 147-155).(2)(9) Grevliga ätten Bielke, N:o 29.(9)

I.1) KETTIL(BIELKE), levde i mitten av 1200-talet.(2)(16)

Söner(20):

II.a) NILS KETTILSSON(BIELKE), nämnes 1279-1304, riddare. Hans änka BENEDIKTA nämnes år 1310.(2)(16)

Barn:

III.1) GUSTAF NILSSON(BIELKE), 1332-41, riddare, riksråd, lagman i Tiohärad. Hans änka CECILIA(delad sköld) nämnes år 1342.(16)(17)

Dotter:

IV.a) INGEGÄRD(eller INGRID) GUSTAFSDOTTER(BIELKE). - G m(är 1349 gift med) ANDERS ESKILSSON (Lejon), 1340-56, riddare.(16)(18)

III.2) INGRID NILSDOTTER(BIELKE), är 1346 änka. Arvsskifte efter henne hölls 1351. - G m TYRGILS CLEMENSON(FÄRLA), 1302-37, riddare.(16)

II.b) NN KETTILSDOTTER(BIELKE). - G m HEMMING ÖDGISLESSON(LEJONANSIKTE), riddare, riksråd, nämnd 1303-1328.(35)

II.c) TURE KETTILSSON(BIELKE), nämnd 1283-1322, riddare, riksråd, lagman, konung Birgers camerarius. Enkan Sigrid(sparre) nämnes år 1327. - G m SIGRID NILSDOTTER(NATT & DAG), levde 1327.(2)(3)(4)(5)(16)(19)(35)

Söner(21):

III.1) ERIK TURESSON D Ä(BIELKE), till Benhammar, 1310-27, riddare, riksråd, lagman, levde 1328, omtalas såsom väpnare 1310 och såsom riddare och riksråd 1315. Sistnämda år var han i Lödöse med om uppgörandet av "häfdaskiftet" emellan hertigarna Erik och Valdemar, och han var en av de sju svenske herrarna, som 26-28/6 1319 underhandlade i Oslo och slöt unionsakten med anledning av den norske konungen Magnus Erikssons utkorande till även svensk konung. Sedermera under Magnus Erikssons minderårighet var han en av de mera betydande medlemmarna av rådet. Vid de viktiga fredsunderhandlingarna med ryssarna i Nöteborg 1323 var han den främste svenske legaten. Han var ock en av de tolv herrar, som biträdde Laurens Ulfsson vid redigeringen av Södermanlandslagen. Död omkring 1328. - G m(är 1315 gift med) MARGARETA BENGTSDOTTER(Vingad Pil;FOLKUNGE?), som levde änka år 1334.(2)(16)(35)

Döttrar:

IV.a) NN ERIKSDOTTER(BIELKE). - G m ANUND TUNESSON(VING-ÄTTEN), levde 1334.(35)

IV.b) INGEBORG ERIKSDOTTER(BIELKE), änka 1374. - G m KETIL (PUKE) GLYSING, 1332-60, riddare, riksråd. (16)

III.2) NILS DANNES TURESSON(BIELKE), 1325-55, riddare. - G 1:o m(är 1325 gift med) INGEBORG LARSDOTTER(2 stjärnor), d. - G 2:o m KATARINA PETERSDOTTER(Lejon?). Hon blev 1361 omgift med riddaren Nils Bengtsson(Lejonansikte) och sedan med väpnaren Birger Trolle.(16)(22)

Barn i 1:a giftet:

IV.a) ILIANA NILSDOTTER(BIELKE). - G 1345 m NILS HÅKANSSON(LÄMA), 1334-77, väpnare, bosatt på Bysta i Närke.(16)

IV.b) KATARINA NILSDOTTER(BIELKE). - G m(är 1352 gift med) ANUND HEMMINGSSON(3 sjöblad), 1352-63, väpnare. Hon kallas vanligen hustru Katarina i Korsnäs.(16)

IV.c) INGEGÄRD NILSDOTTER(BIELKE). - G m(är 1379 gift med) HÅKAN FADERSSON(stjärnbåt), 1350-95, väpnare, bosatt på Söderby i Östergötland.(16)

Barn i 2:a giftet:

IV.d) ERIK NILSSON(BIELKE), 1379-1400, riddare. G m SIGRID GUDORMSDOTTER(skäkta). Hon blev sedan omgift med riddaren Bo Djure.(16)(23)

Dotter:

V.1) KATARINA ERIKSDOTTER(BIELKE). - G m(är 1404 gift med) BENGT TOMASSON PIPA(sparre), 1397-1440, väpnare. Han är 1423 omgift med Ingeborg Bengtsdotter(1 bjälke).(16)

III.3) STEN TURESSON(BIELKE), d 1350, riddare marsk. - G m INGEBORG NILSDOTTER(sparre). Hon blev sedan omgift med riddaren Bengt Nilsson(Oxenstierna).(16)

Son:

IV.a) STEN STENSSON(BIELKE), till Ängsö, d 1430, riddare, riksråd, lagman i Västmanland, ingick 1395 i Vadstena kloster. - G m KATARINA LARSDOTTER(örnsparre), som är avliden 1388.(16)

Söner(24):

V.1) STEN STENSSON(BIELKE), d före år 1391.(16)

V.2) ULF STENSSON(BIELKE), d före år 1391.(16)

III.4) NILS TURESSON(BIELKE), riddare, riksråd, Ölands, Tiohärads och Finlands lagman, drots, d 1364, förekommer såsom lagman på Öland 1339, blev riddare 1342, konungens rådsherre 1344 och innehade drotsämbetet första gången s å. När konung Magnus Eriksson 1348 återkommit från sin första ryska härfärd, utnämndes han åter till drots och förde i denna egenskap styrelsen i Sverige under konungens andra härtåg mot ryssarna, 1350-51. År 1353, när Bengt Algotsson blivit konungens förnämste förtroendeman, måste han avstå från drotsvärdigheten och var därefter endast lagman i Tiohärad(i Småland), vilken lagsaga var så gott som ärftlig i hans släkt. I striden mellan Magnus och dennes son Erik ställde han sig på den senares sida. Han var ock ett bland de svenska sändebud, som 1361 i Lybeck avslöt fred med hansestäderna och kort därpå i Greifswald å Sveriges vägnar med dem ingick ett mot den danske konungen Valdemar III riktat förbund, varvid de lovade vissa slott och län i Skåne och Halland såsom ersättning för hjälpen. Sedermera var han en av de främste i den liga av stormän, som stämplade mot konungen. Ännu 1362 var han emellertid lagman i Finland, men 1363 landsförvisades han med de andra förrädiska herrarna. Han återkom med Albrekt av Mecklenburg, vilken dessa utsett till konung, och övertog då för tredje gången drotsämbetet samt fick, för sina tjänster åt tyskarna, bl a Viborgs slott och län. När Albrekt hösten 1364 övergick till Finland för att sätta sig i besittning av detta land, åtföljdes han av Nils, som under belägringen av Åbo slott s å slöt sin oroliga bana. Synes ha bott på Kråkerum i Småland. - G 1:o m INGRID SUNESDOTTER(båt?). - G 2:o m MARGARETA MATSDOTTER(sparre). - G 3:o m SIGRID HÅKANSDOTTER(2 nedvända sparrar).(2)(16)

Son:

IV.a) TURE NILSSON(BIELKE), är d 1368.(16)

III.5) MARGARETA TURESDOTTER(BIELKE), är troligen redan 1336 gift. - G m KARL MAGNUSSON(Örnfot), 1336-43, riddare. Som änka är hon 1378 bosatt på Broby i Östergötland. Hon är död år 1380.(16)

III.6) RAMFRID TURESDOTTER(BIELKE), är död 1348 och hade varit gift.(16)

III.7) BENGT TURESSON(BIELKE), nämnd 1341-59, väpnare, riddare, riksråd. - G m INGEBORG MAGNUSDOTTER(lejon;ULVÅSA-ÄTTEN), f ca 1327, d 1390, begraven i Vadstena, som sedan blev omgift med jarlen Erengisle Sunesson(Bååt).(2)(3)(16)(35)

Barn:

IV.a) SIGRID BENGTSDOTTER(BIELKE), d 1392, är 1380 änka efter Sune. - G 1:o m SUNE HÅKANSSON(2 nedvända sparrar), 1345-65, väpnare, riksråd, hövitsman på Viborg. - G 2:o m HEYNE VON VITZEN, väpnare, levde 1399.(3)(16)(35)

IV.c) MARGARETA BENGTSDOTTER(BIELKE), d 1370. - G m ERENGISLE NILSSON(kluven sköld), d 1406, riddare, riksråd, lagman i Södermanland. Han var gift 2:o m Kristina Röriksdotter(Bonde).(16)

IV.d) KRISTINA BENGTSDOTTER(BIELKE). - G m(är 1386 gift med) GERHARD SNAKENBORG, 1366-1402, riddare, hövitsman på Axevalla. Han hade förut varit g m en dotter till riddaren Nils Magnusson(stolpe).(16)

IV.e) TURE BENGTSSON(BIELKE), d 20/11 1414(5), riddare, riksråd, lagman i Uppland, nämnd 1378-1414, där han genom sitt gifte erhållit gården Örby. - G m(år 1385 gift med) MARGRETA ARVIDSDOTTER(SPARRE AV VIK), d 9/4 1415.(3)(16)(35)

Son:

V.1) STEN THURESSON(BIELKE), d 1431, begraven i Vadstena, väpnare, riksråd i Örby, Vendel sn, hövitsman på Piksborg, ägde Vik, Ekholmen och Örby. - Är 1414 G m MARGARETA CARLSDOTTER(TOFTA-ÄTTEN)(sparre), d 1429, begraven i Vadstena, änka efter väpnaren Knut Bonde. - G 2) m AGNETA ERIKSDOTTER(KRUMMEDIKE), som levde änka år 1450. Hon synes sedan ha blivit g m en Axel Nilsson till Barsebek.(1)(3)(16)(35)

Barn i 1:a giftet:

VI.a) TURE STENSSON(BIELKE), d 1439, väpnare, lagman i Uppland.(16)

VI.b) KNUT STENSSON(BIELKE), d 1451, riddare, riksråd, lagman i Uppland, bosatt på Ekholmen. - G m ELIN GUSTAFSDOTTER(STURE)(omgift med riddaren Erik Axelsson(Tott)).(16)

VI.c) BIRGITTA STENSDOTTER(BIELKE), d 1461/1464. Halvsyster till konung Karl Knutsson. - G 1) före 1438 m GUSTAF ANUNDSSON STURE, f ca 1410, d 26/1 1444, riddare, riksråd, nämnd 1438-1444. - G 2) 1457 m. STAF KARLSSON i hans 2:a gifte(gift 1:o med Märta Karlsdotter; gift 3:o med Ingeborg Filipsdotter(Tott)), d 1486, riddare, riksråd, lagman i Uppland. (1)(3)(16)(35)

VI.d) KATARINA STENSDOTTER(BIELKE). - G 1438 m danske riddaren KLAUS NILSSON(2 sparrar), till Ellinge, efter vilken hon levde änka 1458.(16)

VI.e) MARGARETA STENSDOTTER(BIELKE). - G m NILS STENSSON(NATT OCH DAG), d 1439, väpnare, marsk.(16)

Barn i 2:a giftet:

VI.f) En son, död vid unga år.(16)

VI.g) En son, död vid unga år.(16)

VI.h) En dotter, död vid unga år.(16)

IV.b) STEN BENGTSSON(BIELKE), d 1408, riksmarsk, var riddare 1365, lagman i Västmanland och Dalarna 1368, riksråd 1371 och marsk 1376-88, bosatt på Marieborg vid Enköping. Han blev 1386 en av Bo Jonssons testamentsexekutorer och tog en mycket verksam del i drottning Margaretas inkallande 1388 samt ledde efter Falköpingsslaget krigsrörelserna, från 1390 såsom hövitsman på Stockholms slott. Han var med om att besegla unionsdokumentet i Kalmar 1397. 1406 nämnes han som lagman på Öland. Död på Marieborg vid Enköping 1408. Herr Sten var en stor gynnare och vän av Vadstena kloster, där han även blev begraven. - G 1371 m KATHARINA HOLMGERSDOTTER(ULF).(2)(16)

Barn:

V.1) KATHARINA STENSDOTTER(BIELKE), d 1409. - G m LAURENS ULFSSON(BLÅ), d 1445, riddare, riksråd, bosatt på Sundby i Södermanland. Han blev sedan omgift med Ida Johansdotter(Bülow).(16)

V.2) KRISTINA STENSDOTTER(BIELKE). - G m(är 1413 gift med) PETER FINVIDSSON(stierna), väpnare, bosatt på Konungssund i Östergötland. Som änka bodde hon 1423 på Ridö i Västmanland.(16)

V.3) ERIK STENSSON(BIELKE), d 1410, riddare. - G m BIRGITTA MAGNUSDOTTER(PORSE), änka efter riddaren Arvid Bengtsson(Oxenstierna).(16)

Dotter(25):

VI.a) KATARINA ERIKSDOTTER(BIELKE). - G m(är 1422 gift med) JOHAN GÄDDA, riddare, riksråd. Han är 1447 omgift med Katarina Bengtsdotter(Köningsmark).(16)

V.4) TURE STENSSON(BIELKE), d 1425, riddare, riksråd, lagman på Öland. - G 1:o m BIRGITTA ABRAHAMS-DOTTER(tjurhufvud), änka efter danske riddaren Jens Falk. - G 2:o m MARGARETA ERIKSDOTTER (KRUMMEDIGE), som sedan blev omgift med drotsen Kristiern Nilsson(Vasa).(2)(16)

Barn i 1:a giftet:

VI.a) ERIK TURESSON(BIELKE), d 1450, riddare riksråd. - G 1446 m BIRGITTA KRISTIERNSSON(VASA), som sedan blev omgift med danske marsken Klaus Rönnow.(16)

VI.b) STEN TURESSON(BIELKE), d ung.(16)

VI.c) BIRGITTA TURESDOTTER(BIELKE), d 1436. - G m KARL KNUTSSON(BONDE), till sist konung, d 1470. Han blev 1438 omgift med Katarina Karlsdotter(gumsehufvud).(16)

Barn i 2:a giftet:

VI.d) BENGT TURESSON(BIELKE), d ung.(16)(26)

VI.e) TURE TURESSON(BIELKE), marsk, var född 1425, d 1489, riddare, marsk, lagman på Öland, och hörde till de svenska stormän, som var tillgivna unionen. Ehuru han var nära besläktad med konung Karl Knutsson(dennes första hustru, Birgitta, var hans halvsyster), fanns dock flera anledningar till missämja dem emellan. Han tyckes ha blivit riddare vid Karl Knutssons kröning, och 1451 fick han befälet på Axevalls slott. Under konung Karls härjningståg i Skåne 1452 sändes han att skövla i Halland, men han förbjöd i stället sitt folk att göra fienden någon skada. På Axevall stod han i hemlig brevväxling med danskarna, vilka han meddelade konung Karls planer och annat, som kunde lända dem till nytta. När Tord Bonde 1452 överrumplade danskarna på Lödöse, föll denna brevväxling i hans händer. Förrädaren togs genast av Tord till fånga, men fick tillåtelse att uppehålla sig i Varnhems kloster, med villkor att han ej skulle avlägsna sig därifrån utan Tords eller konungens tillstånd. Men vid underrättelsen om Karl Knutssons annalkande flydde han till Danmark och vistades där till 1457. I Sverige dömdes han, ävensom de andra förrädiska herrarna, 1453 att mista liv, ära och gods. När Kristian I 1457 uppsteg på Sveriges tron, erhöll han Kalmar län i förläning, varjämte han utnämndes till marsk och befälhavare på Stockholms slott, vilken senare beställning han innehade under största delen av Kristians regering. Sedan ärkebiskop Jöns Bengtsson 1463 blivit av konungen fängslad, och när Upplands bönder, som rest sig till hans försvar, tågade mot Stockholm, blev de av honom på Helgeandsholmen överfallna och skoningslöst nedgjorda. Också fick han därför öknamnet "slaktaren". Under de följande omvälvningarna stod han fortfarande på Kristians sida och försvarade 1464 med tapperhet Stockholms slott mot Karl Knutsson, men 1465 måste han uppgiva det åt ärkebiskopen. Därefter uppehöll han sig mest på Kalmar slott, uppträdde emellanåt såsom fredsmäklare i övre Sverige samt deltog både i landkriget och i kaperierna till sjöss, vilka han fortsatte, även sedan Kristian utlovat stillestånd. I slaget på Brunkeberg(10/10 1471) stred han på danska sidan. I slutet av mars 1472 uppgav han Kalmar slott åt Sten Sture, med förbehåll att han skulle återfå sina gods och värdigheter, samt levde sedan på sitt stamgods, Kråkerum(nära Kalmar). Som svensk fullmäktig bevistade han åtskilliga möten, där unionella frågor behandlades. Död 1489. - G m INGEGÄRD PEDERSDOTTER(KÖRNING), som levde änka ännu 1503.(2)(16)

Barn:

VII.1) STEN TURESSON(BIELKE), levde ännu 1520, riddare, riksråd, lagman i Västmanland, bosatt på Rävelsta. - G m(är 1504 gift med) ANNA BENGTSDOTTER(SPARRE).(16)

Barn(27):

VIII.a) KARIN STENSDOTTER(BIELKE).(16)

VIII.b) HELENA STENSDOTTER(BIELKE).(16)

VIII.c) TURE STENSSON(BIELKE).(16)

VIII.d) BENGT STENSSON(BIELKE).(16)

VIII.e) MARGARETA STENSDOTTER(BIELKE).(16)

VIII.f) MARINA STENSDOTTER(BIELKE).(16)

VIII.g) INGRID STENSDOTTER(BIELKE).(16)

VII.2) PER (PEDER) TURESSON(BIELKE), d 1520, riddare, riksråd, hövitsman på Stegeborg, bosatt på Kråkerum. - G 1495 m CATHARINA (K A R I N) NILSDOTTER(2 sparrar).(2)(14)(16)

Barn(28):

VIII.a) ANNA PERSDOTTER(BIELKE).(16)

VIII.b) AGNETA PERSDOTTER(BIELKE).(16)

VIII.c) NILS PEDERSSON(BIELKE), riksråd, till Åkerö, d 1550. - G 1537 m ANNA CLEMETSDOTTER HOGENSKILD(i hennes 2:a gifte; gift 1:o 1498 m Henric Bitz; gift 3:o 1514 m Jöns Larsson(Bölja)), till Åkerö, f 1513, d 1591, dtr t Clemet Hogenskild och Anna Hansdotter(Tott).(2)(11)(14)(16)(29)

Barn:

IX.1) HOGENSKILD BIELKE, till Ulfåsa, statsman, f 1538, d 1605, blev slagen till riddare vid Erik XIV:s kröning och några år därefter riksråd. På hösten 1567 sändes han såsom krigsöverste att mota danskarna, som under Daniel Rantzau framträngt över holaveden, men blev av dem överraskad vid Norrby och Flishult samt på senare stället 1568 tagen till fånga jämte Sten Banér. Bielke visste alltid att ställa sig väl med den regerande konungen. Ehuru gift med greve Svante Stures dotter Anna, lät han dock efter Sturemorden använda sig till att mäkla försoning mellan konung Erik och de mördades fränder, men uppträdde samtidigt såsom Göran Perssons åklagare. Av Johan III upphöjdes han 1569 till friherre, med Läckö till friherreskap, och deltog i den beskickning, som skulle verka för Johans planer vid det polska konungavalet 1573. Även under Johans tvister med hertig Karl användes Bielke såsom underhandlare, och han ställde sig därvid på konungens sida mot hertigen, med vilken han - luiksom flera av högadelns medlemmar - även för egen del var invecklad i häftiga stridigheter. I den religiösa frågan visade sig rådsherrarna i allmänhet eftergivna mot Johans önskningar, och detta var i synnerhet fallet med Bielke, som ej allenast gillade liturgien, vilken han med trug och goda ord sökte förmå präster och bönder att antaga, utan även, då konungen började närma sig den rena katolicismen, på sådant sätt umgicks med de i landet inkomne jesuiterna, att dessa ansåg sig ha vunnit honom för sin tro. Den strävan att på konungamaktens och de övriga samhällsklassernas bekostnad utvidga adelns rättigheter, vilken gjorde sig gällande hos denna tids aristokrati, ägde i Bielke en av sina förnämste målsmän. Av hans hand är åtskilliga av de framställningar rörande förbättrade adelsprivilegier, som vid Johans tillträde till regeringen gjordes av rådet. De på grundvalen härav 1569 utfärdade adelsprivilegierna bilda i själva verket utgångspunkten för det följande aristokratiska tidevarvet i Sveriges historia, men var dock långt ifrån att motsvara aristokratiens anspråk. Bielke samverkade även med Erik Sparre vid författandet av "Kalmare stadgar om bägge rikenas styrelse", vilka gick ut på att återuppliva Kalmar-unionens råds- och stormanna-välde. Dessa strävanden avbröts emellertid genom den ovilja, som Johan efter mötet i Reval fattade till aristokratiens förnämste män. Ehuru Bielke ej deltagit i detta möte, under vilket han varit förordnad till ståthållare i Stockholm, fick han vid konungens återkomst dela sina ämbetsbröders öde. Under de förhandlingar, som efter Johans död ägde rum mellan de anklagade herrarna och hertig Karl och som ledde till de förres återinträde i rådet, vistades Bielke på en av sina egendomar; men han synes dock genom sina skriftligt meddelade råd ha i ej ringa grad inverkat på underhandlingen. Vid denna tid torde han ha kommit till insikt om det farliga i den katolska reaktionens strävanden, ty han medverkade till försöket att genom Uppsala möte betrygga Sveriges protestantiska religion och uttalade sig därvid t o m mot liturgien. Nu återupptogs av Bielke och hans meningsvänner med förnyad iver planerna att ytterligare öka adelns makt. När Ture Bielke 1593 såsom sändebud avgick till Polen, sände honom Bielke avskrifter av en mängd medeltidsurkunder, på grund av vilka han skulle söka förmå Sigismund att återgiva adeln dess gamla frihet, som gått förlorad, "sedan konung Gustaf degraderade det adliga stånd och frälse". Vid kröningen 1594 förnyades detta försök, i det adeln till Sigismund framlämnade en av Erik Sparre under medverkan av de andra riksråden författad skrift, "postulata nobilium", samt ett därpå grundat, av Bielke uppsatt förslag till nya adelsprivilegier. Dessa vann dock ej Sigismunds bekräftelse, och lika litet kunde konungen förmås att stadfästa en regeringsordning, som blivit uppsatt av Erik Sparre samt granskad av Bielke, och enligt vilken riksstyrelsen vid Sigismunds återresa till Polen till stor del skulle ha överlämnats åt stormännen. För rådet återstod nu ej något annat än att med hertig Karl ingå en förening om rikets styrelse under konungens frånvaro, och i denna förening deltog även Bielke. Under rådets brytning med hertig Karl efter Söderköpings riksdag var han otvivelaktigt ense med sina medbröder, men fann i sin svåra gikt en förevändning att ej deltaga i de ömtåliga förhandlingarna och medföljde ej heller på flykten till Polen. Också kunde han, till följd av den försiktighet han hade iakttagit, vid rättegången på Linköpings riksdag(1600) icke överbevisas om att ha rått Sigismund till det inbördes kriget, ehuru hertigen svor vid himmel och jord, "att den gamle räfven vore rätta orsaken till allt". Han dömdes dock att vid nästa allmänna möte fria sig med ed eller anses skyldig till samma brott som de livdömde herrarna och hölls allt framgent i fängsligt förvar. Uppbragt över de blodiga tilldragelserna 1600 och över sin egen behandling, glömde Bielke nu sin vanliga klokhet. Till sin dotter och åtskilliga andra personer skrev han nämligen en mängd brev, uppfyllda av smädelser mot Karl och dennes familj. En del av dessa brev uppsnappades, varjämte säkra bevis erhölls på att han 1598 stått i förbindelse med Sigismund. Bielke anklagades därefter ånyo på riksdagen i Stockholm 1605, överbevisades, dömdes och avrättades där 3/6 s å. Två överlevande söner dog utomlands. Bielke var en lärd, skicklig och genomslug man, vars överlägsna egenskaper gjorde honom passande till partiledare, men tillika egennyttig och hård mot underhavande. Utom andra ämbeten innehade han en tid även lagmansvärdigheten i Östergötland och senare i Uppland. - G 1569 m (sin 4-männing) ANNA STURE, f 1541, d 1595, dtr t Svante Sture till Hörningsholm och Märta Ericsdotter(Leijonhufvud).(2)(11)

IX.2) CATHARINA BIELKE, d 1596. - G 156? m(sin mors 3-männing) ERIC CARLSSON GYLLENSTIERNA, till Nynäs, d 1586, son av Carl Ericsson(Gyllenstierna) och Marina Nilsdotter Grip.(11)

IX.3) KLAS BIELKE, till Wik, statsman, f 1544, d 1623, studerade 1564 i Rostock, bortfördes 1565 i fångenskap till Holstein och utväxlades först 1569, var 1571 hovjunkare och 1572 kammarherre, utnämndes 1576 till ståthållare på Kronoberg och i Tiohärads lagsaga, omtalas såsom hovråd ännu 1583, men var 1584 riksråd. Bielke användes mycket av Johan III, bland annat vid åtskilliga beskickningar. 1571-72 var han med Pontus De la Gardie på en politisk färd till spanska Nederländerna, Frankrike m fl länder, 1573 åtföljde han Gustaf Banér och sin broder Hogenskild, då dessa sändes till Polen för att utverka Johans val till konung därstädes, 1579 avgick han med G. Banér till kejsaren för att rådpläga med denne om Livland m m, en del av 1585-86 uppehöll han sig såsom kommissarie i Estland för att underhandla med ryssarna, och så var även förhållandet 1589-90. Han var under Johan III genom sin duglighet, sin rikedom och sitt giftermål med drottning Gunillas syster Elsa en mycket betydande person. Måhända räddades han genom denna släktskap från att dela den onåd, som under konungens sista år drabbade de förnämste rådsherrarna. Under striden mellan Sigismund och hertig Karl stod han på den förres sida. Efter Arboga riksdag 1597 flyyde han väl ej till Polen, men vid Sigismunds ankomst till Sverige 1598 var han en av de förste, som öppet tog dennes parti. Av Sigismund utnämndes han till ståthållare på Stockholms slott. Sedan kastades han i fängelse, ställdes inför rätta i Linköping, men förödmjukade sig inför hertig Karl och fick nåd. Efter Hogenskild Bielkes avrättning blev han 1606 driven i landsflykt. 1615 fick han tillstånd att återkomma. Död 1623. - G 1:o m(sin 4-männing) ELIN LARSDOTTER FLEMING, dtr t Lars Ivarsson Fleming och Birgitta Larsdotter(Tre Rosor). - G 2:o 1588 m ELSA JOHANSDOTTER BIELKE, f 1569, d 1622.(2)(11)

Dotter:

X.a) MARGARETA BIELKE, d 1629. - G 1613 m AXEL RYNING, till Tuna, f 1552, d 1620(gift med sin 3-männings dotter), son av Nils Ericsson Ryning till Tyresjö och Ingeborg Trolle.(11)

IX.3) TURE (NILSSON) BIELKE, till Åkerö, statsman, f 1548, d 1600, erhöll en mycket vårdad uppfostran, studerade flera år på 1560- och 1570-talen vid tyska universitet(såsom Greifswald, Rostock, Frankfurt an der Oder), begav sig 1573 för fortsättande av sina studier till Padova och vistades sedan länge i Italien. Jämte nederländaren Petrus Rosinus deltog han 1574-76 såsom Johan III:s sändebud i en beskickning till åtskilliga italienska hov. Efter sin hemkomst till Sverige erfor han många bevis på konungens ynnest och förtroende. 1582 blev han drottning Katarina Jagellonikas hovmästare, 1583 omtalas han såsom hovråd, 1586 såsom överste skattmästare och kammarråd. 1585-86 var han en av legaterna vid underhandlingarna med Ryssland, 1587 åtföljde han Sigismund till Polen och upphöjdes sannolikt i september s å till riksråd. Bielke var emellertid ett av de riksråd, som 1589 råkade ut för konung Johans onåd, och delade dessas öde. Efter Johans död blev även han av hertig Karl ånyo insatt i sitt rådsämbete och sin förra ställning. Kallad av Sigismund till Polen fick han 1593 av svenska regeringen i uppdrag att där utverka konungens bekräftelse såväl på Uppsala mötes beslut som på Sveriges lag och ständernas fri- och rättigheter. Han lyckades dock ingenting uträtta. Under brytningen mellan konungen och hertigen höll han stadigt fast vid den förre och flydde slutligen(1598) jämte Gustaf Banér till Polen. Efter slaget vid Stångebro utlämnades han till hertig Karl, ställdes inför rätta i Linköping, dömdes till döden och avrättades 20/3 1600. Bielke hade ett fördelaktigt utseende, var vältalig och stod på höjden av sin tids bildning. - G 1581 m(sin 4-männing) MARGARETA STURE, f 1547, d 1617, dtr t Svante (Stensson)Sture till Hörningsholm och Märta Ericsdotter(Tre Rosor; i källa 14 står (Leijonhufvud)). Därifrån grevliga ätterna Oxenstierna av Kroneborg och Bielke, friherrliga ätten Oxenstierna, m fl släkter.(2)(11)(13)(14)

Son:

X.a) NILS BIELKE, till Åkerö. - G m CATHARINA OXENSTIERNA, dtr t Bengt Oxenstierna och Sigrid Gustafsdotter(Tre Rosor).(13)

Dotter:

XI.1) SIGRID BIELKE, f 1620, d 1679. - G 1643 m GUSTAF HORN, f 1592, d 1657, son av Carl (Henricsson) Horn och Agneta von Dellvig.(13)

VIII.d) MARINA PERSDOTTER(BIELKE).(16)

VIII.e) BARBRO PERSDOTTER(BIELKE).(16)

VIII.f) TURE PEDERSSON(BIELKE), riksråd, till Salsta, d 1577. - G m SIGRID STURE, f 1538, d änka, dtr t Svante Sture till Hörningsholm och Märta Ericsdotter(Leijonhufvud).(2)(11)(13)(16)(30)(31)

Barn:

IX.1) CATHARINA BIELKE, f 1563. - G 1587 m(sin 5-männing) CHRISTER HORN, f 1554, son av Claes Christersson Horn till Åminne och Christina Jacobsdotter Krumme.Därifrån friherrliga och grevliga ätterna Horn af Åminne, m fl släkter.(11)

IX.2) ERIC BIELKE, f 1564. - G m(sin mormors brorsdotter) ANNA LEIJONHUFVUD.(11)

IX.3) SVANTE TURESSON(BIELKE), friherre, rikskansler, f 1567, d 1609, var liksom brodern Nils en nitisk anhängare av hertig Karl i dennes förvecklingar med Sigismund. Han blev 1599 lagman i Småland och ståthållare över Kronobergs län, var 1602 en av kommissarierna vid fredsmötet i Knäred, blev s å riks- och kansliråd samt 1602 rikskansler. 1608 var han legat till Wismar. Sistnämnda år erhöll han jämte brodern Nils friherrlig värdighet(men intet friherreskap). Död 1609. - G 159? m(sin mormors brorsdotter) ELISABETH LEIJONHUFVUD, f 1561, d 1612, dtr t Sten Ericsson(Lewenhaupt) och Ebba Månsdotter(Lilliehöök).(2)(11)(13) (14)

Barn:

X.a) STEN BIELKE, friherre, statsman, tillhörde den gren av Bielke-ätten(Salsta-grenen), vars medlemmar ställt sig på hertig Karls sida under krisen i slutet av 1500-talet. Han gjorde i sin ungdom vidsträckta resor och besökte ej blott de flesta europeiska länder, däribland Turkiet, utan även Syrien, Palestina och Egypten. Efter hemkomsten blev han 1625 kammarherre i konungens hov, men snart använd som diplomat. 1628 sändes han såsom ombud till fredskongressen i Lybeck, där dock freden mellan Danmark och kejsaren avslöts före hans ankomst, och blev 1629 förordnad till svensk resident i Stralsund samt i juli 1631 beordrad att i Stettin antaga guvernementet och legatskapet, som han därpå med stor skicklighet förvaltade till sin död, trots det att han av omåttlig fettma och stor sjuklighet ofta var bunden vid bädden. Han utnämndes i januari 1633 till riksråd, vartill redan Gustaf II Adolf bestämt honom, och hemkallades s å för att deltaga i förmyndarregeringen, men fick resan uppskjuten och kom sedan att såsom oersättlig på sin plats kvarstanna. Vid Axel Oxenstiernas hemresa 1636 uppdrogs åt Bielke och Adler Salvius att såsom Sveriges fullmäktige leda dess diplomatiska förhandlingar i Tyskland. Bielke fick för sin sjuklighet 1638 löfte att återvända hem, men deg dessförinnan i Stettin i april s å. Han skildras av samtida såsom en fin, lärd och mycket förståndig herre, ehuru något häftig; Gustaf Adolf ska ha ansett honom såsom den lämpligaste att fylla Axel Oxenstiernas plats, om denne gick bort, och rikskansleren själv ansåg honom äga stor förmåga, vara livad av nit att tjäna fäderneslandet och veta vad han gjorde.(2)

X.b) ANNA MARGARETA BIELKE, f 1603, d 1643. - G 1628 m NILS (ABRAHAMSSON) BRAHE D Ä, f 1604, d 1632, son av Abraham (Persson) Brahe och Elsa Gyllenstierna.(13)

IX.4) NILS TURESSON(BIELKE), friherre, riksråd, till Salsta, f 1569, d 1639, studerade i Rostock 1587 och 1588, blev, såsom det uppgives, 1594 hertig Karls råd och var sedan en ivrig anhängare av honom. Han utnämndes 1602 till hovråd och synes utan ny utnämning inom kort upptagits bland riksråden, utförde under Karl IX en mängd uppdrag av olika art och erhöll 1608 friherrlig värdighet(men intet friherreskap). 1612-13 var han svensk fullmäktig vid underhand-lingarna i Ulfsbäck, som ledde till freden i Knäred. 1614 utnämndes han till ledamot av Svea hovrätt, men intog, såvitt känt är, aldrig sin plats därstädes. Kammarråd åren 1615-23, förordnades han sistnämnda år till president i Åbo nyinrättade hovrätt och därjämte till "gubernator" över de tre sydliga länen i Finland, vartill 1628 lades uppdraget, att han skulle ha inseende över krigsmakten i landet. Han erhöll sålunda en generalguvernörs myndighet. Några märkligare spår av sin verksamhet har han emellertid icke efterlämnat. På egen begäran fick han 1630 avsked från presidentämbetet och 1631 från sina övriga tjänster. 1634 vart han överlandshövding i Västergötland, men tillträdde icke befattningen. Han dog 1639. - G 1605 m (sin morfars halvbrors dotterdotter) INGEBORG OXENSTIERNA, f 1581, d 1661, dtr t Bengt Oxenstierna och Sigrid Gustafsdotter(Tre Rosor). Därifrån friherrliga och grevliga ätterna Bielke, m fl släkter.(2)(11)(13)

Söner:

X.a) THURE BIELKE, f 1606, d 1648. - G 1643 m CHRISTINA ANNA BANÉR, f 1614, d 1652, dtr t Svante Banér och Ebba Grip.(13)

Son:

XI.1) NILS BIELKE, f 1644, d 1716. - G 1669 m EVA HORN, f 1653, d 1740, dtr t Gustaf Horn och Sigrid Bielke.(13)(32)

Barn:

XII.a) EVA BIELKE, f 1677, d 1715. - G 1695 m ABRAHAM (NILSSON) BRAHE, f 1669, d 1728, son av Nils (Nilsson) Brahe och Margareta Juliana Wrangel.(13)

XII.b) T H U R E GABRIEL BIELKE. - G m CHARLOTTA CHRISTINA PIPER, dtr t Carl Piper och Christina Törnflycht.(32)(33)

Barn:

XIII.1) EVA CHARLOTTA BIELKE, f 1717, d 1794. - G 1749 m FREDRIC GUSTAF GYLLENKROOK, f 1724, d 1795, son av Axel Gyllenkrook och Maria Hegardt.(33)

XIII.2) N I L S ADAM BIELKE, f 1724, d 1792. - G 1759 m FREDRICA ELEONORA VON DÜBEN, f 1738, d 1808, dtr t Joachim von Düben och Catharina Eleonora Temming.(32)

Dotter:

XIV.a) GUNILLA BIELKE, f 1770, d 1815. - G 1795 m LOUIS DE GEER, f 1759, d 1830, son av Carl De Geer och Catharina Charlotta Ribbing.(32)

X.b) STEN BIELKE, riksskattmästare, f 1624 på Åbo slott, ingick först i sjötjänst och befordrades 1654 till vice-amiral och amiralitetsråd. 1657 blev han amiral och s å riksråd. Han användes sedan i flera beskickningar, bl a såsom kommissarie vid fredsunderhandlingarna i Roskilde 1658 och vid de därefter pågående underhandlingarna om bi-recessen och om en allians med Danmark, varvid han genom obefogad eftergivenhet väckte konungens missnöje. I detta ärende uppehöll sig Bielke i Köpenhamn, när Karl X Gustaf i augusti 1658 plötsligen bröt freden. Bielke blev då förklarad för dansk statsfånge; 1659 utlöstes han dock mot tre danska riksråd och utsågs jämte Schering Rosenhane till ombud vid de fredsunderhandlingar med Danmark, som 1660 efter Karl Gustafs död ledde till freden i Köpenhamn. 1663 blev Bielke president i reduktionskollegium, som han emellertid lämnade 1671; 1670 mottog han häradshövdingsysslan i två härad i Ångermanland samt blev 1673 lagman i Södra Finland och 1680 i Västmanland och Dalarna. 1675 blev han president i bergskollegium och 1680 i statskontoret. I rådet stod han, jämte M. Biörenklou, efter Gustaf Bondes död i spetsen för M. G. De la Gardies stundom segrande motparti - han var i kansliet De la Gardies närmaste man - , visade sig i allmänhet sparsam och utvedcklade stor arbetsamhet och duglighet. Han tillhörde emellertid dem av rådet, som ej avböjde att mottaga pensioner från utlandet. 1668 var han medlem av den kommission, som utarbetade den s k blå boken, och besegrades vid valet till riksskattmästare blott med ett par röster av Seved Bååt, till vars efterträdare i ämbetet han emellertid 1672, trots rikskanselerens ihärdiga motstånd, valdes av rådet. I utrikespolitiken arbetade han för förbund med Österrike, England och Holland, tillhörde dem, som 1668 genomdrev Sveriges accession till den s k trippelalliansen, och motsatte sig 1672 ivrigt, ehuru förgäves, rådets beslut att ingå förbund med Frankrike. Vid 1680 års riksdag frambar han å rådets vägnar till Karl XI ett slags opposition mot reduktionsbeslutet, men föll till föga vid en tillrättavisning av konungen. Då 1682 flertalet riksråd från förmyndartiden erhöll avsked, behölls han emellertid kvar i rådet, dock med titeln "konungens skattmästare", och var ganska verksam. Bielke dog 1684. Förmyndarräfsten drabbade honom endast lindrigt, reduktionen däremot honom och hans stärbhus hårt; själv måste han t o m sälja sin dyrbara boksamling, som införlivades med kungliga biblioteket. Med all sin duglighet synes Bielke dock ej ägt någon överlägsnare statsmannaförmåga att i kritiska lägen taga ledningen.(2)

