E

FAMILIES IN MY ANCESTRY IN THE LETTER OF E:

Av Peter Liliequist.


Släktnamn: Ehrengren, Ek, Eka-Ätten, Eka Af Hinsekind-Ätten, Elding, Eliasdotter, Engelbrecht, av England, von Ens, Ericsson, Eriksdotter(örnfot), Eriksdotter2, Erikska-Ätten, Erlandsdotter, Erlingsdotter, Esbjörnsdotter(båt), Estridska-Ätten, av Everstein, Ezdal.

EHRENGREN. Tillbaka till toppen »

I.1) CHRISTOPHER HANSSON(EHRENGREN), f ?/9 1637, d 1722 17/5 i Skövde. Borgmästare i Skara, Politiae och Economiae borgmästare i Mariestad. - G m ELISABETH ERIKSDOTTER BRUN, d 1710 hos sin måg tullnären i Skövde Hans Johansson Billmark, dtr t borgmästaren i Mariestad Ericus Larsson Brun?.(1)(2)(3)

Dotter:

II.a) ANNA MARIA EHRENGREN, f 1667, d 1744 19/5 i Skara. - G 1686 17/10 m SVEN HANSSON BJERCHENIUS, f 1663 5/8, d 1708 29/11(8/12), lektor i Skara, kyrkoherde i Winköl, prost i Götene, son t häradsdomaren Hans Torbjörnsson o Ingeborg Jonsdotter Herrlund.(1)(2)(4)(5)

Tillhör släkten:

I.1) SAMUEL EHRENGREN, brukspatron. - G m ANNA CHRISTINA ANGERSTEIN.(3)

Dotter:

II.a)HELENA CATHARINA (L E N A C A J S A) EHRENGREN, f 1780, d 1856. - G 1800 m J A C O B BERNHARD STRÖM, f 1771, d 1857. Därifrån släktgrenar Ström, Roman, Schaerström, Hulting, Blomberg, Schram, Dahlbom.(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Christopher Hansson, borgmästare (1637-1722)
|
Anna Maria Ehrengren (1667-1744)
|
Elisabeth Bjerchenia (1687-1782)
|
Elisabeth Victorin (1713-1765)
|
Anna Lidborg (1741-1827)
|
Jonas Mellin, prost (1768-1843)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Svenska Ättartal 1892, s 501.(3) = Svenska Ättartal 1892, s 406-408.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors farmors mormors morfar.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors farmors mormors mor.
(5) = Bjerchenius, Sveno (Sven Hansson) d.y.. Prost, Teologie lektor. Född 1653-05-08 i Heden i Bjerka (W). Död 1708-11-29 i Götene (W). Mag. Sveno Bjerchenius, son af häradsdomaren Hans Thorbjörnsson och Ingeborg Jonsdtr Herrlund (syster till Lars Lagerberg som var far till riksrådet greve Sven Lagerberg), f. på Heden i Bjerka den 5 aug. 1653; stud. i Uppsala 1674, magister 1685, gymn.adjunkt i Skara s.å.; konsist. notarie 1686, rektor vid skolan 1690, lektor i historien 1694; prestv. s.å.; andra teol. lektor; kyrkoherde i Winköl och prost öfver Winköls kontrakt 1699; praeses vid prestm. 1703; förste teol.lektor och prost i Götened 1704. Död d.29 nov 1708. Prosten Bjerchenius var en stor kännare av svenska antikviterna. Såsom anledning till hans död uppgifves, att han på hemvägen från Götened blef i Mariedalsskogen försåtligt skjuten i halsen. Han bodde i Brogården (Barn VI:56, s , Far VIII:221, s , Mor VIII:222, s ) Gift med efterföljande ana.
Barn:
Bjerchenius, Jakob. Stadsnotarie i Mariestad.
Bjerchenia, Elisabeth Svensdotter. Född 1687-09-08. Död 1782-08-02 i Hedeholm, Daretorps fg.(Fågelås?). (Se VI:56, s ).
Bjerchenia, Ingeborg Christina. Född 1695. Död 1773.
Bjerchenia, Anna Maria. Född 1697. Död 1773.
VII:112 mm fm mm m Ehrengren, Anna Maria. Född 1667. Död 1744-05-19 i Skara. Ett porträtt av Anna Maria Ehrengren jämte hennes man lektor Sven Bjerchenius d.y. finns som epitafiebild i Skara Domkyrka av Aureller d.y. (foto i Natanela Beckman, "Mina anor, ett genealogiskt försök." Genealogiska föreningenens släktböcker, nr 3, Helsingfors 1939; finns på UB). (Barn VI:56, s , Far VIII:223, s , Mor VIII:224, s ) Gift med föregående ana.

EK. Tillbaka till toppen »

Västgötsk släkt från Ekgården Östby i Norra Häreneds socken.(2)

I.1) SVEN EEK.(9)

Son:

II.a) MAGNUS SVENSSON EK, f 1660 på Ekgården Östby i Norra Häreneds sn, d 1731 på Lockerud i Leksbergs sn, var 1688 uppbördsskrivare över Kållands härad, häradsskrivare i Vadsbo. Ägde gården Lockerud i Leksbergs sn. - G 1:o 24/6 1688 i Otterstad m MARGARETA OLOFSDOTTER BUHRE(av den gamla Bure-släkten), f 1665 i Otterstad, d 23/5 1725 i Leksberg, dtr till välborne befallningsmannen Olof Roland Buhre i Rättsgården. - G 2:0 15/10 1727 m änkan INGRID SUNDELIUS.(1)(4)(7)(8)

Barn i 1:a giftet:

III.1) ANDERS MÅNSSON EK, f 1698, d 1755 på Lockerud i Leksbergs sn, mönsterskrivare vid Vadsbo kompani(regementsskrivare). - G m BRITA ÖSTMAN, f 1692, d 1755.(2)(7)

Son:

IV.a) MAGNUS EK, f 1726 på Lockerud, d 1808 på Hulta i Alseda sn i Småland, regementsskrivare. - G m BARBRO MARIA AURELL, f 1739, d 1804.(2)

Söner:

V.1) MAGNUS J U S T U S EK, f 1764, d 1849 på Hulta, lantmäteridirektör. g 1:o 1800 m friherrinnan H E D V I G SOPHIA FALKENBERG AF TRYSTORP, f 1775, d 1817. - G 2:o 1824 m ULRICA ELEONORA GYLLENSKEPP, f 1780, d 1866.(2)

Söner i 1:a giftet:

VI.a) ISAC L A R S MAGNUS EK, f 1801, d 1875, kommisionslantmätare i Jönköpings län. - G 1:o 1847 m H E D V I G MARGARETA KRAFT, f 1818, d 1849. - G 2:o 1854 m HEDVIG CHARLOTTA HENRICA (H E D D A) QVECKFELDT, f 1815, änka, bor i Korsberga i Småland.(2)

Barn i 1:a giftet:

VII.1) HEDVIG CHRISTINE AGNES E C C L A S I N E EK, f 1849. - G 1873 m ISAC GÖRANSSON, handlanden i Borås.(2)

Barn i 2:a giftet:

VII.2) F R E D R I C WILHELM JUSTUS EPHRAIM EK, f 1857, student, folkskollärare i Kinna i Älvsborgs län. (2)

VI.b) CARL JOHAN EK, f 1802, d 1859, häradshövding i Vifolka, Valkebo och Gullbergs domsaga. - G 1839 m SOPHIE E U P H R O S Y N E DE BERG, f 1815, d 1865.(2)

Barn:

VII.1) HEDVIG SOPHIA MARIA (H E D D A) EK, f 1839. - G 1867 m JOHAN O T T O BARKMAN, f 1825, v. härads- hövding, notarie i Göta hovrätt, bo i Jönköping.(2)

VII.2) A X E L FREDRIC MAGNUS EK, f 1840, kapten vid Gotlands nationalbeväring och chef för Stenkumla kompani, bor i Stockholm, äger del i hus där. - G 1865 m A U G U S T A CATHARINA BRINCK, f 1843.(2)

Söner:

VIII.a) C A R L A X E L WILHELM EK, f 1866, studeranden vid f d Beskowska skolan.(2)

VIII.b) J E A N OSWALD EK, f 1869, studeranden vid Norra Latinläroverket.(2)

VII.3) A U G U S T A MAGDALENA EK, f 1842. - G 1863 m CARL JOHAN R U D O L P H STRIDBECK, f 1825, häradshövding i Ås och Gäsene domsaga, bo i Borås.(2)

VII.4) CARL W I L H E L M EK, f 1849, d 1883, f d furir vid Smålands grenadiärbataljon, musiker. - G 1876 m FREDRICA S O P H I A SAMUELSSON, f 1857, d 1885.(2)

Söner:

VIII.a) J O H N WILHELM IRENES EK, f 1877.(2)

VIII.b) C A R L JOHAN FREDRIC EK, f 1878.(2)

VIII.c) E R I C EMIL EUGEN EK, f 1881.(2)

V.2) C A R L FREDRIC EK, f 1773, d 1848, fanjunkare vid Kalmar regemente, G.M. - G 1796 m CHRISTINA MARGARETA KLINTIN-AHLSTEDT, f 1777, d 1852.(2)

Söner:

VI.a) C L A E S ADAM EK, f 1804, d 1872, bruksförvaltare, ägare av Thorstorp i Åseda sn, Inneh. Patr. Sällskapets G.M. - G 1840 m M A R I A CHRISTINA WALLIN, f 1804, änka, bor i Småland.(2)

Son:

VII.1) C A R L FREDRIC JULIUS EK, f 1841, förste landskontorist i Linköping. - G 1872 m M A R I A JOHANNA CHRISTINA SJÖGREN, f 1846.(2)

Barn:

VIII.a) MARIA U N A CLAUDIA EK, f 1874.(2)

VIII.b) RAGNAR WILHELM C A R L EK, f 1877.(2)

VI.b) F R A N S WILHELM EK, f 1815, bruksförvaltare, äger och bebor Holmeshult. - G 1848 m CHRISTINA C H A R L O T T A HULTMAN, f 1816, d 1877.(2)(3)

Barn:

VII.1) G U S T A F FREDRIC WILHELM EK, f 1849, v. häradshövding, auditör vid flottan, bor i Karlskrona. - G 1881 m ELVINA (E L L Y) PETERSON, f 1856.(2)

Barn:

VIII.a) E J N A R GUSTAF EK, f 1882.(2)

VIII.b) S I G N E ELLY CHARLOTTE CHRISTINE EK, f 1883.(2)

VIII.c) I V A R FRANS GUSTAF EK, f 1884.(2)

VII.2) C A R L JOHAN EUGEN EK, f 1851, lantbrukare.(2)

VII.3) I D A WILHELMINA CHRISTINA EK, f 1853.(2)

VI.c) ALEXANDER J O S E P H EK, f 1818, d 1879, fanjunkare vid Kalmar regemente, Svärdsman. - G 1846 m MARIA CARLSSON, f 1829, änka, bor vid Sävsjö station.(2)

Son:

VII.1) C A R L FREDRIC EK, f 1847, grosshandlare i Kronstadt(Ryssland). - G 1881 m MATHILDA WEISSENBERG.(2)

Son:

VIII.a) ALEXANDER C A R L CLAES EK, f 1882.(2)

III.2) MARGARETA G R E T A MÅNSDOTTER EK, f 1701 på Lockerud i Leksberg, d 1774 på sin gård Lunnebergs gård i Sävared. - G 1726 22/2 m JONAS CARLSSON MELLIN, f 1696 i Mellby sn, d 1751 i Ålycke, Sävared, mönsterskrivare vid Västgöta Cavallerireg., son t frälsebonden i Gräfsnäs Carl Amundsson.(1)(5)(6)(7)

III.3) MAGNUS MÅNSSON EK, f 1704, d 1762. Häradssekreterare i Leksberg.(7)

III.4) INGRID EK.(7)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Sven Eek
|
Magnus Svensson Ek, häradsskrivare (1670-1731)
|
Greta Ek (1701-1774)
|
Fredrik Jonsson Mellin, prost (1737-1806)
|
Jonas Mellin, prost (1768-1843)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Svensk Slägtkalender 1886, s 129-132.
(3) = Syster till biskop Hultman.(2)
(4) = Alexandras farfars mormors mormors farfars morfar.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors farfars mor.
(6) = Ek, Margareta. Född 1701 i Lockerud, Leksberg (Warholm). Död 1774 i Lunnebergs gård, Säfvared. Dog 1725-03-22 enligt Ingrid Lexell(brev) Dog 1773 i Sävare enligt disbyt 00978 Död 1775 i Lunneberg enl GW.
(7) = Ek, (Eek), Magnus Svensson. Häradsskrivare i Wadsbo. Född 1660 i Eeckgården i Östby, N.Härened sn. Död 1731 i Lockerud, Leksberg sn. Finns inte i Otterstad C:1, Svar 56295 1684-1716 annat än under: Giftermål: 24 juni 1688 Uppbördsskrifvaren öfver Kållands härad Måns Svensson Ek med Befallningsmannens, Wälborne Oluf Roland, dotter i Rättsgården, Margareta Olufsdotter Bure som jämväl gjort vittnesbörd ????? äro. Född på Eeckgården i Östby i Norra Häreneds sn. Ägde gården Lockerud i Leksbergs sn. (Barn V:26, s , Far VII:101, s , Mor VII:102, s ) Gift 1:o 1688-06-24 i Otterstad med efterföljande ana.
Barn:
Ek, Anders Månsson. Mönsterskrivare vid Vadsbo kompani. Född 1698. Död 1755 i Lockerud, Leksberg.
Ek, Margareta. Född 1701 i Lockerud, Leksberg (Warholm). Död 1774 i Lunnebergs gård, Säfvared. (Se V:26, s ).
Ek, Magnus Månsson. Häradssekreterare i Leksberg. Född 1704. Död 1762.
Ek, Ingrid.
Gift 2:o 1727-10-15 med Sundelius, Ingrid. Madame.
(8) = Bure, Margareta Olofsdotter. Född 1665 i Otterstad, (P). Död 1725-03-25 i Leksberg. I Jonas Fr. Mellins bok* om Hångsdala församling(tryckt 1812 står om Margareta Ek, häradsskrivaren Magnus Eks dotter med sin hustru Margareta (Olofsdotter) Buhre av gamla Buhre-släkten. Samma uppgifter finns hos O.F.Strokirk: "Kultur-och Personhistoriska anteckningar, del 2: Vestgöta-släkten Ek(Eek) [Lockerudsgrenen]".* (Barn V:26, s , Far VII:103, s , Mor VII:104, s ) Gift 1688-06-24 i Otterstad med föregående ana.
(9) = Eek, Sven. (Barn VI:51, s ) Gift med efterföljande ana. VII:102 mm ff mf m Okänd,. (Barn VI:51, s ) Gift med föregående ana.