Son:

XI.1) TURE BIELKE, landshövding.(2)

Son:

XII.a) STEN KARL BIELKE, friherre, vetenskapsidkare, f 1709, d 1753, fick genom en släktings försorg(han förlorade nämligen tidigt sin fader) en omsorgsfull uppfostran, som gjorde honom hemmastadd ej allenast med de klassiska, utan även med de flesta nyare europeiska språken. Sedan han genom en utländsk resa fulländat sin utbildning, inträdde han på tjänstemannabanan, där han 1740 avancerade till hovrättsråd och 1746 till vicepresident i Åbo hovrätt. En viss namnkunnighet förvärvade han sig genom sina studier i naturvetenskaperna, i synnerhet botaniken, för vilken han visade sitt intresse även genom att understödja andras(t ex Kalms) arbeten i denna vetenskap. Likaledes var han en ovanligt insiktsfull jordbrukare och förvandlade sina gods till verkliga mönsteregendomar. På en av dessa(Löfstad i Funbo sn) anlade han en botanisk trädgård, vilken ansågs såsom den rikaste någon enskild person i Sverige dittills ägt.(2)

Son:

XIII.1) TURE JOHAN BIELKE, friherre, delaktig i Gustaf III:s mord, f 1742, ingick i konungens kansli, men lämnade snart statens tjänst. På riksdagen i Gävle 1792 var han medlem av bankoutskottet och valdes till fullmäktig och ordförande i riksgäldskontoret, men kom likväl aldrig att övertaga denna befattning. Invecklad i sammansvärjningen mot Gustaf III, intog han gift för att undgå det straff, som drabbade hans medbrottslingar. På dödsbädden tillkallade han dåvarande hovpredikanten M. Lehnberg, för vilken han gjorde en fullständig bikt rörande sin egen delaktighet i mordet och bevekelsegrunderna därför. När han, oaktat de allvarligaste föreställningar, envist nekade att uppgiva namnen på de sammansvurne, anmälde Lehnberg förhållandet till polisen. Men icke heller för polismästaren bekände Bielke något. Han avled 22/3, några timmar efter giftets intagande. Svea hovrätt, på vars befallning Lehnberg sedermera meddelade vad som blivit honom anförtrott under biktens insegel, dömde Bielke förlustig adligt namn och värdighet, varjämte hans döda kropp skulle av skarprättaren utföras och nedgrävas i galgbacken. Domen verkställdes. Med Bielke utgick på svärdssidan den friherrliga ätten Bielke.(2)

X.c) NN BIELKE.(2)

Son:

XI.1) NILS BIELKE, fältherre, generalguvernör, f 7/2 1644 i Stockholm, fick 1649 för sina förfäders förtjänster det betydande friherreskapet Korpo, medföljde Klas Tott på ambassaden till Frankrike(1661-62), blev vid hemkomsten kapten-löjtnant vid artilleriet och därpå kammarherre hos den unge konungen, en syssla, vari han fann föga behag. 1666-68 reste han därför efter vunnen ledighet från hovtjänsten ånyo utomlands. Politiska förhållanden hindrade honom emellertid att, såsom han önskat, ingå i franska armén. Hemkommen utnämndes han 1668 till överkammarherre och överhovstallmästare hos änkedrottningen. 1673 utnämndes han först till överstelöjtnant och senare på året till överste för konungens livregemente, om vars reorganisation(styrkan ökades från 1.000 till 1.500 man) han inlade synnerlig förtjänst. 1675-76 vistades han i Frankrike för anskaffande av galanterivaror åt konungens blivande brud. Under denna tid var han Ludvig XIV följaktig till kriget i Belgien och bevittnade Condés och Bouchains erövring. Efter återkomsten deltog Bielke 1676 i slagen vid Halmstad och Lund såsom chef för livregementet. Sistnämda slag avgjordes genom hans och hans regementes tapperhet, så att Karl XI hade skäl till det yttrandet, att hans krona den dagen "dansade på Bielkens värjspets". I slaget vid Landskrona 1677 förde han i egenskap av generalmajor, vartill han i början av året utnämnts, andra linjen. Detta och följande år var Bielke jämte J. L. Wittenberg ledare av det inhemska svenska kavalleriets rekrytering. 1678 utnämndes han till generallöjtnant och utförde ensam rekryteringen av hela den inhemska krigsmakten både till häst och fot(se P. Sondén: "Nils Bielke och det svenska kavalleriet", 1883). 1679 lämnade Bielke chefskapet för livregementet och sändes såsom svenskt sändebud till Paris, där han stannade till 1682. Missnöjd med ärendenas gång i hemmet och i synnerhet med reduktionen, som oaktat konungens personliga välvilja icke skonade honom mer än andra, begärde och erhöll han 1684 tillstånd att deltaga i kampen mot de otrogne. Bielke deltog i den bajerske kurfurstens armékontingent i kriget i Ungern, varunder han utmärkte sig vid intagandet av Pest(juni 1686) och Ofen(2/9 s å) samt i det vittbekanta slaget vid Mohacs(12/8 1687) med stormande hand tog storvesirens läger. (Se därom O. Malmström: "Nils Bielke och kriget mot turkarna 1684-1687", 1895.). För sin tapperhet mot turkarna utnämndes han 1685 till både bajersk och kejserlig general-fältmarskalk-löjtnant samt 1686 till kejserlig general av kavalleriet och romersk riksgreve. Hemkallad i slutet av sistnämnda år, blev han 1687 på en gång kungligt råd, generalguvernör i Estland(sedan även i Pommern), general över allt kavalleri och infanteri samt greve. 1690 blev han fältmarskalk. Såsom generalguvernör i Pommern skulle han övervaka reduktionsverket därstädes, men hans ovilja däremot och hans fienders stämplingar höll på att ådraga honom konungens onåd. Ehuru genom börd, samhällsställning och utmärkta egenskaper Sveriges mest framstående man, uteslöts han ur förmyndarstyrelsen efter Karl XI:s död. Karl XII:s missnöje väckte han genom att visa stolthet och tredska vid en militärutnämning, och hans motståndare underlät icke att underblåsa den unge konungens ovilja. En rättegång inleddes mot honom i början av 1698, och han sattes under bevakning i sitt eget hus. Målet uppsköts år efter år; Svea hovrätts dom föll icke förrän 1705. Bielke dömdes då för förräderi och för undansnillande av slagskatt m m från liv, ära och gods. Alla de kungliga personerna bad om nåd för honom. Han fick förskoning till livet, men ej mera. Av familjegodsen tilläts det honom att behålla Salsta och Gäddeholm såsom ersättning för hans hustrus hemgift. Vid Karl XII:s hemkomst från Turkiet(1715) återfick han äran. Sedan blev han även befriad från fängelset. Död 1716 på Salsta. Se O. Malmström, "Nils Bielke såsom generalguvernör i Pommern 1687-1697"(1896) och "Högmålsprocessen mot Nils Bielke"(1899).(2)

Söner:

XII.a) TURE GABRIEL BIELKE, greve, krigare, statsman, f 3/12 1684 i Stockholm, gjorde i sin ungdom vidsträckta resor och studerade vid universiteten i Leiden och Oxford samt ingick därefter 1704 i svensk krigstjänst, deltog i fälttågen i Polen, Sachsen och Ryssland, blev sårad vid belägringen av Poltava och följde sedan Karl XII till Turkiet, där han var med om kalabaliken vid Bender. 1714 återkom han till Stralsund och följande år till Sverige samt deltog i Karl XII:s fälttåg mot Norge. Vid konungens död hade han avancerat till överste för Bohus läns dragoner och ansågs redan såsom en av arméns mest inflytelserika chefer. Den följande regeringen skyndade att utnämna honom till generalmajor av kavalleriet 1719 och sände honom även s å på beskickning till Wien. 1727 inkallades Bielke i rådet och slöt sig där i regel till Arvid Horns anhängare, varför han också delade deras öde och i mars 1739 av det segrande hattpartiet "licentierades" från sitt rådsämbete, d v s avsattes med bibehållande av rådsvärdigheten och en del av lönen i pension. Bielke, som var en stridbar man i sin bästa kraft, lät sig icke härav förmås att avstå från kampen mot hattarna och deras lättsinniga krigspolitik. För att hindra krigsförklaringen mot Ryssland trädde han i nära förbindelse med det ryska sändebudet i Stockholm och medverkade ivrigt till bildandet av det äldre mösspartiet, som vid riksdagen 1740-41 med kraft bestred hattpartiet makten. Också blev han efter Gyllenstiernas arresterande av de segrande hattarna 1741 instämd för förräderikommissionen och, ehuru intet bevis mot honom kunde förebringas, dömd förlustig sin pension samt förvisad till sina gods. Följande riksdag med sin starka reaktion mot hattpolitiken upphävde domen. Under den följande ytterst häftiga partikampen mellan hattar och mössor var Bielke en av mössornas främste ledare med plats i deras hemliga partikonselj, ehuru han såsom riksråd icke kunde själv uppträda på riddarhuset. Fordran på Bielkes och hans medbroder Bondes återinsättande i rådet var ett av mösspartiets populäraste yrkanden, som vid riksdagarna 1742-43 och 1746-47 föranledde häftiga strider. Efter mössornas avgörande nederlag 1747 drog sig Bielke tillbaka från politiken. 1751 års ständer hugnade honom med en förtroendeförklaring, dock utan att anmoda honom att återinträda i rådet. Först 1761, då hattpartiets välde var i nedgående för det uppåtsträvande yngre mösspartiet, återinsattes Bielke och Bonde, de enda överlevande av 1739 års licentierade riksråd, ånyo i rådet. Bielke var då en gammal, bruten man, vars upprättelse egentligen blott var ett yttre, för alla synligt tecken till att de grundsatser, som förfäktats av Arvid Horn, ånyo kommit till heder. Bielke dog i Stockholm 11/5 1763. - Bielke skildras av sina samtida såsom en ovanligt ståtlig man med ett vackert och förnämt utseende. Såsom krigare berömmes han för mandom och duglighet. Såsom statsman saknade han ingalunda ett sunt och klart omdöme, även om han ej framstod såsom någon betydande förmåga, men förbittringen över hattpartiets lättsinne och tyranni drev honom i likhet med mössornas övriga chefer till att för nära liera sig med Ryssland och bruka dess stöd och dess guld i den svenska partikampen. Hans egen omutlighet och fosterlandskärlek har ingen satt i fråga. På Lovisa Ulrikas begäran nedskrev Bielke "Mémoires pour servir à l´histoire de Charles XII", utgivna av C. Hallendorff under titeln "T. G. Bielkes hågkomster af Karl XII"(1901). - G m CHARLOTTA CHRISTINA PIPER.(2)(31)

Barn:

XIII.1) NILS ADAM BIELKE, greve, hovman och ämbetsman, f 31/1 1724 i Göteborg, tjänstgjorde först i kansliet, anställdes sedan vid hovet såsom kavaljer och slutligen underguvernör för kronprins Gustaf. Denna befattning skötte han till konungaparets fulla nöje, desto mer som han även i politiken slöt sig till hovets parti, till vars mest ansedde medlemmar han från början räknades. Från ständernas sida åter ansågs Bielke hos tronföljaren inplanta hat mot landets grundlagar, varjämte han misstänktes för att egga konungen i dennes motstånd mot ständerna. Sekreta utskottet beslöt därföre i början av år 1756 att indraga underguvernörssysslan såsom obehövlig, men lät dock Bielke behålla lönen såsom pension. 1761 utnämndes han till landshövding i Nyköpings län och utvecklade på denna plats en kraftfull och gagnande verksamhet särskilt till jordbrukets främjande. När 1769 mössregeringen störtats av de förenade hov- och hattpartierna, kallades Bielke till medlem av rådet. Redan i maj 1772 blev han avsatt från sitt rådsämbete av de segrande mössorna. Efter revolutionen inkallades Bielke ånyo i rådet och förordnades 1782 att tillika vara president i bergskollegiet. På denna sistnämnda post utvecklade Bielke en icke obetydlig verksamhet. Sedan 1774 var han ledamot av Vetenskapsakademien, vars mineralsamling av honom ordnades och kompletterades. Det var också genom hans föranstaltande och frikostighet, som Älvdalens porfyrverk anlades och upparbetades. Han nedlade sina ämbeten 1789 och avled på sin egendom Sturefors 20/6 1792. - Bielke var en allmänt aktad, nobel och fint bildad man. Hovman ända ut i fingerspetsarna - han var en lång tid överstemarskalk vid drottningens hov - ansågs han såsom en auktoritet i allt, som rörde hovetikett och fint vett. Han var dessutom en stor konstkännare och gjorde sitt vackra Sturefors till en prydnad för landet. Såsom ämbetsman var Bielke duglig och samvetsgrann, men ansågs såsom riksråd vara alltför undfallande för konungens vilja.(2)

Son:

XIV.a) NN BIELKE.(2)

Son:

XV.1) AXEL GABRIEL BIELKE, greve, f 28/3 1800, d 17/1 1877 i Stockholm. I sin ungdom tjänstgjorde han en tid i k. m:ts kansli, men tog snart avsked. 1828 blev han kammarherre. Bielke var den egentlige stiftaren av Svenska konstföreningen, vars verksamhet började 1832. Han var ock en av de mest nitiske bland anordnarna av denna förenings äldre utställningar, genom vilka man sökte ersätta bristen på ett konstmuseum. Från 1867 var han ledamot av Nationalmuseums nämnd och från 1871 till sin död vice preses i Fria konsternas akademi, av vilken han 1852 blev hedersledamot. En betydande enskild förmögenhet satte honom i stånd att fritt följa sin böjelse och odla sin smak. Såsom konstsamlare och konstvän intog han ock en av de mest framstående platserna i Sverige. Sina dyrbara och rikhaltiga samlingar testamenterade han till staten. De utgjordes främst av omkring 2.600 n:r konstslöjdalster(glas och porslin), 10.000 n:r gravyrer, bland vilka i synnerhet 1500- och 1600-talens mästare(speciellt nederländarna) är rikt företrädda, samt Jordaens mästerverk, den utsökta målningen "Konung Kandaules och hans gemål", en gång i tiden tillhörig M. G. De la Gardie, men sedan länge förvarad på Bielkegodset Tureholm.(2)

XIII.2) CHRISTINA SOPHIA BIELKE, f 1727, d 1803. - G 1756 m CARL RUDENSKÖLD, f 1698, d 1783, son av Torsten Rudén och Magdalena Wallvik.(31)

XII.b) KARL GUSTAF BIELKE, envoyé.(2)

Son:

XIII.1) NILS BIELKE, greve, romersk senator, f 1706, följde 1719 sin fader, dåvarande envoyén Karl Gustaf Bielke, till Frankrike och uppfostrades där i en skola i Faubourg S:t Germain, varunder han blev utsatt för katolskt proselytmakeri. Vid 16 års ålder blev han kammarherre och kapten vid regementet Royal suédois. Bielke återvände hem 1722, tillbragte några år i Ryssland för en godsprocess, gifte sig 1727 med Hedvig Sack och utreste följande år till Paris, kvarlämnande hustrun i hemlandet för att ordna affärerna och sedan komma efter. Sedan Bielke 1731 i Rom övergått till katolska läran, bröt hans familj med honom, och rådet hindrade hustruns utresa. Bielke hade 1733 blivit fransk medborgare och utnämndes, sedan han blivit bofast i Rom, 1735 av påven till kammarherre och 1737 till romersk senator(en hög rangplats med några domaråligganden och stor representationsskyldighet). Bielke innehade denna befattning i 28 år och vann därunder allmän aktning. Resande svenskar, framför allt artister, bemötte han med stor välvilja. Ekonomiska svårigheter nödgade honom att länge leva indraget, till dess en fransk pension 1754 satte honom i stånd att åter börja representera. Med hustrun, som avled 1760, och svågern K. G. Tessin underhöll Bielke en intressant brevväxling, i vilken hans impulsiva, nervöst känsliga lynnesart klart framträder. Med åren blev han alltmer mjältsjuk och nyckfull. Han avled i Rom 1765 och ligger begraven i S:ta Birgittas kyrka. Jämför levnadsteckning över Nils Bielke av Sigrid Leijonhufvud i "Ur svenska herrgårdsarkiv"(1902).(2)

VIII.g) INGEGÄRD PERSDOTTER(BIELKE).(16)

VIII.h) URSULA PERSDOTTER(BIELKE).(16)

VIII.i) MARGARETA PERSDOTTER(BIELKE). - G m AXEL NILSSON(BANÉR), son av Nils Eskilsson(Banér) och Ingeborg Larsdotter(Tott).(14)

VII.3) ERIK TURESSON D Y(BIELKE), till Benhammar, Häradsäter och Räfvelsta, riksråd, var fogde 1489 på Stockholms och 1495 på Stegeborgs slott, slogs av konung Hans till riddare och erhöll 1499 såsom förläning Viborgs slott och län(hövitsman). Han övergav likväl konungens sak, då Sten Sture 1502 kom över till Finland, och han förordnades av Svante Sture 1504 till "fullmyndig och mäktig hövding över Finland och Åland", men råkade mot slutet av sin levnad i spänt förhållande till riksföreståndaren. Herr Erik Turesson skaffade stillestånd 1504 och 1510 med Ryssland, knöt vänskaps- och handelsförbindelser med Estland, gjorde det första försöket att medelst en kanal förbinda Saima med havet och förde i det hela styrelsen "med kraftig hand och klok omsorg". Död i april 1511. "Honom sörjer hela landet", heter det i ett brev, skrivet kort därefter. - G 1490 m GUNILLA JOHANSDOTTER BESE.(2)(14)(16)

Barn:

VIII.a) ANNA ERIKSDOTTER(BIELKE), bibehöll, sedan hennes make, riksrådet Johan Månsson(Natt och Dag) till Göksholm 1520 dött, någon tid hans förläningar, Kalmar skott och län med Öland, samt försvarade manligen slottet mot danskarna under Sören Norrby. När Gustaf Vasa 1520 hemkom från sin fångenskap i Danmark, vände han sig först till Anna, som mottog honom med välvilja och lovade all den hjälp hon kunde lämna. Denna blev dock icke stor, ty Gustaf bemöttes av Kalmar stads borgare med köld och hotades t o m till livet av slottets tyska besättning, vadan han skyndsamt måste lämna staden, som kort därefter uppgavs åt fienden. Anna dog 1520. - G m JOHAN MÅNSSON(NATT OCH DAG), riksråd.(2)(16)

VIII.b) KARIN ERIKSDOTTER(BIELKE). - G m ARVID VÄSTGÖTE.(2)(16)

VIII.c) NILS ERIKSSON(BIELKE).(16)

VIII.d) BRITA ERIKSDOTTER(BIELKE).(16)

VIII.e) TURE ERIKSSON(BIELKE), riksråd, djupt invecklad i Västgötaherrarnas uppror 1529, dödsdömd, men mot dryga böter benådad.(2)(16)

VIII.f) BARBARA ERIKSDOTTER(BIELKE).(16)

VIII.g) JOHAN ERIKSSON(BIELKE).(16)

VIII.h) AXEL ERIKSSON(BIELKE), sedan 1540 riksråd, lagman i Östergötland, sedan 1554 lagman i Småland, död 1559. En av Gustav Vasas förtrognaste män och befryndad med konungen, vilkens gemål Margareta var syster till hans första hustru, Anna Leijonhufvud. - G 1:o m ANNA LEIJONHUFVUD. - G 2:o m ELSA (AXELSDOTTER) POSSE, dtr t Axel Nilsson Posse och Anna Axelsdotter.(2)(14)(16)

Barn i 1:a giftet:

IX.1) JOHAN AXELSSON(BIELKE), riksråd, ståthållare över Östergötland.(2)(16)

Barn:

X.a) GUNILLA JOHANSDOTTER BIELKE, svensk drottning, f 1568. När Johan III om hösten 1584 beslöt ingå nytt äktenskap - "för många orsakers skull", såsom hans egna ord lyda, och "besynnerligen till att undfly tillstundande sjukdomar och ohälsa, så ock många melankoliska affekter, stora djupa tankar och annat mycket bekymmer, aom af ensörjenhet följa och förorsakas kunde" - valde han, enär ingen utländsk furstinna anstod honom, den "ädla välborna och högdygdesamma jungfrun Gunilla Bielke, som han kände både till dygd, seder, later och sinne och hvilkens dägelighet han själf sett(hon hade varit drottning Katarinas hovjungfru) och tarfvade i den staden icke tro några målare, som under tiden icke alltid så kunna eller vilja afmåla alla lineamenter". Den sköna sextonåriga jungfrun, som fäst sitt hjärta vid sedermera riksstallmästaren Per Jonsson(Liljesparre), gav konungen först korgen, varpå den häftige friaren säges ha kastat sin handske i ansiktet på henne. Mem med lock och pock förmåddes hon av sina släktingar att giva sitt ja, och bröllopet firades i Västerås i februari 1585. Johans syskon var högeligen emot detta giftermål; hertig Karl nekade att komma till bröllopet, och systern, grevinnan av Ost-Friesland, som enligt Johans ord "mest nyttjade sin mun och bjäbbade härom", påstod till och med, att "djäfvulen slitit många par skor sönder, innan svenska drottningen kommit till sin slutliga höghet". Giftermålet blev icke utan inflytande på konungen. Gunilla vände hans sinne från jesuiterna och katolicismen, och hennes förböner förmådde honom att åter lösge de år 1590 fängslade rådsherrarna. Hon hade en son, Johan, hertig av Östergötland. Efter konungens död drog hon sig undan till sonens hertigdöme och dog på Bråborg i Östergötland 25/6 1597 samt begrovs i Uppsala 21/1 1598.(2)(16)

X.b) AXEL JOHANSSON(BIELKE), d 1597, med honom utgick denna ättegren.(16)

Barn i 2:a giftet:

IX.2) BARBRO AXELSDOTTER BIELKE, f 1556, d 1624. - G 1580 m GUSTAF GABRIELSSON OXENSTIERNA, f 1551, d 1597, son av Gabriel Christersson Oxenstierna till Mörby och Beata Ericsdotter Trolle. Därifrån grevliga ätterna Oxenstierna av Södermöre och Kroneborg, m fl släkter.(11)(14)

VIII.i) BENGT ERIKSSON(BIELKE).(16)

VIII.j) ERIK ERIKSSON(BIELKE).(16)

VII.4) OLOF TURESSON(BIELKE).(16)

VII.5) ANNA TURESDOTTER(BIELKE). - G 1488 m GUSTAF OLSSON(STENBOCK), d 1494, riddare, riksråd.(16)

VII.6) MARGARETA TURESDOTTER(BIELKE). - G m MAURITZ NILSSON(GYLLENSTIERNA), till Ågård.(16)

VII.7) BRITA TURESDOTTER(BIELKE). - G 1488 m ARVID TROLLE, väpnare, riksråd, lagman i Östergötland, d 1505. Han hade förut varit gift 1:o med Kristina Johansdotter(Gädda) och 2:o med Beata Ivarsdotter(Tott).(16)

VII.8) BARBARA TURESDOTTER(BIELKE), d ogift 1485(begraven i Mönsterås kyrka).(16)

Tillhör släkten:

I.1) MARGARETA BENGTSDOTTER(BIELKE). - G m(i hans 1:a gifte) riddaren, riksrådet, lagmannen ERENGISLE NILSSON(HAMMARSTADS-ÄTTEN), d 1406, son av Nils Ingevaldsson och Katarina Gregersdotter(Läma).(6)(7)(8)

Tillhör släkten:

I.1) INGRID THURESDOTTER(BIELKE). - G m KNUT HARALDSSON(SOOP), till Frötuna, levde 1560, son av Harald Knutsson(Soop) och Catharina Hansdotter(Tott).(11)

Tillhör släkten:

I.1) ELSA JOHANSDOTTER(BIELKE), f 1569, d 1622. - G 1588 m CLAES BIELKE i hans 2:a gifte(gift 1:o med sin 4-männing Elin Larsdotter Fleming), till Wik, f 1544, d 1623.(11)

Tillhör släkten:

I.1) BIRGITTA JOHANSDOTTER BIELKE, f 1570, d 1599. - G 1588 m STEN GUSTAFSSON(TRE ROSOR), d 1590, son av Gustaf Johansson(Tre Rosor) till Lindholmen och Cecilia Gustafsdotter(Stenbock).(11)

Tillhör släkten:

I.1) EBBA AXELSDOTTER BIELKE, d 1588(Faster till drottning Gunnel). - G 1568 m NILS GYLLENSTIERNA, till Lundholm och Fogelvik, f 1526, d 1601, son av Göran Ericsson Gyllenstierna till Fogelvik och Christina Nilsdotter Grip.(11)(13)

Tillhör släkten:

I.1) CATHARINA AXELSDOTTER BIELKE. - G 1586 m OLOF RYNING, till Tyresjö, d 1589, son av Nils Ericsson Ryning till Tyresjö och Ingeborg Trolle.(11)

Tillhör släkten:

I.1) THURE BIELKE, greve, ryttmästare. - G m PAULINE ERNESTINE FOUCHÉ D´OTRANTE.(9)

Barn:

II.a) NILS BIELKE, greve, underlöjtnant. - G m EDITH MARIA CLEMENTINA CARLESON.(9)

Son:

III.1) THURE GABRIEL BIELKE, greve, stallmästare, d 1940. - G 1916 m grevinnan BIRGITTA MARIANNE (B R I T A) SPARRE AF SÖFDEBORG, f 5/9 1895, PåvlOPEetP, FMpbh, änka 1940. Äger Frörum, Bärtofta och Bärtofta Nygård, alla i Skåne. Bosatt på Åhagen, Hjulsbro.(9)

Barn:

IV.a) NILS BIELKE, f 29/7 1917. Innehar fideikommissegendomarna Sturefors, Viggebyholm, Slattefors, Åhagen och Briteborg, alla i Östergötland. Bosatt på Sturefors. - G 19/5 1950 m MADELEINE JUHLIN-DANNFELT, f 10/4 1926.(9)

Dotter:

V.1) M A R G A R E T H A MARIA BIRGITTA BIELKE, f 2/4 1954.(9)

IV.b) G U N I L L A MARIA BIRGITTA BIELKE, f 8/7 1919. - G 10/10 1942 m furst F R I E D E R I C H C A R L GEORG MARIE FUGGER-BABENHAUSEN, f 26/11 1914, f d kapten i tyska armén. Innehar Babenhausen och Wellenburg i Bayern. Bosatt i Babenhausen, Schwaben, Tyskland.(9)

IV.c) C A R L - G U S T A F GABRIEL BIELKE, 2/6 1923, jur kand, ambassadsekreterare vid beskickningen i Washington, RBLeopII:sO. Bosatt i Washington, D. C., USA.(9)

IV.d) C A T H A R I N A MARIA ALEXANDRA BIELKE, f 12/11 1930. - G 22/10 1953 m greve J O H A N N ANDREAS HEINRICH MARIE HUBERTUS ORSINI-ROSENBERG, f 3/7 1926. Innehar Sonnegg. Bosatt i Post Eberndorf, Kärnten, Österrike.(9)

IV.e) M A R I A N N E EBBA THÉRÈSE BIELKE, f 10/11 1934.(9)

III.2) GUNILLA BIELKE, f 17/1 1893. - G 26/8 1913 m friherre J O H A N HUGO BECK-FRIIS, f 5/6 1890, son av bruksägaren Carl-Joachim Beck-Friis och friherrinnan Anna von Otter, jur kand, civilekonom, sändebud i Rom, f d ambassadör, GV:sJmtII, GV:sJmt, KmstkNO, StkBLeopII:sO, StkFinlLO, StkGrFenO, StkKinJO, StkLettSO, StkLitGedO, StkMexÖO, StkNedONO, StkNS:tOO, StkPKO, StkUngKrO, StOffMonS:tCO, StOffPåvlS:tGO, StOffRumKrO, KBulgCfO, KGrFrO, KItS:tMLO, KSerbS:tSO, OffFrHL, OffFrdel´Ip, RPrRÖO3kl och KrO4kl. Bosatt i Rom.(9)(10)

II.b) A N N A PAULINA BIELKE, f 18/8 1864. Bosatt i Norrbyholm, Sturefors.(9)

II.c) THURE BIELKE, d 1926, major. - G 1899 m HILDA MARIA (G I L D A) DAHL, f 21/7 1877. Bosatt i Djursholm.(2)

Söner:

III.1) NILS THURESSON BIELKE, f 19/8 1899, fil kand. Bosatt i Stockholm. - G 11/6 1938 m MARIA E L I S A B E T H FAGERSTRÖM, f 5/7 1907.(9)

Barn:

IV.a) NILS U R B A N THURE BIELKE, f 19/10 1939.(9)

IV.b) C A T H A R I N A HILDA ELISABETH BIELKE, f 8/4 1942.(9)

IV.c) M A R I E - L O U I S E ANNA ELISABETH BIELKE, f 15/4 1944.(9)

III.2) G U S T A F THURE THURESSON BIELKE, f 26/7 1901. Äger Bjädesjö i Småland. Bosatt i Vetlanda. - G 20/11 1929 m M Ä R T A GUNBORG CARLSSON, f 3/3 1906.(9)

III.3) C L A S ERIC THURESSON BIELKE, f 25/3 1904, assistent. Bosatt i Stocksund. - G 1:o 1927-33 m KARIN MARIA SÖDERSTRÖM i hennes 1:a gifte. - G 3:o 1936-41 m VIOLA SCHUBERT. - G 4:o 8/11 1941 m M A R G A R E T A DAVIDA ELISABETH JOHANSSON i hennes 2:a gifte, f 12/8 1903.(9)

Barn i 1:a giftet:

IV.a) GUSTAF ADOLF BIELKE, f 6/11 1930.(9)

Barn i 3:e giftet:

IV.b) HANS-BERTIL BIELKE, f 7/2 1937.(9)

IV.c) A N I T A BIRGITTA CECILIA BIELKE, f 19/6 1938.(9)

Barn i 4:e giftet:

IV.d) A G N E T A ELISABETH BIELKE, f 5/4 1942.(9)

II.d) STEN BIELKE, d 1945, hovjägmästare. - G 1:o 1902-29 m GERTRUD BENEDICTA ESTRID NICOLINA ARESCHOUG. - G 2:o 1930 m INGEBORG CAROLINE ÖRN, d 1935. - G 3:o 1937 m friherrinnan G Ö R V E L EBBA CECILIA ULFSDOTTER SPARRE, f 27/3 1905. Bosatt i Stockholm.(9)

Barn i 1:a giftet:

III.1) HOGENSCHILD BIELKE, f 13/11 1903, direktör i Société Baltic och Comptoir Commercial Franco-Suédois. Bosatt i Senegal, Franska Västafrika. - G 3:o 28/9 1950 m MAY SÖDERBERG.(9)

IIýÿÿÿ‚‘’“”•–— )

III.3) SVANTE BIELKE, f 16/10 1907, disponent i Svenska BP oljeAB, kapten på reservstat vid pansartrupperna, RBKrO. Bosatt i Djursholm. - G 1:o 1935 m EVA BIRGIT CARLSDOTTER HAEGGSTRÖM, d 1947. - G 2:o 25/4 1949 m K E R S T I N INGA CARLSSON i hennes 2:a gifte, f 27/8 1910.(9)

Barn i 1:a giftet:

IV.a) J O H A N GABRIEL BIELKE, f 17/4 1937.(9)

IV.b) NILS SVANTESSON BIELKE, f 8/3 1940.(9)

Barn i 2:a giftet:

IV.c) GUNILLA BIELKE, f 28/11 1951.(9)

III.4) ANNA BIELKE, f 24/12 1915. - G 30/5 1943 m E R N S T BERTIL SALÉN i hans 2:a gifte, f 13/11 1888, med d:r, överläkare vid Sabbatsbergs sjukhus, docent vid karolinska institutet, RNO, RFinlVRO1kl. Bosatt i Stockholm.(9)

Barn i 2:a giftet:

III.5) S T E N GUSTAF THURE STENSSON BIELKE, f 28/8 1931, student.(9)

Tillhör släkten:

I.1) JENS BIELKE, till Österåt, d 1559. - G m LUCIA NILSDOTTER(GYLDENLÖWE), d 1555, dtr t Nils Henricsson(Gyldenlöwe) till Österåt och Inger Ottesdotter(Römer).(12)

Son:

II.a) OVE BIELKE, till Österåt, f 1552, d 1603. - G m MARGARETA CLAUSDOTTER TOTT.(12)

Son:

III.1) JENS BIELKE, till Österåt, Elingård m fl, f 1580, d 1659. - G 1610 m(sin 9-männing) SOPHIA BROCKENHUUS, f 1587, d 1656, dtr t Henric Brockenhuus till Eline.(12)

Dotter:

.a) DOROTHEA BIELKE, f 1612, d 1674. - G 1:o 1630 m(sin 4-männing) DANIEL BILDT, till Morlanda, f 1602, d 1651, son av Knut Bildt till Morlanda. - G 2:o m GABRIEL ROSENSKÖLD.(12)

Tillhör släkten:

I.1) CHRISTINA ANNA BIELKE. - G m CARL GUSTAF MÖRNER.(15)

Tillhör släkten:

I.1) EVA BIELKE. - G m JOHAN GABRIEL SACK.(34)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE 1: Ture Kettilsson, riddare, riksråd ( ? -1322) | Bengt Turesson, riddare, riksråd (1300-talet) | _________________________________________________________________________________ Sigrid Bengtsdotter ( ? -1392) Ture Bengtsson, riddare, riksråd, lagman ( ? -1415) | | Tomas von Vitzen, riddare, riksråd, hövitsman ( ? -1416) Sten Thuresson, riksråd, hövitsman ( ? -1431) | | Sigrid von Vitzen (1400-talet) Birgitta Stensdotter(Bielke) (1400-talet) | | Cecilia Haraldsdotter(Gren) (1400-talet) Birgitta Sture ( ? -1472) | | Sigrid Eskilsdotter(Banér) ( ? -1527) Erik Johansson(Vasa), riddare, riksråd (ca1470-1520) | | Cecilia Månsdotter(Eka-ätten)(1400/1500-talet) Gustav I Vasa, svensk konung (1496-1560) | | Gustav I Vasa, svensk konung (1496-1560) Erik XIV, svensk konung (1533-1577) | | Erik XIV, svensk konung (1533-1577) Virginia Eriksdotter, svensk prinsessa (1559-1633) | | Virginia Eriksdotter, svensk prinsessa (1559-1633) Catharina Hand (levde änka 1646) | | Catharina Hand (levde änka 1646) Virginia Rytter ( ? -1688) | | Virginia Rytter ( ? -1688) Christina Stierna (död före 1687) | | Christina Stierna (död före 1687) Margareta Hierta (före 1687-1743) | | Margareta Hierta (före 1687-1743) Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787) | | Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787) Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793) | | Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793) Ulrika Stierngranat (1785-1845) | | Ulrika Stierngranat (1785-1845) Amalia Mellin (1812-1848(50)) | | Amalia Mellin (1812-1848(50)) Sofia Wennerbom (1838-1904) | | Sofia Wennerbom (1838-1904) Lisa Skårman (1861-1951) | | Lisa Skårman (1861-1951) Astrid Stagh (1895-1952) | | Astrid Stagh (1895-1952) Gunnar Liliequist, försäkringstjänsteman (1924-1996) | | Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996) Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- ) | | Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- ) Alexandra Liliequist (1989- ) | Alexandra Liliequist (1989- )

SLÄKTFÖRHÅLLANDE 2:
Margareta Bengtsdotter(Bielke)
|
Nils Erengislesson, riddare, riksråd, lagman, hövitsman ( ? -1440)
|
Bo Niklisson, riksråd ( ? -ca1465)
|
Nils Bosson Grip, riddare, riksråd, lagman (ca1460-1522)
|
Marina Grip (gift 1548)
|
Göran Claesson, ståthållare, riksråd, marskalk (1552-före 1622)
|
Maria Stiernsköld (1600-talet)
|
Göran Stierna, assessor (161(1)-1652)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustav Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Ättartal-Svensk Slägtkalender.
(2) = Nordisk Familjebok, bd III, sp 322-335.
(3) = Svenska Ättartal 1889, s 149-155.
(4) = Sigrid föres av genealogerna till släkten Natt och Dag, men Utter nämner, att hon i sitt sigill förde "ett beläte med ett sparrevapen i handen".(3)
(5) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars mormors mormors farmors farfar. Samt: Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mor- mors mormors farfars farmors morfars farfars far.
(6) = Nordisk Familjebok, bd X, sp 1254-1255.
(7) = Eksjö - Socken och stad under medeltiden och Vasatiden/J. Silfving.
(8) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farfars mor.
(9) = Sveriges Adelskalender 1955, s 77-78.
(10) = Sveriges Adelskalender 1955, s 44-45.
(11) = Svenska Ättartal 1889, s 18-31.
(12) = Svenska Ättartal 1889, s 47-61.
(13) = Svenska Ättartal 1889, s 74-75.
(14) = Svenska Ättartal 1889, s 88-89.
(15) = Svenska Ättartal 1889, s 94-95.
(16) = Svenska Ättartal 1889, s 147-155.
(17) = Då man ser att Göstaf Nilsson på gården Weermovik enottagit ett bytesbrev, och sedan finner samma gård ägas av Cecilia Glysingsdotter, änka efter Karl Nilsson(delad sköld), är man frestad att antaga, att Göstaf Nilssons hustru Cecilia varit dotter till denne Karl Nilsson(i ett föregående gifte?). Omgift med Göstaf Nilsson snarare tycker jag(Peter Liliequist)!(16)
(18) = Ingegärd Gustafsdotter kallas "neptis et consangvinea" till riddaren Eggert von Küren. Troligen har denne varit gift med någon medlem av Bielke-släkten.(16)
(19) = Sigrid föres av genealogerna till släkten Natt och Dag, men Utter nämner, att hon i sitt sigill förde "ett beläte med ett Sparre-vapen i handen".(16)
(20) = En syster till Nils och Ture Kettilssöner var utan tvivel g m riddaren och riksrådet Hemming Ödgislesson (Lejonansikte), som nämnes mellan åren 1303 och 1323, ty dennes dotter Gunhild för i sigillet 2 bjälkar och medlemmar av Bielke-släkten nämnas synnerligen ofta tillsammans med herr Hemmings barn. - På ett eller annat sätt befryndade med Bielke-släkten torde även väpnarna Bengt Gunnesson(sparre) och Ulf Kärling(sparre) ha varit.(16)
(21) = En dotter till Ture Kettilsson synes även varit gift med riddaren och riksrådet Stefan Röriksson(2 sparrar) som nämnes 1308-44 och en tid var lagman i Södermanland. Han hade förut varit g m Kristina Knutsdotter(2 snedbjälkar).(16)
(22) = Att Nils Dannes är samme man som den Nils Turesson, vilken 1325 kallas gener till Laurens Botolfsson framgår av kopieboken J 6(fol. 300) i riksarkivet. - Att han även var son till Ture Kettilsson framgår tydligen av ett brev av år 1344, där han som fader nämner en Thorirus Karlsson, vilket sista namn genom jämförelse med ett brev av år 1327 finnes vara en felaktig läsning för Kettilsson. Herr Nils Turesson och Bengt Turesson sägas dessutom år 1358 vara hans "fratres". Herr Ture Ketilsson hade således 2 söner med namnet Nils.(16)
(23) = År 1445 den 27 december lämnas ett intyg att herr Tomas Bengtsson stadfäst en sin mormoder fru Sigrids, änka efter herr Bo Djure, gåva till Vadstena kloster, och samma år den 16 november ger Karl Bondes änka Cecilia jord dit för sin systerson herr Tomas Bengtssons själ.(16)
(24) = Släktböcker från 1500-talet anger att Sten Stensson även haft en dotter, Birgitta, som ingick i Vadstena kloster.(16)
(25) = Erik Stensson(Bielke) synes dessutom haft flera barn, som dött unga.(16)
(26) = Enligt handlingarna rörande arvstvisten mellan Erik Eriksson(Gyllenstierna) och Ture Turesson(Bielke) hade denne sistnämnde en helbroder Bengt, död efter fadern, men före Ture Turessons födelse. Ture Turesson var således postum och kan allra senast varit född i början av 1426.(16)
(27) = Alla Sten Turessons barn dog unga utan avkomlingar. - Enligt Svenska adelns ättartavlor skall Sten Turesson utom de ovan uppräknade haft en son och en dotter.(16)
(28) = Två söner till Peder Turesson med namnet Ture skall ha dött i unga år.(16)
(29) = Stamfar för Åkerögrenen, utslocknad 1647.(16)
(30) = Från Denne Ture Pedersson härstammar den nu levande grevliga ätten Bielke.(16)
(31) = Svenska Ättartal 1890, s 26-27.
(32) = Svenska Ättartal 1892, s 52-53.
(33) = Svenska Ättartal 1893, s 8-9.
(34) = Svenska Ättartal 1893, s 16-17.
(35) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BIELKENSTIERNA(WIJNMAN). Tillbaka till toppen »

I.1) HANS WIJNMAN(eller Wieman), levde 1490 i Livland. - G m KRISTINA VON VIETINGHOFF.(2)

Son:

II.a) KLAUS HANSSON WIJNMAN, amiral. - G m MÄRTA ANDERSDOTTER EZDAL, dtr t Anders Matsson Ezdal o Ingrid Fjällarsdotter Pik.(1)(3)

Son:

III.1) HANS CLAESSON, d 1566 i Lothringen, riddare och riksråd, ståthållare i Stockholm. - G 1) m KARIN AXELSDOTTER(TOTT), d 2/7 1558, dtr t riksrådet Axel Laurentzson(Tott) o Kerstin Andersdotter von Bergen.(1)(4)

Dotter:

IV.a) KERSTIN HANSDOTTER, f 1552, d 1611, som levde änka 20/7 1622. - G 1575 m riksrådet och marskalken GÖRAN CLAESSON STIERNSKÖLD.(1)(5)

Tillhör släkten:

I.1) CLAES HANSSON(BIELKENSTIERNA), till Årstad. - G 1573 m CHRISTINA RYNING, dtr t Nils Ericsson Ryning till Tyresjö och Ingeborg Trolle. Därifrån friherrliga ätten Bielkenstierna, m fl släkter.(7)

Barn:

II.a) HANS KLASSON BIELKENSTIERNA, amiral, tog sig namnet Bielkenstierna efter sitt adliga vapen. Han tillhörde en släkt(den s k Årstadsläkten), av vilken flera medlemmar påstås ha beklätt höga befäl inom flottan, och även han ägnade sig åt sjötjänst. Efter att 1598 ha varit skeppschef, blev Bielkenstierna 1600 amiral över stora flottan i Östersjön. 1603-11 var han fast underamiral. 1612 blev han riksråd och riksviceamiral. Bielkenstierna dog 1620. Bielkenstierna utmärkte sig företrädesvis 1599, då han låg i fejd med de kapare, som vid den tiden oroade seglatsen i Östersjön, och 1611, under det s k Kalmarkriget, då han fördrev danskarna från deras befästa läger vid Grimskär. - G 1608 m ELISABETH GYLLENSTIERNA, f 1581(gift med sin 3-männings son), dtr t Nils Gyllenstierna till Lundholm och Fogelvik och Ebba Axelsdotter Bielke.(6)(7)

Son:

III.1) KLAS HANSSON BIELKENSTIERNA, friherre, amiral, f 1615, upptog sina fäders yrke och blev sjöman samt lär därjämte ha varit överhovmästare hos Karl X Gustaf, medan denne var arvfurste. Kapten 1638, major 1651 och amirallöjtnant 1644, förde Bielkenstierna s å befäl över 3:e eskadern av Klas Flemings flotta och deltog med heder såväl i slaget vid Kolbergheide som i den lyckliga utbrytningen från Kielfjorden, där danska flottan blockerat den svenska. 1644-54 var Bielkenstierna bisittare i amiralitetskollegiet. 1652 upphöjdes han i friherrligt stånd, med några byar i Pyhäjoki till friherreskap, och utnämndes 1654 till amiral av rikets råd. 1654-59 var Bielkenstierna varje år till sjöss, merendels såsom högste befälhavare, i vilken egenskap han 1657 anförde flottan i slaget vid Möen. I det ryktbara slaget i Öresund 1658 stod den andra eskadern under Bielkenstiernas befäl, varvid han visserligen lyckades tvinga den holländske amiralen de Witt att stryka flagg, men själv led svåra förluster. Under 1659 års sjökampanj blev han sårad och måste sedan alltid begagna krycka. Bielkenstierna dog 1662.(6)

II.b) INGEBORG CLAESDOTTER BIELKENSTIERNA, d 1628. - G 1600 m GÖRAN GYLLENSTIERNA, till Björksund, f 1575, d 1618(gift med sin 3-männings dotter), son av Nils Gyllenstierna till Lundholm och Fogelvik och Ebba Axelsdotter Bielke. Därifrån grevliga ätten Gyllenstierna av Björksund, m fl släkter.(7)

II.c) NILS CLAESSON(BIELKENSTIERNA), d 1622. - G 1616 m GUNILLA GYLLENSTIERNA i hennes 2:a gifte(gift 1:o 1609 med(sin 4-männings son) Johan Stensson(Tre Rosor), f 1591, d 1611), f 1586, d 1618(gift 2:o med sin 3-männings son), dtr t Nils Gyllenstierna till Lundholm och Fogelvik och Ebba Axelsdotter Bielke.(7)

Tillhör släkten:

I.1) CHRISTINA BIELKENSTIERNA. - G m ULF BONDE, f 1635, d 1687, son av Ulf Philipsson Bonde.(14)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Hans Wijnman (1400-talet)
|
Klaus Hansson Wijnman, amiral (1400/1500-talet)
|
Hans Claesson(Bielkenstierna), riddare, riksråd (1500-talet)
|
Kerstin Hansdotter (levde änka 1622)
|
Maria Stiernsköld (1600-talet)
|
Göran Stierna, assessor (161(1)-1652)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars mormors farfars far.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars mormors farfar.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars mormors far.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars mormor.
(6) = Nordisk Familjebok, bd III, sp 536-537.
(7) = Svenska Ättartal 1889, s 18-31.
(8) = Svenska Ättartal 1889, s 72-73.

BIRGERSDOTTER. Tillbaka till toppen »

I.1) BIRGER SKÄNKARE.(1)

Dotter:

II.a) NN BIRGERSDOTTER. - G m PETER ISRAELSSON(FINSTA-ÄTTEN), d 1269/1280, riddare, vallfärdade till Jerusalem.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BIRGERSSON(en sjuuddig stjärna). Tillbaka till toppen »

I.1) KARL BIRGERSSON(en sjuuddig stjärna). - G m GERTRUD GERTSDOTTER(MOLTEKE).(1)(2)

Dotter:

II.a) INGEBORG KARLSDOTTER(en sjuuddig stjärna), levde änka 14/3 1411. - G före 2/1 1378 m riddaren och riksrådet STEN BOSSON(NATT OCH DAG), d 1411, son t riddaren och riksrådet Bo Bosson.(1)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE: Karl Birgersson | Ingeborg Karlsdotter | ____________________________________________________________ Bengt Stensson, riddare, Bo Stensson, Riksråd, lagman ( ? -1451) Riddare | | ____________________________________________ _______________ Brita Bengtsdotter Måns Bengtsson, Märta Bosdotter (död före 1462) riddare, riksråd | | | __________________________ __________________ ____________________ Karin Arents- Märta Arents- Kerstin Månsdotter Knut Ribbing, väpnare dotter dotter (d 1514) (levde änka 1519) Häradshövding (levde 1507) | | | | _____________ ___________ ________________ ___________________________ Anna Peders- Brita Bengts- Ingeborg Sigges- Sven Ribbing, Nils Ribbing dotter(Örnflycht) dotter(Lillie) dotter(Sparre) mönstrings- Ståthållare (d ca 1560) (d 1544) herre( ? -1577) ( ? -1580) | | | | | Margareta Anna Gylta Claes Göransson Metta Ribbing Anna Ribbing Kagge(gift före ( ? -1579) (Stiernsköld) (1545- ? ) (d 1561) 1535) | | | | | Erland Kafle Metta Ribbing Göran Claesson Margareta Kafle Carin Anders- Slottsloven (1545- ? ) Ståthållare (1583-1658) dotter(Lillie- (gift 1577) (1552-före 1622) hök)(d ca 1623) ___________________________ | | | | Margareta Kafle Maria Stiernsköld Anna Hansdotter Anders Stierna (1583-1658) (1600-talet) Lindelöf(levde Överste 1676) ( ? -1641(5)) | | | | Anna Hansdotter Göran Stierna Bengt Hierta Göran Stierna Lindelöf(levde Assessor Ryttmästare Assessor 1676) (161(1)-1652) (1638-1696) (161(1)-1652) | | | | Bengt Hierta Christina Stierna Margareta Hierta Se till vänster! ryttmästare (död före 1687) (före 1687-1743) (1638-1696) ____________________________________________ | | Margareta Hierta Lars Stierngranat (före 1687-1743) Sekundmajor (1715-1787) | | Lars Stierngranat Gustaf Stierngranat Sekundmajor Löjtnant(1749-1793) (1715-1787) | | Gustaf Stierngranat Ulrika Stierngranat Löjtnant(1749-1793) (1785-1845) | | Ulrika Stierngranat Amalia Mellin (1785-1845) (1812-1848(50)) ( ? -1583) | | Amalia Mellin Sofia Wennerbom (1812-1848(50)) (1838-1904) | | Sofia Wennerbom Lisa Skårman (1838-1904) (1861-1951) | | Lisa Skårman Astrid Stagh (1861-1951) (1895-1952) | | Astrid Stagh Gunnar Liliequist (1895-1952) Försäkringsdirektör (1924-1996) | | Gunnar Liliequist Peter Liliequist Försäkringsdirektör Säljkonsulent (1924-1996) (1952- ) | | Peter Liliequist Alexandra Liliequist Säljkonsulent (1989- ) (1952- ) | Alexandra Liliequist (1989- )

KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars morfar. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farmors far. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors farmors morfars morfar. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors farmors morfars morfar. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farmors far.
(3) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars mor. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farmor. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors farmors morfars mor. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors farmors morfars mor. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farmor.

BIRGERSSON(tre sjöblad). Tillbaka till toppen »

I.1) HALLSTEN BIRGERSSON(tre sjöblad). - G m INGEBORG TÖRNESDOTTER.(1)(2)

Dotter:

II.a) MARGARETA HALLSTENSDOTTER(tre sjöblad), som levde ännu 13/1 1383. - G 1345 11/6, då hon fick hans fäderneärvda gård Fröberga i morgongåva, m väpnaren SUNE ANDERSSON(LILLIE AF GREGER MATTSSONS ÄTT), son t Anders ?Baath o Benedikta Håkansdotter.(1)(3)

Tillhör släkten:

I.1) ANUND HEMMINGSSON(tre sjöblad), 1352-63, väpnare. - G m KATARINA NILSDOTTER(BIELKE), är 1352 gift, dtr t riddaren Nils Dannes Turesson(Bielke) och Ingeborg Larsdotter(2 stjärnor), hon kallas vanligen hustru Katarina i Korsnäs.(4)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Hallsten Birgersson (1300-talet)
|
Margareta Hallstensdotter (levde ännu 1383)
|
Ödgisle Sunesson, faste ( ? -1384)
|
Matts Ödgislesson, riddare, lagman, ståthållare ( ? -1442)
|
Greger Mattsson, riddare, riksråd, lagman ( ? -1494)
|
Bengt Gregersson, riddare, riksråd ( ? -ca1500)
|
Brita Bengtsdotter(Lillie af Greger Mattssons Ätt) ( ? -ca1560)
|
Anna Gylta ( ? -1579)
|
Metta Ribbing (1545- ? )
|
Margareta Kafle (1583-1658)
|
Anna Lindelöf af Kedom (levde 1676)
|
Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors farfars farfars morfar.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors farfars farfars mor.
(4) = Svenska Ättartal 1889, s 147-155.

BJERCHENIUS. Tillbaka till toppen »

Adliga ätten af Bjerkén, n:o 1995. Från Västergötland, hette förut Bjerchenius och Bjerkén. Ättens 1770 adlade och 1773 introducerade äldre gren utgick 1780. Den ännu fortlevande yngre grenen adlad, adopterad och introducerad 1773.(7) embed HP.PrecisionScanLT.1 Object1 Adliga ätten af Bjerkén, N:o 1995.(7)

I.1) THORBERN MICHELSON. Befallningsman.(1)(3)

Son:

II.a) HANS TORBJÖRNSSON(BJERCHENIUS), häradsdomare, från gården Heden i Bjercha sn. - G m INGEBORG JONSDOTTER HERRLUND, f 1645 15/8, d 1680, dtr t häradshövdingen i Visingsborg Lars Jonsson Herrlund o Anna Håkansdotter.(1)(4)

Son:

III.1) (SVENO) SVEN HANSSON BJERCHENIUS D Y, f 8/5 1653 i Heden i Bjerka, d 29/11 1708 i Götene. Prost, Teologie lektor. Student i Uppsala 1674. fil. magister 1685, gymn. adjunkt i Skara s.å., konsist. notarie 1686, rektor vid skolan 1690, lektor i historien 1694, prästvigd s.å., andra teol. lektor, kyrkoherde i Winköl och prost över Winköls kontrakt 1699, praeses vid prästmötet 1703, förste teol. lektor och prost i Götene 1704. - G 1686 17/10 m ANNA MARIA EHRENGREN, f 1667, d 1744 19/5 i Skara, dtr t borgmästaren i Skara och Mariestad Christopher Hansson Ehrengren o Elisabeth Eriksdotter Brun.(1)(2)(5)(10)

Barn:

IV.a) JAKOB BJERCHENIUS. Stadsnotarie i Mariestad.(10)

IV.b) ELISABETH BJERCHENIA, f 1687 8/9, d 1782 2/8 på Heddeholm, Daretorps sn. - G 1705 11/4 m ANDERS (A N D R E A S) VICTORIN, f 1671 29/1 i Skara, d 1751 30/3, fil. mag., lektor i Skara, kyrkoherde i Fogelås, son t lektorn och domprosten i Skara L a r s Jonas Victorin o Catharina Omoenia.(1)(2)(6)(9)(10)

IV.c) INGEBORG CHRISTINA BJERCHENIA, f 1695, d 1773.(10)

IV.d) ANNA MARIA BJERCHENIA, f 1697, d 1773.(10)

Tillhör släkten:

I.1) PEHR CONSTANTIN AF BJERKÉN, professor. - G m CLARA FANNY LUISE WEYERGANG.(7)

Barn:

II.a) PEHR AF BJERKÉN, f 24/10 1899, civilingenjör. Bosatt i Bofors. - G 10/2 1929 m A L F H I L D JOHANNA LÖÖF, f 30/10 1896.(7)

Barn:

III.1) INGRID AF BJERKÉN, f 9/1 1931, folkskollärarinna. - G 29/6 1952 m KARL O L O F SUNDH, f 17/12 1921, elevkonsulent. Bosatt i Ljusdal.(7)

III.2) P E H R JOHAN AF BJERKÉN, f 2/12 1932. - G 1953 m M O N A INGEBORG LAURELL, f 11/11 1933.(7)

Son:

IV.a) PEHR Å K E AF BJERKÉN, f 4/1 1954.(7)

III.3) TORBJÖRN AF BJERKÉN, f 21/2 1935.(7)

II.b) INGEBORG AF BJERKÉN, f 26/3 1901. - G 9/10 1927 m E R H A R D BIRGER NAPOLEON STUUBE, f 19/3 1899, ingenjör. Bosatt i Nora, Danderyd.(7)

II.c) SIGRID AF BJERKÉN, f 29/8 1902, stiftsjungfru, registrator i ecklesiastikdepartementet, GMnor. Bosatt i Stockholm.(7)

II.d) GUNHILD AF BJERKÉN, f 17/6 1904. - G 12/9 1926 m NILS E D V A R D WELINDER, f 5/10 1901, fotograf, RVO. Bosatt i Djursholm.(7)

II.e) KARIN AF BJERKÉN, f 29/1 1906. - G 11/7 1931 m KARL N I L S AXELSSON, f 2/8 1901, civilingenjör. Bosatt i Djursholm.(7)

Tillhör släkten:

I.1) PEHR AF BJERKÉN, kirurg, f 2/1 1765 i Stockholm, avlade i Uppsala mediko-filosofisk examen, inskrevs 1788 som kirurgie studiosus vid kirurgiska societeten i Stockholm, förordnades s å till sjukhusläkare vid arméns sjukhus i Göteborg och ådagalade i denna egenskap så stor skicklighet, att han beordrades till armén i Finland, där man var i största förlägenhet om dugliga fältläkare. Sedan han efter krigets slut tagit sina medicinska examina i Uppsala och under Olof af Acrel tjänstgjort på serafimerlassarettet i Stockholm, reste han 1793 till London. Där levde och verkade då de över hela Europa kända kirurgerna John Hunter och Henry Cline, och inom kort tillvann sig den svenske läkaren båda dessa mäns uppmärksamhet. Cline antog honom till sin medhjälpare såväl i sin kliniska som i sin privata praktik. 1796 återvände af Bjerkén till fäderneslandet, där han snart blev den högste auktoriteten i kirurgiska frågor. Den på beröm så njugge Acrel lovordade hans kunskaper, och ryktet om hans skickliga hand och stora erfarenhet kallade honom ofta till vitt från huvudstaden avlägsna orter. Det var ock af Bjerkén, som den i Finland sammandragna armén begärde att få till läkare. 1808 utnämndes han till förste fältmedikus. Vid bataljerna var han tillstädes på själva slagfältet, förband de sårade och verkställde mitt under kanonelden de nödvändiga krurgiska operationerna. Samma ömhet, som han ägnade sina sårade landsmän, ägnade han ock åt sårade fångar av den fientliga armén. 1809 lämnade af Bjerkén Finland för att övertaga den genom Schulenheims död ledigblivna överkirurgsbefattningen vid serafimerlasarettet. Vetenskapsakademien kallade honom s å till sin ledamot, och flera andra hedersbevisningar och förtroendeuppdrag följde därefter tätt på varandra. Stadd på resa till Göteborg, för att där förrätta en operation, avled han i Jönköping 24/2 1818.(8)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Thorbern Michelsson, befallningsman (1500-talet)
|
Hans Torbjörnsson, Häradsdomare (1500/1600-talet)
|
Sven Bjerchenius, lektor, prost (1653-1708)
|
Elisabeth Bjerchenia (1687-1782)
|
Elisabeth Victorin (1713-1765)
|
Anna Lidborg (1741-1827)
|
Jonas Mellin, prost (1768-1843)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Svenska Ättartal 1892, s 501.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors farmors mormors farfars far.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors farmors mormors farfar.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors farmors mormors far.
(6) = Alexandras farfars mormors mormors farmors mormor.
(7) = Sveriges Adelskalender 1955, s 83.
(8) = Nordisk Familjebok, bd III, sp 539.
(9) = Bjerchenia, Elisabeth Svensdotter. Född 1687-09-08. Död 1782-08-02 i Hedeholm, Daretorps fg.(Fågelås?). Har skänkt 200 d:r smt till ett stipendium vid Skara skola 1770 (Barn V:28, s , Far VII:111, s , Mor VII:112, s ) Gift 1705 med föregående ana.
(10) = Bjerchenius, Sveno (Sven Hansson) d.y.. Prost, Teologie lektor. Född 1653-05-08 i Heden i Bjerka (W). Död 1708-11-29 i Götene (W). Mag. Sveno Bjerchenius, son af häradsdomaren Hans Thorbjörnsson och Ingeborg Jonsdtr Herrlund (syster till Lars Lagerberg som var far till riksrådet greve Sven Lagerberg), f. på Heden i Bjerka den 5 aug. 1653; stud. i Uppsala 1674, magister 1685, gymn.adjunkt i Skara s.å.; konsist. notarie 1686, rektor vid skolan 1690, lektor i historien 1694; prestv. s.å.; andra teol. lektor; kyrkoherde i Winköl och prost öfver Winköls kontrakt 1699; praeses vid prestm. 1703; förste teol.lektor och prost i Götened 1704. Död d.29 nov 1708. Prosten Bjerchenius var en stor kännare av svenska antikviterna. Såsom anledning till hans död uppgifves, att han på hemvägen från Götened blef i Mariedalsskogen försåtligt skjuten i halsen. Han bodde i Brogården (Barn VI:56, s , Far VIII:221, s , Mor VIII:222, s ) Gift med efterföljande ana.
Barn:
Bjerchenius, Jakob. Stadsnotarie i Mariestad.
Bjerchenia, Elisabeth Svensdotter. Född 1687-09-08. Död 1782-08-02 i Hedeholm, Daretorps fg.(Fågelås?). (Se VI:56, s ).
Bjerchenia, Ingeborg Christina. Född 1695. Död 1773.
Bjerchenia, Anna Maria. Född 1697. Död 1773.
VII:112 mm fm mm m Ehrengren, Anna Maria. Född 1667. Död 1744-05-19 i Skara. Ett porträtt av Anna Maria Ehrengren jämte hennes man lektor Sven Bjerchenius d.y. finns som epitafiebild i Skara Domkyrka av Aureller d.y. (foto i Natanela Beckman, "Mina anor, ett genealogiskt försök." Genealogiska föreningenens släktböcker, nr 3, Helsingfors 1939; finns på UB). (Barn VI:56, s , Far VIII:223, s , Mor VIII:224, s ) Gift med föregående ana.

BJÖRNSDOTTER(ett sjöblad). Tillbaka till toppen »

I.1) INGRID BJÖRNSDOTTER(ett sjöblad). - G m TORBJÖRN JONSSON(gumsehufvud).(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE: Ingrid Björnsdotter (1400-talet) | Gunilla Torbjörnsdotter (gift 1463) | _____________________________________________________________________________ Brynte Bertilsson, väpnare, häradshövding ( ? -1510) Erik Bertilsson (1500-talet) | | Peder Bryntesson, häradshövding (1400/1500-talet) Ingeborg Eriksdotter(Lilliehöök) (1500/1600-talet) | | Anders Pedersson, riddare, riksråd, ståthållare ( ? -1572) Jöns Henriksson (död före 1620) | | Carin Andersdotter(Lilliehöök) (död ca 1623) Anna Lilliebielke (1600-talet) | | Anders Stierna, överste ( ? -1641(5)) Bengt Hierta, ryttmästare ( ? -1644) | | Göran Stierna, assesor (161(1)-1652) Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696) | | Christina Stierna (död före 1687) Margareta Hierta (före 1687-1743) | | Margareta Hierta (före 1687-1743) Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787) | | Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787) Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793) | | Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793) Ulrika Stierngranat (1785-1845) | | Ulrika Stierngranat (1785-1845) Amalia Mellin (1812-1848(50)) | | Amalia Mellin (1812-1848(50)) Sofia Wennerbom (1838-1904) | | Sofia Wennerbom (1838-1904) Lisa Skårman (1861-1951) | | Lisa Skårman (1861-1951) Astrid Stagh (1895-1952) | | Astrid Stagh (1895-1952) Gunnar Liliequist, försäkringstjänsteman (1924-1996) | | Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996) Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- ) | | Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- ) Alexandra Liliequist (1989- ) | Alexandra Liliequist (1989- )

KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = 1) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farfars morfars morfars mormor. 2) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors farfars farmors mor.

BJÖRNSDOTTER(tre vingar). Tillbaka till toppen »

I.1) BRITA BJÖRNSDOTTER(tre vingar). - BENGT KARLSSON FÄRLA.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Brita Björnsdotter (1400-talet)
|
Margareta Bengtsdotter Färla (1400-talet)
|
Lars Siggesson, häradshövding, riksråd ( ? -1473)
|
Sigge Larsson d y, riddare, riksråd ( ? -1509)
|
Ingeborg Siggesdotter(Sparre Af Rossvik) ( ? -1544)
|
Claes Göransson, ståthållare ( ? -1583)
|
Göran Claesson, ståthållare, riksråd, marskalk (1552-före 1622)
|
Maria Stiernsköld (1600-talet)
|
Göran Stierna, assessor (161(1)-1652)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustav Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors farfars mormor.

BLANCKE. Tillbaka till toppen »

Tysk släkt.

I.1) JOHAN PETTERSON BLANCKE till Assel. - G m MARGARETA STEFANSDOTTER DREWES.(1)(2)

Dotter:

II.a) ELISABETH BLANCKE. - G m JAKOB VON GÖEBEN, arvherre till Allwördern, son t Berthold von Göben o Birgitta Brummer.(1)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Johan Petterson Blancke
|
Elisabeth Blancke
|
Berthold von Göben, arvherre till Doese, löjtnant (levde 1656)
|
Juliana von Göben ( ? -1687)
|
Claes Jakob Werdenhoff, överstelöjtnant (1652-1710)
|
Claes Johan Werdenhoff, premiärkapten (1691-1753)
|
Anna Werdenhoff (1729-1800)
|
Anna Charlotta Thorséen (1769-1800)
|
Johan Justus Wennerbom, kronofogde (1799-1892)
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Alexandras farfars mormors morfars mormors farfars morfars mors far.
(3) = Alexandras farfars mormors morfars mormors farfars morfars mor.

AV BLOIS & CHAMPAGNE. Tillbaka till toppen »

I.1) THIBAUD IV "LE GRAND" AV BLOIS & CHAMPAGNE, greve, f 1093, d 8/1 1152. - G 1123 m MATILDA AV KÄRNTEN, f 1105, d 13/12 1160.(1)

Döttrar:

II.a) MARIE AV BLOIS & CHAMPAGNE, f 1128, d 7/8 1190. - G 1145 m EUDES II AV BURGUND, hertig, f 1118, d 27/9 1162.(1)

II.b) ALIX AV BLOIS & CHAMPAGNE, f 1140, d 4/6 1206 i Paris. - G 13/11 1160 m LOUIS VII "LE JEUNE" AV FRANKRIKE(Se NEAPEL), konung, f 1120, d 19/9 1180 i Paris.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BLÅ-ÄTTEN. Tillbaka till toppen »

Medeltida svensk ätt med en lejonörn i vapnet. Utdöd på 1460-talet. FILIP jarl(Folkungaätten), stupade i Norge 1200 och efterlämnade endast en dotter. Från henne härstammar antagligen den s k Blå-ätten. Blå, ett släktnamn, som på grund av felaktigt antagen härstamning från nedannämnde Joar Blå i senare tid givits åt tvenne av vår medeltids förnämsta släkter, vilka båda såsom vapenbild förde ett fantasidjur, en s k lejonörn. Den ena släkten kan närmast betraktas som en östgötaslökt, om ock dess stamgods Aspenäs var beläget i norra Småland, i Ydre härad. Av dess medlemmar innehade tre lagmansämbetet i Östergötland. Släkten utdog på 1460-talet. Den andra släkten åter, som på grund av släktskap på mödernet med den förra upptog lejonörnen i vapnet, var rent uppländsk och innehade godset Fånö i Uppland, i Trögd. Den utdog redan på 1330-talet. Till den förstnämnda släkten har man även hänfört den från rimkrönikan och Ericus Olai kände Joar Blå till Gröneborg. Man har nämligen velat identifiera honom med en herr Joarus Johannis, som på 1200-talet beseglat ett av konung Erik Eriksson utfärdat brev och i sigillet förde ett lejonörnen liknande vapen. Någon släktskap mellan dem kan dock icke påvisas. Enligt ovannämnda krönikor skall Joar Blå, som bodde på den då befästa holmen Gröneborg nära Enköping, efter konung Erik Erikssons död(1250), då Birger jarl var frånvarande på ett härnadståg i Finland, tagit riksstyrelsen i sin hand och genomdrivit att val av ny konung genast företogs. Då Birger jarl emellertid, oaktathans son Valdemar valts, uttryckte sin harm över det skedda, skall Joar Blå ha yttrat, att om valet misshagade honom, stod nog en annan konung att få, samt sedermera på jarlens fråga, vem denne kunde vara, genmält: "Under den rock jag här bär skulle jag väl ock kunna skaka fram en konung". Den självsäkerhet Joar Blå härvid visade har man ansett bero på att han stod i släktskapsför-bindelse med något av de äldre konungahusen. Härför talar ock hans namn Joar, ty detta förekommer i en sidogren av den erikska ätten. Uti en handling från 1250-talet nämnes en herr Joarus såsom beseglande ett konung Valdemars brev, och antagligen har man att i denne se krönikornas Joar Blå. De med säkerhet kände äldste medlemmarna av den första Blå-släkten är bröderna Birger och Johan Filipsson, vilka båda för delaktighet i det s k folkunga-upproret avrättades 1280. Rörande deras härstamning är intet med säkerhet känt. Man har dock förmodat, att de antingen skulle vara söner till en Filip Laurensson, avrättad efter slaget vid Herrevad och gift med konung Knut Långes änka Helena, en dotter till danske riddaren Peter Strangesson, vilken ock förde lejonörnen i vapnet, eller ock till Knut Långes son Filip. Emot det sista antagandet talar dock, att de om de svenska stridigheterna under senare hälften av 1200-talet väl underrättade norska konungasagorna ej ha ett ord om en dylik släktskap, vilket de knappast kunnat underlåta, om en sådan verligen funnits. Bland släktens medlemmar är att märka följande: (2)(6)

I.1) LARS av Runby. - G m KATARINA FILIPSDOTTER(FOLKUNGA-ÄTTEN), dtr t jarlen Filip i Viken.(12)

Söner:

II.a) FILIP LAURENSSON, d 1251, avrättad efter slaget vid Herrevad och gift med konung Knut Långes änka HE- LENA, en dotter till danske riddaren Peter Strangesson, vilken också förde lejonörnen i vapnet. Enligt källa 13: FILIP BIRGERSSON, d före 1279. - G m CECILIA KNUTSDOTTER(FOLKUNGA-ÄTTEN).(2)(8)(12)(13)

Barn:

III.1) JOHAN FILIPSSON, d 20/8 1280(avrättad), riddare, upprorsledare, nämnd 1272-1280, en av 1200-talets främste stormän i Sverige, råkade i oenighet med konung Valdemar, som t.o.m. lät fängsla honom. En förlikning bemedlades visserligen av norske konungen Magnus Lagaböte, men hindrade icke Johan Filipsson att, såsom det vill synas, vara hertig Magnus (Ladulås) behjälplig att driva Valdemar från tronen. Under Magnus regering började Johan Filipsson och flera stormän, som voro förbittrade över den ynnest konungen visade utlänningar, uppror 1278, det s.k. Folkunga-upproret, tvungo drottningen att taga sin tillflykt till ett kloster, tillfångatogo hennes fader, hertig Gerhard av Holstein, och dödade konungens gunstling, den danske riddaren Ingemar Nilsson, på Gälakvist vid Skara, samt belägrade Jönköping. Den förlikning, som kort därefter ingicks med konungen, blev av kort varaktighet, ty 1280 lät konungen på Gälakvist fängsla de upproriske och höll med dem en sträng räfst samt lät avrätta Johan Filipsson, dennes broder Birger och deras systerson Johan Karlsson till Fånö. Johan Filipsson tyckes ha varit gift med en dotter till den danske konungaättlingen Svantepolk Knutsson. - G m INGEBORG SVANTEPOLKSDOTTER(ESTRIDSKA ÄTTEN). Omgift med Tune Anundsson.(2)(3)(9)(12)(13)

Barn:

IV.a) BIRGITTA JOHANSDOTTER(BLÅ-ÄTTEN), d 1328/1346. - G m PETER RAGVALDSSON(TRE RUTOR), riddare, riksråd, nämnd 1296-1326.(13)

IV.b) KNUT JONSSON, riddare, riksråd, drottsete(drots), nämnd 1292-1345, bosatt på Aspenäs, Malexander sn, var lagman i Östergötland 1310-47. Som Birger Magnussons drottsete trädde han 1312, jämte några andra herrar(bl.a. hans frände Folke Jonsson), i personligt ansvar för ett av Birger hos Erik Menved i Danmark upptaget lån, och 1314 lovade han högtidligt att våga allt för att, i händelse av Birgers frånfälle, åt dennes gemål och barn bibehålla deras fästningar och arvegods. Men förhållandet mellan konungen och honom blev snart kyligt, och han måste 1316 avträda drottsete-värdigheten åt utlänningen Johan Brunkov. Ännu i början av 1318 befann han sig i konungens närhet, men slöt sig inom kort till den revolution, som "Nyköpings gästabud" framkallade, och var i november 1318 rådsherre hos den omkomne hertig Eriks änka, Ingeborg. Nu fick han ett avgörande inflytande på händelsernas gång. Han deltog 1319 i den förbindelse mellan stormännen, vilken föregick Magnus Erikssons konungaval och företrä- desvis åsyftade en garanti mot olaga beskattning; han nämnes s.å. som konungens råd. I början av 1322 blev han åter drottsete, och i denna egenskap ingick han med andra herrar den ryktbara fö- reningen i Skara s.å. Sedan fortfor han att vara själen i styrelsen, till dess Magnus själv övertog regeringen(1332). I början av 1334 lämnade han drottsete-ämbetet, men kvarstod i rådet. Död 1347(1346 enligt källa 13). Knut Jonsson gjorde efter tidens sed stora donationer till klostren, i synnerhet S:ta Klaras vid Stockholm(1333) och Alvastra(1345), på vilket senare ställe han blev begraven. Han var gift med Katarina, dotter till östgötalagmannen Bengt Magnusson(Folkunge). Hos denne uppfostrades den heliga Birgitta. - G före 1319 m KATARINA BENGTSDOTTER(FOLKUNGA-ÄTTEN), levde ännu 1350.(1)(2)(10)(13)

Barn:

V.1) MAGNUS KNUTSSON, riddare, riksråd, efterträdde sin fader som lagman i Östergötland.(2)

V.2) CECILIA KNUTSDOTTER, som 16/5 1306 nämnes som hans trolovade och troligen gifte sig s.å. samt levde änka 25/3 1336, då hon med bifall av sina barn skänkte en gård i Torpa sn(Ög.) till S:t Martins kloster i Skänninge, varuti hennes dotter Elena ingått, och ännu 12/3 1350. - G ca 1306 m konung Magni råd BO NIKLISSON(NATT OCH DAG), d 1322, riddare, riksråd, lagman, nämnd 1311-1322, son av riddaren Nils Sigridsson.(1)(11)(13)

V.3) JON KNUTSSON.(2)

Barn:

VI.a) ULF JONSSON, riddare, riksråd, var bosatt på Sånna i Asby sn, ehuru han även ägde fädernegodset Aspenäs, samt blev 1389 lagman i Östergötland och hade dessförinnan varit häradshövding i Öster-Rekarna. Under striderna mellan konung Magnus Eriksson och Albrekt av Mecklenburg stod han på den förres sida och nämnes 1370 även bland konung Håkans råd samt deltog i resningen 1371 till konung Magnus befriande, men övergick därefter till konung Albrekt och utnämndes till dennes råd. Sedermera var han flera gånger konungens domhavande vid räfstetingen. Som en av de tio exekutorerna av Bo Jonssons testamente kom han dock 1386 åter på fientlig fot med Albrekt och tillhörde det parti, som inkallade Margareta. Revolutionen gick lyckligt. 1389 finner man hans namn under den av magnater och prelater utfärdade förklaringen, att de beviljat Margareta en gärd över hela landet "för den nåd och tröst och hjälp hon bevisat riket". Hans dödsår är okänt.(2)

Son:

VII.1) LARS ULFSSON(BLÅ), riddare, riksråd och häradshövding i Väster-Rekarne, inom vilket härad han ock, nämligen på Stora Sundby i Södermanland, var bosatt. Såsom en av de äldste rådsmedlemmarna deltog han ofta i herredagarna på 1430-talet. Han avled 1445. - G 1:o m KATHARINA STENSDOTTER(BIELKE), d 1409, dtr t Sten Bengtsson(Bielke) och Katharina Holmgersdotter(Ulf). - G 2:o m IDA JOHANSDOTTER(BÜLOW).(2)(7)

Son:

VIII.a) ERIK LAURENSSON, med denne utdog denna Blå-släkt, och dess stamgods Aspenäs skänktes till Vadstena kloster.(2)

III.2) BIRGER FILIPSSON, deltog i det s k folkunga-upproret och avrättades för detta 1280.(2)

III.3) HELENA FILIPSDOTTER. - G m HOLMGER KNUTSSON.(12)