EKA-ÄTTEN. Tillbaka till toppen »

Eka-ätten, kallas, efter det uppländska godset Eka, en svensk stormansätt, som var mycket betydande under medeltidens två sista århundraden. Dess sköldemärke var en snedbjälke. De mest bekanta av ättens medlemmar var konung Magnus Erikssons hövitsman på Varberg riddaren Trotte Petersson, som troligen stupade i slaget på Gataskogen 1365, hans sonson riksrådet Gregers Magnusson, vilken såsom hövitsman för den svenska flottan i slaget i Öresund 1427 blev tillfångatagen av lybeckarna och flera år fick kvarstanna i fångenskap(han förvärvade genom sitt gifte godset Eka); vidare rådsherrarna Karl Magnusson och Trotte Karlsson, fader och son, båda ivriga anhängare av Kalmarunionen, för vilken den käcke Trotte föll, under strid mot sina landsmän, i Brunkebergs slag(1471), slutligen Trottes broder, rådsherren Måns Karlsson, vilken tillhörde Sturarnas parti, och dennes dotter Cecilia Månsdotter, som genom sitt gifte med Erik Johansson Vasa blev moder till konung Gustaf I. Ingen gemenskap finnes mellan denna ätt och den s k äldre Eka-ätten, av vilken flera medlemmar nämnas bland rikets råd under slutet av 1200- och början av 1300-talet.(1)(2)

I.1) TROTTE PETERSSON, riddare, som troligen stupade i slaget på Gataskogen 1365. Hövitsman på Varberg. Riksråd. Levde ännu 3/8 1363 och troligen död 1/9 1364(enligt källa 8: d 1363, nämnd 1333-1362). - G m INGEGERD JOHANSDOTTER(LÄMA-ÄTTEN), bosatt i Benhamra, Vada sn, levde ännu 1390, gift andra gången med riddaren Henrik Reventlow och levde vid hans död 1382-1390.(1)(3)(8)

Son:

II.a) MAGNUS TROTTESSON, riddare, riksråd, nämnd 1364-1411. - G före 1404 m MÄRTA MAGNUSDOTTER(KASE), levde ännu 1412.(2)(4)(8)

Söner:

III.1) GREGERS MAGNUSSON, väpnare, hövitsman för den svenska flottan i slaget i Öresund 1427 blev tillfångatagen av lybeckarna och flera år fick kvarstanna i fångenskap(han förvärvade genom sitt gifte godset Eka). Död barnlös. - G m JUTTA VALDEMARSDOTTER, hon skänkte 1451 godset Eka till Uppsala domkyrka, men ett par år därefter tillbytte sig Gregers broder Karl detsamma.(1)

III.2) KARL MAGNUSSON, riddare, riksråd, (1421-1467), till Eka, Lillkyrka sn, nämnd 1421-1467, d 1467/1474, ivrig anhängare till Kalmarunionen. - G m BIRGITTA ARENTSDOTTER PINNOW, dotter t Arendt Pinnow och Helena Andersdotter(af Lisa), levde ännu 1489.(1)(2)(5)(8)

Söner:

IV.a) TROTTE KARLSSON, riksråd, ivrig anhängare till Kalmarunionen, där han föll under strid mot sina landsmän, i Brunkebergs slag(1471).(1)

IV.b) MAGNUS (MÅNS) KARLSSON, till Eka, riddare och riksråd, d 1484/1487, häradshövding i Eka, Lillkyrka sn, nämnd 1471-1484. Hörde till Sturarnas parti. - G 1475 15/1 m SIGRID ESKILSDOTTER(BANÉR), d 1528(1527 enligt källa 8) i Gäddeholm, Trosa landsförsamling.(1)(2)(6)(8)

Dotter:

V.1) CECILIA (MÅNS-)MAGNUSDOTTER, f 149?, d 1521(d 1522/1523 i Köpenhamn enligt källa 20). - G 1492/95 m ERIK JOHANSSON(VASA), f ca 1465, d 8/11 1520 i Stockholm(halshuggen), Riddare, Riksråd i Rydboholm, Östra Ryds sn.(1)(7)(8)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Trotte Petersson, riddare, hövitsman ( ? -1365)
|
Magnus Trottesson
|
Karl Magnusson, riksråd
|
Magnus Karlsson, riddare, riksråd ( ? -1484)
|
Cecilia Månsdotter(Eka-Ätten) (1400/1500-talet)
|
Gustaf I Vasa, svensk konung (1496-1560)
|
Erik XIV, svensk konung (1533-1577)
|
Virginia Eriksdotter, svensk prinsessa (1559-1633)
|
Catharina Hand (levde änka 1646)
|
Virginia Rytter ( ? -1688)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Nordisk Familjebok, bd VII, sp 81.
(2) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars morfars farfars far.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars morfars farfar.
(5) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars morfars far.
(6) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars morfar.
(7) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars mor.
(8) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

EKA AF HINSEKIND-ÄTTEN. Tillbaka till toppen »

I. 1) TROTTE(EKA AF HINSEKIND-ÄTTEN).(8)(9)(15)

Barn:

II.a) ATTE TROTTESSON(EKA AF HINSEKIND-ÄTTEN).(8)(9)(14)

Barn:

III.1) ATTE ATTESSON(EKA AF HINSEKIND-ÄTTEN), präst och underhäradshövding i Värnamo.(8)(9)(13)

Barn:

IV.a) TROTTE ATTESSON(EKA AF HINSEKIND-ÄTTEN), nämnd 1372-1428. Häradshövding i Ösbo härad.(8)(9)(12)

Barn:

V.1) ATTE TROTTESSON(EKA AF HINSEKIND-ÄTTEN), f 1432. Häradshövding i Ösbo härad. - G 1433 m SIGRUN GISESDOTTER(SPARRE öVER BLAD), dtr av frälsemannen Gise Andersson(Sparre Över Blad)(d 1433).(8)(9)(11)

Barn:

VI.a) ANDERS ATTESSON(EKA AF HINSEKIND-ÄTTEN), nämnd 1475. Häradshövding i Östbo härad. - G m MARGIT BENGTSDOTTER(BALK), d 1518 i Värnamo, dtr av frälsemannen Bengt Götsson(Balk)(d 1414) och Kristina Nilsdotter Krumme(f 1375, d 1415 i Lindstad, Värnamo).(8)(9)(10)

Barn:

VII.1) ANDERS ANDERSSON(EKA AF HINSEKIND-ÄTTEN), f i Stora Hinsekind, Värnamo, d 1518 i Värnamo, nämnd 1500-1518. Häradshövding i Östbo härad. - G 1:o m BIRGITTA HENRIKSDOTTER(GYLLENSPARRE), d 1513, dtr av väpnaren och frälsemannen Henrik Jönsson(Gyllensparre)(d efter 1476) och Ingeborg Jonsdotter(Rossvik)(f 1440, d 1509;gift 1459). - G 2:o m ELIN BJÖRNSDOTTER KRUMME, dtr av häradshövdingen och fogden i Stockholm Björn Nilsson Krumme(f ca 1545, d 10/9 1497) och Ingrid Jakobsdotter(Fågel)(f 1445, d 14/2 1515).(7)(8)(9)

Barn i 1:a giftet:

VIII.a) ANNA ANDERSDOTTER(EKA AF HINSEKIND-ÄTTEN), f 1530 i Agunnaryd, Kronobergs län, d 1582 i Agunnaryd. - G m GUSTAF ERIKSSON STIERNBIELKE, f 1500 i Lemnhult, till Strömsnäs.(1)(2)(3)(4)(5)(6)(8)(9)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

Trotte(Eka Af Hinsekind-Ätten)
|
Atte Trottesson(Eka Af Hinsekind-Ätten)
|
Atte Attesson(Eka Af Hinsekind-Ätten)
|
Trotte Attesson(Eka Af Hinsekind-Ätten), nämnd 1372-1428
|
Atte Trottesson(Eka Af Hinsekind-Ätten), död efter 1446
|
Anders Attesson(Eka Af Hinsekind-Ätten), nämnd 1475
|
Anders Andersson(Eka Af Hinsekind-Ätten), nämnd 1500-1518
|
Anna Andersdotter(Eka Af Hinsekind-Ätten)
|
Estrid Gustafsdotter Stiernbielke (1525-1564)
|
Peder Nilsson(Silfversparre), grevskapsfogde 1598
|
Samuel Petri Drysenius, kontraktsprost (1600-1672)
|
Petrus Drysenius, kontraktsprost (1636-1693)
|
Helena Drysenia(1668-1719)
|
Brita Wrethelia (1711-1800)
|
Anna Helena (Lena) Nicander (1740-1799)
|
Gustaf Nilsson(Jonsson) (1762-1839)
|
Luchretsia Gustafsdotter (1793-1850)
|
Axel Ahlberg, lantbrukare (1826-1908)
|
Maria Ahlberg (1853-1941)
|
Carl Holmér, läroverksadjunkt (1883-1936)
|
Isa Holmér (1925-1987)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Familysearch.com.
(2) = Ancestry.com.
(3) = Samuel Pedersson Drysenius var född den 6 mars 1600 i Eksjö och avled den 2 jan 1672 i Vadstena, där han var kontraktsprost och krigsmanshuspastor 1651-70. Han begravdes i klosterkyrkan. Gift med Anna Grubb, dotter till lektorn i Linköping Nils Nilsson Grubb. Deras son Petrus Drysenius (1636-1693) var prost i Kättilstad och gift andra gången med Catharina Laurina, dotter till kontraktsprosten i Söderköping Laurentius Laurentii Laurinus och Helena Walleria, född 1652 i Söderköping, död 1667 i Kättilstad. Modern var dotter till Högsbyprosten Laurentius Erici Wallerius och Catharina Ungia. (Smol. Ups. anger som far till Samuel D. grevskapsfogden Peder Nilsson som efterträdde sin fader 1598 och dog 1617., gift med Margareta Mattsdotter Kafle). Bröderna, Samuel och Erik antog namnet Drysenius. Samuel Pedersson Drysenius sköld: Ett lågande hjärta mellan två hjorthorn. Hjälmprydnad: Tre rosor på stjälkar. (Mtl Östergötland 1642).
(4) = Jfr Eksjö stads hist. II:1, s. 528.
(5) = J. Silfving skriver i Genealogisk Tidskrift, 1946 sid 138-139, i artikeln ”Släkter från Eksjö stad och socken under 1600 – 1700 talen, om släkten Drysenius; ”Släktens äldsta generationer lära vi av en händelse känna genom en lagmansrättens dom i en tvist mellan säteriet Breviks i dåv. Eksjö landsförsamling innehavare, grevinnan von Klencken, och Eksjö stad, då ”assessorn, höglärde Erich Drysenius” i ett vittnesintyg bl.a. säger, ”att som hans far och farfar ha bott på Brevik, där han ock är född” och ”även prästehustrun är född på Brevik” (S. Vedbo härads dombok 1657). Breviks stora kronoegendom var under 1500-talet fogdeboställe. Där bodde bl.a. grevskapsfogden över de Stureska förläningarna, Nils Pedersson, under åren 1570 – 1598 14/6, då han föll för en lönnmördares kula uppe i Marbäcks socken i Norra Vedbo härad. Han begrovs i Eksjö kyrka, där hans gravsten ännu finns bevarad. (Jfr Eksjö stads hist. II:1, s. 528). Han efterlämnade endast en känd son, Peder Nilsson, men tvenne söner, Peder och Erik, hade avlidit resp. åren 1592 och 1597, enligt inskriptionen på fadern gravsten. Sonen Peder Nilsson var tydligen så pass till åren kommen, att han kunde efterträda sin fader och övertog dennes syssla som grevskapsfogde över S. och N. Vedbo och Östra härader omedelbart efter faderns död. Han var gift med Margareta Kafle, dotter till Matts Kafle på Hornsnäs (nuv. Katrineholm) i Marbäcks socken i N. Vedbo härad och fick med henne ärva en hel del av de Kafleska arvegodsen, bl. a. sätesgården Kunhult i Askeryds socken. Peder Nilsson avled sannolikt år 1617, vilket år i tiondelängden för grevskapet endast ”hustru Margareta på Brevik” omtalas. Makarna hade ett flertal barn, vilka samtliga antogo namnet Drysenius.”
(6) = Alexandras farmors farmors farmors farmors mormors farfars farmors mor.
(7) = Alexandras farmors farmors farmors farmors mormors farfars farmors morfar.
(8) = Geni.com. Christer Lyrholm. Svante Martin Julius. Myheritage.com. Rootsweb.ancestry.com.
(9) = Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.
(10) = Alexandras farmors farmors farmors farmors mormors farfars farmors morfars far.
(11) = Alexandras farmors farmors farmors farmors mormors farfars farmors morfars farfar.
(12) = Alexandras farmors farmors farmors farmors mormors farfars farmors morfars farfars far.
(13) = Alexandras farmors farmors farmors farmors mormors farfars farmors morfars farfars farfar.
(14) = Alexandras farmors farmors farmors farmors mormors farfars farmors morfars farfars farfars far.
(15) = Alexandras farmors farmors farmors farmors mormors farfars farmors morfars farfars farfars farfar.

ELDING. Tillbaka till toppen »

I.1) JON HANSSON ELDING. Borgmästare i Mariestad på 1630-talet och Kgl. Maijt:s befallningsman.(1)(2)

Dotter:

II.a) INGEBORG JONSDOTTER ELDING, f 13/9 1623, d 21/5 1709. - G 1650 m NILS LARSSON AURELL, f 18/11 1610, d 9/3 1678. Guldsmed. Borgmästare i Mariestad och v. häradshövding i Wadsbro, son t borgmästaren Lars Månsson(Aurell) o Kerstin Månsdotter.(1)(3)(4)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Jon Hansson Elding, borgmästare.
|
Ingeborg Jonsdotter Elding (1623-1709)
|
Jonas Aurell, häradshövding (1654-1722)
|
Ingeborg Aurell (1676-1759)
|
Jonas Justus Thorséen, borgmästare (1723-1780)
|
Anna Charlotta Thorséen (1769-1800)
|
Johan Justus Wennerbom, kronofogde (1799-1892)
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Alexandras farfars morfars mormors morfars morfars morfar.
(3) = Alexandras farfars morfars mormors morfars morfars mor.
(4) = Aurell, Nils Larsson. Borgmästare i Mariestad, v.häradsh. Wadsbro. Född 1610-11-18. Död 1678-03-09. Enligt en släkttavla som jag fått från Eva Andersson och som bygger på bl.a. släkthandlingar förvarade hos professor emeritus Carl-Georg Aurell i Göteborg, skulle Nils Aurell, borgmästare i Mariestad, vara född 1619 och död 1709 (1678 9/3. enl. Settergren:Västgötasläktef). Gift med efterföljande ana.
Barn:
Aurell, Brita. Död 1718.
Aurell, Annika. Född 1665. Död 1734.
Aurell, Catharina. Född 1659.
Aurell, Christina. Född 1651. Död 1741.
Aurell, Jonas Justus Nilsson. Född 1654-10-13 i Mariestad. Död 1722-03-22 i Björsäter.
Elding, Ingeborg Jönsdotter. Född 1623-09-13. Död 1709-05-21. Begravd 1709-05-31 i Mariestad. Gift med föregående ana.