III.4) I.1) INGEGÄRD FILIPSDOTTER. - G m KARL TJELVESSON(FÅNÖ-ÄTTEN), bosatt i Fånö, Löt sn, levde 1274.(13)

II.b) PETER LAURENSSON.(12)

Son:

III.1) FILIP PETERSSON, d 1251.(12)

Tillhör släkten:

I.1) GREGER BENGTSSON, riddare. - G m CATHARINA ERENGISLEDOTTER(HAMMARSTADSÄTTEN /NATT OCH DAG I LÄNGDEN).(1)(4)

Dotter:

II.a) INGEBORG GREGERSDOTTER, levde 1455, då hon låg illa sjuk och sannolikt död på sommaren s.å. - G 1416(?före 8/3 1413) m riddaren, lagmannen och ståthållaren MATTS ÖDGISLESSON(LILLIE AF GREGER MATTSSONS ÄTT), d 1442, son t Ödgisle Sunesson o Ramborg Staffansdotter(tillbakaseende ulv).(1)(5)

Till den andra Blå-släkten hörde:

I.1) JOHAN KARLSSON, riksråd, bosatt på Fånö i Trögd, systerson till ovannämnde Birger och Johan Filipsson, vilkas öden han ock delade, i det han deltog i upproret mot konung Magnus Ladulås och avrättades 1280. Hans hustru Ragnhild Erlandsdotter var av samma släkt som den bekante Upplandslagmannen Birger Petersson(två vingar).(2)

Son:

II.a) FOLKE JONSSON, bosatt på Fånö, riddare, riksråd.(2)

Son:

III.1) JOHAN FOLKESSON, kanik, med honom utdog denna släkt.(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE 1: Lars av Runby | Filip Laurensson ( ? -1251) | Johan Filipsson, storman ( ? -1280) | Knut Jonsson, lagman, riksråd, drottsete ( ? -1347) | Cecilia Knutsdotter (levde ännu 1350) | ______________________________________________________________________________________________ Bo Bosson(Natt & Dag), riddare, riksråd (levde ännu 1389) Ingeborg Bosdotter(Natt & Dag) | | Sten Bosson, riddare, riksråd, häradshövding ( ? -1411) Bo Jonsson Grip Drottsete( ? -1386) | | ____________________________________________________________ Bengt Stensson, riddare, Bo Stensson, Knut Bosson(Grip) Riksråd, lagman ( ? -1451) Riddare | | | ____________________________________________ _______________ Brita Bengtsdotter Måns Bengtsson, Märta Bosdotter Katarina Knutsdotter (död före 1462) riddare, riksråd (Grip) | | | | __________________________ __________________ ____________________ Karin Arents- Märta Arents- Kerstin Månsdotter Knut Ribbing, väpnare Bo Niklisson(Grip) dotter dotter (d 1514) (levde änka 1519) Häradshövding Riksråd( ? -ca 1465) (levde 1507) | | | | | _____________ ___________ ________________ ___________________________ Anna Peders- Brita Bengts- Ingeborg Sigges- Sven Ribbing, Nils Ribbing Nils Bosson Grip dotter(Örnflycht) dotter(Lillie) dotter(Sparre) mönstrings- Ståthållare Riddare, riksråd (d ca 1560) (d 1544) herre( ? -1577) ( ? -1580) (ca 1460-1522) | | | | | | Margareta Anna Gylta Claes Göransson Metta Ribbing Anna Ribbing Marina Grip Kagge(gift före ( ? -1579) (Stiernsköld) (1545- ? ) (d 1561) (gift 1548) 1535) ( ? -1583) | | | | | | Erland Kafle Metta Ribbing Göran Claesson Margareta Kafle Carin Anders- Göran Claesson Slottsloven (1545- ? ) Ståthållare (1583-1658) dotter(Lillie- Ståthållare (gift 1577) (1552-före 1622) hök)(d ca 1623) (1552-före 1622) ___________________________ | | | | | Margareta Kafle Maria Stiernsköld Anna Hansdotter Anders Stierna Se till vänster! (1583-1658) (1600-talet) Lindelöf(levde Överste 1676) ( ? -1641(5)) | | | | Anna Hansdotter Göran Stierna Bengt Hierta Göran Stierna Lindelöf(levde Assessor Ryttmästare Assessor 1676) (161(1)-1652) (1638-1696) (161(1)-1652) | | | | Bengt Hierta Christina Stierna Margareta Hierta Se till vänster! Ryttmästare (död före 1687) (före 1687-1743) (1638-1696) ____________________________________________ | | Margareta Hierta Lars Stierngranat (före 1687-1743) Sekundmajor (1715-1787) | | Lars Stierngranat Gustaf Stierngranat Sekundmajor Löjtnant(1749-1793) (1715-1787) | | Gustaf Stierngranat Ulrika Stierngranat Löjtnant(1749-1793) (1785-1845) | | Ulrika Stierngranat Amalia Mellin (1785-1845) (1812-1848(50)) | | Amalia Mellin Sofia Wennerbom (1812-1848(50)) (1838-1904) | | Sofia Wennerbom Lisa Skårman (1838-1904) (1861-1951) | | Lisa Skårman Astrid Stagh (1861-1951) (1895-1952) | | Astrid Stagh Gunnar Liliequist (1895-1952) Försäkringsdirektör (1924-1996) | | Gunnar Liliequist Peter Liliequist Försäkringsdirektör Säljkonsulent (1924-1996) (1952- ) | | Peter Liliequist Alexandra Liliequist Säljkonsulent (1989- ) (1952- ) | Alexandra Liliequist (1989- )

SLÄKTFÖRHÅLLANDE 2:
Greger Bengtsson, riddare (1300/1400-talet)
|
Ingeborg Gregersdotter (gift 1416, levde 1455)
|
Greger Mattsson, riddare, riksråd, lagman ( ? -1494)
|
Bengt Gregersson, riddare, riksråd ( ? -ca 1501)
|
Brita Bengtsdotter(Lillie af Greger Mattssons Ätt) ( ? -ca1560)
|
Anna Gylta ( ? -1579)
|
Metta Ribbing (1545- ? )
|
Margareta Kafle (1583-1658)
|
Anna Lindelöf af Kedom (levde 1676)
|
Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Nordisk Familjebok, bd III, sp 794-796.
(3) = Eksjö - Socken och stad under medeltiden och vasatiden/J. Silfving.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors farfars morfar.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors farfars mor.
(6) = Nordisk Familjebok, bd VIII, sp 791-794.
(7) = Svenska Ättartal 1889, s 147-155.
(8) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farfars far. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farfars far. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farfars far. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars farfar. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farfars far. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farfars far.
(9) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farfar. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farfar. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farfar. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars far. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farfar. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farfar.
(10) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors far. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors far. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors far. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfar. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors far. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors far.
(11) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmor. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmor. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmor. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars mor. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmor. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormor.
(12) = Stamträd över Europas furstehus/Åke Ohlmarks, s 298.
(13) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BOBERG. Tillbaka till toppen »

I.1) MATS, riddare, d före 1219.(1)

Son:

II.a) BENGT MATSSON(BOBERG), riddare, d före 1219.(1)

Son:

III.1) SIGTRYGG BENGTSSON(BOBERG), levde 1219. - G m NN MAGNUSDOTTER(FOLKUNGA-ÄTTEN), dtr till Magnus Minnesköld.(1)

Barn:

IV.a) KARL SIGTRYGGSSON(BOBERG), levde 1252. - G 1252 m HELENA PETERSDOTTER.(1)

Son:

V.1) ULV KARLSSON(Lejon;BOBERG), levde 1281.(1)

Dotter:

VI.a) MARGARETA ULVSDOTTER(Lejon;BOBERG), d före 1341. - G före 1291 m GUDMAR MAGNUSSON(ULVÅSA-ÄTTEN), riddare, riksråd, lagman, nämnd 1291-1313.(1)(2)

IV.b) ULVHILD SIGTRYGGSDOTTER(BOBERG), levde 1263. - G m KARL INGEBORGSSON(LEJONBALK), lagman i Tiohärad, nämnd 1263-1266.(1)

IV.c) HAFRID SIGTRYGGSDOTTER(BOBERG), levde 1286. - G m GUSTAV PETERSSON(Se GUSTAVSDOTTER(Lejon)), borgare i Skara.(1)

IV.d) NN SIGTRYGGSDOTTER(BOBERG). - G m KNUT(Se KNUTSSON).(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE: Margareta Ulvsdotter(Lejon) | Magnus Gudmarsson, riddare, riksråd | Ingeborg Magnusdotter | _________________________________________________________________________________ Sigrid Bengtsdotter ( ? -1392) Ture Bengtsson, riddare, riksråd, lagman ( ? -1415) | | Tomas von Vitzen, riddare, riksråd, hövitsman ( ? -1416) Sten Thuresson, riksråd, hövitsman ( ? -1431) | | Sigrid von Vitzen (1400-talet) Birgitta Stensdotter(Bielke) (1400-talet) | | Cecilia Haraldsdotter(Gren) (1400-talet) Birgitta Sture ( ? -1472) | | Sigrid Eskilsdotter(Banér) ( ? -1527) Erik Johansson(Vasa), riddare, riksråd (ca1470-1520) | | Cecilia Månsdotter(Eka-ätten)(1400/1500-talet) Gustav I Vasa, svensk konung (1496-1560) | | Gustav I Vasa, svensk konung (1496-1560) Erik XIV, svensk konung (1533-1577) | | Erik XIV, svensk konung (1533-1577) Virginia Eriksdotter, svensk prinsessa (1559-1633) | | Virginia Eriksdotter, svensk prinsessa (1559-1633) Catharina Hand (levde änka 1646) | | Catharina Hand (levde änka 1646) Virginia Rytter ( ? -1688) | | Virginia Rytter ( ? -1688) Christina Stierna (död före 1687) | | Christina Stierna (död före 1687) Margareta Hierta (före 1687-1743) | | Margareta Hierta (före 1687-1743) Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787) | | Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787) Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793) | | Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793) Ulrika Stierngranat (1785-1845) | | Ulrika Stierngranat (1785-1845) Amalia Mellin (1812-1848(50)) | | Amalia Mellin (1812-1848(50)) Sofia Wennerbom (1838-1904) | | Sofia Wennerbom (1838-1904) Lisa Skårman (1861-1951) | | Lisa Skårman (1861-1951) Astrid Stagh (1895-1952) | | Astrid Stagh (1895-1952) Gunnar Liliequist, försäkringstjänsteman (1924-1996) | | Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996) Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- ) | | Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- ) Alexandra Liliequist (1989- ) | Alexandra Liliequist (1989- )

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.
(2) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars mormors mormors farmors morfars mor. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars farmors morfars farmors farmor.

VON BOHLEN. Tillbaka till toppen »

Tysk adelssläkt.

I.1) PRIBBERT VON BOHLEN. - G m SOFIA DOROTEA VON PANKER.(1)(2)(4)

Dotter:

II.a) DOROTEA MARIA VON BOHLEN, d 1690. - G 1670 m BALTZAR VON PLATEN, i hans 1:a gifte(G 2:o 20/1 1694 m Barbara Margareta von Wolffradt, f 1673, d 1696, dtr t Bernt von Wolffradt o hans 1:a fru Ursula Catharina von Owstein. G 3:o 1697 m Elisabet Hedvig von Rhaden, dtr t översten N.N. von Rhaden o Dorotea Sofia von Platen), f 1642, d 1716, son t Henrik von Platen, till Dornhof, o Silla Margareta von Dotenberg.(1)(3)(4)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Pribbert von Bohlen
|
Dorotea Maria von Bohlen ( ? -1690)
|
Pribbert von Platen, premiärkapten (1680-1759)
|
Eleonora von Platen
|
Margareta von Staffeld (1745-1819)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors mormors morfars morfar.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors mormors morfars mor.
(4) = HTML created by GED2HTML v3.1a-UNREGISTERED (8/20/97) on Tue Mar 10 22:11:55 1998.

BONDE. Tillbaka till toppen »

Frälsesläkt från Småland(eller Östergötland), känd sedan 1310. Introducerad 1625, utgången i adlig vär- dighet 1868; en gren friherrlig 1651, introducerad 1652. Denna gren utgick såsom friherrlig 1712, men fortlever i grevliga ätten Bonde af Björnö. Gammal svensk adlig ätt, som ursprungligen härstammar från Småland, där en gren av ätten från mitten av 1300-talet intill våra dagar ägt godset Bordsjö. Dess vapen är en båt tvärsöver fältet. Dess äldsta med säkerhet kända medlemmar är bröderna Tord, riddare, riksråd (1310-27), och Erengisle Petersson, väpnare(1325-50). Den förres sonson, riddaren och riksrådet, lagmannen i Västmanland Tord Bonde Rörikssons(d 1417) sonson var konung Karl Knutsson(d 1470), med vilkens son, Karl Karlsson, Tords gren försvinner ur historien. Erengisle Petersson var gift med Bengta, troligen dotter till riddaren Ragvald Puke, varför Erengisles andre son, väpnaren Ragvald, upptog mödernenamnet Puke, som bars även av hans sonsöner(förra hälften av 1400-talet). Erengisles äldste son, väpnaren Peter Bondes till Bordsjö(d 1391?) sonsons son riddaren och riksrådet Tord Bonde till Traneberg(förra hälften av 1500-talet) är stamfader för den nu levande Bondesläkten. Jämför "Svenska Ättartal"(VI, 1890, s 85-90). Ätten delade sig på 1500-talet i fyra grenar: Stensholmsgrenen, som utgick 1716; Laihelagrenen(friherrlig 1651), som utgick som friherrlig 1712 och från vilken den ännu levande, 1695 grevliga grenen av Björnö härstammar; vidare Borrö- och Fituna-grenen, eller den nu levande, sedan 1803 friherrliga ätten, och den 1868 utdöda adliga, samt Säckestads-grenen, som utgick 1765. Av denna gren var grevarna(1719-83) av Säfstaholm ätteläggar. De nu levande grevliga grenarna inneha bl a Hörningsholm och Säfstaholm i Södermanland samt Trolleholm i Skåne såsom fideikommiss. Innehavaren av detta sistnämnda gods skall bära namnet Trolle-Bonde. Den friherrliga grenen åter innehar Eriksberg m m i Södermanland även såsom fideikommiss.(2)(5) embed HP.PrecisionScanLT.1 Object1 Friherrliga ätten Bonde, N:o 20.(2) embed HP.PrecisionScanLT.1 Object1 Grevliga ätten Bonde af Björnö, N:o 41.(2)

I.1) PEDER (PETER) BONDE.(1)(3)(5)

Barn:

II.a) TORD BONDE, riddare, riksråd(1310-27). - G m MARGARETA RÖRIKSDOTTER(snedbielke), som levde änka 1341.(5)(18)

Barn:

III.1) PETER BONDE, 1340-61, riddare. - G m INGEBORG.(18)

Dotter:

IV.a) MARGARETA PETERSDOTTER(BONDE). - G m ULF JONSSON(ROOS), som levde under konung Albrekts tid, riddare, riksråd.(18)

III.2) RÖRIK BONDE, 1340-64, riddare. - G m MÄRETA GISLESDOTTER(SPARRE).(5)(18)

Barn:

IV.a) TORD BONDE RÖRIKSSON, riddare, riksråd, lagman i Västmanland, d 1417, hövitsman på Viborg. - G m RAMBORG NILSDOTTER(VASA).(5)(18)

Barn:

V.1) KNUT TORDSSON BONDE, d 1413, väpnare, riddare, hövitsman på Åbo. - G 1:o 1408 m MARGARETA KARLSDOTTER(TOFTA-ÄTTEN)(sparre), d 1429. Hon är 1414 omgift med Sten Turesson(Bielke). - G 2:o m AGNETA ERIKSDOTTER KRUMMEDIGE, som levde änka 1450.(5)(17)(18)

Son:

VI.a) KARL KNUTSSON BONDE, svensk och norsk konung, f 1409, d 1470(kallas Carl II på sin senare maka drottning Catharinas gravvård i Vadstena klosterkyrka), till Fogelvik. - G 1:o 1431 m BIRGITTA THURESDOTTER(BIELKE), d 1436. - G 2:o 1438 m CATHARINA CARLSDOTTER(Gumsehufvud), d 1450.- G 3:o 1470 m KRISTINA ABRAHAMSDOTTER.(5)(11)(12)(18)

Barn i 1:a giftet:

VII.1) TURE KARLSSON(BONDE), d ung.(18)

VII.2) CHRISTINA KARLSDOTTER(BONDE), f 1432, d änka, levde ännu 1492. - G 1446 m ERIC ERICSSON(GYLLENSTIERNA), till Fogelvik, d 1477, riddare, riksråd, konung Karls hovmästare, lagman i Tiohärad.(11)(18)

Barn i 2:a giftet:

VII.3) MAGDALENA KARLSDOTTER(BONDE), d barnlös 1495. - G 1466 m IVAR AXELSSON(TOTT), till Lillö, d 1487, riddare, riksråd, hövitsman på Visby.(11)(18)

VII.4) BIRGITTA KARLSDOTTER(BONDE), f 1446, d 1469, nunna i Vadstena.(18)

Barn i 3:e giftet:

VII.2) KARL KARLSSON BONDE.(5)(18)

V.2) KARL TORDSSON BONDE, 1417-40, väpnare, riddare, riksråd, lagman i Västmanland, till Penningby (Uppland), d före 1446. - G m CECILIA BOSDOTTER(DJURE), som levde änka 1463.(5)(18)

Barn:

VI.a) TORD BONDE, riksmarsk, nämnes såsom riddare och rikets råd från år 1452. S å överrumplade och återtog han på konungens befallning Lödöse, som danskarna erövrat och befäst, samt tillfångatog strax därpå den förrädiske Ture Turesson(Bielke) på Axevall. Han belönades med utnämning till hövitsman på Axevalls slott och över hela Västergötland samt utnämndes även till marsk. Sedan det 1453 med danskarna ingångna stilleståndet hade gått till ända, ryckte han våren 1455 in i Småland, där han med böndernas hjälp intog och förstörde det av danskarna byggda fästet Danaborg, och vände sig därefter mot Älvsborg. Detta kunde han visserligen icke återtaga, men till motvärn anlade han vid Göta älv tvenne skansar, Billingsborg och Gullberg, samt drog slutligen in i Bohus län, vid vars kust han uppförde fästet Karlsborg och slog en tiodubbelt starkare norsk styrka, som anryckt till dess förstörande. Såsom konung Karl Knutssons ombud deltog han även i ett par fredsmöten med danskarna. På Karlsborg blev han i maj 1456 förrädiskt mördad av slottsfogden Jösse Bosson, en dansk man, som ansetts vara ett verktyg i sina landsmäns händer. Med Tord Bonde bortgick konung Karls förnämsta stöd. Herr Tord var gift med Iliana Åkesdotter(Tott). - G 1455 m ILIANA ÅKESDOTTER (TOTT), som levde änka 1481.(5)(18)

Dotter:

VII.1) BIRGITTA TORDSDOTTER(BONDE), f 1456(?), levde ännu 1513. - G 1:o m JOHAN KRISTIERNSSON (VASA), till Örby, d 1477, riddare, riksråd. Han hade förut varit gift med Birgitta Gustafsdotter(Sture). - G 2:o m ERIK OTTESSON(3 björnramar), d 1495, riddare, riksråd.(18)

VI.b) BO DJURE, d 1465, riddare, riksråd.(18)

VI.c) SIGRID KARLSDOTTER(BONDE). - G 1457 m STEFAN ULFSSON(ULF), d 147(8)?, riddare, riksråd, lagman i Västmanland. Han hade förut varit gift med Birgitta Ottesdotter(Peccatel).(18)

VI.d) BIRGITTA KARLSDOTTER(BONDE), d 1494. - G 1457 m NILS STURE(NATT OCH DAG), d 1494, riddare, riksråd, hövitsman på Västerås.(18)

VI.e) RAMBORG KARLSDOTTER(BONDE), d ung.(18)

III.3) INGEBORG TORDSDOTTER(BONDE), i Liljestad. - G m(är 1341 gift med) NILS GUDSERKSSON(1 blad), är 1357 änka efter MAGNUS GUTTORMSSON(dubbel sågskura) och lever ännu 1380.(18)

II.a) ERENGISLE PETERSSON BONDE, väpnare(1325-50). - G m BENGTA PUKE, dtr t riddaren Ragvald Puke. (5)(18)

Barn:

III.1) PETER BONDE, till Bordsjö, 1345-86, väpnare, d 1391?. - G m RAMBORG MAGNUSDOTTER(kluven sköld), d 1413.(5)(18)

Barn:

IV.a) TORD PETERSSON BONDE, d 1412, riddare, riksråd. - G m KATARINA ULFSDOTTER(ROOS).(18)

Dotter:

V.1) MÄRITA TORDSDOTTER(BONDE). - G 1418 m BENGT KÖNIGSMARK, väpnare, riksråd. Han är 1426 omgift med Ingrid Karlsdotter(Gädda).(18)

IV.b) PHILIP PETERSSON BONDE, till Bordsjö, 1393-1441, väpnare, riksråd. - G 1414 m ELIN STENSDOTTER

(1 blad).(5)(13)(18) Barn:

V.1) TORD FILIPSSON BONDE, till Säm, d 148?, riddare, riksråd. - G 1:o m BENGTA JÖNSDOTTER(SVARTE SKÅNING), som förut varit gift med Arvid Bengtsson(Oxenstierna). - G 2:o m KARIN KNUTSDOTTER(TRE ROSOR).(18)

V.2) MÄRITA FILIPSDOTTER(BONDE). - G 1441 m NILS NILSSON(fogelhufvud), hövitsman på Bryms.(18)

V.3) BENGTA FILIPSDOTTER(BONDE), är d 1491. - G m LAURENS HARALDSSON(stjärna), i Vi, väpnare, som nämnes i handlingar från 1430-talet.(18)

V.4) MAGNUS BONDE, till Bordsjö, d 1491-93, väpnare. - G m KATARINA INGVARSDOTTER(båt).(5)(13)(18)

Barn:

VI.a) TORD MAGNUSSON BONDE, riddare, riksråd, till Traneberg(förra hälften av 1500-talet). Är stamfader för den nu levande Bondesläkten. - G 1514 m INGRID AMUNDSDOTTER.(5)(13)(18)

Son:

VII.1) NN BONDE.(13)

Son:

VIII.a) PHILIP BONDE, furstligt råd, d 1588. - G m CATHARINA SNAKENBORG.(5)(13)

Söner:

IX.1) KARL BONDE, friherre, riksråd, f 1581, d 1652. Han började sin tjänstemannabana såsom kammarherre hos Karl IX och blev 1607 ståthållare över Dalarna samt Koppar- och Järnbergslagen, vilket hövdingedöme efter hand förstorades med Salberget, Västerås och Västmanlandsbergslagen. 1622 blev han kammarråd, 1624 ståthållare i Jönköping och 1628 ståthållare i Närke. 1633 inkallades han i rådet. Senare blev han lagman över Karelen och 1637 guvernör(president) i bergsamtet. 1651 blev han friherre, med Laihela sn som friherr-skap. - G m BEATA OXENSTIERNA(syster till Axel Oxenstierna).(5)(13)

Söner:

X.a) GUSTAF BONDE, friherre, riksskattmästare, f 1/2 1620 på Espelunda, utnämndes 1645 till kammarråd, 1648 till landshövding i Nyköpings län och 1653 till riksråd och rikskammarråd. Han hade genom sin befattning i kammarkollegium fått en djup inblick i rikets finansiella ställning och kom att spela en framswtående roll i reduktionen. Denna ansåg han visserligen vara nödvändig, men tillika böra begränsas. Bonde yrkade därför, att rådet skulle biträda adelns beslut vid 1655 års riksdag, enligt vilket reduktionen skulle för evärdliga tider anses avslutad med indragning av 1/4 av de undan kronan komna godsen. Såsom medlem av reduktionskollegium(1655) sökte han, mot Herman Flemings okuvliga stränghet, göra billighet och hänsyn gällande. Han var dock ense med Fleming däri, att reduktionen borde ha sin gång, och motsatte sig det i rådet strax efter Karl Gustafs död(1660) väckta förslaget om dess inställande. Bonde hade 1659 blivit förordnad till överinspektor för(det palmstruchska) bankoverket i Stockholm, och i Karl Gustafs testamente nämndes han till president i kammarkollegium. Men när adeln vid 1660 års riksdag genomdrev Flemings uteslutande från riksskattmästarämbetet, vilket samma testamente tillförsäkrat honom, utsågs Bonde till denna post och fick således plats i förmyndarstyrelsen. Inom denna arbetade han för fred och sparsamhet(största möjliga njugghet i fråga om donationer), reduktionens fortsatta bedrivande samt handels och manufakturers förkovran. Endast så, menade han, kunde de nesliga subsidierna undvaras, rikets gäld betalas och ämbetsmännens löner utgå. Han sökte införa reda och fasthet i statshushållningen genom upprättande av en riksstat(1662), som skulle följas utan rubbning. Det var ett program i Karl XI:s anda, vilket, om det strängt genomförts - något, som dock ej skedde: Bonde lät t o m själv giva sig en stor donation i Finland(1662). Men Bondes stämma överröstades av ropet från alla dem, vilkas intressen eller politiska traditioner träddes för nära. I regeringen och i rådet, där han samlat ett parti, hade han sin svåraste motståndare i rikskansleren M. G. De la Gardie. Dennes växande övervikt makade hans hushållsplaner åt sidan. Möjligheten av det bremiska kriget(1665), som Bonde ivrigt arbetade emot, visar detta till fyllest. Bonde, som redan 1666 till följd av sjuklighet måste undandraga sig största delen av göromålen, dog 25/5 1667 i Hamburg, stadd på väg till en utländsk badort. Han hade från en ringa början bragt sig upp till en icke oansenlig förmögenhet och var "en man av få ord och kraftfull handling, en av dem, som hellre hålla än lova". - G m ANNA CHRISTINA PERSDOTTER(NATT OCH DAG).(5)(14)

Son:

XI.1) CARL BONDE, f 1648, d 1699. - G 1680 m ELEONORA MARGARETA BRAHE, f 1662, d 1690, dtr t Nils Brahe och Juliana Margareta Wrangel(Nils Brahes farmor Elsa Gyllenstierna var konung Karl Knutssons dotter Christinas sonsons sondotter).(14)(19)

Barn:

X.a) ULRICA BONDE. - G m HENRIC FALKENBERG, son av Henric Georg Falkenberg och Christina Elisabeth Gustafsdotter(Natt och Dag).(19)

X.b) GUSTAF BONDE, f 1682, d 1764. - G 1740 m FREDRICA V I V I C A TROLLE, f 1721, d 1806, dtr t Fredric Trolle och Brita Ramel.(14)(20)

Son:

XI.1) CARL TROLLE-BONDE, f 1741, d 1791. - G 1769 m E B B A MARGARETA BONDE, f 1746, d 1784, dtr t Gustaf U l f Bonde och Hedvig Sophia Banér.(14)(20)

Barn:

XII.a) F R E D R I C ULF TROLLE-BONDE, f 1774, d 1852. - G 1801 m U L R I C A JOHANNA LEWENHAUPT, f 1781, d 1866, dtr t Adolph Fredric Lewenhaupt och Hedvig Amalia Lewenhaupt.(14)

Son:

XIII.1) GUSTAF TROLLE- BONDE, f 1806, d 1884.(14)

Son:

XIV.a) GUSTAF F R E D R I C TROLLE-BONDE, greve, är nu huvudman för denna gren(den äldre).(14)

XII.b) FREDRICA BONDE, f 1779, d 1864. - G 1807 m GUSTAF HAMILTON, f 1778, d 1854, son av Hugo Wilhelm Hamilton och Johanna Maria af Petersens.(20)

X.b) KRISTER BONDE, friherre, riksråd, f 12/12 1621 på Espelunda, blev 1641 assessor i bergsamtet, 1645 landshövding i Nora och Lindes bergslag samt 1648, då dessa införlivades med Närkes län, landshövding över detta och ståthållare på Örebro slott. Vid 1652 års riksdag var han lantmarskalk och blev 1653 riksråd. S å utnämndes han till assessor i kommerskollegium, 1655 till kommerseråd och kort därefter till president i samma ämbetsverk. 1655-56 var Bonde ambassadör hos Cromwell. Han användes dessutom av konungen i många andra viktiga ärenden. Död i Göteborg 9/5 1659. - G 1643 m EBBA LEIJONHUFVUD, f 1622, d 1651, dtr t Gustaf Leijonhufvud och Catharina Sparre.(5)(13)(14)

Dotter:

XI.1) BEATA BONDE, f 1647, d 1694. - G 166(9) m AXEL ROSENHANE, f 1637, d 1684, son av Schering Rosenhane och Beata Sparre.(13)

X.c) KARL BONDE(skrev sig Bondhe), greve, kungligt råd, president, f 11/10 1648 i Stockholm, utnämndes 1671 till kansliråd och var 1674-78 envoyé i Paris. (Hans "relation" över beskickningen är tryckt i 2:a delen av hans av Karl Trolle-Bonde utgivna biografi, se nedan.) 1684 blev han lagman över Västergötland och Dal samt förordnades därjämte till ledamot i reduktionskommissionen. Sedan fick han i uppdrag av konungen att förrätta reduktionen i Estland och fullgjorde detta samvetsgrant och hovsamt. 1687 blev han landshövding över Nyland och Tavastehus län. 1695 kunligt råd och president i Dorpats hovrätt. S å upphöjdes han i grevligt stånd. 1697 blev han president i kommerskollegium och utnämndes s å att såsom "förste ambassadör" jämte N. Lillieroot leda fredsunderhandlingarna i Rijswijk, där svenska regeringen åtagit sig medlingen mellan de stridande makterna, och 1698 avgick han därifrån såsom ambassadör till England för att återlämna Karl XI:s Strumpebandsorden. Bonde författade de under namnet "Bondeska anekdoterna" bekanta "Anecdoter uti Sweriges historia ifrån konung Eric den 14:s tid in til år 1675"(utg. 1900 av Karl Trolle-Bonde, del 2 av hans s å i serien "Anteckningar om Bondesläkten" utgivna biografi över Karl Bonde.), vilka egentligen skildra tiden 1660-77, för vilken de är en huvudkälla, och länge tillskrevs än Bondes fader, än hans son riksrådet Gustaf Bonde. Bonde framstår i dem som en "varm patriot och en sanningsälskande man"(Varenius). Han dog 16/12 1699 i Stockholm. Bonde är stamfader för den grevliga ätten Bonde av Björnö.(5)

Son:

XI.1) GUSTAF BONDE, greve, riksråd, författare, f 1682, gjorde i sin ungdom flera års studieresor utomlands och inträdde 1705 såsom kammarherre i hovets tjänst. 1711 utnämndes Bonde till kommerseråd, 1718 till landshövding och 1721 till president i bergskollegium. Under det nya statsskickets första prövande tider tog Bonde en synnerligen verksam del i det parlamentariska livet och användes därjämte såsom ordförande i flera viktiga kommissioner, såsom den östfinska kommissionen, Sicklakommissionen m fl. 1727 inkallades Bonde i rådet främst av de tio nya riksråd, som efter holsteinska partiets fall tillsattes för att stödja Arvid Horns politik. Han blev därefter en av regeringens insiktsfullaste och arbetskraftigaste ledamöter och utnämndes 1731 till vicepresident i kansliet. Bonde, delade den hornska ståndpunkten, en fredlig och självständig utrikespolitik under energiskt arbete för rikets inre förkovran efter moderata merkantilistiska grundsatser, och vid Horns tilltagande ålder framträdde han alltmera både inom rådet och vid riksdagarna såsom den främste förfäktaren av dennes politik gentemot det nybildade hattpartiet. Också blev han efter Horns avgång 1739 jämte fem andra riksråd av de segrande hattarna skild från rådsämbetet. Därmed var hans statsmannabana i själva verket slut. Av mössorna betraktades Bonde alltid såsom en av deras yppersta män, och hans och Ture Bielkes återinträde i rådet var under hela den följande tiden ett av detta partis populäraste yrkanden. Men under det Bielke lidelsefullt kastade sig in i den politiska kampen, höll sig Bonde stilla och deltog däri endast genom en och annan anonym broschyr, som skarpt blottade bristerna i hattarnas inre och yttre statskonst och gjorde propaganda för de moderate mössornas åsikter. Ständerna hedrade honom 1747 med en förtroendeförklaring, men först med det yngre mösspartiets uppstigande till makten erhöll Bonde fullständig upprättelse, då han 1761 ånyo inkallades i rådet. Han var likväl då en bruten man och avled några år därefter, 5/12 1764. Under åren 1737-39 hade han även varit kansler för Uppsala universitet. Bonde var en gammaldags konservativ man, fosterländsk och gudfruktig, högaristokrat i sina sociala sympatier, men tillgiven den nya friheten, som han dock i likhet med Horn tänkte sig böra bestå i en självständig rådsmakt efter 1600-talets mönster. För övrigt var han en högt bildad man med stora vetenskapliga och litterära intressen, ehuru han stod oförstående inför den påträngande franska kulturen och upplysningsfilosofien. Särskilt efter sitt fall ägnade sig Bonde med iver åt lärda studier och författarskap företrädesvis i politik, ekonomi, fornnordiska antikviteter och naturvetenskap. Han utgav flera antikvariska skrifter i Rudbecks anda. De förnämsta av dem är "Ättartal uppå forna svenska konungar"(1739) och "Om de forna konungar, jarlar och regenter, som hafva regerat i Göta riken"(1758). Bondes naturvetenskapliga skrifter sakna icke sunda iakttagelser, men är alltför mycket bemängda med filosofiska, alkemistiska och andra mystiska funderingar; mest betydande är "Kort undersökning om vattnets natur och egenskaper"(1745). Bättre lyckades Bonde såsom författare av politiska och ekonomiska broschyrer samt såsom skildrare av samtidens politiska historia. Ur detta senare författar-skap, som Bonde höll mycket hemligt, framgick den bekanta skriften "Sverige under Ulrika Eleonora och Fredrik I"(tryckt i stympat skick 1779, fullständigt först 1821), vilken länge var den bästa och mest använda skildringen av denna tids historia, samt den först nyligen funna förträffliga berättelsen om "Partistriden vid 1738-1739 års riksdag och dess orsaker"(tr. 1898). Se K. Trolle-Bonde, "Anteckningar om Bondesläkten. Riksrådet grefve Gustaf Bonde", I-IV(1897-99).(5)

Son:

XII.a) KARL BONDE, greve, riksråd, f 11/9(g. st.) 1741 på Hesselby i Stockholms län, var 1754-58 student i Uppsala och antogs 1757 till e o tjänsteman i kanslikollegium samt förordnades 1760 till e o kanslijunkare. Han var kommissionssekreterare 1763-64 vid sachsiska hovet och 1764-67 i England. 1770 blev han över-kammarherre och hovmarskalk hos prinsessan Sofia Albertina, 1781 president i Vasa hovrätt, 1782 en av rikets herrar samt 1788 riksråd och riksmarskalk. Död på Säfstaholm 4/8 1791. Bonde stiftade 1783 Vibyholms fidei-kommiss. Efter Bondes i Säfstaholms arkiv befintliga dagböcker och anteckningar utgav hans sonsons son greve Karl Trolle-Bonde i serien "Anteckningar om Bondesläkten" 1895 "Riksrådet och riksmarskalken greve Carl Bonde samt hans närmaste anhöriga"(2 bd, i 150 ex., med 34 porträtt och 4 avbildningar av Bonde-gods. Rättelser och tillägg finns i utgivarens 1899 publicerade skildring av landshövdingen greve Nils Bonde).(5)

Söner:

XIII.1) GUSTAF TROLLE-BONDE, greve, mecenat, f 28/3 1773, blev 1798 kammarherre hos drottningen och avancerade inom hovet 1823 till överstekammarjunkare. 1826 utnämndes han till en av rikets herrar. Såsom innehavare av Trolleholms fideikommiss i Skåne fick han 1809 k. m:ts tillstånd att kalla sig Trolle-Bonde och att, jämte sitt eget vapen, nyttja Trollevapnet. Likaledes fick han tillstånd att flytta fideikommissrättigheten från sin fädernegård Björnö till mödernegården Säfstaholm. På denna gård, som hade nedbrunnit 1762, uppförde han 1815 det nuvarande praktfulla slottet. Varm vän och beundrare av konst och litteratur, samlade han efter hand där ett utvalt bibliotek, utmärkta skulpturer och ett tavelgalleri, som är ett av de största i Sverige. Många bland tavlorna är målade av svenska konstnärer, som Bonde understödde och vilkas arbeten han rikligt betalade. På äldre dagar blev han blind. Ledamot av Vetenskapsakademien 1852. Död i Stockholm 3/1 1855.(5)

XIII.2) NN TROLLE-BONDE, greve.(5)

Söner:

XIV.a) GUSTAF FREDRIK BONDE AF BJÖRNÖ, greve. - G m IDA HORATIA CHARLOTTA MARRYAT från England.(2)

Söner:

XV.1) C A R L GUSTAF BONDE AF BJÖRNÖ, greve, f 28/4 1872, hovstallmästare, f d ryttmästare vid livregementets husarer, GV:sJmtII, GV:sJmt, KVO1kl, RSO, GV:sOlM, ProPatrGM, GMsjv, 2GM, StOffLettSO, RBLeopO, RRS:tAO2kl, BMilK1kl, OffFrd´A, BulgKrMM, PrRKM1,2o3kl, ÖRKHt2klmkrgd, TurkRHalvM. Innehar fideikommissegendomarna Hörningsholm i Södermanland, Katrineholm, Bordsjö, Askeryd och Herrestad i Småland samt Sävstaholms och Toftaholms fideikommisskapital. Bosatt i Hörningsholm, Järna. - G 1:o 1896-1920 m BLANCHE CHARLOTTE ELEONORE DICKSON. - G 2:o 1920-41 m EBBA WALLENBERG.(2)

Söner i 1:a giftet:

XVI.a) CARL CARLSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 28/2 1897, civilekonom, överste på reservstat vid III. militärområdet, f d överstelöjtnant i finska armén, RSO, GMbg, FFrK2o4klmsv, 3klmsvoeklöv, FMMmsposv, NFrK, StbMM. Innehar Vibyholms fideikommissegendom i Södermanland. Bosatt i Hörningsholm, Järna. - G 1:o 1920-45 m MARTHA ELVIRA AUGUSTA ELISABETH MÖRNER. - G 2:o 3/2 1946 m G R E T A ALICE SWARTLING i hennes 4:e gifte, f 30/11 1905.(2)

Barn i 1:a giftet:

XVII.1) GUSTAF CARLSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 13/3 1921, jägmästare, löjtnant i Svea livgardes reserv. Bosatt i Uddeholm. - G 8/7 1944 m M A U D EVA JOSEPHINE LENNMAN, f 7/1 1923.(2)

Barn:

XVIII.a) CARL GUSTAFSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 8/1 1947.(2)

XVIII.b) J O S E P H I N E EVA ELISABETH GUSTAFSDOTTER BONDE AF BJÖRNÖ, f 20/10 1948.(2)

XVIII.c) M A L I N BLANCHE CATHARINA GUSTAFSDOTTER BONDE AF BJÖRNÖ, f 27/9 1952.(2)

XVII.2) CATHARINA CARLSDOTTER BONDE AF BJÖRNÖ, f 28/4 1922, lantmästare.(2)

XVII.3) CECILIA CARLSDOTTER BONDE AF BJÖRNÖ, f 3/2 1926. - G 1/5 1948 m FREDRIK NILS CARL H E N R I C STÅHL i hans 2:a gifte, f 30/9 1901, skriftställare. Bosatt i Stockholm.(2)

XVI.b) THORD CARLSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 17/3 1900, generalmajor i generalitetet, KSO1kl, KVO, RNO, SCFGFtn, OffAmLegM, LKrVA. Bosatt i Djursholm. - G 6/4 1926 m ANNA GRETA SJÖBERG, f 21/10 1900.(2)

Barn:

XVII.1) BIRGITTA THORDSDOTTER BONDE AF BJÖRNÖ, f 20/3 1927, ingenjör. - G 28/6 1950 m C O L I N ALFRED BROOKE, f 28/2 1924, f d kapten i brittiska armén, affärsman. Bosatt i Canada.(2)

XVII.2) MARGARETHA THORDSDOTTER BONDE AF BJÖRNÖ, f 11/6 1931. - G 19/2 1953 m C A R L R E I N H O L D JACOB NILS TERSMEDEN, f 17/2 1929, son av häradshövdingen Göran J a c o b Theodor Tersmeden och E b b a Margareta Elisabeth Tham, jur kand, tingsnotarie i Falu domsaga. Bosatt i Falun.(2)

XVII.3) CLAES THORDSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 4/7 1941.(2)

XVI.c) NILS CARLSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 18/3 1905, ryttmästare i kavalleriets reserv, IdrmG. Äger och bebor Walla säteri. Bosatt i Enköping. - G 14/1 1935 m S T I N A MARGARETA DANIELSON, f 30/4 1908.(2)

Barn:

XVII.1) VIVEKA NILSDOTTER BONDE AF BJÖRNÖ, 1/12 1935.(2)

XVII.2) KNUT NILSSON BONDE AF BJÖRNÖ, 5/3 1938.(2)

XVII.3) EVA NILSDOTTER BONDE AF BJÖRNÖ, f 11/8 1942.(2)

XVII.4) PETER NILSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 26/1 1950.(2)

XVI.d) THURE CARLSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 21/8 1908, affärsman. Bosatt i Stockholm.(2)

Barn i 2:a giftet:

XVI.e) JAN CARLSSON BONDE AF BJÖRNÖ, 15/5 1921, civilekonom. Bosatt i Paris. - G 30/6 1953 m ELSA E L I S A B E T H LAMBERT-MEULLER i hennes 3:e gifte, f 4/10 1920.(2)

XVI.f) PEDER CARLSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 2/9 1923, jur kand, anställd i Stockholms ensk bank AB, löjtnant i kavalleriets reserv. Bosatt i Stockholm. - G 18/6 1948 m Y L V A MARGARETHA JENSSEN, f 16/1 1925.(2)

Barn:

XVII.1) J O H A N PEDER BONDE AF BJÖRNÖ, f 5/5 1950.(2)

XVII.2) EBBA U L R I K A BONDE AF BJÖRNÖ, f 19/3 1952.(2)

XVII.3) H A N S PEDER BONDE AF BJÖRNÖ, f 22/2 1954.(2)

XV.1) NILS GUSTAF BONDE AF BJÖRNÖ, kammarherre, d 1951. - G 1910 m MARGIT WIKSTRÖM, f 11/2 1890. Äger Håsta gård i Södermanland. Bosatt i Stockholm.(2)

Barn:

XVI.a) B R I T T A INGEBORG NILSDOTTER BONDE AF BJÖRNÖ, 6/4 1911. - G 5/4 1939 m The Hon ANDREW VANNECK, f 21/7 1890, MC. Bosatt i Heveningham Hall, Suffolk, England.(2)

XVI.b) GUSTAF U L F NILSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 18/11 1913. Bosatt på Håsta, Stallarholmen. - G 1:o 1939 m EMMA MARGARETA MÖRCK i hennes 1:a gifte. - G 2:o 14/11 1952 m A N N E R O S E ILSE KRAUSE från Tyskland, f 12/8 1929.(2)

Barn i 1:a giftet:

XVII.1) TORD ULFSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 1/2 1940.(2)

XVII.2) BRITTA G U N I L L A ULFSDOTTER BONDE AF BJÖRNÖ, f 31/5 1941.(2)

XVII.3) CARL T O R K E L ULFSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 2/2 1945.(2)

XIV.b) KARL JOHAN TROLLE-BONDE, greve, lanthushållare, skriftställare, godsägare, f 16/6 1843 på Kjesäter i Södermanland, d 1912, student 1862, tjänade 1863-69 vid livgardet till häst, varefter han ägnade sig åt lanthushållningen. Han äger Kjersäter och Hesselby samt innehar, sedan 1886, Trolleholms fideikommiss. Bonde var ledamot 1884 av riksdagens andra kammare för Onsjö härad och av första kammaren 1885-91 för Kristianstads län och 1897-1902 för Malmöhus län. Han har utgivit värdefulla beskrivningar över de gamla Bondegodsen "Trolleholm"(1892), som han på ett stilfullt sätt restaurerat, "Kjesäter"(1893) och "Hesselby"(1894), varjämte han i "Porträttsamlingen på Vibyholm"(1876) lämnat bidrag till detta Bondegods historia. 1895 började han utgiva "Anteckningar om Bondesläkten", av vilken publikation hittills(1905) 9 bd utkommit. Han har på Trolleholm samlat det största enskilda bibliotek i Sverige. - G m friherrinnan EVA FREDRIKA EMERENTIA LEIJONHUFVUD, d 1940.(2)(5)

Barn:

XV.1) GUSTAF CARL TROLLE-BONDE, överstekammarjunkare, d 1951. - G m grevinnan HENRIETTA FREDRIKA FALKENBERG AF BÅLBY, d 1932.(2)

Barn:

XVI.a) V I V E K A FREDRIKA LOUISE BONDE AF BJÖRNÖ, f 18/8 1903. - G 26/9 1925 m greve F R I T Z WOLDEMAR FREDRIK CARL-GUSTAF BLOOMFIELD RIDGEWAY EUGÈNE VON ROSEN, f 30/7 1899, son av hovstallmästaren Carl C l a r e n c e von Rosen och friherrinnan A g n e s Maria Blixen-Finecke, jur kand, f d verkställande direktör i clearingnämnden i likv, sakk för utrikeshandelsfrågor hos priskontrollnämnden. Bosatt i Stockholm.(2)(7)

XVI.b) E B B A MARGARETA CATHARINA BONDE AF BJÖRNÖ, f 12/12 1904. Grevinna Bonde. Bosatt i Stockholm.(2)

XVI.c) CARL TROLLE-BONDE, f 13/5 1907, ryttmästare i kavalleriets reserv, nämndeman, FMpbh, 2GM. Innehar Trolleholms fideikommiss i Skåne, bär såsom innehavare härav namnet Trolle-Bonde. Bosatt i Trolleholm. - G 22/4 1933 m friherrinnan A N N A INGEBORG BLENDA VON ESSEN, f 2/3 1908, DRKSM.(2)

Barn:

XVII.1) V I V E K A ANNA HENRIETTE BONDE AF BJÖRNÖ, f 13/9 1934.(2)

XVII.2) A N N A MARGARETA BONDE AF BJÖRNÖ, f 16/11 1937.(2)

XVII.3) U L L A CATHARINA BONDE AF BJÖRNÖ, f 11/1 1940.(2)

XVII.4) GUSTAF BONDE AF BJÖRNÖ, f 2/5 1943. Den blivande innehavaren av namnet Trolle-Bonde.(2)

XVII.5) C A R L GUSTAF BONDE AF BJÖRNÖ, f 6/6 1944.(2)

XVI.d) GUSTAF BONDE AF BJÖRNÖ, f 8/10 1911, civilekonom, kammarherre, förste sekreterare vid beskickningen i Kairo, härold vid KMO, GV:sJmtII, RDDO, RFrHL, OffFrSvSO, OffNedONO, OffUngFO. Bosatt i Kairo. - G 28/12 1935 m grevinnan EBBA MATHILDE J A C Q U E L I N E BARCK, f 25/1 1914.(2)

Barn:

XVII.1) CARL BONDE AF BJÖRNÖ, f 14/3 1937.(2)

XVII.2) N I L S FREDRIK GUSTAF BONDE AF BJÖRNÖ, f 7/3 1942.(2)

XVII.3) F R E D E R I K JACQUES BONDE AF BJÖRNÖ, f 2/5 1947.(2)

XV.2) CHRISTER BONDE AF BJÖRNÖ, f 12/12 1869, kammarherre, f d tjg hos H M Drottning Victoria, GV:sJmtII, GV:sJmt, KNO, RVO, R-RJohO, KDDO. Äger Thureholm i Södermanland samt innehar och bebor Theleborg, Växjö. - G 29/10 1899 m JULIA (L U L A) EKESTUBBE från Finland, f 21/12 1875.(2)

Barn:

XVI.a) FREDRIK U L F CARL MARITZ BONDE AF BJÖRNÖ, f 3/9 1902, honorärattaché vid beskickningen i Rom. Bosatt i Rom. - G 2:o 18/11 1950 m D I A N A MURIEL HATRY från England i hennes 2:a gifte, f 23/9 1914.(2)

XVI.b) CARL GUSTAF (G Ö S T A) CHRISTER BONDE AF BJÖRNÖ, f 29/6 1904, kammarherre, ryttmästare i kavalleriets reserv, GV:sJmtII. Äger och bebor Kathrinedal, Bålsta. - G 29/8 1931 m MARIE-LOUISE BERG, f 5/11 1908.(2)

Barn:

XVII.1) CARL-JOHAN BONDE AF BJÖRNÖ, f 13/7 1933.(2)

XVII.2) B O CHRISTER BONDE AF BJÖRNÖ, f 25/8 1936.(2)

XVII.3) B I R G I T T A CLARA JULIE BONDE AF BJÖRNÖ, f 8/6 1940.(2)

XVII.4) ULF G Ö S T A WOLRATH BONDE AF BJÖRNÖ, f 8/5 1944.(2)

XVI.c) CLAES T O R K E L BONDE AF BJÖRNÖ, f 27/11 1905, anställd i AB Bensintransport. Bosatt i Stockholm. - G 19/12 1942 m STANNY B R I T T A ALLMARK, f 12/6 1922.(2)

Barn:

XVII.1) JAN C H R I S T E R BONDE AF BJÖRNÖ, f 20/5 1944.(2)

XVII.2) CHARLOTTE EVA JULIE BONDE AF BJÖRNÖ, f 4/4 1947.(2)

XVI.d) EWA JULIE ULRIKA ADELAÏDE (U L L A) BONDE AF BJÖRNÖ, f 4/6 1909. Grevinna Bonde af Björnö. Bosatt på Theleborg, Växjö.(2)

XV.3) M Ä R T H A AUGUSTA ELEONORA MARGARETHA BONDE AF BJÖRNÖ, f 18/11 1874, statsfru, f d tjg hos H M Konung Gustav V, GV:sJmtII, GV:sMt, SMsjv. Änka 1938. - G 1898 m friherre NILS OTTO MAGNUS PALMSTIERNA, hovstallmästare.(2)(8)

XV.4) PHILIP BONDE AF BJÖRNÖ, f 29/7 1876, agronom, KVO1kl, KNO, RJohO, HushGM, GM, SM, HedLLA. Äger Wrangelsborg i Skåne. Bosatt i Bosjökloster, Snogeröd. - G 1905 m grevinnan EBBA ANNA LOVISA EVA GUSTAFVA MÖRNER AF MORLANDA, d 1945.(2)

Son:

XVI.a) C A R L - P H I L I P GUSTAF OSCAR BONDE AF BJÖRNÖ, f 24/10 1906, ordförande i styrelserna för Malmöhus läns yrkesfruktodlareförening, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund och Malmöhus läns blindhem, ledamot av statens plantskolenämnd. Äger och bebor Bosjökloster, Snogeröd. - G 9/11 1935 m HENRIETTE E L L E N MARGARETA ASKER, f 6/10 1913.(2)

Barn:

XVII.1) CLAËS BONDE AF BJÖRNÖ, f 22/10 1936.(2)

XVII.2) CHRISTINA BONDE AF BJÖRNÖ, f 14/6 1938.(2)

XVII.3) THORD BONDE AF BJÖRNÖ, 14/5 1941.(2)

XVII.4) CAROLINE BONDE AF BJÖRNÖ, f 7/6 1943.(2)

XV.5) CLAËS BONDE AF BJÖRNÖ, f 4/3 1878, jur utr kand, kabinettskammarherre, ministerresident, f d handsekreterare hos H M Konung Gustav V, f d härold vid KMO, GV:sJmtII, GV:sMt, KNO1kl, StkFrSvSO, StOffBKrO, StOffMonS:tCO, KinGSO2kl, KDDO1gr, KFrHL, KNS:tOO, RBadBI:sZO, RPKO, RRS:tAO3kl, RRS:tStO2kl, TMO3kl. Bosatt i Stockholm.(2)

XV.6) F R E D R I K GUSTAF BONDE AF BJÖRNÖ, f 6/6 1879, f d ryttmästare i förutvarande livgardet till häst, RSO, RJohO, RItKrO, OffFrd´A, 6GM, 3SM. Äger och bebor Stubbarps slott, Brunnby. - G 1/2 1911 m M Ä R T H A AUGUSTA AMALIA BJÖRKENSTAM, f 25/9 1890.(2)

Barn:

XVI.a) EWA EBBA G U N I L L A BONDE AF BJÖRNÖ, f 19/1 1912, FMpbh. - G 2:o 22/9 1951 m SVEN ANDERS LAGERBERG, f 13/2 1908, inspektör. Bosatt på Kiamara Estate, P.O. Kiambu, Kenya, Britt. Östafrika.(2)

XVI.b) E R I C GUSTAF CARL FREDRIK BONDE AF BJÖRNÖ, f 1/7 1916, ryttmästare på reservstat vid kavalleriet. Äger och bebor Annelund, Klippan. - G 1944-53 m BIRTHE RASMUSSEN i hennes 1:a gifte.(2)

Barn:

XVII.1) FREDRIK ERICSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 2/6 1945.(2)

XVII.2) W I B E K E KATHARINA ERICSDOTTER BONDE AF BJÖRNÖ, f 25/11 1946.(2)

XVII.3) G U N I L L A KRISTINA ERICSDOTTER BONDE AF BJÖRNÖ, f 26/2 1950.(2)

XVI.c) B J Ö R N CARL FREDRIK BONDE AF BJÖRNÖ, f 21/2 1928. Arrenderar och bebor Görslövs kronogård, Höganäs. - G 21/3 1951 m SIV MARY OLSSON, f 16/6 1928.(2)

Söner:

XVII.1) PEDER BJÖRNSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 26/9 1951.(2)

XVII.2) ULF BJÖRNSSON BONDE AF BJÖRNÖ, f 7/9 1953.(2)

XV.7) S I G R I D FREDRIKA BRITA BEATA BONDE AF BJÖRNÖ, f 4/5 1881. Bosatt i Orebygaard, Saxkiöbing, Danmark. Änka 1951. - G m lensbaron FREDERIK MARCUS ROSENÖRN-LEHN, dansk kammarherre, d 1951.(2)

XV.8) E L I S A B E T H CHARLOTTA ANNA CHRISTINA BONDE AF BJÖRNÖ, f 16/6 1883. - G 22/10 1907 m THURE G U S T A F ALEXANDER REINHOLD RUDBECK, f 13/7 1875, son av hovmarskalken Reinhold Thure Gustaf Carl Gabriel Rudbeck och friherrinnan I*da von Essen, fil d:r, slottsarkivarie, f d kanslist vid KMO, GV:sJmtII, GV:sJmt, GV:sMt, KNO1kl, GV:sPostJubM, RFinlVRO1kl. Bosatt i Stockholm.(2)(9)

XV.9) M A R G A R E T H A MAGDALENA WILHELMINA EMERENTIA BONDE AF BJÖRNÖ, f 31/8 1887. Änka 1938. Bosatt i Fullerö, Västerås. - G 1908 m greve CARL FREDRIK WILHELM CRONSTEDT, ryttmästare, son av kammarherren greve Fredrik Wilhelm Cronstedt och hans 1:a fru Alfhild Nordlander.(2)(10)

IX.2) JÖNS BONDE, f 1583, d 1662. - G 1621 m INGEBORG LILLJESPARRE, f 1596, d 1651, dtr t Peder Lilljesparre och Anna Posse. Kallad "blomman på Kinnekulle".(13)

Son:

X.a) PHILIP BONDE, f 1633, d 1680. - G 1668 m EBBA FLEMING, f 1649, d 1705, dtr t Eric Fleming och Maria Eleonora Soop.(13)

Son:

XI.1) CARL HENRIC BONDE, f 1679, d 1722. - G 1711 m U L R I C A MARIA SJÖBLAD, d 1758, dtr t Eric Sjöblad och Charlotta Regina Palbitzki.(13)

Son:

XII.a) J Ö N S ALEXANDER BONDE, kapten, f 1721, d 1799. - G 1756 m U L R I C A ELEONORA ROSENHANE, f 1719, d 1762, dtr t Göran Gustaf Rosenhane och Edla Brita Banér.(5)(13)

Son:

XIII.1) K A R L GÖRAN BONDE, friherre, sjöofficer, f 22/7 1757 på Fituna, inträdde 1773 i krigstjänst, deltog 1789 i slaget vid Öland samt blev 1792 överste och generaladjutant hos konungen. 1793 tog han avsked från dessa befattningar. Vid hovet avancerade han till överstekammarjunkare. 1801 avgick han i en hemlig beskickning till Frankrike, och 1803 var han sändebud till Ryssland. S å upphöjdes han i friherrligt stånd och adopterades på den(1712) utdöda friherrliga ättegrenen. 1818 blev han en av rikets herrar. Död på Nynäs 24/10 1840. En samtida giver honom det vitsordet, att han med mycken lärdom och djup kunskap i våra fornhävder förenade stor skicklighet vid ledningen av de många enskilda och viktiga underhandlingar, som anförtroddes honom.(5)(13)

Son:

XIV.a) NN BONDE.(5)

Söner:

XV.1) KARL JEDVARD BONDE, friherre, historisk samlare, f 4/3 1813 på Eriksberg i Södermanland, tillhörde 1837-43 den diplomatiska banan, vilken han lämnade såsom andre sekreterare i kabinettet, beklädde ifrån 1838 olika hovcharger, sedan 1875 överstekammarherrebefattningen, och utförde utomordentliga beskickningar 1859 till hoven i Paris och Bruxelles, för att notificera Oskar I:s död och Karl XV:s tronbestigning, samt 1876 till kejsarna av Tyskland och Ryssland, för att notificera änkedrottning Josefinas död. Bonde var sedan 1878 hedersledamot av Lantbruksakademien och kallades 1884 till hedersledamot av Vitt. hist. och ant. akademien, men undanbad sig utmärkelsen. På sitt ståtliga fideikommiss Eriksberg samlade han ett utvalt bibliotek, porträtt, gravyrer och mynt samt ett dyrbart arkiv(innehållande bl a resterna av det forna stenbockska arkivet på Torsjö), som f n näst Skoklosters är det största enskilda i riket. Med förekommande beredvillighet lämnade han forskare tillträde till detsamma. Död på Eriksberg 24/12 1895.(5)

Son:

XVI.a) KARL KARLSSON (CARL CARLSSON) BONDE, friherre, hovman, lanthushållare, politiker, f 11/6 1850 i Stockholm, blev student i Uppsala 1869 och tog 1872 kansliexamen. Efter tjänstgöring som attaché vid beskickningar i flera europeiska stater blev han 1876 andre sekreterare i utrikesdepartementet, men lämnade denna befattning redan s å för att ägna sig åt skötseln av sin egendom Gimmersta i Södermanlands län. I sin hemorts allmänna angelägenheter har Bonde städse tagit livlig del. Ledamot av hushållningssällskapets förvaltningsutskott 1886-99, har han tillhört landstinget från 1879(1901-03 som vice ordförande och 1904 som ordförande). Redan 1879-83 vald till statsrevisorssuppleant och 1884-86 till statsrevisor, gjorde Bonde 1888 sitt inträde i andra kammaren som representant för Oppunda domsaga, med sina frihandelsvillliga och moderat-liberala tendenser anslutande sig till gamla lantmannapartiet. 1890 föll han igenom, men valdes 1891 till statsrevisor och innehade sin gamla plats i riksdagen 1894-99. Av missnöje med den konservativa läggning, som efter sammanslagningen mellan gamla och nya lantmannapartiet börjat utmärka det förenade partiet, utgick Bonde vid början av 1897 års riksdag ur detsamma och bildade kort därefter tillika med ett 20-tal andra representanter, huvudsakligen från Värmlands, Gävleborgs och Kopparbergs län, vilka lämnat lantmannapartiet utan att förena sig med folkpartiet, en diskussionsklubb, som i riksdagskretsar benämndes "gruppen Bonde". Flertalet av dess medlemmar uppgick 1900 i det då bildade liberala samlingspartiet, i vilket även Bonde själv gjorde sitt inträde, när hasn 1903 efter några års av sjuklighet föranledda frånvaro från det politiska livet ånyo intagit sin plats i andra kammaren, som 1903 insatte honom i lagutskottet och 1904-05 i bevillningsutskottet. Sedan 1895 innehavare av Eriksbergs fideikommiss, har Bonde i fråga om intresse för historisk forskning visat sig mån om att upprätthålla företrädarnas traditioner. Efter att förut ha utgivit "Hedvig Elisabet Charlottas anteckningar om Sverige och Norge 1814"(1896) och "Hedvig Elisabet Charlotta. Fersens-ka mordet"(1898-99), publicerade Bonde 1902-03 de två första delarna av denna furstinnas synnerligen intressanta "Dagbok", omfattande tiden 1775-88. Bonde, som 1876 blev kammarherre, 1896 överceremonimästare och 1900 överstekammarjunkare, är sedan 1898 censor och inspektor vid Dramatiska teatern. 1883 blev han ledamot av Lantbruksakademien och 1884 av Samfundet för utgivandet av handskrifter rörande Skandinaviens historia. - G m friherrinnan ULRIKA SOPHIE BECK-FRIIS.(2)(5)

Son:

XVII.1) C A R L GOTTHARD BONDE, friherre, förste hovjägmästare. - G m friherrinnan INGEBORG LOUISE THOTT.(2)

Barn:

XVIII.a) INGEL CARLSDOTTER BONDE, f 8/8 1912, fil kand. - G 2:o 11/2 1947 m FELIX F:SON HATZ i hans 3:e gifte, f 6/10 1904, konstnär. Bosatt i Lund.(2)

XVIII.b) A G N E T A SOPHIA CARLSDOTTER BONDE, f 24/10 1913. - G 8/9 1945 m H E L G E ALEXIS HEDBERG, f 7/1 1916, med lic. Bosatt i Lund.(2)

XVIII.c) C A R L JEDVARD CARLSSON BONDE, f 13/12 1914, tjg hovjägmästare, LSkS. Innehar, såsom fideikommiss, Ericsberg med Forssjö bruk i Södermanland, ävensom huset Strandvägen 9 i Stockholm. Bosatt på Ericsberg, Katrineholm. - G 14/9 1940 m grevinnan NELLIE CHRISTINA M A R I A N N E MÖRNER AF MORLANDA, f 12/4 1918.(2)

Barn:

XIX.1) CARL GÖRAN CARLSSON BONDE, f 10/6 1941.(2)

XIX.2) MARIE C H R I S T I N A INGEBORG BONDE, f 4/3 1943.(2)

XIX.3) E V A ULRICA BONDE, f 16/10 1945.(2)

XIX.4) JOHAN CARLSSON BONDE, f 11/1 1949.(2)

XIX.5) NILS CARLSSON BONDE, f 11/1 1949.(2)

.d) K N U T OTTO CARLSSON BONDE, f 26/1 1917, ryttmästare i kavalleriets reserv. Arrenderar och bebor Fogelö, Valla. - G 1:o 1942-51 m grevinnan GUNNILA MÖRNER AF MORLANDA i hennes 1:a gifte. - G 2:o 29/7 1951 m I N G A BRITA SVÄRDSTRÖM i hennes 2:a gifte, f 15/12 1923.(2)

Barn i 1:a giftet:

XIX.1) INGEBORG C A T H A R I N A KNUTSDOTTER BONDE, f 5/7 1944.(2)

XIX.2) TORGILS KNUTSSON BONDE, f 8/10 1947.(2)

XVIII.e) ERIC CARLSSON BONDE, f 5/5 1918. Bosatt på Ericsberg, Katrineholm.(2)

XVII.2) KNUT CORFITZ BONDE, legationsråd, d 1952. - G 1911 m MARGARET G R I Z E L S:T CLAIR ANSTRUTHER från Skottland, f 7/12 1882. Bosatt i Charleton, Colinsburgh, Fife, Skottland.(2)

Barn:

XVIII.a) A N N E MARGARITA CHARLOTTA BONDE, f 25/5 1912. Äger del i Gimmersta, Julita.(2)

XVIII.b) B E A T A MARIA BONDE, f 26/6 1914. Äger del i Gimmersta i Södermanland. - G 26/2 1940 m G E O R G E ALBERT ANDRÉ CARLIER, f 15/9 1912, ambassadråd vid belgiska beskickningen i Washington, OffBLeopII:sO, OffLEkkrO, RBLeopO, RBKrO, RItS:tMLO. Bosatt i Washington, D.C., USA.(2)

XVIII.c) JOHN ANSTRUTHER C A R L KNUTSSON BONDE, f 28/4 1918, jur kand, kapten i pansartruppernas reserv, PolFK. Äger del i Gimmersta i Södermanland. Bosatt i Charleton, Colinsburgh, Fife, Skottland. - G 3/6 1944 m B R I T A CHRISTINA FOGELBERG från Finland, f 25/10 1920.(2)

Barn:

XIX.1) KNUT HARALD J Ö N S S:T CLAIR BONDE, f 7/1 1946.(2)

XIX.2) S O P H I E MARGARETHA PATRICIA BONDE, f 27/4 1947.(2)

XVIII.d) MARIA SOPHIA A N G E L I C A BONDE, f 9/2 1921, nunna i Birgittinerorden. Bosatt i Rom.(2)

XVII.3) CECILIA BIRGITTA (B R I T A) BONDE, f 26/3 1893, LVO, GMsjv, FRKSM. Äger del i Gimmersta, Julita.(2)

XV.2) KNUT FILIP BONDE, friherre, överstekammarjunkare, f 9/3 1815 på Eriksberg, ingick 1837 på den militära banan, som han dock lämnade efter fyra års tjänstgöring. Därefter gjorde han vidsträckta resor och sysselsatte sig med studier i politik och statsekonomi. 1846 utnämndes han till överintendent vid k. m:ts hov och 1852 till förste direktör vid k. m:ts hovkapell och spektakler. Den senare befattningen innehade han till 1856, vilket år han utnämndes till överstekammarjunkare. 1863 blev han ordförande i Svenska slöjdföreningen, och 1870-71 var han ledamot av riksdagens andra kammare för Södertörns domsaga samt medlem av konsti-tutionsutskotten. Död i Stockholm 17/10 1871. Bonde författade: "Hamburg et son commerce, principalement dans ses rélations avec la Suède et la Norvège"(1849), "Handelspolitiska betraktelser"(1850), "Några ord om Sveriges utrikes handel"(1851) och "La Suède et son commerce"(1852).(5)

IX.3) ULF PHILIPSSON BONDE.(14)

Son:

X.a) I.1) ULF BONDE, f 1635, d 1687, lantdomare i Skåne. - G m CHRISTINA BIELKENSTIERNA.(5)(14)

Son:

XI.1) KLAS BONDE, greve, riksråd, f 27/11 1664 på Vaholm. Han erhöll tillnamnet "genealogicus", emedan han var mycket hemmastadd i Sveriges statistik och lagar samt adelns ättelängder. 1713 utnämndes han till landshövding i Blekinge, 1718 till riksråd samt 1719 till rikskammarråd och president i den över upphandlings-deputationen förordnade kommissionen. S å fick han grevlig värdighet. Död 24/4 1726 på Säfstaholm. Bonde var stamfader för den grevliga ätten Bonde till Säfstaholm, vilken redan 1783 utgick med hans son, Fredrik Lorens. - G 1697 m BEATA MÄRTA SPARRE, f 1677, d 1742, dtr t Lars Sparre och Charlotta Soop.(5)(14)

Söner:

XII.a) GUSTAF U L F BONDE, f 1698, d 1772. - G 1726 m HEDVIG SOPHIA BANÉR, f 1706, d 1780, dtr t Johan Banér och Margareta Charlotta Banér.(14)(20)

Döttrar:

XIII.1) ULRICA CHRISTINA BONDE, f 1730, d 1764. - G 1749 m CHARLES EMILE LEWENHAUPT, f 1721, d 1796, son av Charles Emile Lewenhaupt och Beata Cronhjelm.(14)

XIII.2) E B B A MARGARETA BONDE, f 1746, d 1784. - G 1769 m CARL BONDE, f 1741, d 1791, son av Gustaf Bonde och Fredrica V i v i c a Trolle.(14)(20)

XII.b) FREDRIK LORENS BONDE, greve till Säfstaholm, d 1783. Med honom utgick grevliga ätten Bonde till Säfstaholm 1783.(5)

VI.b) ANDERS BONDE.(18)

VI.c) ERIK BONDE.(18)

VI.d) MAGNUS BONDE.(18)

VI.e) ANNA MAGNUSDOTTER(BONDE). - G 1507 m CHRISTIERN BENGTSSON, i Hästryd.(18)

III.2) RAGVALD PUKE, 1345-81, väpnare, upptog mödernenamnet Puke, som även bars av hans sonsöner(förra hälften av 1400-talet).(5)(18)

Son:

IV.a) PETER RAGVALDSSON(PUKE), på Söderby i Östergötland, 1392-1424. - G m KATARINA HÅKANSDOT-TER(stjärnbåt).(18)

Barn:

V.1) BENGTA PETERSDOTTER(PUKE). - G m(är 1408 gift med) PETER ANDERSSON(2 hjorthorn). - G 2:o m(är 1424 gift med) ERIK GJURDSSON(stjärna).(18)

V.2) RAGVALD PUKE, 1424-49, riddare, riksråd, lagman i Östergötland. - G m ANNA MARQVARDSDOTTER

(STEN), som levde änka år 1471.(18) Barn:

VI.a) PETER BONDE, d 1741.(18)

VI.b) INGEBORG RAGVALDSDOTTER(BONDE). - G m PETER RAGVALDSSON(FARGALT), lagman i Södermanland.(18)

V.3) KARL PUKE, är d 1433.(18)

V.4) ERIK PUKE, 1428-44. - G m BIRGITTA BENGTSDOTTER(båt), som levde änka 1452-74.(18)

III.3) FILIP BONDE, i Vanborg, 1350-67.(18)

III.4) INGEBORG ERENGISLESDOTTER(BONDE). - G m(är 1350 gift med) NILS UDSSON.(18)

II.b) BENGTA BONDE. - G m PEDER MAGNUSSON(LILLIEHÖÖK AF GÄLARED OCH KOLBÄCK).(1)(4)

Tillhör släkten:

I.1) MÄRTA BONDE, f 16(90), d 1737. - G 1718 m OTTO JOHAN KOSKULL, f 1680, d 1728.(15)

Tillhör släkten:

I.1) CATHARINA BONDE. - G m CONRAD FALKENBERG.(16)

Tillhör släkten:

I.1) SOPHIA BONDE. - G m JACOB FLEMING.(16)

Tillhör släkten:

I.1) BRITA CHRISTINA BONDE. - G m GABRIEL LILLIEHÖÖK.(19)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE: Peder Bonde | Bengta Bonde | Bertil Pedersson, häradshövding (1400-talet) | _____________________________________________________________________________ Brynte Bertilsson, väpnare, häradshövding ( ? -1510) Erik Bertilsson (1500-talet) | | Peder Bryntesson, häradshövding (1400/1500-talet) Ingeborg Eriksdotter(Lilliehöök) (1500/1600-talet) | | Anders Pedersson, riddare, riksråd, ståthållare ( ? -1572) Jöns Henriksson (död före 1620) | | Carin Andersdotter(Lilliehöök) (död ca 1623) Anna Lilliebielke (1600-talet) | | Anders Stierna, överste ( ? -1641(5)) Bengt Hierta, ryttmästare ( ? -1644) | | Göran Stierna, assesor (161(1)-1652) Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696) | | Christina Stierna (död före 1687) Margareta Hierta (före 1687-1743) | | Margareta Hierta (före 1687-1743) Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787) | | Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787) Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793) | | Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793) Ulrika Stierngranat (1785-1845) | | Ulrika Stierngranat (1785-1845) Amalia Mellin (1812-1848(50)) | | Amalia Mellin (1812-1848(50)) Sofia Wennerbom (1838-1904) | | Sofia Wennerbom (1838-1904) Lisa Skårman (1861-1951) | | Lisa Skårman (1861-1951) Astrid Stagh (1895-1952) | | Astrid Stagh (1895-1952) Gunnar Liliequist, försäkringstjänsteman (1924-1996) | | Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996) Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- ) | | Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- ) Alexandra Liliequist (1989- ) | Alexandra Liliequist (1989- )

KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Sveriges Adelskalender 1955, s 101-106.
(3) = 1) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors farfars farfars morfar. 2) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farfars morfars morfars farmors far.
(4) = 1) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors farfars farfars mor. 2) Alexandras farfars mormors mormnors morfars farmors farfars morfars morfars farmor.
(5) = Nordisk Familjebok, bd III, sp 1094-1101.
(6) = Sveriges Adelskalender 1955, s 1034.
(7) = Sveriges Adelskalender 1955, s 839.
(8) = Sveriges Adelskalender 1955, s 723.
(9) = Sveriges Adelskalender 1955, s 858-860.
(10) = Sveriges Adelskalender 1955, s 174-175.
(11) = Svenska Ättartal 1889, s 14-31.
(12) = Föregives i ett 3:e gifte haft en dotter Anna(g 1:o m Håkan Svensson(bölja), g 2:o m Eggert Grupendal), vilken dock i än bevarade permbrev skriver sig Anna Larsdotter.(11)
(13) = Svenska Ättartal 1889, s 70-71.
(14) = Svenska Ättartal 1889, s 72-73.
(15) = Svenska Ättartal 1889, s 84-85.
(16) = Svenska Ättartal 1889, s 90-91.
(17) = Svenska Ättartal 1889, s 147-155.
(18) = Svenska Ättartal 1890, s 85-90.
(19) = Svenska Ättartal 1892, s 52-53.
(20) = Svenska Ättartal 1893, s 26-27.

BORRI. Tillbaka till toppen »

I.1) SQUARCINO BORRI.(1)

Dotter:

II.a) BONACOSSA BORRI, d 13/1 1321 i Milano. - G 1269 m MATTEO VISCONTI, f 15/8 1250 i Invocio, d 24/6 1322.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BOSDOTTER(tjurhufvud). Tillbaka till toppen »

I.1) INGRID BOSDOTTER(tjurhufvud), till Hellerup i Ljungby sn(Hall.), som levde 1565. - G m ARILD GRIJS, till Stensgård m.fl. i Veddinge sn(Hall.), son t Peder Grijs.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Ingrid Bosdotter (levde 1565)
|
Torkel Grijs, mönsterherre (levde 1594)
|
Maria Grijs (1500/1600-talet)
|
Lars Hierta, ryttmästare ( ? -1642)
|
Bengt Hierta, ryttmästare ( ? -1644)
|
Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farfars farmors farmor.

AV BOULOGNE. Tillbaka till toppen »

I.1) MARIE AV BOULOGNE. - G m MATTHIEU AV LOTHRINGEN, greve av Boulogne.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BRAGDE. Tillbaka till toppen »

I.1) MÄRTA BRAGDE. - G m GUNNAR GYLTA, till Påtorp, väpnare, belagd 1391-1422.(1)(2)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Märta Bragde
|
Ingrid Gunnarsdotter Gylta
|
Anders Pedersson(Stierna), häradshövding (levde 1493)
|
Ragnhild Andersdotter
|
Anders Pedersson(Lilliehöök af Fårdala), riddare, riksråd ( ? -1572)
|
Carin Andersdotter (död ca 1623)
|
Anders Stierna, överste ( ? -1641(5))
|
Göran Stierna, assesor (161(1)-1652)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Släkt och Hävd 1985, Nr 1, s 272.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors farmors farmors mor.