ELIASDOTTER. Tillbaka till toppen »

I.1) INGEGERD ELIASDOTTER. - G m ANDERS LARSSON KORT, f 1698, d 12/9 1764 i Kortebo S.T. Nr. 138, Järstorp sn. Soldat, skomakare. Under kriget mot Ryssland 1741-1743 var han på galären Tessin.(1)(2)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Ingegerd Eliasdotter
|
Elias Andersson Kort, profoss (1731-1804)
|
Ingegerd (Ingrid) Eliasdotter Kort (1770-1805)
|
Maria (Maja) Svensdotter (1798- )
|
Johan Sven Wilhelm Grip, soldat (1828-1899)
|
Kristina Grip (1853-1921)
|
Ottilia Bergquist (1873-1943)
|
Isa Bergquist (1894-1976)
|
Isa Holmér (1925-1987)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Geni.com. Håkan Carlsson.
(2) = Antagen i augusti 1716, födelseår och ort okänd, har hetat Larsson. Han gifte sig den 5 november 1724 med Ingierd Eliedotter, syster till Maria Eliedotter på Bosaryds soldattorp, gift med soldaten nummer 133 Boman. I augusti 1721 var Anders Kort kommenderad på skärgårdsflottan i Stockholm. Under kriget mot Ryssland 1741-1743 var han på galären Tessin. Efter freden i Åbo 1743 avmarscherade Jönköpings regemente till Vänersborg och Uddevalla. Återkom till roten 1744. Anders blev instämd av tinget den 10 november 1729. Efter 36 tjänsteår fick Anders Kort avsked den 1 september 1752, och efterträdaren blev hans son Elias. Anders Kort avled på soldattorpet 81 år gammal den 12 september 1764. Hustrun Ingierd bodde kvar på torpet hos sonen. Urdrag ur Tveta Dombok av Den 10 november 1729 "Stads- och Artilerie Feltscheren Ehreborne Konstehrfarne Hr Ernst Jacob Stockheim efter utwärkad stemning tilltalar Soldaten Anders Kort för Kortebo, angående betalning för thet Feltscheren blifwit hämtad, at stilla bloden och curera Soldaten, som hade huggit sig i handen. Resolutio. Såsom 3 och 4§ uti 12 puncten uti 1699 års Medicinalförordning dicterar, at för första gången beståts nu Medicus en Rdlr och hwar visit, sedan 1/2 Carolin, samt Soldaten tillstår, at Feltscheren honom förbunnet första gången i Kortebo och sedan 5 weckor i staden hos sig i cuur haft så bör Soldaten Hr feltscheren the fordrade 8 Dlr Smt betala och förnöija, hwilket långt mindre än Medicinal Förordningen medgifwer sig belöper, eftergifwandes Hr feltscheren sine gjorde omkostningar på thenna Lagsökning".
(3) = Alexandras farmors mormors morfars mormors farmor.

ENGELBRECHT. Tillbaka till toppen »

Tysk släkt.(1)

I.1) WILKEN ENGELBRECHT. - G m KUNIGUNDA GNOYEN.(1)(2)

Son:

II.a) JOACHIM ENGELBRECHT, d 1544. - G m GERTRUD SEGEBERG.(1)(3)

Dotter:

III.1) REGINA ENGELBRECHT. - G m MARTIN VÖLSCHOW.(1)(4)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Wilken Engelbrecht
|
Joachim Engelbrecht ( -1544)
|
Regina Engelbrecht
|
Joachim Völschow ( -1597)
|
Regina Völschow (1582-1630)
|
Christian Schwartz (1610-1679)
|
Johan Fredrik von Schwarzer (1643-1716)
|
Margareta Eleonora von Schwarzer ( ? -1720)
|
Eleonora von Platen
|
Margareta von Staffeld (1745-1819)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = HTML created by GED2HTML v3.1a-UNREGISTERED (8/20/97) on Tue Mar 10 22:11:55 1998.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farfars morfars morfars far.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farfars morfars morfar.
(4) = Alexandras farfars mormors mormors mormors mormors farfars morfars mor.

AV ENGLAND. Tillbaka till toppen »

I.1) FOULQUES V AV ANJOU, greve, konung av Jerusalem, f 1092, d 10/11 1143(eau d 13/11 1144). - G 1108 m EREMBOURG AV MAINE, f 1090, d 1126.(1)

Son:

II.a) GEOFFROI V PLANTAGENET AV ANJOU, greve, f 24/8 1113, d 7/9 1157 i Chateau-de-Loir. - G 3/4 1127 i Le Mans m MATILDA AV ENGLAND, f 7/2 1102 i Winchester, d 10/9 1167 i Rouen.(1)

Son:

III.1) HENRY II AV ENGLAND, konung, f 5/3 1133 i Le Mans, d 6/7 1189 i Chinon, Normandie. - G 18/5 1152 i Bordeaux m ELEONORE AV AKVITANIEN, f 1122 i Bordeaux, d 1/12 1204 i Fontrevrault.(1)

Barn:

IV.a) JOHN "LACKLAND" AV ENGLAND, konung, f 24/12 1167 i Oxford, d 19/10 1216 i Newark. - G 24/8 1200 i Bordeaux m ISABELLE AV ANGOULEME, f 1188, d 31/5 1246 i Fontrevault.(1)

Dotter:

V.1) ISABELLA AV ENGLAND, f 1214, d 1/12 1241 i Foggia. - G 20/7 1235 i Worms m FRIEDRICH II AV SICILIEN(Se HOHENSTAUFEN), konung, Tysk-romersk kejsare, f 26/12 1194, d 30/12 1250 i Firenzuola.(1)

IV.b) MATILDA(MAUD) AV ENGLAND, f 1156 i London, d 28/6 1189. - G 1/2 1168 i Minden m HEINRICH "DER LÖWE" AV BAYERN & SACHSEN, hertig, f 1129, d 6/8 1195 i Braunschweig.(1)

IV.c) ELEANOR AV ENGLAND, f 13/10 1162 i Damfront, d 25/10 1214 i Las Huelgas. - G 1177 i Burgos m ALFONSO VIII "EL NOBLE" AV KASTILIEN, konung, f 11/11 1155 i Soria, d 6/10 1214 i Avila.(1)

Tillhör släkten:

I.1) HENRY I AV ENGLAND, konung, f 1068 i Selby, Yorkshire, d 1/12 1135 i Lyons-la-Foret, Normandie. - G 11/11 1100 i Westminster m EADGITH AV SKOTTLAND, f 1079 i Dunfermline, d 1/5 1118 i Westminster Palace.(1)

Dotter:

II.a) MATILDA AV ENGLAND, f 7/2 1102 i Winchester, d 10/9 1167 i Rouen. - G 3/4 1127 i Le Mans m GEOFFROI V PLANTAGENET AV ANJOU(Se ENGLAND), greve, f 24/8 1113, d 7/9 1157 i Chateau-de-Loir.(1)

Tillhör släkten:

I.1) GYTHA AV ENGLAND. - G ca 1070 m VLADIMIR II "MONOMACHOS" AV KIEV(RURIKSKA ÄTTEN), storfurste, f 1053, d 19/5 1125.(1)

Tillhör släkten:

I.1) SIBYLLE AV ANJOU, f 1116, d 1165 i Betlehem. - G 1134 m THIERRY I AV FLANDERN, greve, f ca 1100, d 17/1 1168.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

VON ENS. Tillbaka till toppen »

I.1) CHISTOFFER ZENERT VON ENS, rådman i Mariestad. - G m MARIA BRYNTESDOTTER.(4)

Dotter:

II.a) MAGDALENA CHRISTOFFERSDOTTER VON ENS. - G m JONAS HANSSON MERLING. Rådman i Stockholm.(1)(2)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Christoffer Zenert von Ens
|
Magdalena Christoffersdotter von Ens
|
Barbro Jonasdotter Merling ( ? -1736)
|
Ingeborg Aurell (1676-1759)
|
Jonas Justus Thorséen, borgmästare (1723-1780)
|
Anna Charlotta Thorséen (1769-1800)
|
Johan Justus Wennerbom, kronofogde (1799-1892)
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Enligt uppgifter från min farbror Bengt Liliequist.
(2) = Alexandras farfars mormors morfars morfars mormors mor.
(3) = Merling, Johan Hansson. Rådman i Stockholm. Död 1698 i Stockholm. Rådman i Stockholm. Gift 1:o med efterföljande ana.
Gift 2:o med von Ens, Magdalena Christoffersdotter.
Barn:
Merling, Johan Gabriel. Kapten vid Kongl. Armén.
Merling, Christina Maria.
Okänd, NN.
Gift med föregående ana.
(4) = Alexandras farfars mormors morfars morfars mormors morfar.

ERICSSON. Tillbaka till toppen »

I.1) JONAS ERICSSON, f 18/4 1762, d 9/1 1819 i Källgården i Vansö sn. Bonde i Vältesta och Källgården (bägge i Vansö sn). - G m MARIA OLOFSDOTTER, f 3/3 1769 i Hagstugan i Vansö sn, d 29/2 1799 i Hovgården i Vansö sn.(5)(6)(7)(10)(13)

Barn:

II.a) MARIA JONSDOTTER, f 26/2 1792 i Vältesta i Vansö sn, d 25/1 1870 i Strand i Vansö sn. Faddrar: Erik Andersson i Sörårby, drängen Eric Ericsson i Runholm, hustrun Anna Ericsdotter ibidem, samt pigan Anna Olofsdotter i (?). - G 16/11 1816 i Vansö m PEHR PEHRSSON, f 26/9 1791 i Stora Eksåg i Härads sn, d 19/2 1874 i Strand i Vansö sn, son av bonden i Vältesta Pehr Pehrsson Friberg och Anna Pehrsdotter. Bonde i Källgården i Vansö sn.(1)(2)(3)(4)(5)(6)(7)(8)(9)(10)(11)(12)(14)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Jonas Ericsson, bonde (1762-1819)
|
Maria Jonsdotter (1792-1870)
|
Per Erik Pettersson, skeppare, gårdsägare (1819-1897)
|
Axel Liliequist, apotekare (1861-1936)
|
Eric Liliequist, 1:e länsnotarie (1894-1972)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Husförhörslängden, Länna socken, 1689-1723, 1758-1895.
(2) = Länna församlings födelsebok 1701-1895.
(3) = Husförhörslängden, Barva socken, 1800-1805. Fotokopior i Peter Liliequists ägo.
(4) = Härads församlings födelsebok 1706-1857.
(5) = Vansö församlings födelsebok 1757-1858.
(6) = Vansö församlings dödbok 1757-1858.
(7) = Husförhörslängden, Vansö socken, 1789-1800, 1817-1895. 1860: "Pehr Pehrsson, torpare, född 1791, koppor; Maja, hustru, född 1792, koppor".
(8) = Husförhörslängden, Härads socken, 1753-1762, 1774-1860.
(9) = Härads församlings dödbok 1848-1861: "Död 28/6 1852 Dränghustrun Cath. Pehrsdotter i St. Hagby 58 år 10 månader och 5 dagar gammal".
(10) = Vansö församlings vigselbok 1757-1858.
(11) = Brev från Birger Lundberg(11/11 1941) på Landsarkivet i Uppsala till Knut E r i c Liliequist: "Vansö församlings födelsebok 1819 upptager endast ett barn med namnen Pehr Eric, nämligen Pehr Pehrssons i Källgården son, som föddes den 31(!) november. Pehr Eric Pehrsson är i husför- hörslängden t.o.m. 1825 antecknad med sagda födelsedag, som därefter ändrats till den 30 november. Han utflyttade 1844 till Strängnäs församling". Kopia av brevet i Peter Liliequists ägo.
(12) = Enligt antavla uppställd av Knut E r i c Liliequist. Antavlan i Peter Liliequists ägo.
(13) = Alexandras farfars farfars farmors far.
(14) = Alexandras farfars farfars farmor.

ERIKSDOTTER(Örnfot). Tillbaka till toppen »

I.1) MÄRTA ERIKSDOTTER(Örnfot). - G m riksrådet TOMAS VON VITZEN, d 1416.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Märta Eriksdotter
|
Sigrid von Vitzen
|
Cecilia Haraldsdotter(Gren)
|
Sigrid Eskilsdotter ( ? -1527)
|
Cecilia Månsdotter(Eka-Ätten) (1400/1500-talet)
|
Gustaf I Vasa, svensk konung (1496-1560)
|
Erik XIV, svensk konung (1533-1577)
|
Virginia Eriksdotter, svensk prinsessa (1559-1633)
|
Catharina Hand (levde änka 1646)
|
Virginia Rytter ( ? -1688)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Nordisk Familjebok.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors mormors mormors farfars mormors mormors mor.

ERIKSDOTTER2. Tillbaka till toppen »

I.1) BENGTA ERIKSDOTTER. - G m ANDERS PERSSON, i Harnacka, Hjärnarp sn.(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Bengta Eriksdotter i Harnacka, Hjärnarp
|
Lusse Andersdotter i Bialitshuset, Vanstad, Hjärnarp (1765- )
|
Anna Nilsdotter Winberg (1790-1831)
|
Nils Mårtensson Ljunggren, husar, klockare (1822- )
|
Lydia Ljunggren (1865-1916)
|
Eric Liliequist, 1:e länsnotarie (1894-1972)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


Källor:

(1) = Hjärnarps kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/LLA/13154/C I/1 (1762-1799), bildid: C0059898_00023.
(2) = Alexandras farfars farmors farfars mormors mor.

ERIKSKA-ÄTTEN. Tillbaka till toppen »

Svensk konungaätt, som härstammade från Erik den Helige(d 1160) och under många strider om kronan med sverkerska ätten regerade, omväxlande med denna, från omkring 1150 till 1250.(1)

I.1) JEDVARD, son av den ej namnkände byggherren till Gamla Uppsala domkyrka. - G m CECILIA.(2)(6)(7)

Son:

II.a) ERIK DEN HELIGE(ERIK IX) JEDVARDSSON, svensk konung 1150-60, son av en Jedvard, vars engelska namn vittnar om den från England utgågna missionsverksamheten inom Sverige. Sägner, vilkas tillförlitlighet ej kan prövas, läto honom på mödernet härstamma från äldre svenska konungar. Han valdes av uppsvearna till konung 1150. Det är ovisst, huruvida hans rike hela tiden sträckte sig utom Svealand; åtminstone Öster- götland hade andra konungar samtidigt. Han omtalas som lagstiftare och nämnes såsom upphovsman särskilt till det stadgande om gift kvinnas andel i boet, som ingått i medeltidens till vår tid bevarade lagar. Hans vänsällhet och fromhet prisas. Av fromt nit företog han år 1157 en korsfärd till Finland, va- rest han som missionär kvarlämnade Uppsalabiskopen Henrik. 18 maj 1160 föll han i nuvarande Uppsala i strid mot danske prinsen Magnus Henriksson, vilken ansåg sig äga arvsrätt till konungadömet. Eriks gemål hette Kristina(Estridska ätten). Han hade fyra barn: Knut, Filip, Margareta och Katarina. Strax efter Eriks död spridde sig rykten om hans helighet och om de under, som skedde vid hans grav eller med dem, som anropade hans förböner. Ehuru aldrig av påven förklarad för helgon, dyrkades han såsom sådant inom de nordiska kyrkorna. Hans minne firades på dödsdagen, 18 maj, och även 24 januari, emedan hans ben den dagen 1273 flyttades från domkyrkan i Gamla Uppsala till nuvarande staden Uppsala. - G m KRISTINA, dtr t Ingo IV.(2)(6)(7)

Barn:

III.1) KNUT ERIKSSON, svensk konung 1167-95, sökte till en början göra Karl Sverkersson tronen stridig, sedan denne blivit erkänd som konung även över svearna. Han måste dock fly till Norge, men återkom 1167 samt överföll och dödade sin motståndare på Visingsö. Därefter hade han en tid att utkämpa strider med ättlingar(Kol och Burislev) av den sverkerska ätten, som synas ha fått understöd från Danmark. Han besegrade dem omsider och var därefter under 23 år obestridd herre över Sverige. Under Knut Erikssons regering företogo sig esterna(1187) ett plundringståg inåt Mälaren, uppbrände Sigtuna och dödade på Almare Stäkare ärkebiskop Johan. Från Knut Erikssons tid härrör den första kända traktaten handelstraktat rörande Lübeck - , som Sverige ingått med någon tysk stat, och Östgötalagen bevarar i Räfstabalken ett lagstadgande av honom. Han dog 8/4 1196(eller 1195) på Eriksberg i Västergötland och begrovs i Varnhems klosterkyrka, där M.G. De La Gardie lät resa en gravsten över honom. Med sin gemål, som var av svensk ätt, hade han flera barn, av vilka sonen Erik sedemera blev konung och dottern Sigrid blev gift med Birger Brosas son Knut jarl.(3)(6)(7)

Son:

IV.a) ERIK KNUTSSON(ERIK X), svensk konung 1208-16, d 10/4 1216. Ensam bland Knuts söner räddades Erik undan blodbadet vid Älgarås(1205) och återkom 1208 från Norge, dit han flytt. Han fann understöd inom landet och besegrade den av en dansk här understödde Sverker vid Lena(1208), men kom först efter en ny seger, vid Gestilren(1210), i obestridd besittning av makten. För att betrygga sin ställning förmälde han sig med danske konungen Valdemar Sejrs syster Rikissa. Erik är den förste svenske konung, om vilken man med säkerhet vet, att han låtit kröna sig. Han dog på Visingsö i april 1216. Efter hans död födde hans gemål en son, sedemera konung Erik Eriksson. Eriks dotter Ingeborg var gift med Birger jarl. - G 1210 m RICHISSA AV DANMARK(ESTRIDSKA ÄTTEN), d 8/5 1220, Valdemar Sejrs syster.(4)(6)(7)

Barn:

V.1) ERIK ERIKSSON LÄSPE OCH HALTE(ERIK XI), svensk konung 1222-29 och 1234-50.(6)

V.2) INGEBORG ERIKSDOTTER AV SVERIGE, svensk prinsessa, f 1214, d 17/6 1254, blev 1236 given till äkta åt Birger Magnusson, den sedemera så ryktbare riksjarlen, och blev genom honom stammoder för den kungliga grenen av Folkungaätten. - G 1235 m BIRGER JARL MAGNUSSON(FOLKUNGA-ÄTTEN), f ca 1200, d 21/10 1266 i Bjälbo, Bjälbo sn, jarl, riksföreståndare, grundade Stockholm.(5)(6)(7)

V.3) MARIANNA ERIKSDOTTER AV SVERIGE, d 27/6 1252. - G 1238 m BARNIM I AV POMMERN(i hans 1:a gifte), hertig, f ca 1218, d 14/11 1278.(7)

IV.b) SIGRID KNUTSDOTTER. - G m KNUT JARL, son av Birger Brosa(Folkunga-ätten).(3)

III.2) FILIP ERIKSSON. - G m HELENA PEDERSDOTTER STRANGE.(6)

Son:

IV.a) HOLMGER FILIPSSON.(6)

Son:

V.1) JOHAN HOLMGERSSON.(6)

Son:

VI.a) KNUT LÅNGE, svensk konung 1229-35. - G m HELENA FILIPSDOTTER av Sko.(6)

Barn:

VII.1) HOLMGER KNUTSSON, hyllad svensk konung för kort tid 1247 och 1248.(6)

VII.2) FILIP KNUTSSON.(6)

III.3) MARGARETA ERIKSDOTTER. - G m kung SVERRE AV NORGE.(6)

III.4) KATARINA ERIKSDOTTER. - G 1:o m jarl HÅKON GALEN i Norge. - G 2:o m ESKIL lagman i Skara.(6)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Nordisk Familjebok, bd VII, sp 802.
(2) = Nordisk Familjebok, bd VII, sp 780-781.
(3) = Nordisk Familjebok, bd XIV, sp 416-417.
(4) = Nordisk Familjebok, bd VII, sp 781.
(5) = Nordisk Familjebok, bd XII, sp 622.
(6) = Stamträd över Europas furstehus/Åke Ohlmarks, s 296.
(7) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

ERLANDSDOTTER. Tillbaka till toppen »

I.1) BIRGITTA ERLANDSDOTTER. - G m MATTIAS KAGGE( i hans 1:a gifte; G 2:o m Botil Ingemundsdotter, Jönis Anderssons änka, som 4/3 1425 testamenterade sin morgongåva, 60 mark penningar, av sin förra man till ett kor i Strängnäs), kallas sven(väpnare) 12/11 1375, då han beseglar ett brev och var sannolikt bosatt i Uppland, levde ännu 4/3 1425.(1)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Birgitta Erlandsdotter
|
Erland Mattson Kagge, häradshövding (levde 1462)
|
Mattias Kagge, häradshövding ( ? -ca1473)
|
Nils Mattson Kagge (levde 1511)
|
Margareta Kagge (gift före 1535)
|
Erland Kafle, slottsloven (gift 1577)
|
Margareta Kafle (1583-1658)
|
Anna Hansdotter Lindelöf (levde 1676)
|
Bengt Hierta, ryttmästare (1638-1696)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars morfars farfars mor.

ERLINGSDOTTER. Tillbaka till toppen »

I.1) RAGNHILD ERLINGSDOTTER. - G m BÅRD GUTTORMSSON(Se SKULESDOTTER), d 1194.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

ESBJÖRNSDOTTER(båt). Tillbaka till toppen »

I.1) KERSTIN ESBJÖRNSDOTTER(båt). - G m häradshövdingen ANDERS PEDERSSON(STIERNA).(1)(2)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Kerstin Esbjörnsdotter
|
Ragnhild Andersdotter(Stierna)
|
Anders Pedersson(Lilliehöök af Fårdala), riddare, riksråd ( ? -1572)
|
Carin Andersdotter (död före 1623)
|
Anders Stierna, överste (död före 1645)
|
Göran Stierna, assessor (161(1)-1652)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustav Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors farmors mor.

ESTRIDSKA ÄTTEN. Tillbaka till toppen »

Skånska Ylvingahuset i Danmark.(51)

I.1) ERIK EMUNDSSON(ERIK VÄDERHATT), levde i senare hälften av 800-talet. Han uppgives ha blivit konung omkring 850 och avlidit på 880-talet. Erik låg i mångårig strid med norske konungen Harald Hårfager om besittningen av Värmland. Sitt binamn, Väderhatt, fick han, enligt Prosaiska krönikan, med anledning därav, att han ständigt gynnades av god vind under de härfärder han företog till länderna på andra sidan Östersjön. Saxo åter nämner såsom Erik Väderhatt en av Ragnar Lodbroks söner.(1)(23)(50)

Son:

II.a) BJÖRN(eller EMUND), svensk konung, Erik Emundssons son och Erik Segersälls fader, regerade, enligt isländska berättelser, i Sverige i femtio vintrar, ungefär 882-932. Lagman Torgny yttrade på Uppsalatinget, att under denne Björns tid riket stod väldeligen och utan minskning samt att det för hans vänner var lätt att umgås med honom.(2)(24)(49)

Söner:

III.1) ERIK SEGERSÄLL, sonson till Erik Emundsson, och son till konung Björn, regerade i början samfällt med sin broder Olof, men efter dennes död allena. Olofs son, Styrbjörn Starke, som svingat sig upp till hövding över de berömde Jomsvikingarna, återkom med härsmakt till Svithiod för att tilltvinga sig del i riket efter sin fader, men besegrades av Erik i slaget på Föresvallarna vid Uppsala, sannolikt omkring 988. Efter denna seger skall Erik ha fått tillnamnet Segersäll. Erik underlade sig Danmark och förjagade konung Sven Tveskägg därifrån samt regerade sedermera i fred över både Sverige och Danmark till sin död, som inträffade sannolikt omkring 994. Han skall i Danmark ha låtit döpa sig, men sedermera återgått till asagudarnas dyrkan. Erik var gift med Sigrid Storråda och hade med henne sonen Olof Skötkonung. - G m SIGRID STORRÅDA.(1)

Son:

IV.a) OLOF SKÖTKONUNG(binamnets betydelse är ej känd), Erik Segersälls och Sigrid Storrådas son, född troligen i senare hälften av 960-talet, efterträdde fadern inemot år 993. Vår kännedom om denne konungs liv och regering har i allmänhet byggts huvudsakligen på Snorre Sturlassons berättelser. Framför krigets lek skall Olof ha älskat de fredliga idrotter, som var ägnade att pryda en mäktig konungs hov. I Danmark, från vilket rike Erik Segersäll fördrivit Sven Tveskägg, återfick denne väldet, och den rättighet till skatt, som Olofs närmaste förfäder skall ha tillkämpat sig av folkstammar öster om Östersjön, lät han gå förlorad. År 1000 förenade han sig emellertid med Sven Tveskägg, som då var Sigrid Storrådas make, samt med de norske jarlarna Erik och Sven mot konung Olof Tryggvesson av Norge, och sedan denne under strid med de förbundne omkommit vid Svolder, fick Olof vid utskiftandet av hans rike en del av Trondhjemsbygden ävensom landet mellan Svinesund och Göta älv. Då Norges rike 1015 återupprättades av Olof Haraldsson(Olof den helige), inträdde därför ofred mellan sveakonungen och den nye norske konungen. Slutligen tvangs den förre genom lagman Torgnys myndiga uppträdande på tinget i Uppsala 1018 att avge löfte om fred och grannsämja med Norge samt att som underpant på dessa tänkesätt lova Olof Haraldsson sin dotter Ingegärd till äkta. Då Olof icke visade allvar med sina löften, uppkom 1019 en upprorisk rörelse i landet, vilken dock stillades därigenom, att Olof på sina rådgivares förslag fann sig i att dela makten med sin son Anund Jakob. S å ingick han också, i Konungahälla, en förlikning med Olof Haraldsson. Denne hade då redan genom västgötajarlen Ragnvalds tillskyndelse äktat Olofs dotter Astrid i stället för hennes halvsyster Ingegärd, som lovats storfursten Jaroslav i Novgorod till brud och snart anträdde färden till sitt nya hem. Olof mottog dopet, efter all sannolikhet av den helige Sigfrid vid Husaby källa i Västergötland, omkring år 1000. Han var den förste konung av Sverige, som till sin död förblev kristen. Men enär den hedniska religionen hade övervikt bland svearna, skall han, enligt Adams av Bremen uppgift, ha tvungits av dessa att inskränka sin verksamhet för den kristna läran till en viss del av riket, och han hade då valt det jämförelsevis redan kristna Västergötland. Hans död skall ha inträffat på vintern 1021-22. Med en som krigsbyte hemförd vendisk hövdingadotter, Edla, hade Olof sonen Emund(sedermera konung) och dottern Astrid. Senare gifte han sig med en kristen kvinna, Estrid, som skänkte honom sonen Anund Jakob, vilken blev hans närmaste efterträdare, och dottern Ingegärd. Olof var, så vitt man vet, den förste svenske konung, vars namn präglades på mynt(slagna i Sigtuna av engelska myntmästare).(3)

Söner:

V.1) ANUND JAKOB, svensk konung, son till Olof Skötkonung och född troligen kort efter faderns övergång till kristendomen(1008). 1019 blev han av folket, som var missnöjt med Olofs styrelse, tagen till medregent åt denne. Enär det utländska namnet Jakob ej behagade folket, utbyttes det mot Anund, som hade mera inhemsk klang. I historien kallas han vanligen med båda namnen. Efter faderns död(1022) blev han ensam konung. Med sin svåger, konung Olof Haraldsson i Norge, stod Anund i nära vänskapsförbindelse. Vid ett personligt möte i Konghäll våren 1026 ingick de båda konungarna förbund mot Knut den mäktige i Danmark och kämpade följande året emot honom i slaget vid Helgaån. Även då Olof 1030 tågade genom Sverige upp till Stiklastad, fick han bistånd av Anund. En gammal inhemsk konungalängd omtalar, att Anund i sina bestraffningar var ivrig att bränna lagbrytares hus, varför han fick tillnamnet Kolbränna. Adam av Bremen berömmer honom såsom god kristen. Död före 1047.(4)

V.2) ASTRID, norsk drottning, var enligt Snorre och övriga isländska historieskrivare en dotter av Olof Skötkonung och hans frilla Edla. Sedan Olof svekfullt bortgift sin äkta dotter Ingegärd, Olof Haraldssons (den helige) trolovade, med den ryske storfursten Jaroslav, förmedlade västgötajarlen Ragnvald Ulfsson en hemlig trolovning mellan Olof Haraldsson och Astrid, vilken också fadern ovetande begav sig till Norge och blev dess drottning. Den i anledning därav ånyo uppflammande missämjan mellan Olof Skötkonung och Olof Haraldsson bilades på ett möte i Kunghäll. Under sin mans landsflykt på grund av de norske stormännens uppror, liksom efter hans fall, vistades Astrid med sin dotter Ulfhild hos sin halvbroder, konung Anund Jakob, i Sverige. Men då hennes styvson, Olof den heliges frilleson Magnus(den gode), som uppfostrats hos hennes halvsyster Ingegärd i Ryssland, beredde sig att återerövra sin faders rike, understödde Astrid honom med råd och dåd samt bidrog särskilt mäktigt till att Magnus erhöll hjälptrupper från Sverige. Hon följde honom personligen till Norge, och efter hans seger kvarstannade hon hos honom, hållen i den största ära. - G m norske konungen OLOF HARALDSSON(OLOF DEN HELIGE).(3)(5)

V.3) EMUND DEN GAMLE, konung i Sverige omkring 1047, var son av Olof Skötkonung och Edla, en i krig fången vendisk hövdingadotter. Han efterträdde sin yngre halvbroder Anund Jakob, som var av äkta börd. Emund hade en strid med ärkebiskop Adalbert av Bremen, i det han gynnade Asmund, som ville lösgöra svenska kyrkan från de bremenske ärkebiskoparnas primat och själv vara ärkebiskop omedelbart under påven, men Adalbert insatte omkring 1060 Adalvard till biskop i Skara, fast Emund avvisade honom. Sannolikt ägde under hans tid den gränsreglering med Danmark rum, vilken omtalas i den äldre Västgötalagen och vilken bekräftade såväl Blekinges som Skånes och Hallands skilsmässa från Sverige. I en till den äldre Västgötalagen fogad konungalängd bär Emund tillnamnet "den slemme", och det säges där om honom, att han var girig och ej god att trotsa i det, som han ville främja. Med Emund, som dog omkring 1060, utslocknade den gamla konungaätten i Sverige. Om en hans son se Anund.(6)

Son:

VI.a) ANUND, en son till konung Emund gamle, omtalad hos Adam av Bremen. Av sin fader sänd på erövringståg österut, skall han ha kommit till ett "terra feminarum"(kvinnoland, förmodligen "kvänernas land"), vars invånare förgiftat brunnarna och därigenom bragt Anund och hela hans här om livet.(4)

V.4) INGEGÄRD, svensk furstinna, dotter till Olof Skötkonung, blev enligt Snorres berättelse av sin fader å Uppsala ting 1018 lovad till brud åt norske konungen Olof Haraldsson som en underpant på försoning mellan de bägge konungarna. Men Olof Skötkonung bröt sitt löfte, och Ingegärd blev 1019 gift med den ryske fursten Jaroslav. Snorre berättar, att hon till sitt nya hem på andra sidan havet följdes av västgötajarlen Ragnvald Ulfsson, vilken på eget bevåg verkställt Olof Haraldssons förening med sveakonungens andra dotter, Astrid. Ingegärd dog 1050. Ännu visas i Sofiakyrkan i Novgorod hennes gravvård, dock med inskrift från en yngre tid. - G 1019 m storfursten JAROSLAV i Novgorod.(3)(7)