AV BRANDENBURG. Tillbaka till toppen »

I.1) FREDRIK(FRIEDRICH) I AV NÜRNBERG, borggreve, d ca 1200. - G 1184 m SOFIA AV RAABS, f ca 1162 i Nürnberg, Tyskland.(1)(2)

Barn:

II.a) ELISABET AV NÜRNBERG, d 14/11 1255. - G m GEBHARD III AV LEUCHTENBERG, lantgreve, d 1244.(1)(2)

II.b) KONRAD III AV NÜRNBERG, borggreve, d 1261.(1)(2)

Son:

III.1) FRIEDRICH III AV NÜRNBERG, borggreve, f ca 1220, d 14/8 1297 i Kadolzburg. - G ca 1275 m HELENA AV SACHSEN, f ca 1255, d 12/6 1309.(1)

Son:

IV.1) FRIEDRICH IV AV NÜRNBERG, borggreve, f 1287, d 19/5 1332. – G ca 1305 m MARGARETA AV GÖRZ, f ca 1290, d 1348.(1)

Barn:

V.1) ANNA AV NÜRNBERG, f ca 1309, levde 1340. - G m ULRICH I AV LEUCHTENBERG, lantgreve, f ca 1275, d 27/11 1334.(1)

V.2) JOHANN II AV NÜRNBERG, borggreve, f ca 1310, d 7/10 1357. – G m ELISABET AV HENNEBERG-SCHLEUSINGEN, d 1377/1391.(1)

Son:

VI.a) FRIEDRICH V AV NÜRNBERG, borggreve, f ca 1330, d 21/1 1398 i Plassenburg. – G 7/9 1350 i Jena m ELISABET AV MEISSEN, f 22/11 1329 i Wartburg, d 21/4 1375.(1)

Son:

VII.1) FRIEDRICH I AV BRANDENBURG, kurfurste, f 1371 i Nürnberg, d 21/9 1440 i Kadolzburg. – G 18/9 1401 i Shöngau a. Lech m ELISABET AV BAYERN-LANDSHUT, f 1383, d 13/11 1442 i Ansbach.(1)

Barn:

VIII.a) CECILIA AV BRANDENBURG, f ca 1405, d 4/1 1449. – G 30/5 1423 i Berlin m WILHELM I AV BRAUNSCHWEIG-WOLFENBÜTTEL, hertig, f 1392, d 25/7 1482 i Braunschweig.(1)

VIII.b) FRIEDRICH II AV BRANDENBURG, kurfurste, f 19/711 1413 i Tangermünde, d 10/2 1471 i Neustadt a. d. Aisch. – G 11/6 1441 i Wittenberg m KATARINA AV SACHSEN(Se MEISSEN), f 1421, d 23/8 1476 i Berlin.(1)

Dotter:

IX.1) DOROTHEA AV BRANDENBURG, f 1446 i Berlin, d ?/3 1519 i Lauenburg. - G 12/2 1464 i Lauenburg m JOHANN V AV SACHSEN LAUENBURG, hertig, f 18/7 1439, d 15/8 1507.(1)

Yillhör släkten:

I.1) OTTO I AV BRANDENBURG, markgreve, d 7/3 1184, son till markgreve Albrecht I "Der Bär" av Brandenburg(Se SACHSEN-LAUENBURG)och Sofia av Winzenburg. - G 6/1 1149 m JUDYTA AV POLEN(PIASTERNAS ÄTT), f 1132, d 8/7 1174.(1)

Son:

II.a) ALBRECHT II AV BRANDENBURG, markgreve, f 1174, d 25/2 1220. - G 1205 m MATHILDA AV NIEDERLAUSITZ(Se MEISSEN), d 1255.(1)

Barn:

III.1) JOHANN I AV BRANDENBURG, markgreve, f 1213, d 4/4 1266. – G 1) 1231 m SOFIA AV DANMARK(ESTRIDSKA ÄTTEN), f 1217, d 3/11 1248. - G 2) 7/5 1255 m JUTTA AV SACHSEN, f ca 1240, d 1287.(1)

Barn i 1:a giftet:

IV.a) KONRAD I AV BRANDENBURG, markgreve, f 1240, d 1304 i Schwedt. - G 1260 i Zantoch m KONSTANZE AV POLEN(PIASTERNAS ÄTT), f 1246, d 10/10 1281.(1)

Dotter:

V.1) AGNES AV BRANDENBURG, f ca 1275, d 1329. – G 1300 m ALBRECHT I AV ANHALT-ZERBST, furste, f ca 1260, d 1316.(1)

Barn i 2:a giftet:

IV.b) AGNES AV BRANDENBURG, f 1257, d 29/9 1304. - G 1) 11/11 1273 i Schleswig m ERIK V KLIPPING AV DANMARK, konung, f 1249, d 22/11 1286 i Finderup. – G 2) 1293 m GERHARD II AV HOLSTEIN, greve, f 1254, d 25/10 1312.(1)

IV.c) HEINRICH I AV BRANDENBURG, markgreve, f ca 1260, d 14/2 1318. – G 1298 m AGNES AV BAYERN, f ca 1280, d 22/7 1345.(1)

Dotter:

V.1) SOFIA AV BRANDENBURG, f ca 1305, d 1356. – G ca 1327 m MAGNUS I AV BRAUNSCHWEIG-LÛNEBURG, hertig, f 1304, d 1369.(1)

III.2) MATHILDA AV BRANDENBURG, d 10/6 1261. - G 1228 m OTTO I "DAS KIND" AV BRAUNSCHWEIG-LÜNEBURG, f 1204, d 19/6 1252.(1)

III.3) I.1) OTTO III AV BRANDENBURG, markgreve, d 9/10 1267. - G ?/6 1243 m BOZENA AV BÖHMEN, f ca 1230, d 25/5 1286.(1)

Barn:

II.a) MECHTILD AV BRANDENBURG, d 20/12 1316, gift före 1267. – G ca 1265 m BARNIM I AV POMMERN, hertig, f ca 1218, d 14/11 1278.(1)

II.b) OTTO V "DER LANGE" AV BRANDENBURG, markgreve, f ca 1245, d 23/7 1299. - G 22/10 1268 m JUTTA AV HENNEBERG, d 8/5 1327.(1)

Son:

III.1) HERMANN I AV BRANDENBURG, markgreve, f ca 1275, d 1/2 1308. – G ?/9 1295 m ANNA AV ÖSTERRIKE(HABSBURG), f 1278, d 19/3 1328.(1)

Dotter:

IV.a) JUTTA AV BRANDENBURG, f ca1301, d 1/2 1353. – G ?/8 1317 m HEINRICH VIII AV HENNEBERG-SCHLEUSINGEN, greve, f ca 1300, d 10/9 1347.(1)

Tillhör släkten:

I.1) GERTRUD AV BRANDENBURG. - G m THEOBALD I AV BÖHMEN, hertig, d 15/8 1167.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.
(2) = HTML created by GED2HTML v3.1a-UNREGISTERED (8/20/97) on Tue Mar 10 22:11:55 1998.

BRANT. Tillbaka till toppen »

I.1) LARS HENRIKSSON BRANT. Major. - G m EVA AMBJÖRNSDOTTER.(5)(6)

Barn:

II.a) SVEN LARSSON BRANT. Klockare.(5)

II.b) EVA LARSDOTTER BRANT. - G m JONAS GADD, mönsterskrivare i Åsen i Hjos Landsförsamling, avsked 1687.(1)(2)(3)(4)(5)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Lars Henriksson Brant, major
|
Eva Larsdotter Brant
|
Beata Gadd
|
Maria Ullström (1728- ? )
|
Jonas Vennerbom, mönsterskrivare (1765-1800)
|
Johan Justus Wennerbom, kronofogde (1799-1892)
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Ullström, Lars. Länsman. Född 1680. Död 1738-03-22 i Hassle (Svar 511573 Hässle C:1). Länsman Lars Ulltröm i Hassle hade sex (eller sju) barn (Hassle C:1, Svar 511593) varav dottern Maria föddes den 24/4 1728 vilket stämmer bra med Elof Wennerboms hustru, Maria Ch, Ullström som uppges vara född omkring 1728. Efter Lars Ullströms död 22/3 1738 flyttade hans änka Beata Gadd, hustru (sannolikt svärmodern,Eva Brant) Eva Gadd och fem minderåriga barn 1739 till Ullervad. Första barnet Johannes f. 1721 enligt Hassle C:1, som emellertid inte omfattar åren före 1720. Möjligen är länsman Johan Ullström första barnet f. 1717 eftersom länsman Johan Ullström var son till länsman Lars Ullström som dog 1738, 58 år gammal och således född omkring 1680. Uppgift: När gifte sig Lars Ullström och Beata Gadd och när var Beata Gadd född ? Lars Ullström hade en syster vars namn är okänt men skulle kunna vara Beata Gadds svägerska omnämnd i Hasselrörs bouppt. FII:I 1738:25 som Ingeborg Andersdotter i Kickerstad. Lars och hans syster har tydligen ärvt Esbjörnsgården i Kickerstad. Gift med efterföljande ana.
(3) = Gadd, Jonas. Mönsterskrivare. Från Åsen i Hjo Lfs. Ur Rolf Alnefält: "Den indelta armen i Vartofta härad." AGNETROP nr 9 kungl. Skaraborgs reg. Regementsstaben, innehavare av militärhemman nr 7, Kåkinds kompani. Sid 127: mönsterskrivare Jonas Gadd boställe: Järnåsen, indelningshavare Jonas Gadd, nämnd från 1685, avsked 1687 (finns en not s. 146 där det står att bostället enl. indelningsverket varTorkelsryd i Brandstorp). Gift med efterföljande ana.
Barn:
Gadd, Eva Greta. Död 1749-03-18 i Ullervad. Ogift. Utflyttad från Hassle C:1 1738
Gadd, Maria. Hassle A:1 Maria Lovisa Gadd 1769 07.123 ( Uppgifter ur släktnamansregister före 1801, del 1. från Ingmarie 14/11 01).
Gadd, Beata.
(4) = Alexandras farfars mormors morfars farmors mormor.
(5) = Brant, Lars Henriksson. Major. Gift med efterföljande ana.
Barn:
Brant, Sven Larsson. Klockare. Skulle kunna vara bror till Eva Larsdotter Brant
Brant, Eva Larsdotter.
Ambjörnsdotter, Eva. Gift med föregående ana.
(6) = Alexandras farfars mormors morfars farmors mormors far.

BRAUN. Tillbaka till toppen »

I.1) PAUL BRAUN, f 1397, d 1465, köksmästare. - G m ANNA SCHULTZ.(1)(2)

Son:

II.a) MARTIN BRAUN. - G m ELISABETH FINK.(1)(3)

Son:

III.1) BALTZAR BRAUN. - G m ANNA GRUBBE, d 1/2 1569.(1)(4)

Son:

IV.a) JOACHIM BRAUN, d 24/10 1606 i Stralsund. - G m GERTRUD HAGEMEISTER.(1)(5)

Son:

V.1) PETER VON BRAUN, d 1657. - G 1613 m MARGARETHA SPENGERMAN.(1)(6)

Son:

VI.a) MARGARETA VON BRAUN, f 1616, d 1683. - G 1/11 1636 m CHRISTIAN SCHWARTZ(VON SCHWARTZER)f 9/2 1610, d 8/10 1679.(1)(7)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Paul Braun, köksmästare (1397-1465)
|
Martin Braun
|
Baltzar Braun
|
Joachim Braun ( -1606)
|
Peter von Braun ( -1657)
|
Margareta von Braun (1616-1683)
|
Johan Fredrik von Schwarzer (1643-1716)
|
Margareta Eleonora von Schwarzer ( ? -1720)
|
Eleonora von Platen
|
Margareta von Staffeld (1745-1819)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = HTML created by GED2HTML v3.1a-UNREGISTERED (8/20/97) on Tue Mar 10 22:11:55 1998.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farmors farfars farfars far.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farmors farfars farfar.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farmors farfars far.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farmors farfar.
(6) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farmors far.
(7) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farmor.

AV BRAUNSCHWEIG. Tillbaka till toppen »

Ätten leder sig tillbaka till Albrekt den långe, eller Albrekt I, hertig av Braunschweig, för sin kropps- längd kallad "den store", f 1236, d 1279, son av den förste hertigen av Braunschweig-Lüneburg, Otto Barnet, övertog vid dennes död, 1252, regeringen och stred s.å. för Ottokar av Böhmen mot ungrarna. Bland hans många fejder mot vasaller och grannfurstar märkes hans deltagande i Erik Glippings och dennes moders, Margareta Spränghästs, strid mot hertig Erik av Sönderjylland. 1262 kom han till Dan- mark och förde ett år som riksföreståndare ett strängt regemente. 1263 återvände han till Tyskland, föll s.å. i fångenskap hos ett par småfurstar och lyckades först 1265 mot dryg lösepenning bli fri. 1269 delade han sina arvländer med brodern Johan, behöll själv Braunschweig samt gav brodern Lüneburg och Hannover, varigenom dessa länder för beständigt skildes.(1)

I.1) HEINRICH "DER SCHWARZE" AV BAYERN, hertig, f 1074, d 13/12 1126. - G 1095/1100 m WULFHILD AV SACHSEN, d 29/12 1126.(3)

Son:

II.a) HEINRICH "DER STOLZE" AV BAYERN & SACHSEN, hertig, f ca 1100, d 20/10 1139. - G 29/5 1127 m GERTRUD AV SACHSEN, f 18/4 1115, d 8/4 1143.(3)

Son:

III.1) HEINRICH "DER LÖWE" AV BAYERN & SACHSEN, hertig, f 1129, d 6/8 1195 i Braunschweig. - G 1/2 1168 i Minden m MATILDA(MAUD) AV ENGLAND, f 1156 i London, d 28/6 1189.(3)

Söner:

IV.a) HEINRICH I AV BAYERN, Pfalzgreve vid Rhen, f 1173, d 28/4 1227. - G 1193 i Burg Stahleck m AGNES AV SCHWABEN(HOHENSTAUFEN), f 1176, d 7/5 1204 i Stade.(3)

Dotter:

V.1) AGNES AV PFALZ, f 1201, d 16/8 1267 i München. - G 1222 i Worms m OTTO II AV BAYERN, hertig, f 7/4 1206 i Kelheim, d 29/11 1253 i Landshut.(3) IV.b) WILHELM "DER DICKE" AV LÜNEBURG, hertig, f 11/4 1184 i Winchester, d 13/12 1213 i Lüneburg. - G 1202 i Hamburg m HELENA AV DANMARK(ESTRIDSKA ÄTTEN), d 22/11 1233.(3)

Son:

V.1) OTTO I "DAS KIND" AV BRAUNSCHWEIG-LÜNEBURG, hertig, f 1204, d 19/6 1252. - G 1228 m MATHILDA AV BRANDENBURG, d 10/6 1261.(3)

Barn:

VI.a) HELENA AV BRAUNSCHWEIG-LÜNEBURG, f ca 1231, d 6/9 1273. - G 1247 m ALBRECHT I AV SACHSEN, hertig, d 8/11 1261.(3)

VI.b) AGNES AV BRAUNSCHWEIG-LÜNEBURG, levde 1302. - G 1263 m WIZLAW II AV RÜGEN, furste, f ca 1240, d 29/12 1302 i Oslo.(3)

VI.c) ADELHEID AV BRAUNSCHWEIG-LÜNEBURG, f ca 1245, d 12/6 1274. - G 1263 m HEINRICH I "DAS KIND" AV HESSEN, lantgreve, f 24/6 1244, d 21/12 1308 i Marburg.(3)

VI.d) ALBREKT I "DEN STORE;DER GROSSE" AV BRAUNSCHWEIG, hertig, f 1236, d 15/8 1279. - G 1263 m ALESSINA AV MONFERRATO, d 6/2 1285.(1)(3)

Barn:

VII.1) HEINRICH I AV BRAUNSCHWEIG-GRUBENHAGEN, hertig, f ?/8 1267, d 7/9 1322 i Salzderhelden. - G 1282 m AGNES AV MEISSEN, f 1261/1264, levde 1332.(3)

Barn:

VIII.a) ERNST I AV BRAUNSCHWEIG-OSTERODE, hertig, f ca 1297, d 11/3 1361. - G ca 1335 m ADELHEID AV EVERSTEIN, f ca 1324, levde 1373.(3)

Dotter:

IX.1) ADELHEID AV BRAUNSCHWEIG, f 1341, d 8/5 1406. - G 1362 m BOGISLAW V AV POMMERN I STOLP, hertig, f 1316, d 7/12 1373.(3)

VIII.b) MECHTILD AV BRAUNSCHWEIG, f ca 1295, d 1332/1344. - G m JOHANN II AV WERLE-GÜSTROW(MECKLENBURG), f ca 1280, d 27/8 1337.(3)

VII.2) ALBRECHT II AV BRAUNSCHWEIG, hertig, f 1268, d 22/9 1318. - G 10/1 1284 m RICHIZA AV WERLE-GÜSTROW(MECKLENBURG), f ca 1268, d 1312/1317(3)

Barn:

VIII.a) MATHILDA AV BRAUNSCHWEIG, f ca 1305, levde 1356. - G m HEINRICH V AV HOHNSTEIN, greve, f ca 1290, d 1356.(3)

VIII.b) MAGNUS I AV BRAUNSCHWEIG-LÜNEBURG, hertig, f 1304, d 1369. - G ca 1327 m SOFIA AV BRANDENBURG, f ca 1305, d 1356.(3)

Son:

IX.1) MAGNUS II AV BRAUNSCHWEIG-LÜNEBURG, hertig, f 1328, d 26/7 1373 i Leveste. - G m KATARINA AV ANHALT-BERNBURG, f ca 1340, d 30/1 1390.(3)

Barn:

X.a) FRIEDRICH AV BRAUNSCHWEIG, hertig, f ca 1365, d 5/6 1400. - G 1386 m ANNA AV SACHSEN, f ca 1370, d 1440.(3)

Dotter:

XI.1) KATARINA AV BRAUNSCHWEIG, f ca 1395, d 1439. - G 1413 m HEINRICH XXIV AV SCHWARZBURG-BLANKENBURG, greve, f 1388, d 7/10 1444.(3)

X.b) SOFIA AV BRAUNSCHWEIG-LÜNEBURG. f 1358, levde 1416. - G 8/4 1373 m ERICH IV AV SACHSEN-LAUENBURG, hertig, f 1354, d 21/6 1411.(3)

X.c) HEINRICH II AV BRAUNSCHWEIG-LÜNEBURG, hertig, f ca 1360, d 14/10 1416. - G 11/11 1388 m SOFIA AV POMMERN, f ca 1370, d 28/6 1406.(3)

Barn:

XI.1) KATARINA AV BRAUNSCHWEIG-LÜNEBURG, f 1388, d 28/12 1442 i Grimma. - G 7/2 1402 m FRIEDRICH I "DER STREITBARE" AV SACHSEN(Se MEISSEN), kurfurste, f 11/4 1370, d 4/1 1428 i Altenburg. Kurfurste 1423.(3)

XI.2) WILHELM I AV BRAUNSCHWEIG-WOLFENBÜTTEL, hertig, f 1392, d 25/7 1482 i Braunschweig. - G 30/5 1423 i Berlin m CECILIA AV BRANDENBURG, f ca 1405, d 4/1 1449.(3)

Son:

XII.a) WILHELM II AV BRAUNSCHWEIG-WOLFENBÜTTEL, f 1426, d 1503 7/7 i Burg Hardegsen. - G 1454 7/5 m ELISABET AV STOLBERG(Se HOHNSTEIN), f 1444 7/5, d 1520 2/6.(3)

Son:

XIII.1) HEINRICH I AV BRAUNSCHWEIG-WOLFENBÜTTEL, f 24/6 1463, d 23/6 1514, hertig. - G 1486 m KATARINA AV POMMERN, f ca 1465, d 1526.(3)

Dotter:

XIV.a) KATARINA AV BRAUNSCHWEIG-WOLFENBÜTTEL, f 1488, d 19/6 1563 i Ratzeburg. - G 20/9 1509 i Wolfenbüttel m MAGNUS I AV SACHSEN-LAUENBURG, f 1468, d 1/8 1543 i Ratzeburg.(3)

VII.3) MATHILDE AV BRAUNSCHWEIG, f 1276, d 1318. - G 1292 m HEINRICH III AV GLOGAU(PIASTERNAS ÄTT), hertig, f 1257, d 9/12 1309.(3)

Tillhör släkten:

I.1) OTTO AV BRAUNSCHWEIG-LÜNEBURG(ättling till konung Eric den helige, samt av de allra flesta kejserliga, kungliga och furstliga hus i Europa under medeltiden). - G m MARGARETA AV SCHWARTZBURG.(2)

Dotter:

II.a) ELISABETH AV BRAUNSCHWEIG-LÜNEBURG. - G m ERIC (PERSSON) BRAHE, son av Per (Joachimsson) Brahe och Beata Gustafsdotter(Stenbock).(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Nordisk Familjebok.
(2) = Svenska Ättartal 1889, s 74-75.
(3) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

AV BREHNA. Tillbaka till toppen »

I.1) FRIEDRICH I AV BREHNA, greve, f 1143, d 4/1 1182. - G m HEDWIG AV BÖHMEN, d 19/2 1211.(1)

Son:

II.a) FRIEDRICH II AV BREHNA, greve, d 16/10 1221. - G 1181 m JUDITH AV ZIEGENHAIN, d 6/10 1220.(1)

Son:

III.1) HEDWIG AV BREHNA. - G m HEINRICH I AV HOHNSTEIN, greve, d 23/7 1249.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BROCKMAN. Tillbaka till toppen »

Tysk släkt.(1)

I.1) SIBYLLE BROCKMAN. - G m JOHANN VON FALCK.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Sibylle Brockman
|
Anna von Falck (1543-1614)
|
Sibylle Mevia
|
Regina Völschow (1582-1630)
|
Christian Schwartz (1610-1679)
|
Johan Fredrik von Schwarzer (1643-1716)
|
Margareta Eleonora von Schwarzer ( ? -1720)
|
Eleonora von Platen
|
Margareta von Staffeld (1745-1819)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = HTML created by GED2HTML v3.1a-UNREGISTERED (8/20/97) on Tue Mar 10 22:11:55 1998.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farfars mormors mormor.

AV BRONKHORST. Tillbaka till toppen »

I.1) WILHELM AV BRONKHORST. – G m IRMGARD AV RANDERODE.(1)

Dotter:

II.a) HEDWIG AV BRONKHORST, d 1324/1331. - G 1289 m HEINRICH I AV HOLSTEIN, greve, f 1258, d 5/8 1304.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BRUMMER. Tillbaka till toppen »

Adliga ätten Brummer, N:o 1772. Livländsk adlig släkt, känd sedan 1529. Introducerad 1723.(5) embed HP.PrecisionScanLT.1 Object1 Adliga ätten Brummer, N:o 1772.(5)

I.1) NIKOLAUS OTTOSON BRUMMER?. - G m LUCIA JOHANSDOTTER BRUMMER?.(1)(2)

Dotter:

II.a) BIRGITTA BRUMMER. - G m BERTHOLD VON GÖBEN, herre till Allwördern i Bremen, son t Augustin von Göben o Anna Ruteu.(1)(3)

Tillhör släkten:

I.1) MARIA BRUMMER, d 1656 i Narva. - G m BERTHOLD VON GÖBEN, löjtnant, son t Jakob von Göeben o Elisabeth Blancke.(1)(4)

Tillhör släkten:

I.1) CARL MAGNUS BRUMMER, överstelöjtnant.(5)

Söner:

II.a) JOHAN MAGNUS BRUMMER, kapten.(5)

Son:

III.1) WERNER BRUMMER, major.(5)

Son:

IV.a) JOHAN JACOB DANIEL BRUMMER, handlande.(5)

Son:

V.1) CARL JOHAN BRUMMER, brukstjänsteman. - G m AUGUSTA ELISABETH ÖHMAN.(5)

Son:

VI.a) HELGE CARLSSON BRUMMER, f 13/6 1899, snickare. (Alfta). - G 15/7 1934 m M A T H I L D A HELENA STERTZELL, f 4/3 1906.(5)

Barn:

VII.1) E L I S A B E T H ELEONORA BRUMMER, f 14/8 1939.(5)

VII.2) A R T H U R WOLLRATH BRUMMER, f 1/2 1943.(5)

VII.3) I N G E R KRISTINA BRUMMER, f 22/6 1945.(5)

VI.b) WERNER W O L M A R JAN CARL BRUMMER, f 4/7 1900, sjöman. (Högom, Sundsvall).(5)

II.b) PETER WOLLMAR BRUMMER, major.(5)

Son:

III.1) FREDRIK BRUMMER, kapten, d 1891.(5)

Söner:

IV.a) OTTO FREDRIK BRUMMER, borgmästare, d 1908. - G m HILMA OTTILIA SJÖSTRÖM, d 1910.(5)

Son:

V.1) FREDRIK GUSTAF OTTO BRUMMER, postexpeditör, d 1908. - G 1892 m ELLEN LEONTINE(E L L A) BRYNTESON, f 22/12 1870. (Stockholm).(5)

Barn:

VI.a) O T T O ROBERT FREDRIKSSON BRUMMER, f 8/9 1893, tjänsteman i ab Skånska banken. (Stockholm). - G 16/3 1940 m E L S A MARGARETA NILSSON, f 27/4 1913.(5)

VI.b) WOLDEMAR FREDRIKSSON(W O L M A R) BRUMMER, f 2/12 1895, tjänsteman. (Stockholm). - G 7/10 1934 m D A G M A R MARIA JOHANNA BERNER, f 26/5 1904.(5)

VI.c) M A R G A R E T H A FREDRIKSDOTTER BRUMMER, f 22/1 1901. - G 3:o 16/12 1934 m R O L F DIDRIK ENGSTRÖM, f 1/8 1906. (Hägersten).(5)

IV.b) JOHAN MAGNUS REINHOLD BRUMMER, kammarherre, d 1901. - G m friherrinnan EVA WILHELMINA STIERNCRONA, d 1945.(5)

Dotter:

V.1) CHARLOTTA EMILIA MARIA WILHELMINA(L O T T E N) BRUMMER, f 13/9 1879, SMsjv. (Villa Björkås, Fröllinge, Getinge). - G 1899 m CARL DAVID RICHARD HERMELIN, godsägare, d 1946, son av godsägaren David Hermelin och Emma Elisabeth Hildegard Blüm.(5)(6)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE 1:
Nikolaus Ottoson Brummer
|
Birgitta Brummer
|
Jakob von Göben, arvherre till Allwördern (1500/1600-talet)
|
Berthold von Göben, arvherre till Doese, löjtnant (levde 1656)
|
Juliana von Göben ( ? -1687)
|
Claes Jakob Werdenhoff, överstelöjtnant (1652-1710)
|
Claes Johan Werdenhoff, premiärkapten (1691-1753)
|
Anna Werdenhoff (1729-1800)
|
Anna Charlotta Thorséen (1769-1800)
|
Johan Justus Wennerbom, kronofogde (1799-1892)
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


SLÄKTFÖRHÅLLANDE 2:
Maria Brummer
|
Juliana von Göben ( ? -1687)
|
Claes Jakob Werdenhoff, överstelöjtnant (1652-1710)
|
Claes Johan Werdenhoff, premiärkapten (1691-1753)
|
Anna Werdenhoff (1729-1800)
|
Anna Charlotta Thorséen (1769-1800)
|
Johan Justus Wennerbom, kronofogde (1799-1892)
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Alexandras farfars mormors morfars mormors farfars morfars farmors far.
(3) = Alexandras farfars mormors morfars mormors farfars morfars farmor.
(4) = Alexandras farfars mormors morfars mormors farfars mormor.
(5) = Sveriges Adelskalender 1955, s 124-125.
(6) = Sveriges Adelskalender 1955, s 433-434.

BRUN1. Tillbaka till toppen »

Släkt från Västergötland.(1)

I.1) ERICUS LARSSON BRUN? Borgmästare i Mariestad 1650-60.(1)(2)

Dotter:

II.a) ELISABETH ERIKSDOTTER BRUN, d 1710 hos sin måg tullnären i Skövde Hans Johansson Billmark. - G m CHRISTOPHER HANSSON(EHRENGREN), f 1637 ?/9, d 1722 17/5 i Skövde, borgmästare i Skara, Po-litiae och Economiae borgmästare i Mariestad.(1)(3)

Tillhör släkten:

I.1) CATHARINA BRUN, f 1646, d 1722. - G m ERIC BRUCE, f 1638, d 1692, tullinspektor.(4)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Ericus Larsson Brun, borgmästare (1600-talet)
|
Elisabeth Eriksdotter Brun ( ? -1710)
|
Anna Maria Ehrengren (1677-1744)
|
Elisabeth Bjerchenia (1687-1782)
|
Elisabeth Victorin (1713-1765)
|
Anna Lidborg (1741-1827)
|
Jonas Mellin, prost (1768-1843)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors farmors mormors mormors far.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors farmors mormors mormor.
(4) = Svenska Ättartal 1892, s 40-45.

BRUN2. Tillbaka till toppen »

I.1) NN. - G m INGRID OLOFSDOTTER, levde 1381.(5)(6)

Son:

I.1) SIGGE BRUN(natt och dag på tvären), d 1394/1395, väpnare till Röklinge. - G före 1387 m BIRGITTA NILSDOTTER(2 spetsar uppifrån;LÄNNA-ÄTTEN), d 1387/1395.(3)(4)(5)

Dotter:

I.1) MÄRTA SIGGESDOTTER BRUN, d omkring 1453, bosatt i Rycklinge, Faringe sn. - G före 13/5 1398 m ISAC ISACSSON(BANÉR), väpnare, häradshövding, nämnd 1398-1429.(1)(2)(5)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Sigge Brun, väpnare
|
Märta Siggesdotter Brun
|
Eskil Isaksson, riddare, riksråd (levde ännu 1489)
|
Sigrid Eskilsdotter ( ? -1527)
|
Cecilia Månsdotter(Eka-Ätten) (1400/1500-talet)
|
Gustaf I Vasa, svensk konung (1496-1560)
|
Erik XIV, svensk konung (1533-1577)
|
Virginia Eriksdotter, svensk prinsessa (1559-1633)
|
Catharina Hand (levde änka 1646)
|
Virginia Rytter ( ? -1688)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars mormors farmor.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars mormors farmors far.
(4) = Enligt min farbror Bengt Liliequist.
(5) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.
(6) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars mormors farmors farfar.

BRYNTESDOTTER. Tillbaka till toppen »

I.1) MARIA BRYNTESDOTTER. – G m rådmannen i Mariestad CHISTOFFER ZENERT VON ENS.(4)(5)

Dotter:

II.a) MAGDALENA CHRISTOFFERSDOTTER VON ENS. - G m JONAS HANSSON MERLING. Rådman i Stockholm.(1)(2)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

Maria Bryntesdotter
|
Magdalena Christoffersdotter von Ens
|
Barbro Jonasdotter Merling ( ? -1736)
|
Ingeborg Aurell (1676-1759)
|
Jonas Justus Thorséen, borgmästare (1723-1780)
|
Anna Charlotta Thorséen (1769-1800)
|
Johan Justus Wennerbom, kronofogde (1799-1892)
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Alexandras farfars mormors morfars morfars mormors mor.
(3) = Merling, Johan Hansson. Rådman i Stockholm. Död 1698 i Stockholm. Rådman i Stockholm. Gift 1:o med efterföljande ana.
Gift 2:o med von Ens, Magdalena Christoffersdotter.
Barn:
Merling, Johan Gabriel. Kapten vid Kongl. Armén.
Merling, Christina Maria.
Okänd, NN.
Gift med föregående ana.
(4) = Alexandras farfars mormors morfars morfars mormors morfar.
(5) = Alexandras farfars mormors morfars morfars mormors mormor.

BUDDE. Tillbaka till toppen »

Tysk släkt.(1)

I.1) HENNING BUDDE, d 1462.(1)(2)

Dotter:

II.a) AGNES BUDDE. - G m BERTRAM VON LÜBECK.(1)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Henning Budde ( -1462)
|
Agnes Budde
|
Gesa von Lübeck (gift 1498)
|
Bertram Smiterlow ( -1572)
|
Emerentia Smiterlow (gift 1578)
|
Christian Schwartz (1581-1648)
|
Christian Schwartz (1610-1679)
|
Johan Fredrik von Schwarzer (1643-1716)
|
Margareta Eleonora von Schwarzer ( ? -1720)
|
Eleonora von Platen
|
Margareta von Staffeld (1745-1819)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = HTML created by GED2HTML v3.1a-UNREGISTERED (8/20/97) on Tue Mar 10 22:11:55 1998.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farfars farmors farmors morfar.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farfars farmors farmors mor.

BUHRE. Tillbaka till toppen »

Svensk släkt, som har sitt namn av orten Bure i Skellefteå sn. Den förste med säkerhet kände av detta namn är en Anders Jakobsson, som levde i början på 1500-talet. Dennes dotter Anna Andersdotter Burea var gift med kyrkoherden i Skellefteå Anders Olai, från vilken de mest bekanta personerna med namnet Bure på mödernet härstamma. Den äldsta av Anders Olais döttrar, gift med kyrkoherden Thomas Mathiae, var moder till den lärde Johan Bureus, och en yngre, gift med kyrkoherden Engelbrecht Laurentii, var moder till Anders, Jonas och Olof Bure ävensom till kyrkoherden på Gråmunkeholmen Lars Bure, vilka sålunda samtliga upptog sin mormoders namn. Även en brorson till Engelbrecht, Strängnäsbiskopen Jacobus Zebråcynthus, lär ha kallat sig Bureus; säkert är, att hans son burit detta namn. Anders, Olof och Jonas Bure adlades under samma namn, men deras ätter är nu utdöda, den sista(Jonas ätt) år 1892. Biskop Jacobus Zebråcynthus son Nils Bureus adlades 1654 med namnet Burensköld, och även hans ätt är utgången. Enligt åtskilliga historiska berättelser skulle Bure-släkten härstamma från en Fale Bure.(4)(9)

I.1) FALE.(22)

Barn:

II.a) HÄRSE FALESSON BURE, d 1387 Lövånger. Hövitsman i Bureå. - G m ÄTTE OLOVSDOTTER, d 1385 Bureå, Skellefteå lfs.(22)

Barn:

III.1) OLOF HERSESSON BURE, f ca 1380 Bureå, Skellefteå lfs, d 1460 Bureå, Skellefteå lfs.(22)(23)

Barn:

IV.a) FALE OLOFSSON BURE, f 1415.(22)

IV.b) OLOF OLOFSSON BURE, f 1420.(22)

IV.c) ANNA OLOFSDOTTER BURE, f 1421,(22)

IV.d) ANDERS OLOFSSON BURE, f ca 1425 Bureå, Skellefteå lfs, d i Bureå, Skellefteå lfs. Underlagman i Västerbotten, Bonde i Bure 6. - G m MALIN ("BUR-MARIET") JONSDOTTER BURE, f 1425 Burträsk, d i Bureholmen, Skellefteå lfs.(22)

Barn:

V.1) JACOB ANDERSSON BURE, f 1456 i Bureå, Skellefteå lfs, d i Bureå, Skellefteå lfs. Bonde i Bureå 8, underlagman. - G m KJELLÖG OLOFSDOTTER, f ca 1452 i Grubbe, Umeå lfs, d i Bureå, Skellefteå lfs.(22)

Barn:

VI.a) MOSES JAKOBSSON BURE, f 1480 i Bureholmen, Skellefteå lfs, d 1554 i Bureå, Skellefteå lfs. Bonde på Buregård 8. - G m ANNA, f ca 1485 i Torneå, Finland.(22)

Barn:

VII.1) ANNA MOSESDOTTER BURE, f 1505 i Bureå, Skellefteå lfs, d i Yttervik, Skellefteå lfs. - G m LARS ANDERSSON, f 1500 i Yttervik, Skellefteå lfs, d 1584 i Yttervik, Skellefteå lfs. Länsman i Viken. Deras barn upptog namnet Bure från mödernet.(22)

IV.e) MATTS OLOFSSON BURE, f 1427.(22)

IV.f) JON OLOFSSON BURE, f 1430, d 1530.(22)

III.2) FALE HÄRSESSON BURE, f 1383 i Bureå, Skellefteå lfs, d i Falmark, Bureå, Skellefteå lfs. - G m GUNHILD SVENSDOTTER.(22)

III.3) MATTS HÄRSESSON BURE, f 1384 i Bureå, Skellefteå lfs. Storbonde, han fick marken vid Bjuröhn och byggde Bureågård 2.(22)

III.4) HÄRSE HÄRSESSON BURE, f 1385 iBureå, Skellefteå lfs.(22)

Släkt från Yttervik, Skellefteå lfs, som upptog namnet Bure från Anna Mosesdotter Bure av den gamla Bure-släkten.(22)

I.1) ANDERS LARSSON. Bonde i Yttervik, Skellefteå lfs.(22)

Barn:

II.a) LARS ANDERSSON, f 1500 i Yttervik, Skellefteå lfs, d 1584 i Yttervik, Skellefteå lfs. Länsman i Viken. - G m ANNA MOSESDOTTER BURE, f 1505 i Bureå, Skellefteå lfs, d i Yttervik, Skellefteå lfs, dotter av Moses Jakobsson Bure(f 1480 i Bureholmen, Skellefteå lfs, d 1554 i Bureå, Skellefteå lfs;Bonde på Buregård 8) och Anna(f ca 1485 i Torneå, Finland). Anna Mosesdotter Bure var av den gamla Bure-släkten.(22)

Barn:

III.1) OLOF LAURENTII BURE, f 1528 i Yttervik, Skellefteå lfs, d 1613 i Nora, Fjärdhundra. Kyrkoherde. Tog namnet Bure efter sin moder som var av den gamla Bure-släkten. - G m URSULA CHRISTOPHERSDOTTER, f 1525 i Tierp, Uppsala, d i Nora, dotter av Christopherus Laurentii(f ca 1500 i Tierp, d i Tierp;Kyrkoherde i Tierp).(22)

Barn:

IV.a) ANNA OLOFSDOTTER BURE, f 1548 i Yttervik, Skellefteå lfs, d 1650 i Nora. - G m JOHAN OLAI BALCK, f ca 1545, d 1633 i Nora. Kyrkoherde.(22)

IV.b) ROLAND (ROLANDUS) OLAI BURE, f 11/12 1587 i Nora, d 3/4 1670 i Nora. Komminister o kyrkoherde i Nora. - G m CATHARINA BJÖRNSDOTTER BALCK, f 1590 i Enåker, d 1637 i Nora, dotter av Johan Olai Balck(f ca 1545, d 1633 i Nora;Kyrkoherde) och Anna Olofsdotter Bure(f 1548 i Yttervik, Skellefteå lfs, d 1650 i Nora).(22)

Barn:

V.1) OLOF ROLANDSSON BUHRE, f 1625 i Nora, d 20/5 1697 i Sunnersberg, begravd 24/6 1697 där, 24/6 1688 välborne befallningsmannen i Rättsgården. Slottsinspektor på Läckö slott. Befallningsman på Läckö slott, Otterstad. - G 1:o m N.N. - G 2:o m CHRISTINA LECHANDER, f 1636 i Wånga?, d 30/5 1710 i Sunnersberg.(18)(19)(21)(22)

Barn i 2:a giftet:

VI.a) MARGARETA OLOFSDOTTER BUHRE, f 1665 i Otterstad, d 25/3 1725 i Leksberg. - G 24/6 1688 i Otterstad m häradsskrivaren i Vadsbo MAGNUS SVENSSON EK, f 1660 på Ekgården i Östby i Norra Häreneds sn, d 1731 på Lockerud i Leksbergs sn.(1)(2)(3)(18)(20)(21)

VI.b) SARA BURE.(21)

VI.c) KATARINA BURE, d 1700 i Otterstad.(21)

Tillhör släkten:

I.1) ANDERS JAKOBSSON, levde i början av 1500-talet.(4)

Dotter:

II.a) ANNA ANDERSDOTTER BUREA. - G m ANDERS OLAI, kyrkoherde i Skellefteå.(4)

Döttrar:

III.1) NN OLOFSDOTTER BURE. - G m THOMAS MATHIAE.(4)

Son:

IV.a) JOHAN BUREUS(BURE), lärd, f 15/3 1568 i Åkerby i Uppland, anställdes 1590 i kungliga kansliet, kallades sedan till akademisekreterare i Uppsala, vilken syssla han dock ej tillträdde, och var notarie vid Uppsala möte 1593. Jämte Johan Skytte blev han av Karl IX kallad till lärare för den unge Gustaf Adolf. 1609 blev han riksarkivarie, sedermera därjämte riksantikvarie och kunglig bibliotekarie. Bureus var en stor och mångsidig begåvning, vars växt dock hämmades av de för fäderneslandet mödosamma och bekymmerfulla tiderna. Framför allt insiktsfull i svensk fornkunskap, åtnjöt han även anseende för kunskaper i österländska språk och teologi såväl som i geometri, mekanik, astronomi och kemi. Dessutom var han vitterlekare, skicklig tecknare samt den förste infödde kopparstickare och xylograf i vårt land. Han var grundläggare till hela den antikvariska strömningen i Sverige under 1600-talet och den förste, som av rent vetenskapligt intresse studerade vårt språk. I likhet med andra, mer ryktbara renässansmän hade Bureus en dragning till mystik och förborgat vetande, så att han hängav sig åt kabbalistiska grubblerier, och slutligen förutsade han, att världen på en bestämd, av honom uppgiven, dag skulle gå under. Med anledning därav kom han i tvist med apotekaren Simon Wolimhaus i Uppsala, vilken påstod, att Bureus räknat vilse och att yttersta domen skulle komma något senare. De bägge herrarna slog vad om sina gårdar i Uppsala. Bureus utgav en mängd lärda, men av mysticism förvirrade arbeten, i synnerhet i fornforskning. Genom "Runa-ABC-boken"(1611), "Monumenta helsingica"(1624) m fl skrifter upplivade han kunskapen om runorna. Han avbildade och lät avteckna omkring 200 runstenar. 1636 utgav han en(numera förlorad) fornsvensk grammatik(den första forngermanska språklära), och 1651 överlämnade han till regeringen fyra band samlingar till ett svenskt lexikon, av vilka band tre har förkommit. Med anledning av frågan om runornas fädernesland invecklades han i häftiga strider med den danske fornfoskaren O. Worm. Betydelsefullt blev Bureus nit för att uppspåra och rädda gamla nordiska handskrifter(lagar, sagor, o s v). Sålunda var det han, som upptäckte och första gången utgav "En nyttigh bok om konunga styrilse och höfdinga"(1634; efter samma text avtryckt 1650). Som poet röjde han formsinne och intresse för det metriska. 1637 utgav han "Nymäre wijsor"(12 till antalet). Han dog 22/10 1652 på Vårdsätra nära Uppsala. Om hans släktförhållanden m m se L. Bygdén, "Om ursprunget till den historiska myten om Fale Bure"(i "Samlaren", 1890).(4)(5)

III.2) NN OLOFSDOTTER BURE. - G m ENGELBRECHT LAURENTII, kyrkoherde.(4)

Söner:

IV.a) ANDERS BURE(ANDREAS BUREUS), den svenska kartografiens fader, skrev sig först Andreas Engelberti, f 14/8 1571 i Särbrå i Ångermanland, omtalas 1602 såsom tjänsteman i kansliet och var fr o m 1616 sekreterare därstädes, men sysselsattes därjämte med genealogiska, astronomiska och kartografiska arbeten. På grund av en 1603 given kunglig befallning utarbetade Bure en 1611 graverad och Gustaf II Adolf tillägnad karta över rikets nordligaste provinser("Lapponiae, Bothniae, Cajaniaeque, Regni Sveciae provinciarum septentrionalium, nova delineatio", i liten folio, reproducerad i "Ymer" 1901), som Klemming("Ur en antecknares samlingar", 1868-73) kallar "vår första egentliga karta" och varav nu finnas endast 2 exemplar i behåll(det ena i kungliga biblioteket, det andra i Trolleholms bibliotek), För dedikationen på denna "landtafla" fick Bure 100 daler 1612. Efter att 1612-13 ha tjänstgjort hos de svenske kommossarierna vid fredsunderhandlingarna vid Ulfsbäck-Knäred, överbragte han 1614 ett Gustaf II Adolfs brev samt fredsfördraget i avskrift till konungen i England. 1616 fick Bure och hans broder Jonas samt Axel Hansson fullmakt att ha överinseendet över tryckningen av bibeln, i vilken landkartan var ritad av Bure. Jämte två andra kommissarier deltog han 1617-21 vid den viktiga uppgång av gränsen emot Ryssland, som blev en följd av Stolbovafreden. Under loppet av 1623 undervisade och biträdde han ståthållarna i Öster- och Västergötland samt Småland vid verkställandet av åtgärder, som stod i samband med upptagande av den kort förut beslutade s k lilla tullen, nämligen med uppförandet av "staket" kring städerna, tullportar och tullhus. Sina kartarbeten fortsatte han oförtrutet, ty 1626 utgav han sin stora karta över Skandinavien och angränsande länder, som inbragte honom "en vacker årlig lön" och "en ansenlig äreskänk i penningar". En särskild instruktion utfärdades 4/4 1628 för honom såsom "generalmatematiker", enligt vilken det ålåg honom att med de landtmätare han uppfostrat avmäta vart landskap och hålla jordrevning samt med anledning därav göra "landtaflor", som åskådliggjorde icke allenast huru socknarna och bygdelagen hängde tillhopa, utan varje bys lägenheter uti åker, äng och skog. Honom uppdrogs därjämte att avgiva förslag till skogsavröjningar, till nyttiga bruks anläggning, lämna råd vid städers anläggning, uppgöra kartor över städer, hamnar och inlopp samt ha inseende över kronans hus och deras byggnad samt över gruvbrytningen(sistnämnda uppgift bortföll 1630, då generalbergsamtet inrättades, och hans befattning med lantmäteriet upphörde antagligen 1633, i sammanhang med den då för lantmätarna utfärdade instruktionen). 1 l634 avgick Bure jämte F. Scheiding, H. Fleming och E. Gyllenstierna i en utomordentlig beskickning till Moskva för att notificera drottning Kristinas uppstigande på tronen, men även för att bevaka viktiga politiska och kommersiella intressen. 1635 insattes han såsom assessor i krigskollegium för att, enligt riksdrotsens yttrande i rådet, "som en cuneus drifva och förmå andra till en tidig omsorg om rikets fästningar". Han nedlade under åren 1635-40 därjämte åtskilligt arbete på införande av enhet i mål och i vikt över hela riket och anses vara upphovsmannen till en vid denna tid framlagt förslag till införande av decimalräkning i mått och vikt. 1640 blev han krigsråd. Till belysning av Bures mångsidighet må nämnas, att han vid denna tid på egen bekostnad i Stockholm anlade en vattenledning genom staden mellan broarna, vars pumpverk drevs av ett vattenhjul i Norrström. Bure avled i Stockholm 4/2 1646. Han hade 1624 adlats. Bures 1626 utgivna karta "Orbis Arctoi nova et accurata delineatio"(graverad av V. S. Trauthman), till vilken s å utgavs text med titeln "Orbis Arctoi imprimisque Regni Sveciae descriptio", innehåller 6 blad, är omkring 160 cm bred och 150 cm hög samt omfattar Sverige, Norge, Finland och angränsande delar av Danmark, Tyskland, Östersjöprovinserna och Ryssland. Kartan, Bures största verk, betecknar ett utomordentligt framsteg och kan med skäl betraktas som den första någorlunda pålitliga kartan över Skandinavien. Numera är endast några få exemplar av densamma kända(ett äges av generalstabens topografiska avdelning, ett av lantmäteristyrelsen, ett av kungliga biblioteket, ett av Uppsala universitets-bibliotek och ett tillhör J. Westins samling därstädes). Men många avtryck togs på sin tid, av vilka ej få gick till utlandet, där Bures karta kopierades "otaligt många gånger" och "i åtskillig storlek". Ja nästan alla kartor över Sverige, som under 17:e århundradet uygavs utomlands, var endast kopior av denna.(4)(6)

IV.b) JONAS BURE, lagkarl, genealog, f i slutet av 1500-talet i Ångermanland. Jämte brodern Anders tjänstgjorde han, åtminstone från början av Gustaf Adolfs regering, i riksarkivet, och 1624 blev han tillika med denne broder adlad. Av Gustaf Adolf användes han i flera värv. 1625 utnämndes han till agent i Danmark, med station i Helsingör, och kvarstannade där till 1629. Han blev därefter sekreterare i riksarkivet och bär längre fram titeln "custos archivi". Från denna syssla fick han avsked 1649. Död 1655. År 1613 fick Bure av Gustaf Adolf i uppdrag att utgiva stadslagen, vilken också för första gången 1618 utkom. 1621 begärde han och erhöll privilegium på en ny upplaga av den då utsålda landslagen(utgiven första gången 1608 av Johan Bureus), vilken s å blev tryckt i Stockholm. Hans insikter som lagkarl beredde honom också en plats i 1642 års lagkommission, i vars arbeten han deltog. Såsom frukt av hans verksamhet som genealog förvaras i riksarkivet en handskriven "Svensk ätte-bok".(4)

IV.c) OLOF BURE, läkare, f 1578 i Själevad i Ångermanland, blev 1611 i Basel medicine doktor och kort därefter livmedikus hos hertig Johan av Östergötland. Vid hertigens död(1618) fick han samma anställning hos Gustaf II Adolf. Denne tog hans duglighet i anspråk även för andra värv; lät honom 1620 avgiva förslag till planer för de städer, som skulle anläggas i Norrland och Finland, samt utnämnde honom 1621 till borgmästare i Stockholm. S å adlades Bure, med bibehållande av sitt namn, och 1624 blev hans bröder introducerade på hans nummer. 1633 utnämndes han till vice president i Åbo hovrätt. Död 1655. Bure har bl a efterlämnat ett matematiskt arbete, "Arithmeticae instrumentalis abacus ratione nova ex geometricis fundamentis atque supputatione"(1609) o s v. En kusin till Bure var biskopen i Strängnäs, Jacobus Zebråcynthus, vars sonson adlades med namnet Burenskiöld.(4)

IV.d) LARS BURE, kyrkoherde på Gråmunkeholmen.(4)

Tillhör släkten:

Engelbrecht Laurentiis brorson:

I.1) J A C O B U S JOHANNIS ZEBRÅCYNTHUS(ZEBROCYNTHIUS, SEBROCYNTHUS, CEBRACYNTHUS), biskop, f 17/11 1572 i Själevads församling, Ångermanland, d 9/7 1642, var son till kyrkoherden i nämnda församling Hans Bure, som 1590 flyttade till Säbrå sn. Efter denna ort och sin moders tillnamn, Zynthia, tog han sig sitt besynnerliga namn. Efter fleråriga studier i Uppsala och vid utländska universitet utnämndes han 1612 till logices professor och 1613 till professor eloquentiae. 1616 erhöll han Vendels pastorat som löneför-bättring. 1621 blev han hovpredikant och följde konungen i preussiska fälttåget. Pastor primarius blev han 1624 och verkade i Stockholm, tills han 1639 efter enhällig kallelse blev biskop i Strängnäs. Som sådan hann han icke uträtta mycket. Zebråcynthus var en på huvudets och hjärtats vägnar rikt begåvad man och lärde ej blott med munnen, utan även med levernet, såsom hans i Strängnäs domkyrka befintliga epitafium upplyser. Som universitetslärare stod han icke i första ledet. Däremot ansågs han som en av tidens bästa predikanter. Av trycket utgav han endast några likpredikningar. Zebråcynthus var kusin till Anders, Olof och Jonas Bure. I sitt äktenskap med en dotter till ärkebiskopen Nicolaus Bothniensis hade han flera barn, av vilka sonen Nils(död som stadspresident i Norrköping) 1681 upptog namnet Bure(Bureus) och adlades 1654 med namnet Burensköld. Av Zebråcynthus döttrar blev Kristina gift med ärkebiskop Stigzelius och Anna med diplomaten A. Gyldenklou.(4)(7)

Barn:

II.a) NILS BURENSKÖLD(BURE), upptog 1681 namnet Bure(Bureus) och adlades 1654 med namnet Burensköld. Död som stadspresident i Norrköping.(7)

Son:

III.1) JAKOB BURENSKÖLD(skrev sig Burenskiöld), friherre, krigare, f 25/12 1655 i Stockholm, blev 1675 fänrik vid Modées bergsregemente till fot i Malmö och deltog i skånska kriget, sedan 1677 såsom ryttmästare vid Gyllenstiernas regemente till häst, samt utmärkte sig, särskilt under 1678 års fälttåg, på flera "partier". 1680 gick han i utländsk krigstjänst, såsom kaspten vid Fürstenbergs franska infanteriregemente i Katalonien, men måste 1681 "för en särdeles olycklig recontre qvittera fransysk tjenst", tjänade några månader vid storhertig-liga gardet i Florens, fick s å genom drottning Kristinas rekommendation anställning hos malteserorden, kämpade på dess galerer mot turkarna vid Afrikas kust, men kunde såsom protestant ej hoppas på befordran hos den katolska orden. Efter att 1683 i kejserliga armén ha slagits mot turkarna vid Pressburg och vid Wien, återkom han 1684 till Sverige, blev 1687 ryttmästare vid östgöta kavalleri, bevistade 1691-93 kampanjen i Belgien i sällskap med pfalzgreve Gustaf, vart 1696 major vid karelska kavalleriet och 1700 vid östgöta kavalleri samt befordrades efter övergången av Düna(1701) till överstelöjtnant. I det därpå följande kriget i Polen utmärkte han sig, sedan 1704 chef för östgöta kavalleri, i synnerhet i slaget vid Warschau(1705) under Nieroth. Burensköld utnämndes 1706 till generalmajor ochy landshövding i Östergötlands län samt upphöjdes i friherrligt stånd. Då danskarna 1709 hotade med krig, förordnade kunglig m:ts råd honom till generallöjtnant av kavalleriet, varpå 1710 följde kunglig konfirmation. I slaget vid Hälsingborg(februari 1710) tvang Burensköld i spetsen för vänstra flygelns kavalleri med ett raskt anfall de betydligt manstarkare danskarna för en stund att vika, men angreps i sin tur av dem och blev tillfångatagen. Hans flygel fick emellertid förstärkning och slog den danska på flykten. Burensköld utväxlades 30/8 1710, kom i september s å till Stockholm och förordnades till vice överståthållare, en plats, som han beklädde under den måhända hemskaste perioden av huvudstadens historia, den stora pestens tid, till april 1711. Han befalldes då att taga befälet över armén i Västergötland och Bohus län och trädde 1712 i verksamhet såsom guvernör i Skåne, vartill konungen utnämnt honom redan 1710. 1716 lämnade han detta ämbete. Han avled 24/2 1738. Burensköld stiftade 1726 det stora burensköldska fideikommisset(se Borkhult).(8)

II.b) KRISTINA ZEBRÅCYNTHUS. - G m NN STIGZELIUS, ärkebiskop.(7)

II.c) ANNA ZEBRÅCYNTHUS. - G m A. GYLDENKLOU, diplomat.(7)

II.d) MARGARETA ZEBRÅSYNTHIA BUREA, f 1594, d 1657, som kallades "stormor i Dalom". - G m UNO TROILIUS, f 1586, d 1664, prost i Leksand,(17)

Tillhör släkten:

I.1) BRITA CHRISTINA ULRICA BURE(av adliga ätten), f 1788, d 1830. - G 1812 m MAGNUS POIGNANT i hans 1:a gifte(gift 2:o 1834 med Johanna Normelin, d 1837), f 1772, d 1846, son av bruksinspektorn Gabriel Poignant och Nn Humble, major vid Upplands regemente, GM för tapperhet till sjöss, RSO(deltog i 4 sjöslag samt 19 större och mindre strider till lands).(13)

Tillhör släkten:

I.1) ERIC BURE. - G ?m(var 1726 gift) REBECCA REHN, f 169(4), dtr t Johan Ericsson Rehn och Elisabeth Lohring. Hennes släktnamn upptogs av deras son.(14)

Son:

II.a) J O H A N ERIC REHN, f 1717, d 1793; löjtnant, hovintendent, kronprins Gustafs ritlärare, RWO, kedamot av målarakademien, fastighetsägare i Stockholm. - G m ANNA CHRISTINA RUNGREN, f 1720, d 1766.(14)

Döttrar:

III.1) ANNA LOVISA REHN, f 174(8), d ogift 1809.(14)

III.2) J O H A N N A GUSTAVA REHN, f 1753, d 1795. - G 1782 m RUTGER FREDRIC HOCHSCHILD, f 1752, d 1806, expeditionssekreterare.(14)

Tillhör släkten:

I.1) CATHARINA ROLANDSDOTTER BURE. - G m PETRUS FONTELIUS, professor i Uppsala, prost i Gävle.(10) (11)(12)(15)

Tillhör släkten:

I.1) MARIA JOHANNA BURENSKÖLD. - G m CLAES PHILIP VON SCHWERIN.(16)

Tillhör släkten:

I.1) BARBRO PERSDOTTER (BURE). - G m ERIK NORAEUS, f 1618, d 1697, kyrkoherde i Silbojok.(17)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE 1: (gamla Bure-släkten)

Fale Bure
|
Härse Falesson Bure, hövitsman i Bureå
|
Olof Hersesson Bure (1380-1460)
|
Anders Olofsson Bure, bonde i Bure 6, underlagman (1425- )
|
Jacob Andersson Bure, bonde i Bureå 8, underlagman (1456- )
|
Moses Jakobsson Bure, bonde på Buregård 8 (1480-1554)
|
Anna Mosesdotter Bure (1505- )
|
Olof Laurentii Bure, Kyrkoherde (1528-1630)
|
Roland (Rolandus) Olai Bure, Kyrkoherde i Nora (1587-1670)
|
Olof Rolandsson Buhre, befallningsman (1625-1697)
|
Margareta Olofsdotter Buhre (1665-1725)
|
Margareta Ek(1701-1774)
|
Fredrik Mellin, prost (1737-1806)
|
Jonas Mellin, prost (1768-1843)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


SLÄKTFÖRHÅLLANDE 2: (yngre Bure-släkten)

Anders Larsson, Bonde i Yttervik, Skellefteå lfs
|
Lars Andersson, länsman i Viken (1500-1584)
|
Olof Laurentii Bure, Kyrkoherde (1528-1630)
|
Roland (Rolandus) Olai Bure, Kyrkoherde i Nora (1587-1670)
|
Olof Rolandsson Buhre, befallningsman (1625-1697)
|
Margareta Olofsdotter Buhre (1665-1725)
|
Margareta Ek(1701-1774)
|
Fredrik Mellin, prost (1737-1806)
|
Jonas Mellin, prost (1768-1843)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )
KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Svensk Slägtkalender 1886, s 129.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors farfars mormor.
(4) = Nordisk Familjebok, bd IV, sp 610-613.
(5) = Nordisk Familjebok, bd IV, sp 618-619.
(6) = Se Viktor Ekstrand, "Svenska landtmätare 1628-1900"(6:e häftet, 1904, s 17-29.(4)
(7) = Nordisk Familjebok, bd XXXIII, sp 702.
(8) = Nordisk Familjebok, bd IV, sp 617.
(9) = Fale(Fåle) Bure, d ä och d y. Under senare hälften av 1600-talet börjar namnet Fale Bure att förekomma hos de svenske historieskrivarna(Loccenius, Örnhiälm m fl). Efter Erik den heliges död, heter det, reste sig norrlänningarna under anförande av Fåle i Byrestad eller Fale Bure(båda dessa benämningar före- komma), tågade till Uppland och slog där konung Eriks mördare, den danske prinsen Magnus Henriks- son. Fale-(Fåle-)bron nära Uppsala sades ha blivit uppkallad efter anföraren, vare sig därför att han där stupat eller av någon annan orsak. Såsom källor anföras "gamla krönikor" , ur vilka antikvarien Johan Bureus gjort dessa utdrag. Något senare uppdyka berättelser om "Fale hin unge", eller den yngre, som genom sina bragder helt och hållet ställde sin namne i skuggan. Han härstammade från hälsingarnas forne konungar(om graden av hans släktskap med den äldre Fale var Bureus ej fullt säker) och bodde på Byrestad i Sköns sn i Medelpad. Under det s k kriget vid Älgarås(1205) hade han räddat Erik, Knut Erikssons son, burit honom på sina armar till sin gård i Medelpad och sedan för större säkerhets skull fört honom över till Norge. Jämte sin skyddsling återvände han, efter någon tids förlopp, från Norge, tog ånyo vägen över Norrland, där han uppviglade norrlänningarna mot Sverker Karlsson, och deltog slutligen i slagen vid Lena och Gestilren. Till belöning fick Fale av Erik Eriksson adligt märke (en krökt väpnad arm) och i förläning Medelpad, Jämtland och halva Ångermanland. Där nu Sköns kyrka ligger, lät han uppföra borgen Byresholm. Denna berättelse hölls länge för fullgod av de svenske his- torieskrivarna. Såsom källor uppgivas, även för historien om Fale hin unge, handskrivna meddelanden av Johan Bureus. Från Fale hin unge skulle alla Burar härstamma. Släktledningen kan ses i "Svenska adelns ättartaflor", utg. av G. Anrep. Den historia, som stöder sig på samtida urkunder, vet emellertid ingenting om allt detta, och ej heller någon historieskrivare(icke ens Messenius) före senare hälften av 1600-talet. Berättelsen om den yngre Fale vimlar för övrigt av så påtagliga historiska misstag, att dess dom redan genom dem är fälld. Också ha historieskrivarna och forskarna, med Nordin och Lagerbring i spetsen, ända från 1700-talets mitt uppträtt mot dessa berättelsers äkthet(jämför Thun, "Vita Palm- sköldii" 1707). Enligt L. Bygdén, "Om ursprunget till den historiska myten om Fale Bure"("Samlaren", 11:e årg. 1890), skulle myten ytterst härleda sig från e3n av J. Bureus upptecknad gammal sägen, vilken anknyter sig till en adlig gravsten från medeltiden, som ännu bevaras i Sköns kyrka i Medelpad och blivit lagd över en Fardiaekn, i några gamla dokument kallad "Fardiaekn unge", ett namn, som genom förmed- ling av den i Medelpad förekommande namnformen Fardhe lätt övergått till Fale.(4)
(10) = Svenska Ättartal 1889, s 92-93.
(11) = Hennes dotter Elisabeth Fontelia var g m Anton Martin, rådman i Gävle.(10)
(12) = Catharina Bure härstammade i 16:e led från Thord i Byr, som levde på konung Eric Segersälls tid och blev kristen vid år 992. Ledningen lyder: 1. Thord i Byr. - 2. Gunnar Herse. - 3. Thord Bure. - 4. Eric Thordsson i Selånger. - 5. Herse Ericsson. - 6. Fale Bure hin Gamle på Byrestad, d 1161 vid Falebro (sedan han hämnats konung Eric den heliges död). - 7. Herse Falesson. - 8. Fale Bure hin Unge, den bekante furstefostraren(som räddade konung Knuts son Eric 1205 och bistod honom att vinna konungamakten). 9. Herse Falesson. - 10. Olof Bure(från vars son Fale släkterna Bure, Burensköld, Falkengren, m fl härstamma). - 11. Anders Bure. - 12. Jacob Bure. - 13. Moses Bure. - 14. Anna Bure, g m Lars Andersson, länsman i Skellefteå. - 15. Olof Bure. - 16. Roland Bure. - 17. Catharina Bure.(10)
(13) = Svenska Ättartal 1889, s 474-475.
(14) = Svenska Ättartal 1889, s 391-392.
(15) = Svenska Ättartal 1889, s 340.
(16) = Svenska Ättartal 1890, s 26-27.
(17) = Svenska Ättartal 1890, s 30-31.
(18) = Ek, (Eek), Magnus Svensson. Häradsskrivare i Wadsbo. Född 1660 i Eeckgården i Östby, N.Härened sn. Död 1731 i Lockerud, Leksberg sn. Finns inte i Otterstad C:1, Svar 56295 1684-1716 annat än under: Giftermål: 24 juni 1688 Uppbördsskrifvaren öfver Kållands härad Måns Svensson Ek med Befallningsmannens, Wälborne Oluf Roland, dotter i Rättsgården, Margareta Olufsdotter Bure som jämväl gjort vittnesbörd ????? äro. Född på Eeckgården i Östby i Norra Häreneds sn. Ägde gården Lockerud i Leksbergs sn. (Barn V:26, s , Far VII:101, s , Mor VII:102, s ) Gift 1:o 1688-06-24 i Otterstad med efterföljande ana.
Barn:
Ek, Anders Månsson. Mönsterskrivare vid Vadsbo kompani. Född 1698. Död 1755 i Lockerud, Leksberg.
Ek, Margareta. Född 1701 i Lockerud, Leksberg (Warholm). Död 1774 i Lunnebergs gård, Säfvared. (Se V:26, s ).
Ek, Magnus Månsson. Häradssekreterare i Leksberg. Född 1704. Död 1762.
Ek, Ingrid.
Gift 2:o 1727-10-15 med Sundelius, Ingrid. Madame.
(19) = Alexandras farfars mormors mormors farfars mormors far.
(20) = Bure, Margareta Olofsdotter. Född 1665 i Otterstad, (P). Död 1725-03-25 i Leksberg. I Jonas Fr. Mellins bok* om Hångsdala församling(tryckt 1812 står om Margareta Ek, häradsskrivaren Magnus Eks dotter med sin hustru Margareta (Olofsdotter) Buhre av gamla Buhre-släkten. Samma uppgifter finns hos O.F.Strokirk: "Kultur-och Personhistoriska anteckningar, del 2: Vestgöta-släkten Ek(Eek) [Lockerudsgrenen]".* (Barn V:26, s , Far VII:103, s , Mor VII:104, s ) Gift 1688-06-24 i Otterstad med föregående ana.
(21) = Bure (Buhre)eller Bhure, Olof Rolandsson. Slottsinspektor på Läckö slott. Född 1625 i Nora (Fjärdhundra kontrakts herdaminnen 1593-1991). Död 1697-05-20 i Sunnersberg (Sunnersberg C:1). Begravd 1697-06-24 i Sunnersberg (Sunnerstad C:1). Enligt Disbyt 00978 (Thage Petrusson) skulle Olof Bure varit gift två gånger,1:a gången med okänd, 2:a gången med Helena Lechandra (Barn VI:52, s , Far VIII:205, s , Mor VIII:206, s ) Gift med efterföljande ana.
Barn:
Bure, Margareta Olofsdotter. Född 1665 i Otterstad, (P). Död 1725-03-25 i Leksberg. (Se VI:52, s ).
Bure, Sara.
Bure, Katarina. Död 1700 i Otterstad.
VII:104 mm ff mm m Lechander, Christina. Född 1636 i Wånga?. Död 1710-05-30 i Sunnersberg (Sunnersberg C:1). Begravd 1710-06-03 i Sunnersbergs kyrkogård. "30 maj 1710 afsomnade salig befallningsmannens Olof Rolandsson Enkia i ???, hustru Christina Larsdotter Lechandra, som den 3 juni begrofvs i Synnerbergs kyrkogård, uti sin graaf,sedan hon christligen och väl lefvat här i världen i 74 år" (Sunnerberg C:1). Föddes sannolikt i Wånga där hennes far var kyrkoherde 1630-1651 då han blev prost i Skara (W). Enligt andra uppgifter född i Skara 1624 (Fadern var konrektor i Skara 1625) (Barn VI:52, s , Far VIII:207, s , Mor VIII:208, s ) Gift med föregående ana.
(22) = Ohlsson, Lars (http://lasseistuvsta.se/), Lembke, Johan (http://www.jlembke.com/). Bönder och gårdar i Ske-å socken (Ulf Lundström) och övrig publikationer. Bure Ätten en utredning om Bure - Ätten, i huvudsak bygd på utdrag ur skrifter efterlämnade av Commendör - Capten Carl Ulrik af Klercker, samt andra befintliga källskrifter i ämnet, utredd och utskrivet sommaren 1982 av Elof Lindmark Skellefteå.
(23) = Bönder och gårdar i Ske-å socken (Ulf Lundström) och övrig publikationer: Olof Hersesson Bure The Old, som besatt sin faders gård Bure, men Fale hans Broder fick sins faders fäbodar, och bygde der, och kallade thet Falamark, ther nu boo Sexton grannar, som alle af honom komne äro, och intet finnes i thenna booken. Thenne Olof kalla de gamble Oluf. Han upbygde Bura kloster på en hollma uti Bura åminne.
Ulf Sikeborg: Gift med en okänd kvinna 1404. Han skall enligt Johan Bure ha varit far till fyra bröder: Anders, Fale, Olof och Jon. Fale fanns knappast. Bodde på stammgården (troligen Bureå 2) i kung Birjers tid och fullbordade Bure kloster, som bestod av en Abbot och 12 bröder. Han kallades "Gamle Olof". Uppges vara den förstfödde i Bureå. Skall ha varit son till den lärde Härse, som gick med silverskenor och silverbälte. Olof besatt sin faders gård Bure i Skellefteå och byggde Bure kloster på en holme i Bureälven. Härifrån kan man se släktleden som icke belagd kuriosa.

AV BULGARIEN. Tillbaka till toppen »

I.1) VIOLA AV BULGARIEN, d 7/9 1251. - G m KASIMIR I AV OPPELN(PIASTERNAS ÄTT), hertig, f ca 1176, d 13/5 1230.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

AV BURGUND. Tillbaka till toppen »

I.1) HUGO II BOREL AV BURGUND, hertig, f 1085, d 1143. - G 1115 m MATHILDE AV TURENNE, d ca 1165 i Beaune, nämnd 1125-1162.(1)

Barn:

II.a) MATHILDE AV BURGUND, f ca 1130, levde 1172. - G 25/2 1157 m GUILLAUME VII DE MONTPELLIER, d 1172.(1)

II.b) EUDES II AV BURGUND, hertig, f 1118, d 27/9 1162. - G 1145 m MARIE AV BLOIS & CHAMPAGNE, f 1128, d 7/8 1190.(1)

Son:

III.1) HUGO III AV BURGUND, hertig, f 1148, d 25/8 1192 i Tyrus. - G 1/9 1183 i St Gilles m BEATRICE AV VIENNOIS, f 1161, d 16/12 1228 i Chateau de Vizille. Dauphinée.(1)

Dotter:

IV.a ANNA AV BURGUND., f 1192, d 1243. E a u Marguerite av Coligny. KOLLA DETTA! - G 1222 m AMEDEO IV AV SAVOJEN, greve, f 1197, d 24/6 1253.(1)

Tillhör släkten:

I.1) ETIENNE I AV BURGUND, greve, d 1102. - G m BEATRIX AV LOTHRINGEN.(1)

Son:

II.a) RENAUD III AV BURGUND, greve, d 22/1 1148. - G m AGATHA AV LOTHRINGEN, nämnd 1130-1148.(1)

Dotter:

III.1) BEATRIX AV BURGUND, f 1144, d 15/11 1184. - G 16/6 1156 m FRIEDRICH I "BARBAROSSA"(Se HOHENSTAUFEN), Tysk konung, Rom. kejsare, f 1122, d 10/6 1190.(1)

Tillhör släkten:

I.1) GISELA AV BURGUND, f ca 1070, levde 1133. - G m RAINER III AV MONFERRATO, markis.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BUZZACARINI. Tillbaka till toppen »

I.1) PATARO BUZZACARINI.(1)

Dotter:

II.a) FINA BUZZACARINI, d 4/10 1378. - G 1345 m FRANCESCO DI CARRARA, signore di Padova, d 6/10 1393.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BYDELSBACH. Tillbaka till toppen »

I.1) HEBBLA ALBREKTSDOTTER BYDELSBACH. - G 2) m riddaren och riksrådet ARENT BENGTSSON (tillbakaseende ulv) i hans 2:a gifte(G 1:o m Brita Bengtsdotter(Natt och Dag).(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Hebbla Albrektsdotter Bydelsbach
|
Märta Arendtsdotter(Ulf-släkten)
|
Brita Bengtsdotter(Lillie) ( ? -ca1560)
|
Anna Gylta ( ? -1579)
|
Metta Ribbing (1545- ? )
|
Margareta Kafle (1583-1658)
|
Anna Lindelöf af Kedom (levde 1676)
|
Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormor.

BÜLOW. Tillbaka till toppen »

Urgammal mecklenburgsk släkt, som säges ha tagit namn efter byn Bülow vid Gadebusch. Släkten ha vunnit stark utbredning i länderna vid Östersjökusten och räknar minst 8 linjer, vilka skildes på 1200- eller 1300-talet och vid olika tider slagit sig ned i Mecklenburg, Braunschweig, Hannover, Danmark, Sve- rige, Polen och Ryssland. Till Sverige lär en gren av släkten ha inkommit med konung Erik av Pommern. Fikke Johansson Bülow och hans broder Detlef nämnas ofta i tidens handlingar. Fikkes syster fru Er- megard Bülow var gift först med Knut Bosson av Gripsläkten, sedan med greve Hans av Eberstein. Gre- nens mest kända medlem är Anna Fikkesdotter Bülow, abbedissa i Vadstena kloster 1501, död 1519. Hon har på uppdrag av biskop Hans Brask i Linköping, författat en utförlig berättelse över samtida släktförhållanden, "Chronicon genealogicum", den mest värdefulla av de äldre släkt-uppteckningar, som vår litteratur äger. Arbetet är tryckt 1618 genom Peringskiölds försorg. Till en dansk gren hörde hovmannen Johan Bülow och generalen Frants Kristoffer Bülow. Större delen av släkten kvarstannade i Tyskland. Bland där förgrenade linjer märkas: Wedendorf-linjen, som räknat representanter även i Danmark och till vilken hör generalen Frederik Rubeck Henrik von Bülow samt statsmännen Heinrich von Bülow, Bernhard Ernst von Bülow och Bernhard von Bülow; vidare Gartow-linjen, med skriftställaren Karl Eduard von Bülow och musikern Hans Guido von Bülow; samt Plüskow-linjen, som i sin ordning omfattar dels en grevlig gren von Dennewitz, med generalen Friedrich Wilhelm von Bülow och militärskriftställaren Adam Heinrich Dietrich von Bülow, dels grenen Prützen med politikern Ernst von Bülow-Cummerow(så kallad efter ett familjegods).(1)(2)

I.1) JOHAN BÜLOW.(1)(2)(3)

Barn:

II.a) FIKKE JOHANSSON BÜLOW.(1)(2)(4)

Dotter:

III.1) ERMEGÅRD FIKKESDOTTER BÜLOW. - G m lagmannen, riddaren och riksrådet MÅNS BENGTS SON(NATT OCH DAG) i hans 3:e gifte.(1)(5)

II.b) DETLEF JOHANSSON BÜLOW.(2)

II.c) ERMEGARD JOHANSDOTTER BÜLOW. - G m KNUT BOSSON(GRIP 2; ALGOTSSÖNERNA).(1)(2)(6)

Den danska grenen:

I.1) JOHAN BÜLOW, dansk hovman, f 1751, d 1828, blev 1769 löjtnant vid livgardet(övervar dettas resning mot Struensee julafton 1771), men studerade samtidigt vid Sorö akademi. 1773 blev han kammarjunkare hos kronprins Fredrik, vann dennes förtroende och var mycket verksam både vid förberedandet och utförandet av regeringsskiftet 14/4 1784, då kronprinsen övertog styrelsen och bildade en ny ministär. Bülow förblev ännu i ett antal år kronprinsens rådgivare, blev 1784 marskalk vid hans hov och 1790 geheimeråd, men miste efter hand sitt inflytande, emedan han ogillade kronprinsens ensidiga förkärlek för krigsväsen och varnade honom för prins Karl av Hessen(hans blivande svärfar). 1793 föll han i onåd, flyttade till Sanderumgaard på Fyn och visade sig som en vetenskapernas givmilde beskyddare(han gav 80.000 kr dels till reseunderstöd, dels till utgivande av skrifter). Hans samlingar av brev och historiska aktstycken skänktes till Sorö akademi.(2)

I.1) FRANTS KRISTOFFER BÜLOW, dansk officer, f 1769, d 1844, blev 1788 löjtnant och gjorde sedan 1791 tjänst som adjutant hos kronprins Fredrik(sedan Fredrik VI), blev 1801 kapten, s å generaladjutant, vilken ställning han behöll till konungens död, 1839, samt avancerade 1808 till överste och 1828 till generallöjtnant. 1830-39 var han chef för militärhögskolan. Bülow ådagalade icke ringa duglighet som biträde vid kronprinsens härorganisatoriska verksamhet 1803-07, men däremot mycket ringa förmåga som rådgivare under krigen 1807-14 och väckte mycken ovilja mot sig hos folket. Likväl bibehöll han sitt inflytande hos konungen icke endast i fråga om här och flotta, utan även i många andra såväl politiska som privata spörsmål, ehuru han aldrig erhöll plats i statsrådet. Även vid hovet intog han en ledande ställning. Enligt allmänna meningen missbrukade han på flera sätt sin stora makt för att skaffa sig personliga fördelar.(2)

Wedendorf-linjen:

I.1) FREDERIK RUBECK HENRIK VON BÜLOW, dansk general, f 4/2 1791 i norra Slesvig, d 16/6 1858. Han deltog som fänrik med tapperhet i Köpenhamns försvar 1807 och gjorde 1813 som premiärlöjtnant tjänst under fälttåget i Holstein. 1847 hade han befordrats till överste och utmärkte sig 1848 som brigadgeneral i nästan alla träffningar, vid Bov, Slesvig och senare på Dybböl. Efter att i april 1849 ha lett striderna i Sundeved, blev han härens övergeneral och gjorde 6/7 utfallet från Fredericia, vilket slutade med en glänsande seger över schlesvig-holsteinarna. Sjukdom tvang honom att lämna sin överbefälhavarställning; likväl var han 1852-56 såsom generallöjtnant den högste befälhavaren först i Slesvig, sedan på Själland. 1861 restes ett minnes-märke över honom i Fredericia.(2)

I.1) HEINRICH VON BÜLOW, friherre von Bülow, preussisk statsman, f 1792 i Schwerin, deltog i 1813 års krig och ägnade sig sedan åt den diplomatiska banan med Wilhelm von Humboldt till läromästare, vilken han 1817 som legationssekreterare följde till London och 1819 till Berlin som föredragande för handel och sjöfart i utrikesministeriet. 1820 gifte han sig med en dotter till Humboldt. Bülow verkade synnerligen ivrigt för tyska tullföreningens tillkomst och utbildning samt representerade som sändebud i London 1827-41 på ett överläg-set sätt Preussens intressen. Han förflyttades hösten 1841 till Frankfurt am Main som Preussens ombud vid förbundsdagen och utnämndes i april 1842 till preussisk utrikesminister(i Arnim-Boitzenburgs ministär). På denna post sökte han förmildra den överhandtagande reaktionen, men träffades snart av svår ohälsa och nödgades i september 1845 taga avsked ur statstjänsten. Bülow avled i Berlin 1846.(2)

I.1) BERNHARD ERNST VON BÜLOW, den föregåendes brorson, dansk-tysk politiker, f 1815 i Cismar(Holstein), ägnade sig efter studier vid tyska universitetet först, liksom sin fader, åt dansk statstjänst. Efter att sedan 1839 ha tjänstgjort i schleswig-holsteinska kansliet och utrikesministeriet i Köpenhamn blev Bülow 1847 Danmarks sändebud hos hansestäderna. Vid schleswig-holsteinska upprorets utbrott 1848 tog Bülow avsked ur dansk tjänst och ställde sig till insurgentregeringens förfogande, ett anbud, som dock av denna avvisades. Bülow återinträdde 1849 i dansk tjänst och sändes följande år som Danmarks ombud(för Holstein och Lauenburg) till förbundsdagen i Frankfurt. Där visade han prov på mycken skicklighet vid de svåra förhandlingar, som ledde till hertigens av Augustenborg renuntiationsakt av 30/12 1852. Under dessa förhandlingar kom Bülow i nära förbindelse med Bismarck, som då vid förbundsdagen var Preussens ombud, och han tillvann sig snart dennes synnerliga förtroende. Bülow ogillade "Eiderdanskarnas" politik och försattes därigenom, då den holsteinska frågan ånyo började tillspetsas, i en ohållbar situation; han återkallades i oktober 1862 från Frankfurt och lämnade kort därpå definitivt dansk statstjänst för att i stället bliva ministerpresident i Mecklenburg-Strelitz. På denna post kvarstod han till 1867 och befordrade verksamt nordtyska förbundets sammanslutning enligt Bismarcks planer. Såsom de båda mecklenburgska storhertigdömenas sändebud i Berlin(från 1868) deltog Bülow ivrigt i arbetet för riksenheten och bekämpade energiskt efter 1871 liberalernas fordran, att riksdagen skulle framtvinga en reform av den föråldrade mecklenburgska författningen. Bülow övergick hösten 1873 i Tyska rikets tjänst som statssekreterare för utrikesärenden och var såsom sådan en av Bismarcks arbetskraftigaste och mest förtrogne medhjälpare. Särskilt i Arnim-affären lämnade han rikskansleren ett ovärderligt stöd. På Berlinkongressen 1878 var Bülow jämte Bismarck och Hohenlohe Tyska rikets ombud. Han avled i Frankfurt am Main 1879.(2)

I.1) BERNHARD VON BÜLOW, furst von Bülow, den föregåendes son, tysk statsman, f 9/5 1849 i Klein-Flottbeck(Holstein), studerade rätts- och statsvetenskap i Lausanne, Leipzig och Berlin, deltog i kriget 1870-71 och erhöll efter fredsslutet officersfullmakt. Han ingick sedan på den juridiska ämbetsmannabanan, vilken han dock 1874 utbytte mot den diplomatiska. Efter tjänstgöring dels i tyska utrikesministeriet, dels vid beskickningarna i Rom, Petersburg, Wien och Aten, blev Bülow 1880 legationssekreterare i Paris, 1883 legationsråd i Petersburg, 1888 gesant i Bukarest och 1893 ambassadör i Rom. I oktober 1897 efterträdde han friherre von Marschall som statssekreterare för utrikes ärenden, verkade som sådan energiskt för den nya tyska kolonialpolitiken och upphöjdes i juni 1899, efter avslutande av fördraget med Spanien om avträdande till Tyska riket av Marianerna och Karolinerna, i grevligt stånd. Då furst Hohenlohe hösten 1900 nedlade rikskanslersämbetet, utnämnde kejsaren, som redan länge i den smidige Bülow anat en lämplig medarbetare för den nya "världspolitiken", honom till preussisk ministerpresident och utrikesminister samt tysk rikskansler (17/10 s å). Hans preussiska politik har väsentligen kännetecknats av upprepade, länge fruktlösa bemödanden att lösa frågan om kanalförbindelse mellan rikets västliga och östliga delar samt av ett i valen av medel stundom föga hänsynsfullt befrämjande av den tyska nationalitetens förhärskande ställning i Preussens polska provinser. I sin allmänna politik som tysk rikskansler har Bülow visat sig angelägen om att upprätthålla traditionerna från Bismarcks tid, i den mån detta varit förenligt med de nya, på flottans förstärkande och Tysklands alltmer vittfamnande koloniala "weltpolitik" riktade strävanden, vilka i kejsar Vilhelm II själv ha sin främste och mest impulsive målsman. I juli 1901 framlade Bülow ett genomgripande förslag till ny tulltariff, avsett att tillmötesgå agrarernas och storindustriens krav på ökat tullskydd samt att bilda grundval för underhandlingar om handelstraktater. Genom eftergifterna åt agrarernas rop på höga tullar hoppades Bülow besegra deras motvilja mot kanalförslaget, och de ökade riksinkomsterna beräknades skola underlätta genomdrivandet av nya flottanslag. Under tariffanslagets behandling nödgades emellertid Bülow göra långt större eftergifter åt agrarerna än han från början avsett, och den tulltariff, som i december 1902 slutligen trots socialisternas och de frisinnades häftiga obstruktionsförsök genomdrevs, motsvarade med sina höga tullsatser på spannmål visserligen ej agrarernas, men dock det konservativa partiets önskemål samt gjorde de därpå följande traktatförhandlingarna ytterligt svåra. Rikskansleren lyckades emellertid våren 1905 bringa dessa förhandlingar till lycklig avslutning samt vinna riksdagens gillande av de nya handelstraktaterna, en framgång, som av kejsaren belönades med Bülows upphöjande till furste. Bülows utrikespolitik har känne-tecknats av mycken ryssvänlighet, samtidigt med att han sökt dämpa alla besvärliga utbrott av den på vissa håll i Tyskland allt starkare framträdande antagonismen mot England. Såväl genom sin ryssvänlighet - ådagalagd t ex genom lättnader för ryska polisens övervakande av i Tyskland vistande ryska oppositionsmän - som genom eftergifter mot det mäktiga katolska centerpartiet har Bülow ådragit sig häftig opposition från de frisinnade och särskilt socialdemokraterna. I besittning av samma flytande talegåva, som utmärkte hans fader, tvekar Bülow sällan att i riksdagen inlåta sig i "taldueller" med Bebel och andra socialdemokratiska ledare, varvid hans jovialt skämtsamma ton lika mycket plägar reta motståndarna som framkalla den konservativa majoritetens bifall. Bülow kallades 1901 av Königsbergs universitet till juris hedersdoktor. Han är sedan 1886 gift med en styvdotter till den italienske statsmannen Minghetti, Maria Beccadelli di Bologna, furstinna Camporeale(f 1848), vars första äktenskap(med greve Karl von Dönhoff) av påven 1884 förklarades ogiltigt. J. Penzler utgav 1903 "Graf Bülows reden nebst urkunlichen beiträgen zu seiner politik".(2)

Gartow-linjen:

I.1) KARL EDUARD VON BÜLOW, tysk skriftställare, f 1803 i Sachsen, företog långvariga resor och bodde från 1849 i Schweiz, där han dog 1853. Hans förnämsta arbeten är "Novellen"(1846-48) och "Heinrich von Kleists leben und briefe"(1848). Han utgav även flera äldre författares arbeten(bl a en bearbetning av "Simplicissimus", 1836) samt "Novellenbuch"(1834-36) och "Neues novellenbuch"(1841), vilka innehålla noveller, översatta från främmande språk.(2)

Son:

II.a) HANS GUIDO VON BÜLOW, tysk pianist, musikdirigent och musikskriftställare, f 8/1 1830 i Dresden, hade till lärare Wieck och Liszt i pianospel, Eberwein och Hauptmann i musikteori samt Wagner i orkester-ledning. Efter flera konstresor stannade han i Berlin, där han 1855 blev pianolärare i Sterns konservatorium och 1858 kunglig hovpianist. 1864 kallades han av Ludvig II till München, där han efter vartannat blev hovpianist, hovkapellmästare och föreståndare för en musikskola. 1869 flyttade han till Florens. 1872 började han ånyo sina konstresor i Europa och Amerika(Stockholm 1882), blev 1878 hovkapellmästare i Hannover och 1880 hovmusikintendent hos hertigen av Meiningen, med vars kapell, av honom utbildat till en mönster- orkester, han reste omkring i Tyskland och konserterade. Efter 1885 innehade han dirigent- eller lärarplatser i Petersburg, Berlin, Frankfurt am Main och Hamburg, där han kallade till liv ett nytt konsertinstitut. Död i Kairo 12/1 1894. Bülow ställdes av sin samtid vanligen upp emot Rubinstein såsom förståndsmänniskan gentemot känslomänniskan bland pianister. Hans spel var undervisning lika mycket som njutning, och han åstadkom en beundransvärt trogen analys av de verk han återgav. Lika utmärkt var han såsom dirigent(han dirigerade, liksom han spelade, alltid utantill) och gjorde underverk även med en medelmåttig orkester, ehuru man på senaste tiden förebrådde honom en alltför godtyckligt fri behandling av tempo och föredrag. I sin högst anmärkningsvärda och i formen pikant pepprade skrifter hyllade Bülow den nytyska riktningen, men utan ensidighet: hans propaganda för Wagner hindrade honom icke att göra rättvisa även åt Brahms, ja till och med Bizet. Viktigare än hans egna tonsättningar(pianosaker, sånger, symfoniska dikter) är hans kritiska bearbet-ningar och instruktiva upplagor av äldre mästare(Scarlati, Bach, Beethoven, Weber, Cramer, Chopin m fl). Bülows brev och skrifter utgavs av hans änka 1895-1900, i 5 bd, hans brevväxling med Liszt utgavs 1898. Biografi av Vogel(1887) och Reiman(1905). Pfeiffer skildrade honom som lärare, "Studien bei Hans von Bülow" (fem upplagor 1894; forts. av Vianna da Motta, 1896).(2)

Plüskow-linjen:

I.1) FRIEDRICH WILHELM VON BÜLOW, friherre von Bülow, greve af Dennewitz, preussisk general, f 1755, inträdde vid unga år i hären. 1793 utmärkte han sig såsom stabskapten vid belägringen av Mainz och blev därefter guvernör för prins Ludvig Ferdinand. 1808 blev han generalmajor och deltog därefter, synnerligen efter 1812, då han blev generalguvernör i Öst- och Västpreussen, livligt i preussiska härens omorganisation. 1813 ställdes han under Yorks befäl, deltog i striden vid Möckern 5/4 och stormade Halle 2/5. Därefter anförtroddes honom Berlins skyddande, varför han tog en befäst ställning sydväst om denna stad. Då Napoleon riktade sina stridskrafter mot Bautzen, drog sig även Bülow ditåt och påträffade snart kåren Oudinot, som var sänd för att uppehålla honom, slog denna vid Hoyerswerda 27/5 och vid Luckau 4/6 samt hotade fransmännens förbindelser. När, efter stilleståndet, kriget åter utbröt, var Bülow chef för 3:e preus-siska armékåren, som tillhörde norra tyska armén under kronprinsen Karl Johan av Sverige. I spetsen för denna kår gick han segrande ur slaget vid Gross-Beeren(23/8), varigenom Berlin räddades från ett anfall av fransmännen. Ett sådant gjordes dock snart åter under Neys ledning, men strandade huvudsakligen på preussarnas(Bülows och Tauenziens kårers) tapperhet i slaget vid Dennewitz(6/9). Bülow och hans kår deltog sedan i rörelsen mot Leipzig, i slaget 18/10 och i stormningen av sistnämnda stad. Under hela detta fälttåg hade kronprinsen ständigt obehag av Bülows egensinne, missnöje och olydnad. Efter fransmännens nederlag vesatte Bülow Westfalen. Därifrån drog han sig till Holland och inföll slutligen i Belgien. Han tog sedermera del i slaget vid Laon(9 och 10/3 1814), inneslöt Soissons och besatte Montmartre 31/3, då de förbundne tågade in i Paris. Under fälttåget 1815 förde han 4:e preussiska armékåren och föll med denna fienden i ryggen under slaget vid Waterloo samt bidrog väsentligt till de förbundnes seger. Bülow dog i Königsberg 25/2 1816 såsom guvernör i Öst- och Västpreussen.(2)

I.2) ADAM HEINRICH DIETRICH VON BÜLOW, den föregåendes broder, friherre von Bülow, tysk militärskriftställare, f 1757, inträdde i preussiska hären, men tog snart avsked och förde sedan ett äventyrligt liv, varunder han två gånger besökte Amerika(1791 och 1795). Genom en 1806 utgiven skoningslös granskning av fälttåget i Tyskland 1805("Der feldzug von 1805, militärisch und politisch beleuchtet") ådrog han sig förföljelse och blev häktad. Han rymde, men blev gripen och insatt i fängelse i Riga, där han dog 1807. Bülow hade en synnerligen orolig själ och ett översvallande förråd av idéer, varom såväl hans många militära arbeten som hans sista verk, "Coup d´oeil sur le svedenborgianisme", tillräckligt vittna. Hänsynslöshet blottade han det beståendes brister, och för deras avhjälpande föreslog han medel, som på senare tider i flera hänseenden kommit till heders. Genom sin "Geist des neueren kriegssystems"(1799) blev han en av militärlitteraturens klassiska författare. I detta arbete behandlar han krigskonsten såsom en rent matematisk vetenskap, uppställer för densamma figurer, i vilka vinklarna icke få understiga vissa minima, grundar hela krigföringen på förplägning ur magasin och lämnar helt och hållet å sido inflytandet av truppernas andliga stämning. Dessutom föreskriver han kringgående rörelser, företag mot fiendens förbindelselinjer och excentriska återtåg. En annan betydande skrift av Bülow är "Lehrsätze des neueren Krieges"(1805).(2)

Prützen-grenen:

I.1) ERNST VON BÜLOW-CUMMEROW, tysk politiker och författare, f 1775 i Mecklenburg-Schwerin, d 1851 i Berlin, tog ifrån 1802, i egenskap av pommersk godsägare, livlig del i förhandlingarna om författningsre-formerna i Preussen. Han ivrade i allmänhet för upprättandet av en genom riksstånd inskränkt monarki, i vilken besittningen av jordegendom skulle medföra en priviligierad ställning. Hans opposition var städse riktad mot byråkratien och mot modern konstitutionalism. Efter revolutionen 1848 stiftade Bülow, i avsikt att förebygga det påtänkta upphävandet av riddargodsens befrielse från grundskatt, en förening till egendoms skyddande("Verien zum schutze des eigenthums"), bekant under namnet "junkerparlamentet", ur vilken det i senare tid framträdande preussiska feodalpartiet utvecklat sig. Bülow författade en mängd skrifter, de flesta rörande statsvetenskapliga ämnen och dagspolitiska spörsmål.(2)

Tillhör släkten:

I.1) IDA JOHANSDOTTER(BÜLOW). - G m LAURENS ULFSSON(BLÅ-SLÄKTEN) i hans 2:a gifte(gift 1:o med Katharina Stensdotter(Bielke)).(7)



SLÄKTFÖRHÅLLANDE:                                          Johan Bülow
                                                                                             |
                                        _____________________________________________________________
                                        Fikke Johansson Bülow                       Ermegard Johansdotter Bülow
                                                            |                                                                      |
                                   Ermegård Fikkesdotter Bülow                    Katarina Knutsdotter(Grip)*
                                                            |                                                                      |
                     Kerstin Månsdotter(Natt o Dag) (levde änka 1519)     Bo Niklisson(Grip), riksråd ( ?  -1465)
                                                            |                                                                      |
                 Ingeborg Siggesdotter(Sparre Af Rossvik) ( ?  -1544)   Nils Bosson(Grip), riddare, riksråd,
                                                                                                                    lagman (ca1460-1522)
                                                            |                                                                      |
                           Claes Göransson, ståthållare ( ?  -1583)   gifta:   Marina Grip (1500-talet)
                           ________________________________________________________________
                                                                                             |
                                        Göran Claesson, ståthållare, riksråd, marskalk (1552-före 1622)
                                                                                             |
                                                                     Maria Stiernsköld (1600-talet)
                                                                                             |
                                                             Göran Stierna, assessor (161(1)-1652)
                                                                                             |
                                                                 Christina Stierna (död före 1687)
                                                                                             |
                                                                 Margareta Hierta (före 1687-1743)
                                                                                             |
                                                        Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
                                                                                             |
                                                            Gustav Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
                                                                                             |
                                                                   Ulrika Stierngranat (1785-1845)
                                                                                             |
                                                                    Amalia Mellin (1812-1848(50))
                                                                                             |
                                                                   Sofia Wennerbom (1838-1904)
                                                                                             |
                                                                       Lisa Skårman (1861-1951)
                                                                                             |
                                                                        Astrid Stagh (1895-1952)
                                                                                             |
                                                 Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
                                                                                             |
                                                          Peter Liliequist, säljkonsulent (1952-    )
                                                                                             |
                                                                   Alexandra Liliequist (1989-    )

* = sondotter till Bo Jonsson Grip.


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Nordisk Familjebok, bd IV, sp 762-768.
(3) = 1) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors mormors farfar. 2) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors morfar.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors mormors far.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors mormor.
(6) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors mor.
(7) = Svenska Ättartal 1889, s 147-155.

BÜNSOW. Tillbaka till toppen »

Tysk släkt.(1)

I.1) KASPAR BÜNSOW, d 1555. - G m LIBORIA GLINEKE.(1)(2)

Dotter:

II.a) ANNA BÜNSOW. - G 1548 m BERTRAM SMITERLOW, d 1572.(1)(3)

Tillhör släkten:

I.1) CATHARINA BÜNSOW. - G m GEORG GRÖNENBERG.(1)(4)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE 1:
Kaspar Bünsow ( -1555)
|
Anna Bünsow (gift 1548)
|
Emerentia Smiterlow (gift 1578)
|
Christian Schwartz (1581-1648)
|
Christian Schwartz (1610-1679)
|
Johan Fredrik von Schwarzer (1643-1716)
|
Margareta Eleonora von Schwarzer ( ? -1720)
|
Eleonora von Platen
|
Margareta von Staffeld (1745-1819)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


SLÄKTFÖRHÅLLANDE 2:
Catharina Bünsow
|
Catarina Grönenberg
|
Jurgen Schwartz ( -1596)
|
Christian Schwartz (1581-1648)
|
Christian Schwartz (1610-1679)
|
Johan Fredrik von Schwarzer (1643-1716)
|
Margareta Eleonora von Schwarzer ( ? -1720)
|
Eleonora von Platen
|
Margareta von Staffeld (1745-1819)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = HTML created by GED2HTML v3.1a-UNREGISTERED (8/20/97) on Tue Mar 10 22:11:55 1998.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farfars farmors morfar.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farfars farmors mor.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farfars farfars mormor.

AV BYSANS. Tillbaka till toppen »

I.1) THEODORA AV BYSANS, d 23/6 1246 i Kahlenberg. - G 1203 m LEOPOLD VI AV ÖSTERRIKE(Se BABENBERG), hertig, d 28/7 1230 i S. Germano.(1)

Tillhör släkten:

I.1) ANDRONIKOS DUKAS ANGELOS, härförare. - G m EUFROSYNE KASTAMONITISSA.(1)

Söner:

II.a) ALEXIOS III ANGELOS AV BYSANS, kejsare, nämnd 1195-1211. - G m EUFROSYNE DUKAINA KAMATERINA, d ca 1211 i Arta.(1)

Dotter:

III.1) ANNA ANGELINA AV BYSANS, d 1212. - G 1199 m TEODOROS I LASKARIS, Kejsare av Nicaea, f 1173, d 1222.(1)

II.b) ISAAKIOS II ANGELOS AV BYSANS, kejsare, f 1155, d 1204 i Konstantinopel. - G m NN.(1)

Dotter:

III.1) EIRENE AV BYSANS, f 1181, d 27/8 1208 i Hohenstaufen. - G 25/5 1197 i Bari m PHILIPP AV SCHWABEN(Se HOHENSTAUFEN), hertig, Tysk konung, f 1176, d 21/6 1208 i Bamberg.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

BÅRMAN. Tillbaka till toppen »

I.1) ANNA KRISTINA BÅRMAN, f 1743, d 12/1 1799 i Skärstad sn, av lunginflammation. - G m JÖNS GILLBERG, f 1733, d 6/3 1795 i Skärstad sn, av håll och stygn. Smed.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Anna Kristina Bårman (1743-1799)
|
Stina Johansdotter Gillberg (1783-1843)
|
Stina Jonasdotter (1822-1902)
|
Kristina Grip (1853-1921)
|
Ottilia Bergquist (1873-1943)
|
Isa Bergquist (1894-1976)
|
Isa Holmér (1925-1987)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Geni.com. Håkan Carlsson. Johan Larsson. Mats Trägårdh.
(2) = Alexandras farmors mormors mormors mormor.

BÅÅT. Tillbaka till toppen »

Bååt eller Båt, en gammal svensk släkt, som troligen har samma ursprung som Bondesläkten, då båda föra samma vapen och ättemedlemmarna i äldsta tid kallar varandra fränder. Ättens förste med säkerhet kände medlem, Jon, var fader till riddaren och riksrådet Sune Jonsson, riddaren Erengisle Jonsson samt riddaren och riksrådet Peder Jonsson, med tillnamnet Bonde, vilka levde i förra delen av 1300-talet. Biskop Karl i Linköping tillhörde samma släkt. En son till Sune Jonsson var jarlen Erengisle Sunesson. Under Gustav Vasas tid var en Henrik Erlandsson, sonsons sonson till Peder Jonsson, medlem av riksrådet. Från Henriks bror Peder Erlandsson härstammade den släkt, som på 1600-talet upptog namnet Bååt och intoducerades på riddarhuset. Peders ättlingar i fjärde led, bröderna Seved Bååt och Nils Bååt, generalmajor och guvernör i Riga(f 1617, d 1659), upphöjdes 1650 i friherrligt stånd. Ätten utdog på manssidan 1698. Under medeltiden fördes båt-vapnet, med eller utan heraldiska tillsatser, av flera personer och släkter, om vilkas inbördes frändskap man intet känner, exempelvis släkterna Hjärne och Svarte Skåning, några personer med till-namnet Bogher samt en riddare Magnus Birgersson, vilken bland de svenska riksråden 1434 undertecknade uppsägelsebrevet till konung Erik. En ryttmästare Lennart Nilsson, som 1629 introducerades på riddarhuset, förde likaledes ättens vapen och kallade sig Bååt.(2)

I.1) JON(BÅÅT). Ej omnämnd i samtida handlingar. Var död 1314, då änkan, vars namn är obekant, ännu lev- de.(1)(3)

Söner:

II.a) SUNE JONSSON(BÅÅT), riddare, riksråd.(2)

Son:

III.1) ERENGISLE SUNESSON(BÅÅT), jarl av Orkneyöarna, ägde betydlig förmögenhet och förskaffade sig 1353 titeln jarl av Orkneyöarna, vilka öar han dock aldrig tyckes ha besökt. Från år 1344 kallas han i handlingarna riddare; 1351 omtalas han såsom riksråd. Erengisle tillhörde de stormänb, som gjorde opposition mot konung Magnus Eriksson. Han var en av dem, som uppsatte Magnus son Erik till motkonung, och deltog i de underhandlingar i Tyskland, som slutligen föranledde hertig Albrekts inkallande till Sverige, samt var en rådets förtroendeman ännu 1371. Sedermera synes han ha dragit sig tillbaka från de offentliga ärendena. Han avled 2/8 1392 och ligger, jämte sin tredje hustru, begraven i Vadstena kloster.(2)

II.b) ERENGISLE JONSSON(BÅÅT), riddare.(2)

II.c) PETER JONSSON(BÅÅT), riddare, riksråd, bytte jord med Riseberga kloster 13/7 1314, bevistade såsom väpnare och konung Magni råd rådsmötet i Telge 4/6 1322, en av underhandlarna med Ryssland 12/8 1323, omtalas som fogde på Viborg 27/5 1324-30/9 1336 och vistades där ännu 1339, blev riddare vid konung Magnus kröning 21/7 1336, nämnes i handlingarna senast 1342. Peter Jonsson, som även kallas Petrus Haak och Peter Bonde, ägde jordagods i Värend och Östergötland och var måhända dessutom ägare av Flishult i Näsby sn(Jönk.), ehuru detta ej omnämnes i handlingarna. På vad sätt han var besläktad med väpnaren Elof Bengtsson(vingad pil eller flygande skäkta), till Svanvik, som 27/5 1324 kallar honom sin "gener", är okänt. - Sannolikt G m KRISTINA HEMMINGSDOTTER TANNE i hennes 1:a gifte(G 2:o senast 1351 m väpnaren Jöns Brudsson(lejonansikte)), dtr t väpnaren Hemming Tanne.(1)(2)(4)

Son:

III.1) JON PETERSSON(BÅÅT), till Flishult i Näsby sn(Jönk.), kallas väpnare 11/7 1390, beseglade Lindholms- traktaten 17/6 1395, deltog i Helsingborgsmötet s.å. 8/9 och i Nyköpingsmötet 20/9 1396, bisittare i domstolen, vid konungsräfsten i Tiohärad 1414. Han deltog i arvsskifte efter modern fru Kristina, styvfadern Jöns Brudsson och halvbrodern Sten Jönsson 6/7 1418, och 5/6 intygas, att Fagerhult m.m. var Jon Peterssons moders morgongåva och Jöns Brudssons rätta fäderne. - Hustruns namn är okänt, hans uppgivna gifte med Ingeborg Ormsdotter och hennes son Knut Jonsson(båt) om- talas visserligen den 29/11 1376, men hon var då antagligen änka, och sonen nämnes i handlingar redan 1364.(1)(5)

Son:

IV.a) PETER JONSSON(BÅÅT), till Flishult, väpnare, bosatt på Flishult 16/5 1434, då han och hans hustru skänkte en gård i Askby sn, Ydre härad till kyrkan och prästbordet i Askby, ägde även jordagods i Västergötland, levde 1440. - G 1:o m ELIN HENRIKSDOTTER i hennes 2:a gifte(G 1:o m Johan Eren- gislesson Gädda), d 1433, dtr t riddaren Henrik Gerhardsson Snakenborg, av den Mecklenburgska ätten. - G 2:o 1434 före 16/5 m Märta Jönsdotter.(1)(6)

Dotter i 1:a giftet:

V.1) BRITA PETERSDOTTER(BÅÅT), d före 1490. - G m väpnaren GUSTAF MATTSSON(en stjärna).(1)(7)

Tillhör släkten:

I.1) KARL(BÅÅT), biskop i Linköping, en ivrig anhängare av hertigarna Erik och Valdemar, blev 1307 biskop i Linköping och var en bland fredsstiftarna i Roskilde 1318. Han nämnes främst bland de svenske herrar, som i juni 1319 bevakade unionen mellan Sverige och Norge under konung Magnus Eriksson, och deltog i Skaraföreningen 1322 emot konungens moders, hertiginnan Ingeborgs, inflytelse i riksstyrelsen. Karl ivrade för Linköpings domkyrkobyggnad och för stiftsungdomens undervisning även vid universitetet i Paris samt visade stor patriotism i kampen mot Ryssland. Han dog 6/7 1338 och begrovs i Linköpings domkyrka.(2)

Peder Jonssons sonsons sonsöner:

I.1) HENRIK ERLANDSSON(BÅÅT), under Gustaf Vasas tid medlem av riksrådet.(2)

I.2) PEDER ERLANDSSON(BÅÅT), från honom härstammar den släkt, som på 1600-talet upptog namnet Bååt och introducerades på riddarhuset. - G m MÄRTA BJÖRNSDOTTER.(2)(12)

Son:

II.a) JOHAN PERSSON(BÅÅT). - G m CHRISTINA ÅKESDOTTER(TOTT), dtr t Åke Göransson(Tott) och Märta Bengtsdotter(Ulf).(12)

Son:

III.1) ÅKE JOHANSSON(BÅÅT), till Tidön, d 1588. - G 157? m CHRISTINA TROLLE, f 1609, dtr t Thure Arvidsson Trolle till Bergkvara och Magdalena Ericsdotter Gyllenstierna. Därifrån adliga ätten Sparre af Rossvik, grevliga ätten Oxenstierna af Södermöre, m fl släkter.(8)(11)(12)

Dotter:

IV.a) ANNA ÅKESDOTTER BÅÅT, f 1579, d 1649. - G 1608 m AXEL OXENSTIERNA AF SÖDERMÖRE, f 1583, d 1654, son av Gustaf Gabrielsson Oxenstierna och Barbro Axelsdotter(Bielke).(11)(12)

Peders ättlingar i 4:e led:

V.1) SEVED BÅÅT, friherre, riksskattmästare, f 1615 på Fållnäs i Sorunda sn av Stockholms län, var en tid assessor i kammarrevisionen och(1641-45) kammarråd samt blev 1645 riksråd. 1645-52 var han rikskammarråd, 1652 en kort tid president i bergskollegium och blev i april s å assessor i Svea hovrätt. 1651 deltog han i kommisionen över Bengt Skytte, utsågs 1654 jämte Herman Fleming och Gustaf Bielke till medlem av kommissionen för reduktionen i Pommern, 1655 till medlem av reduktionskollegium och förordnades 1657 efter Fleming till guvernör över drottning Kristinas samtliga underhållsländer. 1660-63 var han president i kommerskollegium och 1661-68 president i Svea hovrätt samt åtnjöt från 1663 lagmansinkomsterna av Karelen. Sistnämnda år utsågs han att jämte Mattias Biörenclou övervaka konungens uppfostran, blev 1665 medlem av lagkommittén och var 1668 medlem av den kommission, som nedsatts att undersöka statsverkets ställning och vars betänkande är bekant under namnet "blå boken". S å utsågs han till Dorpats universitets kansler och blev, tack vare sin frändes, riksdrotsen Per Brahes, och rikskansleren M. G. De la Gardies inflytande, av rådet 1668 vald till riksskattmästare. Såsom medlem av förmyndarstyrelsen tillhörde Bååt samma fraktion som sina nyssnämnde mäktige gynnare. När riks-kansleren angrep "blå boken", som föreslog stora indragningar i staten, reduktion i de utländska provinserna och andra besparingar, underlät Bååt att försvara den, och dess förslag blev föga beaktat i de riksstater, som uppgjordes detta och närmast följande år. Bååt dog 1669. Bååt hade 1650 upphöjts i friherrligt stånd och fått såsom friherrskap Härlunda, Torsås och Skatelöfs socknar i Kronobergs län.(2)

V.2) NILS BÅÅT, friherre, f 1617, d 1659, generalmajor och guvernör i Riga. Upphöjdes jämte brodern Seved 1650 i friherrligt stånd. Ätten utdog på manssidan 1698.(2)

Tillhör släkten:

I.1) JACOB BJÖRNSSON(BÅÅT), d 1586. - G m CATHARINA STENSDOTTER(ULF) i hennes 1:a gifte(gift 2:o m Christopher Andersson(Gyllengrip). Från henne härstammar adliga ätten Svenske, friherrliga ätten Lilliehöök, m fl släkter.(8)

Tillhör släkten:

I.1) ERLAND BJÖRNSSON(BÅÅT), till Skattmansö, d 1628. - G m BEATA TROLLE, d 1598, dtr t Thure Arvidsson Trolle till Bergkvara och Magdalena Gyllenstierna.(8)

Tillhör släkten:

I.1) EBBA BÅÅT. - G m HENRIC FLEMING.(9)

Tillhör släkten:

I.1) CHRISTINA BÅÅT. - G m BENGT SPARRE.(9)(10)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE: Peter Jonsson, riddare (1300-talet) | Jon Petersson, väpnare (1300/1400-talet) | Peter Jonsson, väpnare (levde 1440) | Brita Petersdotter (död före 1490) | Kerstin Gustafsdotter (levde 1526) | ________________________________________________________________________ Sven Ribbing, mönstringsherre ( ? -1577) Nils Ribbing, ståthållare ( ? -1580) | | Metta Ribbing (1545- ? ) Anna Ribbing ( ? -1561) | | Margareta Kafle (1583-1658) Carin Andersdotter(Lilliehöök) ( ? -ca1623) | | Anna Lindelöf af Kedom (levde 1676) Anders Stierna, överste ( ? -1641(5)) | | Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696) Göran Stierna, assessor (161(1)-1652) | | Margareta Hierta (före 1687-1743) Christina Stierna (död före 1687) | | Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787) Margareta Hierta (före 1687-1743) | | Gustav Stierngranat, löjtnant (1749-1793) Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787) | | Ulrika Stierngranat (1785-1845) Gustav Stierngranat, löjtnant (1749-1793) | | Amalia Mellin (1812-1848(50)) Ulrika Stierngranat (1785-1845) | | Sofia Wennerbom (1838-1904) Amalia Mellin (1812-1848(50)) | | Lisa Skårman (1861-1951) Sofia Wennerbom (1838-1904) | | Astrid Stagh (1895-1952) Lisa Skårman (1861-1951) | | Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996) Astrid Stagh (1895-1952) | | Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- ) Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996) | | Alexandra Liliequist (1989- ) Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- ) | Alexandra Liliequist (1989- )

KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Nordisk Familjebok, bd IV, sp 820-821.
(3) = 1) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farmors morfars farfars far. 2) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars mormors farfars farfar.
(4) = 1) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farmors morfars farfar. 2) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars mormors farfars far.
(5) = 1) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farmors morfars far. 2) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars mormors farfar.
(6) = 1) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farmors morfar. 2) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars mormors far.
(7) = 1) Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farmors mor. 2) Alexamdras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars mormor.
(8) = Svenska Ättartal 1889, s 18-31.
(9) = Svenska Ättartal 1889, s 70-71.
(10) = Hennes mormor Magdalena Gyllenstierna var sondotter av konung Karl Knutssons dotter Christina.(9)
(11) = Svenska Ättartal 1889, s 86-87.
(12) = Svenska Ättartal 1889, s 88-89.

AV BÖHMEN. Tillbaka till toppen »

TROPPAU(tjech. Opava) omnämnes tidigast 1185 som tysk koloni i närheten av borgen Grätz(Gradec) och var 1224 stad. Ottokar II av Böhmen förlänade det med kringliggande område 1261 som furstendöme åt sin naturlige son Nikolaus. 1377 delades detta i furstendömena Jägerndorf, Leobschütz och Troppau, vilka 1460 genom köp tillföll konung Georg Podiebrad i Böhmen och 1485 genom byte konung Mattias Corvinus i Ungern.(2)

I.1) WLADISLAW I AV BÖHMEN, hertig, d 12/4 1125. - G m RICHSA AV BERG, d 27/9 1125.(1)

Son:

II.a) WLADISLAW II AV BÖHMEN, konung, d 18/1 1174. - G1) 1140 m GERTRUD AV ÖSTERRIKE(Se BABENBERG), f 1122, d 5/8 1151. - G2) 1153 m JUDITH AV THÜRINGEN, f ca 1130.(1)

Son i 1:a giftet:

III.1) FRIEDRICH AV BÖHMEN, hertig, f 1142, d 25/3 1189. - G m ELISABET AV UNGERN, f 1146, levde 1189.(1)

Dotter:

IV.a) LUDMILLA AV BÖHMEN, f 1170, d 5/8 1240 i Landshut. - G 1204 m LUDWIG I AV BAYERN, hertig, f 23/12 1174 i Kelheim, d 15/9 1231 i Kelheim.(1)

Son i 2:a giftet:

III.2) PRZEMYSL OTAKAR I AV BÖHMEN, konung, f ca 1160, d 15/12 1230. - G 1198 m KONSTANTIA AV UNGERN, f 1180, d 6/12 1240.(1)

Barn:

IV.a) ANNA AV BÖHMEN, f 1204, d 23/6 1265. - G 1216 m HEINRICH II AV SCHLESIEN(PIASTERNAS ÄTT), hertig, f 1191, d 9/4 1241 i Liegnitz.(1)

IV.b) WENZEL I AV BÖHMEN, konung, d 23/9 1253. - G 1228 m KUNIGUNDA AV SCHWABEN(HOHENSTAUFEN), f 1200, d 13/9 1248.(1)

Dotter:

V.1) BOZENA AV BÖHMEN, f ca 1230, d 25/5 1286. - G ?/6 1243 m OTTO III AV BRANDENBURG, markgreve, d 9/10 1267.(1)

Tillhör släkten:

I.1) PRZEMYSL OTAKAR II AV BÖHMEN, konung, f 1233, d 26/8 1278. - G m AGNES VON CHUENRING.(1)

Son:

II.a) NIKLOT I AV TROPPAU, hertig, f 1255, d 5/7 1318. - G 1283 m ADELHEID AV HABSBURG, d 1313. "Nichte von Rudolf I".(1)

Son:

III.1) NIKLOT II AV TROPPAU, hertig, f ca 1288, d 8/12 1365. – G ca 1318 m ANNA AV RATIBOR(PIASTERNAS ÄTT), f ca 1295, d 1338/1340.(1)

Dotter:

IV.a) EUFEMIA AV TROPPAU, f ca 1319, d 1359. - G 1335 m ZIEMOWIT III "STARSZY" AV MASOVIEN(PIASTERNAS ÄTT), furste, f ca 1310, d 16/6 1381.(1)

Tillhör släkten:

I.1) WRATISLAW II AV BÖHMEN, konung, f ca 1035, d 14/1 1092. - G 1057 m ADELHEID AV UNGERN, f 1040, d 27/1 1062.(1)

Dotter:

II.a) JUDITH AV BÖHMEN, f 1056/1058, d 25/12 1086. - G ca 1080 m WLADYSLAW I HERMAN AV POLEN(PIASTERNAS ÄTT), furste, f 1043, d 4/6 1102.(1)

Tillhör släkten:

I.1) THEOBALD I AV BÖHMEN, hertig, d 15/8 1167. - G m GERTRUD AV BRANDENBURG.(1)

Dotter:

II.a) HEDWIG AV BÖHMEN, d 19/2 1211. - G m FRIEDRICH I AV BREHNA, greve, f 1143, d 4/1 1182.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.
(2) = Nordisk Familjebok, bd XXX, sp 28-29.

Tillbaka till toppen »

Uppdated by Peter Liliequist. Copyright (c) 1970 - 2017 By Peter Liliequist, Sweden Roots Hunter & Peter´s Web World.

No comments:

Post a Comment