III.2) OLOF, hette enligt "Hervararsagan", Snorre Sturlasson och "Flatöboken"(del II, berättelse om Styrbjörn) en broder till svenske konungen Erik Segersäll. Enligt de isländska källorna var Erik och Olof söner till en konung Björn, som uppges ha regerat i slutet av 800-talet och i början av 900-talet. Men i de isländska konungalängderna förefinnes efter denne Björn, som säkert regerat i slutet av 800-talet, en lucka, och Eriks och Olofs fader hette Emund och regerade på 960-talet. Han omnämnes i Adams av Bremen kyrkohistoria från 1070-talet. Olof uppges i "Flatöboken" hastigt ha dött av gift vid en måltid. Denna händelse har antagligen inträffat i slutet av 960-talet. Efter Olof uppkallades Erik Segersälls son Olof Skötkonung. Olof var fader till Styrbjörn Starke.(3)(25)(48)

Son:

IV.a) STYRBJÖRN STARKE, svensk konungason. De norsk-isländska sagorna berätta om denne bl a följande. Styrbjörn var son till den i senare hälften av 900-talet regerande Erik Segersälls broder och samregent Olof. Efter sin faders plötsliga död yrkade han, ehuru blott tolv år gammal, att erhålla i arv faderns del av riket och gav efter tidens sed uttryck åt denna fordran genom att sätta sig på faderns gravhög. Erik ansåg honom emellertid ännu för ung, särskilt som hans lynne var häftigt och otämt, varför han uppmanade honom att vänta, tills han fyllt sexton år, för att då bli medregent. Härmed lät Styrbjörn sig dock ej nöja, och då han därtill på varjehanda sätt retade folket mot sig, vilket även valde åt Erik en annan medregent, gav Erik sin brorson en flotta av 60 skepp, för att han skulle draga ut på vikingatåg. Under denna färd, som Styrbjörn inledde med att nedgöra den nyvalde medregenten, förvärvade Styrbjörn sig ett rykte för mod och stridbarhet, som ställer honom som en typ för den fornnordiska obändiga kämpakraft, vilken länge fyllde Västerlandet med häpnad och fruktan. Styrbjörn bemäktigade sig vikingaborgen Jomsborg på ön Wollin, vilken innehades av den ryktbare Palnatoke, samt besegrade danske konungen Harald Blåtand och tog hans dotter Tyra till äkta. Efter dessa bedrifter rustade han sig till ett väldigt härtåg mot Sverige, i vilket tåg även Harald Blåtand tvingades deltaga. Anländ till sitt fädernesland, tågade han efter att ha bränt sina skepp - varvid Harald Blåtand dock seglade hem - upp mot Uppsala(nuvarande Gamla Uppsala) och mötte på fälten däromkring sin farbroder, vilken biträdd av Thorgny lagman i Uppland ordnade sveahären till motstånd. I tre dagar varade den stora drabbningen på Fyrisvall, och trots Styrbjörns överlägsna hjältekraft slutade den med fullständigt nederlag för denne, som själv stupade. - G m TYRA, dtr t Harald Blåtand.(8)(26)(47)

Son:

V.1) TORGILS SPRAKALÄGG av Skåne.(9)(27)(46)(51)

Son:

VI.a) ULF, jarl av Skåne, tillhörde en ansedd svensk släkt, i det han var son till Torgils Sprakalägg, som antas ha varit son till Styrbjörn Starke och Harald Blåtands dotter Tyra. Ulf följde Knut den Store på hans tåg till England. Sedemera fick han omkring 1015 dennes syster Estrid till äkta och sattes att styra Danmark under Knuts frånvaro samt ha Knuts son Hardeknut i sin vård. Då under Knuts frånvaro konungarna Anund Jakob och Olof den Helige angrep Danmark, förmådde Ulf bönderna, som voro missbelåtna med, att Knut så sällan var i landet, att taga Hardeknut till konung. Ulf hoppades därigenom själv få utöva mak- ten under hans minderårighet. Vid underrättelsen om, vad som skett, vände Knut 1026 genast om till Danmark och lyckades, särskilt genom Ulfs hjälp, slå de förbundne konungarnas flottor i Helgeå. Denna Ulfs tjänst utplånade ej ur Knuts sinne grollet över hans uppförande. Under ett gästabud hos Ulf i Roskil- de icke långt därefter råkade de bägge svågrarna vid schackspelet i ordväxling med varandra, och dagen därpå(julen 1026) lät Knut en av sina hirdmän döda Ulf i Trefaldighetskyrkan. Berättelserna om Ulfs förhål-lande till Knut och hans ändalykt äro varandra motsägande. - Ulf var fader till Sven, efter modern kallad Estridsson, och stamfader för den dynasti, den s k Estridska ätten, som 1047-1375 regerade i Danmark. - G m ESTRID, dtr t Sven Tveskägg(tjugeskägg), syster till Knut den store.(9)(28)(45)(51)

Son:

VII.1) SVEN ESTRIDSSON(ULFSSON), son till Ulf jarl, som Knut den Store lät mörda 1027, och Estrid, dotter till Sven Tveskägg, konung av Skåne 1042-47, dansk konung 1043(1047)-76, f omkring 1019, d 1076 29/4 i Söderup. Sven kallades i regel efter sin moder, emedan hon var av högre börd. Han var född och uppfostrad i England, men hade stora besittningar i Sverige och slog sig efter sin faders död ned på dem samt mottogs väl hos sin frände Anund Jakob. Under Hardeknut blev Sven 1040 jarl i Danmark, och han behöll denna ställning 1042 även under Magnus den Gode, dock blott för en kort tid, möjligen i enlighet med de norske hövdingarnas önskan. Han lät nu utropa sig till konung på Viborgs ting 1043 och började en strid med Magnus, som dock snart hävdade sin övermakt. Före sin död(1047) betecknade Magnus dock Sven som sin efterträdare i Danmark, kanhända till följd av tidigare överens-kommelse. Likväl måste Sven i 17 år kämpa mot den nye norske konungen, Harald Hårdråde, som också gjorde anspråk på Danmark. Sven blev slagen och var i sjöslaget vid Nissan i Halland(1062) nära att bli tagen till fånga; men 1064 kom han genom fördraget vid Göta älv i ostörd besittning av Danmark. Sven gjorde 1069 och 1074 två försök att vinna England, dit han kallades av invånarna i Danelagen; båda gångerna intogs staden York, men försöken misslyckades, emedan Svens härförare, hans broder Asbjörn 1069 och Hakon jarl 1074, läto besticka sig av Vilhelm Erövraren. Sven hade stora förtjänster om kyrkoväsendets ordnande; 2 nya stift upprättades i Jylland. Viborg och Börglum, och 2 i Skåne: Lund och Dalby, som dock snart förenades. Många kyrkor byggdes, och många kloster upprättades. Sven sökte även skaffa Danmark egen ärkebiskop. Han hade en för sin tid ovanlig bildning; han brevväxlade på latin med påven Gregorius VII och gav Adam av Bremen värdefulla upplysningar om Nordens historia och andra förhål- landen. Hans undergivenhet under kyrkan visade sig även, då han 1071 av biskop Vilhelm i Roskilde lät tvinga sig till att göra bot, för att han hade låtit mörda några män, som hånat honom. Enligt Kr. Erslev är dock denna berättelse av Saxo uppdiktad och en efterbildning av den sanna historien om biskop Amb- rosius i Milano och kejsar Teodosius. Sven var gift tre gånger, först med Jytta(Gyda), dotter till Anund Jakob, d 1045, och sedan med hennes styvmoder Gunhild(omkr. 1050), från vilken prästerna dock för- mådde honom att skilja sig, emedan äktenskapet ansågs som blodskam, och slutligen med Harald Hård- rådes änka, Tora. Sven hade 19 barn(15 söner och 4 döttrar), av vilka blott ett, dött som barn, var äkta. - G 1:o m JUTTA, dtr t Anund Jakob av Sverige. - G 2:o m GUNHILD, Anund Jakobs änka. - G 3:o m TORA, Harald Hårdrådes av Norge änka.(10)(29)(44)(51)(52)

Söner:

VIII.a) BENEDIKT(BENGT), son till den danske konungen Sven Estridsson, stupade 10/7 1086, under det han försvarade sin bror, Knut den helige, när denne överfölls och dödades av de uppretade bönderna i Sankt Albani(Sankt Knuts) kyrka i Odense.(11)

VIII.b) BJÖRN, son till Sven Estridsson, styrde de delar av Holstein, som Henrik IV avstått till hans fader. Omkring 1095 blev han ihjälslagen av en holsteinsk bonde.(2)

VIII.c) HARALD HEN, dansk konung 1076-80. - G m dottern till jarl Åsbjörn av Danaöarna.(51)

VIII.d) KNUD "DEN HELIGE" AV DANMARK, dansk konung 1080-86, d 10/7 1086 i Odense, Danmarks skyddshelgon, son till Sven Estridsson. Som ivrig krigare gjorde han under faderns livstid två tåg till England(1069 och 1075), dock utan resultat, och kämpade därjämte mot ester och samber. Vid faderns död(1076) sökte han bli vald till konung, men åsidosattes för den äldre brodern, Harald Hein, och drog därpå i vredesmod till Sverige. Vid Haralds död(1080) togs Knut utan gensaga till konung och tillvällde sig snart stor myndighet. Sjölv innerligt from och nitisk i sin tro - han fastade samvetsgrant och lät gissla sig - , sökte han bringa kyrkans lära till full giltighet och särskilt fullborda dess hierarkiska organisation; han gav biskoparna samma rang som jarlarna och fritog prästerskapet från att dömas efter landets egna lagar och av de allmänna domstolarna. Stora gåvor tilldelade han även de andliga stiftelserna, bl a Lunds domkyrka(han upprättade Lunds domkapitel), och lade grunden till den nya domkyrkan i Odense. Strängt förfor han mot varje yttring av gammal vildhet, utan hänsyn till förnäm börd och släkt(se Blod-Egil) och drog ej i betänkande att kränka folkets rättsmedvetande genom att tillförsäkra främlingar protektion eller lämna frigivna trälar tillfälle till att vinna lika stor frihet som de friborne bönderna. Hans lagar var genomträngda av en kristlig och human anda, men han försvagade deras inverkan på folket genom att söka med ens driva fram, vad som blott kunde ske med tiden. Så sökte han t ex förgäves förmå folket att erlägga tionde, vilket genomfördes först 100 år senare. För att återvinna herraväldet i England påbjöd han 1085 allmän leding, varjämte han sökte och fick hjälp hos sin svåger, konung Olof Kyrre i Norge. Medan han själv var i Sönderjylland för att giva akt på de hotande förhållandena i Nord-Tyskland, samlades den stora flottan i Limfjorden. Manskapet blev otåligt under den långa väntetiden och fruktade, att provianten skulle tryta; det sände därför konungens broder Olof(sedermera konung Olof Hunger) till honom för att påskynda tåget. Då blev Knut vred och sände Olof som fånge till sin svärfader i Flandern, varefter flottan på egen hand upplöstes. Knut ville nu straffa bönderna, och hans fogdar visade mycken stränghet och orättfärdighet. Men då utbröt det alölmänna missnöjet i öppet uppror. Vendelboerne begynte, och Knut måste fly för dem genom hela Jylland och från Slesvig övedr till Fyn, under det de upproriske följde honom i hälarna. Vid ankomsten till Odense sökte han en tillflykt i Sankt Albanus kyrka och låg där i bön framför altaret, medan hans broder Benedikt och några krigare sökte skydda ingången till kyrkan. Av ett spjut, inkastat genom ett fönster, sårades han, och då försvararnas motstånd brutits(Benedikt stupade), blev han dräpt, varvid liket misshandlades, 10/7 1086. Kort därpå skall järtecken skett vid hans grav, och en följd av missväxtår uttyddes som straff för konungamordet. 1095 upptogs Knuts stoft och fördes till den nybyggda kyrka i Odense, som fick sitt namn efter honom. 1100 utverkade hans broder Erik Ejegod Knuts kanonisering av påven, och under hela medeltiden dyrkades han som Danmarks skyddshelgon, och många Knutsgillen instiftades till hans ära. Knut var förmäld med Edel, dotter till greve Robert av Flandern. Om hans son se Karl danske; av döttrarna blev Cecilia gift med Erik jarl i Västergötland och Ingegärd med Folke Digre samt stammoder till Folkungarna. - Den engelske munken Aelnoth författade omkring 1120 en levnadsteckning över Knut. Se M. Gertz, "Knud den heliges martyrhistorie" (1907). - G ca 1080 m ADELE(EDELA) AV FLANDERN, f ca 1060, d ?/4 1115, dtr t greve Robert Friso av Flandern.(12)(51)(52)

Barn:

IX.1) KARL DANSKE, greve av Flandern, son till Knut den helige av Danmark och Edel, dotter till greve Robert I av Flandern, föddes omkring 1084 och blev efter dråpet på fadern(1086) av modern förd till hennes hemland, där han uppfostrades hos sin morfader, under det att modern 1092 begav sig till Italien som hertig Rogers av Apulien gemål. Karl gjorde i sin ungdom korståg(troligen 1106-10). Möjligt är, att han uppehöll sig hos sin styvfader, Roger, då denne fick besök af Sigurd Jorsalafare, och att han följde denne till Palestina. Vid sin kusin Balduin VII:s död(1119) blev Karl greve av Flandern, vilket han kraftigt och rättrådigt styrde i åtta år. Han var en stor vän av hierarkien och främjade dess makt på mångahanda sätt. Han kom därvid i fientlig ställning till åtskilliga av landets världsliga herrar, vilket ledde till en sammansvärjning mot hans liv. 2/3 1127 överföll åtta sammansvurna Karl i S:t Donatians kyrka i Brügge och dräpte honom.Av kyrkan betraktades han(liksom hans fader) som martyr och kanoniserades. Hans änka gifte sig med hans efterträdare i Flandern.(13)

IX.2) CECILIA KNUTSDOTTER. Hon hade sönerna Karl och Knut. - G m ERIK jarl i Västergötland.(12)(51)

IX.3) INGEGÄRD KNUTSDOTTER AV DANMARK, stammoder för Folkunga-ätten. - G m FOLKE("DEN DIGRE")(FOLKUNGAÄTTEN), jarl. (12)(52)

VIII.e) OLOF HUNGER, dansk konung 1086-95. - G m INGEGERD, dtr t Harald Hårdråde av Norge, omgift med kung Filippus av Sverige.(51)

VIII.f) ERIK "EJEGOD"(av ei, alltid; "ständigt god"), son till Sven Estridsson, f omkr. 1056, dansk konung 1095-1103, blev av sin äldre broder Knut(den helige) insatt till jarl på Själland och bistod honom troget i hans verksamhet. Efter Knuts dråp 1086 begav han sig till Sverige, men hemkallades 1095. Han blev konung s.å. och vann allas kärlek genom sin vänlighet och vältalighet samt genom att hägna lag och rätt gentemot höga och låga. I stället för de oår, som hemsökt landet under Olof Hunger, kom god tid. Danmarks dåvarande fiender, de hedniske venderna, bekrigade han lyckligt; konungarna i Sverige och Norge försonade han 1101 på mötet i Konghäll. 1098 företog Erik en resa till Italien och utverkade därvid hos påven, att konung Knut upptogs bland kyrkans helgon(dennes ben skrinlades högtidligen 1101 i den nya S:t Knutskyrkan i Odense) och att ett särskilt ärkestift upprättades för Norden, med Lund som ärkebiskopssäte(1104). År 1102 gjorde Erik en pilgrimsfärd till Heliga landet för att göra bot för mord, som han begått på några av sina hovmän. Förgäves erbjöd sig folket på Viborgs ting att giva en tredjedel av sin egendom för att lösköpa honom från hans löfte. Genom Ryssland drog konungen till Konstantinopel, där han mottogs med stora heders-betygelser av Kejsar Alexios Komnenos, men innan han nådde Heliga landet, dog han på Cypern, 1103 10/7, på dagen sjutton år efter sin broder Knut. Med sin drottning Botilda, jarlen Thorguts dotter, vilken dog få månader efter konungen på Oljeberget, hade han sonen Knut Lavard. Dessutom efterlämnade han flera oäkta barn, bl a sönerna Harald Kejsa och Erik Emune samt dottern Ragnhild, moder till Erik Lamm. - G ca 1086 m BODIL THRUGOTSDOTTER, d 1103 i Oljeberget vid Jerusalem, faster till ärkebiskop Ascer i Lund.(14)(30)(43)(51)(52)

Söner:

IX.1) ERIK EMUNE, oäkta son till Erik Ejegod, dansk konung 1134-37, blev tidigt jarl på Lolland och lät 1131 utropa sig till konung, sedan hans halvbroder Knut Lavard blivit mördad av Magnus Nilsson. Först blev han flera gånger slagen(fick därför spenamnet "Harfot"), men slutligen segrade han i det stora slaget vid Fotevik, i sydvästra Skåne, 1134, över sin farbroder Nils samt dennes son Magnus och vann nu sitt tillnamn Emune, "den minnesvärde". Erik regerade med hårdhet och grymhet. Han lät 1135 halshugga sin halvbroder Harald Kejsa och dräpa dennes tio söner, av vilka en med egen livsfara räddat hans liv i slaget vid Onsild bro(1132). Till Rügen gjorde han 1136 ett tåg, varunder han intog Arkona och tvang invånarna att antaga kristendomen, som de likväl strax efter ånyo övergav. Tåget är märkligt i synnerhet därför, att då för första gången rytteri fördes över havet. Det var också rytteri, som avgjorde slaget vid Fotevik. 18/9 1137 blev Erik på Urnehoved ting mördad av den jylländske herre-mannen Sorte Plov, vars fader Erik låtit döda, och begrovs i Ribe domkyrka. Erik var gift med Sigurd Jorsalafares förskjutna hustru, ryska furstinnan Malmfrid. Utom äktenskapet hade han med frillan Thunna sonen Sven(konung Sven Grade). - G m MALMFRED AV NORGE.(14)(51)

Son:

X.a) SVEN GRADE, f omkring 1125, d 1157, var oäkta son till konung Erik Emune, dansk konung 1147-57, vistades i sin ungdom vid kejsar Konrad III:s hov och valdes 1147 till konung av invånarna i Själland och Skåne, men fick en motkonung i Knut Magnusson, som invånarna i Jylland valde. Ehuru ärkebiskop Eskil hjälpte knut, fick Sven likväl övertaget, slog Knut vid Slangerup och tog Eskil till fånga samt inspärrade honom i Lunds domkyrkotorn, men försonade sig snart med honom och skänkte ärkebiskopsstolen betydande gods. Även med Knut kom vapenvila till stånd, och ett gemensamt tåg företogs mot venderna, dock utan framgång. Sedermera segrade Sven vid Höje Taastrup(1149) och Viborg två gånger(1151), varefter Knut flydde ur landet och begav sig till tyske kejsaren, Fredrik I Barbarossa. Denne lockade Sven till ett möte i Merseburg för att mäkla förlikning och tvang Sven både att erkänna kejsaren som länsherre och att avstå Själland till Knut, dock endast som län. Så snart Sven kom hem, uppsade han länseden och ville ej avstå Själland, utan endast några landsträckor på skilda håll. Ehuru Sven ej kunde försvara riket mot vendernas plundringar, drog han i härnad mot Sverige 1152-53, men utan framgång, och kom ånyo i strid med Knut. Valdemar, hertig av Sönderjylland (sedermera konung Valdemar den store), som dittills understött Sven, slöt sig till Knut, och 1154 lät bägge hylla sig som konungar i Viborg. Dessutom förlorade Sven sin folkgunst därigenom, att han införde tyska seder vid sitt hov och inom rättskipningen, och då både ärkebiskop Eskil och Skjalm Hvides mäktiga ätt övergick till hans medtävlare, flydde han till Tyskland 1154. Där fick han 1156 någon hjälp av sachsiske hertigen Henrik Lejonet, men det var ej tillräckligt, och 1157 måste han sluta fred, varefter riket skulle delas: Sven skulle behålla Skåne med Bornholm, under det att Knut fick öarna och Valdemar hela Jylland. Men häri kunde Sven ej finna sig, och liksom han förut hade hyst planen att tillfångataga Valdemar och sätta honom i fängelse hos sin svärfar, markgreve Konrad i Meissen, beslöt han nu mörda bägge sina motkonungar vid ett gästabud, som Knut tillställde i Roskilde(9/8). Han lyckades få Knut mördad, men Valdemar undkom, ehuru sårad, till Jylland. Sven följde efter honom, men blev slagen(23/10) och under flykten mördad av en bonde på Graaheden eller Gradeheden(därav hans tillnamn), sydväst om Viborg. Sven hade 1152 äktat Edele(eller Adelheid), den ovan nämnde markgreve Konrads dotter. Hans dotter Luccardis blev förmäld med markgreven Berthold II av Istrien, men senare skild från honom på grund av otrohet. - G m ADELHEID AV MEISSEN, dtr t markgreve Konrad av Meissen.(14)(10)(51)

Dotter:

XI.1) LUCCARDIS. - G m markgreven BERTHOLD II AV ISTRIEN.(51)

IX.2) HARALD KEJSA("Spjut"), son till Erik Ejegod, f 1080, dansk riksföreståndare 1103-04, dansk konung 1134-35, sattes 1103 till riksföreståndare, då fadern drog till Jerusalem, men måste träda tillbaka för sin farbroder Nils, som 1104 valdes till konung. Han var tapper, men våldsam och grym samt osedlig(av hans 15 söner var blott fyra äkta födda), plundrade vitt omkring från sin borg, Haraldsborg, vid Roskilde. 1132 förband han sig med sin halvbroder Erik Emune för att hämnas dennes tredje broder Knut Lavard, men slöt sig senare till dennes mördare Magnus Nilsson och deltog med honom i slaget i Foteviken 1134. Han flydde efter nederlaget, men blev 1135 tillfångatagen nära Vejle på Jylland och halshuggen jämte 6 söner. Han var gift med Ragnhild, dotter till konung Magnus Barfot i Norge.(15)(51)

Son:

X.a) BJÖRN JÄRNSIDA, son till Erik Ejegods oäkta son Harald Kejsa, tillhörde under inbördeskriget efter mordet på Knut Lavard sin farbroder Erik Emunes parti, räddade i drabbningen vid Onsild bro i Jylland dennes liv, men blev likväl sedermera, enligt Eriks föranstaltande, på lös misstanke mördad(1134) som farlig medtävlare om tronen. Tillnamnet Järnsida hade han fått till följd av sin oförvägna tapperhet. Björns gemål, Katarina, var dotter till Svea-konungen Inge d y, och hans dotter Kristina blev gift med Erik den helige. Ej att förväxla med den berömde vikingen Björn Järnsida på 800-talet. - G m KATARINA AV SVERIGE(STENKILSKA ÄTTEN), dtr t Inge d ä av Sverige.(16)(51)(52)

Dotter:

XI.1) KRISTINA, svensk drottning, Erik den heliges(d 1160) gemål, skall enligt Knytlingasagan ha varit dotter till danske konungen Harald Kejsas son Björn Järnsida och Inge den yngres dotter Katarina. Hon är bekant i synnerhet genom den fiendskap, som hon visade mot det nyanlagda klostret i Varnhem. - G m ERIK DEN HELIGE(ERIKSKA ÄTTEN).(17)(51)

X.b) ERIK DJÄKNE, d 1134.(51)

X.c) MAGNUS, d 1134.(51)

X.d) HARALD, d 1134.(51)

X.e) KNUT, d 1134.(51)

X.f) OLOV.(51)

IX.3) KNUT LAVARD(tillnamnet en motsvarighet till engelska "lord", herre), son till konung Erik Ejegod och drottning Bothild, dansk prins, hertig av Slesvig 1115-31, Obotriternas konung, f 1096 12/3 i Roskilde, d 1131 7/1 i Haraldsted Skov vid Ringsted, uppfostrades sedan 1102 av Skjalm Hvide och sedan 1107 i Tyskland hos hertig(senare kejsar) Lothar av Sachsen. 1113 kämpade han under sin farbroder konung Nils mot vendernas furste Henrik(i Wagrien och Mecklenburg) och blev 1115 jarl - eller hertig, såsom han enligt tysk sed kallade sig - och därmed landets gränsvakt. Han regerade med stor skicklighet och rättrådighet, upprätthöll landsfreden mot våldsverkare och avvärjde vendernas infall, befäste staden Slesvig och Mysunde samt utbildade rytteriet och blev sålunda föregångsman i fråga om befästnings- och härväsen. Också blev han snart i stånd att angripa furst Henrik i hans eget land, men slöt sedemera vänskapsförbund med honom; och då Henrik och hans ätt omkommo under några få års förlopp, blev Knut 1129 vendernas "knes" samt som sådan läntagare under tyske kejsaren, som gav honom konunga- titel. Vidare förstod han hålla sina två oroliga halvbröder, Harald Kesja och Erik(senare konung Erik Emune) i tygeln och tvinga dem till förlikning. Han var mycket omtyckt av folket, men väckte dock mångas ovilja genom sin smak för tysk dräkt och tyska seder. Han understöddes av drottning Margareta Fredkulla, som ansåg honom för rikets och fredens bästa värn och omkring 1116 gifte bort honom med sin systerdotter Ingeborg, dotter till ryske storfursten Mstislav i Novgorod. Knuts bittraste motståndare var Margaretas egen son, Magnus, som i honom såg en farlig medtävlare om kronan - Knut var både äldre och son till den äldre brodern - och ständigt eggade sin fader konung Nils mot honom som en trolös undersåte. Så länge Margareta levde(hon dog omkring 1127), kom det ej till något fredsbrott, men efter hennes död tänkte Magnus - ytterligare upphetsad av Henrik Skadelaar - på att röja Knut ur vägen. På konungens inbjudning drog Knut trots sin hustrus varningar 1130 till julgille i Roskilde. Flera försök att överfalla ho- nom där misslyckades; men då han begivit sig till sin fränka Cecilia, Knut den heliges dotter, i Haraldsted, lockade de sammansvurne honom till ett möte i den närbelägna skogen och mördade honom, vilket blev inledningen till mer än 27 års kamp om kronan. Liket jordades först i Haraldsted, men då en källa sprang upp på mordplatsen och det visade sig andra tecken till, att Knut var martyr, överfördes hans stoft till Ringsteds kyrka. 1169 utverkade hans son Valdemar I hans kanonisering, och 25 juli 1170 skrinlades Knuts ben med stor högtidlighet, under det hans sonson Knut VI samma dag kröntes. Knut Lavard blev speciellt Själlands skyddshelgon. En av de äldsta danska skolkomedierna(Ludus de sancto Canuto duce) från re-formationstiden handlar om hans levnad. E. v. der Recke har skrivit sorgespelet "Knud og Magnus"(1881). Jämför H. Olrik, "Knud Lavards liv og gaerning"(1888). - G 1116 m INGEBORG AV KIEV, levde 1137, dtr t Mstislav (son av Vladimir Monomach av Gårdarike).(12)(31)(42)(51)(52)

Barn:

X.a) MARGARETA AV DANMARK. - G m STIG TOKESEN(HVIDE), d 1151 i Gedbaeck vid Viborg.(12)(52)

X.b) KRISTINA. - G m kung MAGNUS SIGURDSSON AV NORGE.(51)

X.c) VALDEMAR I DEN STORE, dansk konung 1154-82, f 14/1 1131 i Slesvig, antagligen i staden Slesvig, en vecka efter det hans fader, Knut Lavard, blivit mördad, d 12/5 1182 i Vordingborg, uppkallades efter sin moder Ingeborgs farfader, ryske storfursten Vladimir Monomach. Han uppfostrades hos Asser Rig, och därvid grundlades den förtroliga vänskap, som förenade honom med Absalon och Esbern Snare. Valdemar slöt sig tidigt(1150) till sin kusin Sven Grade i dennes strid mot Knut Magnusson, sonen till hans faders mördare, och blev hertig över Sönderjylland, men måste först fördriva den av motkonungen insatte hertig Knut, Henrik Skatelars son. Han gjorde Sven stora tjänster i kriget och bidrog väsentligt till segrarna 1151; men då Sven bröt den förlikning han 1152 ingått med Knut och Valdemar samtidigt blev förälskad i dennes halv- syster, den ryska furstinnan Sofia, slöt han sig till motpartiet och lät 1154 på samma gång som Knut hyl- la sig som konung på Viborgs ting, varpå Sven flydde ur landet. Då tre år senare en förlikning kom till stånd mellan de tre konungarna, utsågs Valdemar att skifta väldet, varvid han för sin del behöll hela Jylland. Genom sin rådighet undgick han det mordförsök från Svens sida 9/8 1157, varvid Knut omkom, och lyckades fly från Själland med Absalons och Esberns hjälp. Så snart han kommit över till Jylland, frambar han på Viborgs ting sina klagomål över Svens förrädiska tillvägagående och äktade därpå Sofia för att på sin sida vinna Knuts parti. 23/10 s.å. besegrade han Sven, som under flykten dräptes på Graa- heden, och var nu ensam konung. Året därefter utverkade han sin vän Absalons val till biskop i Roskilde samt hade i honom sin bäste rådgivare under hela sin regering. Då Valdemar kom till styret, var landet i sorglig belägenhet, ödelagt både genom inbördes krig(sedan 1131) och genom vendernas härjningar, men under honom hämtade det sig ånyo och höjde sig till en makt, som det icke haft sedan Knut den Stores dagar. 1159-1179 gjordes 17 tåg mot venderna, och under ett av dem intogs Arkona(15/6 1169), varpå hela Rügen lades under Danmark och invånarna kristnades. Över huvud taget bidrog därtill den krigiske Absalon mera än den fredsälskande konungen. 1160 slöt Valdemar förbund med Henrik Le- jonet mot venderna, men blev snart missnöjd med denne, vilken tillskansade sig alla landvinningar. För att erhålla ett stöd mot honom lyssnade Valdemar, emot Absalons råd, till Kejsar Fredrik Barba- rossas uppmaning att infinna sig på kyrkomötet i S:t Jean de Laune i Burgund 1162 och nödgades där hylla kejsaren som överherre. Förbundet med Henrik förnyades 1167, varvid Valdemars äldste son, Knut, förlovades med Henriks dotter Gertrud. 1164 bistod Valdemar Magnus Erlingsson att erövra Nor- ge, men kom snart i strid med hans fader, Erling Skakke, om herraväldet över Viken. Med svenske konungen Karl Sverkersson stod Valdemar på god fot och emottog sedan vid sitt hov hans son Sver- ker Karlsson. Liksom Valdemar är den förste danske konung, vars kröning(1157) uttryckligen om- nämnes i källskrifterna, så lät han också, för att förebygga trontvister och tillförsäkra sin ätt kronan, 1170 kröna sin sjuårige son Knut(Knut VI) till konung på riksmötet i Ringsted, samtidigt med Knut La- vards skrinläggning och helgonförklaring. Valdemar återuppförde Dannevirke, av bränt tegel, befäste Sprogö och byggde Vordingborg, under det att Absalon grundlade Köpenhamn och Esbern Snare Ka-lundborg. Valdemar var mycket givmild mot kyrkor och kloster, av vilka sistnämnda flera grundlades eller utvidgades under hans tid, såsom Andverskov och Vidsköl. (Om hans hårdhet mot prins Buris och prinsessan Kirsten, se dessa ord). Likaledes utgåvos under hans regering både den skånska och den själländska kyrkorätten, de första skrivna lagarna. Riddarväsendet utvecklades, och adelns makt trädde i stället för det förra folkväldet. Undersitt sista regeringsår nödgades Valdemar kuva ett bonde- uppror i Skåne, framkallat genom Absalons stränghet vid införandet av biskopstionden. Valdemar ligger begraven i Ringsteds kyrka, dit bönderna buro hans lik, tillsammans med sin drottning, Sofia(d 1198). Han hade i sitt äktenskap 2 söner, Knut(VI) och Valdemar(II), samt 6 döttrar. Med sin frilla Tove hade han sonen Kristofer, d 1173 som hertig av Sönderjylland. - G m SOFIA AV MINSK(GÅRDARIKE), f 1141, d 5/5 1198, syster till danske konungen Knut V(1147-57), dtr t Ubbe jarl av Falster och en dotter till svenske konungen Magnus den starke(1125-30).(18)(32)(41)(51)(52)

Barn:

XI.1) CHRISTOFER, frilloson, d 1173.(51)

XI.2) KNUT VI VALDEMARSSON, dansk konung 1182-1202, kallad den sjätte(Gorm den gamles fader, Hardeknut, och Knut den stores son med samma namn räknas som Knut I och III, under det de ovannämnde är respektive Kunt II, IV och V), f 1163 som son till konung Valdemar den store och Knut Magnussons syster Sofia, d 12/11 1202, blev som äkta son 1169 vald till faderns efterträdare samt 1170 krönt med förbigående av halvbrodern Kristofer. Knut deltog jämte ärkebiskop Absalon 1179 som prins i ett stort tåg mot Venden och övertog 1182 vid faderns död styrelsen, men överglänstes avgjort av sin store rådgivare Absalon och de sista åren av den yngre brodern, hertig Valdemar. Han fick genast till uppgift att kuva ett bondeupplopp i Skåne 1182. Då kejsar Fredrik I 1183 krävde, att Knut skulle erkänna honom som länsherre, vilket hans företrädare Knut Magnusson, Sven Grade och Valdemar I hade gjort, avvisade Absalon på Knuts vägnar dristigt detta krav, och då kejsaren därefter eggade hertig Bogislaw av Pommern att angripa Danmark, led denne först 1184 ett fruktansvärt nederlag till sjöss och nödgades 1185 efter danska härjningståg till Pommern erkänna Knut som länsherre. Därefter upptog denne titeln "vendernas konung", vilken sedermera alla danska konungar begagnat. Senare underkastade sig ett par mecklenburgska furstar Knut 1194 och 1197 gjorde Knut tåg till Estland, vars hedniska inbyggare drev sjöröveri på Östersjön. Emellertid hade hans kusin, biskop Valdemar av Slesvig, gjort uppror 1192, men blev tillfångatagen, och 1201 erövrades Holstein, varjämte både Dithmarschen och Lübeck även underkastade sig Danmark, vars gränser sålunda framsköts till Elbe. Knut var en allvarlig och rättsinnig man, men något trög till kynnet; han varovanligt högväxt. Han jordades i Ringsted. Knut hade 1177 gift sig med Henrik Lejonets äldsta dotter, Gertrud(d 1197); äktenskapet var barnlöst. - G m GERTRUD AV SACHSEN, dtr t Henrik Lejonet(äldsta dottern).(12)(51)

XI.3) RIKISSA AV DANMARK, d 8/5 1220, svensk drottning, dotter till konung Valdemar I av Danmark och Sofia, förmäldes 1210 med konung Erik Knutsson. Hon var moder till konung Erik Eriksson. Hon ligger begraven i Ringsted. - G 1210 m ERIK KNUTSSON(ERIKSKA ÄTTEN), svensk konung, d 10/4 1216.(19)(51)(52)

XI.4) VALDEMAR II SEJR, f 1170 28/6, eller kanske riktigare 1169, d 1241 28/3 i Vordingborg, dansk konung 1202-41. Han slogs till riddare 1187 och sattes ett par år senare av sin broder Knut VI till hertig av Sönderjylland samt ledde därifrån erövringen av Holstein och Dithmarschen 1201, varpå även Lübeck och Hamburg bragtes under danskt välde. 1202 efterträdde Valdemar sin broder på tronen, kröntes 25 december s.å. i Lunds domkyrka och hyllades i Lübeck 1203 av länsfurstarna i norra Tyskland. Under de första tjugo åren av sin regering strävade Valdemar att utvidga Danmarks välde. Han sökte i sådant syfte erhålla länshöghet över Norge, som redan hans fader eftersträvat. Han inblandade sig även i Sveriges förhållanden under striden mellan konungarna Sverker Karlsson och Erik Knutsson, men den danska hären led ett avgjort nederlag vid Lena(1208), och Valdemar slöt 1210 fred med konung Erik samt gav honom sin syster Rikissa till äkta. Mera lycka hade han under tronföljderna i Tyskland. Han understödde först sin svåger Otto IV emot Filip af Hohenstaufen, men slöt sig senare till Fredrik II och erhöll av denne i Metz 1214 stadfästelse på herra- dömet över alla tyska länder norr om Elbe och Elde samt över landvinningarna i Wenden. Största betydel- sen fingo emellertid hans företag mot de hedniska folken vid Östersjön. Ösel och Dagö intogs 1205, Preussen och Samland 1210, och mot Estland företogs 1219 ett stort korståg med en flotta av 1.200 fartyg. Efter ett blodigt slag vid Reval("Volmerslaget") 15/6, i vilket dannebrogen för första gången användes, måste esterna underkasta sig samt låta sig döpa. Staden Reval anlades 1222. Redan följande år grusades dock den stolta byggnaden. Valdemar blev tillika med sin äldste son(Valdemar den Unge) natten mellan 6 och 7 maj 1223 tagen tillfånga under en jakt på Lyö och bortförd av greve Henrik av Schwerin, som han 1219 djupt förorättat genom att fråntaga honom ett stort stycke land, som arv åt grevens brorsdotter Ida, vilken var gift med Valdemars oäkta son Nils. Så snart ryktet om Valdemars fångenskap blev bekannt, lösryckte sig Holstein och de andra nordtyska besittningarna, och tyske kejsaren sökte begagna sig av tillfället att göra sig Danmark länsskyldigt, vilket likväl riksföreståndaren greve Albert av Orlamünde, Valdemars systerson, motsatte sig. Då denne med vapenmakt sökte befria Valdemar, blev han slagen vid Mölln i januari 1225 och själv tagen till fånga. Valdemar tvangs 17/11 s.å. att ingå en förlikning, vari han avsade sig anspråken på sina tyska och vendiska besittningar samt förband sig till en lösepenning av 45.000 mark silver och att icke söka hämnd för sin förödmjukelse. Påven löste emellertid strax Valdemar från hans ed, därför att denna blivit honom avtvungen genom förräderi, och Valdemar intog en stor del av Holstein, men i den avgörande drabbningen, vid Bornhöved 22/7 1227, blev han slagen av de förenade nordtyske furstarna. I striden förlorade han sitt ena öga. Han måste nu sluta fred, och av Danmarks land- vinningar återstodo blott Rügen, Estland och en liten del av Preussen. Av mera bestående art var Valde- mars arbete som lagstiftare. I Skåne avskaffades järnbörden 1216, och på ett danahov i Vordingborg stadfästes i mars 1241 Valdemars jutska lag, vilken biskop Gunner i Viborg sammanskrivit efter en del äldre lagar. Även de båda själländska lagarna blevo antagligen avfattade under hans regering. Valdemar fick också tillnamnet "Lovförer"(lagstiftare), varemot "Seier"(segrare) tillades honom under en senare tid och ursprungligen begagnades om hans fader. Liksom dannebrogen under Valdemars tid blev rikets banér, så upptog han också det danska riksvapnet med lejon och hjärtan(sjöblad). "Kong Valdemars jor- debog" var en förteckning över kronans gods, och en skattelista över hela riket avfattades 1241 och ut- gavs 1873 av O. Nilsen. Valdemar jordades i Ringsted mellan sina båda gemåler, nämligen Dagmar av Böhmen(gift 1205, d 1212), moder till Valdemar den Unge, och Berengaria av Portugal(gift 1214, d 1221), moder till Erik Plogpenning, Abel och Kristofer, samt en dotter, Sofia(d 1248), gift med markgreve Johan av Brandenburg. Han hade två oäkta söner, Nils, greve av Halland, och(med Esbern Snares änka, Helena) Knut, som blev hertig först av Reval och Blekinge, sedemera av Lolland. - G 1:o 1205 m DAGMAR AV BÖHMEN, d 1212, dtr t kejsar Fredrik I Barbarossa, syster till kejsar Otto IV och kejsar Filip. - G 2:o 1214 m BERENGARIA AV PORTUGAL, d 1221. (18)(33)(40)(51)(52)

Son i 1:a giftet:

XII.a) VALDEMAR DEN UNGE, tronföljare, d 1231. - G m ELEONORA AV PORTUGAL, dtr t Affonso II av Portugal.(51)

Dotter:

XIII.1) INGEBORG. - G m MAGNUS.(51)

Barn i 2:a giftet:

XII.b) ERIK "PLOGPENNING" AV DANMARK, dansk konung 1241-50, f 1216, 10/8 1250. - G 9/10 1239 m JUTTA, AV SACHSEN, f ca 1223, dtr t Albrekt I av Sachsen, omgift med borggreven Burchard av Rosenburg.(51)(52)

Dotter:

XIII.1) INGEBORG AV DANMARK, f 1244, d 26/3 1287. - G 11/9 1261 m MAGNUS "LAGABÖTER" AV NORGE, konung, f 1/5 1238, d 9/5 1280.(52)

XII.c) ABEL AV DANMARK, f 1218, d 29/6 1252, dansk konung 1250-52. - G 25/4 1237 m MECHTILD AV HOLSTEIN, d 1288, dtr t greve Adolf av Holstein, omgift med Birger Jarl av Sverige.(51)(52)

Barn:

XIII.1) SOFIA AV DANMARK, f ca 1240, levde 1284. – G 3/2 1258 i Hamburg m BERNHARD I AV ANHALT-BERNBURG, furste, d 1286/1287.(1)

XIII.2) ERIK AV SÖNDERJYLLAND. Från honom hertigsläkten av Sönderjylland, utdöd 1279.(51)

XIII.3) ABEL AV SVENDBORG.(51)

XII.d) KRISTOFER I AV DANMARK, konung 1252-59, f 1219, d 29/5 1259. - G 1249 m MARGARETA SAMBIRIA AV POMMERELLEN, f ca 1230, d ?/12 1282.(51)(52)

Son:

XIII.1) ERIK V KLIPPING AV DANMARK, konung 1259-86, f 1249, d 22/11 1286 i Finderup. – G 11/11 1273 i Schleswig m AGNES AV BRANDENBURG, f 1257, d 29/9 1304, dtr till markgreve Johan av Brandenburg, omgift med greve Gerhard av Holstein, moder till Johan den milde.(51)(52)

Barn:

XIV.a) ERIK MENVED, dansk konung 1286-1319. - G m INGEBORG MAGNUSDOTTER(FOLKUNGA-ÄTTEN), dtr t Magnus Ladulås av Sverige. Barnen döda i späd ålder.(51)

XIV.b) CHRISTOFER II, dansk konung 1320-32. - G m EUFEMIA AV POMMERN.(51)

Barn:

XV.1) ERIK, d 1331.(51)

XV.2) OTTO.(51)

XV.3) VALDEMAR ATTERDAG, dansk konung 1332(1340)-75. Frilla: Tove. - G m HELVIG, dtr t hertig Valdemar av Sönderjylland.(51)

Barn:

XVI.a) CHRISTOFER, d 1363.(51)

XVI.b) INGEBORG, d 1370. - G m HENRIK AV MECKLENBURG. Deras dotterson var Erik av Pommern.(51)

XV.4) MARGARETA. - G m markgreven LUDVIG AV BRANDENBURG, son av kejsar Ludvig Bajraren.(51)

XIV.c) VALDEMAR, d 1304.(51)

XIV.d) MARGARETA. - G m kung BIRGER AV SVERIGE.(51)

XIV.e) RICHIZA(REGITZA) AV DANMARK, f ca 1275. - G 1292 m NIKLOT II AV WERLE, furste, f ca 1270, d 12/10 1316.(51)(52)

XII.e) SOFIA AV DANMARK, f 1217, d 3/11 1248. - G 1231 m markgreven JOHAN I AV BRANDENBURG, f 1213, d 4/4 1266, i hans 1:a gifte.(51)(52)

Söner(oäkta):

XII.f) NIELS, greve av Halland.(51)

XII.g) KNUT VALDEMARSEN, dansk prins, hertig av Reval, Blekinge och Lolland, Valdemar Sejrs oäkta son med Esbern Snares änka HELENA GUTTORMSDOTTER, f 1211, d 15/10 1260, blev 1219 hertig av Estland(till 1223) och erhöll senare Blekinge, men måste 1246 efter att ha kämpat med Erik Plogpenning utbyta detta län mot Lolland. Av hans två söner blev Svantepolk(d 1330) lagman i Östergötland och Erik(d 1304) 1284 hertig av Södra Halland. - G m HEDWIG AV POMMERELLEN.(12)(34)(39)(51)(52)

Son:

XIII.1) SVANTEPOLK KNUTSSON, f ca 1230, riddare och rikets råd, d 1310, nämnd 1245-1310, var son till hertig Knut av Reval och sonson till danske konungen Valdemar Sejr. I mitten av 1200-talet inflyttade han till Sverige och blev där gift(ca 1250) med BENEDIKTA SUNESDOTTER(FOLKUNGA-ÄTTEN), d ca 1261, dotter till Sune Folkesson och syster till drottning Katarina. Han intog sedemera en framstående plats bland rikets stormän, deltog i utfärdandet av Alsnö och Skänninge stadgar och nämnes i början av 1300-talet som lagman i Östergötland. Då vid fredsslutet med Danmark 1278 Lödöse skulle lämnas i pant åt konung Erik, anförtroddes det åt herr Svantepolk såsom nära förbunden med båda konungarna. I striderna mellan konung Birger och hans bröder synes han ej ha tagit del, men nämnes dock som den förres löftesman vid förlikningen 1310. Hans son Knut synes ha dött barnlös före honom. Svantepolk förde delad sköld med lejon i övre fältet.(20)(35)(38) (52)

Döttrar:

XIV.a) INGEBORG SVANTEPOLKSDOTTER, d före 1341. Omgift efter 1280 med TUNE ANUNDSSON(VING-ÄTTEN), levde 1293. - G m JOHAN FILIPSSON, en av 1200-talets främste stormän i Sverige, råkade i oenighet med konung Valdemar, som t.o.m. lät fängsla honom. En förlikning bemedlades visserligen av norske konungen Magnus Lagaböte, men hindrade icke Johan Filipsson att, såsom det vill synas, vara hertig Magnus (Ladulås) behjälplig att driva Valdemar från tronen. Under Magnus regering började Johan Filipsson och flera stormän, som voro förbittrade över den ynnest konungen visade utlänningar, uppror 1278, det s.k. Folkunga-upproret, tvungo drottningen att taga sin tillflykt till ett kloster, tillfångatogo hennes fader, hertig Gerhard av Holstein, och dödade konungens gunstling, den danske riddaren Ingemar Nilsson, på Gälakvist vid Skara, samt belägrade Jönköping. Den förlikning, som kort därefter ingicks med konungen, blev av kort varaktighet, ty 1280 lät konungen på Gälakvist fängsla de upproriske och höll med dem en sträng räfst samt lät avrätta Johan Filipsson, dennes broder Birger och deras systerson Johan Karlsson till Fånö. Johan Filipsson tyckes ha varit gift med en dotter till den danske konungaättlingen Svantepolk Knutsson.(21)(22)(37)(52)

XIV.b) INGEGÄRD SVANTEPOLKSDOTTER. - G m BRYNIULF BENGTSSON(FOLKUNGAÄTTEN).(22)

XIV.c) INGRID SVANTEPOLKSDOTTER, levde ännu 1350. - G 1288 m FOLKE ALGOTSSON(GRIP 2; ALGOTSSÖNERNA)), riddare, d före 1310. Lagman i Västergötland 1287-1318, son av riddaren, riksrådet, lagmannen Algot Brynjulfsson. Han bortrövade omkring 1287 Ingrid, som var förlovad med en dansk ädling, samt flydde med henne till Norge. Härvid hade han biträtts av sin broder Karl. Med stränghet straffade konung Magnus Ladulås hela Folkes släkt för detta brott emot edsöreslagarna. Lagman Algot måste nedlägga sitt lagmansämbete och fängslades jämte sin son Rörik samt lösgavs först år 1289. Efter Folkes död återkom Ingrid till Sverige och var sedemera en tid Abbedissa i Vreta Kloster. Med Folke hade hon sonen Knut.(22)(36)(52)

XI.5) SOFIA AV DANMARK, f 1159, d 1208. - G 1181 m greve SIEGFRIED AV ORLAMÜNDE(SACHSEN-LAUENBURG), d 1206.(51)(52)

XI.6) INGEBORG. - G m kung FILIP AUGUST AV FRANKRIKE.(51)

XI.7) HELENA AV DANMARK, d 22/11 1233. - G 1202 i Hamburg m WILHELM "DEN TJOCKE;DER DICKE" AV LÜNEBURG, hertig, f 11/4 1184 i Winchester, d 13/12 1213 i Lüneburg, son av Henrik Lejonet(yngste son), stamfader för huset Hannover i England.(51)(52)

XI.8-9. 2 döttrar, döda i kloster.(51)

IX.4) RAGNHILD, moder till danske konungen(1137-46) Erik Lamm. - G m HÅKON NORRMAN.(14)(51)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE 1: Erik Emundsson | Emund/Björn, svensk konung | Olof, svensk konung | Styrbjörn Starke, svensk konungason | Torgils Sprakalägg | Ulf Jarl, dansk jarl | Sven Estridsson, jarl, dansk konung (ca1018-1076) | Erik Ejegod, dansk konung (ca1056-1103) | Knut Lavard, hertig, jarl (1096-1131) | Valdemar I Den Store, dansk konung (1131-1182) | Valdemar II Sejr, dansk konung (1170-1241) | Knut av Estland(Reval), hertig (ca1205-1260) | Svantepolk Knutsson, riddare, riksråd ( ? -1310) | Ingeborg Svantepolksdotter | Knut Jonsson(Blå-ätten), lagman, riksråd, drottsete ( ? -1347) | Cecilia Knutsdotter (levde ännu 1350) | ______________________________________________________________________________________________ Bo Bosson(Natt & Dag), riddare, riksråd (levde ännu 1389) Ingeborg Bosdotter(Natt & Dag) | | Sten Bosson, riddare, riksråd, häradshövding ( ? -1411) Bo Jonsson Grip Drottsete( ? -1386) | | ____________________________________________________________ Bengt Stensson, riddare, Bo Stensson, Knut Bosson(Grip) Riksråd, lagman ( ? -1451) Riddare | | | ____________________________________________ _______________ Brita Bengtsdotter Måns Bengtsson, Märta Bosdotter Katarina Knutsdotter (död före 1462) riddare, riksråd (Grip) | | | | __________________________ __________________ ____________________ Karin Arents- Märta Arents- Kerstin Månsdotter Knut Ribbing, väpnare Bo Niklisson(Grip) dotter dotter (d 1514) (levde änka 1519) Häradshövding Riksråd( ? -ca 1465) (levde 1507) | | | | | _____________ ___________ ________________ ___________________________ Anna Peders- Brita Bengts- Ingeborg Sigges- Sven Ribbing, Nils Ribbing Nils Bosson Grip dotter(Örnflycht) dotter(Lillie) dotter(Sparre) mönstrings- Ståthållare Riddare, riksråd (d ca 1560) (d 1544) herre( ? -1577) ( ? -1580) (ca 1460-1522) | | | | | | Margareta Anna Gylta Claes Göransson Metta Ribbing Anna Ribbing Marina Grip Kagge(gift före ( ? -1579) (Stiernsköld) (1545- ? ) (d 1561) (gift 1548) 1535) ( ? -1583) | | | | | | Erland Kafle Metta Ribbing Göran Claesson Margareta Kafle Carin Anders- Göran Claesson Slottsloven (1545- ? ) Ståthållare (1583-1658) dotter(Lillie- Ståthållare (gift 1577) (1552-före 1622) hök)(d ca 1623) (1552-före 1622) ___________________________ | | | | | Margareta Kafle Maria Stiernsköld Anna Hansdotter Anders Stierna Se till vänster! (1583-1658) (1600-talet) Lindelöf(levde Överste 1676) ( ? -1641(5)) | | | | Anna Hansdotter Göran Stierna Bengt Hierta Göran Stierna Lindelöf(levde Assessor Ryttmästare Assessor 1676) (161(1)-1652) (1638-1696) (161(1)-1652) | | | | Bengt Hierta Christina Stierna Margareta Hierta Se till vänster! Ryttmästare (död före 1687) (före 1687-1743) (1638-1696) ____________________________________________ | | Margareta Hierta Lars Stierngranat (före 1687-1743) Sekundmajor (1715-1787) | | Lars Stierngranat Gustaf Stierngranat Sekundmajor Löjtnant(1749-1793) (1715-1787) | | Gustaf Stierngranat Ulrika Stierngranat Löjtnant(1749-1793) (1785-1845) | | Ulrika Stierngranat Amalia Mellin (1785-1845) (1812-1848(50)) | | Amalia Mellin Sofia Wennerbom (1812-1848(50)) (1838-1904) | | Sofia Wennerbom Lisa Skårman (1838-1904) (1861-1951) | | Lisa Skårman Astrid Stagh (1861-1951) (1895-1952) | | Astrid Stagh ýÿÿÿ‚‘’“”•–— (1895-1952) Försäkringsdirektör (1924-1996) | | Gunnar Liliequist Peter Liliequist Försäkringsdirektör Säljkonsulent (1924-1996) (1952- ) | | Peter Liliequist Alexandra Liliequist Säljkonsulent (1989- ) (1952- ) | Alexandra Liliequist (1989- )

SLÄKTFÖRHÅLLANDE 2:
Erik Emundsson
|
Emund/Björn, svensk konung
|
Olof, svensk konung
|
Styrbjörn Starke, svensk konungason
|
Torgils Sprakalägg
|
Ulf Jarl, dansk jarl (1000-talet)
|
Sven Estridsson, jarl, dansk konung (ca1018-1076)
|
Erik Ejegod, dansk konung (ca1056-1103)
|
Knut Lavard, hertig, jarl (1096-1131)
|
Valdemar I Den Store, dansk konung (1131-1182)
|
Valdemar II Sejr, dansk konung (1170-1241)
|
Knut av Estland(Reval), hertig (ca1205-1260)
|
Svantepolk Knutsson, riddare, riksråd ( ? -1310)
|
Ingrid Svantepolksdotter(1200/1300-talet)
|
Knut Folkesson, riddare, riksråd (1300-talet)
|
Johan Knutsson
|
Bo Jonsson Grip, drottsete ( ? -1386)
|
Knut Bosson(Grip)
|
Katarina Knutsdotter(Grip)
|
Bo Niklisson, riksråd ( ? -ca1465)
|
Nils Bosson Grip, riddare, riksråd, lagman (ca1460-1522)
|
Marina Grip (gift 1548)
|
Göran Claesson, ståthållare, riksråd, marskalk (1552-före 1622)
|
Maria Stiernsköld (1600-talet)
|
Göran Stierna, assessor (161(1)-1652)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustav Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Nordisk Familjebok, bd VII, sp 779-780.
(2) = Nordisk Familjebok, bd III, sp 576.
(3) = Nordisk Familjebok, bd XX, sp 635-636.
(4) = Nordisk Familjebok, bd I, sp 1187.
(5) = Nordisk Familjebok, bd II, sp 278-279.
(6) = Nordisk Familjebok, bd VII, sp 499.
(7) = Nordisk Familjebok, bd XII, sp 628.
(8) = Nordisk Familjebok, bd XXVII, sp 543.
(9) = Nordisk Familjebok, bd XXX, sp 906.
(10) = Nordisk Familjebok, bd XXVII, sp 935-937.
(11) = Nordisk Familjebok, bd II, sp 1335.
(12) = Nordisk Familjebok, bd XIV, sp 416-422.
(13) = Nordisk Familjebok, bd XIII, sp 1055.
(14) = Nordisk Familjebok, bd VII, sp 793-794.
(15) = Nordisk Familjebok, bd X, sp 1440.
(16) = Nordisk Familjebok, bd III, sp 583-584.
(17) = Nordisk Familjebok, bd XIV, sp 1415.
(18) = Nordisk Familjebok, bd XXXI, sp 384-387.
(19) = Nordisk Familjebok, bd XXIII, sp 299.
(20) = Nordisk Familjebok, bd XXVII, sp 839-840.
(21) = Nordisk Familjebok, bd III, sp 794-796.
(22) = Eksjö - Socken och stad under medeltiden och vasatiden/J. Silfving.
(23) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars farfars morfars farfars farfars farfars farfars farfars farfar.
(24) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars farfars morfars farfars farfars farfars farfars farfars far.
(25) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars farfars morfars farfars farfars farfars farfars farfar.
(26) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars farfars morfars farfars farfars farfars farfars far.
(27) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars farfars morfars farfars farfars farfars farfar.
(28) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars farfars morfars farfars farfars farfars far.
(29) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars farfars morfars farfars farfars farfar.
(30) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars farfars morfars farfars farfars far.
(31) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars farfars morfars farfars farfar.
(32) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars farfars morfars farfars far.
(33) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars farfars morfars farfar.
(34) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars farfars morfars far.
(35) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars farfars morfar.
(36) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars farfars mor.
(37) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farmor. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farmor. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farmor. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars mor. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farmor. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farmor.
(38) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farmors far. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farmors far. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farmors far. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars morfar. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farmors far. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farmors far.
(39) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farmors farfar. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farmors farfar. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farmors farfar. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars morfars far. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farmors farfar. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farmors farfar.
(40) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farmors farfars far. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farmors farfars far. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farmors farfars far. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars morfars farfar. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farmors farfars far. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farmors farfars far.
(41) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfar. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfar. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farmors farfars farfar. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars morfars farfars far. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farmors farfars farfar. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farmors farfars farfar.
(42) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars far. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars far. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farmors farfars farfars far. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars morfars farfars farfar. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farmors farfars farfars far. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars far.
(43) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfar. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfar. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farmors farfars farfars farfar. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars morfars farfars farfars far. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farmors farfars farfars farfar. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars farfar.
(44) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfars far. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfars far. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farmors farfars farfars farfars far. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars morfars farfars farfars farfar. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farmors farfars farfars farfars far. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars farfars far.
(45) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfar. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfar. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfar. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars morfars farfars farfars farfars far. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfar. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars farfars farfar.
(46) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars far. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars far. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars far. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars morfars farfars farfars farfars farfar. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars far. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars farfars farfars far.
(47) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfar. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfar. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfar. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars morfars farfars farfars farfars farfars far. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfar. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars farfars farfars farfar.
(48) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars far. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars far. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars far. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars morfars farfars farfars farfars farfars farfar. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars far. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars farfars farfars farfars far.
(49) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfar. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfar. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfar. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars morfars farfars farfars farfars farfars farfars far. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfar. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfar.
(50) = 1. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors morfars mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfars far. 2. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors mormors mormors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfars far. 3. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars farmors morfars farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfars far. 4. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors farmors mormors farfars morfars farfars morfars morfars farfars farfars farfars farfars farfars farfar. 5. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars farmors morfars farmors farfars farmors farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfars far. 6. Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars morfars morfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfars far.
(51) = Stamträd över Europas furstehus/Åke Ohlmarks, s 315.
(52) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

AV EVERSTEIN. Tillbaka till toppen »

I.1) OTTO AV EVERSTEIN, greve, nämnd 1260-1313. – G m LUITGARD AV SCHLADEN, nämnd 1295-1323.(1)

Son:

II.a) HERMANN II AV EVERSTEIN, greve, f ca 1295, d 1351. – G m ADELHEID AV LIPPE, levde 1324.(1)

Dotter:

III.1) ADELHEID AV EVERSTEIN, f ca 1324, levde 1373. - G ca 1335 m ERNST I AV BRAUNSCHWEIG-OSTERODE, hertig, f ca 1297, d 11/3 1361.(1)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:

KÄLLOR:

(1) = Vid framställningen av antavlan, som ingalunda gör anspråk på att vara komplett, har för fädernesidan naturligtvis främst använts Hans Gillingstam, Konung Gustav I:s anor, i Svenska Antavlor II:10 1989 s 477-485. För mödernehärstamningen har främst använts Europäische Stammtafeln bd I-V (1968-1978) och Europäische Stammtafeln, Neue Folge, bd I-XV (1980-1993), utgivna av Verlag J.A. Stargardt i Marburg, Tyskland.

EZDAL. Tillbaka till toppen »

I.1) ANDERS MATTSSON EZDAL. - G m INGRID FJÄLLARSDOTTER PIK.(1)(2)

Dotter:

II.a) MÄRTA ANDERSDOTTER EZDAL. - G m amiralen KLAUS HANSSON WIJNMAN(BIELKENSTIERNA).(1)(3)

SLÄKTFÖRHÅLLANDE:
Anders Mattsson Ezdal
|
Märta Andersdotter Ezdal
|
Hans Claesson(Bielkenstierna), riddare, riksråd (1500-talet)
|
Kerstin Hansdotter (levde änka 1622)
|
Maria Stiernsköld (1600-talet)
|
Göran Stierna, assessor (161(1)-1652)
|
Christina Stierna (död före 1687)
|
Margareta Hierta (före 1687-1743)
|
Lars Stierngranat, sekundmajor (1715-1787)
|
Gustaf Stierngranat, löjtnant (1749-1793)
|
Ulrika Stierngranat (1785-1845)
|
Amalia Mellin (1812-1848(50))
|
Sofia Wennerbom (1838-1904)
|
Lisa Skårman (1861-1951)
|
Astrid Stagh (1895-1952)
|
Gunnar Liliequist, försäkringsdirektör (1924-1996)
|
Peter Liliequist, säljkonsulent (1952- )
|
Alexandra Liliequist (1989- )


KÄLLOR:

(1) = Svenska Adelns Ättartal/Elgenstierna.
(2) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars mormors farmors far.
(3) = Alexandras farfars mormors mormors morfars farmors morfars mormors farmor.

Tillbaka till toppen »

Uppdated by Peter Liliequist. Copyright (c) 1970 - 2017 By Peter Liliequist, Sweden Roots Hunter & Peter´s Web World.

No comments:

Post a Comment